18.8.2005

Klaganden hade kritiserat Ålands landskapsregerings förfarande då den i flere års tid beviljat ett jaktlag tillstånd att fälla älg på basis av ett undantagsstadgande i jaktlagen för landskapet Åland. Enligt stadgandet kan landskapsregeringen, om det föreligger synnerligen vägande skäl, på ansökan bevilja tillstånd att fälla älg med avvikelse från bestämmelserna i jaktlagen. Klaganden hänvisade till ett tidigare ställningstagande av justitiekanslern i vilket bland annat konstaterats att undantagsstadgandet skall tolkas snävt.

Justitiekanslern konstaterade i sitt beslut att begreppet synnerligen vägande skäl, såsom det förekommer i jaktlagens undantagsstadgande, inte är på förhand entydigt bestämt. Förekomsten av eventuella synnerligen vägande skäl måste avgöras särskilt i varje enskilt fall med beaktande av alla relevanta omständigheter.

Ålands landskapsregering hade anfört ett antal omständigheter som den ansett att sammantagna utgjorde i jaktlagens undantagsstadgande avsedda synnerligen vägande skäl. Justitiekanslern ansåg sig inte ha anledning att misstänka att Ålands landskapsregering vid bedömningen av huruvida synnerligen vägande skäl hade förelegat skulle ha överskridit sin prövningsrätt eller annars förfarit olagligt.

Justitiekanslern konstaterade att hans ställningstagande inte omkullkastar det som han konstaterat i sitt tidigare beslut angående tolkningen av jaktlagens undantagsstadgande, alltså att det skall tolkas snävt. Jaktlagstiftningen hade dock till viss del förändrats sedan det föregående beslutet gavs.