506/1988

Given i Helsingfors den 10 juni 1988

Lag om ändring av 2 kap. förordningen om verkställighet av straff

I enlighet med riksdagens beslut ändras 2 kap. 13 och 16 §§ samt 17 § 2 mom. förordningen den 19 december 1889 om verkställighet av straff,

dessa lagrum sådana de lyder, 13 § ändrad genom lagar av den 1 april 1966, den 10 december 1971 och den 31 december 1975 (203/66, 840/71 och 1036/75), 16 § ändrad genom de två förstnämnda lagarna samt 17 § 2 mom. sådant det lyder i sistnämnda lag, som följer:

2 kap.

Allmänna stadganden om fängelsestraff och om förvandlingsstraff för böter

13 §

Den som dömts till fängelsestraff på viss tid kan friges villkorligt då han av straffet, det avdrag som domstol kan ha gjort med stöd av 3 kap. 11 § strafflagen medräknat, har avtjänat två tredjedelar eller, om det finns synnerliga skäl till hans frigivning, hälften, i vartdera fallet dock minst 14 dagar.

När det prövas om en fånge skall friges villkorligt, skall beaktas arten av hans brott och orsakerna därtill, hans tidigare levnadssätt och uppförande i straffanstalten, de förhållanden som han råkar i efter frigivningen samt en utredning om att han kan försörja sig på ett hederligt sätt, och om det på grund av nämnda omständigheter eller av andra skäl kan antas att han kommer att leva klanderfritt i framtiden. Har fången tidigare varit villkorligt frigiven, skall dessutom beaktas orsaken till att han förverkat sin villkorliga frihet. Frågan om en fånge skall friges villkorligt kan avgöras redan på förhand, och härvid kan som villkor uppställas att han före frigivningen ger fängelsedirektören godtagbara upplysningar om sin försörjning i villkorlig frihet samt att han uppför sig klanderfritt i straffanstalten. Samtidigt kan det uppställas andra villkor som fången skall uppfylla för att bli villkorligt frigiven.

Om villkorlig frigivning beslutar justitieministeriet eller fängelsets direktion, enligt ministeriets anvisningar. Har direktionen beslutat att en fånge inte skall friges villkorligt inom en månad efter det han enligt justitieministeriets anvisningar tidigast kan friges villkorligt, skall ärendet föreläggas justitieministeriet för avgörande. Justitieministeriet kan bestämma att ett ärende som avses i direktionens beslut även i andra fall skall föreläggas ministeriet för avgörande.

När direktionen behandlar ett ärende som gäller villkorlig frigivning skall den bereda fången tillfälle att bli hörd. Till de handlingar som skall tillställas ministeriet skall direktionen foga en redogörelse för vad fången har anfört vid behandlingen av ärendet. Ett avslag som gäller villkorlig frigivning skall motiveras.

16 §

Den som har förverkat sin villkorliga frihet skall förpassas till fängelse för att avtjäna det straff som återstod när han frigavs (reststraff).

En fånge som avtjänar endast reststraff kan på nytt friges villkorligt sedan han avtjänat minst en månad av reststraffet.

En fånge som utöver reststraff avtjänar ett annat fängelsestraff kan på nytt friges villkorligt sedan han av det sammanräknade straffet har avtjänat den tid som motsvarar den i 13 § 1 mom. stadgade delen av det andra straffet samt ytterligare en månad, likväl högst reststraffets längd.

17 §

Prövotiden är lika lång som reststraffet, dock minst tre månader och högst tre år. Prövotiden kan med stöd av 15 § 1 mom. förlängas med sammanlagt högst två år.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

Denna lag skall tillämpas även vid villkorlig frigivning av en fånge vars strafftid börjat före ikraftträdandet. Skulle fången med tillämpning av äldre lag kunna friges villkorligt tidigare, skall likväl nämnda lag tillämpas.

Om en i 2 mom. nämnd fånge efter ikraftträdandet skall avtjäna ett reststraff som skall sammanräknas med ett straff som han redan har att avtjäna, skall dess inverkan på tidpunkten för den villkorliga frigivningen bestämmas genom tillämpning av denna lag. Inverkan av annat straff, som fången skall avtjäna efter ikraftträdandet, på tidpunkten för den villkorliga frigivningen skall bestämmas genom att den lindrigare lagen tillämpas på det sätt som stadgas i 2 mom.

Stadgandet i 17 § 2 mom. om kortaste prövotid skall inte tillämpas på en prövotid som börjat innan denna lag träder i kraft.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter kan vidtas innan den träder i kraft.

Regeringens proposition 155/87
Lagutsk. bet. 4/88
Stora utsk. bet. 39/88

Helsingfors den 10 juni 1988

Republikens President
Mauno Koivisto

Justitieminister
Matti Louekoski

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.