689/1997

Ett brottmål får inte tas upp till prövning vid domstol, om inte åtal för brottet har väckts av den som enligt lag har åtalsrätt.

Domstolen får dock självmant döma ut straff för rättegångsförseelser.

Allmänna åklagaren skall väcka och utföra åtal för brott.

Har för åtal stadgats särskilda villkor, såsom målsägandens åtalsbegäran eller förordnande eller samtycke av en myndighet, skall dessa villkor iakttas.

Om målsäganden har begärt att åtal skall väckas för ett brott som allmänna åklagaren inte får väcka åtal för utan målsägandens begäran och flera personer är misstänkta för delaktighet i brottet, får åklagaren väcka åtal även mot de misstänkta som målsägandens begäran inte gäller.

Om den som är vårdnadshavare, förmyndare eller annan laglig företrädare för en omyndig har begått ett sådant brott som avses i 1 mom. mot den omyndige, får åklagaren väcka åtal även utan åtalsbegäran.

Begås mot en omyndig ett brott som allmänna åklagaren inte får väcka åtal för utan målsägandens åtalsbegäran, har förmyndaren eller någon annan laglig företrädare för den omyndige rätt att begära att åtal skall väckas. Är den omyndige minderårig och riktar sig brottet mot hans person, har dock hans vårdnadshavare eller annan laglig företrädare denna rätt.

Endast den omyndige själv har rätt att begära att åtal skall väckas för ett brott, om det riktar sig mot egendom som han råder över eller gäller en rättshandling som han är behörig att företa. Nämnda rätt har den omyndige ensam också då brottet har riktat sig mot honom och han har fyllt 18 år och uppenbarligen förstår sakens betydelse.

En minderårig som fyllt 15 år har självständig rätt att vid sidan av sin vårdnadshavare eller lagliga företrädare begära att åtal skall väckas för ett brott som riktar sig mot hans person.

En målsägande skall framställa sin åtalsbegäran till den allmänna åklagare eller polismyndighet inom vars verksamhetsområde åtal får väckas för brottet. Framställs begäran till en annan åklagare eller polismyndighet, skall denna utan dröjsmål förmedla begäran till den myndighet som är behörig i ärendet.

Allmänna åklagaren skall väcka åtal om det finns sannolika skäl för att den misstänkte är skyldig till brottet.

Allmänna åklagaren får besluta att inte väcka åtal ( åtalseftergift )

Om inte ett viktigt allmänt eller enskilt intresse kräver något annat, får allmänna åklagaren, utöver vad som stadgas i 7 §, besluta om åtalseftergift när

Beslutet om åtalseftergift skall fattas och delges den som eftergiften gäller och målsäganden i så god tid att målsäganden har tillräckligt med tid för att bereda och väcka åtal som avses i 14 §. Delgivningen skall sändas per post eller med iakttagande av vad 11 kap. rättegångsbalken stadgar.

Om allmänna åklagaren anser det behövligt, kan han ge den som eftergiften gäller en muntlig anmärkning.

Har allmänna åklagaren med stöd av 7 eller 8 § meddelat åtalseftergift, skall åklagaren föra sitt avgörande av skuldfrågan till domstolen, om den som åtalseftergiften gäller yrkar det. Yrkandet skall skriftligen tillställas åklagaren inom 30 dagar från den delgivning som avses i 9 § 1 mom.

När åklagaren har fört sitt avgörande om åtalseftergift till domstolen skall den som eftergiften gäller utan dröjsmål underrättas om tiden och platsen för behandlingen och om att saken kan avgöras även om han är frånvarande. Då saken behandlas skall i övrigt i tillämpliga delar följas stadgandena om rättegång i brottmål.

Om allmänna åklagaren har beslutat att meddela åtalseftergift får han återkalla sitt beslut endast om det på grund av ny utredning i ärendet framgår att beslutet har grundat sig på uppgifter som i väsentlig grad är ofullständiga eller oriktiga.

En högre åklagare har rätt att ta upp ärendet på nytt enligt vad som stadgas särskilt.

Om det efter att åtal har väckts framkommer omständigheter som skulle ha givit allmänna åklagaren rätt att enligt 7 eller 8 § meddela åtalseftergift, får allmänna åklagaren på denna grund lägga ned åtalet. Nedläggningsbeslutet skall delges enligt 9 § 1 mom.

Åklagaren får dock inte lägga ned åtalet, om svaranden motsätter sig detta eller om dom redan har meddelats i målet.

Allmänna åklagaren får även till förmån för svaranden i brottmål söka ändring eller ändra en ändringsansökan som han gjort till svarandens nackdel.

En målsägande får själv väcka åtal för ett brott endast om allmänna åklagaren har beslutat att inte väcka åtal för brottet. Om målsägandes rätt att väcka åtal för tjänstebrott stadgas i 93 § 2 mom. regeringsformen.

Den mot vilken åtal har begärts eller väckts får alltid väcka åtal för falsk eller ostyrkt angivelse även om allmänna åklagaren inte har fattat ett beslut som avses i 1 mom.

Målsäganden har rätt att förena sig med ett åtal som väckts av allmänna åklagaren eller av en annan målsägande samt att åberopa nya omständigheter till stöd för åtalet. Målsäganden får överklaga domstolens avgörande oberoende av om han fört talan i målet eller inte.

En målsägande har rätt att överta ett åtal som allmänna åklagaren eller en annan målsägande lägger ned.

Om målsäganden önskar överta åtalet, skall han skriftligen meddela domstolen detta inom 30 dagar från det att han fick kännedom om att åtalet har lagts ned.

En målsägande som inte övertar åtalet förlorar sin åtalsrätt. Åtalet skall i så fall på yrkande av svaranden i brottmålet förkastas genom dom.

En målsägande som återkallar sin åtalsbegäran har inte därefter rätt att begära att åtal skall väckas med anledning av brottet. En målsägande som lägger ned sitt åtal eller avstår från att väcka eller utföra åtal förlorar sin åtalsrätt.

Är brottet sådant att allmänna åklagaren inte får väcka åtal för det utan målsägandens begäran, och har målsäganden återkallat sin begäran innan åklagaren har väckt åtal, får inte heller åklagaren väcka åtal för brottet. En återkallad begäran hindrar dock inte åklagaren från att väcka åtal om återkallandet inte gäller alla som är delaktiga i brottet.

Har någon avlidit till följd av ett brott, har hans make och barn rätt att såsom målsägande utöva åtalsrätten. Om den avlidne inte hade make eller barn har hans föräldrar och syskon rätt att utöva åtalsrätten. Den avlidnes föräldrar och syskon har rätt att utöva åtalsrätten också i det fall att någon eller några av dem som har primär rätt att utöva målsägandens åtalsrätt är misstänkt för brottet i fråga.

Om en målsägande annars avlidit, har i 1 mom. nämnda anhöriga samma rätt att framställa åtalsbegäran samt väcka och utföra åtal som målsäganden skulle ha haft, dock inte om målsäganden har velat att åtalsbegäran inte skall framställas eller åtal väckas.

Domstolen kan förordna ett målsägandebiträde för att bistå målsäganden under förundersökningen och, om målsäganden är part i ett mål där allmänna åklagaren för talan, även under rättegången, när målet gäller

Till målsägandebiträde enligt 1 § skall förordnas en advokat. Om ingen lämplig advokat kan anlitas eller om det finns andra särskilda skäl, kan till biträde även förordnas någon annan som har avlagt juris kandidatexamen och som enligt lag får vara ombud. Innan en person förordnas till målsägandebiträde skall domstolen ge honom möjlighet att bli hörd om förordnandet.

Under de förutsättningar som framgår av 1 § kan en stödperson med tillräcklig kompetens förordnas för en målsägande som avses i 1 §, om han inte är part i rättegången men blir hörd personligen för utredning av ärendet och anses behöva stöd under förundersökningen och rättegången.

Beträffande behandlingen av begäran om rättegångsbiträde och befrielse av biträde från dennes uppdrag gäller i tillämpliga delar 4 och 14 §§ lagen om fri rättegång.

Ett målsägandebiträde får inte utan domstolens tillstånd sätta någon annan i sitt ställe.

Målsägandebiträdet skall enligt god advokatsed tillvarata målsägandens rätt och fördel samt i detta syfte verka för ärendets utredning.

Målsägandebiträde skall så snart som möjligt överlägga med målsäganden och inleda arbetet på hans biträdande samt vidta de åtgärder som behövs för att målsägandens rätt skall kunna tillvaratas. Han skall även biträda målsäganden om denne överklagar domen hos en högre domstol.

Beträffande målsägandebiträde gäller dessutom i tillämpliga delar vad som stadgas om rättegångsombud och rättegångsbiträden i 15 kap. rättegångsbalken och i lagen om fri rättegång.

Den som förordnats till stödperson skall lämna målsäganden personligt stöd under förundersökningen och rättegången och hjälpa honom i frågor som gäller handläggningen av ärendet.

Ett målsägandebiträde och en stödperson får av statsmedel arvode och ersättning för sina kostnader, med iakttagande i tillämpliga delar av 15 § och 16 § 1 och 3 mom. lagen om fri rättegång. Har ett rättegångsbiträde förordnats för målsäganden och åberopar målsäganden vittnen, får dessa ersättning av statsmedel enligt 8 § lagen om fri rättegång.

Om skyldighet att ersätta staten för de kostnader som avses i 1 mom. gäller i tillämpliga delar vad som stadgas i 21 § lagen om fri rättegång.

Ett beslut enligt denna paragraf får över klagas med iakttagande i tillämpliga delar av 23, 24 och 27 §§ lagen om fri rättegång.

Talan beträffande ett privaträttsligt anspråk med anledning av det i åtalet avsedda brottet får föras i samband med åtalet. Förs talan inte i samband med åtalet, skall talan föras i den ordning som stadgas för rättegång i tvistemål.

Om åtal för ett brott och talan beträffande ett privaträttsligt anspråk med anledning av brottet var för sig är anhängiga vid en domstol, kan domstolen besluta att det privaträttsliga anspråket skall handläggas i samband med åtalet.

Om åtalet är anhängigt vid en annan domstol, kan den domstol där talan beträffande ett privaträttsligt anspråk med anledning av brottet är anhängigt överföra talan att handläggas i samband med åtalet, om det finns särskilda skäl för det.

Har ett privaträttsligt anspråk framställts i samband med åtalet, kan domstolen förordna att anspråket skall behandlas särskilt enligt vad som stadgas om rättegången i tvistemål.

Ett beslut om förenande eller åtskiljande av mål får inte överklagas.

En svarande i brottmål eller någon annan mot vilken privaträttsliga anspråk riktas får i samband med åtalet väcka talan mot en tredje man enligt vad som stadgas om väckande av talan i tvistemål i 18 kap. 5 § 1 mom. rättegångsbalken.

Tredje man får i samband med åtalet väcka talan mot endera parten eller bägge parterna såsom stadgas i 18 kap. 5 § 2 mom. rättegångsbalken.

Om åtalet avvisas eller läggs ned eller målsäganden förklaras ha förlorat sin åtalsrätt, kan domstolen på yrkande av en part förordna att det privaträttsliga anspråket skall behandlas särskilt enligt vad som stadgas om rättegång i tvistemål.

Om ett sådant yrkande inte framställs, avskrivs målet.

Återkallar käranden sitt privaträttsliga anspråk sedan svaranden avgivit sitt svaromål, skall domstolen dock avgöra målet, om svaranden yrkar det.

Om åtalet förkastas, kan det privaträttsliga anspråket dock prövas eller behandlingen av anspråket fortsättas i den ordning som stadgas för rättegång i tvistemål.

Har allmänna åklagaren väckt åtal för ett brott, är han på målsägandens begäran skyldig att i samband med åtalet även föra målsägandens talan beträffande dennes privaträttsliga anspråk mot svaranden på grund av brottet, om detta kan ske utan väsentlig olägenhet och anspråket inte är uppenbart ogrundat. Om åklagaren inte åtar sig att driva målsägandens privaträttsliga anspråk, skall han meddela målsäganden detta med iakttagande av vad som stadgas i 1 kap. 9 § 1 mom.

Målsäganden skall framställa sin begäran under förundersökningen eller till åklagaren. Han skall samtidigt uppge de omständigheter som anspråket grundar sig på.

När åklagaren söker ändring i avgörandet på ett åtal skall han under de förutsättningar som stadgas i 1 mom. också söka ändring i avgörandet på målsägandens ersättningsanspråk, om avgörandet har berott på avgörandet i åtalsärendet.

Om målsäganden, eller någon annan som har sådan rätt, under förundersökningen eller annars har uppgett att han själv vill framställa sina privaträttsliga anspråk med anledning av det brott som stämningsansökan avser, eller åklagaren har meddelat att han trots målsägandens begäran inte har för avsikt att föra dennes talan med anledning av anspråket, skall målsäganden eller en sådan annan person som avses ovan ges möjlighet att inom en viss tid skriftligen framställa sina anspråk och grunderna för anspråken till domstolen, vid äventyr att anspråken annars kan avvisas i samband med behandlingen av brottmålet.

Om inte något annat följer av 5 kap. 5 eller 6 § rättegångsbalken, kan ett skriftligt anspråk enligt 1 mom. prövas i samband med ett brottmål även om den som framställt anspråket inte är närvarande i rätten.

När ett åtal har väckts kan privaträttsliga anspråk på grund av brottet utan stämning framställas mot svaranden, om domstolen med hänsyn till den utredning som skall läggas fram och övriga omständigheter anser att det kan ske utan olägenhet.

Åtal för ett brott skall prövas av domstolen på den ort där brottet har begåtts. Ett brott anses vara begånget både där gärningen begicks och där följden av gärningen framträdde eller, om brottet stannade vid ett försök, där följden av det fullbordade brottet skulle ha framträtt. Om ett brott har begåtts på flera orter som hör till olika domkretsar, är domstolen på varje ort behörig.

Är det när åtalet väcks inte med säkerhet känt var brottet har begåtts, kan åtalet prövas vid någon av de domstolar inom vars domkrets brottet kan antas vara begånget eller den som skall åtalas påträffas.

Åtal för ett brott kan också prövas av den domstol inom vars domkrets den som skall åtalas bor eller stadigvarande vistas, om det med hänsyn till den utredning som skall läggas fram, rättegångskostnaderna och andra omständigheter anses lämpligt att målet behandlas av den.

Om inte något annat stadgas i lag, prövas åtal för ett brott som har begåtts utanför Finland av domstolen på den ort där den som skall åtalas bor, vistas eller påträffas.

Har någon begått flera brott, får åtalen för dem alla prövas av den domstol som är behörig att behandla något av åtalen, om det därigenom blir möjligt att snabbare eller lättare döma ut ett gemensamt straff och om det med hänsyn till den utredning som skall läggas fram, rättegångskostnaderna och andra omständigheter anses lämpligt att målet behandlas av den domstolen.

Ett åtal mot delaktiga i ett brott får prövas av den domstol som är behörig med avseende på någon av dem. Har målet tidigare varit anhängigt mot någon av de delaktiga, får också de övriga åtalas vid samma domstol.

Åtalas någon av de delaktiga i ett brott för något annat brott som har begåtts inom en annan domkrets, får åtalen för alla brotten prövas av den domstol som är behörig att behandla något av åtalen, om det med hänsyn till den utredning som skall läggas fram, rättegångskostnaderna och andra omständigheter anses lämpligt att alla åtal behandlas av den domstolen.

Åtal för skilda brott som har begåtts av olika svarande får alla prövas av den domstol som är behörig att behandla något av åtalen, om brotten har samband med varandra och om det med hänsyn till den utredning som skall läggas fram, rättegångskostnaderna och andra omständigheter anses lämpligt att alla åtal behandlas av den domstolen. Har saken tidigare varit anhängig mot någon av svarandena, får också de övriga åtalas vid samma domstol.

När åtal för falsk eller ostyrkt angivelse väcks i anslutning till ett brottmål, som är anhängigt vid domstol, får domstolen även pröva detta åtal.

Den domstol vid vilken åtal har väckts förblir behörig även om de omständigheter som behörigheten grundar sig på förändras efter att brottmålet blev anhängigt.

Den domstol där ett av allmän åklagare framställt straffyrkande är anhängigt får på framställning av åklagaren av särskilda skäl överföra målet till en annan behörig domstol. Den överförande domstolens beslut och andra åtgärder i samband med målet är i kraft tills den domstol dit målet har överförts beslutar något annat. Målet får likväl inte överföras tillbaka, om inte nya särskilda skäl förutsätter det.

Ett beslut genom vilket ett mål har över förts eller en framställning om överföring har avslagits får inte överklagas.

När en ändringsansökan i ett brottmål är anhängig i hovrätten får denna, om det finns särskilda skäl, överföra målet till en annan hovrätt där något annat brottmål som gäller samma person är anhängigt.

Ett beslut genom vilket ett mål har överförts eller en framställning om överföring har avslagits får inte överklagas.

Anser en högre domstol att ett brottmål som har förts till dess prövning skall behandlas på nytt av en lägre domstol, får den under de förutsättningar som stadgas i 3 § överföra målet också till en lägre domstol som inte tidigare har behandlat det, om något av de brott som målet gäller har begåtts inom dess domkrets eller om vid den är anhängigt ett annat brottmål som gäller samma person. Målet får dock inte överföras, om det för åtgärden finns något hinder enligt 11 §.

Skall åtal i fråga om någon svarande eller något brott enligt särskilda stadganden behandlas direkt av en högre domstol eller av någon annan tingsrätt än den som avses i 1 eller 2 §, får en annan domstol inte med stöd av 3-5 §§ ta åtalet till prövning.

Vad 1-11 §§ stadgar om åtal gäller också andra offentligrättsliga yrkanden som grundar sig på brott.

Om någon inför domstol eller annan myndighet eller i en skrift som lämnas till en myndighet smädar eller förolämpar en tjänsteman i hans tjänst, skall målet handläggas av den domstol som är behörig att pröva brott som den kränkte tjänstemannen begått i tjänsten. Riktar sig gärningen mot en tjänsteman vars brott i tjänsten inte kan prövas av underrätt eller hovrätt, skall målet handläggas av den hovrätt inom vars domkrets kränkningen skett.

Om en högre domstol finner att en lägre domstol inte är behörig att pröva ett brottmål som har anhängiggjorts vid sistnämnda dom stol, eller fastställer den en lägre domstols beslut med detta innehåll, skall den högre domstolen, om så anhållits eller yrkats i ändringsansökan eller ett bemötande med anledning av ändringsansökan eller synnerligen vägande skäl annars kräver det, överföra målet till rätt lägre domstol, om detta med hänsyn till det framlagda materialet är möjligt.

Har ett mål anhängiggjorts vid olika domstolar och har genom laga kraft vunna beslut ansetts att ingen av dem är rätt domstol att pröva målet, skall högsta domstolen, om den finner att någon av domstolarna är rätt domstol, undanröja det felaktiga beslutet och hänvisa målet till fortsatt handläggning vid ifrågavarande domstol.

Åklagaren väcker åtal genom att tillställa tingsrättens kansli en skriftlig stämningsansökan. När domstolen anser det befogat kan den bestämma att åklagaren får väcka åtal genom att själv utfärda stämning.

Ett brottmål blir anhängigt då stämningsansökan har kommit till kansliet, eller, om åklagaren utfärdar stämning, när stämningen delges.

Åtal får väckas utan stämning, om brottet är sådant att domstolen har rätt att självmant döma ut straff för det.

I stämningsansökan skall uppges

I stämningsansökan skall dessutom uppges domstolens och parternas namn samt uppgifter om hur deras lagliga företrädare eller ombud eller biträde kan nås. Domstolen skall också på lämpligt sätt meddelas uppgifter om hur vittnen eller andra som skall höras kan nås.

I stämningsansökan skall antecknas den tid som svaranden varit berövad sin frihet, om den överstiger ett dygn, samt huruvida det finns en orsak som enligt 13 § 1 mom. förutsätter att huvudförhandlingen skall hållas inom två veckor från det att åtalet blir anhängigt.

Åklagaren skall underteckna stämningsansökan.

Åklagaren skall i anslutning till stämningsansökan eller så snart som möjligt efter att åtalet har väckts tillställa domstolen en utskrift av förundersökningsprotokollet samt de skriftliga handlingar och föremål som han vill åberopa som bevis och övriga handlingar som behövs för behandlingen av målet.

Är en stämningsansökan bristfällig, skall åklagaren uppmanas att inom en viss tid avhjälpa bristen. Åklagaren skall samtidigt underrättas om på vilket sätt ansökan är bristfällig.

Domstolen kan på särskilda grunder förlänga den tid som anges i 1 mom.

Domstolen skall genast avvisa målet, om åklagaren inte följer en uppmaning att komplettera stämningsansökan eller om ansökan är så bristfällig att den inte duger som grund för en rättegång, eller om domstolen av något annat skäl inte kan pröva målet.

Är förundersökningen bristfällig på ett sätt som gör att målet inte kan behandlas i ett sammanhang vid huvudförhandlingen, skall domstolen underrätta åklagaren om bristen och uppmana honom att inom en viss tid komplettera förundersökningen.

Om målet inte genast avvisas enligt 6 §, skall domstolen utan dröjsmål utfärda stämning.

Stämningen, stämningsansökan samt anspråk som avses i 3 kap. 10 § skall delges svaranden så som stadgas i 11 kap. rättegångsbalken.

Stämning får av något särskilt skäl också verkställas så att svaranden delges endast stämningen och meddelas de i 3 § 1 mom. 3-5 punkten avsedda omständigheter som ligger till grund för stämningsansökan. Stämningsansökan och det i 3 kap. 10 § avsedda yrkandet skall härvid utan dröjsmål sändas till svaranden per post i så god tid att han har tillräckligt med tid att bereda sitt försvar innan ärendet behandlas i rätten.

I stämningen skall svaranden uppmanas att skriftligen, inom en tid som domstolen bestämmer, eller muntligen vid domstolens sammanträde avge sitt svaromål med anledning av de yrkanden som framställs mot honom. I stämningen skall svaranden uppmanas att

I uppmaningen kan domstolen nämna särskilda frågor som svaranden skall yttra sig om.

När svaranden svarar på yrkandena skall domstolen dessutom på lämpligt sätt meddelas uppgifter om hur de vittnen som han ämnar låta förhöra kan nås.

Domstolen kan av särskilda skäl tillåta att ett svaromål som svaranden har uppmanats att avge skriftligen får avges muntligen i domstolens kansli eller på platsen för sammanträdet.

Förberedelsen skall fortsättas muntligen, om detta av särskilda skäl är nödvändigt så att målet vid huvudförhandlingen kan behandlas i ett sammanhang.

Domstolen kan uppmana en part att före sammanträde för muntlig beredning eller under tiden mellan sammanträden ge domstolen ett skriftligt uttalande, om domstolen anser det vara befogat. Härvid skall domstolen bestämma om vilka frågor parten skall uttala sig.

Vid ett sammanträde där förberedelsen fortsätts muntligen får parterna inte läsa upp eller lämna in rättegångsskrifter eller andra skriftliga utsagor.

En part får dock ur en handling läsa upp sitt yrkande, direkta hänvisningar till rättspraxis och den juridiska litteraturen samt till sådana handlingar som innehåller ett flertal tekniska uppgifter och sifferuppgifter, och som är svåra att förstå om de läggs fram endast muntligen. Dessutom får han använda anteckningar till stöd för minnet.

Domstolen kan före huvudförhandlingen besluta inhämta sakkunnigutlåtanden, uppta bevisning, förordna att skriftliga bevis eller andra handlingar som behövs för handläggningen av målet skall läggas fram, förrätta syn och vidta andra förberedande åtgärder som behövs för att säkerställa att bevisen finns tillgängliga vid huvudförhandlingen samtidigt.

Om en part vill att en föreberedande åtgärd som nämns i denna paragraf skall vidtas, skall han göra framställning till domstolen om en sådan.

När förberedelsen har slutförts skall målet utan dröjsmål överföras till huvudförhandling.

Om domstolen anser det onödigt att begära ett skriftligt svaromål eller genomföra muntlig förberedelse, skall målet direkt överföras till huvudförhandling.

Om en svarande som inte fyllt 18 år åtalas för ett brott för vilket, under de omständigheter som nämns i åtalet, stadgas strängare straff än fängelse i sex månader eller om svaranden är häktad eller har meddelats reseförbud eller avstängts från tjänsteutövning, skall huvudförhandlingen hållas inom två veckor från att brottmålet blev anhängigt. Fattas ett beslut om häktning, reseförbud eller avstängning från tjänsteutövning efter att åtal väckts, räknas tiden från beslutet.

Fristen i 1 mom. kan förlängas utöver två veckor, om detta krävs med hänsyn till en sådan åtgärd som avses i 7 eller 11 §, gemensam handläggning av åtal eller av någon annan viktig orsak.

Domstolen kan hålla huvudförhandling för att behandla en rättegångsfråga eller sådan del av målet som kan avgöras separat, även om målet ännu inte till andra delar kan behandlas vid huvudförhandling.

Till sammanträdet skall kallas åklagaren och målsäganden, om inte åklagaren för hans talan, svaranden samt målsägandebiträdet och stödpersonen som har förordnats med stöd av 2 kap.

Om någon annan än målsäganden eller åklagaren för talan beträffande ett privaträttsligt anspråk med anledning av ett brott, eller om ett sådant anspråk riktas mot någon annan än den åtalade, skall även denne kallas till sammanträdet.

I samband med kallelsen skall en part underrättas om vilken dag och vid vilket klockslag samt var sammanträdet hålls samt vilken påföljden kan vara om han inte infinner sig till sammanträdet. I samband med kallelsen skall en part även få del av de svaromål, skriftliga utsagor eller bevis som motparten har tillställt domstolen.

Om en part vid huvudförhandlingen vill lägga fram ett bevis som han inte har uppgivit tidigare, skall han utan dröjsmål före huvud förhandlingen tillkännage domstolen detta och samtidigt meddela vad som skall styrkas med beviset.

Ett åtal får inte ändras sedan det väckts. Åklagaren får dock utvidga sitt åtal mot samma svarande till att även omfatta andra gärningar som denne har begått, om domstolen med hänsyn till den utredning som läggs fram i målet och övriga omständigheter anser det lämpligt.

Såsom ändring av åtal betraktas inte att åklagaren begränsar åtalet eller uppger andra lagrum än de som nämns i stämningsansökan eller åberopar någon ny omständighet till stöd för åtalet.

Vad 1 och 2 mom. stadgar om åtal gäller också straffyrkanden som målsäganden framför i samband med handläggningen av åtalet. Om ändring av talan vid handläggningen av ett brottmål som målsäganden för ensam stadgas i 7 kap. 23 §.

Ett åtal för flera brott som samma svarande har begått eller för ett brott som har begåtts av flera svarande behandlas i ett sammanhang, om det inte anses lämpligare att de behandlas vart för sig. Detsamma gäller skilda brott som påstås ha begåtts av olika svarande, om det för utredningen av målet är till fördel att åtalen behandlas i ett sammanhang.

Skilda åtal som har upptagits till behandling i ett sammanhang får senare skiljas åt, om det är motiverat med hänsyn till behandlingen av målet.

Vad 1 och 2 mom. stadgar om åtal, tillämpas också på straffyrkanden som drivs mot en juridisk person.

När åklagaren själv får utfärda stämning enligt 1 §, skall stadgandena i 3 och 9 §§ tillämpas på stämningen.

Åklagaren skall sörja för att stämningen, till stämningen fogade handlingar samt kallelser som skall delges i 15 § 1 och 2 mom. avsedda parter samt personer som hörs i bevisningssyfte blir delgivna så som stadgas i 11 kap. rättegångsbalken. Domstolen skall utan dröjsmål underrättas om en delgiven stämning eller kallelse.

Innan huvudförhandlingen inleds skall domstolen utreda om målet kan tas upp till slutlig behandling. Vid behov fattas beslut om åtskiljande av åtal enligt 5 kap. 18 § så att huvudförhandlingen kan ske i ett sammanhang.

Huvudförhandling får inte inledas samt skall inställas och utsättas till en annan dag, om

Huvudförhandlingen får inledas trots sådana hinder som avses i 2 § 4-6 punkten, om det finns skäl att anta att behandlingen av målet inte behöver skjutas upp, eller, om det måste skjutas upp, att någon ny huvudförhandling inte behöver hållas av skäl som anges i 11 §, och uppskovet inte medför någon olägenhet för behandlingen av målet.

Även om huvudförhandlingen har inställts, kan domstolen höra vittnen eller sakkunniga eller förhöra målsäganden i bevissyfte, om det kan antas att

Sker bevisupptagning med stöd av 1 mom., får målet även behandlas till övriga delar om det är synnerligen viktigt för bevisupptagningen.

Domstolen skall övervaka att klarhet och ordning iakttas i behandlingen av målet. Domstolen kan också besluta att fristående delar av målet eller någon rättegångsfråga skall behandlas separat eller att andra undantag skall göras från handläggningsordningen enligt 7 §.

Domstolen skall också övervaka att målet blir riktigt behandlat och att sådant som inte hör till målet inte inblandas i det. Om en parts framställning är oklar eller bristfällig, skall domstolen ställa honom de frågor som behövs för att avhjälpa dessa oklarheter och brister.

Målsäganden i ett brottmål skall hålla sig till sanningen då han redogör för de omständigheter som han åberopar i målet och då han yttrar sig om de omständigheter som motparten anför samt då han besvarar frågor.

Huvudförhandlingen är muntlig. En part får inte läsa upp eller avge någon skriftlig utsaga till domstolen eller i övrigt framställa saken skriftligt.

En part får dock ur en handling läsa upp sitt yrkande, direkta hänvisningar till rättspraxis och den juridiska litteraturen samt till sådana handlingar som innehåller ett flertal tekniska uppgifter och sifferuppgifter, och som är svåra att förstå om de läggs fram endast muntligen. Dessutom får han använda anteckningar till stöd för minnet.

Om huvudförhandlingen hålls utan att målsäganden eller svaranden är närvarande, skall domstolen på basis av handlingarna till behövliga delar redogöra för vad den frånvarande parten har lagt fram i ärendet.

Vid huvudförhandlingen skall i ordningsföljd

När parterna förhörs i bevissyfte skall i tillämpliga delar iakttas vad som i 17 kap. 32 och 33 §§ rättegångsbalken stadgas om vittnesförhör. Parterna skall förhöras i bevissyfte innan någon annan muntlig bevisning upptas i den fråga som förhöret gäller.

Domstolen kan för tryggande av bevisningen besluta att en målsägande som inte har anspråk i målet inte får vara närvarande vid handläggningen förrän han skall höras för utredningen av målet.

Målet skall vid huvudförhandlingen behandlas i ett sammanhang.

Om huvudförhandlingen inte kan hållas inom en dag, får sammanträdet avbrytas. Sammanträdet skall om möjligt fortsättas under dagar som följer på varandra. Är detta inte möjligt, skall målet behandlas under minst tre vardagar i veckan, om inte behandlingen uppskjuts med stöd av 10 §.

I ett omfattande eller svårt mål kan huvudförhandlingen avbrytas för högst tre vardagar så att parterna kan bereda sig för att framföra sin i 7 § 1 mom. 6 punkten avsedda talan muntligen.

Har huvudförhandlingen inletts, får den uppskjutas endast om

Huvudförhandlingen skall fortsättas så snart som möjligt efter uppskovet. Om svaranden är häktad eller har meddelats reseförbud eller avstängts från tjänsteutövning, och uppskovet inte beror på undersökning av svarandens sinnestillstånd, skall behandlingen fortsättas senast inom 14 dagar från att behandlingen sköts upp eller ett beslut om häktning, reseförbud eller avstängning från tjänsten fattades efter det behandlingen skjutits upp.

Då huvudförhandlingen skjuts upp skall domstolen samtidigt bestämma när behandlingen av målet skall fortsätta och meddela parterna vilken påföljden kan bli av att en part uteblir från förhandlingen. Om det när huvudförhandlingen skjuts upp inte är känt när behandlingen av målet fortsätter, skall domstolen i sinom tid meddela parterna tidpunkten för den fortsatta handläggningen och till den kalla de parter vars närvaro är behövlig.

Om domstolen på grund av bristande domförhet måste ta in en ny medlem under pågående huvudförhandling, skall en ny huvudförhandling hållas. En ny huvudförhandling skall likaså hållas om behandlingen av målet har uppskjutits en eller flera gånger med mer än sammanlagt 14 dagar.

Även om målet har varit uppskjutet med mer än 14 dagar behöver ingen ny huvudförhandling hållas, om det med hänsyn till målets art av särskilda skäl anses onödigt och om det kan anses att huvudförhandlingen har hållits i ett sammanhang trots uppskovet och avbrottet. En ny huvudförhandling skall dock alltid hållas när huvudförhandlingen har uppskjutits med mer än sammanlagt 45 dagar.

Om huvudförhandlingen har varit uppskjuten för undersökning av svarandens sinnestillstånd, behöver ingen ny huvudförhandling hållas, även om förhandlingen har varit uppskjuten en längre tid än vad som stadgas i 2 mom.

Vid en ny huvudförhandling skall målet behandlas på nytt. Bevisning som har upptagits tidigare skall upptas på nytt till den del detta anses ha betydelse för målet och det inte finns något hinder för bevisupptagningen. I övriga fall skall domstolen i behövlig omfattning ta del av bevisningen på basis av rättegångsmaterialet från den tidigare huvudförhandlingen.

Om domstolen sedan huvudförhandlingen har avslutats anser det nödvändigt att komplettera behandlingen av någon enskild fråga innan målet avgörs och om den fråga som kompletteringen gäller är enkel eller av liten betydelse, får domstolen komplettera behandlingen genom att begära en skriftlig utsaga av parterna. I övriga fall kan behandlingen kompletteras genom att en fortsatt eller ny huvudförhandling hålls i målet.

Målsäganden väcker åtal genom att tillställa tingsrättens kansli en skriftlig stämningsansökan.

Brottmålet blir anhängigt då stämningsansökan har kommit till kansliet.

Svaranden kan utan stämning väcka åtal mot målsäganden för falsk eller ostyrkt angivelse.

I stämningsansökan skall uppges

I stämningsansökan skall dessutom uppges domstolens och parternas namn samt uppgifter om hur parternas lagliga företrädare eller ombud eller biträde kan nås. Domstolen skall också på lämpligt sätt meddelas uppgifter om hur parter, vittnen eller andra som skall höras kan nås.

Stämningsansökan skall undertecknas av målsäganden eller, om han inte själv har uppsatt den, av den som har gjort det. Denne skall samtidigt uppge sitt yrke och sin boningsort.

Till stämningsansökan skall fogas de skriftliga bevis som målsäganden önskar åberopa samt, om förundersökning har gjorts i målet, även förundersökningsprotokollet.

Är en stämningsansökan bristfällig, skall målsäganden uppmanas att inom en viss tid avhjälpa bristen, om rättelsen är nödvändig för den fortsatta förberedelsen. Målsäganden skall samtidigt underrättas om på vilket sätt ansökan är bristfällig och om att talan kan avvisas eller förkastas ifall han inte följer uppmaningen.

Domstolen kan på särskilda grunder förlänga den tid som avses i 1 mom.

Domstolen skall genast avvisa talan, om målsäganden inte följer den uppmaning som nämnts i 4 § och stämningsansökan är så bristfällig att den inte duger som grund för en rättegång, eller om domstolen av något annat skäl inte kan pröva talan.

Domstolen skall utan att utfärda stämningen genast förkasta talan genom dom, om det är uppenbart att målsägandens yrkande är ogrundat.

Om talan inte genast har avvisats eller förkastats enligt 5 §, skall domstolen utan dröjsmål utfärda stämning.

Stämningen, stämningsansökan och de bifogade handlingarna skall delges svaranden så som stadgas i 11 kap. rättegångsbalken.

I stämningen skall svaranden uppmanas att skriftligen, inom en tid som domstolen bestämmer, eller muntligen vid domstolens sammanträde avge sitt svaromål med anledning av de yrkande som framställs mot honom. I stämningen skall svaranden uppmanas att

I uppmaningen kan domstolen nämna särskilda frågor som svaranden skall yttra sig om.

När svaranden svarar på yrkanden skall domstolen dessutom på lämpligt sätt meddelas uppgifter om hur de vittnen som han ämnar låta förhöra kan nås.

Domstolen kan av särskilda skäl tillåta att ett svaromål som svaranden har uppmanats att avge skriftligen får avges muntligen i domstolens kansli eller på platsen för sammanträdet.

I stämningen skall meddelas att ett skriftligt svaromål skall tillställas domstolens kansli inom den tid efter delgivningen som domstolen har satt ut. Denna tid kan av särskilda skäl förlängas, om detta begärs innan tiden har löpt ut.

Om svaranden uppmanas att avge sitt svaromål muntligen, skall domstolen inkalla käranden samt i samband med stämningen svaranden till sammanträdet. Samtidigt skall meddelas vilken dag och vid vilket klockslag samt var sammanträdet skall hållas.

Fortsätter behandlingen av målet enligt 6 § 1 mom., skall förberedelse genomföras i målet, om detta inte till följd av förundersökning eller av andra särskilda skäl anses onödigt.

Vid förberedelsen skall klarläggas

När den tid som utsatts för avgivande av skriftligt svaromål som avses i 8 § 1 mom. har gått ut eller när svaromålet har kommit till domstolen skall förberedelsen utan dröjsmål fortsättas muntligt vid ett sammanträde, om domstolen anser att målet inte är tillräckligt föreberett för att överföras till huvudförhandling.

Domstolen kan före den muntliga förberedelsen eller under tiden mellan sammanträdena uppmana en part att tillställa domstolen en skriftlig utsaga, om domstolen anser detta vara motiverat. Domstolen skall då bestämma vilka frågor parten skall yttra sig om.

Domstolen skall genomföra förberedelsen så att målet kan behandlas i ett sammanhang vid huvudförhandlingen.

Domstolen skall försöka slutföra den muntliga förberedelsen utan dröjsmål och om möjligt vid ett enda sammanträde.

Parterna skall vid behov ges tillfälle att yttra sig om hur förberedelsen av målet skall ordnas.

En part skall före förberedelsen sätta sig in i målet så väl att inget nytt sammanträde behövs för den muntliga förberedelsen på grund av en underlåtelse från hans sida.

Domstolen kan separat förebereda en särskild del av målet eller fråga som gäller rättegången.

Vid ett förberedande sammanträde behandlas målet muntligt. Parterna får inte läsa upp eller lämna in rättegångsskrifter eller andra skriftliga utsagor.

En part får dock ur en handling läsa upp sitt yrkande, direkta hänvisningar till rättspraxis och den juridiska litteraturen samt till sådana handlingar som innehåller ett flertal tekniska uppgifter och sifferuppgifter, och som är svåra att förstå om de läggs fram endast muntligen. Dessutom får han använda anteckningar till stöd för minnet.

Innan förberedelsen avslutas skall domstolen göra en sammanfattning av parternas yrkanden och grunderna för dem, om detta är ändamålsenligt för behandlingen av målet. Parterna skall ges tillfälle att yttra sig om sammanfattningen.

Domstolen kan före huvudförhandlingen besluta inhämta sakkunnigutlåtanden, uppta bevisning utom huvudförhandlingen, förordna att skriftliga bevis eller andra handlingar som behövs för handläggningen av målet skall läggas fram, förrätta syn och vidta andra förberedande åtgärder, om det behövs för att säkerställa att bevisen finns tillgängliga vid huvudförhandlingen samtidigt.

Om en part vill att en förberedande åtgärd som nämns i denna paragraf skall vidtas, skall han omedelbart meddela detta vid förberedelsen.

Vid förberedelsen kan talan avvisas eller, om det är uppenbart att målsägandens yrkande är ogrundat, förkastas.

När de omständigheter som nämns i 9 § har retts ut vid förberedelsen eller när det av andra skäl inte längre är ändamålsenligt att fortsätta denna, skall domstolen förklara förberedelsen avslutad samt överföra målet till huvudförhandling.

Domstolen skall med beaktande av 5 kap. 13 § fastställa en tidpunkt för huvudförhandlingen och kalla parterna till den så som 11 kap. rättengångsbalken stadgar. Parterna skall ges tillfälle att yttra sig om tiden för huvudförhandlingen, om detta är möjligt utan olägenhet.

Samtidigt med kallelsen skall parterna meddelas vilken dag och vid vilket klockslag samt var huvudförhandlingen hålls.

I samband med kallelsen skall en part få del av motpartens svaromål eller skriftliga utsaga.

När målsäganden kallas till sammanträdet skall han underrättas om att han, såvida svaranden yrkar det, kan förlora sin åtalsrätt om han uteblir från sammanträdet. Om målsäganden skall infinna sig personligen, skall detta nämnas i kallelsen.

Om en part vid huvudförhandlingen vill lägga fram ett bevis som han inte har uppgett vid förberedelsen, skall han utan dröjsmål tillkännage domstolen detta och samtidigt meddela vad som skall styrkas med beviset och orsaken till att han inte har lagt fram det vid förberedelsen.

För att behandla en fråga som får avgöras separat kan huvudförhandling sättas ut även om förberedelsen inte ännu har avslutats till övriga delar. På samma sätt kan förfaras också när det gäller en rättegångsfråga.

Om inte annat följer av 8 kap. 7 och 8 §§, skall vid huvudförhandlingen i ett brottmål där målsäganden ensam för talan i tillämpliga delar iakttas vad 6 kap. stadgar om huvudförhandling.

Talan får inte ändras under rättegången. Målsäganden har dock rätt att

Såsom ändring av talan betraktas inte att målsäganden begränsar åtalet eller uppger något annat lagrum än de som nämns i stämningsansökan eller åberopar nya omständigheter till stöd för talan.

Till huvudförhandling i tingsrätten skall en part vid vite åläggas att infinna sig personligen, om inte domstolen anser att hans personliga närvaro inte behövs för utredningen av målet.

Till muntlig förberedelse i tingsrätten skall en part vid vite åläggas att infinna sig personligen, om hans närvaro är till fördel för förberedelsen.

Till muntlig förhandling i hovrätten eller högsta domstolen skall en part vid vite åläggas att infinna sig personligen, om det anses nödvändigt för utredningen av målet.

Om ett mål kan avgöras i svarandens frånvaro skall detta uppges i kallelsen. Likaså skall det uppges om svaranden skall vara personligen närvarande.

Vad 1 § stadgar gäller i tillämpliga delar målsäganden, även om han inte uppträder som part, samt hans och en parts lagliga företrädare.

Har en part flera företrädare, får domstolen besluta vem eller vilka av dem som skall infinna sig personligen. Domstolen får även besluta att en omyndig som saknar rätt att själv föra sin talan skall infinna sig personligen för att höras i målet.

En häktad svarande skall vara personligen närvarande när domstolen handlägger det brott för vilket han är häktad.

Följer målsäganden eller hans lagliga företrädare inte en uppmaning om att vid vite infinna sig personligen, skall domstolen, om den fortfarande anser att målsägandens personliga närvaro är nödvändig, döma ut vitet och förelägga ett högre vite eller bestämma att målsäganden eller hans lagliga företrädare skall hämtas till sammanträdet eller till ett senare sammanträde.

Följer svaranden inte en uppmaning att vid vite infinna sig vid domstol, skall domstolen, om den fortfarande anser att svarandens närvaro är nödvändig, döma ut vitet och förelägga ett högre vite eller bestämma att svaranden skall hämtas till sammanträdet eller till ett senare sammanträde.

Om svaranden skall vara personligen närvarande vid domstolen och det på grund av hans uppförande finns anledning att anta att han inte hörsammar bestämmelsen, kan domstolen bestämma att han skall hämtas till sammanträdet.

Om en part som vid vite har uppmanats att infinna sig till muntlig förberedelse eller som enligt domstolens beslut skall hämtas eller en laglig företrädare för en sådan person uteblir eller inte kan hämtas, får sammanträdet dock hållas, om det underlättar förberedelsen.

Om båda parterna uteblir från domstolens sammanträde i ett brottmål där målsäganden ensam för talan, skall målet avskrivas.

Uteblir målsäganden från ett sammanträde i ett brottmål där han ensam för talan, kan domstolen på yrkande av svaranden bestämma att målsäganden skall förlora sin åtalsrätt, om han ålagts att infinna sig vid äventyr av sådan påföljd. Om svaranden inte framställer ett sådant yrkande, avskrivs målet.

Följer svaranden inte en uppmaning att vid vite infinna sig vid domstol, skall domstolen, om den fortfarande anser att svarandens närvaro är nödvändig, döma ut vitet och förelägga ett högre vite eller bestämma att svaranden skall hämtas till sammanträdet eller till ett senare sammanträde.

Har en målsägande enligt 8 § förlorat sin åtalsrätt, men haft laga förfall och inte kunnat anmäla detta i tid, har han rätt att med stöd av sin tidigare ansökan få målet behandlat genom en anmälan till domstolen inom 30 dagar från att beslutet om förlust av åtalsrätten fattades. Styrker målsäganden inte sitt laga förfall, skall målet inte tas upp.

Om en svarande som vid vite har uppmanats att infinna sig till muntlig förberedelse eller som enligt domstolens beslut skall hämtas eller en laglig företrädare för en sådan person uteblir eller inte kan hämtas, får sammanträdet dock hållas, om det underlättar förberedelsen.

Målet kan prövas och avgöras trots svarandens utevaro, om hans närvaro inte är nödvändig för utredningen av målet och han har kallats till domstolen vid äventyr av sådan påföljd. Svaranden kan i så fall dömas till böter eller fängelse i högst tre månader.

Om svaranden har dömts till straff med stöd av 1 mom., men haft laga förfall och inte kunnat anmäla detta i tid, har han rätt att få målet behandlat på nytt genom en anmälan till domstolen inom 30 dagar från att han bevisligen fick del av det utdömda straffet. Styrker svaranden inte sitt laga förfall, skall målet inte prövas.

Ett åtal kan förkastas trots svarandens utevaro.

Med svarandens samtycke kan målet prövas och avgöras trots hans utevaro, om han har kallats till domstolen vid äventyr av sådan påföljd och hans närvaro inte är nödvändig för utredningen av målet. Härvid kan svaranden inte dömas till strängare straff än fängelse i sex månader.

Har svaranden inte hörts personligen vid huvudförhandlingen, kan han inte dömas till fängelsestraff, om inte något annat följer av 11 eller 12 §.

Vad som i detta kapitel stadgas om utevaro från ett sammanträde tillämpas också om en part utan lov avlägsnar sig under behandlingen.

Parternas eller endera partens försummelse att följa domstolens uppmaning att avge skriftlig utsaga i en rättegångsfråga eller utevaro från ett domstolssammanträde som hålls enkom för att behandla en sådan fråga hindrar dock inte att frågan avgörs.

Om svaranden döms till straff eller annan straffrättslig påföljd, är han skyldig att till staten betala de ersättningar som bestämts att betalas enligt lagen om bestridande av bevisningskostnader med statens medel (666/1972) samt de andra särskilda kostnader som orsakats av bevisning och rättsmedicinska undersökningar, om de har uppstått under förundersökningen eller rättegången och om dessa har varit nödvändiga för utredningen av målet.

Om det med hänsyn till brottets art eller svarandens personliga och ekonomiska omständigheter eller av annan orsak vore oskäligt att ålägga honom att betala en i 1 mom. avsedd ersättning, skall ersättningen sänkas eller inte alls dömas ut.

Genom förordning kan stadgas att svaranden inte skall åläggas att betala ersättning enligt 1 mom., om ersättningen understiger ett belopp som nämns i förordningen.

Om svaranden har uteblivit från domstolen eller underlåtit att följa domstolens förordnanden eller annars genom ett förfarande som strider mot hans skyldighet uppsåtligen eller av oaktsamhet har fördröjt behandlingen av målet och därmed åsamkat staten kostnader som avses i 1 § eller den andra parten kostnader, är han skyldig att ersätta dessa kostnader oberoende av hur rättegångskostnaderna i övrigt skall ersättas.

Om svarandens företrädare, ombud eller biträde uppsåtligen eller av oaktsamhet har åsamkat staten eller den andra parten kostnader enligt 2 §, kan han, efter att han givits tillfälle att bli hörd, åläggas att solidariskt med svaranden ersätta kostnaderna i fråga.

Om flera svarande döms för delaktighet i samma brott eller för brott som står i samband med varandra, ansvarar de solidariskt för att rättegångskostnaderna ersätts.

Kostnader som hänför sig till en sådan del av målet som endast gäller en av de svarande som avses i 1 mom. eller kostnader som någon av svarandena har vållat enligt 2 § skall denne ersätta ensam.

Domstolen skall, om någon av de solidariskt ersättningsskyldiga begär det, bestämma hur kostnaderna skall fördelas mellan dem eller om någon av dem skall ersätta alla kostnader.

Ersättning för rättegångskostnader skall yrkas innan behandlingen av målet slutförs. Dessutom skall det uppges vad kostnaderna består av.

Har yrkande på ersättning för rättegångskostnaderna framställts, skall domstolen när den avgör frågan om ersättningsskyldighet beakta 1-4 §§, om inte något annat följer av en parts yrkande eller medgivande.

Beträffande ersättning för rättegångskostnader i brottmål där målsäganden ensam för talan gäller i tillämpliga delar vad som stadgas om tvistemål.

Om målsägandens skyldighet att ersätta rättegångskostnader och hans rätt till ersättning för sådana kostnader när han förenat sig om allmänna åklagarens åtal gäller i tillämpliga delar vad 21 kap. 12 § rättegångsbalken stadgar om intervenient. Om skyldighet för den som företräder eller är ombud eller biträde för en målsägande, som har förenat sig om allmänna åklagarens åtal, att solidariskt med målsäganden ersätta dessa kostnader gäller i tillämpliga delar vad som stadgas i 21 kap. 6 § rättegångsbalken.

Om målsäganden genom grundlös angivelse eller annars uppsåtligen har givit anledning till att åtal väckts, kan han åläggas att helt eller delvis ersätta de kostnader som avses i 1 § 1 mom.

Vad 21 kap. 8 § 2 mom., 12 och 13 §§, 14 § 2 mom. samt 15 och 16 §§ rättegångsbalken stadgar om tvistemål skall i tillämpliga delar gälla även i brottmål.

Allmänna åklagaren har på statens vägnar rätt att överklaga avgöranden som fattats med stöd av 1-4 §§ och 8 §3 mom. i detta kapitel även om han inte har uppträtt som åklagare i målet.

Om domstolen i samband med ett brottmål, där allmänna åklagaren utför åtal även handlägger målsägandens talan mot en annan part i målet och straff eller någon annan straffrättslig påföljd för denne inte yrkas, eller om någon annan än målsäganden framställer privaträttsliga anspråk mot den åtalade, skall angående ersättning för rättegångskostnaderna i denna del av målet tillämpas vad som stadgas om tvistemål.

I brottmål skall i följande ordning röstas särskilt angående

Vid omröstningen skall den mening gälla som erhållit mer än hälften av rösterna. Vid lika röstetal gäller den mening som är lindrigare för svaranden.

Om vid omröstningen flera meningar än två har fått understöd, utan att någon av dem skall gälla enligt 2 §, skall rösterna för den mening som är ogynnsammast för svaranden läggas samman med rösterna för den mening som ligger närmast den ogynnsammaste meningen. Om det behövs, skall sammanläggningen fortsätta till dess någon mening skall gälla enligt 2 §.

En medlem av domstolen skall uttala sig om varje fråga som domstolen skall avgöra.

I rättegångsfrågor skall en särskild omröstning hållas. Vid omröstningen skall iakttas stadgandena om omröstning i tvistemål.

Gäller rättegångsfrågan tvångsmedel skall dock stadgandena om omröstning i brottmål iakttas.

Gäller omröstningen privaträttsliga anspråk skall stadgandena om omröstning i tvistemål iakttas.

Huvudsaken i brottmål avgörs genom dom. Övriga avgöranden av domstolen är beslut.

I domen får endast beaktas rättegångsmaterial som har lagts fram vid huvudförhandlingen. Om en ny huvudförhandling har hållits, får i domen endast beaktas vad som då har lagts fram. I domen får dock det rättegångsmaterial beaktas som med stöd av 6 kap. 13 § har lagts fram vid en komplettering av huvudförhandlingen.

Om åtalet avvisas eller förkastas utan huvudförhandling, får i domen eller beslutet beaktas allt som har lagts fram i stämningsansökan, det skriftliga svaromålet och utsagorna eller i övrigt.

Domstolen får döma endast för den gärning som straffyrkandet gäller eller en gärning för vilken domstolen självmant får påföra straff. Domstolen är inte bunden av brottsrubriceringen eller lagrummen i åtalet.

En dom skall motiveras. I domskälen skall anges de omständigheter och den rättstillämpning som avgörandet grundar sig på. I domskälen skall också anges på vilka grunder en tvistig omständighet har styrkts eller inte styrkts.

Domen i ett brottmål är antingen fällande eller friande.

Om flera åtal behandlas i samma rättegång, kan domstolen separat avgöra något av åtalen även om behandlingen av de övriga fortsätter. Flera åtal mot samma svarande kan dock avgöras separat endast om det är motiverat med hänsyn till behandlingen av målet.

Yrkanden på att en juridisk person skall dömas till samfundsbot får inte utan någon särskild anledning avgöras förrän åtalet för det brott som ligger till grund för yrkandet har avgjorts.

Tingsrättens dom skall utgöra en fristående handling. Där skall anges

Ett referat som ingår i domen får helt eller delvis ersättas genom att till domen fogas en kopia av stämningsansökan eller svaromålet eller av någon annan handling, om inte domens klarhet därigenom äventyras.

Beslutsöverläggningen skall hållas så snart huvudförhandlingen har avslutats eller senast följande dag. Sedan överläggningen har avslutats avkunnas domen. När domen avkunnas skall endast domskälen och domslutet meddelas, om det inte är nödvändigt att domen avkunnas i sin helhet. Har det röstats om domen, skall detta meddelas när domen avkunnas.

Om överläggningen mellan domstolens medlemmar eller avfattandet av domen i ett omfattande eller svårt mål kräver det, får domen meddelas i domstolens kansli inom 14 dagar från den dag då huvudförhandlingen avslutades. Om domen av något särskilt skäl inte kan meddelas inom den nämnda tiden, skall den meddelas så snart som möjligt. Då handläggningen avslutas skall de parter som är närvarande underrättas om när domen meddelas.

När ett åtal avvisas eller förkastas utan huvudförhandling, skall domen utan dröjsmål meddelas i domstolens kansli. Domstolen skall då i god tid skriftligen underrätta parterna om vilken dag domen kommer att meddelas.

Tingsrättens dom skall undertecknas av ordföranden.

Tingsrättens domar sammanställs till en särskild dombok i den ordning i vilken de har meddelats.

Domstolen skall rätta skriv- och räknefel i domen eller andra klara fel som kan jämställas med dem. Också domstolens ordförande eller, om han har förhinder, en lagfaren medlem får rätta ett fel. Innan detta sker skall parterna vid behov ges tillfälle att uttala sig om rättelsen.

Rättelsen skall antecknas i domen samt i den kopia som har getts parten. Om det inte är möjligt att rätta kopian, skall en kopia av den rättade domen sändas till parten. Har ändring sökts i målet, skall ett meddelande om rättelsen tillställas fullföljdsdomstolen.

En part har rätt att anföra klagan över rättelsen inom 30 dagar från att han fick del av den.

Domstolen kan komplettera domen, om domstolen inte har uttalat sig om ett privaträttsligt anspråk som den borde ha uttalat sig om i samband med domen.

En part skall begära komplettering av domen genom en skriftlig ansökan inom 14 dagar från att domen avkunnades eller meddelades.

Parterna skall kallas till den behandling som gäller kompletteringen vid äventyr att utevaro inte hindrar att domen kompletteras. Om domstolen inte anser att en muntlig förhandling behövs, skall den av parterna begära en skriftlig utsaga om den fråga som skall behandlas och samtidigt meddela vilken dag avgörandet om kompletteringen meddelas.

Domstolen skall när den kompletterar domen vara lika sammansatt som när den meddelade domen. Om någon av domstolens medlemmar har fått förhinder, skall domstolen vid kompletteringen vara så sammansatt att den hade varit behörig att behandla målet i denna sammansättning.

Avgörandet om komplettering av domen skall fogas till domen, och på den skall göras en anteckning om att den har kompletterats efteråt. Har ändring sökts i saken, skall fullföljdsdomstolen underrättas om kompletteringen.

Ändring i ett avgörande om komplettering av dom får sökas genom besvär.

En kopia av tingsrättens dom skall bestyrkas av ordföranden, en lagfaren medlem eller en därtill förordnad tjänsteman.

För anförande av besvär skall en kopia av domen stå att få i domstolens kansli senast tre veckor efter att domen avkunnades eller meddelades. Annars skall kopian, om möjligt, stå att få i domstolen kansli senast 30 dagar efter att domen avkunnades eller meddelades.

Tingsrättens beslut skall ingå i protokollet. Ett beslut genom vilket målet avvisas skall dock alltid utgöra en fristående handling.

Ett beslut skall motiveras, om målet avvisas, ett yrkande eller en invändning i målet förkastas eller om en motivering annars behövs.

Om beslut skall i övrigt i tillämpliga delar gälla vad som stadgas om domar.

Meddelanden och kallelser som nämns i detta kapitel får domstolen sända med posten, om inte något annat delgivningssätt anses nödvändigt.

Om inte annat stadgas i denna lag, skall vid handläggningen av brottmål och sökande av ändring i sådana mål, utöver vad som stadgas i denna lag, tillämpas vad som stadgas i rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1997.

De brottmål som är anhängiga vid domstolarna när lagen träder i kraft handläggs med iakttagande av de bestämmelser om förfarandet som gällde när denna lag träder i kraft.

Ett sådant brottmål som skall behandlas av en domstol och som inte är anhängigt, blir anhängigt när lagen träder i kraft.