456/1970

I enlighet med denna lag må den, som i främmande stat är misstänkt, åtalad eller dömd för där straffbelagd gärning, utlämnas från Finland till den främmande staten samt den, som i Finland är misstänkt, åtalad eller dömd för brott, begäras utlämnad till Finland.

I fråga om utlämning för brott mellan Finland och de övriga medlemsstaterna i Europeiska unionen samt mellan Finland och de övriga nordiska länderna föreskrivs särskilt. (30.12.2003/1287)

Finsk medborgare får ej utlämnas.

2 mom. har upphävts genom L 30.12.2003/1287 . (30.12.2003/1287)

För ett brott som har begåtts i Finland eller ombord på ett finskt fartyg eller luftfartyg får utlämning ske endast om lagföring för brottet i den ansökande staten anses ändamålsenlig och det straff som i denna stat skulle kunna följa på brottet inte väsentligt avviker från den påföljd som enligt finsk lag kan följa på brottet. Begärs utlämning för verkställighet av straff, får begäran bifallas endast om straffpåföljden inte väsentligt avviker från vad som här hade kunnat följa på brottet.

Utlämning får inte ske, om inte den gärning för vilken utlämning begärs är eller, om den hade begåtts i Finland under motsvarande förhållanden, skulle vara att anse som ett brott för vilket det strängaste straffet enligt finsk lag är fängelse i minst ett år.

Den som i en främmande stat har dömts för en gärning som avses i 1 mom. får utlämnas endast om den utmätta påföljden omfattar förlust av friheten i minst fyra månader.

Avser begäran om utlämning flera gärningar och föreligger ovan nämnda förutsättningar i fråga om någon av dessa, får begäran bifallas även för de övriga gärningarnas del, om dessa eller gärningar som motsvarar dem är straffbelagda enligt finsk rätt.

Utan hinder av 1 och 2 mom. kan utlämning ske för en gärning som, om den hade begåtts i Finland under motsvarande förhållanden, skulle vara att anse som penningförfalskningsbrott, förberedelse till penningförfalskning eller användning av falska pengar.

För gärning, som är att anse såsom militärt brott, får utlämning ej ske. Innefattar gärningen jämväl brott, för vilket utlämning eljest är tillåten, får utlämning dock ske för det brottet.

Utlämning får ej ske för politiskt brott. Är ett brott av icke politisk beskaffenhet innefattat i eller anknutet till ett politiskt brott, må utlämning likväl beviljas, såframt gärningen bedömd såsom en helhet icke kan anses övervägande äga karaktären av ett politiskt brott.

Uppsåtligt dödande eller försök därtill, som icke ägt rum i öppen strid, bör icke i något fall anses vara ett politiskt brott.

3 mom. har upphävts genom L 30.12.2003/1287 . (30.12.2003/1287)

Framställning om utlämning må ej bifallas, om den, vars utlämning begäres, på grund av ras, nationalitet, religion, politisk uppfattning eller tillhörighet till viss samhällsgrupp eller till följd av politiska förhållanden löper risk att efter utlämnandet utsättas för mot hans liv eller frihet riktad eller annan förföljelse.

Utlämning må ej ske, om den på grund av den avsedda personens ålder, hälsotillstånd eller övriga personliga förhållanden eller på grund av särskilda omständigheter av humanitära skäl vore oskälig.

Framställning om utlämning skall grunda sig antingen på verkställbar dom, genom vilken den som begäres utlämnad med stöd av utredning, som bör anses tillräcklig, befunnits skyldig till det brott, som avses i framställningen, eller på beslut om häktning, meddelat av behörig myndighet i den främmande staten, vilket grundar sig på utredning om ifrågavarande persons sannolika skuld till brottet.

Genom överenskommelse med främmande stat må bestämmas, att verkställbara domar eller av domstolar eller domare meddelade beslut om häktning som sådana skall godtagas såsom grund för utlämning för denna stats vidkommande.

Utlämning må ej beviljas, om i Finland givits dom för det i utlämningsframställningen avsedda brottet eller om rätten att väcka åtal för brottet eller att verkställa straffet, bedömd enligt finsk lag, vore att anse såsom förfallen.

2 mom. har upphävts genom L 30.12.2003/1287 . (30.12.2003/1287)

Är den, om vars utlämnande är fråga, i Finland åtalad för annat brott, varå kan följa frihetsstraff, eller skall han på grund av dom antingen undergå sådant straff eller eljest vara berövad sin frihet, må utlämning ej äga rum så länge hindret består.

Utan hinder av vad i 1 mom. stadgas må på synnerliga skäl förordnas att den, vars utlämning begäres, för rättegång om den gärning som avses med framställningen kan utlämnas till den främmande staten på villkor, att den utlämnade omedelbart efter det rättegången avslutats överlämnas till finsk myndighet.

Vid beviljande av utlämning skall följande villkor i tillämpliga delar ställas:

I det fall som avses i 5 § skall uttryckligen anges att den som utlämnas inte får straffas enligt en bestämmelse som avser militärt brott.

När någon enligt 6 § utlämnas för en gärning som inte till sin huvudsakliga beskaffenhet kan anses som ett politiskt brott, skall som villkor ställas att gärningen, då den utlämnade döms till straff, inte får anses som ett politiskt brott.

Då utlämning beviljas kan dessutom ställas andra villkor som anses nödvändiga.

Framställning om utlämning göres på diplomatisk väg, ifall med den främmande staten icke annorlunda överenskommits.

Till framställningen skall fogas avskrift av häktningsorder eller verkställbar dom. Samtidigt skall, om det ej eljest framgår av handlingarna, uppgift lämnas om personens medborgarskap och hemvist, brottets beskaffenhet, tid och plats för detta samt de i den främmande staten på fallet tillämpliga straffbestämmelserna. Signalement skall om möjligt företes.

De inkomna handlingarna skall tillställas justitieministeriet.

Justitieministeriet avgör, huruvida framställningen skall bifallas.

Framgår av handlingarna, att framställningen enligt lag icke kan bifallas, eller finner ministeriet eljest skäl icke föreligga att villfara begäran, skall den omedelbart avslås.

Justitieministeriet beslutar även om i 11 § 2 mom. nämnd utlämning, i 12 § 1 mom. 2 punkten nämnt tillstånd och i 12 § 4 mom. nämnda villkor.

Om framställningen inte omedelbart avslås, skall handlingarna tillställas centralkriminalpolisen, som skyndsamt skall göra undersökning i saken. Vid undersökningen skall utöver stadgandena i denna lag i tillämpliga delar iakttas vad som stadgas om förundersökning av brott. (30.4.1987/465)

Är den, vars utlämning begäres, i Finland åtalad för brott, skall vederbörande åklagare och om möjligt även målsäganden höras över framställningen.

Efter slutförd undersökning skall därvid uppgjorda protokoll och övriga handlingar ofördröjligen tillställas justitieministeriet.

Justitieministeriet må, på grund av vad vid undersökningen framkommit, av den främmande staten införskaffa tilläggsutredning, som ministeriet finner nödig.

Påstår den som begäres utlämnad vid undersökningen eller i skrivelse, som före sakens avgörande tillställts justitieministeriet, att laga förutsättningar för utlämning saknas, skall ministeriet, om ej framställningen om utlämning omedelbart avslås, innan saken avgöres begära utlåtande av högsta domstolen. Ministeriet må även eljest anhålla om utlåtande, där detta anses erforderligt.

Vid undersökningen skall den, vars utlämning begäres, underrättas om ovan i 1 mom. stadgat rättsskyddsmedel, varom anteckning bör göras i protokollet.

Högsta domstolen prövar, med beaktande av stadgandena i 1–10 §§ eller motsvarande bestämmelser i internationellt avtal, som är förpliktande för Finland, huruvida framställningen om utlämning kan bifallas.

Finner högsta domstolen hinder mot utlämningen föreligga, må framställningen icke bifallas.

Högsta domstolen kan förordna om upptagande av bevis eller om vidtagande av någon annan behövlig åtgärd i saken inför den tingsrätt som högsta domstolen finner lämplig, eller, om den som begärs utlämnad tagits i förvar på det sätt som stadgas nedan, inför den tingsrätt som avgjort frågan om omhändertagandet. Därvid gäller vad som stadgas om behandling av brottmål i allmänhet. Åklagaren skall tillvarata den främmande statens intressen. Sedan förhandlingen avslutats skall tingsrätten ofördröjligen tillställa högsta domstolen utdrag ur sitt protokoll i ärendet jämte övriga handlingar.

För att främja undersökningen och säkerställa utlämningen får en anhållningsberättigad polisman ta den som begärs utlämnad i förvar. Åtgärden skall utan dröjsmål meddelas tingsrätten på den ort där han förvaras samt den behöriga åklagaren och justitieministeriet. (28.6.1993/607)

Beträffande omhändertagen gäller i tillämpliga delar vad om rannsakningsfånge är stadgat.

Sedan tingsrätten fått meddelande om att någon tagits i förvar, skall den skyndsamt uppta ärendet till behandling i den ordning som är föreskriven för behandling av häktningsyrkanden och besluta om åtgärden skall förbli i kraft. Domstolen skall genast underrätta justitieministeriet om sitt beslut. (28.6.1993/607)

På begäran av den som tagits i förvar skall frågan om omhändertagandet alltid upptagas till förnyad prövning inom två veckor från det begäran framställts.

Avslår justitieministeriet framställningen om utlämning eller finner högsta domstolen hinder mot utlämning föreligga, skall de förordna om den omhändertagnes omedelbara frigivning.

Därest utlämning beviljas, skall ministeriet utsätta tid, inom vilken den främmande staten skall hämta den som utlämnas. Tiden må icke utan synnerliga skäl överstiga en månad från det nämnda stat erhållit del av beslutet om utlämning och må i intet fall överstiga två månader.

Vederbörande rådstuvurätt skall ofördröjligen underrättas om i denna paragraf avsett beslut av ministeriet eller högsta domstolen.

Över onödigt uppskov vid ärendets behandling inför underrätt och över beslut, som underrätt fattat angående omhändertagande, må klagan utan tidsbegränsning anföras medelst skrivelse, som skall tillställas högsta domstolen.

Polisman må, såsom därom särskilt är stadgat, vidtaga beslags- och rannsakningsåtgärd även i det fall, att gärning av det slag, som avses i utlämningsframställningen, även om den icke är straffbar enligt finsk rätt, vore att här anse såsom brott, om den hade begåtts i Finland.

I sitt beslut om utlämning må justitieministeriet förordna, att föremål, som tagits i beslag, skall överlämnas till den myndighet som begärt utlämning.

Den som begärs utlämnad har rätt att anlita ett biträde.

Om den som begärs utlämnad begär det, ska en försvarare förordnas för honom eller henne. I fråga om förordnande av en försvarare på tjänstens vägnar och i fråga om försvararen i övrigt gäller i tillämpliga delar 2 kap. i lagen om rättegång i brottmål (689/1997) . Försvararen förordnas av den tingsrätt som behandlar frågan om tagande i förvar eller av någon annan domstol som behandlar utlämningsärendet. Om den som begärs utlämnad har gripits eller annars påträffats i Finland, ska personen i fråga utan dröjsmål informeras om rätten att anlita ett biträde och om att en försvarare kan förordnas för honom eller henne.

Till försvararen ska betalas en skälig ersättning av statens medel som bestäms av justitieministeriet och som staten ska svara för.

Om flera främmande stater begär utlämning av samma person, ska justitieministeriet, med hänsyn till brottets beskaffenhet, tiden och platsen för brottet, framställningarnas tidsföljd, personens nationalitet och hemvist samt övriga omständigheter som inverkar på saken, bestämma till vilken stat utlämning ska ske. (21.12.2007/1384)

Om framställningarna avser olika brott, får samtidigt bestämmas att den som utlämnas till en stat skall utlämnas vidare från denna stat till en annan stat på de villkor som möjliggör utlämning till den ifrågavarande staten.

Om en polis- eller åklagarmyndighet eller, i fråga om verkställighet av straff, brottspåföljdsverket önskar att framställning skall göras om utlämning till Finland av en person som uppehåller sig i en främmande stat, skall myndigheten eller verket rikta en begäran om detta till justitieministeriet. Anser ministeriet att begäran skall bifallas, gör ministeriet framställningen på diplomatisk väg, om inte något annat överenskommits med den främmande staten. (30.12.2003/1287)

Justitieministeriet kan även på eget initiativ göra i 1 mom. avsedd framställning om utlämning. (2.2.1979/114)

Beträffande de uppgifter som framställningen bör innehålla skall vad ovan i 13 § 2 mom. stadgas äga motsvarande tillämpning. Till stöd för framställningen skall därjämte företes sådan utredning som i den främmande staten möjligen erfordras för utlämning.

28 § har upphävts genom L 30.4.1987/465 .

29 § har upphävts genom L 30.4.1987/465 .

I fråga om den som utlämnats till Finland skall de villkor som nämnes i 12 § 1 mom. iakttagas, så ock de villkor som uppställts i beslutet om utlämning.

Om den som utlämnats till Finland på sannolika skäl misstänks för att ha gjort sig skyldig till någon annan än en i utlämningsbeslutet avsedd gärning på vilken fängelsestraff kan följa och som har begåtts innan personen utlämnades till Finland, kan domstolen på yrkande av en häktningsberättigad tjänsteman bestämma att personen skall häktas i syfte att få en främmande stats samtycke till att personen åtalas för gärningen i fråga. Den som är misstänkt för brott får dock inte berövas sin frihet med stöd av detta häktningsbeslut förrän den främmande staten har gett sitt samtycke till att åtal väcks för den gärning som avses i häktningsbeslutet. Häktningsbeslutet förfaller om den främmande staten inte ger sitt samtycke till att åtal väcks. (19.4.2002/296)

Om den främmande staten har gett sitt samtycke enligt 2 mom. och den misstänkte har berövats sin frihet med stöd av det i momentet avsedda häktningsbeslutet, ska frågan om häktning av den misstänkte med stöd av 2 kap. 11 § i tvångsmedelslagen (806/2011) föras till domstol för avgörande med iakttagande i tillämpliga delar av vad som föreskrivs i 3 kap. 4 och 5 § i den lagen. Om den misstänkte har berövats sin frihet av någon annan orsak, ska häktningsbeslutet så snart den främmande statens samtycke erhållits utan dröjsmål föras till domstol för handläggning. (22.7.2011/826)

I övrigt skall i fall som avses i 2 och 3 mom. i tillämpliga delar iakttas vad som i tvångsmedelslagen föreskrivs om handläggning av häktningsärenden. (19.4.2002/296)

För ett brott som kan föranleda utlämning enligt denna lag får, även om framställning om utlämning av en bestämd person ännu inte inkommit, denne tas i förvar, om den främmande staten begärt detta eller om han i den främmande staten är efterlyst för brottet. Om sådant tagande i förvar gäller på motsvarande sätt vad som stadgas i 19–22 §§. Här nämnd begäran, som skall grunda sig på häktningsförordnande eller verkställbar dom, får göras av behörig myndighet i den främmande staten direkt hos en anhållningsberättigad tjänsteman i Finland. I sådant fall får också verkställas beslag, husrannsakan, kroppsvisitation och kroppsbesiktning. Justitieministeriet skall utan dröjsmål underrättas om användning av tvångsmedel. (30.4.1987/465)

Om justitieministeriet finner att det föreligger hinder mot utlämning av den som tagits i förvar, ska ministeriet omedelbart bestämma att han eller hon ska friges. Om ett sådant hinder inte föreligger och om tingsrätten inte har bestämt att han eller hon ska friges, ska den främmande staten utan dröjsmål underrättas om åtgärden, och samtidigt ska också utsättas den tid, högst 30 eller av särskilda skäl 45 dagar från avsändandet av meddelandet, inom vilken framställning om utlämning ska göras. Om så inte sker, ska den som tagits i förvar friges. Justitieministeriet beslutar om underrättelsen. (22.5.2015/660)

En anhållningsberättigad tjänsteman får direkt hos polisen eller hos annan behörig myndighet i den stat, där den som skall begäras utlämnad till Finland uppehåller sig, anhålla om att denne tas i förvar samt om verkställande av beslag, husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning, om detta enligt överenskommelse eller annars är tillåtet i den främmande staten. Om sådan begäran skall justitieministeriet omedelbart underrättas. (30.4.1987/465)

I de fall där någon får tas i förvar med stöd av denna lag kan han eller hon i stället meddelas reseförbud. I fråga om reseförbudet gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om reseförbud i tvångsmedelslagen och bestämmelserna om tagande i förvar i denna lag.

Utan hinder av villkoren för utlämning kan justitieministeriet på framställning av en främmande stat lämna medgivande till att den som utlämnats får åtalas eller straffas för något annat före utlämningen förövat brott än det som låg till grund för utlämningen, eller vidareutlämnas till en annan stat. Beträffande framställningen och de villkor som skall ställas för utlämningen gäller på motsvarande sätt vad som föreskrivs om utlämning från Finland. (30.12.2003/1287)

Medgivande må lämnas endast om utlämning för gärningen, enligt vad handlingarna utvisar, lagligen kan ske till ifrågavarande stat.

Framgår av handlingarna, att framställningen enligt lag icke kan bifallas, eller anser ministeriet eljest skäl icke föreligga att villfara begäran, skall den omedelbart avslås. I annat fall avgöres frågan om lagenligheten i den begärda åtgärden av högsta domstolen. Finner högsta domstolen, att hinder möter, må framställningen icke bifallas.

Justitieministeriet må medgiva, att annan än finsk medborgare, som av främmande stat utlämnas till annan stat, får transporteras genom riket.

Sker utlämningen till något av de övriga nordiska länderna, får likväl även en finsk medborgare transporteras genom Finland, om det finns sådana förutsättningar för utlämning av personen i fråga till den mottagande staten som föreskrivs i lagen om utlämning för brott mellan Finland och de övriga nordiska länderna (1383/2007) eller om det är fråga om utlämning till en medlemsstat i Europeiska unionen och det finns sådana förutsättningar för transporten som föreskrivs i lagen om utlämning för brott mellan Finland och de övriga medlemsstaterna i Europeiska unionen (1286/2003) . (21.12.2007/1384)

Framställning rörande transport av den, som utlämnas till annat än nordiskt land, skall göras på diplomatisk väg, såvitt icke med vederbörande främmande stat annorlunda överenskommits.

I beslut som justitieministeriet har fattat med stöd av denna lag får ändring inte sökas genom besvär.

35 § har upphävts genom L 30.12.2003/1287 .

36 § har upphävts genom L 30.12.2003/1287 .

37 § har upphävts genom L 30.12.2003/1287 .

38 § har upphävts genom L 30.12.2003/1287 .

39 § har upphävts genom L 30.12.2003/1287 .

40 § har upphävts genom L 30.12.2003/1287 .

41 § har upphävts genom L 30.12.2003/1287 .

42 § har upphävts genom L 30.12.2003/1287 .

43 § har upphävts genom L 30.12.2003/1287 .

44 § har upphävts genom L 30.12.2003/1287 .

45 § har upphävts genom L 30.12.2003/1287 .

46 § har upphävts genom L 30.12.2003/1287 .

47 § har upphävts genom L 30.12.2003/1287 .

48 § har upphävts genom L 30.12.2003/1287 .