19.5.1983

A hade med i 4 § 1 mom. förordningen 9.11.1868 om förmånsrätt stadgad förmånsrätt bevakat sina lönefordringar i ett aktiebolags konkurs för den tid han varit bolagets verkställande direktör, tillhört dess styrelse och ägt en tredjedel av bolagets aktier. A ansågs ha innehaft en sådan självständig ställning att han inte utfört arbete såsom en i första meningen av 4 § 1 mom. förordningen om förmånsrätt avsedd, under arbetsgivarens ledning och uppsikt stående arbetstagare. Hans lönefordringar var sålunda inte sådana i nämnda mening avsedda fordringar som grundade sig på arbetsförhållande. Enär medelst det stadgande, som genom lag den 29.9.1978 såsom sista mening fogats till 4 § 1 mom. förordningen om förmånsrätt, endast begränsades den förmånsrätt för fordringar, grundade på arbetsförhållande, vilken i aktiebolags konkurs annars borde medges enligt första meningen i 4 § 1 mom. sagda förordning, och då de av A bevakade fordringarna sålunda inte heller enligt stadgandet i sista meningen av nämnda moment ägde i momentet stadgad förmånsrätt, förkastades s anspråk på förmånsrätt.