506/1988

Den som dömts till fängelsestraff på viss tid kan friges villkorligt då han av straffet, det avdrag som domstol kan ha gjort med stöd av 3 kap. 11 § strafflagen medräknat, har avtjänat två tredjedelar eller, om det finns synnerliga skäl till hans frigivning, hälften, i vartdera fallet dock minst 14 dagar.

När det prövas om en fånge skall friges villkorligt, skall beaktas arten av hans brott och orsakerna därtill, hans tidigare levnadssätt och uppförande i straffanstalten, de förhållanden som han råkar i efter frigivningen samt en utredning om att han kan försörja sig på ett hederligt sätt, och om det på grund av nämnda omständigheter eller av andra skäl kan antas att han kommer att leva klanderfritt i framtiden. Har fången tidigare varit villkorligt frigiven, skall dessutom beaktas orsaken till att han förverkat sin villkorliga frihet. Frågan om en fånge skall friges villkorligt kan avgöras redan på förhand, och härvid kan som villkor uppställas att han före frigivningen ger fängelsedirektören godtagbara upplysningar om sin försörjning i villkorlig frihet samt att han uppför sig klanderfritt i straffanstalten. Samtidigt kan det uppställas andra villkor som fången skall uppfylla för att bli villkorligt frigiven.

Om villkorlig frigivning beslutar justitieministeriet eller fängelsets direktion, enligt ministeriets anvisningar. Har direktionen beslutat att en fånge inte skall friges villkorligt inom en månad efter det han enligt justitieministeriets anvisningar tidigast kan friges villkorligt, skall ärendet föreläggas justitieministeriet för avgörande. Justitieministeriet kan bestämma att ett ärende som avses i direktionens beslut även i andra fall skall föreläggas ministeriet för avgörande.

När direktionen behandlar ett ärende som gäller villkorlig frigivning skall den bereda fången tillfälle att bli hörd. Till de handlingar som skall tillställas ministeriet skall direktionen foga en redogörelse för vad fången har anfört vid behandlingen av ärendet. Ett avslag som gäller villkorlig frigivning skall motiveras.

Den som har förverkat sin villkorliga frihet skall förpassas till fängelse för att avtjäna det straff som återstod när han frigavs (reststraff).

En fånge som avtjänar endast reststraff kan på nytt friges villkorligt sedan han avtjänat minst en månad av reststraffet.

En fånge som utöver reststraff avtjänar ett annat fängelsestraff kan på nytt friges villkorligt sedan han av det sammanräknade straffet har avtjänat den tid som motsvarar den i 13 § 1 mom. stadgade delen av det andra straffet samt ytterligare en månad, likväl högst reststraffets längd.

Prövotiden är lika lång som reststraffet, dock minst tre månader och högst tre år. Prövotiden kan med stöd av 15 § 1 mom. förlängas med sammanlagt högst två år.