15.4.1980

MÅLETS HANDLÄGGNING I DE LÄGRE INSTANSERNA

A hade vid Dragsfjärds HR anfört, att då han 27/4 1973 med sin traktor harvat på en åker, belägen på A samt B, C och D tillhöriga lägenheten X i Dragsfjärds kommun, hade D kommit och förbjudit honom att bebruka åkern. Sedan A vägrat åtlyda uppmaningen och D avlägsnat sig, hade B och C anlänt till platsen och uppsåtligen förorsakat A svår kroppsskada genom att upprepade gånger med kättingar, som de medfört, slå honom så att han varit arbetsoförmögen i 3 veckor, varjämte traktorn skadats. Därför och då brottet förövats på ett sätt som ådagalagt särskild råhet och misshandeln även annars varit att anse såsom grov, hade A yrkat, att B och C måtte dömas till straff för grov misshandel och D, som uppviglat B och C till brottet, till straff för anstiftan till grov misshandel samt att de alla måtte åläggas att solidariskt till A utgiva i ersättning för 3 veckors frångången arbetsförtjänst 1 000 mark, för frångången vinst på grund av att A genom sagda förfarande förhindrats att nyttja ifrågavarande åker 2 000 mark, för sveda och värk 7 000 mark och för skadorna på traktorn 1 000 mark, samtliga belopp med laga ränta.

Hörda över A:s yrkanden hade B, C och D bestridit dem och yrkat att A måtte dömas till straff för att han olovligen bebrukat åkern, vilken av B:s, C:s och D:s mor F arrenderats till D, och för att han satt sig till motvärn mot B och C, då dessa som markägare och i egenskap av D:s husfolk försökt hindra hans förehavanden. Ytterligare hade C anfört, att A vid ifrågavarande tillfälle uppsåtligen förorsakat honom kroppsskada genom att slå honom med en kätting på olika delar av kroppen samt, sedan kättingen fråntagits A, försökt förorsaka C kroppsskada genom att slå efter honom med en hammare och ett batongliknande föremål. Då misshandeln, som lett till att C varit arbetsoförmögen i 3 veckor, varit att anse såsom grov, hade C yrkat, att A måtte dömas till straff för grov misshandel och åläggas att till C utgiva i ersättning för 3 veckors frångången arbetsförtjänst 1 200 mark samt för sveda och värk 5 000 mark.

Sedan A hörts över de mot honom riktade yrkandena hade HR, där straffyrkande framställts även av allmänne åklagaren, i u. 14/2 1974 förklarat utrett, att A vid sagda tillfälle utfört harvnings arbeten på en åker tillhörig lägenheten X, till vilken lägenhet han var samägare, enär han vid ett efter hans far G 8/7 1971 förrättat laga kraft vunnet arvskifte tillskiftats 1/9 del "utan några som helst inskränkningar". På åkern hade A råkat i ordväxling med D. Sedan denne avlägsnat sig hade B och C kommit till åkern, varefter enligt i målet avhörda vittnens utsaga A, B och C samtliga viftat och slagit med armarna. Efteråt hade konstaterats, att A och C ådragit sig kroppsskador, vilka icke varit svåra. Mot A:s, B:s och C:s bestridande hade HR likväl funnit, att utredning icke förebragts om vem av dem som förorsakat den andre kroppsskada eller om att A i egenskap av samägare till lägenheten X skulle ha olovligen bebrukat åkern, varför HR förkastat samtliga åtal och ersättningsanspråk.

Åbo HovR, under vars prövning A samt B, C och D dragit målet, u. 28/1 1976 hade funnit utrett, att B och C vid sagda tillfälle uppsåtligen förorsakat A kroppsskada genom att gemensamt upprepade gånger slå honom med kätting på olika delar av kroppen och att A vid samma tillfälle uppsåtligen tillfogat C kroppsskada genom att slå honom med en hammare eller batong på vänstra underarmen. Därför hade HovR, med ändring av HR:s utslag samt med förkastande av åtalen och yrkandena i övrigt såsom ostyrkta, med stöd av 21 kap. 5 § strafflagen dömt A, B och C envar för misshandel, B och C vardera till 30 dagsböter motsvarande, efter uppskattning av dagsboten till 15 mark, 450 marks böter och A till 15 dagsböter motsvarande, efter uppskattning av dagsboten till 12 mark, 180 marks böter samt ålagt dem att utgiva i ersättning för sveda och värk, B och C solidariskt till A 300 mark och A till C 100 mark.

A och C anhöll med stöd av 30 kap. 3 § 1 punkten rättegångsbalken om tillstånd att söka ändring i HovR:s utslag och ingav i detta syfte till HD var sin skrift, som jämväl innefattade deras ändringsansökningar. I ändringsansökningarna yrkade A och C, att de mot dem framställda straff- och ersättningsyrkandena måtte förkastas. A yrkade vidare, att C och B måtte dömas till straff för grov misshandel och D för anstiftan till grov misshandel samt att de måtte åläggas att åt A utgiva skadestånd. C yrkade ytterligare, att A måtte dömas till straff för grov misshandel och åläggas att utgiva skadestånd. I en 11/9 1978 till HD inkommen gemensam skrivelse förklarade sig A, B och C avstå från samtliga de straff- och ersättningsyrkanden som de framställt i målet.