1501/1993

Mervärdesskatt skall enligt denna lag betalas till staten

Skatt betalas på eget bruk av i 32 § nämnda tjänster som avser fastighetsinnehav även då detta inte sker i form av rörelse.

Personbefordran och rundradioverksamhet anses ske i form av rörelse även när den som bedriver verksamheten får ersättningar enligt 79 §.

Skyldig att betala mervärdesskatt (skattskyldig) på sådan försäljning som nämns i 1 § är den som sålt varorna eller tjänsterna, om inte något annat stadgas i 9 §.

Om skyldigheten att betala skatt på import av varor stadgas i 9 kap.

Säljaren är inte skattskyldig om den skattepliktiga försäljningen och den enligt 52, 55–58 §§ eller 6 kap. skattefria försäljningen, frånräknat försäljning av anläggningstillgångar, sammanlagt under ett kalenderår uppgår till högst 50 000 mark, såvida han inte enligt egen anmälan har registrerats som skattskyldig. Detta stadgande tillämpas inte på kommuner.

som skattepliktig försäljning som avses ovan i 1 mom. anses inte skattepliktig försälning med stöd av 30 § eller 48 § 3 mom.

Ett sådant allmännyttigt samfund som nämns i inkomstskattelagen (1535/92) är skattskyldigt endast om inkomsten av dess verksamhet enligt den nämnda lagen betraktas som skattepliktig näringsinkomst för samfundet. Ett allmännyttigt samfund är dock skyldigt att betala skatt på eget bruk av tjänster som avser fstighetsinnehav, under de förutsättningar som nämns i 32 §.

Ett sådant religionssamfund som nämns i inkomstskattelagen är inte skyldig att betala skatt för verksamhet som avses i 23 § 3 mom. i den nämnda lagen.

Staten och kommunerna är skattskyldiga för verksamhet som nämns i 1 §.

En kommun är skyldig att betala skatt på försäljning av varor som skaffats för anläggningstillgångar och för sådan användning som berättigar till återbäring enligt 130 §, även då försäljningen inte är rörelsemässig.

Statens affärsverk, statens upphandlingscentra, staten beklädnadsfabrik, försörjningsberedskapscentralen, Statens spannmålsförråd, Finlands Bank och folkpensionsanstalten är särskilt skattskyldiga för sin verksamhet enligt 1 §.

Vad som nedan stadgas om staten tillämpas inte på de inrättningar som nämns i 1 mom.

På samkommuner och på landskapet Åland tillämpas vad denna lag stadgar om kommuner.

Om en utlänning inte i Finland har ett fast driftställe, är köparen skyldig att betala skatt på de varor och tjänster som utlänningen har sålt i Finland, med undantag för tjänster som avses i 67 § 1 punkten och persontransporttjänster. Om köparen är en utlänning som inte här har ett fast driftställe, är dock säljaren skattskyldig. Skatt behöver inte betalas om staten är köpare.

Med utlänning avses en näringsidkare som har sin hemort utomlands. En fysisk person har sin hemort utomlands, om han är bosatt utanför Finland och inte fortlöpande vistas här.

Med fast driftställe avses ett stadigvarande affärsställe, från vilket rörelsen helt eller delvis bedrivs. Vid byggnads- eller installationsverksamhet betraktas ett entreprenadobjekt eller flera successiva entreprenadobjekt som ett fast driftställe om arbetet har pågått längre tid än 9 månader.

Den som bedriver rörelse kan utan hinder av 3–5 och 60 §§ blir skatteskyldig på ansökan.

Om rätten att på ansökan bli skattskyldig för fastighetsupplåtelse stadgas i 30 §.

Om två eller flera parter i avsikt att bedriva rörelse har bildat en sådan sammanslutning som är avsedd att vara verksam till förmån för delägarna gemensamt, är sammanslutningen skattskyldig för verksamheten.

Ett konkursbo är separat skattskyldigt för den rörelse som det bedriver självständigt efter det att näringsidkaren har försatts i konkurs.

Skyldigheten att betala skatt på försäljning enligt 1 § uppkommer när

Skyldigheten att betala skatt på eget bruk av byggtjänster uppkommer

Med vara avses materiella föremål samt elektricitet, gas, värme, kyla och andra med dem jämförbara energinyttigheter. Med tjänst avses allt annat som kan säljas i form av rörelse.

Med försäljning av vara avses överlåtelse av äganderätten till en vara mot vederlag.

Med försäljning av tjänst avses utförande eller annan överlåtelse av en tjänst mot vederlag.

När en vara eller tjänst i ett ombuds namn säljs för huvudmannens räkning anses ombudet ha sålt varan eller tjänsten till köparen och huvudmannen ha sålt den till ombudet.

När en vara eller tjänst i ett ombuds namn köps för huvudmannens räkning anses ombudet ha sålt varan eller tjänsten till huvudmannen och försäljaren ha sålt den till ombudet.

Som försäljning anses också att en vara eller en tjänst tas i eget bruk så som 21–26 §§ stadgar.

Med eget bruk av en vara avses att en näringsidkare

Vad 1 mom. stadgar om varor i eget bruk tillämpas endast om varan hade skaffats för att användas på ett sätt som berättigar till avdrag eller hade tillverkats i samband med den skattskyldiges rörelse.

När skattskyldigheten upphör betalas skatt på de varor som finns kvar i den skattskyldiges besittning, på samma sätt som på varor som tas i eget bruk.

Med eget bruk av en tjänst avses att en näringsidkare utför eller på något annat sätt

Vad 1 mom. stadgar om eget bruk av tjänster tillämpas endast om

När skattskyldigheten upphör betalas skatt på de tjänster som finns kvar i den skattskyldiges besittning, på samma sätt som på tjänster som tas i eget bruk.

Om eget bruk av byggtjänster och tjänster som avser fastighetsinnehav stadgas också i 31–33 §§.

På eget bruk av nyttjanderätten till en vara som ägs av en näringsidkare tillämpas vad som 21 § stadgar om eget bruk av varor.

En överlåtelse i form av ett varuprov eller en sedvanlig reklamgåva betraktas inte som eget bruk av varan.

Staten behöver inte betala skatt på eget bruk av varor eller tjänster. Staten skall dock betala skatt på eget bruk av byggtjänster i de fall som nämns i 31 § 1 mom.

Skatt betalas inte på försäljning av fastigheter eller på överlåtelse av arrenderätt, hyresrätt, servitutsrätt eller någon annan motsvarande rättighet som gäller en fastighet.

Skatt betalas inte heller på överlåtelse av elektricitet, gas, värme, vatten eller någon motsvarande nyttighet i samband med överlåtelse av skattefri nyttjanderätt till en fastighet.

Med fastighet avses ett jordområde, en byggnad och en bestående konstruktion eller någon del av dem.

Maskiner, anordningar och inventarier som används för en särskild verksamhet som bedrivs på fastigheten hör inte till fastigheten.

På sådant bostadslösöre som sedvanligt ingår i försäljning eller uthyrning av en fastighet tillämpas vad som är stadgat om fastighet.

Utan hinder av 27 § skall skatt betalas

För överlåtelse av nyttjanderätten till en fastighet betalas med avvikelse från 27 § skatt, om överlåtaren ansöker om att bli skattskyldig för denna verksamhet. Skattskyldigheten gäller endast den fastighet eller den del av en fastighet som nämns i ansökan. Skattskyldigheten förutsätter att fastigheten fortlöpande används för verksamhet som berättigar till avdrag enligt 10 kap. eller att fastigheten används av staten.

Ansökan om att bli skattskyldig kan enligt 1 mom. göras av

Ett fastighetsaktiebolag kan på grund av 2 mom. 3 punkten ansöka om att bli skattskyldigt endast om en aktieägare har rätt att till fullo dra av den skatt som ingår i vederlaget eller om staten är aktieägare.

Vad som ovan stadgas om fastighetsaktiebolag och aktieägare i det tillämpas också på andra aktiebolag och andelslag som har till syfte att inneha en fastighet, och på deras aktieägare och medlemmar.

En byggtjänst anses ha blivit tagen i eget bruk också när

Även om en sådan näringsidkare som nämns i 1 mom. inte säljer byggtjänster till utomstående skall han betala skatt på eget bruk av byggtjänsten så som 22 § stadgar.

Byggtjänster är

En tjänst som avser fastighetsinnehav anses ha tagits i eget bruk också när fastighetens ägare eller innehavare själv utför den tjänst som avser fastigheten, om fastigheten används för något annat syfte än ett sådant som berättigar till avdrag.

Fastighetens ägare eller innehavare behöver inte betala skatt om

Tjänster som avser fastighetsinnehav är

En byggtjänst i samband med ett nybygge eller en grundlig förbättring av fastighet anses ha blivit tagen i eget bruk även då en näringsidkare säljer en fastighet eller tar den i annan användning än sådan som berättigar till avdrag, om han från anskaffningen av byggtjänsten eller fastigheten har kunnat göra avdrag eller om han själv har utfört byggtjänsten för en sådan användning som berättigar till avdrag.

Skatt skall inte betalas om fastigheten säljs eller dess användningsändamål ändras senare än fem år efter utgången av det kalenderår under vilket byggtjänsten har slutförts.

Skatt skall inte betalas på eget bruk av själv utförda byggtjänster som avses i 1 mom. om lönekostnaderna jämte socialkostnader för byggtjänsterna under ett kalenderår inte överstiger 120 000 mark. Detta gränsbelopp tillämpas dock inte om näringsidkaren har sålt byggtjänster till utomstående eller bedrivit sådan verksamhet som nämns i 31 § vid den tidpunkt då byggtjänsten slutfördes.

Skatt betalas inte på försäljning av hälso- och sjukvårdstjänster.

Skatt betalas inte heller då den som bedriver vårdverksamhet i samband med vården överlåter tjänster och varor som sedvanligt ingår i vården.

Med hälso- och sjukvårdstjänster avses åtgärder för att bestämma en människas hälsotillstånd samt funktions- och arbetsförmåga eller för att återställa eller upprätthålla hennes hälsa samt funktions- och arbetsförmåga, om det är fråga om

Skatt betalas inte heller på försäljning av följande varor och tjänster

Skatt betalas inte på försäljning av tjänster och varor i form av socialvård.

Med socialvård avses verksamhet som bedrivs av staten eller kommunen samt verksamhet som bedrivs av någon annan producent av socialvårdstjänster under övervakning av socialmyndigheterna, då verksamheten har till syfte att sörja för vården om barn och ungdomar, barndagvården, åldringsvården, omsorgen om utvecklingsstörda, andra tjänster och stödåtgärder för handikappade, missbrukarvården samt annan motsvarande verksamhet.

Skatt betalas inte på försäljning av utbildningstjänster.

Skatt betalas inte heller när den som bedriver utbildningsverksamhet i samband med utbildningen till deltagarna överlåter tjänster och varor som sedvanligt hör till utbildningen.

Med utbildningstjänst avses allmänbildande utbildning och yrkesutbildning, högskoleundervisning samt grundundervisning i konst som ordnas med stöd av lag eller som med stöd av lag understöds med statens medel.

Skatt betalas inte på försäljning av finansiella tjänster.

Som finansiella tjänster anses

Som finansiella tjänster anses även juridiska och företagsekonomiska rådgivningstjänster, produktutvecklingstjänster, tjänster som hör samman med personal samt övriga sakkunnig- och rådgivningstjänster som direkt hör samman med producerandet av skattefria finansiella tjänster i fall då en sammanslutning av depositionsbanker som avses i 46 § lagen om depositionsbankernas verksamhet (1268/90) säljer dessa tjänster till sina medlemmar.

Med värdepappershandel avses försäljning och förmedling av aktier och motsvarande andelar, fordringar och derivativavtal, även då de inte grundar sig på handlingar.

Som finansiella tjänster betraktas inte förmedling av sådana värdepapper som ensamma eller tillsammans med andra värdepapper medför rätt att besitta en viss lägenhet eller fastighet eller del av en fastighet.

Skatt betalas inte på försäljning och förmedling av försäkringstjänster.

Som försäkringstjänter anses även behandlingen av försäkringsansökningar, tjänster för direkt skötseln av försäkringar under dess giltighetstid, försäkringsekonomiska tjänster, tjänster för uppgörelse, beräkning och beslut av pensioner och försäkringsersättningar, tjänster i samband med betalning och statistikföring av pensioner och försäkringsersättningar, tjänster för fastställandet av pensionsansvar och prognostiserandet av pensionsutgifter samt skadeinspektionstjänster i samband med försäkringsverksamhet.

Skatt betalas inte på

Skattefriheten enligt 1 mom. 3 och 4 punkten gäller inte rätten till reklamverk, automatiska databehandlingssystem eller datorprogram eller visningsrätten till filmer, videoprogram eller motsvarande program.

Skatt betalas inte heller på överlåtelse av en rättighet som grundar sig på lagen om upphovsrätt eller lagen om rätt till fotografisk bild (405/61) eller på ersättningar som på grund av denna rätt erhållits enligt 11 a §, 17 § 1 mom., 22 a, 22 b, 26 a, 47 och 47 a §§ upphovsrättslagen, när ersättningstagaren är en organisation som företräder innehavarna av upphovsrätten eller ersättningen betalas ut av en sådan organisation.

Upphovsmannen behöver inte betala skatt på försäljning av bildkonstalster och en förmedlare behöver inte heller betala skatt på förmedling av ett alster som ägs av bildkonstnären.

Skatt betalas inte på försäljning av produkter ur en primärproducents egen primärproduktion eller av rätten att ta sådana produkter.

Skattefriheten gäller inte försäljning av primärprodukter i förädlad form eller så behandlade att de inte är i sedvanligt försäljningsskick eller försäljning av primärprodukter från ett försäljningsställe som är fristående från primärproduktionen. Som försäljningsställe betraktas inte ett allmänt försäljningsställe utomhus.

Primärproduktion är jordbruk, skogsbruk, trädgårdsodling, jakt, fiske, fiskodling, kräftfångst, kräftodling, pälsdjursuppfödning och renskötsel samt plockning av svamp, skogsbär, renlav och kottar eller tillvaratagande av andra sådana naturprodukter.

Som primärproduktion anses också odling av frö- och plantmaterial på uppdrag av Jockis fröcentral. Centralen för utsädespotatis och stationen för sunda plantor, vilka verkar i samband med lantbrukets forskningscentral.

Som primärproduktion betraktas inte idkande av skogsbruk om skogsbruksidkaren ansöker om att bli skattskyldig därför.

Skatt betalas inte på försäljning av sådana tjänster som nämns i 2 mom., om försäljaren är ett samfund eller en sammanslutning som har bildats av enbart primärproducenter för att underlätta anskaffning av maskiner och anordningar som medlemmarna behöver i sin näringsverksamhet och som säljer sådana tjänster endast till sina medlemmar och i liten omfattning till andra primärproducenter.

Tjänster som avses i 1 mom. är

Skatt betalas inte på pälsning av farmdjur som en pälsdjursuppfödare utför åt en annan pälsdjursuppfödare som har uppfött djuren i lokaliteter som han har skaffat huvudsakligen för sin egen verksamhet och med maskiner och anordningar som han har anskaffat för denna verksamhet.

Skatt betalas inte heller på pälsning av farmdjur som utförs av en pälsningscentral som har bildats enbart av pälsdjursuppfödare för pälsning av delägarnas eller medlemmarnas pälsdjur då denna endast i liten omfattning utför pälsning åt andra pälsdjursuppfödare.

Skatt betalas inte på försäljning av levande nötkreatur, renar, svin, får, getter, höns, ankor, gäss, kalkoner och bin samt farmpälsdjur.

Skatt betalas inte på försäljning av följande varor, när säljaren har tillverkat varan

Skattefriheten gäller också försäljningen av arbete för tillverkningen av sådana gödsel- och foderämnen som nämns i 1 mom.

Skatt betalas inte på servering som en eller flera arbetsgivare tillsammans har ordnat i en arbetsgivares lokaler eller på försäljning via automater till de anställda, deras gäster eller andra som arbetar i arbetsgivarens lokaler, om den som bedriver serveringen inte är skattskyldig för annan serveringsverksamhet.

Skatt betalas inte på servering i en läroanstalt eller på försäljning via automater till elever, lärare och övrig personal vid läroanstalten eller flera läroanstalter, om serveringen tillhandahålls av läroanstalten eller om den som bedriver serveringen inte är skattskyldig för annan serveringsverksamhet.

Skatt betalas inte på försäljning av tidningar och tidskrifter genom prenumeration för minst en månad.

Skatt betalas inte heller på minst en månads gratisexemplar av tidningar och tidskrifter som allmänt säljs som prenumererade.

Skatt betalas inte på försäljning av en upplaga av en tidning eller tidskrift som utkommer minst fyra gånger om året i det fall att upplagan säljs till ett allmännyttigt samfund som ger ut tidningen eller tidskriften huvudsakligen för sina medlemmar eller delägare eller för sina medlemssammanslutningars medlemmar eller delägare och som inte bedriver rörelsemässig utgivning eller försäljning av tidningar eller tidskrifter.

Skatt betalas inte på försäljning av följande varor

Skatt betalas inte på försäljning eller uthyrning av följande varor

Skatt betalas inte heller på försäljning av arbetsprestationer som hänför sig till sådana skattefria luftfartyg och fartyg som avses i 1 mom. och till varor som för reparation har lösgjorts från sådana fartyg eller på försäljning av varor som använts i arbetet och i samband med det monterats på luftfartyget eller fartyget.

Skatt betalas inte på försäljning av följande varor och tjänster

60 § Skatt betalas inte på försäljning av varor och arbetsprestationer om säljaren är en person vars arbets- och funktionsförmåga har nedgått med minst 70 procent och vars verksamhet enbart omfattar försäljning av varor som han själv har tillverkat eller arbete som han själv har utfört på varor, om han inte i sin verksamhet anlitar andra medhjälpare än maken eller avkomlingar som inte har fyllt 18 år och högst en annan person.

Skatt betalas inte på försäljning av varor eller tjänster som är i annan användning än sådan som berättigar till avdrag.

Skatt betalas inte på försäljning eller annan överlåtelse av varor och tjänster i samband med att en rörelse överlåts helt eller delvis, om överlåtelsen sker till någon som tar i bruk de överlåtna varorna och tjänsterna för ett ändamål som berättigar till avdrag.

Skattefri är också överlåtelse av varor och tjänster i samband med en konkurs, om överlåtelsen under de förutsättningar som 1 mom. stadgar sker till konkursboet, vilket fortsätter med rörelsen.

Skattefriheten enligt 1 och 2 mom. gäller inte sådana fastighetsöverlåtelser som nämns i 33 §.

En vara har sålts i Finland om den finns här i landet vid överlåtelsen till köparen.

En vara som skall transporteras till köparen har sålts i Finland om

En tjänst har, med undantag för tjänster som avses i 65–68 §§, sålts i Finland om den överlåts från ett här i landet befintligt fast driftställe. Om en sådan tjänst inte överlåts från ett fast driftställe i Finland eller utomlands, har den sålts i Finland om säljaren har sin hemort här.

Tjänster som avser uthyrning av transportmateriel anses utan hinder av 1 mom. ha sålts i Finland om de faktiskt uteslutande förbrukas här. Om en tjänst som avser uthyrning av transportmateriel faktiskt förbrukas uteslutande i utlandet, anses den utan hinder av 1 mom. ha sålts i utlandet.

Paragrafens 1 mom. tillämpas också på sådana av en researrangör i eget namn sålda tjänster som en annan näringsidkare utför direkt för resande.

Tjänster som avser en fastighet har sålts i Finland om fastigheten är belägen här.

Transporttjänster har sålts i Finland om de utförs här. En transporttjänst som utförs både i Finland och utomlands anses emellertid i sin helhet ha sålts utomlands, om transporten sker direkt till eller från utlandet.

Förmedling av varutransporttjänster anses ha sålts i Finland, om transporttjänsterna har sålts här.

Följande tjänster har sålts i Finland om de utförs här

Tjänster som avses i denna paragrafs 3 mom. har sålts i Finland om köparen här har ett fast driftställe till vilket tjänsterna överlåts. Om tjänsterna inte överlåts till ett fast driftställe i Finland eller utomlands, har de sålts i Finland om köparen har hemort här i landet.

Tjänster som avses i denna paragrafs 3 mom. anses utan hinder av 1 mom. ha sålts i Finland om de används eller annars uteslutande förbrukas här. Tjänsterna anses utan hinder av 1 mom. ha sålts utomlands, om de uteslutande förbrukas där.

Tjänster som avses i 1 och 2 mom. är

För försäljning av varor eller tjänster i Finland skall inte betalas skatt om försäljningen sker till utlandet enligt 70 och 71 §§.

Som försäljning till utlandet anses

För överlåtelse av varor till fartyg som trafikerar uteslutande mellan Finland och Sverige, Norge eller Danmark, för försäljning till passagerarna från försäljningsställen, skall emellertid betalas skatt i samband med tullklareringen enligt vad som stadgas särskilt.

Som försäljning till utlandet anses

Köparen skall inte betala skatt för andra sådana tjänster som anges i 68 § än uthyrningstjänster, om han har betalt skatt för importen av den vara som ansluter sig till tjänsten.

Grunden för skatt på försäljning är vederlaget utan skattens andel. Med vederlag avses det mellan säljaren och köparen avtalade priset inklusive samtliga pristillägg.

Om grunden för skatt på varuimport stadgas i 9 kap.

När den skattskyldige tar en vara i eget bruk är skattegrunden

När den skattskyldige tar en tjänst i eget bruk är skattegrunden

När den skattskyldige bedriver servering och tar en måltid som han tillrett i eget bruk, är skattegrunden det penningvärde av måltidsförmån som har fastställts för förskottsinnehållningen.

När den skattskyldige tar en byggtjänst i eget bruk så som avses i 33 § är skattegrunden

Den skattegrund som avses i 74 §, 75 § 1 mom. och 76 § inkluderar inte skattens andel.

Från skattegrunden får dras av

Ett senare influtet belopp som dragits av enligt 1 mom. 2 punkten såsom kreditförlust skall läggas till skattegrunden.

Det belopp som avses i 1 och 2 mom. inkluderar inte skattens andel.

Till skattegrunden hänförs sådana understöd och bidrag som en skattskyldig som bedriver persontransportverksamhet har fått för att bedriva verksamheten.

När persontransportverksamhet bedrivs av en kommun eller huvudstadsregionens samarbetsdelegation, hänförs till skattegrunden också det av verksamheten förorsakade underskott som kommunen eller delägarkommunerna har täckt.

Till skattegrunden hänförs den ersättning som Oy Yleisradio Ab får ur statens radiofond.

Det belopp som avses i 1–3 mom. inkluderar inte skattens andel.

I skattegrunden inkluderas inte anslutningsavgifter till sammanslutningar som upprätthåller el-, tele-, vatten- och fjärrvärmenät eller andra motsvarande nät, om avgifterna återbärs till betalaren eller om betalaren har rätt att överföra de mot dem erhållna förmånerna till tredje man.

När en vara eller tjänst som är i delvis avdragsgill användning säljs, utgör skattegrunden den del av det i 73 § angivna beloppet som svarar mot den avdragsgilla användningens andel av varans eller tjänstens hela användningsändamål.

När en vara eller en tjänst delvis tas i eget bruk utgör skattegrunden den del av det i 74–77 §§ angivna beloppet som svarar mot det egna brukets andel av varans eller tjänstens hela användningsändamål.

Från skattegrunden får dras av 82 procent av en för skattepliktig återförsäljning såsom begagnad och skattefri anskaffad varas inköpspris. I fråga om böcker utgör avdraget 89 procent av inköpspriset. Motsvarande avdrag får göras från inköpspriset på en vara som anskaffsats såsom begagnad och skattefri för skattefri återförsäljning till utlandet eller för återförsäljning till passagerare som avses i 70 § 1 mom. 8 punkten.

Om en för skattepliktig återförsäljning anskaffad vara från vars inköpspris har gjorts avdrag med stöd av 1 mom. tas i bruk för något annat ändamål eller om det på försäljningsverifikatet i samband med varans återförsäljning har gjorts en anteckning om den skatt som skall betalas på försäljningen, skall det avdragna beloppet läggas till skattegrunden.

Vad 1 mom. stadgar om varor som anskaffats skattefritt, skall tillämpas även på köp av varor då säljaren har haft rätt till sådant avdrag som avses i 1 mom., om det på försäljningsverifikatet har antecknats att varans inköpspris inte inkluderar avdragsgill skatt.

Genom förordning kan i fråga om vissa varor som tagits i annan användning än till skattepliktig återförsäljning fastställas grunderna för beräkning av det belopp som skall läggas till skattegrunden.

I skatt skall betalas 22 procent av skattegrunden, om inte annat stadgas i 85 §.

För försäljning av följande tjänster samt försäljning och import av följande varor skall i skatt betalas 12 procent av skattegrunden

Såsom böcker som avses i 1 mom. 5 punkten anses inte

Oy Yleisradio Ab skall i skatt på sin ersättning ur statens radiofond betala 5 procent av skattegrunden.

Importören är skyldig att betala skatt vid varuimport.

Ansvarig för att skatten betalas är utöver importören den som enligt 44 § tullagen ansvarar för att tullen betalas.

Den som köper en vara på tullauktion är skyldig att betala skatt på den.

Om tidpunkten för uppkomsten av skyldigheten att betala skatt gäller vad tullagen och tullskattelagen (575/78) stadgar om tull.

Skattegrunden för import av en vara fastställs utgående från tullvärdet som bestäms enligt tullvärdeslagen (906/80), om inte annat stadgas nedan i 89–93 §§.

Skattegrunden för en vara som sålts på tullauktion är varans auktionspris.

När skattegrunden bestäms skall varken 10 a eller 11 § tullvärdeslagen tillämpas.

Skattegrunden för en vara som har reparerats, tillverkats eller annars behandlats utomlands och likaså för en vara av samma slag som har importerats i stället för den som sänts för reparation, är beloppet av reparations-, behandlings- eller motsvarande kostnader och fraktkostnaderna samt värdet av de utländska delarna i varan. Detta stadgande tillämpas emellertid inte om varan skattefritt har sålts till utlandet eller om en vara som i Finland varit i avdragsgill användning har sålts i utlandet.

Vad 1 mom. stadgar om skattegrunden för en vara som har införts i stället för en motsvarande vara som har sänts till utlandet för reparation tillämpas även när en defekt vara har utförts ur landet, förstörts under myndighets tillsyn eller överlåtits till staten utan att staten har åsamkats kostnader, om detta har skett innan förtullningsbeslutet som gäller den i stället införda varan har fastställts.

En förutsättning för tillämpning av denna paragraf är att importen sker inom den tid som anges i 9 b § 2 punkten tullskattelagen.

I skattegrunden inkluderas transport-, lastnings-, lossnings- och försäkringskostnaderna för varan samt övriga kostnader i samband med transporten, fram till den första destinationsort som anges i transportavtalet.

I skattegrunden inkluderas värdet av ingenjörsarbete, utvecklingsarbete, konstnärligt arbete, formgivningsarbete samt ritningar och utkast som avses i 7 § 1 mom. 4 punkten tullvärdeslagen, oberoende av var arbetet har utförts.

I skattegrunden inkluderas de skatter och avgifter som skall betalas till staten för en importerad vara, med undantag för mervärdesskatt. Detta stadgande tillämpas inte på varor som har sålts på tullauktion.

Skattefri är import av följande varor

Importen av en vara är skattefri om varan återförs till tullområdet i samma skick som eller i sämre skick än den var då den fördes ut ur landet. Detta stadgande skall dock inte tillämpas om varan skattefritt har sålts till utlandet eller om en vara som i Finland varit i avdragsgill användning har sålts i utlandet.

Importen av en vara är skattefri om det när denna lag träder i kraft har avtalats om skattefriheten i en för Finland förpliktande överenskommelse med en främmande stat.

Om det i en skattepliktig importerad förädlingsprodukt ingår råvaror som avses i 108 §, har importören rätt till skatteåterbäring som utgör 18 procent av grunden för den skatt som skall betalas för råvaran.

Om det i en skattepliktig importerad förädlingsprodukt ingår råvaror som avses i 109 §, har importören rätt till skatteåterbäring som nämns i 1 mom. multiplicerad med 1,35 för kött och med 1,6 för mjölk.

Finansministeriet fastställer de grunder enligt vilka skatteåterbäringen för olika förädlingsprodukter räknas ut.

Exporteras en vara, antingen i befintligt skick eller som beståndsdel i en annan vara, och har för den betalts skatteåterbäring enligt 97 §, skall i tillämpliga delar iakttas vad 119 § stadgar om betalning av kalkylerad skatt som har dragits av.

Om skatt som skall betalas för varuimport återbärs till importören med stöd av 23 § tullskattelagen, skall tullmyndigheten återkräva den skatteåterbäring som avses i 97 §.

Mervärdesskatt återbärs inte genom beslut med anledning av ett tullrättelseärende eller besvär och inte heller genom beslut med anledning av en ansökan om särskild eller partiell återbäring, om den skatt som betalts på en importerad vara har kunnat dras av enligt 10 kap. eller fås som återbäring enligt 122, 130 eller 131 §.

I samband med mervärdesbeskattningen av varuimport tillämpas varken tullagen eller tullskattelagen, om det inte särskilt stadgas om saken i denna lag.

Om beviljande av särskild och partiell återbäring, om förfarandet vid betalning eller återindrivning av skatt, skatteåterbäring i samband med export eller import av vara samt vid temporär och annan import, om skatteförhöjning, felavgift, efterbeskattning, förhandsbesked och om sökande av ändring gäller, om inte annat stadgas i denna lag, i tillämpliga delar vad tullagen och tullskattelagen stadgar om tull.

Den skattskyldige får för skattepliktig rörelse dra av

Med skattepliktig rörelse avses verksamhet som enligt denna lag medför skattskyldighet för den som säljer en vara eller en tjänst.

Den skattskyldige får för en fastighet eller byggtjänst som han köpt för en skattepliktig rörelse dra av den skatt som säljaren enligt 22 eller 31 § skall betala på byggtjänster som hänför sig till en fastighet, om inte fastigheten före försäljningen har tagits i bruk av försäljaren.

Den skattskyldige får för en fastighet som han har köpt för en skattepliktig rörelse dra av den skatt som säljaren enligt 33 § skall betala med anledning av fastighetsförsäljningen.

En förutsättning för den avdragsrätt som avses ovan i 103 och 104 §§ är att säljaren ger köparen en utredning om beloppet av den skatt som säljaren skall betala.

Om fastighetsinnehavaren ansöker om att bli skattskyldig så som avses i 30 § får han göra avdrag enligt 102–104 §§ om den tjänst eller vara som han köpt för den skattepliktiga fastighetsöverlåtelsen före sin ansökan eller dra av den skatt som betalts på byggtjänster som han själv har utfört för det nämnda ändamålet. En förutsättning är att fastighetsinnehavaren har ansökt om att bli skattskyldig inom sex månader från ibruktagandet av fastigheten.

Den avdragsrätt som avses ovan i 1 mom. gäller endast nybyggen och grundlig förbättring av en fastighet.

Den skattskyldige får från följande skattefria varor som han har anskaffat för en skattepliktig rörelse dra av den kalkylerade skatten

Den kalkylerade skatten utgör 18 procent av varans inköpspris eller av den i 9 kap. stadgade skattegrunden för en importerad vara.

När avdraget räknas ut anses som inköpspris på mjölk riktpriset vid leveranstidpunkten och som inköpspris på djur som nämns i 1 mom. 2 punkten inköpspriset på primärproduktionsstället.

Om den skattskyldige från sin primärproduktion har överfört varor som avses i 108 § till användning som berättigar till avdrag, får han göra ett avdrag som avses i 1 mom. på basis av det värde som motsvarar varans gängse inköpspris.

Oförädlade primärprodukter som avses i 107 § 1 mom. 1 punkten är

De avdrag som avses i 107 § skall för kött och hela kroppar, delar av kroppar eller skuret benfritt samt för slaktdjur som avses i 107 § 1 mom. 2 punkten multipliceras med 1,35.

Det avdrag för mjölk som avses i 107 § skall multipliceras med 1,6.

Den skattskyldige får dra av den kalkylerade skatten från följande varor som han anskaffat skattefritt för sin skattepliktiga affärsverksamhet

Den kalkylerade skatten utgör 18 procent av varans inköpspris eller av den i 9 kap. stadgade skattegrunden för en importerad vara.

Om den skattskyldige är primärproducent av en vara som avses i 1 mom. 1 punkten får han göra ett avdrag på basis av det värde som motsvarar varans gängse inköpspris.

Den skattskyldige får göra ett avdrag enligt 102 § för köpta energinyttigheter också i det fall att debiteringen ingår i den skattefria hyran eller det skattefria vederlaget för fastigheten. Avdraget får dock uppgå endast till ett belopp som motsvarar skatten för energinyttigheter eller bränsle som fastighetens ägare eller innehavare har köpt.

När den skattskyldige i avdragsgill användning tar en vara som varit i annat bruk, får han dra av den skatt som inkluderas i köpet eller importen av varan eller den skatt som han har betalt för en vara som han tillverkat för eget bruk. Om varans sannolika överlåtelsepris är lägre än dess ursprungliga inköpspris eller motsvarande värde, får den mot värdeminskningen svarande skatten dock inte dras av.

I samband med att en skattepliktig rörelse inleds får den skattskyldige från skattepliktigt anskaffade eller tillverkade varor som han innehar och som används för ett avdragsgillt syfte göra ett avdrag som avses i 1 mom.

Avdrag som nämns i 1 eller 2 mom. får under de förutsättningar som 107 och 110 §§ stadgar göras från skattefritt köpta eller importerade varor. Avdragsbeloppet är i så fall 18 procent av varans ursprungliga inköpspris eller importvärde. Om varans sannolika överlåtelsepris är lägre än dess ursprungliga inköpspris eller motsvarande värde, skall den avdragsgilla skatten beräknas på varans sannolika överlåtelsepris. Avdraget görs på kött och mjölk som avses i 107 §, förhöjt så som 109 § stadgar.

Avdrag som nämns i 1 eller 2 mom. får inte göras från en fastighet.

Vad 1 och 2 mom. stadgar om varor skall tillämpas också på andra tjänster än byggtjänster.

Den som köper en uthyrningstjänst får dra av den skatt som hänför sig till importen av den vara som han hyr, om han med stöd av 9 § skall betala skatt för att han hyr varan.

Avdrag får inte göras när följande varor och tjänster anskaffas

Den begränsning av avdragsrätten som avses i 1 mom. 5 punkten gäller inte fordon och fartyg som har anskaffats till försäljning, uthyrning, användning för yrkesmässig persontransport eller körundervisning eller personbil som har anskaffats för att enbart användas för ändamål som berättigar till avdragsrätt.

Avdrag som avses i 102 § får inte göras för varor som har köpts begagnade, om säljaren har haft rätt att dra av det belopp som avses i 83 § 1 mom. från grunden för skatten på försäljningen. Detta tillämpas dock inte om säljaren på försäljningsverifikatet har antecknat den skatt som skall betalas för försäljningen av varan.

Avdrag som avses i 102 § får inte göras för varor som har importerats begagnade, om avdrag som avses i 83 § har kunnat göras för varorna.

Staten får inte göra avdrag från sina anskaffningar.

Från en vara eller tjänst som den skattskyldige har anskaffat eller tagit i sådan användning som endast delvis berättigar till avdrag, får avdrag göras endast till den del som varan eller tjänsten används för detta ändamål.

Om säljaren krediterar köparen med de belopp som avses i 78 § 1 mom. 1 punkten, skall den avdragna skatten rättas i motsvarande mån.

Har i samband med anskaffningen av en vara kunnat göras ett avdrag som avses i 107 eller 109 § och har varan i befintligt skick eller som beståndsdel i en annan vara förts ut ur landet, skall exportören i samband med redovisningen av skatten betala tillbaka den kalkylerade skatt som har dragits av.

Skatten skall dock inte betalas tillbaka när

Har i samband med anskaffningen av en vara kunnat göras ett avdrag som avses i 107 eller 109 § och har varan använts för tillverkning av gödsel- och foderämnen som avses i 52 § och som tillverkaren har sålt eller tagit i eget bruk, skall tillverkaren betala tillbaka den kalkylerade skatt som har dragits av.

Finansministeriet kan i fråga om vissa varor eller varugrupper fastställa de grunder enligt vilka beloppet av den avdragna kalkylerade skatten skall beräknas samt bestämma när beloppet av den kalkylerade skatt som har dragits av är så litet att det inte skall betalas.

En utländsk näringsidkare som inte är skattskyldig i Finland och som inte har fast driftställe här har rätt att få återbäring för skatten på en vara eller en tjänst som han har köpt eller för den skatt han har betalt för en vara som han importerat, om anskaffningen av varan eller tjänsten hänför sig till av honom

Rätten till återbäring gäller endast skatt som skulle ha kunnat avdras med stöd av stadgandena i 10 kap. om utlänningen hade varit skattskyldig för verksamheten.

En utländsk näringsidkare som köper en vara eller en tjänst i eget namn men för någon annans räkning har rätt till återbäring endast i de fall där huvudmannen skulle ha haft denna rätt om han själv hade skaffat varan eller tjänsten.

En utländsk researrangör har rätt till återbäring för tjänster som en annan näringsidkare har utfört direkt för en resande endast i de fall där resanden skulle ha haft denna rätt om han själv hade köpt tjänsten.

Rätten till återbäring inträder när en vara har levererats, en tjänst har utförts eller en importerad vara har förtullats.

Gäller ansökan om återbäring hela kalenderåret eller slutet av det skall återbäringsbelopp under 150 mark inte återbäras. I annat fall betalas ingen återbäring, om återbäringsbeloppet understiger 1 200 mark.

Till främmande makters diplomatiska beskickningar och andra beskickningar i motsvarande ställning samt till utsända konsulers konsulat i Finland kan på basis av ömsesidighet och på ansökan återbäras den skatt som ingår i anskaffningen av följande varor och tjänster, när dessa har köpts för officiellt bruk

Utrikesministeriet fastställer på ansökan om en beskickning eller ett konsulat som avses ovan på basis av ömsesidighet och sin ställning samt ändamålet med nyttigheten har rätt till skatteåterbäring. Därefter återbär Nylands länsskatteverk skatten. Skatten skall dock inte återbäras, om utrikesministeriet anser att mängden av nyttigheterna i fråga överstiger beskickningens eller konsulatets normala behov. Ansökan godkänns endast, om det skattebelagda priset på de nyttigheter som avses i ansökan är sammanlagt minst 2 000 mark.

Om skatt har återburits till för stort belopp, kan det överbetalda beloppet dras av från skatt som återbärs senare.

I beslut som har meddelats med stöd av denna paragraf får ändring inte sökas genom besvär.

En skriftlig ansökan om skatteåterbäring skall lämnas till utrikesministeriet varje kvartal och senast inom ett år efter betalningsdagen för den faktura som bifogas ansökan. Skattestyrelsen bestämmer närmare vilka uppgifter som skall ingå i ansökan och vilka handlingar som skall fogas till ansökan.

Kommunerna har rätt till återbäring av skatt enligt 10 kap. som ingår i en anskaffning och från vilken avdrag inte får göras eller för vilken inte betalas återbäring enligt 131 §.

Rätten till återbäring enligt 1 mom. gäller inte

Återbäring enligt 1 mom. återkrävs hos kommunerna enligt vad som stadgas särskilt.

Kommunerna skall för länsskatteverket uppge de sammanlagda skatteåterbäringarna för kalenderåret enligt 1 mom. senast före utgången av den andra månaden efter kalenderåret till den del uppgifter inte har uppgetts tidigare. Med stöd av 6 § 2 mom. får avdrag för den skatt som skall betalas under kalenderåret göras från det uppgivna beloppet.

En näringsidkare har rätt att få återbäring för den mervärdesskatt som ingår i en anskaffning som har gjorts för verksamhet som är skattefri enligt 51, 52, 55–58 §§ eller 6 kap. eller på grund av att försäljningen sker utomlands.

I fråga om försäljning som sker utomlands är förutsättningen för återbäring att försäljningen skulle ha medfört skattskyldighet eller varit skattefri enligt 51, 52, 55–58 §§ eller 6 kap. om verksamheten hade bedrivits i Finland.

Med mervärdesskatt som ingår i en anskaffning avses i 1 mom. skatt som skulle ha varit avdragbar enligt 10 kap. om verksamheten hade medfört skattskyldighet.

En utlänning som saknar fast driftställe i Finland och som inte är skattskyldig här har inte rätt att få återbäring enligt 131 §.

En researrangör har rätt till återbäring enligt 131 § för tjänster som en annan näringsidkare utför direkt för en resande, men endast i de fall där resanden skulle ha haft denna rätt om han själv hade köpt tjänsten.

Vad denna lag stadgar om avdragsgill användning och avdragbar skatt tillämpas också på sådan användning som berättigar till återbäring och skatt som skall återbäras, som avses i 130 och 131 §§.

Vad 21 och 22 §§ stadgar om varor som tillverkats eller tjänster som utförts i samband med en skattepliktig rörelse tillämpas också på varor som tillverkats eller tjänster som utförts i samband med verksamhet som berättigar till återbäring enligt 131 §.

Vad 13–23 kap. stadgar om skattskyldiga tillämpas också på den som är berättigad till återbäring enligt 130 och 131 §§.

Skatt som skall betalas på försäljning och skatt som skall avdras periodiseras till en kalendermånad enligt vad som stadgas i detta kapitel.

Skatt på försäljning skall hänföras till den kalendermånad under vilken skyldigheten att betala skatten har uppstått enligt 15 och 16 §§.

Under räkenskapsperioden får, i de situationer som avses i 15 § 1 punkten, skatt som enligt 135 § gäller räkenskapsperioden hänföras till den kalendermånad under vilken köparen har debiterats för den levererade varan eller den utförda tjänsten. Om någon debitering inte sker, får skatten hänföras till den kalendermånad under vilken försäljningspriset eller en del av det har influtit.

Skatten på försäljningspriser som avses i 1 mom. och som vid räkenskapsperiodens utgång inte har debiterats eller, om någon debitering inte sker, som inte har influtit, skall hänföras till räkenskapsperiodens sista kalendermånad. När skattskyldigheten upphör skall skatten hänföras till den sista kalendermånaden av verksamheten.

En skatteskyldig som bokföringslagen inte tillämpas på eller som enligt bokföringslagen har rätt att göra upp ett bokslut enligt betalningsprincipen får i de situationer som avses i 15 § 1 punkten hänföra skatt på försäljning till den kalendermånad under vilken försäljningspriset eller en del av det har influtit.

När skattskyldigheten upphör skall skatten på de försäljningspriser som avses i 1 mom. och som inte har influtit hänföras till den sista kalendermånaden av verksamheten.

En avdragen kalkylerad skatt som skall betalas och som avses i 11 kap. hänförs till den kalendermånad under vilken en vara som avses i 119 § har exporterats eller ett gödsel- eller foderämne som avses i 120 § har sålts eller tagits i eget bruk.

En sådan rättelsepost och kreditförlust som avses i 78 § 1 mom. samt ett sådant tillägg för kreditförlust som avses i 78 § 2 mom. skall hänföras till den kalendermånad på vilken de enligt god bokföringssed skall registreras i bokföringen.

När skattskyldigheten upphör skall de poster som nämns i 1 mom. hänföras till den sista kalendermånaden av verksamheten.

Ett belopp som avses i 83 § 1 mom. och som skall avdras från skattegrunden hänförs till den

kalendermånad under vilken varan har tagits emot.

Ett tillägg som med stöd av 83 § 2 mom. skall göras till skattegrunden hänförs till den kalendermånad under vilken varan har tagits i annat bruk eller köparen har debiterats för varan.

Avdrag enligt 10 kap. skall hänföras till den kalendermånad under vilken

Under en räkenskapsperiod får ett avdrag som enligt 141 § 1 punkten hör till räkenskapsperioden hänförs till den kalendermånad under vilken den som är berättigad till avdraget har debiterats för den levererade varan eller den utförda tjänsten. Om någon debitering inte sker, får avdraget hänföras till den kalendermånad under vilken inköpspriset eller en del av det har betalts.

Avdrag för inköp som avses i 1 mom. och för vilka debitering inte har skett när räkenskapsperioden går ut eller, om någon debitering inte sker, som då inte är betalda, skall hänföras till räkenskapsperiodens sista kalendermånad. När skattskyldigheten upphör skall avdraget hänföras till den sista kalendermånaden av verksamheten.

En skattskyldig som bokföringslagen inte tillämpas på eller som enligt bokföringslagen har rätt att göra upp ett bokslut enligt betalningsprincipen får i de fall som avses i 141 § 1 punkten hänföra avdraget till den kalendermånad under vilken inköpspriset eller en del av det har betalts.

När skattskyldigheten upphör skall avdraget för obetalda inköp som avses i 1 mom. hänföras till den sista kalendermånaden av verksamheten.

Avdrag för en inköpt fastighet eller byggtjänst som avses i 103 § skall hänföras till den kalendermånad under vilken fastigheten har tagits emot eller byggtjänsten har blivit färdig och tagits emot.

Avdrag för en fastighet som avses i 104 § hänförs till den kalendermånad under vilken fastigheten har tagits emot.

Avdrag enligt 106 § och 112 § 2 mom. hänförs till den kalendermånad under vilken skattskyldigheten har inträtt.

En rättelse enligt 118 § hänförs till den kalendermånad på vilken den enligt god bokföringssed skall registreras i bokföringen.

När skattskyldigheten har upphört skall en rättelse som nämns i 1 mom. hänföras till den sista kalendermånaden av verksamheten.

Skillnaden mellan de skatter som enligt 13 kap. skall betalas för en kalendermånad och de skatter som skall dras av för samma tid ( skatt som skall redovisas ) skall betalas till staten senast den 25 dagen den andra månaden efter kalendermånaden. Är nämnda dag en helgdag, helgfri lördag eller midsommarafton, får skatten betalas den första vardagen därefter.

Skatt som har betalts efter den tid som anges i 147 §, dock senast inom ett år efter räkenskapsperiodens utgång, anses vara betald för den kalendermånad för vilken den skattskyldige i månadsdeklarationen har uppgett den som betald eller för vilken han annars skall anses ha betalt den.

Om skatt som nämns i 1 mom. har debiterats eller om skatten betalas efter den tid som anges i 1 mom. används det betalda beloppet för betalning av obetald debiterad skatt, skatteförhöjning och skattetillägg samt för dröjsmålsränta och restavgift som skall uppbäras.

Kan vid beräkningen av den skatt som skall redovisas för en kalendermånad sådant avdrag som avses i 10 kap. eller i 78 eller 83 § inte göras till fullt belopp, skall det oavdragna beloppet hänföras till följande kalendermånåder. Länsskatteverket betalar efter räkenskapsperiodens utgång på ansökan eller på basis av någon annan inlämnad utredning den skatt som inte har avdragits för räkenskapsperioden. Om den skattskyldige efter räkenskapsperiodens utgång har ansökt om återbäring av den oavdragna skatten, får den inte dras av under följande räkenskapsperioder.

Överstiger de skatter som skall dras av för en räkenskapsperiod sannolikt skatterna på försäljningarna, skall till den skattskyldige med avvikelse från 1 mom. under räkenskapsperioden kalendermånadsvis betalas den skatt för kalendermånad som inte har dragits av.

Till den skattskyldige kan av särskilda skäl under räkenskapsperioden betalas den skatt som enligt 1 mom., med beaktande av den skatt som har betalts för räkenskapsperioden samt de sannolika skatter som skall betalas på försäljning och de som skall dras av, sannolikt skulle komma att återbäras till honom.

Länsskatteverket återbär den skatt som avses i 2 och 3 mom. till den skattskyldige på ansökan. Ansökan görs på fastställd blankett. Skattestyrelsen meddelar närmare föreskrifter om det minsta skattebelopp som på ansökan skall återbäras till en skattskyldig.

En skattskyldig som utöver skogsbruk inte bedriver någon annan skattepliktig verksamhet har dock inte rätt till återbäring under den räkenskapsperiod som avses i 2 och 3 mom.

Återbäring enligt 122 § skall ansökas skriftligen hos Nylands länsskatteverk.

Ansökan om återbäring skall gälla en period som omfattar minst tre månader i följd inom ett och samma kalenderår, och högst ett kalenderår. Ansökan får dock göras för en period som är kortare än tre månader, om ansökan gäller slutet av kalenderåret.

Ansökan enligt 2 mom. får också gälla skatter som ingår i anskaffningar i fråga om vilka rätten till återbäring har inträtt tidigare under samma kalenderår, men som inte har ingått i tidigare ansökningar.

Ansökan skall göras inom sex månader från utgången av det kalenderår som omfattar den period ansökan gäller.

Ansökan om återbäring skall göras på finska eller svenska på en blankett som fastställts av skattestyrelsen.

Till ansökan skall fogas

Skattestyrelsen meddelar närmare föreskrifter om de uppgifter som skall lämnas i ansökan och de handlingar som skall fogas till den.

Återbäring betalas på det post- eller bankgirokonto i Finland som sökanden har angett eller som uttag från postgirokonto. På återbäring betalas ingen ränta.

Länsskatteverket skall utan dröjsmål återlämna de handlingar i original som sökanden fogat till ansökan om återbäring och som avses i 151 § 2 mom. 1 punkten.

Har skatt återburits till ett för stort belopp på grund av att sökanden lämnat felaktiga eller bristfälliga uppgifter, skall sökanden förordnas betala det överbetalda beloppet. Debiteringsbeslutet skall fattas senast inom tre år från utgången av det kalenderår som omfattar den period som det felaktiga beslutet om återbäring gäller.

Ett belopp som skall debiteras med stöd av 153 § kan höjas med högst 30 procent, om den skattskyldige har lämnat felaktiga uppgifter i sin ansökan om återbäring eller i utredning i anslutning till ansökan. Har de felaktiga uppgifterna lämnats av grov oaktsamhet eller uppsåtligen, kan det belopp som skall debiteras höjas till högst det tredubbla beloppet.

På det belopp som skall debiteras påförs i ränta en mark för varje fullt belopp av etthundra mark för varje kalendermånad från utgången av den månad under vilken återbäringen betalades till utgången av månaden före den förfallodag som sätts ut. På förhöjning uppbärs inte ränta.

Begäran om tilläggsutredning och beslut angående återbäring eller återkrav av skatt kan delges per post under den adress som sökanden har uppgett. Om det inte visas något annat, anses adressaten ha fått del av saken den sjunde dagen efter att handlingen postades.

Angående återbäring och belopp som debiterats med stöd av 153 § gäller i övrigt i tillämpliga delar vad som i II avdelningen samt i annan lag stadgas om mervärdesskatt.

Den tidsfrist om tre år som avses i 192 och 193 §§ räknas från utgången av det kalenderår som omfattar den period som beslutet gäller.

Skattestyrelsen utövar allmän tillsyn över beskattningen.

Länsskatteverket har till uppgift att påföra och återbära skatt, övervaka betalningen av skatt och sköta skatteuppbörden.

Nylands länsskatteverk avgör frågor som gäller rätten till återbäring enligt 122 § och sköter övriga uppgifter i anslutning till återbäringen.

Ärenden som gäller en skattskyldig behandlas av det länsskatteverk inom vars verksamhetsområde den skattskyldige har sin hemkommun. Som hemkommun anses den kommun där den skattskyldige enligt beskattningslagen (482/58) skall påföras statsskatt.

Skattestyrelsen förordnar en eller flera av länsskatteverkets tjänstemän till statsombud som bevakar statens intresse.

160 § Tullverket ansvarar för beskattningen av importerade varor och utövar tillsyn över beskattningen enligt vad som stadgas särskilt.

Den som börjar driva en skattepliktig rörelse skall innan verksamheten inleds göra en skriftlig anmälan till länsskatteverket eller skatlebyrån.

Länsskatteverket eller skattebyrån skall utan dröjsmål underrättas om att en skattepliktig rörelse har upphört.

Den skattskyldige skall avge månadsdeklaration för varje kalendermånad senast den 25 dagen i den andra månaden efter kalendermånaden. Anmälan om att det inte kommer att finnas någon skatt att betala kan göras på förhand för flera månader.

En skattskyldig som utöver skogsbruk inte bedriver någon annan skattepliktig verksamhet skall dock avge månadsdeklaration endast för de månader då han har haft skattepliktig försäljning.

Skattestyrelsen bestämmer vilka uppgifter som skall lämnas i månadsdeklarationen och hur uppgifterna skall ges.

I månadsdeklarationen får penningbeloppen anges i hela mark så att överskjutande pennin lämnas obeaktade. Vid beräkning av de belopp som skall anges i hela mark skall dock skatter som skall betalas eller dras av samt andra enskilda poster beaktas med en pennis noggrannhet.

Månadsdeklarationerna lämnas till det länsskatteverk som avses i 158 §.

En månadsdeklaration som avges i samband med skattebetalning anses vara inlämnad när betalningen har erlagts till penninginrättningen.

En deklaration som har kommit med posten anses vara inlämnad när försändelsen med deklarationen har postats under länsskatteverkets adress. En deklaration i maskinspråksform anses ha lämnats in när uppgiften har kommit till länsskatteverket.

Den som är deklarationsskyldig skall underteckna de handlingar som är avsedda för skatteverket. Ett samfunds deklarationer och handlingar skall vara undertecknade av de personer som har rätt att teckna firman. Månadsdeklarationer behöver dock inte undertecknas.

Ett samfunds deklarationsskyldighet skall fullgöras av samfundets styrelse eller förvaltning. För ett öppet bolag, ett kommanditbolag, ett partrederi och en sammanslutning skall deklarationsskyldigheten fullgöras av en delägare som enligt 188 § 2 mom. ansvarar för skatten.

Ansvarig för att en utlännings deklarationsskyldighet fullgörs är också dennes representant i Finland.

Deklarationsskyldig för en omyndig är förmyndaren, för en frånvarande en för honom förordnad god man och för ett dödsbo den som har hand om boet eller, om boet är skiftat, den som hade hand om boet vid tiden för skiftet.

Länsskatteverket skall på begäran ge ett intyg över att en handling har tagits emot.

Den som har underlåtit att inom föreskriven tid lämna in månadsdeklaration eller som har lämnat en bristfällig deklaration skall på uppmaning av länsskatteverket fullgöra sin skyldighet.

Den skattskyldige skall också på uppmaning ge kompletterande upplysningar som behövs för att skatten skall kunna fastställas.

Den skattskyldige skall på uppmaning av en behörig tjänsteman vid länsskatteverket eller skattestyrelsen för granskning av nämnda myndighet, eller en sakkunnig och ojävig person som myndigheten förordnat, i Finland visa upp affärs- och räkenskapsböcker, inventarium och specifikationer till balansräkningen jämte bilagor samt verifikationsmaterial och allt annat material som hör till redovisningen, avtal och skuldebrev, protokoll, korrespondens och metodbeskrivning över maskinell bokföring samt andra upptagningar som kan vara nödvändiga vid beskattningen, vid verkställande av skattegranskning eller vid behandling av ansökan om ändring i hans beskattning, samt visa de lager och den övriga egendom som hör till verksamheten. Med upptagning avses i denna lag framställningar i skrift eller bild ( handling ) eller sådana datamedier vilkas innehåll kan läsas, ses, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniska hjälpmedel (teknisk upptagning). Granskning kan verkställas även under räkenskapsperioden.

Upptagningarna skall om möjligt granskas i den skattskyldiges affärslokal eller i den bokförings- eller servicebyrå som han anlitar. Verkställs granskningen i en sådan lokal eller byrå, skall den skattskyldige ställa ändamålsenliga lokaliteter samt hjälpmedel och biträden till granskarens förfogande. Med hjälpmedel avses i denna lag skriv- och räknemaskiner, kopieringsapparater samt datorer eller andra tekniska hjälpmedel, med vilka de tekniska upptagningarna kan återges i en form som kan läsas, ses, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas. Kan granskningen inte utan olägenhet verkställas på en plats som avses här, får den ske i länsskatteverket. Upptagningarna skall lämnas för granskning på eller sändas till den plats där granskningen utförs. Av de tekniska upptagningarna skall på uppmaning av den myndighet som avses i 1 mom. framställas kopior för den som utför granskningen, över granskningen skall uppgöras en berättelse.

Var och en skall på uppmaning av länsskatteverket eller skattestyrelsen ge andra uppgifter som framgår av handlingar som han har i sin besittning eller som han annars känner till och som behövs för någon annans beskattning, skattegranskning eller ett ärende som gäller sökande av ändring i beskattning, om han inte enligt lag har rätt att vägra att avge vittnesmål i saken. Ingen får dock vägra att ge sådana uppgifter om någon annans ekonomiska ställning som inverkar på beskattningen av denne.

Post- och televerket skall på skriftlig uppmaning av en myndighet som nämns i 1 mom. lämna uppgifter om de postanvisningar och postförskottsanvisningar som har anlänt till en kund och även om någon annan penningrörelse genom postens förmedling.

De myndigheter som nämns i 1 mom. har rätt att enligt 169 § granska eller låta granska sådana affärshandlingar och andra handlingar av vilka uppgifter som avses i 1 och 2 mom. kan framgå.

Myndigheter och offentliga inrättningar skall på begäran av en myndighet som avses i 170 § lämna de uppgifter som behövs för beskattningen eller tillåta att en person som har förordnats av en sådan myndighet skaffar dessa uppgifter, om de inte gäller en sak i vilken vittnesmål enligt lag inte får avges.

Den registermyndighet som avses i handelsregisterlagen (129/79) skall före utgången av januari och juli utan avgift tillställa länsskatteverket förteckningar över de anmälningar som under föregående halvår har gjorts om att rörelser har grundats eller upphört.

De skattskyldiga införs i ett register över mervärdesskatteskyldiga.

Länsskatteverket meddelar vid behov om en person, en sammanslutning eller ett samfund har införts i registret.

Länsskatteverket inför den skattskyldige i registret från den tidpunkt då den skattepliktiga rörelsen inleds. Den skattskyldige kan likväl införas i registret redan från den tidpunkt då han börjar skaffa varor och tjänster för en skattepliktig rörelse.

Den som är skattskyldig med stöd av 12 och och 30 §§ samt 48 § 2 mom. införs i registret tidigast från ansökningstidpunkten. Om en näringsidkare som avses i 30 § kan göra avdrag enligt 106 §, är han dock skattskyldig från den tidpunkt då den verksamhet som avses i 30 § inleds.

Länsskatteverket avför den skattskyldige ur registret från den tidpunkt då den skattepliktiga rörelsen har upphört. Den skattepliktiga rörelsen kan anses fortsätta så länge som näringsidkaren eller konkursförvaltningen säljer rörelsetillgångar som näringsidkaren har anskaffat. Om konkursförvaltningen dock självständigt fortsätter med näringsidkarens rörelse, skall näringsidkarens skattskyldighet alltid anses ha upphört senast när han försattes i konkurs.

Den som är skattskyldig med stöd av 12 § samt en skattskyldig vars försäljning totalt inte överstiger det markbelopp som nämns i 3 § avförs ur registret när han framför sin anhållan om avregistrering.

Den som är skattskyldig enligt 30 § eller 48 § 3 mom. avförs inte ur registret på grund av att han yrkar på det, utan först när förutsättningarna för skattskyldighet har upphört.

Länsskatteverket skall underrätta den skattskyldige om att han har införts i eller avförts ur registret samt om att han inte, med avvikelse från anmälan eller ansökan, har införts i registret eller avförts ur det.

På begäran av den som saken gäller eller av statsombudet skall länsskatteverket meddela beslut i registerärenden.

Länsskatteverket påför på basis av deklarationerna och andra uppgifter den skattskyldige den skatt som inte har betalts.

När skatten påförs skall med omsorg och med beaktande av såväl statens som den skattskyldiges intresse prövas vad som av deklarationerna eller annars har framgått om den skattskyldiges affärstransaktioner samt om övriga omständigheter som påverkar saken eller vad som på annan grund skall anses vara riktigt.

Har den skattskyldige underlåtit att betala skatt eller uppenbart betalt för lite i skatt och har han inte trots uppmaning lämnat uppgifter som behövs för påförande av skatt, skall länsskatteverket påföra den obetalda skatten enligt uppskattning.

Det obetalda skattebeloppet skall om möjligt utredas genom uträkningar på basis av inköp, sedvanliga försäljningsprovisioner, löner eller andra sådana kostnadsposter eller genom jämförelse med rörelser som drivs av andra skattskyldiga i samma bransch och under motsvarande förhållanden.

Innan skatten påförs skall den skattskyldige beredas tillfälle att avge förklaring över uträkningen av skatten samt över de omständigheter på grund av vilka skatt bör påföras enligt uppskattning.

I beslutet om påförande av skatt skall skatteuträkningen tas in och skälen till att skatt påförts enligt uppskattning anges.

Skatt som betalas på basis av månadsdeklaration skall påföras inom ett år från utgången av räkenskapsperioden, om månadsdeklarationen har inlämnats senast den 25 dagen den andra månaden efter räkenskapsperioden.

Efter den tid som stadgas i 178 § kan efterbeskattning verkställas. Den skattskyldige skall genom efterbeskattning påföras den skatt som är obetald eller vad som har återburits till ett för stort belopp till följd av att han underlåtit att inlämna deklaration eller till följd av att han lämnat en deklaration eller någon annan uppgift eller handling som är bristfällig, vilseledande eller oriktig. Efterbeskattning kan verkställas inom tre år från utgången av den räkenskapsperiod till vilken den kalendermånad för vilken skatten borde ha betalts hänför sig.

Har den skattskyldige avlidit, efterbeskattas dödsboet. Efterbeskattningen skall verkställas inom ett år från utgången av det kalenderår då bouppteckningsinstrumentet inlämnades till rätten.

Innan efterbeskattningen verkställs skall den skattskyldige eller dödsboet ges tillfälle att avge förklaring.

Efterbeskattning behöver inte verkställas, om den omständigheten att skatt i de fall som avses i 179 § inte har betalts eller har återburits till ett för stort belopp beror på ett fel som har lett till att någon annan skattskyldig har påförts för mycket i skatt. För detta krävs att den skattskyldige uppvisar en förbindelse enligt vilken en sådan skattskyldig som har rätt att få återbäring avstår från sin rätt att yrka på sänkning av sitt eget skattebelopp. Till den skattskyldige som har avgivit förbindelsen återbärs ingen skatt.

Efterbeskattning behöver inte heller verkställas, om den obetalda skatten eller den överbetalda återbäringen skall anses vara obetydlig och en opartisk beskattning eller någon annan orsak inte kräver att skatten påförs. Skattestyrelsen meddelar närmare föreskrifter om när efterbeskattning inte behöver verkställas.

Om ett förhållande eller en åtgärd har givits en rättslig form som inte svarar mot sakens egentliga natur eller syfte, skall vid beskattningen förfaras som om den riktiga formen hade iakttagits.

Har vederlaget vid försäljningen av en vara eller tjänst avtalats till ett belopp som är lägre än vad som kan anses vara rimligt eller har någon annan åtgärd vidtagits i uppenbart syfte att minska skatten, kan det belopp på vilket skatt skall betalas fastställas enligt uppskattning.

Skatten kan höjas

Har en försummelse skett eller en oriktig deklaration, uppgift eller handling så som nämns i 1 mom. 4 punkten givits i skatteförsnillningssyfte, skall skatten höjas med minst 50 procent och högst till det tredubbla beloppet.

Skatteförhöjning påförs endast för den skatt som den bristfällighet eller det fel som avses i 1 och 2 mom. hänför sig till.

Har den skattskyldige inte betalt skatten för en kalendermånad inom den tid som stadgas i 147 §, skall skattetillägg påföras för den obetalda skatten.

I skattetillägg påförs en mark för varje fullt belopp av etthundra mark för varje kalendermånad från ingången av den månad inom vilken skatten borde ha betalts till utgången av månaden före den förfallodag som sätts ut för skatten. Har skatten för en kalendermånad betalts efter utsatt tid och har den skattskyldige inte på eget initiativ betalt skattetillägg enligt 4 mom., påförs skattetillägget från ingången av den månad inom vilken skatten borde ha betalts, till utgången av den månad då skatten betalades.

Bestäms skatten helt eller delvis enligt uppskattning för en längre period än en kalendermånad eller är det inte på annat sätt utan oskäligt extra arbete möjligt att reda ut för vilken månad skatten har blivit obetald, kan begynnelsetidpunkten för uträknandet av skattetillägget uppskattas med beaktande av den obetalda skattens sannolika fördelning på de olika månaderna.

Betalar den skattskyldige efter den tid som stadgas i 147 § skatt för en kalendermånad utan debitering, skall han i samband därmed på eget initiativ betala en mark i skattetillägg för varje fullt belopp av etthundra mark för varje kalendermånad från ingången av den månad då skatten borde ha betalts till utgången av den månad då skatten betalades.

Bestäms skatten senare av en myndighet, skall skattetillägg betalas också på detta skattebelopp så som anges i 1–3 mom. Om skatten har bestämts på grund av besvär som anförts på statens vägnar eller skall till staten indrivas skatt som den skattskyldige redan har betalt men som har återburits till honom, skall skattetillägg bestämmas enligt samma grund som ränta på återbäring.

Av särskilda skäl kan myndigheten beräkna skattetillägget från en senare tidpunkt än den som stadgas i 2 och 3 mom.

Skattetillägg skall inte påföras för skatteförhöjning.

Påförs den skattskyldige skatt, skattetillägg eller skatteförhöjning, skall den skattskyldige delges en debetsedel samt ett beslut jämte besvärsanvisning. Skatten skall betalas inom den tid som finansministeriet bestämmer.

Ett beslut om återbäring av skatt skall delges den skattskyldige. Till beslutet skall fogas besvärsanvisning.

Anser statsombudet att en skattskyldig skall påföras skatt, skattetillägg eller skatteförhöjning, skall länsskatteverket på hans begäran fatta beslut i saken.

Skatt betalas, påförs och återbärs i hela mark så att överstigande pennin inte beaktas. Detsamma gäller skatteförhöjning enligt 182 §, skattetillägg enligt 183 § och ränta enligt 187 §.

Skatt som skall återbäras till en skattskyldig skall betalas utan dröjsmål.

På skatt som skall återbäras betalas ränta enligt förordningen om skatteuppbörd (903/78). Räntan löper från utgången av den andra kalendermånaden efter räkenskapsperioden eller, då det är fråga om skatt som den skattskyldige har betalt först efter nämnda tidpunkt, från betalningsdagen.

Skatt skall påföras den skattskyldige och de för skatten ansvariga personerna solidariskt.

Delägarna i ett öppet bolag och de personligt ansvariga bolagsmännen i ett kommanditbolag är solidariskt ansvariga för det öppna bolagets, respektive kommanditbolagets skatt. Samma ansvar för en i 13 § avsedd sammanslutnings och ett partrederis skatt har en delägare i sammanslutningen eller part rederiet.

En delägares och en bolagsmans ansvar inträder vid ingången av den månad då han ansluter sig till bolaget eller sammanslutningen och upphör vid utgången av den månad då han utträder ur bolaget eller sammanslutningen.

De personer som är ansvariga för skatten skall antecknas i länsskatteverkets beslut. Har en person som avses i 2 mom. och som är ansvarig för skatten inte antecknats i beslutet, skall länsskatteverket efter att ha hört honom bestämma att han ansvarar för betalningen av skatten solidariskt med den skattskyldige.

Länsskatteverket ger handledning i ärenden som gäller mervärdesbeskattningen.

Är saken av synnerlig vikt för sökanden, skall länsskatteverket på ansökan meddela ett förhandsbesked om hur lagen skall tillämpas på hans transaktion. Förhandsbesked meddelas inte om en ansökan är anhängig i centralskattenämnden.

I ansökan skall individualiseras den fråga i vilken förhandsbesked söks, och läggas fram den utredning som behövs att saken skall kunna avgöras.

Den i 69 § beskattningslagen nämnda centralskattenämnden kan, om det anses vara av synnerlig vikt för sökanden eller det med tanke på tillämpningen av lagen i andra liknande fall eller med hänsyn till enhetligheten i beskattningspraxis är viktigt att få saken avgjord, på ansökan meddela förhandsbesked om mervärdesbeskattning.

Förhandsbesked meddelas för viss tid, dock högst till utgången av det kalenderår som följer på det då förhandsbeskedet meddelades. Ett förhandsbesked som har vunnit laga kraft iakttas på yrkande av den som har fått beskedet såsom bindande under den tid som det har meddelats för.

Ärenden som gäller förhandsbesked skall i länsskatteverket, omsättningsskatterätten och högsta förvaltningsdomstolen behandlas såsom brådskande.

I fråga om meddelande av förhandsbesked om skatt på import av vara gäller i tillämpliga delar vad som särskilt stadgas om tull.

Har den skattskyldige uppgett den skatt som skall betalas för en kalendermånad till för högt belopp eller den skatt som skall dras av till för lågt belopp, får han rätta felet genom att dra av den till för högt belopp anmälda skatten föl de följande kalendermånaderna i räkenskapsperioden.

Till en skattskyldig som inte har gjort en rättelse som nämns i 1 mom. skall efter räkenskapsperioden återbäras överbetald skatt eller icke återburen skatt på ansökan eller på basis av någon annan utredning. Skatten kan återbäras inom tre år från utgången av den räkenskapsperiod för vilken den skattskyldige har uppgivit skatten till för högt belopp eller, på yrkande som den skattskyldige framställt inom nämnda tid, också senare.

Konstaterar länsskatteverket på ansökan av den skattskyldige, med anledning av besvär eller annars, att dess beslut är felaktigt till nackdel för den skattskyldige, skall länsskatteverket rätta felet i beslutet och till den skattskyldige återbära på grund av felet överbetald skatt eller skatt som inte har återburits, om inte ärendet har avgjorts genom beslut på besvär.

Rättelse kan göras inom tre år från utgången av den räkenskapsperiod som det beslut som skall rättas avser eller, om det beslut som skall rättas hänför sig till flera räkenskapsperioder, från utgången av den sista av dem eller, på yrkande som den skattskyldige har framställt inom nämnda tid, även senare.

Ändring i beslut om mervärdesbeskattning som länsskatteverket har fattat med stöd av denna lag söks genom besvär hos omsättningsskatterätten. Besvärsrätt har på statens vägnar statsombudet vid länsskatteverket. Ändring skall sökas skriftligen och besvärsskriften skall tillställas länsskatteverket inom besvärstiden.

För den skattskyldige är besvärstiden tre år från utgången av räkenskapsperioden eller, om beslutet avser flera räkenskapsperioder, från utgången av den sista av dem, dock alltid minst 60 dagar från delfåendet. Över ett beslut som gäller registrering eller förhandsbesked får den skattskyldige anföra besvär inom 30 dagar från delgivningen. För statsombudet är besvärstiden 30 dagar från det beslutet fattades.

I beslut genom vilket det har bestämts att förhandsbesked inte meddelas samt i beslut som har meddelats med anledning av en ansökan som avses i 149 § 4 mom. får ändring inte sökas genom besvär.

Vad lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/61) stadgar om grundbesvär tillämpas inte på ärenden som avses i denna lag.

Länsskatteverket skall i fråga om besvär som statsombudet har anfört ge den skattskyldige och, i fråga om besvär som en skattskyldig har anfört, statsombudet tillfälle att bemöta besvären samt att vid behov avge genmäle.

Rättar länsskatteverket så som avses i 192 § sitt beslut enligt den skattskyldiges yrkande, förfaller besvären.

Till den del länsskatteverket anser att det yrkande som den skattskyldige har framställt i sina besvär inte ger anledning till rättelse av beslutet, skall länsskatteverket ge utlåtande över besvären och bereda den skattskyldige tillfälle att inom utsatt tid bemöta utlåtandet.

Statsombudets besvärsskrift och den skattskyldiges i 3 mom. nämnda besvärsskrift jämte bemötande, genmäle och utlåtande samt andra handlingar som har tillkommit vid behandlingen av ärendet skall utan dröjsmål sändas till omsättningsskatterätten.

Omsättningsskatterätten kan överföra delgivningen av sina beslut på länsskatteverket.

Omsättningsskatterätten skall rätta räknefel eller därmed jämförbara misstag i sina beslut.

Om mervärdesskatt på en importerad vara samt om rättelse och besvär över skatt som har återburits i samband med export eller import gäller i tillämpliga delar vad som särskilt stadgas om tull.

Beträffande ändringssökande i förhandsbesked som centralskattenämnden har meddelat gäller i tillämpliga delar 99 § beskattningslagen.

Den som är missnöjd med omsättningsskatterättens beslut får anföra besvär hos högsta förvaltningsdomstolen. På statens vägnar har statsombudet vid omsättningsskatterätten besvärsrätt. I ett beslut genom vilket ett förhandsbesked har undanröjts får ändring inte sökas genom besvär.

Om det skattebelopp beträffande vilket omsättningsskatterättens beslut i ett ärende som gäller beloppet av skatten går parten emot uppenbart understiger 4 000 mark, får besvär över beslutet inte anföras, såvida inte den som saken gäller beviljas besvärstillstånd enligt 199 §.

Besvärsskriften skall inom 30 dagar från delfåendet tillställas högsta förvaltningsdomstolen. För statsombudet räknas besvärstiden från det omsättningsskatterättens beslut meddelades.

Det överklagade beslutet skall fogas till besvärsskriften. Till denna skall den skattskyldige också foga en utredning om när beslutet har delgivits ändringssökanden.

Besvärsskriften kan även tillställas omsättningsskatterätten, som utan dröjsmål skall sändå den och handlingarna i ärendet till högsta förvaltningsdomstolen.

Besvärstillstånd söks hos högsta förvaltningsdomstolen.

Tillstånd kan beviljas endast om

Statsombudet vid omsättningsskatterätten kan beviljas tillstånd endast med stöd av 2 mom. 1 punkten.

Ansökan om besvärstillstånd skall tillställas högsta förvaltningsdomstolen eller omsättningsskatterätten senast den trettionde dagen från dagen för delfåendet. För statsombudet vid omsättningsskatterätten räknas tiden från den dag då beslutet meddelades.

I övrigt tillämpas vad 12 § 6 mom. samt 13 b och 14 §§ lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden (154/50) stadgar om besvärstillstånd.

Av högsta förvaltningsdomstolens beslut skall ett exemplar ges ändringssökanden, och dessutom skall kopior av beslutet i två eller, då ändring har sökts på statens vägnar, i tre exemplar tillställas omsättningsskatterätten. Denna skall delge parterna högsta förvaltningsdomstolens beslut i det fall att ändring i omsättningsskatterättens beslut har sökts på statens vägnar.

Ändrar omsättningsskatterätten eller högsta förvaltningsdomstolen med anledning av besvär av statsombudet ett registreringsbeslut som avses i 175 § 2 mom., skall den samtidigt bestämma den tid från vilken avgörandet skall tillämpas.

Om det under handläggningen av besvär observeras att beslut om påförande eller återbäring av skatt inte har fattats av rätt länsskatteverk, skall omsättningsskatterätten eller högsta förvaltningsdomstolen, såvida den inte anser sig kunna avgöra ärendet omedelbart, överföra det till det behöriga länsskatteverket.

Om beloppet av den skatt som en skattskyldig skall betala eller dra av för en räkenskapsperiod, genom ett debiterings-, efterbeskattnings-, återbärings- eller rättelsebeslut eller ett beslut om ny behandling eller ett beslut på besvär, har ändrats på ett sätt som påverkar beloppet av den skatt som skall betalas eller dras av för en annan räkenskapsperiod, skall beloppet av den skatt som skall betalas eller dras av för den sistnämnda perioden rättas i överensstämmelse med ändringen. En sådan rättelse kan göras också om förutsättningarna för efterbeskattning saknas.

En skattskyldig eller någon annan som svarar för skatten är trots att ändring har sökts i beskattningen skyldig att betala påförd skatt.

Har skatt genom omsättningsskatterättens eller högsta förvaltningsdomstolens beslut blivit avlyft eller nedsatt, skall det belopp som har överbetalts eller inte blivit återburet återbetalas till parten så som stadgas i 187 §.

Har omsättningsskatterätten eller högsta förvaltningsdomstolen med anledning av ändringssökande ansett någon vara skattskyldig eller höjt skattens belopp eller minskat det belopp som skall återbäras, skall en kopia av beslutet tillställas länsskatteverket. Detta skall utan dröjsmål bestämma en efterbetalningstid för den skattskyldige och utförda en debetsedel enligt 184 §.

I beslut som gäller besvär över beskattning kan omsättningsskatterätten och högsta förvaltningsdomstolen bestämma att en skattskyldig av statsmedel skall få ersättning för rättegångskostnader enligt sakens natur och de grunder som stadgas i 21 kap. rättegångsbalken.

Uppstår det meningsskiljaktighet vid avgörande av ett ärende som gäller ändring som har sökts med stöd av denna lag, gäller såsom beslut den åsikt som flertalet skall anses ha omfattat. Vid lika röstetal avgör den åsikt som är fördelaktigare för den skattskyldige eller, om denna grund inte kan tillämpas, den åsikt som ordföranden har omfattat.

Den som är skattskyldig skall lägga upp sin bokföring så att de uppgifter som behövs för fastställande av skatten kan fås ur den. Närmare stadganden om bokföringen utfördas genom förordning.

Finansministeriet kan av särskilda skäl på ansökan och på villkor som det bestämmer nedsätta eller avlyfta sådana mervärdesskatter, skattetillägg, dröjsmålsräntor och restavgifter samt räntor med anledning av anstånd vilka har betalts eller skall betalas.

Skattestyrelsen eller, när en tullmyndighet har uppburit skatten, tullstyrelsen skall avgöra en ansökan som avses i 1 mom., om det belopp som befrielsen eller återbäringen gäller är högst 300 000 mark. Finansministeriet kan dock överta avgörandet av ett principiellt viktigt ärende.

Vad denna paragraf stadgar om den skattskyldige skall på motsvarande sätt tillämpas på den som enligt denna lag är ansvarig för skatten.

I beslut med stöd av denna paragraf får ändring inte sökas genom besvär.

Länsskatteverket kan av särskilda skäl på ansökan bevilja anstånd med betalning av skatt. Skattestyrelsen kan av särskilda skäl överta avgörandet av ett anståndsärende. Länsskatteverket och skattestyrelsen beviljar anstånd på villkor som bestäms av finansministeriet. Ministeriet kan likaså överta avgörandet av ett anståndsärende. Det bestämmer härvid anståndsvillkoren i sitt beslut på ansökningen.

Om anstånd med betalning av skatt vid import gäller vad som stadgas särskilt om tull.

I beslut som har meddelats med stöd av denna paragraf får ändring inte sökas genom besvär.

Uppgifter och handlingar som har lämnats för uppfyllande av deklarationsskyldigheten får inte lämnas andra än skattemyndigheterna och av dessa kallade sakkunniga. Detta hindrar dock inte att omsättningsskatterättens och högsta förvaltningsdomstolens beslut publiceras i oförändrad eller förkortad form med utelämnande av parternas namn.

För verkställande av beskattning, skattetillsyn, skatteuppbörd, prövning av besvär över beskattning och väckande av åtal för skattebrott samt för utsökning skall skattedeklarationerna och andra till skattemyndigheterna ingivna handlingar ställas till behöriga myndigheters eller deras företrädares förfogande. Under de förutsättningar som stadgas i 5 kap. 1 § tvångsmedelslagen (450/87) skall beskattningshandlingarna eller uppgifter som framgår av dem ställas till en häktningsberättigad tjänstemans förfogande också för utredning av andra brott än skattebrott. Åklagaren och polisen har rätt att ur beskattningshandlingarna få uppgifter som behövs för bestämmande av dagsböters belopp enligt vad skattestyrelsen närmare bestämmer.

En make eller en avliden makes rättsinnehavare samt en boutredningsman och skiftesman som har förordnats av domstol eller domare har rätt att ur beskattningshandlingarna få uppgifter som behövs för utredning av boet och verkställande av avittring eller arvskifte.

Statliga och kommunala myndigheter samt offentligrättsliga samfund har rätt att av skattestyrelsen få sådana för register- och statistikföring behövliga uppgifter som gör det möjligt att individualisera skattskyldiga ( identifieringsuppgift ).

Skattestyrelsen får av särskilda skäl bestämma att uppgifter som framgår av beskattningshandlingarna skall lämnas till statliga och kommunala myndigheter samt offentligrättsliga samfund också i något annat syfte än vad som stadgas i denna paragraf.

Skattestyrelsen kan bestämma att beskattningsuppgifter och beskattningshandlingar för statistik eller vetenskaplig forskning skall ställas till de myndigheters eller personers förfogande som bedriver sådan forskning.

Av skattemyndigheterna med stöd av denna paragraf erhållna uppgifter får användas endast för det ändamål som de har lämnats för. Uppgifterna får inte överlåtas vidare, om inte något annat stadgas eller så har bestämts när uppgifterna lämnades.

Ingen får röja eller utnyttja vad han i tjänst, i offentlig syssla, i de fall som avses i 212 § eller annars genom en månadsdeklaration eller andra uppgifter eller handlingar vilka lämnats för beskattningen fått veta om någon annans transaktioner, inte heller vad som har yttrats om dem vid länsskatteverket eller skattestyrelsen.

För beskattning eller besvär över den kan den myndighet som behandlar ärendet bevilja den skattskyldige och statsombudet rätt att på ed låta höra vittnen vid den allmänna underrätt där detta lämpligen kan ske. Vid vittnesförhör har även den andra parten rätt att låta höra vittnena.

Den myndighet som har verkställt förhör skall bestämma arvodet för ett vittne som avses i 214 § och härvid skall i tillämpliga delar iakttas vad som gäller om bestämmande av vittnesarvode i mål vid allmän domstol.

Till ett vittne som staten har åberopat skall arvode betalas av allmänna medel enligt de grunder som gäller för ersättning av statsmedel till ett vittne som hörts vid en allmän domstol. I andra fall skall arvodet betalas av den som har åberopat vittnet.

Vad denna paragraf stadgar om vittnen gäller i tillämpliga delar också sakkunniga.

Överexekutorn samt länsmannen och polisinrättningen skall ge skattemyndigheterna handräckning. Överexekutorn har också rätt att på en skattemyndighets framställning vid vite förplikta den som inte har följt en uppmaning enligt 168 eller 169 § att fullgöra sin skyldighet.

Den skattskyldige och den som anhåller om förhandsbesked har rätt att få utdrag ur länsskatteverkets och omsättningsskatterättens protokoll över hans beskattning samt kopior av beslut, utlåtanden och bemötanden i saken samt av den berättelse som har uppgjorts vid en granskning enligt 169 §.

Om straff för den som i strid med lagen undandrar eller försöker undandra medvärdesskatt stadgas i 29 kap. 1–3 §§ strafflagen.

Angående straff för skatteförseelse som gäller medvärdesskatt stadgas i 29 kap. 4 § strafflagen.

Den som trots uppmaning av myndighet underlåter att behörigen fullgöra sin skyldighet enligt 161, 162 och 165 §§, 166 § 1 mom., 168 § 2 mom., 169 § 1 mom., 170 § 1 mom. eller 209 § skall dömas till böter för mervärdesskatteförseelse .

Vid förseelse som avses i 3 mom. får eftergift ske i fråga om anmälan, åtal eller straff, om förseelsen har varit liten och om den utan dröjsmål har rättats till.

Om straff för brott mot den tystnadsplikt som en tjänsteman och en offentligt anställd arbetstagare stadgas i 40 kap. 5 § strafflagen.

Bryter någon annan än en tjänsteman eller en offentligt anställd arbetstagare olovligen mot den tystnadsplikt som stadgas i 213 §, skall han för brott mot skyldighet att hemlighålla mervärdesskatteuppgifter dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfördas vid behov genom förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1994.

Lagen tillämpas på överlåtelse av nyttjanderätt till inkvarteringslokaler och besökshamnar enligt 85 § 1 mom. 2 punkten samt på entreavgifter till teater-, cirkus-, musik- och dansföreställningar, dock så att tjänsten skall ha tillhandahållits den 1 januari 1996 eller därefter.

Lagen tillämpas, om inte något annat stadgas nedan, när en såld vara har levererats eller en tjänst utförts, en importerad vara har utlämnats från tullkontroll eller en vara har tagits i eget bruk den dag lagen träder i kraft eller därefter.

Genom denna lag upphävs omsättningsskattelagen av den 22 mars 1991 (559/91) med ändringar. Nämnda lag skall dock tillämpas, om inte något annat stadgas nedan, när en såld vara har levererats eller en tjänst utförts, en importerad vara har utlämnats från tullkontroll eller en vara har tagits i eget bruk före ikraftträdandet.

Om persontransport enligt 85 § 1 mom. 1 punkten utförs före ingången av 1996 är skatten för försäljning av servicen 9 procent av skattegrunden. Om nyttjanderätten till idrottslokaliteter enligt 29 § 4 punkten överlåts före ingången av 1996 är skatten på försäljningen av servicen 12 procent av skattegrunden.

Skatt betalas inte på försäljning av en vara som har levererats eller utlämnats från tullkontroll till säljaren eller som säljaren har tillverkat för eget bruk före ikraftträdandet, om avdrag inte har kunnat göras för varan eller om skatt har betalts för att varan har tagits i eget bruk.

På tagande av vara i eget bruk tillämpas omsättningsskattelagen också i det fall att en näringsidkare tar varan i eget bruk efter ikraftträdandet, om varan har levererats eller utlämnats från tullkontroll till näringsidkaren eller tillverkats av honom själv före ikraftträdandet.

Denna lag tillämpas dock på tagande i eget bruk

För försäljning av tjänst eller vara för vilken skatt inte skall betalas enligt omsättningsskattelagen, skall skatt inte betalas till den del vederlag för den har uppkommit före den 1 januari 1994.

Denna lag tillämpas inte på sådana tjänster eller varuleveranser som inte är slutförda vid ikraftträdandet och som på basis av omsättningsskattelagen stannar utanför tillämpningsområdet för omsättningsbeskattningen, om utförandet av tjänsten eller leveransen av varorna de facto har inletts före den 1 september 1993. Om utförandet av tjänsten eller leveransen av varorna har inletts den 1 september 1993 eller därefter, tillämpas denna lag till den del tjänsten har producerats eller varorna levererats till installationsplatsen efter ikraftträdandet.

Om denna lag inte tillämpas på byggverksamhet, tillämpas omsättningsskattelagen på tagande i eget bruk av en sedvanlig försäljningsprodukt som har tillverkats i samband med byggverksamheten, också i det fall att produkten tas i eget bruk efter ikraftträdandet.

Denna lags 33 § tillämpas på tagande i eget bruk av byggtjänst endast till den del som denna lag har tillämpats på utförandet av byggtjänsten.

Stadgandet i 83 § tillämpas på de varor som den dag då lagen träder i kraft eller därefter har levererats till den som har rätt till avdrag från skattegrunden.

Apotekare skall betala skatt för försäljning av läkemedel och produkter av läkemedelstyp som avses i 85 § 1 mom. 4 punkten i denna lag enligt den skattesats som stadgas i 84 §, om han för anskaffningen av dem har kunnat göra avdrag som avses i 50 § omsättningsskattelagen.

Stadgandena i 10 och 12 kap. om skatt som skall dras av och återbäras tillämpas när en såld vara har levererats eller en tjänst utförts eller en importerad vara har utlämnats från tullkontroll till den som har rätt till avdrag eller återbäring den dag lagen träder i kraft eller därefter. På avdrag för varor som före ikraftträdandet har levererats till, tjänster som har utförts för eller varor som har överlåtits från tullkontroll till en skattskyldig som har rätt till avdrag skall omsättningsskattelagen tillämpas, om inte något annat stadgas nedan.

Denna lags 112 § tillämpas när en sådan vara eller tjänst som berättigar till avdrag på ikraftträdelsedagen eller därefter har tagits i bruk och som har levererats, utförts eller utlämnats från tullkontroll till en näringsidkare som har rätt att göra avdrag eller producerats den 1 oktober 1991 eller därefter. Avdrag fås dock inte för anläggningstillgångar som har anskaffats eller producerats före ikraftträdandet. Stadgandet tillämpas på varor och tjänster som tas i bruk som berättigar till återbäring som avses i 130 § endast om de har anskaffats eller producerats av den skattskyldige själv sedan denna lag har trätt i kraft. Omsättningsskattelagens 52 § skall tillämpas på vara som före den nya lagens ikraftträdande har tagits i bruk som berättigar till avdrag.

Avdrag som avses i 10 kap. eller återbäring som avses i 131 § i denna lag fås dock inte för vara som före den 1 februari 1993 i Finland har anskaffats såsom en näringsidkares anläggningstillgång eller med hyres- eller annan nyttjanderätt, om dess sannolika ekonomiska användningstid vid anskaffningen är över tre år, såvida inte näringsidkaren har anskaffat varan för uthyrning eller för att användas omedelbart i tillverkningsverksamhet så som avses i 43 § omsättningsskattelagen. Avdrag eller återbäring fås dock, om näringsidkaren kan visa att kalkylerat avdrag enligt omsättningsskattelagen inte har kunnat göras för varan.

Omsättningsskattelagens 44 och 45 §§ tillämpas pâ industribyggnader vilkas uppförande har inletts mellan den 1 oktober 1991 och den 31 augusti 1993. Om uppförandet av byggnaden har inletts före den 1 oktober 1991 tillämpas de stadganden som gällde när omsättningsskattelagen trädde i kraft. Om inte särskilda omständigheter visar något annat, anses byggandet ha inletts när grundarbetet på byggnaden eller konstruktionen har inletts, med undantag för eventuella grävarbeten.

Om byggandet har inletts den 1 september 1993 eller därefter, men före denna lags ikraftträdande, tillämpas de nämnda lagrummen på industribyggnad till den del byggtjänsten har producerats före ikraftträdandet.

En näringsidkare får avdrag enligt 10 kap. eller återbäring enligt 131 § för lös egendom som han besitter när lagen träder i kraft och som han har anskaffat obegagnad eller själv tillverkat såsom anläggningstillgång och för installationsarbete som ansluter sig till anskaffningen, om avdrag inte har kunnat göras för dem med stöd av omsättningsskattelagen, och om varan den 1 februari 1993 eller därefter har levererats, tillverkats av honom själv eller utlämnats från tullkontroll för bruk som anges i de nämnda lagrummen.

Vad som stadgas i 1 mom. gäller dock inte en vara vars sannolika ekonomiska användningstid vid anskaffningen har varit högst tre år eller som har anskaffats för att installeras som en del av en byggnad eller en bestående konstruktion eller som anordning som hör till dem.

Av avdraget skall hälften göras under den månad då lagen träder i kraft och hälften den åttonde månaden efter ikraftträdandet.

Stadgandena i 98 § och 11 kap. om betalning av skatteåterbäring och avdragen kalkylerad skatt tillämpas när en vara har exporterats, levererats eller tagits i eget bruk den dag lagen träder i kraft eller därefter.

Om för varan har kunnat göras avdrag enligt 47 § 1 mom. 1–3 punkten, 48 eller 50 § omsättningsskattelagen eller motsvarande avdrag enligt det stadgande som gällde före omsättningsskattelagens ikraftträdande eller när för importerad vara har betalts skatteåterbäring enligt 37 § omsättningsskattelagen eller motsvarande återbäring enligt det stadgande som gällde före omsättningsskattelagens ikraftträdande, och varan har exporterats, levererats eller tagits i eget bruk den dag lagen träder i kraft eller därefter, skall skatt betalas för det verkställda avdragets belopp och erhållen skatteåterbäring återbetalas med iakttagande av 98 § och 11 kap. i denna lag.

Om för en läkemedelsprodukt som skall exporteras har kunnat göras avdrag enligt 50 § omsättningsskattelagen, skall på återbäring av avdragen kalkylerad skatt dock tillämpas 10 kap. omsättningsskattelagen.

På periodisering av skatter som skall betalas för försäljning tillämpas omsättningsskattelagen när en vara har levererats, en tjänst har utförts, ett vederlag eller en del av det har influtit före leverans- eller prestationstidpunkten eller en vara har tagits i eget bruk före denna lags ikraftträdande.

På periodisering av skatter som skall dras av tillämpas omsättningsskattelagen, när en vara eller tjänst har mottagits eller tagits i bruk som berättigar till avdrag, vederlag eller en del av det har influtit före tidpunkten före mottagandet av varan eller tjänsten eller en importerad vara har överlåtits från tullkontroll före denna lags ikraftträdande.

Omsättningsskattelagens 12 och 102 §§ tillämpas på försäljning som bedrivits före denna lags ikraftträdande. Om näringsidkarens räkenskapsperiod är på hälft vid ikraftträdandet, betraktas den del av räkenskapsperioden som föregår ikraftträdandet som räkenskapsperiod när 12 och 102 §§ tillämpas.

Denna lags 130 § tillämpas på de varor och tjänster som har anskaffats sedan denna lag och den lag som avses i 130 § 3 mom. har trätt i kraft.

En köpare skall inte betala skatt enligt 9 § för försäljning av vara eller hyrestjänst till den del han har betalt skatt för införsel av varan eller hyresföremålet, om varan eller hyresföremålet har överlåtits från tullkontroll före denna lags ikraftträdande.

Länsskatteverken och centralskattenämnden kan meddela förhandsbesked enligt 190 § redan innan denna lag träder i kraft.