107/1998

Rättelser till förordningen.

Given i Helsingfors den 6 februari 1998

Lag om ändring av lagen om rättegång i brottmål

I enlighet med riksdagens beslut

ändras i lagen den 11 juli 1997 om rättegång i brottmål (689/1997) rubriken för 2 kap. samt 1―8 och 10 §, samt

fogas till 2 kap. nya 1 a och 11 § samt till 9 kap. en ny 1 a § som följer:

2 kap.

Om biträdande av part

1 §

Den som är misstänkt för brott har rätt att själv sköta sitt försvar under förundersökningen och rättegången.

På den misstänktes begäran kan en försvarare förordnas för honom, om

1) han misstänks eller för honom yrkas straff för ett brott för vilket det inte föreskrivs lindrigare straff än fängelse i fyra månader, eller för försök till eller delaktighet i sådant brott, eller

2) han är anhållen eller häktad.

För den misstänkte skall förordnas en försvarare på tjänstens vägnar, om

1) han inte klarar av att försvara sig själv,

2) han är under 18 år och saknar försvarare, om det inte är uppenbart att han inte behöver en försvarare,

3) den försvarare han har valt inte fyller kraven på en försvarare eller inte på ett behörigt sätt kan försvara den misstänkte, eller

4) det finns något annat särskilt skäl till det.

1 a §

Domstolen kan förordna ett rättegångsbiträde för att bistå målsäganden under förundersökningen och, om målsäganden har anspråk i ett mål som drivs av allmänna åklagaren, under rättegången, när målet gäller

1) sedlighetsbrott som avses i 20 kap. strafflagen, om inte ett förordnande av särskilda skäl anses onödigt, eller

2) brott som avses i 21 kap. 1―6 § strafflagen, om ett förordnande skall anses befogat med hänsyn till förhållandet mellan målsäganden och den misstänkte.

2 §

Till försvarare och till målsägandebiträde skall med stöd av 1 och 1 a § förordnas ett allmänt rättsbiträde eller en advokat. Om ett lämpligt allmänt rättsbiträde eller en lämplig advokat inte finns att tillgå eller det finns andra särskilda skäl till det kan någon annan som avlagt juris kandidatexamen och enligt lagen får vara ombud förordnas till försvarare eller målsägandebiträde. Den som förordnas till försvarare eller målsägandebiträde skall ges tillfälle att bli hörd om förordnandet till uppdraget.

Om den misstänkte eller målsäganden själv har föreslagit en person som fyller behörighetsvillkoren till sin försvarare eller sitt målsägandebiträde, skall denne utses om särskilda skäl inte kräver något annat.

Till försvarare får inte utses den som

1) har varit rådgivare för den misstänkte i ett ärende som har samband med det brott som undersöks,

2) är misstänkt, åtalad eller dömd för ett brott som är ägnat att minska hans tillförlitlighet som försvarare, eller

3) på andra grunder är jävig.

Om en försvarare förordnas för den misstänkte, kan för honom inte förordnas biträde med stöd av lagen om fri rättegång (87/1973) eller lagen om allmän rättshjälp (104/1998). Om det med stöd av lagen om fri rättegång eller lagen om allmän rättshjälp har förordnats ett biträde för den misstänkte innan det förordnas en försvarare för honom, skall biträdet förordnas till försvarare.

3 §

Under de förutsättningar som framgår av 1 a § kan för en målsägande som inte framställer yrkande vid rättegången och som blir hörd personligen för utredning av saken och anses behöva stöd vid förundersökningen och i rättegången, förordnas en stödperson som har tillräcklig kompetens för att sköta uppdraget.

4 §

En försvarare, ett målsägandebiträde och en stödperson förordnas av den domstol där brottmålet är anhängigt eller där det kan anhängiggöras. Om behandlingen av målet har avslutats och den tid som har bestämts för sökande av ändring eller inlämnande av bemötande inte har gått ut, ges ovan nämnda förordnanden av den domstol som senast har behandlat målet.

I ärenden som avses i 1 mom. är tingsrätten beslutför i sammansättning med en domare och hovrätten med en ledamot. Frågan om ett förordnande kan överföras för att behandlas tillsammans med det brottmål för vilket förordnande begärs. När begäran om förordnande behandlas i kansliet och ärendet inte avgörs i överensstämmelse med begäran, skall sökanden i god tid innan beslutet ges skriftligen underrättas om vilken dag beslutet kommer att ges.

Om förutsättningarna för förordnande av försvarare enligt 1 § upphör, förfaller förordnandet till försvarare. Beträffande återkallande av en försvarares, ett målsägandebiträdes och en stödpersons förordnande gäller i tillämpliga delar vad som i lagen om fri rättegång bestäms om biträde.

5 §

En försvarare och ett målsägandebiträde får inte utan domstolens tillstånd sätta någon annan i sitt ställe.

6 §

Försvararen och målsägandebiträdet skall med omsorg och enligt god advokatsed tillvarata huvudmannens rätt och fördel samt i detta syfte verka för ärendets utredning.

7 §

Försvararen och målsägandebiträdet skall så snart som möjligt överlägga med huvudmannen och inleda arbetet på hans biträdande samt vidta de åtgärder som behövs för att dennes rätt skall kunna tillvaratas. Han skall även vid behov biträda huvudmannen om denne överklagar domen hos en högre domstol.

Ett förordnande med stöd av detta kapitel för försvararen och målsägandebiträdet gäller också vid särskild rättegång vid vilken målsägandens privaträttsliga anspråk med stöd av 3 kap. 3 § förordnats bli behandlat.

8 §

Beträffande försvarare och målsägandebiträde gäller dessutom i tillämpliga delar vad som i 15 kap. rättegångsbalken bestäms om rättegångsombud och rättegångsbiträde.

10 §

Till en försvarare, ett målsägandebiträde och en målsägandes stödperson som förordnats enligt detta kapitel samt till ett vittne som har åberopats av en svarande som har fått en försvarare och till ett vittne som har åberopats av en målsägande som har fått ett biträde betalas av statens medel arvode och ersättning med iakttagande i tillämpliga delar av vad som i 8 §, 15 § och 16 § 1 och 3 mom. lagen om fri rättegång bestäms om arvode och ersättning till biträden och vittnen.

Beträffande motpartens ersättningsskyldighet gentemot staten gäller i tillämpliga delar 21 § lagen om fri rättegång.

Ändring i beslut som avses i 4 § och i denna paragraf skall sökas med iakttagande i tillämpliga delar av 23, 24 och 27 § lagen om fri rättegång.

11 §

Om domstolen finner att den misstänkte har gjort sig skyldig till det brott som var föremål för den förundersökning och den rättegång för vilken ett biträde förordnats, skall han åläggas att till staten betala de ersättningar som med stöd av 10 § [ Den märkta texten har rättat (1998), Originaltexten lydde: 9 § ] betalts av statsmedel. Om den misstänkte uppfyller de ekonomiska förutsättningarna för erhållande av fri rättegång eller rättshjälp, får ersättningen inte vara större än den skulle vara enligt lagen om fri rättegång eller lagen om allmän rättshjälp.

9 kap.

Om rättegångskostnader

1 a §

Om ett åtal eller något annat yrkande som har framförts av åklagaren förkastas eller avvisas eller avskrivs, är staten skyldig att på svarandens yrkande ersätta svarandens rättegångskostnader till ett skäligt belopp.

Om i samma mål har framställts flera åtal eller andra yrkanden av vilka en del bifalls och en del avgörs enligt 1 mom., skall ersättning för rättegångskostnader inte dömas ut, om det inte finns särskilda skäl att betala en del av dem. Ersättning för rättegångskostnader tilldöms dock inte en svarande som genom falsk bekännelse eller annars uppsåtligen har gett anledning till väckande av åtal.


Denna lag träder i kraft den 1 juni 1998. Bestämmelserna i 9 kap. 1 a § tillämpas dock först från den 1 januari 1999.

RP 132/1997
LaUB 17/1997
RSv 231/1997

Helsingfors den 6 februari 1998

Republikens President
MARTTI AHTISAARI

Justitieminister
Kari Häkämies

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.