380/1987

Syftet med denna lag är att främja de handikappades förutsättningar att leva och vara verksamma som jämbördiga medlemmar av samhället samt att förebygga och undanröja olägenheter och hinder som handikappet medför.

Med handikappad avses i denna lag den som på grund av skada eller sjukdom under långa tider har särskilda svårigheter att klara av de funktioner som hör till normal livsföring.

Kommunerna skall sörja för att tjänster och stöd för handikappade ordnas så att de till innehållet och omfattningen är sådana som behovet i kommunen påkallar.

Service och stöd enligt denna lag skall ordnas, om en handikappad inte enligt någon annan lag får sådan service eller sådana förmåner som är tillräckliga och lämpliga för honom.

Utan hinder av vad som stadgas i 1 mom. kan för en handikappad ordnas service eller ekonomiskt stöd som avses i denna lag vid dröjsmål med service eller förmån som skall ges med stöd av sådan annan lag som nämns i 1 mom.

På en av kommunen ordnad verksamhet som avses i denna lag tillämpas lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården (677/82), om inte annat stadgas genom lag.

Utan hinder av vad som stadgas i 16 § av den i 1 mom. nämnda lagen betalas statsandel för kostnaderna för ordnandet av service enligt 8 § 2 mom. nedan och av stödåtgärder enligt 9 § 2 mom. nedan.

Socialnämnden och kommunens övriga myndigheter skall främja och följa de handikappades levnadsförhållanden samt genom sin verksamhet sträva efter att förebygga uppkomsten av missförhållanden och undanröja de olägenheter som begränsar de handikappades möjligheter till verksamhet och engagemang.

Kommunen skall sörja för att dess offentliga service lämpar sig även för handikappade.

När kommunen utvecklar sin service och sitt stöd för handikappade skall den beakta de behov och synpunkter som dessa åberopar.

En handikappad skall ges service och servicen ordnas med beaktande av hans modersmål.

De handikappade skall ges rehabiliteringshandledning och anpassningsträning samt annan service som behövs för att syftet med denna lag skall nås. Sådan service kan även ges en nära anhörig till en handikappad eller den som har omsorg om honom eller annars står honom nära.

Kommunen skall ordna skälig färdtjänst jämte ledsagarservice, tolktjänst samt serviceboende för en gravt handikappad som på grund av sitt handikapp eller sin sjukdom nödvändigt behöver sådan service för att klara de funktioner som hör till normal livsföring. Om den handikappade är i behov av fortgående anstaltsvård, har kommunen ingen särskild skyldighet att ordna serviceboende.

En handikappad ersätts, i enlighet med det behov som följer av hans handikapp eller sjukdom, helt eller delvis för sina kostnader för avlönande av personlig hjälpare och anskaffning av redskap, maskiner och anordningar som den handikappade behöver för att klara sina dagliga funktioner. På motsvarande sätt ersätts extra kostnader, som föranleds av anskaffning av beklädnad och specialkost som handikappet eller sjukdomen förutsätter.

Kommunen skall ersätta en gravt handikappad för skäliga kostnader för ändringsarbeten i bostaden samt för anskaffning av redskap och anordningar i bostaden, om dessa åtgärder med hänsyn till handikappet eller sjukdomen är nödvändiga för att den handikappade skall klara de funktioner som hör till normal livsföring och om han inte är i behov av fortgående anstaltsvård.

Om de närmare grunderna för erhållande av service och stöd stadgas genom förordning.

När service och stöd ordnas i enlighet med denna lag skall dessutom iakttas anvisningarna i de riksomfattande planer som nämns i 4 § lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården.

För att utröna den handikappades behov av sådan service och sådant stöd som avses i denna lag kan han anvisas till undersökning hos läkare eller annan sakkunnig.

Kommunen skall för att förbättra de handikappades förhållanden samarbeta med olika myndigheter, anstalter och handikapporganisationer samt med andra samfund vilkas verksamhet har ett nära samband med de handikappades levnadsförhållanden.

Kommunstyrelsen kan tillsätta ett handikappråd med uppgift att med tanke på de handikappade främja och följa verksamheten på olika områden inom kommunalförvaltningen. Handikapprådet kan ta initiativ och göra framställningar samt avge utlåtanden om frågor som är av betydelse för de handikappades levnadsförhållanden och möjligheter att reda sig.

De handikappade samt deras anhöriga och organisationer skall ha en tillräcklig representation i handikapprådet.

Handikapprådet kan vara gemensamt för flera kommuner.

Om ett riksomfattande handikappråd stadgas särskilt.

Den service som nämns i 8 § 1 mom., den tolktjänst och särskilda service i anslutning till serviceboende som nämns i 8 § 2 mom. samt de undersökningar som avses i 11 § är avgiftsfria för den handikappade.

För färdtjänst kan avgift uppbäras enligt vad som närmare stadgas genom förordning. Det kan även genom förordning stadgas att avgift skall uppbäras för särskilda kostnader för serviceboende, när den handikappade får dem ersatta med stöd av någon annan lag.

Om avgifterna gäller i övrigt vad som stadgas i 28 § lagen om socialvård (710/82).

Skall en försäkringsanstalt betala ersättning till en handikappad enligt lagen om olycksfallsförsäkring (608/48), lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare (1026/81), lagen angående innehavares av statstjänst och -befattning rätt till skadestånd vid olycksfall (154/35), lagen om yrkessjukdomar (638/67), lagen om skada, ådragen i militärtjänst (404/48), trafikförsäkringslagen (279/59), lagen om invalidvård för emottagare av olycksfallsersättning (592/63), lagen om invalidvård för dem som uppbär trafikförsäkringsersättning (391/65) eller någon tidigare lag som motsvarar dessa, och har kommunen för samma ändamål och för samma tid givit honom service eller stöd som avses i 8 och 9 §§, övergår på kommunen mot redovisning rätten till den ersättning som försäkringsanstalten skulle ha betalt till den handikappade om kommunen inte hade givit honom service eller stöd.

Har redovisning som nämns i 1 mom. kommit den som betalar ersättning till handa så sent att ersättning enligt annan lag redan har betalts till den handikappade, har kommunen rätt att av denne återkräva ett belopp som motsvarar denna ersättning. Om återkrav av ersättning gäller i tillämpliga delar stadgandena i 36 och 37 §§ socialvårdslagen.

Vid behov kan inom ramen för anslag som reserverats i statsförslaget i enlighet med denna lag ordnas

Om sökande av ändring i ärenden som avses i denna lag gäller vad som stadgas i 45, 47, 48 och 51 §§ socialvårdslagen samt vad som stadgas nedan.

Ändring i socialnämndens beslut om service och ekonomiskt stöd enligt denna lag söks genom besvär hos länsrätten inom 30 dagar efter delfåendet. Besvären kan inom denna tid inlämnas även till socialnämnden, som jämte eget utlåtande skall sända dem till länsrätten.

I länsrättens utslag i ett ärende som gäller service som avses i 8 § 2 mom. eller ekonomiskt stöd som avses i 9 § 2 mom. får ändring sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen på det sätt som stadgas i lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden (154/50). Besvärsskriften jämte bilagor kan även inges till länsrätten för att sändas vidare till högsta förvaltningsdomstolen.

-ndring i annat utslag av länsrätten än ett sådant som nämns i 1 mom. och som länsrätten givit med anledning av besvär över ett beslut om service eller ekonomiskt stöd får inte sökas genom besvär, om inte högsta förvaltningsdomstolen meddelar besvärstillstånd.

Besvärstillstånd skall sökas hos högsta förvaltningsdomstolen. Tillstånd kan meddelas endast om besvären är av synnerligen stor betydelse för ändringssökanden eller om det med avseende på lagens tillämpning i andra liknande fall eller med hänsyn till en enhetlig rättspraxis är av vikt att ärendet prövas av högsta förvaltningsdomstolen.

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

På sådan annan service som avses i 8 § 2 mom. än tolktjänst tillämpas lagen dock från den 1 januari 1992 och på tolktjänst från den 1 januari 1994. Före här nämnda tidpunkter kan en gravt handikappad ges sådan service som avses i 8 § 2 mom. med stöd av 8 § 1 mom.

Åtgärder som verkställigheten av denna lag förutsätter kan vidtas innan lagen träder i kraft.

Genom denna lag upphävs lagen den 30 december 1946 om invalidvård (907/46) jämte senare ändringar samt 1 § 2 mom. lagen den 14 juni 1951 om invalidpenning, sådant det lyder i lag av den 17 september 1982 (709/82).

På skyddat arbete, näringsrådgivning och arbetsträning tillämpas dock fortfarande 1-4, 9, 14, 19 a, 19 b, 19 c, 20, 22, 22 a, 22 c, 22 d, 25 a, 25 e och 25 f §§ lagen om invalidvård.

På invalidvård som ges vid sådana yrkesundervisningsanstalter för invalider som är underställda yrkesutbildningsstyrelsen och på ersättningar till anstalterna av statens medel tillämpas fortfarande 1 § 1 mom. samt 2-4, 9, 13, 14, 16, 17, 25 a, 25 c, 25 d, 26 och 27 §§ lagen om invalidvård, av dem 14, 25 a, 25 c, 25 d, 26 och 27 §§ sådana de lydde den 31 december 1983 och övriga paragrafer sådana de lyder när denna lag träder i kraft.

På invalider som avses i 1 § 3 mom. lagen om invalidpenning tillämpas fortfarande 2 § 1 mom. lagen om invalidvård, sådant det lyder när denna lag träder i kraft.

Ansökningar som är anhängiga när denna lag träder i kraft handläggs och avgörs i enlighet med tidigare gällande stadganden, om det inte är fördelaktigare för den handikappade att saken handläggs och avgörs som en fråga om service eller ekonomiskt stöd enligt denna lag. Om ändring söks i ett ärende som gäller tiden före denna lags ikraftträdande, handläggs och avgörs ärendet i enlighet med de stadganden som gällde tidigare.

Beslut som meddelats med stöd av lagen om invalidvård och som gäller tiden efter denna lags ikraftträdande är alltjämt i kraft.