7.4.2009

Enligt gärningsbeskrivningen i åtalet hade A i en utsökningsutredning låtit bli att uppge egendom som han hade och genom sitt beteende gjort sig skyldig till grovt gäldenärsbedrägeri. Hovrätten, som ansåg att A inte ägde den egendom som avsågs i åtalet, tillräknade A att han hade dolt såväl sin faktiska rätt att disponera egendomen som de förmåner han haft av sin dispositionsrätt. Fråga om hovrätten hade dömt A för någon annan gärning än den som straffanspråket gällde.

SL 39 kap 2 § 1 mom
BRL 11 kap 3 §