Beaktats t.o.m. FörfS 1012/2019.

18.8.2016/656

Statsrådets förordning om ersättande av skador som drabbat renhushållningen

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

I enlighet med statsrådets beslut föreskrivs med stöd av lagen om ersättande av skador som drabbat renhushållningen (987/2011):

1 §
Naturkatastrofer och andra katastrofer

Naturkatastrofer och andra katastrofer enligt 3 § i lagen om ersättande av skador som drabbat renhushållningen (987/2011), nedan katastrof, kan godtas som grund för en ersättning, om

1) snötäckets djup, tillfrysningen av snötäckets undre del eller snöns täthet eller hårdhet på renarnas vanliga vinterbetesområde har varit klart exceptionella och oförutsägbara under minst fyra månader och väsentligen försvagat renarnas tillgång till föda,

2) temperaturen under tiden mellan den 15 april och den 1 november avviker från medelvärdet för motsvarande period under de föregående 10 åren på ett sådant sätt att det i betydande grad orsakar skada för växtförhållandena för de växter som renar äter,

3) det i regnförhållandena under tiden mellan den 15 april och den 1 november sker sådana väsentliga förändringar jämfört med medelvärdet för de föregående 10 åren som medför vattendränkta marker, förändringar i växttäckena eller störningar i den vanliga betesrotationen på grund av väta eller någon annan motsvarande orsak som hindrar renarnas betesgång på deras vanliga sommarbetesmarker eller i väsentlig grad inverkar på tillgången till eller kvaliteten på födan på vinterbetesmarkerna,

4) renbetesmarker har förstörts eller på ett betydande sätt försvagats av en svamp-, mögel- eller rostsjukdom eller någon annan växtsjukdom eller en allmän höstmätare eller någon annan skadeinsekt, som spridit sig i omfattande grad till en näringsväxt som är av betydelse för renarna, eller

5) en sjukdom som orsakas av ett sällsynt virus, en sällsynt bakterie eller motsvarande har spridit sig till renarna och lett till att de i stor omfattning dött eller insjuknat allvarligt.

En förutsättning för att en skada ska ersättas är att det att förhållandena förändrats på det sätt som avses i 1 mom. har betydande negativa konsekvenser. Som katastrof betraktas emellertid inte sådana skadeverkningar som orsakats av de förändringar i förhållandena som avses i 1 mom. när det gäller ett renbeteslag som under flera år före skadefallet har överskridit det största tillåtna antal livrenar som jord- och skogsbruksministeriet bestämt med stöd av 21 § 1 mom. i renskötsellagen (848/1990).

Den katastrof som orsakat en skada som ska ersättas måste förekomma inom ett vidsträckt område som hör till minst två renbeteslag. Katastrofen kan dock förekomma inom endast ett renbeteslags område om den gäller ett vidsträckt område och ett stort antal renar. Katastrofen ska orsaka eller hota att orsaka en skada för vars förebyggande det krävs exceptionell utfodring av eller andra åtgärder för

1) minst 20 procent av de renar som hör till respektive renbeteslag inom området, eller

2) över 50 procent av de renar som tillhör sådana renägare som äger minst 20 procent av renbeteslagets renar.

2 §
Utredning av en katastrof

Jord- och skogsbruksministeriet beslutar att vidta åtgärder för att utreda en katastrof när ministeriet fått uppgifter från Renbeteslagsföreningen, ett renbeteslag, minst fem renägare från samma renbeteslag eller Naturresursinstitutet om sådana förändringar i förhållandena som av grundad anledning kan misstänkas orsaka skador enligt lagen om ersättande av skador som drabbat renhushållningen.

Jord- och skogsbruksministeriet ska först ge Naturresursinstitutet i uppdrag att utreda katastrofen, vid behov i samarbete med Livsmedelssäkerhetsverket. Utredningen görs som en del av de utredningar som institutet och verket enligt resultatstyrningsavtalet förbinder sig att göra för ministeriet. Jord- och skogsbruksministeriet ersätter institutet och verket för kostnaderna för utredningen separat endast om kostnaderna för undersökningen på grund av undersökningstidpunkten eller av någon annan motsvarande motiverad orsak inte kan beaktas som en del av de undersökningar som ingår i resultatavtalet. Ersättningen betalas då ur medel i gårdsbrukets utvecklingsfond.

Jord- och skogsbruksministeriet ska besluta om inledande av en utredning inom två veckor efter det att ministeriet fått kännedom om sådana förändringar i förhållandena som kan visa sig vara eller bli en katastrof. Ett separat beslut om inledande av en utredning behöver emellertid inte fattas, om Livsmedelssäkerhetsverket med stöd av 16 § 2 mom. i lagen om djursjukdomar (441/2013) till jord- och skogsbruksministeriet har anmält att en djursjukdom som ska bekämpas eller en ny, allvarlig djursjukdom förekommer hos renarna. I sådana fall ska Naturresursinstitutet omedelbart i samarbete med Livsmedelssäkerhetsverket bedöma huruvida förekomsten av djursjukdomen eventuellt kan bli en katastrof samt katastrofens omfattning och konsekvenser.

Naturresursinstitutet ska lämna en redogörelse till jord- och skogsbruksministeriet inom fyra veckor efter det att institutet fått kännedom om jord- och skogsbruksministeriets beslut. Om utarbetande av redogörelsen emellertid förutsätter sådana terräng- eller laboratorieundersökningar som inte är möjliga att genomföra inom den utsatta tiden, eller om någon annan grundad anledning uppkommer, får institutet överskrida tidsfristen, dock med högst fyra månader.

Om Naturresursinstitutet anser att undersökningen kräver att sakkunskap hos ett forskningsinstitut inom en annan bransch utnyttjas, ska Naturresursinstitutet meddela jord- och skogsbruksministeriet detta så snart som möjligt efter att det fått uppgiften och samtidigt lägga fram ett förslag om vilket forskningsinstitut uppgiften lämpar sig för. Jord- och skogsbruksministeriet ska då, efter att ha säkerställt den finansiering som behövs för undersökningen, se till att ärendet förs till statsrådet för avgörande eller att den utredning eller undersökning som behövs skaffas från ett privat forskningsinstitut.

3 §
Förfarande för konstaterande av en katastrof

För konstaterande av en katastrof kan man använda

1) terräng- och fältstudier,

2) stickprovsundersökningar och satellitundersökningar som är baserade på geografisk information,

3) Meteorologiska institutets och Finlands miljöcentrals mätningar och observationer om väderleks- och snöförhållanden,

4) mätningar, observationer och prover, inbegripet analys av dessa, som gäller renar eller som Livsmedelssäkerhetsverket eller något annat forskningsinstitut utför på parasiter och sjukdomsalstrare som förekommer hos renar, eller

5) andra metoder som i fråga om sin tillförlitlighet kan jämföras med de undersökningar som avses i 1–4 punkten.

Objekt för en undersökning kan vara förändringar i väderleks- och snöförhållandena, i vegetationen och i biota samt förändringarnas konsekvenser för renarnas antal och hälsotillstånd, antalet födda renkalvar samt renarnas kondition och beteende.

I en redogörelse om konstaterande av en katastrof ska åtminstone följande fakta presenteras:

1) vilket område som berörs av katastrofen,

2) vad som orsakar katastrofen och verkningssätten,

3) vilka skador katastrofen orsakar renskötseln och katastrofens betydelse för näringen, samt

4) hur katastrofen och dess konsekvenser har konstaterats.

4 §
Information om katastrofen

Landsbygdsnäringsmyndigheterna i renskötselområdet enligt 2 § i renskötsellagen ska informeras om statsrådets beslut om en konstaterad katastrof.

Landsbygdsnäringsmyndigheterna ska se till att de vid behov har tillräckliga möjligheter att bedöma skadorna.

5 §
Bedömning av skadans omfattning

Om inte närings-, trafik- och miljöcentralen har avstått från bedömningen av en skada, ska kommunens landsbygdsnäringsmyndighet utan dröjsmål efter att har hört Renbeteslagsföreningen till Närings-, trafik- och miljöcentralen i Lappland lämna en uppskattning av antalet renar som dött eller insjuknat på grund av katastrofen, de åtgärder som vidtagits, antalet renägare som lidit skada och skadornas omfattning. Uppskattningen ska utgå från det genomsnittliga antalet renar som under de tre åren före skadeåret tillhört renhushållningsidkare som permanent bor i kommunen och beloppet av de inkomster som renhushållningsidkarna fått av renhushållningen samt beloppet av utgifterna inom renhushållningen.

Närings-, trafik- och miljöcentralen i Lappland kan vid behov be kommunens landsbygdsnäringsmyndighet komplettera uppskattningen.

6 §
Skada som ersätts

En renhushållningsidkare kan få ersättning för

1) nödvändiga kostnader för extrautfodring som avsevärt överstiger kostnaderna för vanlig extrautfodring,

2) döda renar,

3) sjuka renar och renar som väger betydligt mindre än normal slaktvikt eller vars kött annars är av sådan kvalitet att det inte längre kan användas som människoföda,

4) betydande minskning i antalet födda renkalvar,

5) avsevärt större läkemedels- och veterinärkostnader än vanligt för en sjuk ren,

6) transport av en sjuk ren som blivit kvar i terrängen,

7) bortskaffande av en död ren,

8) foder och arbetsredskap som förorenats så att de inte längre kan användas, samt

9) sådan inkomstförlust till följd av förlust av renar som inte ska ersättas med stöd av 2–4 punkten.

Ett renbeteslag kan få ersättning för

1) en kostnad eller förlust som avses i 1 mom. 1–8 punkten för vilken ersättning inte betalas till renhushållningsidkaren,

2) sanering eller annat iståndsättande av förorenad betesmark eller betesmark som annars blivit olämplig för bete,

3) betesmark som blivit olämplig för bete antingen permanent eller för åtminstone 10 år, samt

4) specialarrangemang som hänför sig till vanlig renskötsel och gäller hantering av renar eller betesrotation med syftet att minska de skador som orsakas av katastrofen.

Renhushållningsidkarens självriskandel ersätts inte renbeteslaget.

Ersättning betalas inte för kostnader och förluster som ersätts med stöd av lagen om djursjukdomar.

7 §
Förluster och kostnader som ersätts

På en ersättning som betalas med stöd av 6 § 1 mom. 2 och 3 punkten tillämpas bestämmelserna i 13 och 14 § i viltskadelagen (105/2009). Ersättning med stöd av 6 § 1 mom. 1 och 4–8 punkten betalas för rimliga förluster och kostnader, vilkas belopp ska påvisas med utgiftsverifikationer eller på något annat tillförlitligt sätt. De förluster och kostnader för en katastrof som ersätts kan emellertid uppgå till högst 20 000 euro per hushåll.

Såsom inkomstförlust ersätts renhushållningsidkaren för en årlig inkomst på högst 150 euro per förlorad ren för den tid som han eller hon inte får inkomsten, dock för högst två år.

En förutsättning för att ersättning ska betalas är att renhushållningsidkaren i ett hushåll för anteckningar över inkomsterna och utgifterna för sin rennäring.

På ersättning som betalas till ett renbeteslag tillämpas bestämmelserna i 1 och 2 mom. Dessutom kan renbeteslaget betalas en ersättning för arbete som utförts som renskötselarbete till ett belopp av högst 50 euro per dag för varje person som deltagit i det arbete som avses i 6 § 2 mom. 2 punkten för högst 100 dagar per år under högst fem års tid. Renbeteslaget ska påvisa den behövliga arbetsmängden på ett tillförlitligt sätt.

8 §
Konstaterande av skada

Utöver det som bestäms i 7 § 1 mom. ska den skadelidande för att en skada på renar och beten ska kunna konstateras

1) ange skadeplatsens exakta läge med hjälp av koordinater från ett allmänt använt satellitpositioneringssystem eller, om det är fråga om ett katastrofområde, meddela dess läge och omfattning med hjälp av tillräckligt detaljerade terrängkartor,

2) märka ut platsen i terrrängen för en eventuell kontroll, samt

3) i digital form förete fotografier av och en karta över skadeobjektet och miljön där skadan har inträffat.

De fotografier som avses i 1 mom. 3 punkten ska sparas i jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområdes bildbank över djur och skadad egendom i fråga om skador som ska ersättas.

Den skadelidande ska ge in uppgifter om eventuella skador till kommunens landsbygdsnäringsmyndighet så snart som möjligt efter att det uppkommit orsak att misstänka att en skada skett.

Skadans omfattning och art ska baseras på Naturresursinstitutets katastrofutredning i den form som den har godkänts genom ett beslut av statsrådet.

9 §
Renhushållningsidkarens hushåll

Till en renhushållningsidkares hushåll anses höra äkta makar samt personer som under förhållanden av äktenskapsliknande natur utan att ingå äktenskap fortgående lever i gemensamt hushåll och som tidigare har varit gifta med varandra eller som har eller har haft ett gemensamt barn. Till hushållet hör vidare ovannämnda makars barn och adoptivbarn som bor i samma hushåll och som inte har fyllt 18 år före ingången av det kalenderår för vilket ersättningen söks. Som hushåll betraktas också ett oskiftat dödsbo.

10 §
Ansökan om ersättning

Ersättning ska sökas på Landsbygdsverkets blankett.

Den sökande ska till sin ansökan foga en redogörelse för

1) kostnaderna under skadeåret för den nödutfodring som renbeteslaget eller delägaren gjort utöver den vanliga utfodringen samt för de genomsnittliga utfodringskostnaderna under de tre åren före nödutfodringsåret, separat för respektive år,

2) läkemedels- och veterinärkostnaderna,

3) det antal renar som delägaren eller renbeteslaget förlorat och minskningen i antalet födda renkalvar samt det totala antalet renar före katastrofens början och det genomsnittliga antalet renar under de tre åren före katastrofen, separat för respektive år,

4) inkomstförlusten på grund av katastrofen samt inkomstbeloppet för de tre åren före katastrofen, separat för respektive år,

5) sådana exceptionella åtgärder i fråga om användningen av renbetena som vidtagits på till följd av katastrofen,

6) kostnader som orsakats av de åtgärder som avses i 5 punkten, inbegripet kostnaderna för eventuella strukturella lösningar som har genomförts för att främja återhämtningen så att området igen kan användas som betesmark,

7) det förstörda renbetesområdets konsekvenser för renskötseln inom renbeteslaget.

Ansökan om ersättning ska lämnas till Närings-, trafik- och miljöcentralen i Lappland inom två månader från det att statsrådet har fattat beslut om konstaterande av en katastrof.

11 §
Beslut om utbetalning av ersättning

Närings-, trafik- och miljöcentralen i Lappland ska fatta beslut om betalning av ersättning inom två månader från det att en ansökan med bilagor har lämnats till närings-, trafik- och miljöcentralen. Om ansökan eller dess bilagor är så bristfälliga att man måste be sökanden förtydliga eller komplettera ansökan, börjar en ny tidsfrist för beslutet om utbetalning av ersättning från det att den behövliga förtydligade eller kompletterade ansökan har lämnats in.

12 §
Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den 1 september 2016.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.