467/1969

Given i Helsingfors den 14 juli 1969.

Lag om pension för lantbruksföretagare.

I enlighet med Riksdagens beslut stadgas:

1 §.

Idkare av gårdsbruk och fiskare, vilka i denna lag benämnes lantbruksföretagare, skall, om de är bosatta i Finland, försäkras för ålderdom, invaliditet och dödsfall såsom i denna lag stadgas.

Med idkare av gårdsbruk avses person, som för egen rakning bedriver gårdsbruk på brukningsenhet med minst två hektar jordbruksjord och själv deltager i arbetet, och med fiskare person, som utan att stå i arbetsförhållande bedriver yrkesmässigt fiske. Såsom lantbruksföretagare anses även personer, vilka för gemensam räkning utför ovan avsett arbete, och person, som utför sagda arbete i egenskap av familjemedlem.

Denna lag gäller likväl icke

1) lantbruksföretagare, som icke fyllt 18 år, ej heller verksamhet, som sedan lantbruksföretagaren uppnått sagda ålder icke utan avbrott fortgått minst fyra månader; ej heller

2) lantbruksföretagare, vars i 8 § avsedda arbetsinkomst, uppskattad enligt stadgandena i sagda paragraf, icke motsvarar en årsinkomst av minst 500 mark.

Denna lag tillämpas icke heller på sådan i samband med gårdsbruk eller fiske bedriven verksamhet, som bör anses såsom särskilt företag.

Uppstår oklarhet om, huruvida denna lag skall tillämpas på viss person eller på viss verksamhet, avgöres saken av pensionsskyddscentralen på ansökan av vederbörande eller av lantbruksföretagarnas pensionsanstalt, som nämnes i 16 §.

2 §.

I denna lag avses med brukningsenhet en sådan, av en eller flera lägenheter eller lägenhetsdelar bestående enhet för bedrivande av gårdsbruk, som förvaltas såsom en helhet.

Vid tillämpningen av denna lag anses såsom jordbruksjord den i brukningsenheten ingående lägenhetens eller lägenhetsdelens odlade jordbruksjord, ökad, om lägenheten eller lägenhetsdelen är belägen i södra Finland, med 1/10, om den är belägen i mellersta Finland, med 1/15 och, om den är belägen i norra Finland, med 1/20 av dess växtliga skogsmark. Angående gränserna för här avsedda områden samt angående vad som skall anses såsom odlad jordbruksjord och växtlig skogsmark stadgas genom förordning.

3 §.

Lantbruksföretagare är skyldig att i lantbruksföretagarnas pensionsanstalt upptaga i 1 § 1 mom. avsedd försäkring för pensionsskydd enligt denna lag.

4 §.

Är lantbruksföretagares pensionsskydd och familjepensionsskyddet för hans anhöriga på annat sätt så ordnade, att de bör anses tillräckliga, må pensionsskyddscentralen på ansökan befria honom från den i 3 § stadgade försäkringsskyldigheten.

Lantbruksföretagare, som erhållit i 1 mom. avsedd befrielse, må av pensionsskyddscentralen senare på ansökan godkännas att komma i åtnjutande av pensionsskydd. Härvid anses han ånyo ha begynt sin verksamhet såsom lantbruksföretagare från ingången av den kalendermånad, som närmast följer efter ansökningen.

Närmare bestämmelser angående tillämpningen av denna paragraf meddelas av social- och hälsovårdsministeriet.

5 §.

Pension bestämmes särskilt för varje period, under vilken lantbruksföretagares verksamhet fortgått minst fyra månader. Har han rätt att erhålla pension på grundval av två eller flera perioder, sammanräknas pensionerna för varje period.

6 §.

Förutsättningarna för erhållande av ålders-, invalid- och familjepension samt pensionens storlek bestämmes, såframt icke annat följer av denna lag, på sätt i lagen om pension för arbetstagare är stadgat, och härvid skall beträffande i denna lag avsedd arbetsinkomst och till pension berättigande tid i motsvarande mån tillämpas vad i förenämnda lag är stadgat om lön och om till pension berättigande tjänstgöringstid. På pension enligt denna lag tillämpas likväl icke stadgandena i 5 a och 7 b §§ lagen om pension för arbetstagare. Vid fastställande av familjepensions storlek beaktas icke nedsättning enligt 2 mom. av förmånslåtarens pension, ej heller ändring enligt 9 § 2 mom. av pensionens belopp.

Lantbruksföretagare äger rätt att erhålla ålderspension oberoende av om han fortsätter sin i 1 § avsedda verksamhet. Av pensionen utbetalas likväl endast hälften till sådan lantbruksföretagare, som fortfarande utför husbondearbete på i denna lag avsedd brukningsenhet.

Verksamhet under den tid lantbruksföretagare äger rätt att, erhålla invalidpension beaktas icke vid tillämpningen av denna lag, ej heller verksamhet efter uppnådd pensionsålder.

Har för brukningsenhets åkerareal ingåtts åkerreserveringsavtal, som avses i lagen om begränsning av nyttjande av åker (216/69), anses vid tillämpningen av denna lag åkerareal, som omfattas av avtalet, vara brukad på normalt sätt och lantbruksföretagare, som ingått avtalet, fortsätta husbondearbete på brukningsenheten under avtalsperioden.

7 §.

Såsom till pension berättigande räknas den tid lantbruksföretagares förvärvsverksamhet efter denna lags ikraftträdande fortgått, innan han uppnådde pensionsåldern, varvid likväl i tillämpliga delar vad i 6 § 1 och 3―5 mom. lagen om pension för arbetstagare är stadgat skall tillämpas.

8 §.

För bestämmande av den pensionsgrundande arbetsinkomsten fastställes för lantbruksföretagare den arbetsinkomst han skäligen kan uppskattas fortgående åtnjuta av verksamhet, som faller under denna lag.

Husbondes och husmoders sammanräknade årliga arbetsinkomst av gårdsbruk anses utgöra 500 mark för varje hektar jordbruksjord av de 12 första hektaren samt 120 mark för varje hektar därutöver, sammanlagt dock högst för 30 hektar. Såsom husmoderns årliga arbetsinkomst anses 1800 mark, likväl högst hälften av sagda sammanräknade arbetsinkomst. Den sammanräknade arbetsinkomsten och dess fördelning mellan husbonden och husmodern bestämmes likväl med avvikelse från det ovan anförda, om osedvanligt odlingssätt eller arbetsfördelningen på brukningsenheten eller annan särskild orsak det förutsätter.

Utföres husbonde- eller husmodersarbetet på en och samma brukningsenhet av två eller flera personer för gemensam räkning, bestämmes för dem en gemensam arbetsinkomst genom att jordbruksjordens areal först divideras med antalet personer, som utför husbondearbetet, varefter i 2 mom. avsedd arbetsinkomst bestämmes särskilt för varje delareal. Arbetsinkomsten för dem, som utför husmodersarbetet, bestämmes i enlighet med 2 mom. sålunda, att den utgör högst hälften av den på nämnda sätt bestämda hela arbetsinkomsten på brukningsenheten. Den återstående delen av sagda arbetsinkomst fördelas, såframt icke särskilda skäl annat föranleder, jämnt mellan dem som utför husbondearbetet.

Annan i gårdsbruksarbete deltagande familjemedlem anses i arbetsinkomst erhålla den lön, som utbetalas till honom, likväl högst vad enligt 2 mom. skall räknas såsom arbetsinkomst för husbonde.

Då försäkringen begynner, fastställer lantbruksföretagarnas pensionsanstalt arbetsinkomsten för lantbruksföretagaren. Undergår de omständigheter, som inverkar på arbetsinkomsten, senare väsentlig förändring, justeras arbetsinkomsten på ansökan. Pensionsanstalten må även självmant justera arbetsinkomsten. Dock må arbetsinkomsten icke ändras retroaktivt.

Den pensionsgrundande arbetsinkomsten erhålles genom division av de fastställda och i enlighet med 9 § lagen om pension för arbetstagare justerade arbetsinkomsternas sammanlagda belopp med motsvarande tid.

Pensionsskyddscentralen må meddela pensionsanstalten allmänna föreskrifter angående tillämpningen av denna paragraf.

9 §.

Lantbruksföretagare som uppnått pensionsåldern beviljas ålderspension från ingången av den månad, som närmast följer efter ansökningen om pension.

Beviljas ålderspension från annan tidpunkt än från ingången av månaden efter det pensionsåldern uppnåtts, ändras pensionens belopp beroende på begynnelsetidpunkten med iakttagande av försäkringsmatematiska principer på sätt social- och hälsovårdsministeriet bestämmer.

10 §.

Lantbruksföretagare är skyldig att erlägga försäkringspremie, vilken beräknas med tillämpning av en basprocent som fastställts av social- och hälsovårdsministeriet sålunda, att försäkringspremien för den för lantbruksföretaget fastställda arbetsinkomsten upp till 5 000 mark utgör 2/5 av den i enlighet med basprocenten beräknade försäkringspremien samt för arbetsinkomst därutöver överensstämmer med basprocenten. Ministeriet fastställer årligen basprocenten till samma tal som det procenttal, som kan uppskattas i medeltal motsvara försäkringspremien i procent av lönerna för försäkring enligt minimivillkoren i lagen om pension för arbetstagare.

Skall två eller flera personer försäkras på grund av i samma företag utfört arbete, sammanräknas arbetsinkomsterna vid tillämpningen av 1 mom., varefter envars andel erhålles genom att totalpremien fördelas i förhållande till arbetsinkomsterna.

Lantbruksföretagare svarar för de i samma företag arbetande familjemedlemmarnas i 1 mom. avsedda försäkringspremie såsom för egen gäld. Bedrives i denna lag avsedd företagarverksamhet i form av sammanslutning, svarar även sammanslutningen för sina delägares på sagda verksamhet grundade försäkringspremier såsom för egen gäld.

11 §.

Lantbruksföretagare är berättigad att på villkor och mot premie, som fastställes av social- och hälsovårdsministeriet, för sig och sina anhöriga anordna pensionsskydd, som är bättre än det pensionsskydd denna lag förutsätter. Försäkringspremien för här avsedd tilläggsförmån må erläggas även i ett för allt.

Sådan lantbruksföretagare, vars brukningsenhet är mindre än vad 1 § 2 mom. förutsätter eller vars arbetsinkomst är mindre än vad i 3 mom. 2 punkten av sagda paragraf förutsattes, må om han eljest uppfyller i denna lag stadgade förutsättningar, på villkor som fastställes av social- och hälsovårdsministeriet beviljas försäkring enligt denna lag. Försäkringen må dock icke beviljas retroaktivt.

12 §.

Har lantbruksföretagare försummat att upptaga försäkring enligt denna lag, fastställer lantbruksföretagarnas pensionsanstalt arbetsinkomsten på grundval av utredning som den anskaffat eller, om sådan saknas, enligt uppskattning och uppbär försäkringspremie, som pensionsanstalten för tiden för försummelsen må höja till högst dubbelt belopp.

Har lantbruksföretagare försummat att erlägga försäkringspremie, äger pensionsanstalten rätt att för tiden för betalningsdröjsmålet på premien uppbära en årlig ränta om högst 10 procent.

Vid försummelse som avses i 1 eller 2 mom. må arbetsinkomst icke fastställas och försäkringspremie icke uppbäras retroaktivt för längre tid än för det löpande kalenderåret och de fem närmast föregående kalenderåren. Till den del skyldighet att upptaga försäkring eller att erlägga försäkringspremie försummats för tid, som föregår nämnda tid, är rätten till pension enligt denna lag förverkad. Detsamma skall gälla, om erläggande av försäkringspremie så fördröjts att premien enligt vad ovan sagts icke mera kunnat uppbäras.

Från pension må i enlighet med vad genom förordning närmare stadgas pensionstagarens utestående försäkringspremier avdragas.

13 §.

Staten erlägger årligen i understöd till lantbruksföretagarnas pensionsanstalt hälften av de på denna lag grundade pensionerna och övriga förmånerna, till vilka härvid likväl icke räknas pension som minskats enligt 6 § 2 mom., ej heller förmåner enligt 11 § 1 mom. Om de försäkringspremier pensionsanstalten erhållit och avkastningen av placeringarna samt förenämnda understöd tillsammans icke förslår till förmånerna enligt denna lag och till pensionsanstaltens övriga omkostnader, erlägger staten i understöd även det resterande beloppet.

Staten skall, i enlighet med vad genom förordning närmare stadgas, varje år i förskott erlägga ett belopp, motsvarande vad staten uppskattas komma att enligt 1 mom. erlägga i understöd.

14 §.

De fastställda arbetsinkomsterna och de i denna lag stadgade markbeloppen justeras att motsvara förändringarna i den allmänna lönenivån i landet på sätt i 9 § lagen om pension för arbetstagare stadgas.

15 §.

I pensionsskyddscentralens i 1 § 5 mom. och 4 § samt i pensionsanstaltens i 8 § 5 mom. avsedda beslut må ändring och undanröjande av beslutet sökas på sätt i lagen om pension för arbetstagare är stadgat.

16 §.

Försäkringen enligt denna lag handhas av lantbruksföretagarnas pensionsanstalt.

Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt står under tillsyn av social- och hälsovårdsministeriet, och reglemente för den utfärdas genom förordning. Pensionsanstaltens beslutanderätt utövas av en delegation och en av denna tillsatt styrelse, till vilka, förutom ordföranden och viceordföranden, hör två personer, nominerade av finansministeriet och en person nominerad av social- och hälsovårdsministeriet samt företrädare för de mest representativa av de organisationer, som bevakar av denna lag omfattade personers ekonomiska intressen. Ordföranden eller viceordföranden bör vara en med pensionsförsäkringsverksamhet förtrogen person. Delegationen tillsättes av pensionsskyddscentralen, som även utser styrelsens ordförande och viceordförande.

17 §.

Lantbruksföretagarnas pensionsanstalts tillgångar skall i första hand placeras för produktiva eller produktionsfrämjande ändamål inom pensionsanstaltens verksamhetsområde.

Placeringarna skall göras med beaktande av trygghet, realvärdets bevarande, avkastning och pensionsanstaltens betalningsberedskap. Säkerheten för placering skall utgöras av i 47 § 1 mom. 1―4 punkterna lagen om försäkringsbolag (450/52) nämnda eller till sin art och säkerhet därmed likställbara värdepapper eller förbindelser eller av fast egendom, som till sitt värde motsvarar placeringen, eller ock av placeringskreditförsäkring, vilken beviljats av pensionsskyddscentralen.

18 §.

Till den pensionsnämnd, som avses i 20 § lagen om pension för arbetstagare, förordnar social- och hälsovårdsministeriet på förslag av de organisationer, som avses i 16 § 2 mom., för högst tre år i sänder åtminstone två ledamöter.

För handläggning av ärenden, på vilka denna lag skall tillämpas, finnes i försäkringsdomstolen såsom, i lagen om denna domstol avsedda lekmannaledamöter åtminstone två ledamöter, som företräder de enligt denna lag försäkrade, samt nödigt antal suppleanter. Angående dessa gäller för övrigt i tillämpliga delar vad i 21 b § lagen om pension för arbetstagare är stadgat om lekmannaledamöter och om förordnande av sådana.

19 §.

Såframt ej annat följer av denna lag, skall ytterligare i tillämpliga delar gälla vad i 3 § 3 och 4 mom., 4 § 6 mom., 8 och 9 §§, 11 § 1 mom., 12 § 1 mom. 5 punkten, 13 och 14 §§ samt 16―21 a §§ och 22 § lagen om pension för arbetstagare och i 10 § 3 mom. lagen om pension för arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden är stadgat.

Vid tillämpningen av stadgandena i 8 § 1 och 5 mom. lagen om pension för arbetstagare skall pension enligt denna lag likställas med pension enligt lagen om pension för arbetstagare och pensionsgrundande arbetsinkomst enligt denna lag beaktas vid valet av den i nämnda stadganden förutsatta högsta pensionsgrundande lönen. Såsom lantbruksföretagares pensionsgrundande arbetsinkomst enligt denna lag anses härvid likväl minst 6000 mark om året.

Vid tillämpningen av 17 och 18 §§ lagen om pension för arbetstagare likställes lantbruksföretagare med i sagda lag avsedd arbetsgivare.

Skattemyndighet är skyldig att åt pensionsskyddscentralen och pensionsanstalten lämna de uppgifter, som är nödiga vid verkställigheten av denna lag. För dessa uppgifter är pensionsskyddscentralen och pensionsanstalten skyldiga att erlägga skäligt arvode, såframt fråga icke är om uppgift, som inverkar på avgörandet i ett föreliggande ärende.

20 §.

Vid tillämpningen av denna lag beaktas areal med en tiondedels hektars noggrannhet. Kan avrundning ske åt bägge hållen, skall den företagas uppåt.

21 §.

Närmare stadganden om verkställigheten och tillämpningen av denna lag utfärdas genom förordning.

22 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1970.

Om ej nedan annorlunda stadgas, gäller denna lag icke lantbruksföretagare, som före lagens ikraftträdande fyllt 65 år.

Rätt till invalidpension föreligger icke på grund av sådan invaliditet, som begynt före lagens ikraftträdande.

Försäkring skall upptagas inom ett år från lagens ikraftträdande, om försäkringsskyldighet inträtt under nämnda år. Uppstår rätt att erhålla pension under denna tid innan försäkring upptagits, utbetalas pensionen som om försäkringen varit i kraft redan då försäkringsskyldigheten inträdde, men av pensionen innehålles vad i försäkringspremie hade bort erläggas.

Utan hinder av vad i 6 § 1 mom. är stadgat utgör beloppet av ålders- och invalidpension för lantbruksföretagare, som är född före den 1 januari 1927, om såsom till pension berättigande skall beaktas tiden från lagens ikraftträdande till dess lantbruksföretagaren fyller 65 år, 22 procent av den pensionsgrundande arbetsinkomsten. Skall såsom till pension berättigande icke beaktas hela förenämnda tid, utgör pensionens belopp en proportionellt lika stor del av sagda pension som antalet till pension berättigande månader utgör av det i hela förenämnda tid ingående antalet fulla månader. Vad i detta moment är stadgat gäller även den, som beviljats i 11 § 2 mom. avsedd frivillig försäkring.

Frivillig försäkring, som avses i 11 § 1 mom., må beviljas även sådan lantbruksföretagare, som fyllt 65 år redan innan denna lag trädde i kraft.

Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt må grundas redan före denna lags ikraftträdande. Pensionsskyddscentralen och pensionsanstalten skall ofördröjligen vidtaga åtgärder för lagens verkställighet. Kostnader som härigenom åsamkas pensionsanstalten före denna lags ikraftträdande ersättes av statens medel.

I 13 § 2 mom. avsett förskott på statsunderstöd erlägges för de två första kalenderåren inom en månad från lagens ikraftträdande.

Helsingfors den 14 juli 1969.

Republikens President
Urho Kekkonen

Minister
J. E. Partanen

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.