29.6.1989

Åtalet i Kaskö häradsrätt

Allmänna åklagaren har i häradsrätten anfört följande:

I Kaskö stad i djuphamnen på det i bolaget Oy Finncarriers Ab:s besittning varande fartyget m/s Pollux försummade man 13.12.1986 att vid öppnandet av lastluckorna till lastrummet att iaktaga nödig försiktighet med hänsyn till arbetets natur och faran för att någon skulle falla ner i det tomma lastrummet, med påföljd att den på fartyget anställde lättmatrosen L, som arbetade nära kanten på en lastlucka bredvid en annan lastlucka som börjat öppnas och tog ett steg baklänges, föll över kanten genom springan som uppstått då den bakomvarande luckan börjat öppnas ner i det 13 meter djupa tomma lastrummet. L avled samma dag av skadorna han erhöll vid fallet. Följande av Oy Finncarriers Ab:s personal hade därvid gjort sig skyldiga till följande försummelser:

A, som vid tillfället fungerade som överstyrman på fartyget och ansvarade i den egenskapen för utförandet av det nu aktuella arbetet, försummade att ge nödiga instruktioner för undvikande av faran att någon skulle falla ner i lastrummet vid arbetets utförande. Det ovan beskrivna livsfarliga förfarandet varvid en lastlucka öppnades trots att någon arbetade på den bredvidvarande lastluckan var praxis på fartyget sedan flera år tillbaka. A hade inte gjort något för att få till stånd en ändring i arbetsrutinerna.

B, som vid tillfället fungerade som kapten ombord på m/s Pollux, hade försummat att ge nödiga instruktioner för undvikande av faran att någon skulle falla ner i lastrummet vid öppnandet av lastrumsluckor. Som ovan beskrivits var den felaktiga arbetsrutinen praxis ombord på fartyget sedan flera år tillbaka och B hade inte gjort någonting för att få till stånd en ändring i arbetsrutinerna.

C, som vid tillfället fungerade som "safety and marine officer" vid Oy Finncarriers Ab med bland annat arbetsskyddsfrågor som sitt ansvarsområde, hade inte gjort någonting för att få till stånd en ändring i ovan beskrivna livsfarliga praxis vid öppnandet av lastrumsluckor. Nödiga instruktioner för detta ändamål hade inte givits.

D, som vid tillfället fungerade som driftschef för fartygen vid Oy Finncarriers Ab och därvid även som C:s närmaste chef, hade försummat sin övervakningsskyldighet då han inte kontrollerat att den honom underställda organisationen gett nödiga direktiv för tryggandet av säkerheten vid öppnandet av lastrumsluckor.

E, som vid tillfället fungerade som verkställande direktör för Oy Finncarriers Ab och var högsta chef för alla ovan nämnda personer, hade försummat sin övervakningsskyldighet då han inte kontrollerat att den honom underställda organisationen gett nödiga direktiv för tryggandet av säkerheten vid öppnandet av lastrumsluckor.

Åklagaren har understrykt att det här har varit frågan om ett organisatoriskt fel inom bolaget då en till sin karaktär livsfarlig arbetsrutin tillåtits fortsätta på bolagets fartyg i flera år utan att några instruktioner om saken givits. Därför har åklagaren ansett att även bolagets ledning är delansvarig för olyckan.

Åklagaren har även betonat att en arbetsrutin varvid en lastrumslucka öppnas, trots att någon samtidigt arbetar på den bredvidvarande lastluckan, nödvändigtvis med mycket stor sannolikhet förr eller senare om arbetsrutinen tillåts fortsätta i flera år måste leda till att någon på grund av avsaknaden av räcken eller andra skyddsanordningar faller ner i lastrummet med svåra kroppsskador eller döden som följd, vilket bolagets ansvariga borde ha insett.

På denna grund har allmänna åklagaren med stöd av 3 § 1 mom. och 14 § lagen 28.7.1967 om skydd i skeppsarbete, 6 §, 21 § 1 mom. och 22 § 1 mom. statsrådets beslut 11.6.1981 om ordningsregler för skeppsarbete samt 21 kap. 9 § och 7 kap. 1 § strafflagen yrkat straff på A, B, C, D och E för i en gärning begågna brott mot stadgandena i lagen om skydd i skeppsarbete och dödsvållande samt att svarandena och deras arbetsgivare Oy Finncarriers Ab måtte åläggas att solidariskt ersätta staten för obduktionskostnader 1.908 mark.

Kaskö häradsrätts utslag 23.9.1987

De tillvitade brotten har delvis inträffat ombord på fartyget m/s Pollux 13.12.1986 i djuphamnen i Kaskö stad. Målet är av sådan natur, att vid handläggningen bör närvara i sjöfartsväsendet kunniga och erfarna personer och målet bör fördenskull handläggas vid behörig sjörättsdomstol, i detta fall Vasa rådstuvurätt. På dessa grunder har häradsrätten avvisat åtalet jämte andra i målet framställda yrkanden.

Vasa hovrätts utslag 11.3.1988

Hovrätten, där allmänna åklagaren sökte ändring i häradsrättens utslag, har såsom domskäl uttalat, att jämlikt stadgandena i 57 § 1 mom. 2 punkten sjölagen har befälhavaren på m/s Pollux ålegat att på grund av den i åtalet avsedda händelsen avge stadgad sjöförklaring. Befälhavaren B har uppgivit, att han på grund av denna skyldighet avgivit i 59 § sagda lag avsedd skriftlig rapport till sjöfartsstyrelsen, varefter sjöfartsstyrelsen med stöd av 258 § 2 mom. sjölagen medgivit, att sjöförklaring inte behöver avges. Sjöfartsstyrelsens representant, som varit närvarande i häradsrätten, har inte motsagt detta.

Hovrätten, som inte tillmäter det faktum att fartyget vid olyckshändelsens inträffande låg förtöjt vid kaj någon betydelse vid avgörandet av frågan om domstols behörighet att handlägga målet, har ansett i likhet med häradsrätten, att vid målets avgörande bör närvara sjöfartssakkunniga och att målet sålunda är ett sådant brottmål, som skall bedömas enligt sjölagen och som därför med stöd av stadgandena i 251 och 264 § sagda lag skall handläggas av Vasa rådstuvurätt som behörig sjörättsdomstol.

På dessa grunder har hovrätten fastställt häradsrättens utslag.

Domskäl

Allmänna åklagaren har grundat sitt straffyrkande främst på stadganden i lagen 28.7.1967 om skydd i skeppsarbete, vilken numera upphävts, och strafflagen.

På basen av handlingarna bör vid målets avgörande beaktas även de stadganden i sjölagen och sjömanslagen som har betydelse vid bedömningen av arbetarskyddsförpliktelserna på ett fartyg. Enligt 264 § sjölagen och 88 § sjömanslagen skall dylika mål handläggas av sjörättsdomstol.

Eljest godkännes hovrättens motiveringar.

Domslut

Hovrättens domslut ändras inte.