380/1987

Syftet med denna lag är att främja de handikappades förutsättningar att leva och vara verksamma som jämbördiga medlemmar av samhället samt att förebygga och undanröja olägenheter och hinder som handikappet medför.

Med handikappad avses i denna lag den som på grund av skada eller sjukdom under långa tider har särskilda svårigheter att klara av de funktioner som hör till normal livsföring.

Välfärdsområdet ska sörja för att tjänster och stöd för handikappade ordnas så att de till innehållet och omfattningen är sådana som behovet i välfärdsområdet påkallar. (8.7.2022/608)

Vid anordnande av service och stöd enligt denna lag ska klientens individuella hjälpbehov beaktas. (19.12.2008/981)

Utredningen av behovet av service och stöd enligt denna lag ska inledas senast den sjunde vardagen efter det att den handikappade eller hans eller hennes lagliga företrädare eller anhöriga eller någon annan person eller en myndighet, för att få service har tagit kontakt med den välfärdsområdesmyndighet som ansvarar för socialservicen. (8.7.2022/608)

För utredandet av en handikappads behov av service och stöd ska, utan obefogat dröjsmål, en serviceplan göras upp enligt vad som bestäms i 7 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000) . Serviceplanen ska ses över om den handikappades servicebehov eller omständigheter förändras samt även annars vid behov.

Beslut om service och stöd enligt denna lag ska fattas utan obefogat dröjsmål och senast inom tre månader från det att den handikappade eller hans eller hennes företrädare har ansökt om service eller stöd, om inte utredningen av ärendet av särskilda skäl kräver längre behandlingstid.

Service och stöd enligt denna lag ska ordnas, om en handikappad inte med stöd av någon annan lag får sådan service eller sådant stöd som är tillräckligt och lämpligt för honom eller henne. För personer som avses i 1 § i lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda (519/1977) ska dock den service och det stöd som personens handikapp påkallar i första hand ordnas enligt denna lag till den del som dessa åtgärder är tillräckliga och lämpliga med hänsyn till personens servicebehov samt även i övrigt förenliga med hans eller hennes intresse. (19.12.2008/981)

Utan hinder av vad som stadgas i 1 mom. kan för en handikappad ordnas service eller ekonomiskt stöd som avses i denna lag vid dröjsmål med service eller förmån som skall ges med stöd av sådan annan lag som nämns i 1 mom.

På verksamhet som ett välfärdsområde ordnar enligt denna lag tillämpas lagen om ordnande av social- och hälsovård (612/2021) , lagen om välfärdsområdenas finansiering (617/2021) och lagen om statsandel för kommunal basservice (618/2021) .

Välfärdsområdet och kommunen ska främja och följa de handikappades levnadsförhållanden samt genom sin verksamhet sträva efter att förebygga uppkomsten av missförhållanden och undanröja de olägenheter som begränsar de handikappades möjligheter till verksamhet och engagemang.

Kommunen och välfärdsområdet ska sörja för att deras offentliga service lämpar sig även för handikappade. (8.7.2022/608)

När välfärdsområdet utvecklar sin service och sitt stöd för handikappade ska det beakta de behov och synpunkter som dessa åberopar. (8.7.2022/608)

En handikappad skall ges service och servicen ordnas med beaktande av hans modersmål.

De handikappade skall ges rehabiliteringshandledning och anpassningsträning samt annan service som behövs för att syftet med denna lag skall nås. Sådan service kan även ges en nära anhörig till en handikappad eller den som har omsorg om honom eller annars står honom nära.

Välfärdsområdet ska ordna skälig färdtjänst jämte följeslagarservice, dagverksamhet, personlig assistans och serviceboende för en gravt handikappad som på grund av sitt handikapp eller sin sjukdom nödvändigt behöver sådan service för att klara de funktioner som hör till normal livsföring. Välfärdsområdet har dock inte särskild skyldighet att ordna serviceboende eller personlig assistans, ifall tillräcklig omsorg om den gravt handikappade inte kan tryggas genom åtgärder inom den öppna vården. (8.7.2022/608)

Genom förordning av statsrådet kan närmare bestämmelser utfärdas om innehållet i rehabiliteringshandledning och anpassningsträning samt om innehållet i och ordnandet av färdtjänst och serviceboende. (19.12.2008/981)

8 a § har upphävts genom L 19.2.2010/134 .

Till dagverksamhet för handikappade hör verksamhet som ordnas utanför hemmet för att stödja den handikappade att klara sig självständigt och för att främja sociala kontakter.

När det gäller att ordna dagverksamhet anses som gravt handikappad en arbetsoförmögen person som på grund av ett mycket svårt funktionshinder som förorsakats av en skada eller sjukdom inte har förutsättningar att delta i sådan arbetsverksamhet som avses i 27 e § i socialvårdslagen (710/1982) och som får sin huvudsakliga försörjning av förmåner som beviljas på grund av sjukdom eller arbetsoförmåga.

Dagverksamheten skall i mån av möjlighet ordnas så att en gravt handikappad kan delta i verksamheten fem dagar i veckan eller mer sällan, om den gravt handikappade kan delta i arbetsverksamhet på deltid eller om det finns något annat av honom eller henne beroende skäl därtill.

Med personlig assistans avses i denna lag den nödvändiga hjälp som en gravt handikappad har behov av hemma eller utanför hemmet

Syftet med personlig assistans är att den ska hjälpa en gravt handikappad att göra sina egna val när det gäller funktioner som avses i 1 mom. För att personlig assistans ska ordnas förutsätts att den gravt handikappade har resurser att definiera assistansens innehåll och sättet att ordna den.

När det gäller att ordna personlig assistans anses som gravt handikappad den som till följd av ett långvarigt eller framskridande handikapp eller en sådan sjukdom nödvändigt och upprepade gånger behöver en annan persons hjälp för att klara de funktioner som avses i 1 mom. och behovet av hjälp inte i främsta hand beror på sjukdomar och funktionshinder som har samband med normalt åldrande.

Personlig assistans i de dagliga sysslorna och i arbete och studier ska ordnas i den utsträckning det är nödvändigt för den gravt handikappade.

I fråga om de funktioner som avses i 1 mom. 3–5 punkten ska personlig assistans ordnas minst 30 timmar per månad, om inte ett lägre timantal räcker för att tillförsäkra den gravt handikappade nödvändig hjälp.

När det bestäms på vilket sätt personlig assistans ska tillhandahållas och när själva assistansen ordnas ska välfärdsområdet beakta den gravt handikappades egna åsikter och önskemål samt det i serviceplanen definierade individuella hjälpbehovet och den handikappades livssituation i sin helhet. (8.7.2022/608)

Välfärdsområdet kan ordna personlig assistans (8.7.2022/608)

I fall som avses i 2 mom. 1 punkten ska den gravt handikappade vid behov handledas och bistås i frågor som gäller avlönandet av en assistent.

En anhörig eller annan närstående till den gravt handikappade kan inte utses till sådan personlig assistent som avses i 2 mom. 1 punkten, om detta inte av särskilt vägande skäl kan anses förenligt med den gravt handikappades intresse.

En handikappad ersätts, enligt det behov som följer av hans eller hennes handikapp eller sjukdom, helt eller delvis för sina kostnader för stöd som behövs för att syftet med denna lag ska nås samt för sina extra kostnader för sådana kläder och sådan specialkost som behövs på grund av handikappet eller sjukdomen. Av kostnaderna för anskaffning av redskap, maskiner och anordningar som den handikappade behöver för att klara de dagliga funktionerna ersätts hälften. Kostnaderna för sådana nödvändiga ändringsarbeten som till följd av handikappet måste utföras på redskap, maskiner eller anordningar av standardmodell ersätts dock i sin helhet.

Välfärdsområdet ska ersätta en gravt handikappad för skäliga kostnader för ändringsarbeten i bostaden samt för anskaffning av redskap och anordningar i bostaden, om dessa åtgärder med hänsyn till handikappet eller sjukdomen är nödvändiga för att den handikappade ska klara de funktioner som hör till normal livsföring. Välfärdsområdet har dock inte särskild skyldighet att ersätta kostnaderna, ifall tillräcklig omsorg om den gravt handikappade inte kan tryggas genom åtgärder inom den öppna vården. (8.7.2022/608)

Genom förordning av statsrådet kan närmare bestämmelser utfärdas om de godtagbara kostnaderna och om andra omständigheter som inverkar på bestämmandet av ersättning enligt 1 och 2 mom.

Om de närmare grunderna för erhållande av service och stöd stadgas genom förordning.

2 mom. har upphävts genom L 1117/1998. (23.12.1998/1117)

För att utröna den handikappades behov av sådan service och sådant stöd som avses i denna lag kan han anvisas till undersökning hos läkare eller annan sakkunnig.

Välfärdsområdet och kommunen ska för att förbättra de handikappades förhållanden samarbeta med olika myndigheter, anstalter och handikapporganisationer samt med andra samfund vilkas verksamhet har ett nära samband med de handikappades levnadsförhållanden.

Bestämmelser om kommunala råd för personer med funktionsnedsättning finns i 28 § i kommunallagen (410/2015) . Bestämmelser om rådet för personer med funktionsnedsättning för välfärdsområdet finns i 32 § i lagen om välfärdsområden (611/2021) . (8.7.2022/608)

I fråga om det riksomfattande handikapprådet föreskrivs särskilt.

För service enligt denna lag kan avgifter uppbäras enligt lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/92) .

Ska en försäkringsanstalt betala ersättning till en handikappad enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015) , lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar (873/2015) , lagen om skada, ådragen i militärtjänst (404/1948) , lagen om ersättning för olycksfall i militärtjänst och tjänstgöringsrelaterad sjukdom (1521/2016) , lagen om ersättning för olycksfall och tjänstgöringsrelaterad sjukdom i krishanteringsuppdrag (1522/2016) , lagen om militär krishantering (211/2006) , trafikförsäkringslagen (460/2016) eller någon tidigare motsvarande lag, och har välfärdsområdet för samma ändamål och för samma tid gett honom eller henne service eller stöd som avses i 8 och 9 § i denna lag, övergår till välfärdsområdet mot redovisning rätten till den ersättning som försäkringsanstalten skulle ha betalat till den handikappade, om välfärdsområdet inte hade gett honom eller henne service eller stöd. I fråga om välfärdsområdets rätt till ersättning med stöd av lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen (626/1991) föreskrivs särskilt.

Om den redovisning som avses i 1 mom. kommit den som betalar ersättning till handa så sent att ersättning enligt annan lag redan har betalats till den handikappade, har välfärdsområdet rätt att av denne återkräva ett belopp som motsvarar denna ersättning. På återkrav av ersättning tillämpas 21 och 22 § i lagen om utkomststöd (1412/1997) .

Ansökan om återkrav ska göras till förvaltningsdomstolen inom tre år från det att försäkringsanstalten har betalat ersättningen.

Vad som i denna paragraf föreskrivs om välfärdsområden ska när det gäller landskapet Åland tillämpas på kommunerna i landskapet Åland.

Vid behov kan inom ramen för anslag som reserverats i statsförslaget i enlighet med denna lag ordnas

På ändringssökande tillämpas vad som föreskrivs i 6 kap. i socialvårdslagen (1301/2014) .

18 § har upphävts genom L 8.7.2022/608 .

19 § har upphävts genom L 8.7.2022/608 .

Ekonomiskt stöd som betalas med stöd av 9 § får inte mätas ut. Om ekonomiskt stöd enligt 9 § har beviljats för anskaffning av redskap, maskiner och anordningar eller andra föremål, får dessa inte heller mätas ut.

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

På sådan annan service som avses i 8 § 2 mom. än tolktjänst tillämpas lagen dock från den 1 januari 1992 och på tolktjänst från den 1 januari 1994. Före här nämnda tidpunkter kan en gravt handikappad ges sådan service som avses i 8 § 2 mom. med stöd av 8 § 1 mom.

Åtgärder som verkställigheten av denna lag förutsätter kan vidtas innan lagen träder i kraft.

Genom denna lag upphävs lagen den 30 december 1946 om invalidvård (907/46) jämte senare ändringar samt 1 § 2 mom. lagen den 14 juni 1951 om invalidpenning, sådant det lyder i lag av den 17 september 1982 (709/82) .

2 mom. har upphävts genom L 1.2.2002/69 . (1.2.2002/69)

På invalidvård som ges vid sådana yrkesläroanstalter för invalider som är underställda yrkesutbildningsstyrelsen och på ersättningar till anstalterna av statens medel tillämpas 1 § 1 mom. samt 2-4, 9, 13, 14, 16, 17, 25 a, 25 c, 25 d, 26 och 27 §§ lagen om invalidvård, av dem 14, 25 a, 25 c, 25 d, 26 och 27 §§ sådana de lydde den 31 december 1983 och de övriga lagrummen sådana de lyder när denna lag träder i kraft, till och med den 31 december 1989. (14.7.1989/676)

På invalider som avses i 1 § 3 mom. lagen om invalidpenning tillämpas fortfarande 2 § 1 mom. lagen om invalidvård, sådant det lyder när denna lag träder i kraft.

Ansökningar som är anhängiga när denna lag träder i kraft handläggs och avgörs i enlighet med tidigare gällande stadganden, om det inte är fördelaktigare för den handikappade att saken handläggs och avgörs som en fråga om service eller ekonomiskt stöd enligt denna lag. Om ändring söks i ett ärende som gäller tiden före denna lags ikraftträdande, handläggs och avgörs ärendet i enlighet med de stadganden som gällde tidigare.

En ansökan kan behandlas enligt tidigare gällande stadganden också när den har gjorts efter det denna lag har trätt i kraft, om kostnaderna för åtgärden har uppkommit före ikraftträdandet och förmånerna har sökts inom den tid som nämns i 30 § 2 mom. lagen om invalidvård. (17.6.1988/574)

Beslut som meddelats med stöd av lagen om invalidvård och som gäller tiden efter denna lags ikraftträdande är alltjämt i kraft.