Lag om ersättande av skador som drabbat renhushållningen
Uppdaterad- Ämnesord
- Renhushållning
- Typ av författning
- Lag
- Förvaltningsområde
- Jord- och skogsbruksministeriet
- Meddelats
- Publiceringsdag
- Ikraftträdande
Se F 655/2016
- Anmärkning
- som bilaga samiska översättning
- ELI-kod
- http://data.finlex.fi/eli/sd/2011/987/ajantasa/2021-01-15/swe
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:
1 §Lagens syfte
Syftet med denna lag är att hjälpa aktörer inom renhushållningsnäringen att klara av omfattande och oförutsedda skador som drabbat renhushållningen.
2 §Tillämpningsområde
Denna lag tillämpas på ersättningar som betalas för skador som drabbat renhushållningen till följd av en naturkatastrof eller någon annan katastrof inom det renskötselområde som avses i renskötsellagen (848/1990) .
3 §Naturkatastrofer och andra katastrofer
Med naturkatastrofer och andra katastrofer avses i denna lag
sådana exceptionella väder- och naturförhållanden som på ett betydelsefullt sätt hindrar renarna från att använda sina vanliga beten och som föranleder ett betydande behov av extrautfodring, som i övrigt orsakar rendöd eller som i övrigt avsevärt försämrar renarnas möjligheter att klara sig i naturen, och
en exceptionell och vitt utbredd djursjukdom hos ren.
Närmare bestämmelser om de naturkatastrofer och andra katastrofer som godtas som grund för ersättning utfärdas genom förordning av statsrådet.
Nedan i denna lag avses med katastrof både naturkatastrofer och andra katastrofer.
4 §Allmänna förutsättningar
Ersättning som avses i denna lag kan betalas av statsmedel för skador som direkt föranleds av en katastrof som drabbat renhushållningen.
En förutsättning för utbetalning av ersättning är att det för detta ändamål har anvisats anslag i den årliga dispositionsplanen för gårdsbrukets utvecklingsfond eller anslag eller bevillningsfullmakter i statsbudgeten.
5 §Konstaterande av en katastrof
En förutsättning för utbetalning av ersättning är att katastrofen samt dess omfattning och konsekvenser för renhushållningen har konstaterats i en utredning som har gjorts av en eller flera forskningsinstitut, beroende på katastrofens natur.
Genom förordning av statsrådet utfärdas bestämmelser om förfarandet för konstaterande av en katastrof.
Jord- och skogsbruksministeriet beslutar om anlitandet av forskningsinstitut inom sitt förvaltningsområde samt av privata forskningsinstitut för konstaterande av en katastrof. Statsrådet beslutar om anlitandet av andra offentliga forskningsinstitut för motsvarande ändamål.
Genom beslut av statsrådet konstateras att förhållandena förändrats så att det anses föreligga en katastrof som berättigar till ersättning.
6 §Konstaterande av skada
Kommunens landsbygdsnäringsmyndighet värderar den skada som renhushållningsidkaren har orsakats. Om skadan och skadebeloppet är uppenbara, kan närings-, trafik- och miljöcentralen avstå från att kräva en värdering.
Kommunens landsbygdsnäringsmyndighet eller närings-, trafik- och miljöcentralen värderar den skada som ett renbeteslag har orsakats.
Närmare bestämmelser om förfarandet vid värdering av skador och om när en värdering inte krävs kan utfärdas genom förordning av statsrådet.
7 §Skada som ska ersättas
De skador som ska ersättas kan omfatta ersättande av värdet av renar som dött, inkomstbortfall till följd av förlust av renar eller sådana extra kostnader som skadan föranlett.
När skadebeloppet beräknas ska som grund användas den sökandes genomsnittliga antal livrenar under de tre renskötselår som föregått katastrofen samt beloppet av produktionskostnaderna och inkomsterna under motsvarande tid.
8 §Ersättningstagare och förutsättningar för ersättning
Ersättning kan betalas till renhushållningsidkare och renbeteslag.
En förutsättning för utbetalning av ersättning till en renhushållningsidkare är att han eller hon har drabbats av avsevärda förluster till följd av att renar har dött eller som har orsakats betydande extra kostnader till följd av en katastrof, och att renhushållningsidkaren eller det hushåll han eller hon hör till har minst 50 renar.
En förutsättning för utbetalning av ersättning till ett renbeteslag är att det har orsakats betydande extra kostnader till följd av en katastrof.
Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om de förluster som kan ersättas och om godtagbara extra kostnader, om maximibeloppet av de förluster och extra kostnader som ersätts samt om de personer som hör till renhushållningsidkarens hushåll.
9 §Ersättningens belopp
Ersättning betalas högst till det belopp som överskrider självrisken och som motsvarar beloppet av den förlust som konstaterats eller beloppet av de godtagbara kostnaderna.
Den sökandes självrisk är minst 20 procent av den förlust som konstaterats och av de godtagbara extra kostnaderna.
Statsrådet beslutar i samband ett beslut enligt 5 § 2 mom. också om självriskandelen.
10 §Samordning av ersättningar och stöd
Ersättning betalas bara till den del den sökande inte, för den del som överskrider självrisken, får ersättning på grundval av försäkring eller stöd eller annan ersättning av offentliga medel.
Om sökanden betalas annan ersättning eller annat stöd för samma ändamål för förlusterna eller de extra kostnaderna, ska dessa i första hand anses gälla den del som överskrider självriskandelen.
11 §Ansökan om ersättning
Ersättning ska sökas skriftligt hos Lapplands närings-, trafik- och miljöcentral. Den sökande ska underteckna ansökan.
Ansökan om ersättning kan göras efter det att katastrofen har konstaterats genom beslut av statsrådet.
Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om tidsfristen för sökande av ersättning, ansökningsförfarandet och de utredningar som fordras för ansökan.
12 §Beslut om ersättning
Närings-, trafik- och miljöcentralen fattar beslut om betalning av ersättning. Om närings-, trafik- och miljöcentralen har värderat den skada som drabbat ett renbeteslag, fattar Landsbygdsverket beslut om betalning av ersättning.
Genom förordning av statsrådet kan det föreskrivas om den tid inom vilken beslutet ska fattas.
13 §Utbetalning av ersättning
Ersättningen betalas ut av Landsbygdsverket.
14 § (31.1.2014/86)Övrig verkställighet av ersättningssystemet
På ersättning enligt denna lag tillämpas statsunderstödslagen (688/2001) till den del det är fråga om de omständigheter som avses i 9 § 2 mom., 10 och 11 §, 12 § 1 mom., 13–21 §, 22 § 1 mom. 1, 2 och 7 punkten och 2 och 3 mom. samt 23–33 och 35–36 § i den lagen.
Utöver vad som föreskrivs i 16 § i statsunderstödslagen har även jord- och skogsbruksministeriet och Landsbygdsverket rätt att utföra inspektioner och genom beslut bemyndiga andra att utföra inspektioner.
Trots bestämmelserna i statsunderstödslagen kan ersättning återkrävas om Europeiska unionens lagstiftning om statligt stöd eller annan lagstiftning kräver det.
14 a § (15.1.2021/43)Ändringssökande
I sådana beslut av statsrådet samt jord- och skogsbruksministeriet som avses i 5 § får omprövning inte begäras och ändring inte sökas genom besvär.
I fråga om beslut av närings-, trafik- och miljöcentralen samt av Livsmedelsverket får omprövning begäras. Bestämmelser om begäran om omprövning finns i förvaltningslagen (434/2003) .
Ändring i ett beslut som fattats med anledning av en begäran om omprövning får sökas genom besvär hos Norra Finlands förvaltningsdomstol. Bestämmelser i övrigt om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) .
15 §Avbrytande av utbetalning av ersättning och återkrav av ersättning
Beslut om avbrytande av utbetalning av ersättning och återkrav av ersättning fattas av närings-, trafik- och miljöcentralen. Genom beslutet fastställs det belopp som återkrävs, räntan enligt 3 § i räntelagen (633/1982) , förfallodagen för betalningen av dem samt dröjsmålsräntan enligt 4 § i räntelagen.
Beslut om återkrav ska fattas utan ogrundat dröjsmål efter att närings-, trafik- och miljöcentralen fått vetskap om den grund som anges i 21 eller 22 § i statsunderstödslagen och senast tio år efter att den sista ersättningsposten har betalats.
16 §Verkställighet av återkravsbeslut
Landsbygdsverket svarar för verkställigheten av återkravsbeslut. Återkrav som grundar sig på ett lagakraftvunnet beslut kan genomföras så att det belopp som återkrävs jämte ränta dras av från övriga stöd som betalas till stödtagaren.
Beslut om återkrav kan verkställas genom utsökning efter det att beslutet har vunnit laga kraft. På verkställigheten av beslutet tillämpas lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007) .
17 §Kostnader för konstaterande av en katastrof och värdering av skada
Konstaterande av en katastrof hör till Livsmedelssäkerhetsverkets, Naturresursinstitutets eller Strålsäkerhetscentralens uppgifter efter det att beslut om att anlita ett forskningsinstitut för konstaterande av en katastrof har fattats enligt 5 § 3 mom. (27.6.2014/578)
Om privata aktörer anlitas för konstaterande av en katastrof, kan ersättning betalas för skäliga godtagbara kostnader av medel ur gårdsbrukets utvecklingsfond. Jord- och skogsbruksministeriet fattar beslut om utbetalning av ersättning.
De kostnader som orsakas kommunerna vid skötseln av uppgifter enligt denna lag betalas inte av statsmedel utom i fråga om den ersättning som bestäms i lagen om statsandel för kommunal basservice (1147/1996) .
18 §Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning av statsrådet.
Denna lag träder i kraft 1.9.2016 enligt F 655/2016 .
Denna lag tillämpas på ersättningar som betalas ut för katastrofer som inträffat efter det att denna lag träder i kraft.
Åtgärder som krävs för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.
JsUB 34/2010
RSv 353/2010
Ikraftträdelsestadganden
31.1.2014/86:
Om ikraftträdandet av denna lag bestäms särskilt genom lag.
RP 121/2013 , JsUB 17/2013, RSv 186/2013
27.6.2014/578:
Denna lag träder i kraft samma dag som lagen om ersättande av skador som drabbat renhushållningen (987/2011) .
RP 33/2014 , JsUB 11/2014, RSv 66/2014
15.1.2021/43:
Denna lag träder i kraft den 19 januari 2021.
RP 220/2020 , JsUB 17/2020, RSv 222/2020