24.5.2012

Hovrätten hade förkastat det åtal som hade drivits mot A och som gällde mutförseelse samt brott mot tjänsteplikt av oaktsamhet. Med anledning av ett överklagande av åklagaren hade Högsta domstolen i skriftligt förfarande dömt A till ett bötesstraff för mutförseelse. Samtidigt dömdes A att förverka till staten värdet av den förmån som hade tagits emot (KKO:2002:51). Europeiska människorättsdomstolen ansåg senare att A:s rätt till en rättvis rättegång hade blivit kränkt, eftersom Högsta domstolen under de rådande omständigheterna inte hade kunnat avgöra saken på behörigt sätt utan att hålla en muntlig förhandling och i den höra A. Efter en klagan som anförts i anledning av det fel i förfarandet som människorättsdomstolen konstaterat undanröjdes Högsta domstolens dom.

RB 31 kap 1 § 1 mom 4 punkten
Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter 6 art