605/2009

Given i Nådendal den 7 augusti 2009

Lag om ändring av mervärdesskattelagen

I enlighet med riksdagens beslut

upphävs i mervärdesskattelagen av den 30 december 1993 (1501/1993) 148 §, 183 och 187 §,

av dem 148 § sådan den lyder i lagarna 1486/1994 och 1767/1995, 183 § sådan den lyder i nämnda lag 1767/1995 och i lag 1083/2005 samt 187 § sådan den lyder delvis ändrad i sistnämnda lag 1083/2005,

ändras 13 c § 4 och 5 mom., 63 g § 6 punkten, 79 k § 1 mom., 102 a § 2 mom., 133 p och 133 s §, 133 u § 2 mom., 133 v, 133 x, 147, 149 och 149 b―149 d §, 162, 162 b, 163―165, 176―180, 182, 184, 185 och 191 §, 192 § 1 mom., 193 § 2―4 mom., 204 §, 205 § 2 mom., 206, 208 a och 209 e § samt 218 § 3 mom.,

av dem 13 c § 4 mom. och 79 k § 1 mom. sådana de lyder i nämnda lag 1767/1995, 13 c § 5 mom. och 147 § i nämnda lag 1486/1994, 63 g § 6 punkten i nämnda lagar 1486/1994 och 935/2004, 102 a § 2 mom. och 209 e § i lag 325/2003, 133 p, 133 s, 133 v, 133 x och 163 § sådana de lyder i lag 971/2002, 133 u § 2 mom. sådant det lyder i lag 331/2005, 149 § sådan den lyder delvis ändrad i nämnda lagar 1486/1994 och 1767/1995, 149 b―149 d och 208 a § sådana de lyder i lag 1301/2003, 162 § sådan den lyder i nämnda lag 1486/1994 och i lag 1071/2002, 162 b § sådan den lyder i nämnda lagar 1486/1994, 1767/1995 och 331/2005, 164 § sådan den lyder delvis ändrad i lag 1123/1996, 165 § sådan den lyder i nämnda lagar 1486/1994 och 1083/2005, 176 och 177 § sådana de lyder delvis ändrade i lag 1072/2003, 178 § sådan den lyder i nämnda lagar 1486/1994 och 1083/2005 samt i lag 1265/1997, 179 § sådan den lyder i nämnda lagar 1767/1995, 1265/1997 och 1083/2005, 180 § sådan den lyder delvis ändrad i nämnda lag 1767/1995, 182 § sådan den lyder delvis ändrad i nämnda lag 1486/1994 och i lag 915/2001, 185 § och 193 § 2 mom. sådana de lyder i lag 246/2008, 191 § sådan den lyder delvis ändrad i nämnda lag 1486/1994, 193 § 3 mom. sådant det lyder i lag 542/1996, 205 § 2 mom. och 206 § sådana de lyder i lag 700/1994 och 218 § 3 mom. sådant det lyder i lag 1061/2007, samt

fogas till 133 n §, sådan den lyder i nämnda lag 971/2002, ett nytt 2 mom., till lagen nya 133 y § och 149 f §, till lagen en ny 162 a § i stället för den 162 a § som upphävts genom nämnda lag 1123/1996, samt till lagen nya 162 c―162 e, 188 a, 188 b, 191 a och 191 b § som följer:

13 c §

En renbeteslagsgrupps skatteperiod är ett renskötselår. Skattedeklarationen för skatteperioden ska lämnas in senast den andra kalendermånaden efter skatteperioden vid den tidpunkt som föreskrivs i 8 § i skattekontolagen (604/2009) med iakttagande av det förfarande som föreskrivs i 7 § i samma lag. Skatten ska betalas senast den andra kalendermånaden efter skatteperiod vid den tidpunkt som föreskrivs i 11 § 1 mom. i skattekontolagen.

Ärenden som gäller en renbeteslagsgrupp ska behandlas av det skatteverk inom vars verksamhetsområde renbeteslaget har sin hemort.


63 g §

Ett gemenskapsinternt varuförvärv anses ha blivit beskattat enligt 63 f § i den stat där varutransporten upphörde även då


6) köparen har fullgjort sin deklarationsskyldighet enligt 162 e §.

79 k §

En skattskyldig återförsäljare får som vinstmarginal använda vinstmarginalen under den skatteperiod som avses i 162 a §.


102 a §

Om det är fråga om avdrag av skatt som enligt 2 a, 8 a eller 9 § ska betalas på ett köp eller av skatt som ska betalas på ett gemenskapsinternt förvärv, är en ytterligare förutsättning att den skattskyldige har fullgjort sin deklarationsskyldighet enligt 162 § eller att skatten har påförts. Får den skattskyldige inte en i 1 mom. avsedd faktura av säljaren, förutsätter avdragsrätten att den skattskyldige själv uppgör en verifikation som i tillämpliga delar innehåller de uppgifter som avses i 209 b § 2 mom. samt anger den skatt som ska betalas och den skattesats som ska tillämpas på köpet eller det gemenskapsinterna förvärvet.


12 a kap.

En särskild ordning för elektroniska tjänster

133 n §

Om en skattskyldig som använder den särskilda ordningen inte kan göra sådana avdrag som avses i 78 § till fullt belopp när den skatt som ska redovisas till Finland för en skatteperiod beräknas, ska det oavdragna beloppet hänföras till följande skatteperioder. Skatteverket återbär efter räkenskapsperiodens utgång på ansökan eller på basis av någon annan inlämnad utredning den skatt som inte avdragits för räkenskapsperioden. Om den skattskyldige efter räkenskapsperiodens utgång har fått den oavdragna skatten som återbäring, får den inte dras av under följande räkenskapsperioder.

133 p §

Bestämmelserna i 161, 162 och 162 a § samt 164 § 1 mom. om deklarationsskyldighet och skatteperiod tillämpas inte på en skattskyldig som använder den särskilda ordningen.

Bestämmelserna i 164 § 3 mom. samt 165 § om sammandragsdeklaration tillämpas på skattedeklarationen från en skattskyldig som använder den särskilda ordningen.

133 s §

Skatteverket ger en skattskyldig som använder den särskilda ordningen ett meddelande om obetald skatt som denne deklarerat och som ska betalas till Finland.

På skatt som avses i 1 mom. tillämpas vad som i 24 § 1 mom. i skattekontolagen föreskrivs om en förpliktelse som baserar sig på en periodskattedeklaration.

Om en skattskyldig som använder den särskilda ordningen betalar den skatt som ska redovisas till Finland för en skatteperiod efter den tid som föreskrivs i 133 i § 1 mom. utan att den påförts, ska den skattskyldige i samband med att skatten betalas betala skattetillägg på eget initiativ. Om skatten inte har betalts utan att den påförts eller om den skattskyldige inte på eget initiativ har betalt skattetillägg på skatten, ska skattetillägg påföras för skatten.

Skattetillägg enligt 3 mom. beräknas på det sätt som föreskrivs i lagen om skattetillägg och förseningsränta (1556/1995).

När en skattskyldig som använder den särskilda ordningen påförs skattetillägg tillämpas vad som i 184 och 185 § föreskrivs om påförande av skatt.

133 u §

Vid tillämpningen av 133 n, 133 v, 179, 192, 193 och 204 § utgör det kalenderår till vilket ifrågavarande skatteperiod hänför sig räkenskapsperiod för en skattskyldig som använder den särskilda ordningen. Vid tillämpningen av 192 och 193 § kan rättelse göras och besvär anföras redan under kalenderåret.

133 v §

Skatt som ska återbäras till en skattskyldig som använder den särskilda ordningen ska betalas utan dröjsmål.

På skatt som ska återbäras betalas ränta enligt 22 § i lagen om skatteuppbörd (609/2005). Räntan löper från betalningsdagen för skatten. På skatt som avses i 133 n § 2 mom. i denna lag löper räntan från utgången av den andra kalendermånaden efter räkenskapsperioden.

133 x §

Bestämmelserna i 209 a § om skyldighet att ge faktura tillämpas inte på en skattskyldig som använder den särskilda ordningen och vars registreringsmedlemsstat är Finland, till den del det är fråga om skatt som ska redovisas till en annan medlemsstat.

133 y §

Bestämmelserna i 218 § om mervärdesskatteförseelse tillämpas på en skattskyldig som använder den särskilda ordningen, om han trots uppmaning av myndighet underlåter att på behörigt sätt fullgöra sina skyldigheter enligt 133 f, 133 h eller 133 k §.

147 §

Den skattskyldige ska betala skillnaden mellan de enligt 13 kap. till kalendermånaderna under en viss skatteperiod enligt 162 a § hänförliga skatter som ska betalas respektive dras av (skatt som ska redovisas) till staten senast den andra kalendermånaden efter skatteperioden i fråga vid den tidpunkt som föreskrivs i 11 § 1 mom. i skattekontolagen.

En köpare av ett sådant nytt transportmedel som nämns i 26 d § 1 mom. ska, om han inte enligt denna lag är skattskyldig för annan verksamhet och om 146 a § inte tillämpas på honom, betala skatten på det sätt som Skatteförvaltningen närmare bestämmer senast den dag då transportmedlet ska anmälas till registret.

En skattskyldig vars skatteperiod förkortas på det sätt som avses i 162 c § 2 mom. mitt under en skatteperiod, ska betala den skatt som ska redovisas för den del av skatteperioden som föregick ändringen senast den andra kalendermånaden efter den kalendermånad då den deklaration som avses i 162 c § 1 mom. har lämnats in, vid den tidpunkt som föreskrivs i 11 § 1 mom. i skattekontolagen, eller vid en senare tidpunkt som skatteverket bestämmer.

149 §

Kan vid beräkningen av den skatt som ska redovisas för en skatteperiod sådant avdrag som avses i 10 kap. eller 78 eller 80 § inte göras till fullt belopp, har den skattskyldige rätt att få den skatt som inte avdragits för skatteperioden som återbäring.

Det belopp som avses i 1 mom. återbärs på det sätt som närmare föreskrivs i skattekontolagen.

14 a kap.

Skattelättnad vid den nedre gränsen för skattskyldighet

149 b §

Om den skattskyldiges skatteperiod är en kalendermånad eller ett kalenderårskvartal, lämnas de uppgifter som gäller beräkningen och beloppet av lättnaden i samband med den skattedeklaration enligt 162 § 1 mom. som ska lämnas för räkenskapsperiodens sista skatteperiod.

Om den skattskyldiges skatteperiod är ett kalenderår eller ett renskötselår, lämnas de uppgifter som gäller beräkningen och beloppet av lättnaden i samband med den skattedeklaration enligt 162 § 1 mom. eller 13 c § 4 mom. som ska lämnas för skatteperioden.

Den skattskyldige ska med avvikelse från 147 § 1 mom. för en skatteperiod som avses i 1 och 2 mom. betala endast ett belopp som motsvarar skillnaden mellan den skatt som ska redovisas och den lättnad som avses i 149 a §. Om lättnaden är större än den skatt som ska redovisas och den skattskyldige ska betala enligt 147 § 1 mom., har den skattskyldige rätt att som återbäring få ett belopp som motsvarar skillnaden mellan lättnaden och den skatt som ska redovisas eller, om den skattskyldige inte har någon skatt att betala, hela beloppet av lättnaden.

En skattskyldig som inte har lämnat de uppgifter enligt 1 eller 2 mom. som gäller lättnad vid den nedre gränsen eller som har uppgett lättnaden till för litet belopp, har rätt att efter räkenskapsperiodens utgång få det belopp som inte uppgetts i form av återbäring på basis av ansökan eller annan utredning inom tre år från utgången av den räkenskapsperiod som lättnaden avser eller senare, om den skattskyldige inom nämnda tid har framställt ett yrkande om återbäring.

149 c §

Har en skattskyldig fått för stor lättnad på grund av felaktiga eller bristfälliga uppgifter som han lämnat, ska skatteverket bestämma att den skattskyldige ska betala det överstora belopp som han fått till godo inom tre år från utgången av den räkenskapsperiod som lättnaden avser.

Skatt som påförts med stöd av 1 mom. kan höjas under de förutsättningar som föreskrivs i 182 §.

149 d §

Lättnaden rättas om en skattskyldig har fått en för stor eller för liten lättnad på grund av ett beslut om skattens påförande, ett återbärings- eller rättelsebeslut eller ett beslut om ny behandling eller ett beslut på besvär som gäller beloppet av den skatt som den skattskyldige ska betala eller dra av för en räkenskapsperiod. Rättelse kan göras även om den tidsfrist som avses i 179 § har gått ut.

149 f §

En skattskyldig vars räkenskapsperiod med stöd av 208 a § ändras till ett kalenderår, har rätt att få den lättnad som avses i 149 a § för den räkenskapsperiod enligt bokföringslagen som går ut den dag då räkenskapsperioden ändras eller därefter av skatt som ska redovisas för de kalendermånader som ingår i skatteperioden i fråga och som föregick ändringen. Som räkenskapsperiod betraktas de kalendermånader som ingår i räkenskapsperioden enligt bokföringslagen och som föregick ändringen.

En skattskyldig vars räkenskapsperiod ändras från ett kalenderår enligt 208 a § till en räkenskapsperiod enligt bokföringslagen, har rätt att få lättnad enligt 149 a § för den räkenskapsperiod enligt bokföringslagen som går ut efter den dag då räkenskapsperioden ändrades av skatt som ska redovisas för de kalendermånader efter ändringen som ingår i räkenskapsperioden i fråga. Som räkenskapsperiod betraktas de kalendermånader efter ändringen som ingår i räkenskapsperioden enligt bokföringslagen.

De uppgifter gällande beräkningen och beloppet av lättnaden enligt 1 och 2 mom. lämnas i samband med den skattedeklaration som avses i 162 § 1 mom. och som ska lämnas för räkenskapsperiodens sista skatteperiod.

162 §

Den skattskyldige ska avge en skattedeklaration för varje skatteperiod.

I skattedeklarationen ska uppges omsättningen, den skatt som ska betalas respektive dras av samt de övriga uppgifter som Skatteförvaltningen bestämt och som behövs för att konstatera skattens riktiga belopp.

Skattedeklarationen ska lämnas in senast den andra kalendermånaden efter skatteperioden vid den tidpunkt som föreskrivs i 8 § i skattekontolagen och med iakttagande av det förfarande som föreskrivs i 7 § i samma lag. Anmälan om att det inte kommer att finnas någon skatt att betala kan göras på förhand, dock för högst sex kalendermånader.

Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om hur en skattskyldig som avses i 147 § 2 mom. ska deklarera skatt.

162 a §

Skatteperioden är en kalendermånad, om inte något annat föreskrivs i 2―4 mom.

För en skattskyldig vars omsättning enligt 4 kap. 1 § i bokföringslagen eller motsvarande avkastning under ett kalenderår är högst 50 000 euro är skatteperioden ett kalenderårskvartal, om inte något annat föreskrivs i 3 eller 4 mom.

För en skattskyldig vars omsättning enligt 4 kap. 1 § i bokföringslagen eller motsvarande avkastning under ett kalenderår är högst 25 000 euro är skatteperioden ett kalenderår, om inte något annat föreskrivs i 4 mom.

För en fysisk person, ett dödsbo eller en sammanslutning som bedriver primärproduktion eller för en upphovsman till ett konstverk enligt 79 c § som inte bedriver annan mervärdesskattepliktig verksamhet, är skatteperioden ett kalenderår.

Som kalenderår enligt 2 eller 3 mom. betraktas det kalenderår då den aktuella skatteperioden tillämpas.

I denna lag avses med primärproduktion bedrivande av jordbruk, skogsbruk, trädgårdsodling, jakt, fiske, fiskodling, kräftfångst, kräftodling, pälsdjursuppfödning och renskötsel samt plockning av renlav och kottar liksom tillvaratagande av andra naturprodukter. Med jordbruk avses egentligt jordbruk samt sådant specialjordbruk eller annan verksamhet i anslutning till jord- eller skogsbruk som inte ska betraktas som särskild rörelse.

162 b §

På grund av en ansökan som en skattskyldig enligt 162 a § 2 mom. gör i samband med att verksamhet inleds betraktas dock som skatteperiod en kalendermånad och på grund av en ansökan som en skattskyldig enligt 162 a § 3 eller 4 mom. gör en kalendermånad eller ett kalenderårskvartal från det att verksamheten inleds.

En skattskyldig vars skatteperiod är en skatteperiod som avses i 162 a § 2―4 mom., kan på ansökan övergå till att tillämpa en kortare skatteperiod än den som avses i nämnda lagrum. En skattskyldig vars skatteperiod är en skatteperiod som valts på grundval av denna paragraf, kan på ansökan övergå till att tillämpa en skatteperiod enligt 162 a § 2―4 mom. eller en kortare skatteperiod än den som avses i nämnda lagrum.

Skatteperioden ska dock vara densamma minst tre på varandra följande kalenderår.

En skatteperiod som grundar sig på ansökan enligt 2 mom. tillämpas från ingången av det kalenderår som följer på ansökan. Ansökan ska göras senast före utgången av september före kalenderåret i fråga.

162 c §

Den skattskyldige ska utan dröjsmål underrätta skatteverket om de villkor som föreskrivs i 162 a § 2―4 mom. sannolikt inte kommer att uppfyllas under kalenderåret eller följande kalenderår.

Som den skattskyldiges skatteperiod betraktas på grundval av en anmälan enligt 1 mom. som gäller det innevarande kalenderåret en skatteperiod som motsvarar de nya uppgifterna från ingången av den kortare skatteperiod under vilken anmälan har lämnats in. Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om de förutsättningar under vilka de åtgärder som avses i detta moment inte behöver vidtas.

Om skatteverket på något annat sätt än vad som avses i 1 mom. konstaterar att villkoren enligt 162 a § 2―4 mom. inte uppfylls under kalenderåret, betraktas som den skattskyldiges skatteperiod från ingången av kalenderåret i fråga en skatteperiod som motsvarar de korrekta uppgifterna. Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om de förutsättningar under vilka de åtgärder som avses i detta moment inte behöver vidtas.

Skatteverket kan bestämma att som skatteperiod för en sådan skattskyldig som väsentligt försummar eller som på grunder som avses i 26 § 3 mom. i lagen om förskottsuppbörd eller på motsvarande grunder kan antas väsentligt försumma sina skyldigheter enligt 26 § 2 mom. i lagen om förskottsuppbörd i fråga om beskattningen betraktas i stället för ett kalenderår eller kalenderårskvartal en kalendermånad från ingången av kalenderåret i fråga.

En skattskyldig vars skatteperiod förkortas mitt under en skatteperiod på det sätt som avses i 2 mom. ska lämna in skattedeklaration för den del av skatteperioden som föregick ändringen senast den andra kalendermånaden efter den kalendermånad då den anmälan som avses i 1 mom. har lämnats in, vid den tidpunkt som föreskrivs i 8 § i skattekontolagen och med iakttagande av det förfarande som föreskrivs i 7 § i samma lag, eller vid en senare tidpunkt som skatteverket bestämmer.

Skatteverket ska meddela beslut i ett ärende som avses i 4 mom. och på den skattskyldiges begäran beslut i ett ärende som avses i 3 mom.

162 d §

En skattskyldig vars skatteperiod är en annan än ett kalenderår, ska tillämpa samma skatteperiod som tillämpas på andra skatter och avgifter som uppbärs med stöd av de lagar som avses i 1 § 2 mom. 2, 3, 6 och 7 punkten samt 3 mom. i skattekontolagen och som hör till tillämpningsområdet för skattekontolagen.

162 e §

Den skattskyldige ska för varje kalenderårskvartal lämna in en sammandragsdeklaration över sina gemenskapsinterna försäljningar enligt 72 b och 72 c §.

En sammandragsdeklaration ska också lämnas in, om ett gemenskapsinternt varuförvärv som den skattskyldige har gjort, med stöd av 63 g § anses ha blivit beskattat i den stat där transporten upphörde.

Års- och omsättningsrabatter, köp- och försäljningskrediteringar, överskottsåterbäringar och andra motsvarande korrigeringsposter, som beviljats köparen och som gäller sådan försäljning som uppgetts i sammandragsdeklarationen eller annan förändring i fråga om försäljningen uppges i sammandragsdeklarationen för det kvartal under kalenderåret i vilket den kalendermånad ingår under vilken posten enligt god bokföringssed ska upptas i bokföringen.

Deklarationen ska avges senast den 15 dagen i den andra månaden efter kalenderårskvartalet.

Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas i sammandragsdeklarationen och om hur uppgifterna ska lämnas.

163 §

Ovan i 161 § avsedd etablerings-, ändrings- eller nedläggningsanmälan och i 162 e § avsedd sammandragsdeklaration kan lämnas också på elektronisk väg.

Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om hur elektroniska uppgifter ska lämnas.

164 §

Skattedeklarationen och sammandragsdeklarationen lämnas till det skatteverk som avses i 158 §.

En sammandragsdeklaration som har lämnats på något annat sätt än på elektronisk väg anses vara inlämnad när den har kommit in till skatteverket på det sätt som föreskrivs i 18 § i förvaltningslagen (434/2003).

En sammandragsdeklaration som har lämnats på elektronisk väg anses vara inlämnad när den har kommit in till skatteverket på det sätt som föreskrivs i 10 § i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003).

165 §

Den som är deklarationsskyldig ska underteckna de deklarationer enligt 162 e § och andra handlingar som är avsedda för skattemyndigheten. Ett samfunds deklarationer och handlingar ska vara undertecknade av personer som har rätt att teckna firman.

Deklarationer enligt 162 e § och andra handlingar som får lämnas in till skattemyndigheten på elektronisk väg och som ska signeras ska certifieras på det sätt som anges i 18 § i lagen om elektroniska signaturer (14/2003) eller på något annat godtagbart sätt.

Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om på vilket sätt deklarationer enligt 162 e § och andra handlingar ska vara certifierade för att kunna lämnas in på elektronisk väg.

19 kap.

Påförande av skatt

176 §

Skatteverket ska med avvikelse från skattedeklarationen, eller om skattedeklaration saknas, påföra den skatt som har uppgetts till ett för litet belopp som ska betalas eller till ett för stort belopp som ska återbäras.

Någon skatt påförs inte om saken har avgjorts tidigare genom skatteverkets beslut. Om ett ärende lämnar rum för tolkning eller är oklart och om den skattskyldige har handlat i god tro i enlighet med myndighetens praxis eller anvisningar, ska ärendet till denna del avgöras till den skattskyldiges fördel, om inte särskilda skäl föranleder annat.

När skatten påförs ska med omsorg och med beaktande av såväl statens som den skattskyldiges intresse prövas vad som av deklarationerna eller annars har framgått om den skattskyldiges affärstransaktioner samt om övriga omständigheter som påverkar saken eller vad som på annan grund ska anses vara riktigt.

Den skattskyldige ska ges tillfälle att avge förklaring, om en väsentlig avvikelse görs från de uppgifter som den skattskyldige lämnat när skatten påförs.

177 §

Har den skattskyldige underlåtit att deklarera skatt helt eller uppenbart deklarerat för lite i skatt och har han inte trots uppmaning lämnat uppgifter som för behövs för påförande av skatt, ska skatteverket påföra skatten enligt uppskattning.

I samband med en uppmaning enligt 7 § 4 mom. i skattekontolagen delger skatteverket den skattskyldige uppgifter om det uppskattade beloppet av den skatt som påförs och grunderna för påförandet av den och ger den skattskyldige tillfälle att avge förklaring.

Beloppet av den skatt som avses i 1 mom. ska om möjligt utredas genom uträkningar på basis av inköp, sedvanliga försäljningsprovisioner, löner eller andra sådana kostnadsposter eller genom jämförelse med rörelser som drivs av andra skattskyldiga i samma bransch och under motsvarande förhållanden.

I beslutet om påförande av skatt ska skatteuträkningen tas in och skälen till att skatt påförts enligt uppskattning anges.

178 §

Skatt som avses i 176 § behöver inte påföras, om orsaken till att det har deklarerats för lite skatt att betala eller för mycket skatt att återbära är ett fel som har lett till att någon annan skattskyldig har påförts för mycket skatt eller att skatt som avses i 122 § eller 131 § inte har återburits och en opartisk beskattning eller någon annan orsak inte kräver att skatten ska påföras. För detta krävs att den skattskyldige visar upp en förbindelse enligt vilken den som har rätt att få återbäring avstår från sin rätt till återbäring. Till den som har avgett förbindelsen återbärs ingen skatt.

Skatt som avses i 176 § behöver inte heller påföras när skatten ska anses vara obetydlig och en opartisk beskattning eller någon annan orsak inte kräver att skatten påförs.

Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om när skatt som avses i 1 och 2 mom. inte behöver påföras.

179 §

Skatt som avses i 176 § ska påföras inom tre år från utgången av den räkenskapsperiod för vilken skatten borde ha betalts.

Skatten anses ha påförts inom föreskriven tid, om skatteverkets beslut därom har fattats innan tidsfristen löpt ut.

180 §

Har den skattskyldige avlidit, påförs dödsboet skatten.

Skatten ska påföras inom ett år från utgången av det kalenderår då bouppteckningen inlämnades till skatteverket. Skatten kan inte påföras om den tidsfrist som avses i 179 § har löpt ut.

182 §

Skatten kan höjas

1) med högst 10 procent, om skattedeklarationen eller någon annan uppgift eller handling innehåller en mindre bristfällighet och den skattskyldige inte har följt en uppmaning att avhjälpa bristen,

2) med högst 20 procent, om den skattskyldige utan giltigt skäl har försummat att i tid lämna in skattedeklaration eller har lämnat in den väsentligt för sent eller har försummat att lämna in någon annan uppgift eller handling i rätt tid eller har lämnat en väsentligen ofullständig deklaration, uppgift eller handling, och högst till det dubbla beloppet, om han även efter att på föreskrivet sätt ha fått en uppmaning, utan godtagbart förhinder helt eller delvis har underlåtit att fullgöra sin skyldighet,

3) till högst det dubbla beloppet, om den skattskyldige av grov vårdslöshet har försummat sin deklarationsskyldighet eller lämnat en väsentligen oriktig skattedeklaration eller annan uppgift eller handling.

Har en försummelse skett eller en oriktig deklaration, uppgift eller handling så som nämns i 1 mom. 3 punkten getts i skatteförsnillningssyfte, ska skatten höjas med minst 50 procent och högst till det tredubbla beloppet.

Skatteförhöjning påförs endast den skatt som den bristfällighet eller det fel som avses i 1 och 2 mom. hänför sig till.

Kan skatten inte höjas så som avses ovan, kan skatteverket bestämma att en skatteförhöjning om högst 15 000 euro ska betalas. Påförandet av skatteförhöjning förutsätter då att den skattskyldige trots en bevisligen sänd uppmaning har försummat att lämna in registreringsanmälan eller skattedeklaration eller har lämnat in en väsentligen bristfällig eller oriktig deklaration och att försummelsen med avseende på omständigheterna eller annars inte är obetydlig. Skatteverket kan bestämma att skatteförhöjning ska betalas på grund av grov försummelse av deklarationsskyldigheten också när det har påfört skatten genom uppskattning och på grundval av en utredning som senare tillställts det har rättat beslutet så att skatt inte påförs.

Om den förseningsavgift som ska påföras för försummelse att deklarera skatt inom föreskriven tid bestäms i 9 § i skattekontolagen.

184 §

Påförs den skattskyldige skatt eller skatteförhöjning, ska den skattskyldige ges ett beslut till vilket besvärsanvisning fogats. Skatten ska betalas vid den tidpunkt som föreskrivs genom förordning av finansministeriet.

Om den skattskyldige har ansökt om återbäring, eller på grund av en utredning som motsvarar ansökan, ska den skattskyldige ges ett beslut till vilket besvärsanvisning fogats.

185 §

Anser Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt att en skattskyldig ska påföras skatt eller skatteförhöjning ska skatteverket på enhetens begäran fatta ett beslut i saken till vilket besvärsanvisning fogats.

188 a §

Skatteverket ger en skattskyldig som avses i 147 § 2 mom. ett meddelande om obetald skatt som denne deklarerat.

På skatt som avses i 1 mom. tillämpas vad som i 24 § 1 mom. i skattekontolagen föreskrivs om en förpliktelse som baserar sig på en periodskattedeklaration.

Om en skattskyldig betalar skatt efter den tid som föreskrivs i 147 § 2 mom. utan att skatten påförts, ska den skattskyldige i samband med att skatten betalas betala skattetillägg på eget initiativ. Om skatten inte har betalts utan att den påförts eller om den skattskyldige inte på eget initiativ har betalat skattetillägg på skatten, ska skattetillägg påföras för skatten.

Skattetillägg enligt 3 mom. beräknas på det sätt som föreskrivs i lagen om skattetillägg och förseningsränta.

När en skattskyldig påförs skattetillägg tillämpas vad som föreskrivs i 184 och 185 § om påförande av skatt.

188 b §

Skatt som ska återbäras till en skattskyldig som avses i 147 § 2 mom. ska betalas utan dröjsmål.

På skatt som ska återbäras betalas ränta enligt 22 § i lagen om skatteuppbörd. Räntan löper från betalningsdagen för skatten.

191 §

Den skattskyldige rättar ett fel i skattedeklarationen genom att lämna in en rättelsedeklaration till skattedeklaration för skatteperioden i fråga.

Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas i en rättelsedeklaration till skattedeklarationen och på vilket sätt uppgifterna lämnas.

191 a §

En skattskyldig som har deklarerat den skatt som ska betalas för en skatteperiod till för lågt belopp eller den skatt som ska dras av till för högt belopp, ska göra en rättelse enligt 191 § under tre år från utgången av den räkenskapsperiod för vilken skatten borde ha deklarerats.

191 b §

En skattskyldig har med iakttagande av det förfarande som avses i 191 § rätt att få skatt som enligt deklarationen ska betalas till för högt belopp eller skatt som inte ska återbäras enligt deklarationen som återbäring under räkenskapsperioden eller att rätta felet genom att dra av skatten i fråga för följande skatteperioder i räkenskapsperioden.

En skattskyldig som inte har gjort en rättelse eller korrigering som nämns i 1 mom. har rätt att efter räkenskapsperiodens utgång få skatten i fråga som återbäring på basis av ansökan eller någon annan utredning.

Den skattskyldige har rätt till återbäring enligt 2 mom. inom tre år från utgången av den räkenskapsperiod för vilken skatten har deklarerats till för stort belopp eller senare, om den skattskyldige inom nämnda tid har framställt ett yrkande om betalning.

Skatt som avses i 1 och 2 mom. återbärs på det sätt som närmare föreskrivs i skattekontolagen.

192 §

Konstaterar skatteverket på ansökan av den skattskyldige, med anledning av besvär eller annars, att dess beslut är felaktigt till nackdel för den skattskyldige, ska skatteverket rätta felet i beslutet och den skattskyldige har rätt att som återbäring få skatt som på grund av felet påförts till för högt belopp eller skatt som enligt beslutet inte återbärs, om inte ärendet har avgjorts genom beslut på besvär.


193 §

För den skattskyldige är besvärstiden tre år från utgången av räkenskapsperioden eller, om beslutet avser flera räkenskapsperioder, från utgången av den sista av dem, dock alltid minst 60 dagar från delfåendet. Över beslut som gäller förhandsavgörande samt beslut som avses i 162 c § 6 mom. och 175 § 2 mom. får näringsidkaren anföra besvär inom 30 dagar från delfåendet. Beslutet får delges som vanlig delgivning enligt 59 § i förvaltningslagen. För Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt är besvärstiden 30 dagar från det beslutet fattades.

I beslut genom vilket det har bestämts att förhandsavgörande inte meddelas får ändring inte sökas genom besvär.

Vad som föreskrivs om grundbesvär i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007) tillämpas inte på ärenden som avses i denna lag.

204 §

Om beloppet av den skatt som en skattskyldig ska betala eller dra av för en räkenskapsperiod, genom ett beslut om skattens påförande eller ett återbärings- eller rättelsebeslut eller ett beslut om ny behandling eller ett beslut på besvär, har ändrats på ett sätt som påverkar beloppet av den skatt som ska betalas eller dras av för en annan räkenskapsperiod, ska beloppet av den skatt som ska betalas eller dras av för den sistnämnda perioden rättas i överensstämmelse med ändringen. En sådan rättelse kan göras också om den tidsfrist som avses i 179 § har löpt ut.

205 §

Har skatt genom förvaltningsdomstolens eller högsta förvaltningsdomstolens beslut blivit avlyft eller nedsatt, har parten rätt att som återbäring få den skatt som påförts till för högt belopp eller som enligt beslut inte ska återbäras.

206 §

Har förvaltningsdomstolen eller högsta förvaltningsdomstolen med anledning av ändringssökande ansett någon vara skattskyldig eller höjt skattens belopp eller minskat det belopp som en skattskyldig har varit berättigad att få som återbäring, ska en kopia av beslutet tillställas skatteverket. Detta ska utan dröjsmål bestämma en efterbetalningstid för betalningen av skatten och delge den skattskyldige beslutet.

208 a §

För de skattskyldiga som inte är bokföringsskyldiga eller vars skatteperiod är ett kalenderårskvartal eller ett kalenderår, är räkenskapsperioden ett kalenderår. Räkenskapsperioden för en renbeteslagsgrupp är ett renskötselår.

209 e §

I samband med granskning eller återbäring eller påförande av skatt kan skatteverket godkänna ett avdrag som gjorts trots att den skattskyldige inte har någon faktura, utredning eller annan verifikation som motsvarar kraven i lagen, om den skattskyldige på annat sätt förmår visa att han är berättigad till avdrag på basis av 102, 102 a, 102 c, 103, 106 eller 111―113 §.

218 §

Den som underlåter att behörigen fullgöra sin skyldighet enligt 209 o § eller trots uppmaning av en myndighet sin skyldighet enligt 162 §, 162 c § 5 mom., 162 e eller 165 §, 166 § 2 mom., 168 § 2 mom., 169 § 1 och 2 mom., 170 § 1 mom., 170 a, 209 eller 209 a―209 c §, ska för mervärdesskatteförseelse dömas till böter.



1. Denna lag träder i kraft den 14 augusti 2009.

2. Lagen tillämpas på skatt som ska deklareras, betalas och återbäras för en skatteperiod som börjar den dag då lagen träder i kraft eller därefter och för den skatteperiod som avses i 13 c § 4 mom. och som går ut efter lagens ikraftträdande.

3. På skatt som ska deklareras, betalas eller återbäras för en skatteperiod som går ut före denna lags ikraftträdande tillämpas alltjämt de bestämmelser som gäller vid ikraftträdandet om inte något annat föreskrivs nedan.

4. De 148 § 1 och 2 mom. som gäller vid ikraftträdandet tillämpas inte på ett belopp som den skatteskyldige har betalat in som betalning för skatt efter den 1 mars 2010 och 148 § 3 mom. tillämpas inte på skatt beträffande vilken beslut om skattens påförande fattas den dag då lagen träder i kraft eller därefter.

5. En skattskyldig har rätt att dra av ett belopp enligt den 149 § som gäller vid ikraftträdandet vilket inte dragits av för den sista skatteperioden som gick ut före ikraftträdandet för den skatteperiod som börjar den dag då lagen träder i kraft. Om den skattskyldige har fått skatt som inte dragits av som återbäring med stöd av 149 § eller 6 mom. i denna ikraftträdandebestämmelse, får den inte dras av för den skatteperiod som börjar den dag då lagen träder i kraft.

6. En skattskyldig vars räkenskapsperiod med stöd av 208 a § ändras till ett kalenderår när lagen träder i kraft har rätt att som återbäring få ett belopp enligt den 149 § som gäller vid ikraftträdandet och som inte dragits av för den sista skatteperiod som gick ut före ikraftträdandet. Återbäringen betalas på basis av ansökan eller någon annan utredning och på den tillämpas i tillämpliga delar de bestämmelser som gäller vid ikraftträdandet.

7. Lagens 149 b―149 d § tillämpas på en räkenskapsperiod som går ut den dag då lagen träder i kraft eller därefter.

8. En skattskyldig vars räkenskapsperiod med stöd av 208 a § ändras till ett kalenderår har rätt att efter ikraftträdandet få den lättnad som avses i 149 a § för den räkenskapsperiod enligt bokföringslagen som går ut den dag då lagen träder i kraft eller därefter av den skatt som ska redovisas för de kalendermånader före lagens ikraftträdande som ingår i räkenskapsperioden i fråga. På lättnaden tillämpas i tillämpliga delar de bestämmelser som gäller vid ikraftträdandet. När bestämmelserna om lättnad tillämpas betraktas som räkenskapsperiod de kalendermånader före ikraftträdandet som ingår i räkenskapsperioden enligt bokföringslagen.

9. En skattskyldig vars räkenskapsperiod när lagen träder i kraft ändras från ett kalenderår enligt 208 a § till en räkenskapsperiod enligt bokföringslagen har rätt att få den lättnad som avses i 149 a § för den räkenskapsperiod enligt bokföringslagen som går ut efter lagens ikraftträdande av den skatt som ska redovisas för de kalendermånader efter lagens ikraftträdande som ingår i räkenskapsperioden i fråga. När bestämmelserna om lättnad tillämpas betraktas som räkenskapsperiod de kalendermånader efter lagens ikraftträdande som ingår i räkenskapsperioden enligt bokföringslagen.

10. Som skatteperiod för en sådan skattskyldig vars skatteperiod är en skatteperiod som avses i 162 a § 2―4 mom. betraktas enligt ansökan dock räknat från den dag då lagen träder i kraft den kortare skatteperiod som avses i nämnda lagrum, förutsatt att den skattskyldige har gjort en ansökan om detta inom tre månader efter lagens ikraftträdande.

11. Om en skattedeklaration som gäller skatt som ska betalas för en skatteperiod som har gått ut före lagens ikraftträdande kommer in till skatteverket efter den 1 mars 2010, påför skatteverket den skattskyldige den skatt han deklarerat.

12. Den 182 § 1 mom. 1 punkt som gäller vid ikraftträdandet tillämpas inte på skatt som ska redovisas för en skatteperiod som har gått ut före lagens ikraftträdande och som inte har betalats inom föreskriven tid eller som uppenbarligen har betalts till för lågt belopp, om skatten har påförts den dag då lagen träder i kraft eller därefter.

13. Om ett beslut om påförande av skatt som gäller skatt som ska betalas för en skatteperiod som gått ut före lagens ikraftträdande fattas den dag då lagen träder i kraft eller därefter, beräknas skattetillägg enligt det 183 § 3 mom. som gäller vid ikraftträdandet på skatten till den 31 december 2009.

14. Om ett beslut om skatt som ska återbäras för en skatteperiod som gått ut före lagens ikraftträdande fattas den dag då lagen träder i kraft eller därefter, betalas ränta enligt det 187 § 2 mom. som gäller vid ikraftträdandet till den dag då beslutet om den skatt som ska återbäras fattas.

15. En skattskyldig som har deklarerat skatt som ska betalas för en kalendermånad som gått ut före lagens ikraftträdande till för högt belopp eller skatt som ska avdras till för lågt belopp, får korrigera felet genom att dra av den skatt som deklarerats till för högt belopp under räkenskapsperioden för skatten för den skatteperiod som börjar den dag lagen träder i kraft eller därefter. Om den skattskyldiges räkenskapsperiod ändras när lagen träder i kraft till kalenderår enligt 208 a §, kan korrigeringen göras under den räkenskapsperiod som ska tillämpas från lagens ikraftträdande.

RP 221/2008
FiUB 7/2009
RSv 66/2009

Nådendal den 7 augusti 2009

Republikens President
TARJA HALONEN

Finansminister
Jyrki Katainen

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.