1089/1982

Kostnaderna för sådan av läkare på en gång föreskriven undersökning eller behandling som avses i 5 § 1 mom. 2 punkten eller, om kostnaderna överstiger fastställd taxa, beloppen enligt taxan ersätts till tre fjärdedelar till den del kostnaderna eller beloppen enligt taxan sammanlagt överstiger 17 mark. Detsamma gäller, om av läkare föreskriven undersökning utförts eller behandling getts av person med behörig yrkesutbildning. Genom förordning stadgas i vilken omfattning på en gång föreskrivna undersöknings- och vårdåtgärder ersätts på grundval av en och samma föreskrift samt vilka undersöknings- och vårdåtgärder som vid ersättningens beräknande skall anses ha föreskrivits på en gång.

Av ovan i 5 § 1 mom. 3 punkten avsedda läkemedel ersätts för varje på en gång gjort inköp hälften av det belopp som överstiger 15 mark. Nödvändiga läkemedel vid svår och långvarig sjukdom ersätts dock i sin helhet i den omfattning som i beslut av statsrådet bestäms. Genom förordning stadgas vad som skall anses såsom svår och långvarig sjukdom.

Resekostnader som orsakats genom besök av läkare eller person med behörig yrkesutbildning hos patient ersätts den försäkrade i sin helhet till den del kostnaderna för enkel resa överstiger 12 mark. Detsamma gäller ersättning för resekostnader med anledning av försäkrads besök hos läkare, i sjukvårdsanstalt, i laboratorium och i röntgeninstitut eller hos person med behörig yrkesutbildning.

Dagpenningen per dag är minimidagpenningen, 27,50 mark, ökad med 30 procent av en trehundradedel av den försäkrades under det kalenderår, varom stadgas genom förordning, vid beskattningen konstaterade arbetsinkomster, dock minst 80 procent av en trehundradedel av arbetsinkomsterna om dessa inte överstiger 72 000 mark. överstiger arbetsinkomsterna 72 000 mark, är dagpenningen 80 procent av en trehundradedel av 72 000 mark, ökat med 50 procent av trehundradedelen av det belopp som överstiger 72 000 mark. Har den försäkrade under ovan angiven tid inte haft arbetsinkomster, skall dagpenningen per dag vara lika stor som minimidagpenningen.

Vad som vid tillämpningen av denna lag avses med arbetsinkomst stadgas genom förordning.

Moderskapspenning utbetalas för 158 vardagar till modern och för 100 vardagar antingen till modern eller, tidigast efter 100 vardagar från det rätten till moderskapspenning uppkom, med moderns samtycke till barnets fader, om denne är gift med barnets moder och inte lever åtskils från henne på grund av söndring i äktenskapet och om han på grund av vården om barnet varit borta från förvärvsarbete eller annat arbete utanför hemmet. Under samma förutsättningar kan moderskapspenning även i samband med barnsbörden betalas till barnets fader för minst 6 och högst 12 vardagar, varvid den tid, under vilken moderskapspenning utbetalas, i motsvarande mån blir kortare. Moderskapspenning utbetalas till fadern på det sätt som stadgas genom förordning. Det belopp av moderskapspenningen som per dag skall utbetalas till fadern är lika stort som den i 16 § avsedda dagpenningen. Anmälan beträffande utbetalning av moderskapspenning till fadern, anmälan till arbetsgivaren om faderns frånvaro från förvärvsarbetet av ovan nämnd orsak och anmälan om ändringar som påverkar utbetalningen av moderskapspenning skall göras på det sätt som närmare stadgas genom förordning.

Staten betalar 13 procent av dag- och moderskapspenningarna. Staten skall utge beloppet månatligen i förskott på det sätt som närmare stadgas genom förordning.

Folkpensionsanstalten åligger att inom ramen för de anslag som i statsförslaget anvisats för ändamålet stöda vård och rehabilitering av sjuka barn på det sätt som statsrådet närmare bestämmer.

I folkpensionsanstaltens beslut som gäller i 1 mom. avsett stöd får ändring inte sökas genom besvär.