7.11.2005

Makarna A och B hade upprättat ett inbördes testamente enligt vilket kvarlåtenskapen efter den först avlidne maken, efter att laglotterna hade uttagits och överlåtits eller, i fall den efterlevande maken så önskade, betalats i pengar, med full äganderätt skulle tillfalla den efterlevande maken och efter varderas död bröstarvingen C. Enligt ett subsidiärt förordnande i testamentet skulle kvarlåtenskapen efter den efterlevande makens död med undantag av den nämnda egendomen skiftas så att bröstarvingarna D och E enbart fick sina laglotter medan C fick resten. I arvskiftet efter A betalade B laglotterna med penningmedel hon hade fått genom att sälja egendom som hon erhållit i avvittringen mellan sig och A:s arvingar.

Eftersom något annat inte ansågs följa av testamentet skulle den egendom som på basis av det subsidiära testamentsförordnandet skulle tillfalla C fastställas enligt 3 kap. ärvdabalken. Frågan om med vilka medel i B:s besittning som utbetalningen av laglotterna hade skett saknade betydelse. (Omröstn.) Se KKO:1998:113 .