16.6.2017 90/2017

Översättnig

ARBETSDOMSTOLEN BESLUT Nr 90
Delgivnings-datum 16.6.2017
Diarienr V 2/17

ÄRENDE Besvär som gäller kollektivavtalets allmänt bindande verkan

DE SOM ANFÖR BESVÄR Suoramainonnan ja kaupunkilehtien erillisjakelun yhdistys ry
Suomen Mainosjakajien Etujärjestö ry

BESLUT SOM ÖVERKLAGAS
Beslut nr 5/2016 / 14.11.2016 Dnr 11621 av nämnden för fastställande av kollektivavtals allmänt bindande verkan om den allmänna bindande verkan hos kollektivavtalet gällande separat utdelning av oadresserade försändelser

NÄMNDENS AVGÖRANDE
Nämnden för fastställande av kollektivavtals allmänt bindande verkan har i sitt beslut nr 5/2016 av den 14 november 2016 fastställt att kollektivavtalet gällande separat utdelning av oadresserade försändelser som ingåtts mellan Suoramainonnan ja kaupunkilehtien erillisjakelun yhdistys ry och Suomen Mainosjakajien Etujärjestö ry inte i fråga om sitt tillämpningsområde är representativt på det sätt som avses i 2 kap. 7 § 1 mom. i arbetsavtalslagen och således inte allmänt bindande.

Nämnden har i motiveringarna till sitt beslut konstaterat att kollektivavtalet gällande separat utdelning av oadresserade försändelser iakttas i enlighet med bestämmelsen om avtalets tillämpningsområde när det gäller anställningsförhållandena för arbetstagare som utför utdelning i företag som idkar separat utdelning av oadresserade försändelser och är medlemmar i arbetsgivarföreningen. Med arbetstagare som utför utdelning avses både utdelare som har utdelningsarbetet som huvudsyssla och utdelare som har utdelningen som fritids- eller bisyssla i närheten av sitt hem. Kollektivavtalet fastställdes den 4 mars 2010 som icke allmänt bindande
(TT 2010:126).

Kollektivavtalet överlappar i fråga om sitt tillämpningsområde kollektivavtalet för kommunikationsförmedlings- och logistikbranschen mellan Arbetsgivarna för servicebranscherna PALTA rf och Post- och logistikbranschens union PAU rf, vilket fastställts som allmänt bindande, samt kollektivavtalet för utdelare mellan Mediernas Centralförbund rf och TEAM Industribranschernas fackförbund rf, vilket fastställts som icke allmänt bindande.

Helsingfors hovrätt har i sin dom av den 11 juni 2015 ansett att Suomen Mainosjakajien Etujärjestö ry inte på ett genuint och trovärdigt sätt representerar personer som arbetar inom den separata utdelningen. Föreningen kan således inte betraktas som en sådan förening av arbetsgivare som avses i 1 § 2 mom. i lagen om kollektivavtal och inte heller som en sådan riksomfattande arbetstagarförening som avses i 2 kap. 7 § 3 mom. i arbetsavtalslagen.

Nämnden har ansett att Suomen Mainosjakajien Etujärjestö ry inte de facto representerar arbetstagare inom branschen.

BEHANDLING AV ÄRENDET I ARBETSDOMSTOLEN

Besvär
Suoramainonnan ja kaupunkilehtien erillisjakelun yhdistys ry

Suoramainonnan ja kaupunkilehtien erillisjakelun yhdistys ry (nedan även SKE ry) har i sitt besvär yrkat på att domstolen i första hand ska upphäva nämndens beslut och återta ärendet för ny behandling av nämnden samt i andra hand upphäva nämndens beslut och fastställa att det ifrågavarande kollektivavtalet är allmänt bindande.

Nämnden i motsats till sin tidigare avgörandepraxis grundat sitt beslut på att arbetstagarföreningen inte de facto representerar arbetstagare inom branschen, men har inte bedömt representationen utifrån statistikuppgifter. Nämnden har således i själva verket tagit ställning även till kollektivavtalets giltighet, vilket inte ingår i nämndens behörighet. Nämnden har inte behörighet att avgöra eller besluta om de kriterier på basis av vilka äktheten hos en förenings verksamhet bedöms eller att bedöma dessa kriterier. Nämnden har således överskridit sin behörighet och därför bör nämndens beslut upphävas.

Nämnden har motiverat sitt beslut bristfälligt och det framgår inte av motiveringarna på vilka grunder arbetstagarföreningen inte de facto representerar arbetstagare inom branschen. Nämnden har inte heller i sina motiveringar tagit ställning till de faktorer arbetstagarföreningen och arbetsgivarföreningen lyft fram. I motsats till nämndens uppfattning har Helsingfors hovrätt inte fastställt att arbetstagarföreningen inte de facto skulle representera arbetstagare inom branschen. Ärendet som behandlades i hovrätten gällde tidpunkten för grundandet av arbetstagarföreningen och det kollektivavtal som trädde i kraft den 21 december 2009. Nämndens beslut om fastställande gällde däremot kollektivavtalet som trädde i kraft den 1 november 2014, då arbetstagarföreningen redan hade varit verksam i fem år. Även om arbetstagarföreningen inte skulle ha varit en förening som verkligen representerar arbetstagarna år 2009 eller tidsperioden omedelbart efter 2009, har den representerat arbetstagarna när kollektivavtalet trädde i kraft den 1 november 2014.

Hovrättens och nämndens avgöranden bryter mot föreningsfriheten som tryggas i grundlagen och baserar sig inte på lagen. Avgörandena står dessutom i konflikt med de EU-rättsliga bestämmelserna samt bryter mot artikel 11 i EIS, artikel 87 i ILO:s konvention och artikel 49 i SEUT.

Arbetsdomstolen ska i andra hand fastställa kollektivavtalet gällande separat utdelning av oadresserade försändelser som allmänt bindande. En allmän domstol eller en nämnd kan inte fatta beslut om kriterier för en förening, utan sådana kriterier ska fastställas i lagstiftningen. Tillämpningen av kriterier för en förening som fastställs i lagstiftningen omfattas för sin del av domstolens behörighet.

Arbetstagarföreningen uppfyller de förutsättningar som fastställs för en arbetstagarförening i lagen och verkare i enlighet med sina stadgar på Finlands territorium. I lagen ställs inga andra krav på en arbetstagarförening till exempel i fråga om grundandet eller organiseringen av verksamheten.

Arbetstagarföreningen grundades av arbetstagare inom den separata utdelningen, eftersom det inom branschen fanns ett behov av ett kollektivavtal och intressebevakning som beaktar den separata utdelningens särdrag. Efter grundandet av arbetstagarföreningen har kollektivavtalsparterna redan ingått fyra kollektivavtal. Lönenivån i kollektivavtalet fastställdes i det första kollektivavtalet till en nivå som motsvarar den etablerade nivån inom branschen. Dessutom har arbetstagarföreningen förhandlat om höjningar av utdelningsarvodena. Arbetstagarföreningen har också förhandlat om att kollektivavtalet ska innehålla bland annat en distriktsklassificering och andra villkor som är fördelaktiga för arbetstagarna.

Varken företagen eller utdelarna inom den separata utdelningen var representerade när kollektivavtalet för kommunikationsförmedlings- och logistikbranschen utarbetades. Kollektivavtalet för kommunikationsförmedlings- och logistikbranschen tar inte hänsyn till den separata utdelningens särdrag, kostnadsstruktur eller verksamhetsförutsättningar.

Kollektivavtalets parter representerar inte på ett autentiskt sätt arbetstagare eller arbetsgivare inom den separata utdelningen. Parterna är inte verksamma inom den separata utdelningen och saknar därför ett genuint intresse av att förhandla om villkoren för branschen. Parterna har endast ett konkurrensrelaterat intresse av att besluta om utdelningsarvodena för den separata utdelningen. Arvodena har fastställts på en så hög nivå att de inte är möjliga att tillämpa i utövandet av en affärsekonomiskt lönsam separat utdelningsverksamhet. Det ifrågavarande kollektivavtalet har således uppstått på grund av att det inom branschen funnits ett behov av ett kollektivavtal som beaktar branschens särdrag.

Även om arbetstagarföreningens organisationsgrad är relativt låg på ett sätt som är typiskt för branschen, representerar arbetstagarföreningen de facto arbetstagarna som utför arbetet i fråga samt känner till medlemmarnas arbete och de förhållanden som påverkar arbetet.

Suomen Mainosjakajien Etujärjestö ry

Suomen Mainosjakajien Etujärjestö ry (nedan även SME ry) har i sitt besvär yrkat på att arbetsdomstolen i första hand upphäver nämndens beslut och fastställer kollektivavtalet som allmänt bindande eller i andra hand återför ärendet till nämnden för ny behandling.

Det ifrågavarande kollektivavtalet är det fjärde i ordningen mellan avtalsparterna, det enda riksomfattande kollektivavtalet inom sitt tillämpningsområde och representativt i fråga om tillämpningsområdet. Kollektivavtalet ska därför fastställas som allmänt bindande. Avtalsparterna har således redan i många år bedrivit en kontinuerlig förhandlings- och avtalsverksamhet, vars innehåll ständigt utvecklats. Avtalsparterna har bland annat med goda resultat förhandlat om löner och lönetillägg för den separata utdelningen samt utvecklat dessa på ett rättvist och uppmuntrande sätt. Kollektivavtalet tillämpas kontinuerligt och avtalsparterna är genuina och faktiska arbetsmarknadsparter.

Arbetstagarföreningens verksamhet är betydelsefull, eftersom arbetstagarna inom den separata utdelningen utan fungerande och systematisk intressebevakning är i en sårbar ställning på grund av anställningsförhållandenas karaktär.

Nämnden har vidare överskridit sin behörighet då den ansett att arbetstagarföreningen inte de facto representerar arbetstagarna inom branschen.

Nämnden har motiverat sitt beslut främst utifrån hovrättens dom och åsidosatt de utredningar och utlåtanden som de som anför besvär framställt i ärendet. Således belastas nämndens beslut av ett sådant processuellt fel med anledning av vilket ärendet ska återföras till nämnden för ny behandling.

Utlåtande av nämnden för fastställande av kollektivavtals allmänt bindande verkan

Nämnden för fastställande av kollektivavtals allmänt bindande verkan har gett ett utlåtande till arbetsdomstolen med anledning av besvären. I utlåtandet konstateras det för det första att föreningarna som ingått kollektivavtalet inte har varit parter i det ärende som avgjordes av Helsingfors hovrätt. Hovrättens avgörande har emellertid haft bevisverkan i det ärende som saken gäller.

I besvären presenteras inga sådana faktorer utifrån vilka nämndens beslut borde ändras och besvären bör således förkastas.

Genmäle av dem som anför besvär

Arbetsdomstolen har begärt genmälen av dem som anför besvär med anledning av utlåtandet av nämnden för fastställande av kollektivavtals allmänt bindande verkan.

Suoramainonnan ja kaupunkilehtien erillisjakelun yhdistys ry

Suoramainonnan ja kaupunkilehtien erillisjakelun yhdistys ry har i sitt genmäle hänvisat till det som framförs i besväret och dessutom konstaterat följande.

Arbetstagarföreningens stadgor innehåller inget sådant som skulle hindra att föreningen betraktas som en lagenlig organisation. Inte heller i hovrättens motiveringar, vilka hänvisas till i nämndens beslut, framkommer några andra faktorer på grund av vilka föreningen inte skulle betraktas som äkta med tanke på föreningens stadgor och medlemmar. Hovrättens beslut har ingen rättskraft i detta ärende och det är inte heller fråga om rättspraxis, utan om motiveringar i ett enskilt ärende.

Största delen av den riksomfattande reklamutdelningen utförs av Posti Ab i samband med postutdelningen, och då är utdelarna postutdelare som representeras av Post- och logistikbranschens union PAU rf. Företag inom separat utdelning konkurrerar om reklamutdelningen. Dessa bolag har en verksamhetslogik och verksamhetsförutsättningar som skiljer sig från Posti Ab:s. Kollektivavtalet för kommunikationsförmedlings- och logistikbranschen innehåller en bilaga som gäller företag inom separat utdelning, där utdelningsarvodet för separat utdelning fastställs. Arvodena är inte baserade på faktisk praxis och är så höga att ett företag inom separat utdelning inte kan tillämpa dem. Därför är ett eget kollektivavtal för den separata utdelningen livsviktigt för företagen inom branschen och de utdelare som arbetar i företagen.

Nämnden borde i stället för att hänvisa till hovrättens motiveringar ha baserat sitt beslut på självständigt övervägande, i synnerhet eftersom beslutet innebär en väsentlig förändring av nämndens etablerade praxis. Nämnden borde ha utrett det ifrågavarande ärendet omsorgsfullt och motiverat sitt beslut. Nämnden har inte heller korrigerat dessa brister i sitt utlåtande. Nämnden har inte heller i sitt utlåtande tagit ställning till påståendet att nämndens beslut strider mot de grundläggande rättigheterna. Nämnden borde ha tagit hänsyn till de grundläggande rättigheterna på tjänstens vägnar.

Nämndens beslut utnyttjas redan nu i olika anhängiga ärenden, där det hänvisas till nämndens avgörande.

Suomen Mainosjakajien Etujärjestö ry

Suomen Mainosjakajien Etujärjestö ry har i sitt genmäle hänvisat till det som framförs i besväret och dessutom konstaterat följande.

Högsta domstolen har i sitt avgörande HD 2017:29, vilket kan tillämpas även på detta ärende, framhävt organisationsfriheten som en grundläggande och mänsklig rättighet. I det fall som nu behandlas har arbetstagarföreningen rätt att organisera sig och förhandla om ett kollektivavtal som gäller föreningens eget arbete, oberoende av andra kollektivavtal. Kollektivavtalet för kommunikationsförmedlings- och logistikbranschen gäller de facto endast en arbetsgivare och ingen separat utdelning av oadresserade försändelser utförs inom kollektivavtalets tillämpningsområde. Således utgör arbetstagarföreningens medlemmar en tydlig separat arbetstagargrupp, som har rätt att avtala om sina arbetsvillkor med ett kollektivavtal.

Kollektivavtalet representativitet ska bedömas i förhållande till det gällande avtalet och inte utifrån ett enskilt anställningsförhållande som avslutats flera år innan avtalet trädde i kraft. Således grundar sig nämndens avgörande på väsentligt felaktiga slutsatser, då nämnden i sina motiveringar hänvisar endast till hovrättens avgörande. Det är inte möjligt att med stöd av hovrättens avgörande nå den slutsats som nämnden gjort.

ARBETSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Processuellt avgörande

Suomen Mainosjakajien Etujärjestö ry har yrkat på muntlig förhandling för att som personvittnen höra fyra av föreningens tjänstemän om omfattningen och utvecklingen av innehållet i föreningens verksamhet, arbetsmarknadsläget i branschen och det ifrågavarande kollektivavtalets representativitet.

I motiveringarna till det slutgiltiga avgörandet nedan presenteras de faktorer med stöd av vilka ärendet har avgjorts. Med tanke på ärendets betydelsefulla aspekter är det uppenbart onödigt att höra vittnen om de teman som angetts. Därför har arbetsdomstolen med stöd av 37 a § i lagen om rättegång i arbetsdomstolen och 38 § i förvaltningsprocesslagen förkastat det framställda yrkandet.

Motiveringar till det slutgiltiga avgörandet

1. Tidigare behandling av ärendet gällande allmänt bindande verkan

Frågan om den allmänt bindande verkan hos kollektivavtalet gällande separat utdelning av oadresserade försändelser behandlades senast av arbetsdomstolen i avgörandet TT 2010:126. Där ansågs det att kollektivavtalet inte kunde fastställas som allmänt bindande, eftersom man inom samma bransch tillämpade kollektivavtalet för kommunikationsförmedlings- och logistikbranschen, vilket hade vunnit laga kraft som allmänt bindande. Samma bransch kan ha endast ett kollektivavtal som är representativt och allmänt bindande på det sätt som avses i arbetsavtalslagen. Det i fråga om tillämpningsområdet mer omfattande och representativa kollektivavtalet för kommunikationsförmedlings- och logistikbranschen hade i detta fall fastställts som allmänt bindande kollektivavtal.

De som anför besvär i det ärende som nu behandlas har inte påstått att arrangemanget skulle ha förändrats efter avgörandet från 2010 eller att kollektivavtalet gällande separat utdelning av oadresserade försändelser skulle ha fått ett mer vittomfattande tillämpningsområde än kollektivavtalet för kommunikationsförmedlings- och logistikbranschen. Det senare nämnda kollektivavtalet har senast i beslut nr 6/2012 av nämnden för fastställande av kollektivavtals bindande verkan från den 22 mars 2012 fastställts som allmänt bindande med ett betydligt mer vittomfattande tillämpningsområde. I beslutet har det också tagits hänsyn till kollektivavtalet gällande separat utdelning av oadresserade försändelser, vilket delvis överlappar kollektivavtalet för kommunikationsförmedlings- och logistikbranschen.

De som anför besvär har visserligen påstått - på samma sätt som den som anförde besvär år 2010 - att kollektivavtalet för kommunikationsförmedlings- och logistikbranschen inte kan anses vara representativt för branschen, eftersom parterna i kollektivavtalet inte är verksamma inom den separata utdelningen. Även domstolens svar på detta påstående är samma som förra gången. Den framförda synvinkeln påverkar bedömningen av representativiteten hos kollektivavtalet för kommunikationsförmedlingsbranschen, inte representativiteten hos det avtal som för närvarande behandlas. Arbetsdomstolen kan inte i egenskap av besvärsinstans behandla ett sådant ärende till vilket myndigheten som är första instans inte har tagit ställning i sitt beslut som är föremål för besväret.

2. Betydelsen av ärenden som behandlas i allmänna domstolar

Den allmänt bindande verkan hos kollektivavtalet gällande separat utdelning har granskats på nytt av nämnden, då Helsingfors hovrätt i sin dom nr 839 av den 11 juni 2015 ansåg att SME ry, som undertecknade avtalet, inte kunde betraktas som en sådan arbetstagarförening som avses i 2 § 2 mom. i lagen om kollektivavtal och inte heller som en sådan riksomfattande arbetstagarföreningen som avses i 2 kap. 7 § 3 mom. i arbetsavtalslagen. Föreningen ansågs inte på ett genuint och trovärdigt sätt representera personer verksamma inom separat utdelning. Domen innebär att kollektivavtalet som föreningen ingått inte kan betraktas som giltigt. Högsta domstolen har genom sitt beslut av den 18 mars 2016 förkastat ansökan om besvärstillstånd som gäller hovrättens beslut. En ansökan om upphävning av beslutet är anhängig.

Hos arbetsdomstolen har SKE ry i sitt genmäle meddelat att ett eget kollektivavtal för den separata utdelningen är livsviktigt för företagen inom branschen och utdelarna som arbetar i företagen. Beslutet som fattats av nämnden för fastställande av kollektivavtals bindande verkan används redan nu på olika håll i Finland i fall som drivs mot utdelningsföretag. Enligt besväret är bilagan som gäller arvodet för separat utdelning i kollektivavtalet för kommunikationsförmedlings- och logistikbranschen orimligt dyr och strider mot god sed.

Med stöd av det som presenteras ovan är det i fall som drivs i allmänna domstolar fråga om 2 kap. 7 § 3 mom. i arbetsavtalslagen, enligt vilket en arbetsgivare som är skyldig att iaktta ett kollektivavtal där den ena avtalsparten är en riksomfattande arbetstagarförening får tillämpa bestämmelserna i detta kollektivavtal i stället för det allmänt bindande kollektivavtalet inom branschen. I det fall som avgjorts av hovrätten har svaranden varit ett företag organiserat inom SKE ry, vilket trots sin bundenhet till kollektivavtalet gällande separat utdelning genom hovrättens dom har förpliktats att följa villkoren i det allmänt bindande kollektivavtalet för kommunikationsförmedlings- och logistikbranschen. Allt tyder på att samma typ av tvist förekommer även i de övriga rättegångarna som hänvisas till av den som anför besvär.

Enligt arbetsdomstolens uppfattning är förfarandet för fastställande av allmänt bindande verkan inklusive sökande av ändring emellertid inte rätt behandlingsordning för en sådan tvistefråga under dessa omständigheter. Utredningen av ärendet tjänar i sista hand avgörandet av tvister som gäller tolkningen av 2 kap. 7 § 3 mom. i arbetsavtalslagen och ankommer på de allmänna domstolarna. Hovrätten och högsta domstolen har redan meddelat sina beslut angående detta. De nyare kollektivavtalens giltighet undersöks i samband med rättegångar som pågår i underrätterna.

3. Sammanfattning och slutsatser

De som anför besvär har i hög grad motiverat yrkandet på upphävande av nämndens beslut med synpunkter som gäller skyddet av föreningsfriheten. Arbetsdomstolen har inget behov att i ytterligare utsträckning ta ställning till dessa motiveringar, eftersom det redan med stöd av det som framförs ovan i punkt 1 är tydligt att kollektivavtalet gällande separat utdelning av oadresserade försändelser inte kan fastställas som allmänt bindande i stället för kollektivavtalet för kommunikationsförmedlings- och logistikbranschen.

Arbetsdomstolen anser också att nämnden för fastställande av kollektivavtals allmänt bindande verkan inte har överskridit sin behörighet i sitt uttalande om giltigheten hos kollektivavtalet som ingåtts för den separata utdelningen. Kollektivavtalets giltighet är också en förutsättning för avtalets allmänt bindande verkan enligt 2 kap. 7 § 1 mom. i arbetsavtalslagen. På grund av detta och på de övriga grunder som framställs i punkt 2 finns det ingen anledning att återföra ärendet till nämnden för ny behandling.

Beslut

Besvären som framställts av Suoramainonnan ja kaupunkilehtien erillisjakelun yhdistys ry och Suomen Mainosjakajien Etujärjestö ry förkastas.

President Jorma Saloheimo

Saloheimo har deltagit i avgörandet av ärendet i egenskap av ordförande och Wirén, Siitonen, Äimälä och Schön i egenskap av ledamöter. Föredragande var Taramaa.

Beslutet är enhälligt.