HD:1997:52
- Ämnesord
- Rättshandling - Rättshandlings ogiltighetArv - BoutredningsmanTestamenteRättsskyddsbehovTalan
- År för fallet
- 1997
- Meddelats
- Diarienummer
- S95/2308
- Liggare
- 1394
- Föredragningsdag
A hade i sitt testamente förordnat att hennes sommarstugefastighet skulle tillfalla hennes sondotter B. Före sin död överlät A dock fastigheten med full äganderätt till sin son C. Den för A:s dödsbo förordnade boutredningsmannen meddelade, att han inte väcker talan om ogiltigförklaring av fastighetsöverlåtelsen. Därför och då överlåtelsen även innebar ett återkallande av det till förmån för B upprättade testamentet, ansågs B ha rätt att i eget namn föra sådan talan mot C trots att hon inte var dödsbodelägare.
Omröstn.
Fråga även om hörande av A:s dödsbo i rättegången.
ÄRENDETS TIDIGARE BEHANDLING
Stämningsansökan tillställd Pargas tingsrätt
B anförde i sin stämningsansökan, att hennes farmor A 18.3.1986 hade undertecknat ett testamente innehållande förutom annat, att fastigheten Sågvik RNr 1:75, Loskarnäs enstaka hemman, Pargas, tillföll hennes barnbarn B och D, dock så att deras äganderätt belastades av hennes sons C:s nyttjanderätt under hela hans livstid. C hade genom en 26.4.1991 undertecknad urkund gällande fastighetsöverlåtelse mottagit nämnda legat. Enligt överlåtelseurkundens villkor hade mottagaren fått full äganderätt vid undertecknandet av urkunden. Överlåtaren hade förbehållit sig rätten att under sin livstid fritt få bebo det ena huset på tomten i fråga. Den enda ersättning mottagaren förbundit sig att erlägga hade enligt överlåtelseurkunden bestått av en ersättning kallad sytning, uppgående till 200 mark per månad. Vid överlåtelsetillfället hade mottagaren själv varit tillstädes, medan överlåtaren A hade företrätts per fullmakt. C hade 10.2.1992 beviljats lagfart på fastigheten. A hade avlidit 16.12.1992.
Det hade senare framkommit, att A sannolikt redan år 1990 eller dessförinnan hade insjuknat i Parkinson-sjukdom. B sökte därför om stämning på C för att yrka att nämnda fastighetsöverlåtelse ogiltigförklaras i enlighet med 31 och 33 § lagen om rättshandlingar på förmögenhetsrättens område och att den lagfart C 10.2.1992 beviljats på fastigheten upphävs.
Pargas tingsrätts beslut 16.8.1994
En legatarie har för att säkerställa sin rätt i dödsbo med stöd av 19 kap. 1 § 1 mom. ärvdabalken givits rätt att ansöka om förordnande av boutredningsman. Boutredningsmannen äger med stöd av 13 § nämnda kapitel kära och svara i mål som rör boet. Dylik rätt har också i den rättsvetenskapliga litteraturen under särskilda omständigheter ansetts tillkomma dödsbodelägare trots att boutredningsman förordnats.
Den boutredningsman som förordnats i A:s dödsbo har enligt till stämningsansökan bifogad utredning beslutat att inte å dödsboets vägnar föra talan om huruvida den ifrågavarande fastighetsöverlåtelsen är giltig eller inte. B är inte delägare i A:s dödsbo och kan därför inte använda sig av de rättigheter som tillkommer dödsbodelägare. B har inte som legatarie rätt att föra talan för att återföra egendom till dödsboet. B har inte heller i egenskap av tredje man rätt att föra talan för att pröva giltigheten av en rättshandling som A under sin livstid ingått med C.
Tingsrätten avvisade därför käromålet med stöd av stadgandet i 5 kap. 6 § rättegångsbalken.
Åbo hovrätts beslut 12.9.1995
B sökte ändring i tingsrättens beslut. Hon anförde i sin ändringsansökan bland annat, att hon hade ett uppenbart rättsligt intresse att få ärendet prövat av domstol.
Hovrätten ändrade inte tingsrättens avgörande.
ÄNDRINGSSÖKANDE I HÖGSTA DOMSTOLEN
B meddelades besvärstillstånd. I första hand yrkade hon, att hovrättens och tingsrättens beslut skall upphävas och ärendet skall återförvisas till tingsrätten för handläggnig av käromålet, och i andra hand, att Högsta domstolen omedelbart skall uppta ärendet till prövning, upphäva hovrättens och tingsrättens beslut och bifalla B:s käromål.
C bemötte ändringsansökan.
HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT 18.4.1997
Skäl
A har 18.3.1986 undertecknat ett testamente innehållande förutom annat, att fastigheten Sågvik RNr 1:75, Loskarnäs enstaka hemman, Pargas, tillföll hennes barnbarn B och D. Senare har hon genom en 26.4.1991 undertecknad urkund överlåtit fastigheten till sin son C, som 10.2.1992 beviljats lagfart på den. A har avlidit 16.12.1992.
Enligt 11 kap. 4 § ärvdabalken är ett testamentsförordnande om viss egendom, som ej finns i kvarlåtenskapen, utan verkan. Enligt denna tolkningsregel är en överlåtelse av den egendom som avses i ett legat att jämställa med ett återkallande av ett testamentsförordnande. A har sålunda genom fastighetsöverlåtelsen 26.4.1991 återkallat det testamentariska förordnande om fastigheten som hon undertecknat 18.3.1986.
A:s dödsbos egendom har överlämnats till förvaltning av en boutredningsman, till vars uppgifter det bland annat hör att verkställa legat. Boutredningsmannen äger enligt 19 kap. 13 § ärvdabalken kära och svara i mål som rör boet och han kan även föra talan om att en rättshandling som testamentsgivaren under sin livstid har företagit är ogiltig. Boutredningsmannen kunde därför ha fört talan om ogiltigförklaring av ifrågavarande fastighetsöverlåtelse.
B har i sin stämningsansökan yrkat, att överlåtelsen ogiltigförklaras med stöd av 31 och 33 § lagen om rättshandlingar på förmögenhetsrättens område. Frågan om ogiltighet av överlåtelsen innebär ett påstående om att återkallelsen av testamentförordnandet till förmån för B är ogiltig. Frågan är sålunda av avgörande betydelse för B:s rätt som legatarie. B har följaktligen ett uppenbart rättsligt intresse att kunna få saken prövad av domstol på samma sätt som om återkallandet av testamentsförordnandet hade ägt rum genom upprättande av ett nytt testamente. Eftersom boutredningsmannen beslutat att inte på boets vägnar väcka talan i saken, bör B därför ges rätt att göra detta i eget namn trots att hon inte är dödsbodelägare. Fördenskull borde tingsrätten inte ha avvisat käromålet.
Om käromålet bifalls skall fastigheten återföras till dödsboet. Ärendet rör sålunda boets rättsliga ställnig och det måste därför höras i saken.
Avgörande
Hovrättens och tingsrättens beslut upphävs. Ärendet återförvisas till Pargas tingsrätt för att på anmälan av käranden upptas till ny handläggning. Tingsrätten skall avge utlåtande över alla yrkanden på ersättning för rättegångskostnader som framställts i ärendet.
Dödsboet skall beredas tillfälle att bli hört vid handläggningen.
Den skiljaktiga ledamötens yttrande
Justitierådet Wirilander: På de grunder tingsrätten anfört och då boutredningsmannens samtycke till att B får driva det i tingsrättens beslut avsedda käromålet i eget namn saknar betydelse anser jag skäl inte föreligga att ändra det slut vari hovrätten stannat.
Avgörande
Hovrättens beslut ändras inte.
Ärendet har avgjords av tingsdomaren Nygård.
Ärendet har avgjords av hovrättens ledamöter Saarinen, Laapas och Hirvonen. Föredragande Annika Lindström.
Ärendet har avgjorts av justitieråden Portin, Krook, Wirilander (skiljaktig), Tulokas och Pellinen. Föredragande Mirja-Leena Nurmi.