27.6.1985

A, som bedrev en servicestationsrörelse och som inte innehade trafiktillstånd, hade på basen av ett avtal han slutit med oljebolaget B utfört transportoch marknadsföringsverksamhet beträffande brännolja levererande brännolja med sina tankbilar till största delen direkt från B:s lager till de konsumenter som beställt det från hans servicestation. Leveranserna hade skett på de villkor B bestämt och genom kreditköp mot räkningar som skulle betalas till B. Huvudvikten i A:s sagda verksamhet hade varit att ordna transporten. Då kombinerandet av verksamheten med servicestationsrörelsen inte gav anledning till att anse transporten av olja utgöra annat än idkande av yrkesmässig motorfordonstrafik skulle A för sin transportverksamhet ha behövt trafiktillstånd. Det var dock uppenbart, att A vid anordnandet av sagda verksamhet hade förlitat sig på den sakkännedom B, som hade motsvarande handelsombudsavtal även med andra företagare i branschen, hade och att han hade trott sig förfara lagenligt då han transporterat brännolja på sagda sätt. A:s felaktiga uppfattning om lagens innehåll ansågs utgöra en ursäktlig villfarelse och åtalet för olovligt utövande av yrkesmässig motorfordonstrafik förkastades.

Omröstn.

Av de elva ledamöter som deltagit i målets avgörande ansåg åtta, att A inte skulle dömas till straff. Då sex ledamöter, d.v.s. majoriteten, ansåg att A skulle ha behövt trafiktillstånd för sin transportverksamhet och att han genom att bedriva denna verksamhet utan trafiktillstånd hade brutit mot stadgandena i förordningen om yrkesmässig motorfordonstrafik, kunde de givna rösterna bäst sammanjämkas genom att man stannade vid det slut som framgick av de tre ledamöters yttranden som beträffande motiveringarna förenade sig i den sistnämnda majoritetens och beträffande slutresultatet i den tidigare nämnda, av åtta ledamöter bestående majoritetens ståndpunkt.

II-avdelning (förstärkt avdelning)