893/1987

En församlings angelägenheter handhas av prästerskapet, kantorerna, församlingsstämman, församlingsfullmäktige, församlingsrådet och kyrkvärdarna samt av övriga organ, på det sätt som därom stadgas i denna lag eller särskilt. Till prästerskapet hör prästerna och diakonerna.

Församlingarna är skyldiga att anskaffa och underhålla sina kyrkor och begravningsplatser samt prästerskapets och kantorernas boställen och tjänstebostäder. De skall också avlöna sitt prästerskap och sina kantorer samt vid behov övriga innehavare av tjänst eller befattning.

Vid rättande av sak- och skrivfel i ärende som rör befolkningsregisterföringen gäller vad som stadgas i lagen om förvaltningsförfarande.

I varje församling skall finnas åtminstone en manlig eller kvinnlig kantor samt, om församlingen så beslutar, en eller flera diakoner.

Diakonerna och kantorerna biträder prästerna i den kyrkliga verksamheten och i församlingarnas verksamhet.

Har den som blivit vald till innehavare av en ordinarie präst-, diakon- eller kantorstjänst inte innehaft motsvarande ordinarie tjänst, skall han, i stället för att utnämnas, förordnas till tjänsten för en prövotid av två år.

Prästerskapet och kantorerna i en församling har rätt till penninglön och såsom naturaförmån bostad som svarar mot tjänsteställningen, antingen med eller utan ett mindre jordområde, samt till bränsle och elkraft för uppvärmning av bostaden och för hushållsbruk. När avlöningen fastställs skall i tillämpliga delar beaktas vad som stadgas om grunderna för avlöning av innehavare av statlig tjänst eller befattning.

En församling som inte själv till fullo förmår stå för kostnaderna för sitt prästerskaps och sina kantorers avlöning kan erhålla understöd av kyrkosamfundets allmänna medel.

En till ordinarie tjänst utnämnd präst, diakon eller kantor är skyldig att avgå från sin tjänst då han fyller sextiosju år. Kyrkostyrelsen får, då den prövar skäl föreligga och det kan ske utan att skötseln av tjänsten blir lidande därav, på anhållan av församlingen och med tjänstemannens samtycke likväl låta honom kvarstå i tjänsten, dock inte utöver sjuttio års ålder. Dylikt tillstånd ges för ett år i sänder. Utan avseende på ålder är han dock skyldig att avgå från sin tjänst, om han till följd av kroppslyte eller nedsatta kropps- eller själskrafter varaktigt förlorat sin arbetsförmåga. I övriga fall kan en medlem av prästerskapet och en kantor entledigas från sin tjänst endast på egen begäran eller efter laga rannsakan och dom.

En till ordinarie tjänst utnämnd samt en extraordinarie eller för prövotid förordnad präst, diakon eller kantor med befattningen som huvudsyssla har rätt till ålders- och invalidpension i tillämpliga delar enligt de stadganden som gäller den som står i tjänsteförhållande till staten. Pensionsåldern är likväl sextiotre år.

För sådana trakter, där det är långt till kyrkan eller församlingen är vidsträckt och spridd, kan tillsättas en resepräst och en resekantor med rätt till lön och resekostnadsersättning av statens medel.

Församlingsstämman fastställer antalet medlemmar i församlingsfullmäktige och väljer dessa samt präst, diakon och kantor.

Förutom de fonder, som församlingen enligt särskilda stadganden eller bestämmelser eljest har, skall i varje församling finnas en församlingsfond, vars årsinkomster utgöres av:

Inspektioner av boställen och tjänstebostäder kan förrättas för utrönande av deras skick, för nödvändiga reparationer och för fastställande av eventuella ersättningar.

Medlemmar av kyrkomötet är kyrkosamfundets tjänstgörande biskopar såsom självskrivna prästerliga medlemmar och kyrkostyrelsens lagfarne assessor såsom självskriven lekmannamedlem samt av prästerskapet och kantorerna valda ombud såsom prästerliga medlemmar och kantorsmedlemmar och av lekmän valda ombud såsom lekmannamedlemmar. Av kyrkomötets medlemmar är sammanlagt hälften prästerliga medlemmar och kantorsmedlemmar samt hälften lekmannamedlemmar.

Tillgångarna i kyrkosamfundets centralfond används, inom ramen för centralfondens av kyrkomötet fastställda budget, för kyrkosamfundets allmänna behov, för understödjande av församlingar och kloster i svag ekonomisk ställning, för betalning av prästerskapets och kantorernas pensioner samt av familjepensioner till deras änkor och barn, för tillfälliga understöd samt för betalning av kyrkosamfundets övriga, på lag eller förbindelse grundade utgifter.

Förutom genom privata donationer samt understöd, vilka måhända erhålles av staten, förkovras centralfonden på följande sätt:

På de avgifter som församlingarna enligt 1 mom. skall erlägga till centralfonden skall, om prestationen blir fördröjd, betalas en dröjsmålsränta som är sex procentenheter större än Finlands Banks vid varje tid gällande grundränta. Kyrkostyrelsen kan av särskilda skäl på ansökan befria en församling från att betala dröjsmålsränta.

Vad som ovan i detta kapitel stadgas om präster gäller även diakoner, dock i fråga om 44, 49, 50 och 51 §§ endast i tillämpliga delar. Detsamma gäller beträffande kantorer, med undantag av 43 och 44 §§. En kantor skall likväl i stället för att dömas till förlust av sin prästerliga värdighet dömas till avsättning.

En präst, prästkandidat, diakon, kantor eller kantorskandidat som uppförts på förslag i en församling eller en röstberättigad församlingsmedlem har, om han är missnöjd med valförrättningen, rätt att hos kyrkostyrelsen anföra besvär senast den trettionde dagen efter den då valförrättningen blev slutförd.

Besvär får inte anföras över kyrkostyrelsens beslut om reglemente som underställts kyrkostyrelsen, upprättande av tjänsteförslag rörande lediga tjänster och godkännande av en extra kandidat, interimistisk skötsel av tjänster och befattningar, bisysslor, semester och tjänstledighet, rätt för präst, diakon eller kantor att kvarstå i tjänsten utöver avgångsåldern, anstånd med besättandet av kantorstjänst eller val av representanter till kyrkomötet.