387/2021

Skyldigheten att betala skatt på sådan försäljning av varor som avses i 19 b § för den näringsidkare som möjliggör försäljningen och på den försäljning som den näringsidkaren bedriver för köparen uppkommer vid den tidpunkt när köparens betalning godkänns.

En vara anses inte ha blivit såld så som avses i 18 a § om näringsidkaren eller någon annan för hans räkning överför varan till en annan medlemsstat

Med gemenskapsintern distansförsäljning av varor avses försäljning där säljaren eller någon annan för säljarens räkning transporterar varor till köparen från en medlemsstat till en annan.

Med distansförsäljning av varor som importeras avses försäljning där säljaren eller någon annan för säljarens räkning transporterar varor från en stat utanför gemenskapen till en köpare i någon medlemsstat.

En vara anses transporterad av säljaren eller för säljarens räkning också när säljaren indirekt deltar i transporten av varan.

Det är fråga om distansförsäljning om

Försäljning av punktskattepliktiga varor är distansförsäljning endast när köparen är en privatperson.

Om en näringsidkare genom att använda en marknadsplats, en plattform, en portal eller ett motsvarande elektroniskt gränssnitt, för en annan näringsidkare möjliggör försäljning av varor, anses den förstnämnda näringsidkaren ha sålt varorna till köparen och den andra näringsidkaren ha sålt dem till den förstnämnda näringsidkaren, under förutsättning att det är fråga om

Som försäljning betraktas inte sådan överlåtelse av varor och tjänster i samband med att en rörelse överlåts helt eller delvis som sker till den som fortsätter rörelsen och denne tar i bruk de överlåtna varorna och tjänsterna för ett ändamål som berättigar till avdrag.

Som försäljning betraktas inte heller överlåtelse av varor och tjänster i samband med en konkurs, om överlåtelsen under de förutsättningar som anges i 1 mom. sker till konkursboet, vilket fortsätter rörelsen.

Om den som fortsätter rörelsen tar i bruk de överlåtna varorna och tjänsterna för ett ändamål som endast delvis berättigar till avdrag, tillämpas 1 och 2 mom. endast till den del de överlåtna varorna och tjänsterna tas i bruk för ett ändamål som berättigar till avdrag.

En i 1–3 mom. avsedd person som fortsätter rörelsen anses vara efterträdare till överlåtaren.

På överlåtelse av en fastighet i samband med överlåtelse av rörelse helt eller delvis tillämpas vad som föreskrivs i 121 i §.

Ett förvärv av en vara betraktas inte som ett gemenskapsinternt förvärv om det är fråga om sådan försäljning som nämns i 19 a §, 63 § 3 mom. eller i 63 e §.

Skatt betalas inte på sådan försäljning av varor som avses i 19 b § 2 punkten till en näringsidkare som möjliggör försäljning av varor genom att använda en marknadsplats, en plattform, en portal eller ett motsvarande elektroniskt gränssnitt.

En vara som ska transporteras till köparen har sålts i Finland om den finns här i landet när säljaren eller någon annan inleder transporten, om inte något annat föreskrivs i 3 mom. eller i 63 a eller 63 e §. En vara har också sålts i Finland om den finns utanför gemenskapen när transporten inleds, om säljaren för in den i Finland för att sälja den här i landet.

Om inte något annat anges i 69 m § sker gemenskapsintern distansförsäljning av varor i Finland om transporten av varan till köparen avslutas i Finland.

Sådan distansförsäljning av varor som importeras där importen sker i någon annan medlemsstat sker i Finland om transporten av varan till köparen avslutas i Finland.

Sådan distansförsäljning av varor som importeras som ska anmälas enligt den särskilda ordning som avses i 133 r § och där importen sker i Finland, sker i Finland om transporten av varan till köparen avslutas i Finland.

När en näringsidkare som möjliggör försäljning anses sälja varor till köparen i enlighet med 19 b §, ska detta betraktas som försäljning av varor med transport.

Paragrafen tillämpas inte på försäljningar av varor enligt 19 b §.

Om inte något annat anges i 69 m § har en radio- och televisionssändning, elektronisk tjänst eller teletjänst som överlåtits till någon annan än en näringsidkare sålts i Finland, om tjänsten överlåts till en köpare som är etablerad i Finland eller är bosatt eller stadigvarande vistas i Finland.

Vad som anges i 63 a § 1 mom. och 69 i § tillämpas inte om

Om det tröskelvärde som avses i 1 mom. 4 punkten överskrids under ett kalenderår ska 1 mom. inte tillämpas från och med den tidpunkten.

En säljare som säljer varor vars transport inleds i Finland, eller som för de tjänsters del som avses i 69 i § i Finland har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast driftställe i Finland, har emellertid rätt att välja att försäljningslandet ska bestämmas i enlighet med 63 a och 69 i § och motsvarande bestämmelser i andra medlemsstater. Valet är i kraft under minst två kalenderår. Försäljningslandet bestäms i enlighet med 63 a och 69 i § även när en säljare som säljer varor vars transport inleds i en annan medlemsstat än Finland, eller som för de tjänsters del som avses i detta moment har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast driftställe i någon annan medlemsstat, gör motsvarande val i enlighet med bestämmelserna i den medlemsstaten.

Det är dock inte fråga om gemenskapsintern försäljning när

Det som anges i 3 mom. 1 punkten tillämpas endast om köparens förvärv inte överstiger den undre gränsen för skatteplikten för gemenskapsinterna förvärv, sådan den tillämpas i medlemsstaten i fråga, och köparen inte har ansökt om att bli skattskyldig för sina förvärv.

Försäljningen av nya transportmedel som avses i 26 d § betraktas som gemenskapsintern försäljning även när det är fråga om en situation som avses i 3 mom. eller när köparen är en privatperson.

Försäljning av en vara betraktas inte som gemenskapsintern försäljning, om det förfarande som avses i 79 a § har tillämpats på försäljningen eller om det är fråga om försäljning av el, försäljning av gas som levereras genom ett naturgasnät som finns inom unionens territorium eller genom ett nät som är anslutet till ett sådant naturgasnät eller försäljning av värme och kyla som levereras genom ett nät för värme och kyla.

Som gemenskapsintern försäljning betraktas också överföringar av varor enligt 18 a §.

Skattefri är import av följande varor

Den som visar upp varor för Tullen för mottagarens räkning har rätt att använda det förfarande för betalning och deklaration av skatter som avses i 98 och 99 § ( specialarrangemang ), om

Varorna anses bli uppvisade för Tullen för mottagarens räkning om den som visar upp varorna för Tullen anmäler sin avsikt att använda specialarrangemanget och ta ut mervärdesskatten hos den person som varorna är avsedda för.

Den som använder specialarrangemanget ska

Skattedeklarationen ska lämnas elektroniskt och beloppet för den mervärdesskatt som tagits ut ska anmälas i deklarationen.

Tullen meddelar närmare om de uppgifter som ska anmälas i skattedeklarationen och om hur deklarationen ska lämnas och skatten betalas.

Utöver det som föreskrivs i bokföringslagen ska den som använder specialarrangemanget ordna sin bokföring så att riktigheten i skattedeklarationerna för de skatter som tagits ut hos de skattskyldiga kan verifieras utifrån den. Bokföringen ska på uppmaning av Tullen lämnas elektroniskt till Tullen för kontroll. Tullen får meddela närmare om hur uppgifterna ska lämnas.

Den som använder specialarrangemanget kan lämna en skattedeklaration som avses i 98 § och betala skatten per kalendermånad, om

En deklaration lämnas kalendermånadsvis för de importer som omfattas av specialarrangemanget för vilka skyldigheten att betala skatt enligt 87 § har uppkommit under kalendermånaden och för vilka den skatten har tagits ut hos den skattskyldige. Deklarationen ska lämnas och skatten betalas senast den sista dagen i den kalendermånad som följer på kalendermånaden i fråga.

Skatteförvaltningen kan till den del det är fråga om sådan import av en vara som omfattas av dess beskattningsbehörighet bestämma att det särskilda förfarandet enligt 2 mom. ska tillämpas på en skattskyldigs import under högst 36 månader, om det under de 12 föregående månaderna hänt att

Vid sådan mervärdesbeskattning av varuimport som Tullen ansvarar för i enlighet med 160 § 1 och 2 mom. är det minsta belopp som indrivs 5 euro. Indrivning kan dock vidtas om det hos en och samma betalningsskyldig blivit flera betalningar oindrivna på grund av ett räknefel eller annat misstag som begåtts av Tullen, den betalningsskyldige eller någon annan berörd eller av någon annan orsak eller om det annars finns särskilda skäl för indrivning.

En näringsidkare har rätt att få återbäring för den skatt som inkluderats i ett förvärv av en vara eller tjänst, om förvärvet har samband med

En i 133 e § 1 mom. avsedd skattskyldig som inte är etablerad inom gemenskapen har rätt att använda den särskilda ordning som avses i denna paragraf och i 133 f–133 j §, om den skattskyldige säljer tjänster till andra än näringsidkare inom gemenskapen.

Med skattskyldig som inte är etablerad inom gemenskapen avses vid tillämpningen av detta kapitel en näringsidkare som inte har etablerar sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast driftställe inom gemenskapen.

Vid tillämpningen av de bestämmelser som gäller den särskilda ordning som avses i 133 d § avses med

En i 133 f § 1 mom. avsedd skattskyldig införs i ett särskilt identifieringsregister och tilldelas ett individuellt registreringsnummer för användning av den särskilda ordning som avses i 133 d §. Skatteförvaltningen underrättar den skattskyldige om registreringsnumret på elektronisk väg.

En skattskyldig avregistreras, om

I det register som avses i 1 mom. införs också en skattskyldig som inte är etablerad inom gemenskapen och som har valt en annan medlemsstat än Finland som identifieringsmedlemsstat och därför har införts i denna medlemsstats identifieringsregister. Som individuellt registreringsnummer används det registreringsnummer som identifieringsmedlemsstaten har tilldelat den skattskyldige.

En skattskyldig vars identifieringsmedlemsstat är Finland ska på elektronisk väg lämna en skattedeklaration för varje skatteperiod, oberoende av om den skattskyldige under skatteperioden har sålt tjänster som omfattas av den särskilda ordning som avses i 133 d § eller inte. Deklarationen ska lämnas till Skatteförvaltningen.

I skattedeklarationen ska uppges

Skatteperioden för en skattskyldig som avses i 1 mom. är ett kalenderkvartal. Skattedeklarationen ska lämnas senast den sista dagen i den kalendermånad som följer efter skatteperioden.

En skattskyldig som använder den särskilda ordningen och vars identifieringsmedlemsstat är en annan stat än Finland ska i fråga om skatt som ska betalas till Finland iaktta de motsvarande bestämmelser som tillämpas i identifieringsmedlemsstaten.

En skattskyldig som avses i 133 h § 1 mom. ska som den skatt som redovisas för skatteperioden betala det sammanlagda skattebelopp som avses i 133 h § 2 mom. 3 punkten senast den sista dagen i den kalendermånad som följer efter skatteperioden.

En skattskyldig har inte rätt att med stöd av 10 kap. eller 131 § dra av eller som återbäring få skatt som ingår i förvärv som den skattskyldige gjort för försäljningar som omfattas av den särskilda ordning som avses i 133 d §, om inte något annat anges i 2 mom. Däremot har den skattskyldige, trots vad som föreskrivs i 122 § 1 och 2 mom. och 123 §, rätt till återbäring enligt 122 §. Rätten till återbäring gäller skatt som skulle ha kunnat dras av enligt bestämmelserna i 10 kap. eller erhållas som återbäring enligt 131 §.

Om en skattskyldig i Finland bedriver också verksamhet som inte omfattas av den särskilda ordningen och för vilken den skattskyldige har registrerat sig som mervärdesskattskyldig, har den skattskyldige rätt att dra av eller som återbäring få den skatt som ingår i förvärv som den skattskyldige har gjort för försäljningar som omfattas av den särskilda ordningen i enlighet med 10 kap. eller 131 §. Skatt som ska avdras anmäls i den deklaration som avses i 16 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

En skattskyldig har rätt att använda den särskilda ordning som avses i denna paragraf och i 133 l–133 q §, om

Det som anges i 1 mom. tillämpas inte om försäljningslandet för den skattskyldiges i 1 mom. 1 och 3 punkten avsedda försäljning bestäms i enlighet med 69 m § eller motsvarande bestämmelser i en annan medlemsstat.

Med skattskyldig som inte är etablerad i konsumtionsmedlemsstaten avses en näringsidkare som har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast driftställe inom gemenskapen men som inte har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har något fast driftställe i konsumtionsmedlemsstaten.

Vid tillämpningen av bestämmelserna om den särskilda ordning som avses i 133 k § avses med identifieringsmedlemsstat

Om den skattskyldige utifrån 2 mom. 2 eller 3 punkten har valt identifieringsmedlemsstat bland flera alternativ, ska detta val tillämpas åtminstone under det aktuella kalenderåret och de två följande kalenderåren.

Vid tillämpningen av bestämmelserna om denna särskilda ordning avses med konsumtionsmedlemsstat

En skattskyldig vars identifieringsmedlemsstat är Finland ska elektroniskt göra en anmälan till Skatteförvaltningen om inledande av verksamhet som avses i 133 k §.

En skattskyldig vars identifieringsmedlemsstat är en annan stat än Finland och som ska betala skatt till Finland ska iaktta de motsvarande bestämmelser som tillämpas i identifieringsmedlemsstaten.

En skattskyldig som avses i 133 m § 1 mom. ska i fråga om försäljning som omfattas av den särskilda ordning som avses i 133 k § införas i det register över mervärdesskattskyldiga som avses i 172 §. Som individuellt registreringsnummer används det mervärdesskattenummer som tilldelats den skattskyldige.

En skattskyldig som avses i 1 mom. ska uteslutas från den särskilda ordningen, om

En skattskyldig vars identifieringsmedlemsstat är någon annan medlemsstat än Finland ska införas i det särskilda identifieringsregistret för sådan försäljning i Finland som omfattas av den särskilda ordningen. Som individuellt registreringsnummer används det mervärdesskattenummer som identifieringsmedlemsstaten har tilldelat den skattskyldige.

En skattskyldig vars identifieringsmedlemsstat är Finland ska på elektronisk väg lämna skattedeklaration för varje skatteperiod oberoende av om den skattskyldige under skatteperioden har haft försäljningar som omfattas av den särskilda ordning som avses i 133 k § eller inte. Deklarationen ska lämnas till Skatteförvaltningen.

I skattedeklarationen ska uppges

Om varutransporten inleds i någon annan medlemsstat än Finland ska det i skattedeklarationen, utöver det som anges i 2 mom., per konsumtionsmedlemsstat uppges följande:

Om den skattskyldige utöver ett fast driftställe i Finland dessutom någon annanstans i gemenskapen har ett eller flera fasta driftställen där tjänster tillhandahålls, ska det i skattedeklarationen dessutom för varje konsumtionsmedlemsstat uppges

Den skattskyldige ska dessutom ange det sammanlagda beloppet för de skatter som avses i 2 mom. 2 punkten, 3 mom. 1 punkten och 4 mom. 1 punkten.

Skatteperioden för en skattskyldig som avses i 1 mom. är ett kalenderkvartal. Skattedeklarationen ska lämnas senast den sista dagen i den kalendermånad som följer efter skatteperioden.

En skattskyldig som använder den särskilda ordningen och vars identifieringsmedlemsstat är en annan medlemsstat än Finland ska i fråga om skatt som ska betalas till Finland iaktta de motsvarande bestämmelser som tillämpas i identifieringsmedlemsstaten.

En skattskyldig som avses i 133 o § 1 mom. ska som den skatt som redovisas för skatteperioden betala det sammanlagda skattebelopp som avses i 2 mom. 2 punkten, 3 mom. 1 punkten och 4 mom. 1 punkten i den paragrafen senast den sista dagen i den kalendermånad som följer efter skatteperioden.

En skattskyldig som använder den särskilda ordning som avses i 133 k § och vars identifieringsmedlemsstat är någon annan medlemsstat än Finland har inte rätt att med stöd av 10 kap. eller 131 § dra av eller som återbäring få skatt som ingår i förvärv som den skattskyldige gjort för försäljningar som omfattas av den särskilda ordningen, om inte något annat anges i 2 mom. Däremot har den skattskyldige, trots vad som föreskrivs i 122 § 1 och 2 mom. och 123 § rätt till återbäring enligt 122 §. Rätten till återbäring gäller bara skatt som skulle ha kunnat dras av enligt bestämmelserna i 10 kap. eller erhållas som återbäring enligt 131 §.

Om en skattskyldig i Finland bedriver också verksamhet som inte omfattas av den särskilda ordningen och för vilken den skattskyldige har registrerat sig som mervärdesskattskyldig, har den skattskyldige rätt att dra av eller som återbäring få den skatt som ingår i förvärv som den skattskyldige har gjort för försäljningar som omfattas av den särskilda ordningen i enlighet med 10 kap. eller 131 §. Skatt som ska avdras anmäls i den deklaration som avses i 16 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

En skattskyldig har rätt att använda den särskilda ordning som avses i denna paragraf och i 133 s–133 z §, om den skattskyldige bedriver sådan distansförsäljning av varor som importeras där varorna ingår i försändelser med ett verkligt värde på högst 150 euro om

Den särskilda ordningen tillämpas inte på punktskattepliktiga varor.

En skattskyldig får ha endast en förmedlare som avses i 133 s § åt gången.

Vid tillämpning av detta kapitel avses med förmedlare en person som är etablerad inom gemenskapen och som av den skattskyldige har utsetts till betalningsskyldig för skatt och till att i den skattskyldiges namn fullgöra skyldigheterna enligt den särskilda ordning som avses i 133 r §.

Vid tillämpningen av bestämmelserna om den särskilda ordning som avses i 133 r § avses med identifieringsmedlemsstat

Om den skattskyldige har utsett en förmedlare, betraktas den medlemsstat som avses i 2 mom. 3 eller 4 punkten som identifieringsmedlemsstat.

När den skattskyldige eller förmedlaren utifrån 2 mom. 2 och 4 punkten har valt identifieringsmedlemsstat bland flera alternativ, ska detta val tillämpas åtminstone under det aktuella kalenderåret och de två följande kalenderåren.

Med konsumtionsmedlemsstat avses vid tillämpningen av den särskilda ordning som avses i 133 r § den medlemsstat där transporten av varorna till köparen avslutas.

En skattskyldig eller förmedlare vars identifieringsmedlemsstat är Finland ska på elektronisk väg göra en anmälan till Skatteförvaltningen om att verksamhet enligt 133 r § inleds.

En skattskyldig eller förmedlare vars identifieringsmedlemsstat är någon annan medlemsstat än Finland och som ska betala skatt till Finland ska iaktta de bestämmelser som motsvarar 1 mom. som tillämpas i identifieringsmedlemsstaten.

En skattskyldig som avses i 133 t § 1 mom. införs i ett särskilt identifieringsregister för användning av den särskilda ordning som avses i 133 r §. Om den skattskyldige har en förmedlare ska även förmedlaren införas i registret.

Förutsättningen för att en förmedlare ska registreras är att förmedlaren inte väsentligt har försummat eller på en grund som avses i 26 § 3 mom. i lagen om förskottsuppbörd eller någon annan motsvarande grund kan antas väsentligt försumma sina i 2 mom. i den paragrafen avsedda skyldigheter vid beskattningen. Dessutom krävs det att inte förmedlaren eller, om förmedlaren är ett samfund eller en sammanslutning, någon i dess ledning har meddelats näringsförbud enligt lagen om näringsförbud.

Den skattskyldige får ett individuellt registreringsnummer för användning av den särskilda ordning som avses i 133 r §. Också förmedlaren tilldelas ett individuellt registreringsnummer för användning av denna särskilda ordning. Skatteförvaltningen underrätter den skattskyldige eller förmedlaren om registreringsnumret på elektronisk väg. Om den skattskyldige har en förmedlare meddelas den skattskyldiges registreringsnummer också till förmedlaren.

En skattskyldig vars identifieringsmedlemsstat är någon annan medlemsstat än Finland ska införas i det identifieringsregister som avses i 1 mom. för sådan försäljning i Finland som omfattas av den särskilda ordningen. Om den skattskyldige har en förmedlare ska även förmedlaren införas i registret. Som individuella registreringsnummer för den skattskyldige och förmedlaren används de nummer som identifieringsmedlemsstaten har tilldelat dem.

En skattskyldig vars identifieringsmedlemsstat är Finland och som inte har en förmedlare avförs ur identifieringsregistret för den särskilda ordning som avses i 133 r §, om

En förmedlare vars identifieringsmedlemsstat är Finland avförs ur identifieringsregistret, om

En skattskyldig som företräds av en förmedlare som avses i 2 mom. avförs ur identifieringsregistret, om

En skattskyldig eller förmedlare som använder den särskilda ordning som avses i 133 r § och vars identifieringsmedlemsstat är Finland ska på elektronisk väg lämna skattedeklaration för varje skatteperiod, oberoende av om det under skatteperioden har bedrivits distansförsäljning av varor som importeras eller inte. Deklarationen ska lämnas till Skatteförvaltningen.

I skattedeklarationen ska uppges

Den skatteperiod som avses i 1 mom. är en kalendermånad. Skattedeklarationen ska lämnas senast den sista dagen i den kalendermånad som följer efter skatteperioden.

En skattskyldig eller förmedlare som använder den särskilda ordningen och vars identifieringsmedlemsstat är någon annan medlemsstat än Finland ska i fråga om skatt som ska betalas till Finland iaktta de motsvarande bestämmelser som tillämpas i identifieringsmedlemsstaten.

En skattskyldig eller förmedlare som avses i 133 w § 1 mom. ska som den skatt som redovisas för skatteperioden betala det sammanlagda skattebelopp som avses i 2 mom. 4 punkten i den paragrafen senast den sista dagen i den kalendermånad som följer efter skatteperioden.

En skattskyldig eller förmedlare som använder den särskilda ordningen och vars identifieringsmedlemsstat är någon annan medlemsstat än Finland ska i fråga om skatt som ska betalas till Finland iaktta de motsvarande bestämmelser som tillämpas i identifieringsmedlemsstaten.

Den skattskyldige och förmedlaren är solidariskt ansvariga för betalningen av den skatt som ska betalas till Finland.

Skyldighet att betala skatt på sådan distansförsäljning av varor som importeras som ska deklareras när den särskilda ordning som avses i 133 r § används uppstår vid den tidpunkt då köparens betalning har godkänts. Den skatt som ska betalas på denna försäljning ska hänföras till den kalendermånad under vilken betalningen godkändes.

En skattskyldig som använder den särskilda ordning som avses i 133 r § har inte rätt att med stöd av 10 kap. eller 131 § dra av eller som återbäring få skatt som ingår i förvärv som den skattskyldige gjort för försäljningar som omfattas av den särskilda ordningen, om inte något annat anges i 2 mom. Däremot har den skattskyldige, trots vad som föreskrivs i 122 § 1 och 2 mom. och 123 §, rätt till återbäring enligt 122 §. Rätten till återbäring gäller skatt som skulle ha kunnat dras av enligt bestämmelserna i 10 kap. eller erhållas som återbäring enligt 131 §.

Om den skattskyldige i Finland bedriver också sådan verksamhet som inte omfattas av den särskilda ordningen och för vilken den skattskyldige har registrerat sig som mervärdesskattskyldig, har den skattskyldige rätt att dra av eller som återbäring få den skatt som ingår i förvärv som den skattskyldige har gjort för försäljningar som omfattas av den särskilda ordningen i enlighet med 10 kap. eller 131 §. Skatt som ska avdras anmäls i den deklaration som avses i 16 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

När en skattskyldig använder någon av de särskilda ordningar som avses i 12 a kap. ska bestämmelserna om den särskilda ordningen i fråga tillämpas på all försäljning som bedrivs av den skattskyldige och som enligt 133 d, 133 k eller 133 r § omfattas av den ordningen. De särskilda ordningarna omfattar emellertid inte försäljning av tjänster till juridiska personer som har införts i registret över mervärdesskattskyldiga men som inte är näringsidkare.

Försäljningen av varor ska dock inte deklareras i den särskilda ordning som avses i 133 r § om det ska betalas skatt på importen av varorna på grund av att det individuella registreringsnummer som tilldelats för användning av den särskilda ordningen inte har meddelats Tullen på det sätt som avses i 94 § 1 mom. 24 punkten.

Bestämmelserna i 9 § 1 mom. ska inte tillämpas på försäljning som avses i 133 d och 133 k § till juridiska personer som inte är näringsidkare när säljaren är en skattskyldig som använder en särskild ordning. När det gäller tjänster tillämpas det som föreskrivs ovan i detta moment emellertid enbart på försäljning till juridiska personer som inte är införda i registret över mervärdesskattskyldiga.

Det som i 134 a och 134 c–134 t § föreskrivs om skattskyldiga tillämpas också på förmedlare som agerar i deras namn.

Skatteförvaltningen delger en skattskyldig enligt 133 g § 1 mom., 133 n § 1 mom. och 133 u § 1 mom. samt, när det gäller beslut om registrering av en förmedlare, förmedlaren ett beslut om registrering och avregistrering samt om att den skattskyldige eller förmedlaren med avvikelse från anmälan inte har registrerats eller avregistrerats.

Skatteförvaltningen delger på elektronisk väg den som berörs de beslut som avses i 1 mom. Skatteförvaltningen får delge besluten genom sin e-tjänst. Om den skattskyldige har en förmedlare meddelas även förmedlaren om beslut som gäller registrering av den skattskyldige. Till den skattskyldige eller till förmedlaren sänds information om delgivningen till den elektroniska adress som denne har uppgett. En handling anses ha blivit delgiven den tredje dagen efter det att information om delgivningen har sänts till den skattskyldige eller förmedlaren. Om det under denna tid har funnits ett tekniskt hinder för att ta emot informationen om delgivningen eller få åtkomst till Skatteförvaltningens e-tjänst, anses delgivningen ha skett den tredje dagen efter det att det tekniska hindret har undanröjts.

I fråga om en skattskyldig eller förmedlare som avses i 1 och 2 mom. tillämpas inte det som i 175 § 1 mom. föreskrivs om att den skattskyldige ska underrättas om åtgärder som gäller registrering.

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om hur skattedeklarationer enligt 133 h, 133 o och 133 w § ska lämnas.

En skattskyldig som använder någon av de särskilda ordningar som avses i 12 a kap. ska ha tillräckligt detaljerad bokföring över sina affärstransaktioner inom ramen för den särskilda ordningen, för att konsumtionsmedlemsstaten ska kunna verifiera riktigheten av den skattedeklaration som avses i 133 h, 133 o och 133 w §.

Om inte något annat föreskrivs i detta kapitel, ska bestämmelserna om skattskyldiga i 13–22 kap., i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ, i lagen om skatteuppbörd, i lagen om skattetillägg och förseningsränta eller i någon annan lag iakttas i fråga om skattskyldiga som använder någon av de särskilda ordningar som avses i 12 a kap. och vars identifieringsmedlemsstat är Finland. Detsamma gäller skattskyldiga vars identifieringsmedlemsstat är en annan medlemsstat än Finland till den del det är fråga om skatt som ska betalas till Finland.

Bestämmelserna i lagen om skatteuppbörd, lagen om skattetillägg och förseningsränta och lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007) ska dock inte tillämpas på skattskyldiga som använder en särskild ordning och vars identifieringsmedlemsstat är Finland till den del det är fråga om skatt som ska betalas till en annan medlemsstat, om inte något annat föreskrivs i detta kapitel.

Skatteförvaltningen handlägger ärenden som gäller skattskyldiga som använder någon av de särskilda ordningar som avses i 12 a kap. Tullen svarar för beskattningen av import av varor i enlighet med det som föreskrivs i 160 §.

Bestämmelserna om skatteperiod och deklarationsskyldighet i 161 § och i 3 kap. och 16–18, 22, 23 och 25 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ tillämpas inte på skattskyldiga som använder någon av de särskilda ordningar som avses i 12 a kap. De bestämmelser om tidpunkten då skattedeklarationen har lämnats in som finns i 19 § i den lagen ska tillämpas endast när Finland är identifieringsmedlemsstat.

På inbetalningar av skatt som ska betalas till Finland via identifieringsmedlemsstaten som gjorts av skattskyldiga som använder en särskild ordning betalas inte krediteringsränta enligt 37 § 1 mom. 3 punkten i lagen om skatteuppbörd.

Med avvikelse från 134 f § 2 mom. ska bestämmelserna om användning och återbetalning av återbäringar i 4 och 5 kap. i lagen om skatteuppbörd tillämpas i fråga om skattskyldiga som använder en särskild ordning, till den del det är fråga om sådan överbetald skatt av skatt som ska betalas till en annan medlemsstat som Finland i egenskap av identifieringsmedlemsstat är skyldig att betala tillbaka till skattskyldiga som använder en särskild ordning.

Bestämmelserna i 16–18 § i lagen om skatteuppbörd tillämpas inte på skattskyldiga som använder någon av de särskilda ordningar som avses i 12 a kap. till den del det är fråga om inbetalning av skatt som ska betalas till Finland via en identifieringsmedlemsstat.

Med avvikelse från 5 § 1 och 2 mom. och 6 § i lagen om skatteuppbörd används den inbetalning av skatt som den skattskyldige ska betala till Finland via identifieringsmedlemsstaten, till betalning av skatter som deklarerats i skattedeklarationen enligt förfallodag från den äldsta till den senaste. Förfallodagen för en för sent deklarerad skatt anses vara den dag då skattedeklarationen lämnats in.

Om inbetalningen inte kan användas på det sätt som avses i 2 mom., används inbetalningen till betalning av andra förfallna och icke förfallna skatter inom ramen för den särskilda ordningen i fråga och med iakttagande i övrigt av bestämmelserna i 6 § i lagen om skatteuppbörd.

Om inbetalningen inte kan användas på det sätt som avses i 3 mom., kan den användas till betalning av den skattskyldiges som använder den särskilda ordningen andra förfallna skatter och av Skatteförvaltningens andra fordringar, och med iakttagande i övrigt av bestämmelserna i 6 § i lagen om skatteuppbörd.

Med avvikelse från 6, 22–24 och 26 § i lagen om skatteuppbörd används återbäring av skatt som en skattskyldig som använder en särskild ordning som avses i 12 a kap. har betalat till Finland via en identifieringsmedlemsstat till betalning av förfallna och icke förfallna skatter inom ramen för den särskilda ordningen i fråga i ordning enligt förfallodag från den äldsta till den senaste. Förfallodagen för en för sent deklarerad skatt anses vara den dag då skattedeklarationen lämnats in.

En återbäring som avses i 1 mom. är tillgänglig för betalning av skatt den dag då den deklaration genom vilken felet rättas har lämnats in. Återbäring som baserar sig på ett beslut som gäller påförande av skatt eller rättelse av ett beslut till den skattskyldiges fördel eller återbäring som baserar sig på ändringssökande är tillgänglig den dag då beslutet fattas eller ändringsbeskattningen verkställs, dock tidigast på den förfallodag som angetts i det ursprungliga beslutet. En återbäring som baserar sig på korrigering av ett fel vid skatteuppbördsförfarandet är tillgänglig den dag då korrigeringen har gjorts.

Om återbäring inte kan användas på det sätt som avses i 1 mom. kan återbäringen användas för betalning av andra förfallna skatter och andra fordringar som Skatteförvaltningen har på den skattskyldige med iakttagande i övrigt vad som bestäms i lagen om skatteuppbörd.

Det belopp som anges i en betalningsuppmaning enligt 42 § i lagen om skatteuppbörd ska betalas till Skatteförvaltningen.

En skattskyldig som använder den särskilda ordning som avses i 133 d § ska inte införas i det register över mervärdesskattskyldiga som avses i 172 § för affärstransaktioner inom ramen för den särskilda ordningen.

En skattskyldig som använder den särskilda ordning som avses i 133 k § och vars identifieringsmedlemsstat är någon annan stat än Finland ska inte införas i det register över mervärdesskattskyldiga som avses i 172 § för affärstransaktioner inom ramen för den särskilda ordningen.

En skattskyldig som använder den särskilda ordning som avses i 133 r § ska inte införas i det register över mervärdesskattskyldiga som avses i 172 § för affärstransaktioner inom ramen för den särskilda ordningen.

Bestämmelserna om påförande av skatt i 8 kap. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ tillämpas inte på skattskyldiga som använder någon av de särskilda ordningar som avses i 12 a kap. och vars identifieringsmedlemsstat är Finland till den del det är fråga om skatt som för affärstransaktioner inom ramen för den särskilda ordningen ska betalas till en annan medlemsstat.

Bestämmelserna om handledning och förhandsavgörande i 20 kap. tillämpas inte på skattskyldiga som använder någon av de särskilda ordningar som avses i 12 a kap. och vars identifieringsmedlemsstat är Finland till den del det är fråga om skatt som ska betalas till en annan medlemsstat.

En skattskyldig vars identifieringsmedlemsstat är Finland ska rätta ett fel i en skattedeklaration som lämnas inom ramen för någon av de särskilda ordningar som avses i 133 h, 133 o och 133 w § i en skattedeklaration som lämnas för någon av de följande skatteperioderna. I deklarationen ska beloppet av den mervärdesskatt som deklarerats till ett för stort eller för litet belopp specificeras för varje konsumtionsmedlemsstat och skatteperiod som felet gäller, och konsumtionsmedlemsstaten och skatteperioden ska anmälas. Felet ska rättas inom tre år efter det att skattedeklarationen enligt de nämnda paragraferna ska lämnas in.

Beloppet av den skatt som deklarerats till ett för stort eller för litet belopp minskar eller ökar den skatt som ska redovisas för den skatteperiod som avses i 133 i och 133 p § och 133 x § 1 mom. och som ska redovisas för den skatteperiod för vilken en korrigering som avses i 1 mom. har gjorts. Om det totala beloppet skatter som ska betalas till någon konsumtionsmedlemsstat för en skatteperiod där ett fel har rättats på grund av rättelserna blir negativt minskar det negativa beloppet inte den skatt som ska redovisas för skatteperioden.

En skattskyldig som använder en särskild ordning och vars identifieringsmedlemsstat är någon annan medlemsstat än Finland ska för den skatts del som ska betalas till Finland iaktta de bestämmelser i identifieringsmedlemsstaten som motsvarar bestämmelserna i 1 och 2 mom.

Om den skattskyldige rättar ett fel i skattedeklarationen för en skatteperiod och den skatt som ska betalas till Finland för skatteperioden i fråga inte räcker till för att täcka beloppet av ett fel som den skattskyldige har gjort till sin nackdel, betalar Skatteförvaltningen den överbetalda skatt som inte har täckts till den skattskyldige, om återbäringen inte enligt 134 l § ska användas för betalning av skatt eller någon annan fordran.

Om ett sådant fel i en skattedeklaration som gäller skatt som ska betalas till Finland inte har rättats i den sista skattedeklarationen för en skattskyldig som har slutat att använda en särskild ordning eller om tidsfristen för rättelser redan har gått ut, återbetalar Skatteförvaltningen den överbetalda skatten till den skattskyldige på ansökan eller på basis av annan utredning. På fastställandet av skatt som deklarerats till ett för litet belopp tillämpas det som anges i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

Skatt som avses i 5 mom. kan inte längre återbäras när det har gått tre kalenderår från utgången av det kalenderår för vilket den skattskyldige har uppgett skatten till ett för stort belopp. Om den skattskyldige har yrkat på återbäring inom denna tid kan skatten emellertid återbäras även senare.

På skatt som ska återbäras till en skattskyldig som använder någon av de särskilda ordningar som avses i 12 a kap. betalas ränta i enlighet med lagen om skatteuppbörd.

Bestämmelserna om påföljdsavgifter i 35 och 37 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ tillämpas inte på en skattskyldig som använder någon av de särskilda ordningar som avses i 12 a kap. till den del det är fråga om skatt som ska betalas till en annan medlemsstat.

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 36 § 2 mom. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ påförs ingen förseningsavgift, om en skattskyldig som använder den särskilda ordning som avses i 133 d eller 133 k § rättar ett fel i skatt som ska betalas till Finland på det sätt som avses i 134 q § senast den dag som skattedeklarationen ska vara inlämnad för den skatteperiod som följer på den skatteperiod som rättelsen gäller.

Den tidsfrist som avses i 44 och 61 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ räknas i fråga om skatt som ska redovisas till Finland för en skattskyldig som använder den särskilda ordning som avses i 133 r § i denna lag från ingången av det år som följer på det kalenderår till vilket den skatteperiod hör för vilken skatten ska ha deklarerats och betalats.

Med avvikelse från bestämmelserna i 135 a, 136 ja 137 § ska skatt på försäljning i sådana situationer som avses i 16 b § hänföras till den skatteperiod under vilken skyldigheten att betala skatt har uppstått enligt den paragrafen.

Om försäljningen enligt 5 kap. sker i Finland, tillämpas 209 b–209 g § på faktureringen, om inte något annat föreskrivs i 5 mom. i denna paragraf.

Bestämmelserna i 209 b–209 g § ska tillämpas på faktureringen också i de situationer som avses i 3 mom., om säljaren levererar varor eller tillhandahåller tjänster från ett fast driftställe i Finland eller, när varorna eller tjänsterna inte levereras eller tillhandahålls från ett fast driftställe, om säljaren har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet i Finland.

De situationer som avses i 2 mom. är följande:

I fråga om faktureringen av försäljning som ska deklareras inom ramen för en särskild ordning som avses i 12 a kap. tillämpas 209 b–209 g §, om identifieringsmedlemsstaten är Finland.

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 1 mom. ska 209 b–209 g § inte tillämpas på

En säljare anses vara etablerad i en annan medlemsstat på det sätt som avses i 5 mom. 1 punkten om säljaren levererar varor eller tillhandahåller tjänster från ett fast driftställe i en annan medlemsstat eller, när varorna eller tjänsterna inte levereras eller tillhandahålls från ett fast driftställe, om säljaren har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet i en annan medlemsstat än Finland. Vid tillämpningen av detta moment och 2 mom. avses med fast driftställe från vilket säljaren levererar varor eller tillhandahåller tjänster ett fast driftställe med vars personalresurser och andra resurser varorna levereras eller tjänsterna tillhandahålls.

En faktura ska också ges över

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 1 mom. och 2 mom. 1 punkten behöver ingen faktura ges över försäljning som ska deklareras inom ramen för den särskilda ordning som avses i 133 k §.

Om en del av de uppgifter som avses i 1 mom. ingår i någon handling som redan tidigare getts till köparen eller som köparen innehar, anses fakturan bildas av handlingarna tillsammans. En förutsättning är dock att den senare handlingen innehåller en entydig hänvisning till den tidigare handlingen. Det som föreskrivs i detta moment ska dock inte tillämpas på distansförsäljning av varor enligt 19 a §, på gemenskapsintern varuförsäljning enligt 72 b § eller på sådan försäljning av varor eller tjänster som sker i någon annan medlemsstat och för vilken köparen är skattskyldig med stöd av en bestämmelse som motsvarar 2 a eller 9 §.

Det som föreskrivs i 1 mom. gäller inte distansförsäljning av varor enligt 19 a §, varuförsäljning enligt 72 b § eller sådan försäljning av varor eller tjänster som sker i någon annan medlemsstat än Finland och för vilken köparen är skattskyldig med stöd av en bestämmelse som motsvarar 2 a eller 9 §.

En i 19 c § avsedd person som fortsätter en rörelse ska till den som helt eller delvis överlåter rörelsen ge en utredning om att de överlåtna varorna och tjänsterna tas i bruk för ett ändamål som berättigar till avdrag.

En i 19 c § avsedd person som helt eller delvis överlåter en rörelse ska i fråga om begagnade varor samt konstverk, samlarföremål och antikviteter som överlåts ge den som fortsätter rörelsen en utredning om att de förutsättningar som avses i 79 f och 79 g § föreligger.

En i 19 c § avsedd person som helt eller delvis överlåter en rörelse ska ge den som fortsätter rörelsen en utredning enligt 209 k § om de fastigheter som överlåts.

Vad som i denna lag föreskrivs om fakturor tillämpas på en i 19 c § avsedd överlåtelse av en rörelse helt eller delvis.

En näringsidkare som genom att använda en marknadsplats, plattform, portal eller ett motsvarande elektroniskt gränssnitt möjliggör försäljning av en annan näringsidkares varor eller tjänster till andra än näringsidkare inom gemenskapen ska ha tillräckligt detaljerad bokföring över försäljningarna så att de medlemsstater där försäljningarna sker kan verifiera att mervärdesskatten har redovisats korrekt.

Uppgifter om försäljning som skett i Finland ska på begäran på elektronisk väg ställas till Skatteförvaltningens förfogande. Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om hur uppgifter ska lämnas.

Uppgifterna ska bevaras i tio år från utgången av det kalenderår då affärstransaktionen genomfördes.