29.12.1987

Ålands häradsrätts utslag 5.9.1985

Häradsrätten har på landskapsåklagarens åtal funnit följande utrett.

A, B och C hade varit styrelsemedlemmar i bolaget Alandia Video Picture Ab under tiden 7.5.1982-21.11.1984. A hade samtidigt också varit verkställande direktör. D hade varit konsult och marknadsförare för bolaget från mars 1984 till 21.11.1984. De hade därvid infört till landet för spridning åtminstone 570 videofilmkassetter. Filmernas huvudsakliga budskap och innehåll bestod av samlags- och därmed jämförbara intima och sexuellt betonade scener och sekvenser. Därför sårade de tukt och anständighet. Filmernas sammanlagda värde uppgick till 163.590 mark och således till 287 mark per film.

A, B, C och D hade under nämda tidsperioder för bolaget inom landet dels sålt 394 av dessa videofilmkassetter för sammanlagt åtminstone 193.060 mark, varvid den ekonomiska fördelen uppgått till sammanlagt 79.982 mark motsvarande 203 mark per film, dels idkat uthyrning av icke sålda filmer, varvid hyresintäkterna uppgått till åtminstone 7.000 mark.

De till landet införda, icke sålda 176 videofilmkassetterna hade tagits i beslag. Också 579 färgbroschyrer, fem negativ till broschyrer och två kataloger, vilka alla sårade tukt och anständighet och innehafts förspridning, hade tagits i beslag.

Aktierna i Alandia Video Picture Ab hade ägts och innehafts dels av A och B hela tidsperioden 7.5.1982-21.11.1984, dels av C från 7.5.1982 till november 1983 och därefter av en icke åtalad person till oktober 1984. Trots att C hade kvarstått som styrelsemedlem i bolaget under hela tidsperioden, hade han i november 1983 upphört med sin aktiva roll i verksamheten.

B hade såsom innehavare av firmorna HB, Video Music, Skovaruhuset och Grill -78 under tidsperioden 17.7.1983-21.11.1984 till landet för spridning infört åtminstone 64 videofilmkassetter. Alla dessa sårade av tidigare anförda orsaker tukt och anständighet. Under samma tidsperiod hade B i landet, främst från kiosken Grill -78, idkat uthyrning av sagda filmer, varvid han erhållit hyresintäkter uppgående åtminstone till 40.000 mark. Samtliga 64 videofilmkassetter hade tagits i beslag.

E hade varit delägare och ansvarig bolagsman i det öppna bolaget El- och Fritidsvaruhuset, innehavare E & F. Han hade i mars 1983 till landet för spridning infört åtminstone 4 videofilmkassetter. I september 1982 hade han inom landet köpt åtminstone 10 videofilmkassetter. Samtliga kassetter sårade av tidigare anförda orsaker tukt och anständighet. Från september 1982 till 22.11.1984 hade E för bolaget idkat uthyrning av dessa filmer och erhållit hyresintäkter uppgående till åtminstone 9.440 mark. Samtliga 14 videofilmkassetter hade tagits i beslag.

De i september 1982 inköpta 10 videofilmkassetterna var tillverkade i utlandet och hade sålunda införts till Finland genom lurendrejeri, vilket E haft skälig anledning att misstänka vid förvärvet.

H var delägare och enda ansvariga bolagsman i E:ma G, H Kommanditbolag. Han hade i januari 1984 till bolagets affär i Godby, Finström, av Alandia Video Picture Ab köpt 12 videofilmkassetter. De sårade av tidigare anförda orsaker tukt och anständighet. Från januari 1984 till 22.11.1984 hade H för bolaget från dess nämnda affär idkat uthyrning av dessa filmer och erhållit hyresintäkter uppgående till åtminstone 3.800 mark. Samtliga 12 videofilmkassetter hade tagits i beslag. Eftersom filmerna var tillverkade i utlandet, hade de införts till Finland genom lurendrejeri, vilket H haft skälig anledning att misstänka vid förvärvet.

Häradsrätten har med stöd av 1 § 1 och 3 mom. lagen angående undertryckande av osedliga publikationers spridning samt 38 kap. 12 § och 13 § 1 mom. och 7 kap. 2 § strafflagen dömt

A, B, C och D för fortsatt brott innefattande lurendrejerier och brott mot stadgandena i lagen angående undertryckande av osedliga publikationers spridning,

A till 2 månaders och B till 3 månaders fängelse, från vilka straff med stöd av 3 kap. 11 § strafflagen avdragits 7 dagar motsvarande frihetsberövandet 21-27.11.1984,

C till 100 dagsböter motsvarande 7.600 marks böter och

D till 60 dagsböter motsvarande 5.820 marks böter,

E för fortsatt brott innefattande lurendrejeri, befattning med gods som införts till landet genom lurendrejeri och brott mot stadgandena i lagen angående undertryckande av osedliga publikationers spridning till 40 dagsböter motsvarande 3.480 marks böter och

H för fortsatt brott innefattande befattning med gods som införts till landet genom lurendrejeri och brott mot stadgandena i lagen angående undertryckande av osedliga publikationers spridning till 30 dagsböter motsvarande 2.280 marks böter.

A:s och B:s straff var villkorliga med en prövotid som utgick för A 5.9.1987 och för B 5.12.1987.

Med stöd av 2 § 1 mom. lagen angående undertryckande av osedliga publikationers spridning och 38 kap. 15 § och 2 kap. 16 § strafflagen har till staten förbrutna dömts

de hos Alandia Video Picture Ab beslagtagna 176 videofilmkassetterna, 579 färgbroschyrerna, fem negativen till broschyrer och två katalogerna,

de hos B beslagtagna 64 videofilmkassetterna,

de hos El- och Fritidsvaruhuset, innehavare E & F beslagtagna 14 videofilmkassetterna och

de hos E:ma G, H Kommanditbolag beslagtagna 12 videofilmkassetterna.

Kassetterna skulle förstöras.

A, B, C, E, H, Alandia Video Picture Ab, El- och Fritidsvaruhuset, innehavare E & F och E:ma G, H Kommanditbolag har dömts att till staten förverka dels den ekonomiska fördelen av brotten, dels värdet av de alster som sårade tukt och anständighet men inte beslagtagits,

A, B, C och Alandia Video Picture Ab solidariskt såsom ekonomisk fördel för tiden från 7.5.1982 till november 1983 52.190 mark och såsom värdet av inte beslagtagna alster 113.078 mark,

A, B och Alandia Video Picture Ab solidariskt såsom ekonomisk fördel för tiden från november 1983 till 21.11.1984 34.792 mark,

B såsom ekonomisk fördel 40.000 mark,

E och El- och Fritidsvaruhuset, innehavare E & F solidariskt såsom ekonomisk fördel 9.440 mark, och

H och E:ma G, H Kommanditbolag solidariskt såsom ekonomisk fördel 3.800 mark.

Åbo hovrätts utslag 29.12.1986

Landskapsåklagaren, A, B, C, D, E, H, Alandia Video Picture Ab, El- och Fritidsvaruhuset, innehavare E & F och E:ma G, H Kommanditbolag har sökt ändring i hovrätten.

Landskapsåklagaren har i sin ändringsansökan yrkat att A och B skall dömas också till bötesstraff och att D skall dömas till villkorligt fängelsestraff.

Hovrätten har funnit att filmerna "Patricia", "Liftarflickor", "Talk dirty to me", "Cindy's love games", "Berättelsen om O", "Electric Blue 004", "Fångläger Paradise", "Red Tape" och "Very close encounters of the fourth kind" till sitt innehåll inte var sådana att de sårade tukt eller anständighet.

Övriga i häradsrättens utslag avsedda filmer var däremot, antingen på grund av filmernas innehåll i dess helhet eller på grund av sekvenser i filmerna, sådana att de sårade tukt och anständighet.

I övrigt har hovrätten funnit att A, B, C och D låtit förtulla samtliga videofilmkassetter som Alandia Video Picture Ab importerat och att E låtit förtulla de videofilmkassetter han för det öppna bolaget El- och Fritidsvaruhuset, innehavare E & F:s räkning importerat. Granskningen av om så kallade sexfilmer sårade tukt eller anständighet skedde i fråga om import vanligen vid förtullningen, vilket dessa åtalde även känt till. I detta fall hade enligt vittnesutlåtande av en tulltjänsteman vid förtullningen granskats enbart videofilmkassetternas omslag men inte innehållet i filmerna, vilken omständighet de åtalade inte visats ha känt till.

A, B, C och D hade även genom förfrågan till tullstyrelsen försökt utröna vad som beträffande innehållet i dylika filmer var att anse som förbjudet såsom sårande tukt eller anständighet och de hade vid beställningen av videofilmkassetter från utlandet eftersträvat att beställa endast sådana filmer som inte sårade tukt eller anständighet, bland annat genom att framföra begränsningar rörande innehållet i de filmer som skulle levereras.

Med beaktande av detta och av att tidningsalster med jämförbart innehåll allmänt saluförts och att gränsen för vad som var straffbart även därför var svår att bedöma hade inte A, B, C, D och E uppsåtligen till landet infört sådana alster som sårar tukt eller anständighet.

På dessa grunder och då A, B, C, D, E och H således inte hade haft anledning att ens anta att filmerna, som införts av Alandia Video Picture Ab, sårade tukt eller anständighet hade de inte heller uppsåtligen hållit till salu eller eljest spritt alster som sårade tukt eller anständighet.

Fastän A, B, C, D, E och H inte hade gjort sig skyldiga till brott i fråga om ovan sagda förfarande skulle de videofilmkassetter, färgbroschyrer, negativ till broschyrer och kataloger som tagits i beslag av Alandia Video Picture Ab och de videofilmkassetter vilka tagits i beslag av B, El- och Fritidsvaruhuset, innehavare E & F och E:ma G, H Kommanditbolag och som, förutom de ovan till namnet särskilt nämda videofilmkassetterna, sårade tukt och anständighet, ändå med stöd av 2 § 1 mom. lagen angående undertyckande av osedliga publikationers spridning dömas förbrutna till staten.

På dessa grunder har hovrätten med upphävande av häradsrättens utslag förkastat åtalet mot A, B, C, D, E och H samt befriat dem från straff samt dem och Alandia Video Picture Ab, El- och Fritidsvaruhuset, innehavare E & F och E:ma G, H Kommanditbolag från ersättningsskyldighet.

Beslaget beträffande exemplar av videofilmkassetterna innehållande filmerna "Patricia", "Liftarflickor", "Talk dirty to me", "Cindy's love games", "Berättelsen om O", "Electric Blue 004", "Fångläger Paradise", "Red Tape" och "Very close encounters of the fourth kind" har upphävts och de beslagtagna exemplaren skulle överlämnas åt ägarna.

I övrigt har häradsrättens utslag blivit i kraft.

Domskäl

Med undantag av de i hovrättens utslag nämnda nio filmerna är de filmer som A, B, C, D, E, H, Alandia Video Picture Ab, El- och Fritidsvaruhuset, innehavare E & F och E:ma G, H Kommanditbolag infört till landet eller här anskaffat, sålt och hyrt ut alla sådana att de sårar tukt och anständighet. Införseln och annan anskaffning samt spridningen av dem har således varit förbjuden och straffbar enligt 1 § 1 och 3 mom. lagen angående undertryckande av osedliga publikationers spridning samt 38 kap. 13 § 1 mom. strafflagen.

Om detta har dock A, B, C, D, E och H inte varit medvetna vid införseln, anskaffningen och spridningen av filmerna. Deras misstag har grundat sig på att A, B, C och D på förhand genom förfrågan hos tullstyrelsen med tillbörlig omsorg försökt ta reda på när en film skulle anses såra tukt och anständighet och genom direktiv till leverantörerna om filmernas innehåll avsett att införa och sprida endast sådana filmer som inte kunde anses såra tukt och anständighet. Misstaget har utan A:s, B:s, C:s, D:s och E:s förskyllan befästs när de infört filmerna i laga ordning genom tullen och tullgranskningen inte givit anledning till anmärkningar utan filmerna har fått införas för spridning i landet. Om detta har också H varit medveten när han anskaffat och spridit filmerna.

Högsta domstolen finner att A:s, B:s, C:s, D:s och E:s misstag i fråga om filmernas lagstridigheter är berättigat därför att de, efter att med tillbörlig omsorg ha försökt undvika att införa och sprida lagstridiga filmer, låtit tullgranska filmerna utan att vare sig hemlighålla något för eller vilseleda tullen om filmernas innehåll och varken de eller H rimligen behövt ta i beaktande möjligheten att de valda filmerna sedan de också tullbehandlats och därvid godkänts för införsel trots allt kunde anses såra tukt och anständighet.

Under dessa omständigheter kan den förbjudna införseln, anskaffningen och spridningen av filmerna inte tillräknas A, B, C, D, E och H som uppsåtliga brott. Åtalet mot dem skall därför förkastas.

På dessa grunder och på de grunder som hovrätten anfört beträffande förverkande till staten av videofilmkassetter har Högsta domstolen avgjort målet på det sätt som framgår av dess domslut.

Domslut

Hovrättens domslut ändras inte.

A:s, B:s, D:s och Alandia Video Picture Ab:s yrkande att åklagaren skall förpliktas att ersätta deras kostnader för bemötande förkastas såsom grundlöst.