179/2025

Även om det i lagen på gärningsorten inte föreskrivs något straff för gärningen, tillämpas finsk lag på gärningen om den har begåtts av en finsk medborgare eller en i 6 § 3 mom. 1 punkten avsedd person och straff för gärningen föreskrivs

Den som bryter mot eller försöker bryta mot en i

föreskriven eller med stöd av nämnda författningar eller rättsakter meddelad regleringsföreskrift, ska för regleringsbrott dömas till böter eller fängelse i högst två år.

Den som bryter eller försöker bryta mot en med stöd av artikel 215 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt antagen förordning som omfattas av Europeiska unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik och gäller avbrytande av de ekonomiska och finansiella förbindelserna med tredjeländer eller restriktiva åtgärder mot fysiska eller juridiska personer, grupper eller enheter som inte är stater, eller mot en restriktiv åtgärd som antagits med stöd av en sådan förordning eller med stöd av artikel 29 i fördraget om Europeiska unionen, eller mot en sanktion som antagits med stöd av en resolution av Förenta nationernas säkerhetsråd

ska för sanktionsbrott dömas till böter eller fängelse i högst två år.

För sanktionsbrott döms också den som använder, till en tredje part överför eller annars överlåter sådana penningmedel eller ekonomiska resurser som frysts genom en i 1 mom. avsedd restriktiv åtgärd eller sanktion och som tillhör, innehas eller kontrolleras av en angiven fysisk eller juridisk person, för att dölja penningmedlen eller de ekonomiska resurserna, eller den, som lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter i syfte att dölja att den angivna fysiska eller juridiska personen är den slutliga ägaren till eller förmånstagaren av egendom som frysts genom en begränsande åtgärd eller sanktion.

Försök till ett brott som avses i 2 mom. är straffbart.

Om vid sanktionsbrott

och sanktionsbrottet även bedömt som en helhet är grovt, ska gärningsmannen för grovt sanktionsbrott dömas till fängelse i minst fyra månader och högst fem år.

Den som av grov oaktsamhet gör sig skyldig till en gärning som avses i 3 a § 1 mom. 4 eller 5 punkten och som riktar sig mot försvarsmateriel eller en sådan produkt med dubbla användningsområden som avses i bilaga I till förordningen om exportkontroll ska för sanktionsbrott av oaktsamhet dömas till böter eller fängelse i högst ett år och sex månader.

Om sanktionsbrottet, med hänsyn till den eftersträvade vinningens storlek, värdet av de tillgångar eller ekonomiska resurser som är föremål för brottet eller andra omständigheter vid brottet, bedömt som en helhet är ringa, ska gärningsmannen för sanktionsförseelse dömas till böter.

För sanktionsförseelse döms också den som bryter mot en anmälnings-, informations- eller rapporteringsskyldighet eller någon annan dylik skyldighet som fastställts i en i 3 a § avsedd restriktiv åtgärd eller sanktion, om gärningen inte är straffbar enligt 3 a–3 c §.

Som smuggling anses likväl inte överträdelse av ett stadgande eller en bestämmelse om införsel eller utförsel som avses i 1–3 eller 3 a–3 d §.

På regleringsbrott, grovt regleringsbrott, sanktionsbrott, grovt sanktionsbrott, sanktionsbrott av oaktsamhet, smuggling, grovt tullredovisningsbrott och exportbrott som avser försvarsmateriel tillämpas vad som föreskrivs om straffansvar för juridiska personer.

Med avvikelse från 9 kap. 5 § är det högsta beloppet av samfundsbot som döms ut på grund av sanktionsbrott, grovt sanktionsbrott och sanktionsbrott av oaktsamhet fem procent av den juridiska personens omsättning, dock minst 850 000 och högst 40 miljoner euro.

I 2 mom. anses som omsättning en juridisk persons totala globala omsättning eller motsvarande avkastning i enlighet med bokslutet för det år som föregår utdömandet av samfundsboten. Om det inte finns tillgång till ändamålsenlig information om bokslutet, kan omsättningen eller avkastningen uppskattas på basis av någon annan tillgänglig utredning. Om en juridisk person inte kan konstateras ha någon omsättning eller motsvarande avkastning, fastställs samfundsbotens högsta belopp enligt 9 kap. 5 §.

Såsom brott som avses i 1–3, 4, 5, 7–10 och 12 § anses inte smärre försummelser av deklarationsskyldigheten eller uppgiftsskyldigheten och inte heller andra mindre överträdelser av förfarandebestämmelser.