16.12.1988

Hovrätten hade nedsatt de ersättningar som rådstuvurätten hade utdömt för bestående lyte och men samt sveda och värk förorsakade av en partiell förlamning av ena sidans lemmar utan att ange vad den hade grundat sin uppskattning på.

Högsta domstolen fastställde ersättningsbeloppet för bestående lyte och men på basis av den utredning som framgick av handlingarna i målet om förlamningens inverkan på rörelse-, verksamhets- och arbetsförmågan samt på basis av den skadelidandes ålder. Fastän det inte hade företetts utredning om arten och varaktigheten av den vård som skadan hade föranlett samt den sveda och värk som hade förorsakats av skadan utdömdes ersättning för sveda och värk då det med beaktande av skadans art var uppenbart att den hade förorsakat även sveda och värk.

Hela rättsfallet är i FKKO-registret