7.2.1983

En bankdirektör, som ansågs ha varit medveten om att en deposition gjorts i banken under förutsättning att en mot densamma svarande penningsumma gavs som lån till en viss kredittagare, hade gjort sig skyldig till en handling, som var stridande mot 36 § 1 mom. lagen 29.8.1969 om affärsbanker och enligt 94 § samma lag straffbar gärning. Enär bankinspektionen, vars anmälan för åtal lagen förutsatte, gjorde sagda anmälan efter det att rätten att döma till straff för sagda brott hade förfallit, utgjorde den omständigheten, att allmänna åklagaren därförinnan låtit instämma bankdirektören till rätten, inte hinder för preskription. Åtalet förkastades såsom preskriberat. Brottet ansågs ha berett banken sådan ekonomisk nytta, som dömdes förverkad till staten.