456/1970

Given i Helsingfors den 7 juli 1970.

Lag om utlämning för brott.

I enlighet med Riksdagens beslut stadgas:

Allmänt stadgande.
1 §.

I enlighet med denna lag må den, som i främmande stat är misstänkt, åtalad eller dömd för där straffbelagd gärning, utlämnas från Finland till den främmande staten samt den, som i Finland är misstänkt, åtalad eller dömd för brott, begäras utlämnad till Finland.

Om utlämning för brott mellan Finland och de övriga nordiska länderna är särskilt stadgat.

Utlämning från Finland.
Förutsättningar och villkor.
2 §.

Finsk medborgare får ej utlämnas.

3 §.

För brott förövat i Finland eller ombord på finskt fartyg eller luftfartyg får utlämning ske endast, om lagföring för brottet i den stat, som anhållit om utlämning, befinnes ändamålsenlig och det straff, som i den främmande staten skulle kunna följa på brottet, icke väsentligt avviker från påföljd, som enligt finsk lag kunde följa på brottet. Begäres utlämning för verkställighet av straff, må begäran bifallas endast, om straffpåföljden icke väsentligt avviker från vad som här hade kunnat följa på brottet.

4 §.

Ej må någon utlämnas, med mindre den gärning, för vilken utlämning begäres, är eller, om den hade begåtts i Finland under motsvarande förhållanden, skulle vara att anse såsom brott, vara enligt finsk lag kan följa strängare straff än frihetsstraff i ett år.

Den som i främmande stat dömts för gärning, som avses i 1 mom., må utlämnas endast, om påföljden, till den del den icke avtjänats, innefattar förlust av friheten i minst fyra månader.

Avser begäran om utlämning flera gärningar och är ovan nämnda förutsättningar för handen beträffande någon av dessa, må begäran bifallas även för de övriga gärningarnas del, såframt dessa eller gärningar som motsvarar dem är straffbelagda enligt finsk rätt.

Utan hinder av vad i 1 och 2 mom. stadgas må utlämning ske för myntbrott.

5 §.

För gärning, som är att anse såsom militärt brott, får utlämning ej ske. Innefattar gärningen jämväl brott, för vilket utlämning eljest är tillåten, får utlämning dock ske för det brottet.

6 §.

Utlämning får ej ske för politiskt brott. Är ett brott av icke politisk beskaffenhet innefattat i eller anknutet till ett politiskt brott, må utlämning likväl beviljas, såframt gärningen bedömd såsom en helhet icke kan anses övervägande äga karaktären av ett politiskt brott.

Uppsåtligt dödande eller försök därtill, som icke ägt rum i öppen strid, bör icke i något fall anses vara ett politiskt brott.

7 §.

Framställning om utlämning må ej bifallas, om den, vars utlämning begäres, på grund av ras, nationalitet, religion, politisk uppfattning eller tillhörighet till viss samhällsgrupp eller till följd av politiska förhållanden löper risk att efter utlämnandet utsättas för mot hans liv eller frihet riktad eller annan förföljelse.

8 §.

Utlämning må ej ske, om den på grund av den avsedda personens ålder, hälsotillstånd eller övriga personliga förhållanden eller på grund av särskilda omständigheter av humanitära skäl vore oskälig.

9 §.

Framställning om utlämning skall grunda sig antingen på verkställbar dom, genom vilken den som begäres utlämnad med stöd av utredning, som bör anses tillräcklig, befunnits skyldig till det brott, som avses i framställningen, eller på beslut om häktning, meddelat av behörig myndighet i den främmande staten, vilket grundar sig på utredning om ifrågavarande persons sannolika skuld till brottet.

Genom överenskommelse med främmande stat må bestämmas, att verkställbara domar eller av domstolar eller domare meddelade beslut om häktning som sådana skall godtagas såsom grund för utlämning för denna stats vidkommande.

10 §.

Utlämning må ej beviljas, om i Finland givits dom för det i utlämningsframställningen avsedda brottet eller om rätten att väcka åtal för brottet eller att verkställa straffet, bedömd enligt finsk lag, vore att anse såsom förfallen.

11 §.

Är den, om vars utlämnande är fråga, i Finland åtalad för annat brott, vara kan följa frihetsstraff, eller skall han på grund av dom antingen undergå sådant straff eller eljest vara berövad sin frihet, må utlämning ej äga rum så länge hindret består.

Utan hinder av vad i 1 mom. stadgas må på synnerliga skäl förordnas att den, vars utlämning begäres, för rättegång om den gärning som avses med framställningen kan utlämnas till den främmande staten på villkor, att den utlämnade omedelbart efter det rättegången avslutats överlämnas till finsk myndighet.

12 §.

Vid beviljande av utlämning skall följande villkor i tillämpliga delar uppställas:

1) den utlämnade må icke utan medgivande enligt 32 § i den stat, till vilken utlämningen sker, åtalas eller straffas för annat brott som begåtts före utlämningen eller utlämnas vidare till annan stat, med mindre han underlåtit att lämna landet inom 45 dagar, sedan detta obehindrat kunnat ske, eller återvänt dit, sedan han lämnat landet;

2) den utlämnade må icke för det ifrågavarande brottet utan tillstånd åtalas vid domstol, som endast för tillfället eller för särskilda undantagsförhållanden erhållit befogenhet att döma i mål av sådan beskaffenhet;

3) den utlämnade ådömt dödsstraff må ej verkställas.

I fall som avses i 5 § skall uttryckligen angivas, att den som utlämnas icke må straffas enligt stadgande, som avser militärt brott.

Då utlämning enligt 6 § sker för gärning, som icke anses övervägande äga karaktären av ett politiskt brott, skall såsom villkor uppställas, att gärningen, då den utlämnade fälles till straff, icke får betraktas såsom politiskt brott.

Då utlämning beviljas må andra villkor som prövas erforderliga uppställas.

Förfarande.
13 §.

Framställning om utlämning göres på diplomatisk väg, ifall med den främmande staten icke annorlunda överenskommits.

Till framställningen skall fogas avskrift av häktningsorder eller verkställbar dom. Samtidigt skall, om det ej eljest framgår av handlingarna, uppgift lämnas om personens medborgarskap och hemvist, brottets beskaffenhet, tid och plats för detta samt de i den främmande staten på fallet tillämpliga straffbestämmelserna. Signalement skall om möjligt företes.

De inkomna handlingarna skall tillställas justitieministeriet.

14 §.

Justitieministeriet avgör, huruvida framställningen skall bifallas.

Framgår av handlingarna, att framställningen enligt lag icke kan bifallas, eller finner ministeriet eljest skäl icke föreligga att villfara begäran, skall den omedelbart avslås.

Justitieministeriet beslutar även om i 11 § 2 mom. nämnd utlämning, i 12 § 1 mom. 2 punkten nämnt tillstånd och i 12 § 4 mom. nämnda villkor.

15 §.

Därest framställningen icke omedelbart avslås, skall handlingarna tillställas centralkriminalpolisen, som skyndsamt skall verkställa undersökning i saken. Vid undersökningen skall jämte stadgandena i denna lag i tillämpliga delar iakttagas vad om förhör med för brott misstänkt är stadgat.

Är den, vars utlämning begäres, i Finland åtalad för brott, skall vederbörande åklagare och om möjligt även målsäganden höras över framställningen.

Efter slutförd undersökning skall därvid uppgjorda protokoll och övriga handlingar ofördröjligen tillställas justitieministeriet.

Justitieministeriet må, på grund av vad vid undersökningen framkommit, av den främmande staten införskaffa tilläggsutredning, som ministeriet finner nödig.

16 §.

Påstår den som begäres utlämnad vid undersökningen eller i skrivelse, som före sakens avgörande tillställts justitieministeriet, att laga förutsättningar för utlämning saknas, skall ministeriet, om ej framställningen om utlämning omedelbart avslås, innan saken avgöres begära utlåtande av högsta domstolen. Ministeriet må även eljest anhålla om utlåtande, där detta anses erforderligt.

Vid undersökningen skall den, vars utlämning begäres, underrättas om ovan i 1 mom. stadgat rättsskyddsmedel, varom anteckning bör göras i protokollet.

17 §.

Högsta domstolen prövar, med beaktande av stadgandena i 1―10 §§ eller motsvarande bestämmelser i internationellt avtal, som är förpliktande för Finland, huruvida framställningen om utlämning kan bifallas.

Finner högsta domstolen hinder mot utlämningen föreligga, må framställningen icke bifallas.

18 §.

Högsta domstolen må förordna om upptagande av bevis eller om vidtagande av annan erforderlig åtgärd i saken inför allmän underrätt, som högsta domstolen finner lämplig, eller, om den som begäres utlämnad tagits i förvar på sätt nedan stadgas, inför den rådstuvurätt som avgjort frågan om omhändertagandet. Därvid gäller vad om handläggning av brottmål i allmänhet är stadgat. På vederbörande åklagare ankommer att tillvarataga den främmande statens intressen. Sedan förhandlingen avslutats, skall underrätten ofördröjligen tillställa högsta domstolen utdrag ur sitt protokoll i ärendet jämte övriga handlingar.

19 §.

För främjande av undersökningen och säkerställande av utlämningen må häktningsberättigad polisman taga den, vars utlämning begäres, i förvar. Angående omhändertagandet skall meddelande ofördröjligen lämnas till rådstuvurätten på den ort, där personen förvaras, eller, om där icke finnes rådstuvurätt, till närmaste rådstuvurätt samt till vederbörande åklagare och justitieministeriet.

Beträffande omhändertagen gäller i tillämpliga delar vad om rannsakningsfånge är stadgat.

20 §.

Efter det rådstuvurätten erhållit meddelande angående omhändertagande, skall rätten skyndsamt upptaga ärendet till behandling i den ordning som för handläggning av brottmål är föreskriven och besluta, huruvida åtgärden skall förbliva i kraft. Om utslaget skall domstolen genast underrätta justitieministeriet.

På begäran av den som tagits i förvar skall frågan om omhändertagandet alltid upptagas till förnyad prövning inom två veckor från det begäran framställts.

21 §.

Avslår justitieministeriet framställningen om utlämning eller finner högsta domstolen hinder mot utlämning föreligga, skall de förordna om den omhändertagnes omedelbara frigivning.

Därest utlämning beviljas, skall ministeriet utsätta tid, inom vilken den främmande staten skall hämta den som utlämnas. Tiden må icke utan synnerliga skäl överstiga en månad från det nämnda stat erhållit del av beslutet om utlämning och må i intet fall överstiga två månader.

Vederbörande rådstuvurätt skall ofördröjligen underrättas om i denna paragraf avsett beslut av ministeriet eller högsta domstolen.

22 §.

Över onödigt uppskov vid ärendets behandling inför underrätt och över beslut, som underrätt fattat angående omhändertagande, må klagan utan tidsbegränsning anföras medelst skrivelse, som skall tillställas högsta domstolen.

23 §

Polisman må, såsom därom särskilt är stadgat, vidtaga beslags- och rannsakningsåtgärd även i det fall, att gärning av det slag, som avses i utlämningsframställningen, även om den icke är straffbar enligt finsk rätt, vore att här anse såsom brott, om den hade begåtts i Finland.

I sitt beslut om utlämning må justitieministeriet förordna, att föremål, som tagits i beslag, skall överlämnas till den myndighet som begärt utlämning.

24 §.

Den, vars utlämning begäres, skall vid den i 15 § avsedda undersökningen och under ärendets fortsatta behandling samt vid handläggning inför domstol av fråga rörande omhändertagande biträdas av advokat. Kan han icke själv anskaffa sådan, skall chefen för centralkriminalpolisen eller domstolen ombesörja förordnande av biträde åt honom. Till biträdet erlägger justitieministeriet av statens medel skälig ersättning enligt räkning.

25 §.

Begär flera utomnordiska stater utlämning av samma person, skall justitieministeriet, med hänsyn till beskaffenheten av brottet, tiden och platsen därför, framställningarnas tidsföljd, personens nationalitet och hemvist samt övriga på saken verkande omständigheter, bestämma till vilken stat utlämning bör ske.

Om framställningarna avser olika brott, må samtidigt föreskrivas, att den som utlämnas till en stat skall från denna stat utlämnas vidare till annan stat på villkor, som bestämts enligt 12 §.

Utlämning till Finland.
26 §.

Polis- eller åklagarmyndighet eller, i fråga om verkställighet av straff, länsstyrelse, som önskar att framställning skall göras om utlämning till Finland av person, som uppehåller sig i främmande stat, skall rikta begäran därom till justitieministeriet. Anser ministeriet att begäran skall villfaras, gör ministeriet framställningen på diplomatisk väg, ifall icke annorlunda överenskommits med den främmande staten.

27 §.

Beträffande de uppgifter som framställningen bör innehålla skall vad ovan i 13 § 2 mom. stadgas äga motsvarande tillämpning. Till stöd för framställningen skall därjämte företes sådan utredning som i den främmande staten möjligen erfordras för utlämning.

28 §.

Erfordras för utlämning, att för myndighet i den främmande staten företes beslut av finsk domstol, varav framgår, att domstolen runnit sannolika skäl föreligga till misstanke att den som begäres utlämnad begått brottet, skall frågan därom av justitieministeriet eller, på uppmaning av ministeriet, av den myndighet som begärt utlämning, dragas under domstols prövning.

Saken prövas av allmän underrätt på den ort, där brottet förövats, eller av den rådstuvurätt, som förenämnda myndighet, med beaktande av dess egen verksamhetsort, bevisens art och orten där undersökningarna bedrivits, prövar kunna snabbt handlägga saken. Är rättegång med anledning av det brott, för vilket utlämning begäres, anhängig vid domstol, som i målet utgör första instans, prövas saken av denna.

29 §.

Domstol skall på anmälan utan dröjsmål till behandling upptaga frågan om den persons sannolika skuld, vars utlämning begäres, samt på grund av det förebragta bevismaterialet vid samma rättegångstillfälle avkunna sitt beslut. Den myndighet, som anhängiggjort saken vid domstol, skall i brådskande ordning tillställas expedition, varav beslutet framgår.

Domstol må utan hinder av beslut, som den tidigare meddelat, upptaga saken till förnyad behandling, om ny utredning förebragts.

Ändring må icke sökas i domstolens beslut.

30 §.

I fråga om den som utlämnats till Finland skall de villkor som nämnes i 12 § 1 mom. iakttagas, så ock de villkor som uppställts i beslutet om utlämning.

Kompletterande stadganden.
31 §.

För brott, som kan föranleda utlämning enligt denna lag, må, även om framställning om utlämning av viss person ännu icke inkommit, denne tagas i förvar, ifall den främmande staten anhållit därom eller om personen i den främmande staten är efterlyst för brottet. Angående sådant tagande i förvar gäller på motsvarande sätt vad i 19―22 §§ är stadgat. Här avsedd begäran, som bör grundas på häktningsorder eller verkställbar dom, må göras av vederbörande myndighet i den främmande staten direkt hos häktningsberättigad myndighet i Finland. I sådant fall må ock beslags- och rannsakningsåtgärd vidtagas. Meddelande om användning av tvångsmedel skall ofördröjligen tillställas justitieministeriet.

Finner justitieministeriet hinder mot utlämning av den omhändertagne föreligga, skall ministeriet omedelbart förordna om hans frigivande. Föreligger ej sådant hinder och har rådstuvurätten icke förordnat om hans frigivande, skall den främmande staten ofördröjligen underrättas om åtgärden, och därvid skall jämväl utsättas viss tid, högst 30 dagar från avsändandet av meddelandet, inom vilken framställning om utlämning bör göras. Sker det ej, skall den omhändertagne frigivas.

Häktningsberättigad myndighet i Finland må direkt hos polisen eller annan behörig myndighet i den stat, där person, som skall begäras utlämnad till Finland, uppehåller sig, anhålla om att denne tages i förvar samt om beslags- och rannsakningsåtgärd, ifall sådant enligt överenskommelse eller eljest är tillåtet i den främmande staten. Meddelande om sådan begäran skall omedelbart tillställas justitieministeriet.

32 §.

Utan hinder av villkor, som uppställts för utlämning, må justitieministeriet på framställning av den främmande staten medgiva, att den som utlämnats åtalas eller straffas för annat före utlämningen förövat brott än det, för vilket utlämningen skett, eller utlämnas vidare till annan stat. Beträffande sådan framställning och de villkor, som skall uppställas för utlämningen, gäller i tillämpliga delar vad om utlämning från Finland är stadgat.

Medgivande må lämnas endast om utlämning för gärningen, enligt vad handlingarna utvisar, lagligen kan ske till ifrågavarande stat.

Framgår av handlingarna, att framställningen enligt lag icke kan bifallas, eller anser ministeriet eljest skäl icke föreligga att villfara begäran, skall den omedelbart avslås. I annat fall avgöres frågan om lagenligheten i den begärda åtgärden av högsta domstolen. Finner högsta domstolen, att hinder möter, må framställningen icke bifallas.

33 §.

Justitieministeriet må medgiva, att annan än finsk medborgare, som av främmande stat utlämnas till annan stat, får transporteras genom riket.

Sker utlämningen till något av de övriga nordiska länderna, må likväl även finsk medborgare transporteras genom riket, såvitt förutsättning för utlämning av honom till den mottagande staten jämlikt lagen den 3 juni 1960 om utlämning för brott Finland och de övriga nordiska länderna emellan (270/60) föreligger.

Framställning rörande transport av den, som utlämnas till annat än nordiskt land, skall göras på diplomatisk väg, såvitt icke med vederbörande främmande stat annorlunda överenskommits.

34 §.

Besvär må icke anföras över beslut, som justitieministeriet fattat med stöd av denna lag.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Genom den upphäves lagen den 11 februari 1922 om utlämning av förbrytare (43/22) jämte däri vidtagna ändringar.

Har framställning om utlämning gjorts av främmande stat före denna lags ikraftträdande, men ärendet ej därförinnan blivit slutligen avgjort, skall ärendet avgöras enligt denna lag.

Beträffande förfarandet skall dock äldre lag tillämpas.

Med främmande stat ingången överenskommelse, som är gällande vid denna lags ikraftträdande, skall, så länge den är i kraft, alltjämt tillämpas, även om den avviker från stadgandena i denna lag.

Helsingfors den 7 juli 1970.

Republikens President
Urho Kekkonen

Justitieminister
Keijo Liinamaa

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.