640/2001

Given i Nådendal den 13 juli 2001

Lag om ändring av sjukförsäkringslagen

I enlighet med riksdagens beslut

ändras i sjukförsäkringslagen av den 4 juli 1963 (364/1963) 8 § 1 mom., 9 § 1, 5 och 6 mom., 10 § 1 mom., 16 § 1 mom., 18 b § 1 mom., 22 § 1 mom., 23 e § 1 mom., 75 § 3 mom. samt 76 § 2 mom.,

dessa lagrum sådana de lyder, 8 § 1 mom. och 10 § 1 mom. i lag 1202/2000, 9 § 1 och 6 mom. samt 76 § 2 mom. i lag 1133/1997, 9 § 5 mom. i lag 394/2001, 16 § 1 mom. i lag 511/2001, 18 b § 1 mom. i lag 1500/1995 samt 22 § 1 mom., 23 e § 1 mom. och 75 § 3 mom. i lag 350/1996, som följer:

8 §

Kostnaderna för en sådan av en läkare eller tandläkare på en gång föreskriven undersökning eller behandling som avses i 5 § 1 mom. 2 punkten respektive 5 b § eller, om kostnaderna överstiger den fastställda taxan, beloppen enligt taxan ersätts till tre fjärdedelar till den del kostnaderna eller beloppen enligt taxan sammanlagt överstiger 13,46 euro. Vad som bestäms ovan tillämpas också då en av läkare eller tandläkare föreskriven undersökning har utförts eller behandling getts av någon som har behörig yrkesutbildning. Genom förordning av statsrådet bestäms närmare i vilken omfattning på en gång föreskrivna undersöknings- och vårdåtgärder skall ersättas på grundval av en och samma föreskrift samt vilka undersöknings- och vårdåtgärder som vid beräknandet av ersättningen skall anses ha föreskrivits på en gång.


9 §

Grundersättningen för läkemedel är 50 procent av det belopp som överstiger 8,41 euro vid varje inköpstillfälle. Specialersättningen för läkemedel är 75 procent av det belopp som överstiger 4,20 euro vid varje inköpstillfälle, då det är fråga om nödvändiga läkemedel som används vid behandlingen av svåra och långvariga sjukdomar, och 100 procent av det belopp som vid varje inköpstillfälle överstiger 4,20 euro då det är fråga om ett nödvändigt läkemedel med ersättande eller korrigerande verkan som används vid behandlingen av svåra och långvariga sjukdomar.


Kliniska näringspreparat som behövs vid behandlingen av en svår sjukdom ersätts med 50 procent av det belopp som vid varje inköpstillfälle överstiger 8,41 euro eller med 75 procent av det belopp som vid varje inköpstillfälle överstiger 4,20 euro enligt vad som bestäms genom förordning av statsrådet. När ersättningsnivån bestäms skall det beaktas i vilken mån preparatet är nödvändigt och ekonomiskt fördelaktigt. Närmare bestämmelser om vad som skall anses vara svår sjukdom och ersättningsgillt preparat enligt detta moment utfärdas genom förordning av statsrådet. De i 5 § 1 mom. 3 a-punkten nämnda salvbaserna ersätts till 50 procent av det belopp som vid varje inköpstillfälle överstiger 8,41 euro. Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser också om den utredning som krävs för påvisande av behovet av ett kliniskt näringspreparat.

Då det sammanlagda beloppet av de icke ersatta kostnader som den försäkrade under ett och samma kalenderår har haft för sådana läkemedel, kliniska näringspreparat och salvbaser som ersätts enligt denna paragraf överstiger 580,21 euro (årlig självriskandel), har den försäkrade rätt till en tilläggsersättning för det överstigande beloppet. Tilläggsersättning betalas om den överstiger 16,82 euro per kalenderår. Tilläggsersättning kan helt eller delvis förvägras om den försäkrade har förfarit svikligt då han eller hon sökte ersättning eller om det föreligger andra särskilda skäl som beror av den försäkrade att förvägra ersättning.


10 §

Den försäkrade skall få full ersättning för resekostnader som beror på besök hos läkare, tandläkare, sjukvårdsanstalt, laboratorium, röntgeninstitut eller någon som har behörig yrkesutbildning, till den del kostnaderna för en enkelresa överstiger 9,25 euro (självriskandel), dock högst till ett belopp enligt den fastställda taxan. Detsamma gäller också ersättning för resekostnader som beror på patientbesök av en läkare eller tandläkare eller någon som har behörig yrkesutbildning. Om de högst enligt taxan utgående resekostnader som den försäkrade själv skall betala enligt denna lag under ett och samma kalenderår överstiger 157,26 euro (årlig självriskandel) skall den överskjutande delen helt och hållet ersättas, dock högst till ett belopp enligt den fastställda taxan.


16 §

Dagpenningen per dag är 70 procent av en trehundradedel av den försäkrades vid beskattningen konstaterade arbetsinkomster under det kalenderår som anges i förordning av statsrådet, till den del arbetsinkomsterna inte överstiger 24 609 euro. Överstiger arbetsinkomsterna 24 609 euro men inte 37 861 euro, är dagpenningen beträffande den del som överstiger 24 609 euro 40 procent av trehundradedelen av det belopp som överstiger 24 609 euro. Överstiger arbetsinkomsterna 37 861 euro, är dagpenningen för den del som överstiger 37 861 euro 25 procent av trehundradedelen av det belopp som överstiger 37 861 euro. Om arbetsinkomsterna är lägre än 946 euro betalas inte dagpenning.


18 b §

Till en försäkrad som med stöd av 15 § 1 mom. har rätt till dagpenning och vars av sjukdom föranledda arbetsoförmåga har varat minst 60 dagar betalas i dagpenning som är nödvändig med tanke på tryggande av utkomsten högst 10,09 euro.


22 §

Moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenningen per dag är lika stor som den dagpenning som nämns i 16 och 17 § samt i 18 a § 2 och 3 mom. Moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenningen är dock minst 10,09 euro per dag.


23 e §

Specialvårdspenningen per dag är lika stor som den dagpenning som nämns i 16 och 17 § samt i 18 a § 2 och 3 mom., dock minst 10,09 euro.


75 §

Överstiger i 16 § nämnda arbetsinkomster hela euro, skall den överskjutande delen lämnas obeaktad. Om beloppet av dagpenning som betalas med stöd av 18 b § understiger 10,09 euro för 25 vardagar, betalas dagpenningen inte ut.

76 §

Beloppet av den årliga självriskandelen som anges i 9 § 6 mom. binds vid levnadskostnadsindex så att beloppet ändras samtidigt och i samma mån som folkpensionerna ändras med stöd av lagen om folkpensionsindex (456/2001). De inkomstgränser som anges i 16 § 1 mom. justeras kalenderårsvis enligt det index som årligen fastställs för tillämpningen av första meningen i 9 § 2 mom. lagen om pension för arbetstagare. Om inkomstgränserna i samband med justeringen överstiger hela euro, lämnas den överskjutande delen obeaktad.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

Beloppen i 16 § 1 mom. i denna lag motsvarar det för 2001 fastställda indextal som anges i första meningen i 9 § 2 mom. lagen om pension för arbetstagare och beloppet i 9 § 6 mom. det indextal som fastställs för samma år i lagen om folkpensionsindex (456/2001).

Beslut om förmånsbelopp enligt denna lag kan ges i euro redan innan lagen träder i kraft, om beslutet gäller tiden efter att lagen trätt i kraft.

Inkomstgränserna i 16 § 1 mom. tillämpas på dagpenningar, då arbetsoförmågan eller rätten till förmån börjar efter att lagen trätt i kraft.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 60/2001
ShUB 14/2001
RSv 52/2001

Nådendal den 13 juli 2001

Republikens President
TARJA HALONEN

Omsorgsminister
Osmo Soininvaara

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.