380/2023

Denna lag innehåller bestämmelser om offentlig arbetskraftsservice som omfattas av kommunernas organiseringsansvar och om de uppgifter som gäller sådan service. Genom offentlig arbetskraftsservice tryggas tillgången på kompetent arbetskraft och möjligheterna för dem som söker arbete att få arbete, uppkomsten av ny företagsverksamhet främjas och företagens verksamhetsförutsättningar och arbetslivet förbättras. Lagen innehåller också bestämmelser om vissa uppgifter som staten har inom offentlig arbetskraftsservice.

Bestämmelserna i 143 och 144 § tillämpas på arbetskraftsservice som tillhandahålls av enskilda aktörer.

Som offentlig arbetskraftsservice enligt denna lag ordnas

I den offentliga arbetskraftsservicen ingår även sakkunnigbedömningar som gäller enskilda kunders serviceprocess, försöksverksamhet enligt denna lag, arbetssökandes frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån samt stöd, subventioner och ersättningar till arbetsgivare och enskilda kunder.

I denna lag avses med

När det i denna lag hänvisas till anställningsförhållanden och lagstiftning som ska iakttas i anställningsförhållanden, gäller det också tjänsteförhållanden och lagstiftning som ska iakttas i tjänsteförhållanden.

Offentlig arbetskraftsservice ska ordnas utifrån behoven och med förutseende av förändringarna inom näringslivet och arbetsmarknaden samt utifrån kundernas servicebehov. Servicen ska planeras och genomföras så att den med avseende på innehåll, kvalitet och omfattning uppfyller kundens servicebehov.

Offentlig arbetskraftsservice ska tillhandahållas utifrån kundens servicebehov, som arbetskraftsmyndigheten ska bedöma i samråd med kunden. Kunder ska tillhandahållas sådan service som på bästa sätt tryggar tillgången på kompetent arbetskraft, hjälper enskilda kunder få arbete på den öppna arbetsmarknaden och bidrar till att företagsverksamhet inleds. Närmare bestämmelser om bedömning av arbetssökandes servicebehov finns i 4 kap.

Offentlig arbetskraftsservice ska tillhandahållas i form av service som kunderna kan använda på egen hand och i form av personlig service. Hur en kund uträttar ärenden hos arbetskraftsmyndigheten samt hur kontakten mellan kunden och myndigheten ska skötas bestäms utifrån denna lag och det bedömda servicebehovet.

Inom offentlig arbetskraftsservice ska jämlikhet och opartiskhet iakttas, och arbetstvister får inte påverka det huruvida service tillhandahålls. Arbetssökande ska informeras om arbetstvister när arbete erbjuds.

När offentlig arbetskraftsservice ordnas, produceras och utvecklas, när det informeras om offentlig arbetskraftsservice och när personer hänvisas till offentlig arbetskraftsservice ska likabehandling och jämställdhet på arbetsmarknaden främjas. När offentlig arbetskraftsservice ordnas ska det främjas särskilt att personer i svag ställning på arbetsmarknaden får arbete.

Offentlig arbetskraftsservice är avgiftsfri för enskilda kunder. Offentlig arbetskraftsservice är avgiftsfri för arbetsgivare med undantag av sådan gemensamt anskaffad utbildning som avses i 62 §.

Kommuner beviljas statsandel för ordnande av sådan offentlig arbetskraftsservice som avses i denna lag och för skötsel av de uppgifter som gäller sådan service. Bestämmelser om beviljande av statsandel finns i lagen om statsandel för kommunal basservice (618/2021).

Om en kunds servicebehov gör det nödvändigt med annan service än den som arbetskraftsmyndigheten ordnar, ska kunden informeras om vilka andra servicemöjligheter som finns och vid behov hänvisas till en annan myndighets eller serviceanordnares service, vid behov i samarbete med dessa. Arbetskraftsmyndigheten ska vid behov samarbeta med den andra serviceanordnaren för att samordna servicen.

Vid verkställighet, planering och utveckling av offentlig arbetskraftsservice ska arbetskraftsmyndigheterna samarbeta med varandra samt med närings-, trafik- och miljöcentralerna, närings-, trafik- och miljöcentralernas utvecklings- och förvaltningscenter ( utvecklings- och förvaltningscentret ), välfärdsområdena, Folkpensionsanstalten och andra myndigheter samt utbildningsanordnare, arbetslivsorganisationer och andra intressentgrupper.

En arbetssökande ska underrätta arbetskraftsmyndigheten om de kontaktuppgifter med hjälp av vilka den arbetssökande kan nås utan dröjsmål och om ändringar i kontaktuppgifterna.

Såvida det inte finns skäl att bedöma saken på annat sätt betraktas som en arbetssökandes bostad vid tillämpningen av denna lag i första hand den adress som den arbetssökande uppger för arbetskraftsmyndigheten och i andra hand den adress som avses i 13 § 1 mom. 3 punkten i lagen om befolkningsdatasystemet och de certifikattjänster som tillhandahålls av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata (661/2009). Som den arbetssökandes hemkommun betraktas den hemkommun som i enlighet med lagen om hemkommun (201/1994) antecknats i befolkningsdatasystemet.

Pendlingsområdet sträcker sig 80 kilometer från personens faktiska bostad.

Om stöd som avses i denna lag beviljas i form av stöd enligt den allmänna gruppundantagsförordningen om statligt stöd, tillämpas på stödet utöver villkoren enligt denna lag de villkor som föreskrivs i den förordningen.

Stöd enligt den allmänna gruppundantagsförordningen om statligt stöd beviljas inte, om

Kommuner vars arbetskraft uppgår till minst 20 000 personer kan själva ordna den arbetskraftsservice som enligt denna lag omfattas av kommunens organiseringsansvar. Om en kommuns arbetskraft är mindre än 20 000 personer ska kommunen i syfte att ordna servicen bilda ett samarbetsområde ( sysselsättningsområde ) tillsammans med en eller flera andra kommuner så att arbetskraften i de kommuner som ingår i sysselsättningsområdet uppgår till minst 20 000 personer totalt. Sysselsättningsområdet ska utgöra ett geografiskt sammanhängande och i arbetsmarknads- och pendlingshänseende funktionellt område.

Med en kommuns arbetskraft enligt 1 mom. avses det totala antalet sysselsatta och arbetslösa i kommunen enligt Statistikcentralens sysselsättningsstatistik.

De kommuner som bildar ett sysselsättningsområde ska avtala om hur arbetskraftsservicen och de uppgifter som har samband med arbetskraftsservicen ska organiseras baserat på lagstadgat samarbete enligt kommunallagen (410/2015).

Servicen ska organiseras och produceras med beaktande av den befintliga verksamheten i de kommuner som deltar i samarbetet, befolkningsstrukturen i sysselsättningsområdet, kundernas servicebehov och andra omständigheter avseende tillhandahållandet av service. Trots 8 § 2 mom. 5 punkten i kommunallagen kan den kommun eller samkommun som ansvarar för organiseringen komma överens om hur arbetskraftsmyndigheternas befogenheter enligt denna lag ska utövas med iakttagande av vad som i 54 § i kommunallagen föreskrivs om avtal om skötseln av en myndighetsuppgift.

Om arbetskraften i en kommun som självständigt ansvarar för att ordna servicen eller den sammanlagda arbetskraften i kommunerna i ett sysselsättningsområde vid utgången av tre på varandra följande kalenderår understiger det som anges i 12 § 1 mom. i denna lag och kommunen eller sysselsättningsområdet inte har beviljats ett sådant tillstånd som avses i 4 § i lagen om införande av lagen om ordnande av arbetskraftsservice och vissa lagar som har samband med den (383/2023), ska kommunen eller sysselsättningsområdets kommuner vidta åtgärder för att med andra kommuner avtala om ett sådant samarbete som uppfyller villkoren i 12 § i denna lag. Avtalet ska ingås så att det är i kraft senast från ingången av det andra året efter tidsfristen.

De kommuner som bildar ett sysselsättningsområde ska till arbets- och näringsministeriet ge in ett avtal om ett gemensamt organ eller ett grundavtal för en samkommun. Avtalet ska ges in till arbets- och näringsministeriet inom två veckor från det att samarbetsavtalet eller grundavtalet godkänns.

En kommun som har beslutat att ordna arbetskraftsservice självständigt ska ge in beslut om detta till arbets- och näringsministeriet inom två veckor från det att beslutet fattas.

Om det sker en ändring i medlemskommunerna eller parterna i ett sysselsättningsområde, ska arbets- och näringsministeriet upplysas om ändringen i överensstämmelse med 1 och 2 mom.

När de handlingar som avses i denna paragraf ges in ska också en plan för hur arbetskraftsservicen kommer att ordnas ges in. Av planen ska följande framgå:

Om den i 12 § avsedda arbetskraften i en kommun understiger 20 000 personer och statsrådet inte har beviljat ett sådant tillstånd som avses i 4 § i lagen om införande av lagen om ordnande av arbetskraftsservice och vissa lagar som har samband med den, och kommunen blir utanför ett sysselsättningsområde, ska statsrådet besluta att ett sysselsättningsområde bildas eller att kommunen ingår i ett sysselsättningsområde samt bestämma kostnadsfördelningen, förvaltningsmodellen, de principer enligt vilka tjänsterna och uppgifterna ska organiseras och annat som är nödvändigt för att organisera samarbetet och som kommunerna inte har avtalat om. Innan statsrådet fattar beslutet ska det höra de berörda kommunerna och det berörda sysselsättningsområdet. Statsrådets beslut om villkoren för samarbetet är i kraft tills de berörda kommunerna avtalar något annat. De berörda kommunerna ska omedelbart inleda förfarande för ändring av samarbetsavtal. Bestämmelser om ändring av samarbetsavtal finns i kommunallagen.

Statsrådet får fatta beslut enligt 1 mom. också om

Arbetskraftsmyndigheten ska tillhandahålla arbetskraftsservice till enskilda kunder som har sin i lagen om hemkommun avsedda hemkommun i kommunen eller sysselsättningsområdet i fråga. Om en person inte har någon hemkommun i Finland eller har sin hemkommun i landskapet Åland, ska servicen tillhandahållas av den kommun där personen huvudsakligen vistas.

Arbetskraftsmyndigheten ska tillhandahålla arbetskraftsservice också till sådana enskilda kunder som på grund av arbete, studier, fritid, en nära anhörig eller annan närstående person som bor i kommunen eller av någon annan motsvarande orsak regelbundet eller en längre tid bor eller vistas i kommunen eller i en kommun i sysselsättningsområdet. En sådan person ska göra en skriftlig anmälan till den arbetskraftsmyndighet som bestäms på grundval av personens hemkommun om att personen blir kund hos den andra arbetskraftsmyndigheten.

Arbetskraftsmyndigheten får inte på grundval av hemkommun eller bostads- eller vistelseort begränsa en enskild kunds möjligheter att delta i arbetskraftsutbildning, om inte något annat följer av särskilda skäl.

Arbetskraftsmyndigheten ska tillhandahålla arbetsgivare arbetskraftsservice oberoende av deras hemort eller verksamhetsställe.

Om en arbetskraftsmyndighet tillhandahåller en i 17 § 2 mom. avsedd enskild kund service, ska kundens hemkommun ersätta den arbetskraftsmyndigheten för kostnaderna för servicen. Hemkommunen ska ersätta kostnaderna också när en enskild kund deltar i arbetskraftsutbildning ordnad av en annan arbetskraftsmyndighet än den som bestäms på grundval av hemkommun.

Ersättningen ska basera sig på den produktifiering eller det produktpris som kommunen använder för att följa upp sin verksamhet eller som samkommunen använder för fakturering till medlemskommunerna. Närmare bestämmelser om grunderna för ersättning för service och om faktureringsförfarandet får utfärdas genom förordning av arbets- och näringsministeriet.

Bestämmelser om rätten att använda finska eller svenska och att bli hörd och få expeditioner på finska eller svenska samt om rätten till tolkning vid användningen av dessa språk hos myndigheter finns i språklagen (423/2003). Inom sådan offentlig arbetskraftsservice som avses i denna lag har kunden dock rätt att i egen sak använda sitt eget språk, finska eller svenska, också i kontakt med enspråkiga arbetskraftsmyndigheter.

För att de språkliga rättigheterna ska tillgodoses har kunden rätt att uträtta ärenden också hos någon annan arbetskraftsmyndighet än den som bestäms på grundval av kundens hemkommun. På ersättning av kostnaderna för servicen tillämpas 18 §.

Arbets- och näringsministeriet har hand om den allmänna styrningen och utvecklingen av samt tillsynen över den offentliga arbetskraftsservicen.

Statsrådet fastställer de nationella målen för främjande av sysselsättningen en regeringsperiod åt gången, efter föredragning från arbets- och näringsministeriet. Arbets- och näringsministeriet ska årligen följa upp och utvärdera hur målen har uppnåtts. Statsrådet kan se över målen om det sker väsentliga förändringar i arbetsmarknadsläget.

I de nationella målen för främjande av sysselsättningen kan följande anges:

Närmare bestämmelser om beredning och översyn av de nationella målen för främjande av sysselsättningen får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Statsrådet ska efter föredragning från arbets- och näringsministeriet tillsätta en nationell delegation för främjande av sysselsättningen och utse en ordförande och en vice ordförande för delegationen. Delegationen ska tillsättas för en regeringsperiod åt gången. I delegationen ska det åtminstone ingå representanter för kommunerna, de relevanta ministerierna, den statliga regionförvaltningen och organisationerna inom arbetslivet och näringslivet.

Delegationen har till uppgift att ge arbets- och näringsministeriet stöd när ministeriet styr främjandet av sysselsättningen, följa och förutse hur servicesystemet fungerar och behandla utvecklingsbehov som gäller främjandet av sysselsättningen. Delegationen ska varje regeringsperiod lämna en redogörelse om läget för servicesystemet till statsrådet. Redogörelsen ska innehålla en bedömning av hur servicesystemet fungerar och hur förutsättningarna att ordna service uppfylls, inbegripet hur finansieringssystemet fungerar och hur ändamålsenliga kriterierna för organiseringsansvar är. I samband därmed kan delegationen även göra framställningar om ändringar i lagstiftningen och andra ändringar.

Närmare bestämmelser om delegationens sammansättning, sektioner, uppgifter och arbetsmetoder får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Arbets- och näringsministeriet och närings-, trafik- och miljöcentralen ska med arbetskraftsmyndigheterna regelbundet föra regionala diskussioner för samarbete och uppföljning i syfte att främja sysselsättningen. Också andra aktörer som är viktiga med tanke på främjandet av sysselsättningen kan delta i diskussionerna.

Diskussionerna ska bygga på uppföljnings- och analysdata om sysselsättning och arbetskraftsservice. Parterna ska diskutera hur sysselsättningen har främjats inom varje närings-, trafik- och miljöcentrals verksamhetsområde mot bakgrund av de nationella målen och de lokala villkoren för främjande av sysselsättningen. Vid diskussionerna ska parterna behandla åtminstone vilken effekt den arbetskraftsservice som arbetskraftsmyndigheterna ordnat har haft och behoven i fråga om utveckling och samarbete, samt stödja utbyte av erfarenheter och spridning av god praxis i fråga om arbetskraftsservice i olika regioner som har visat sig vara bra och verkningsfull.

Närmare bestämmelser om ordnande av regionala diskussioner för samarbete och uppföljning i syfte att främja sysselsättningen och om innehållet i diskussionerna får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Arbetskraftsmyndigheten och staten ska tillsammans utreda vilka möjligheter arbetskraftsmyndigheten har att trygga den service som lagstiftningen kräver. Vid behov ska arbetskraftsmyndigheten och staten vidta åtgärder för att trygga förutsättningarna för servicen.

Arbets- och näringsministeriet kan inleda ett samrådsförfarande med en sådan arbetskraftsmyndighet vars kapacitet att ordna arbetskraftsservice har försämrats avsevärt under två på varandra följande år jämfört med andra motsvarande arbetskraftsmyndigheter som anordnar arbetskraftsservice. Arbets- och näringsministeriet, arbetskraftsmyndigheten och finansministeriet ska överlägga och komma överens om en handlingsplan för att rätta till situationen samt komma överens om hur planen ska följas upp. Arbetskraftsmyndigheten ska utan dröjsmål upprätta och behandla handlingsplanen och delge sitt beslut om planen till arbets- och näringsministeriet och finansministeriet för eventuella vidare åtgärder.

Om arbets- och näringsministeriet och finansministeriet tillsammans bedömer att arbetskraftsmyndighetens kapacitet att ordna i denna lag avsedd arbetskraftsservice trots den handlingsplan som avses i 2 mom. avsevärt har försämrats på ett icke-tillfälligt sätt, kan statsrådet efter att ha hört arbetskraftsmyndigheten fatta ett i 16 § avsett beslut om sysselsättningsområde.

Arbets- och näringsministeriets och finansministeriets gemensamma bedömning av huruvida arbetskraftsmyndighetens kapacitet att ordna arbetskraftsservice avsevärt har försämrats på det sätt som avses i 2 mom. ska grunda sig på en övergripande utvärdering av ordnandet av service, tillgången på service och kommunens eller samkommunens ekonomi. Saker som kan beaktas i utvärderingen är aktiveringsgraden för långtidsarbetslösa eller annan motsvarande sysselsättningsfrämjande verksamhet, det att arbetslösheten i kommunen eller sysselsättningsområdet jämfört med läget hos motsvarande arbetskraftsmyndigheter har ökat i mer än 12 månader, det huruvida diskussioner som gäller den i 4 kap. avsedda serviceprocessen för arbetssökande har ordnats i kommunen eller sysselsättningsområdet samt det att arbetskraftsmyndighetens kapacitet att ordna i denna lag avsedd arbetskraftsservice avsevärt har försämrats av någon annan orsak.

Närmare bestämmelser om samrådsförfarandena för sysselsättningsförvaltning, om upprättande och uppföljning av handlingsplaner samt om grunderna för bedömning av hur arbetskraftsmyndigheter har ordnat arbetskraftsservice får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Regionförvaltningsverken behandlar förvaltningsklagan som gäller lagenligheten hos sådana uppgifter och sådan offentlig arbetskraftsservice som denna lag ålägger arbetskraftsmyndigheter. Bestämmelser om förvaltningsklagan finns i 8 a kap. i förvaltningslagen (434/2003).

Ett regionförvaltningsverk kan också på eget initiativ utöva tillsyn över de uppgifter och den service som avses i 1 mom. Tillsynen får omfatta inspektioner. På inspektionerna tillämpas 39 § i förvaltningslagen.

Närmare bestämmelser om innehållet i tillsynen på eget initiativ och inspektionerna får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Om det i samband med tillsyn på eget initiativ konstateras att en arbetskraftsmyndighet eller en anställd hos arbetskraftsmyndigheten har förfarit felaktigt eller underlåtit att fullgöra sin skyldighet, kan regionförvaltningsverket göra den övervakade uppmärksam på kraven på god förvaltning eller underrätta den övervakade om sin uppfattning om ett lagenligt förfarande. Anses detta inte vara tillräckligt med beaktande av de omständigheter som inverkar på helhetsbedömningen av saken, kan den övervakade ges en anmärkning, om inte det felaktiga förfarandet eller underlåtenheten är av sådan art eller så allvarlig att det finns orsak att vidta åtgärder för att inleda ett förfarande enligt någon annan lag.

Om väsentliga brister som gäller ordnandet av i denna lag avsedd service upptäcks eller om verksamheten i övrigt strider mot lag, får regionförvaltningsverket meddela arbetskraftsmyndigheten ett föreläggande om att bristerna eller missförhållandena ska avhjälpas. När ett föreläggande meddelas ska det sättas ut en tid inom vilken behövliga åtgärder ska vidtas. Föreläggandet får förenas med vite. Bestämmelser om vite finns i viteslagen (1113/1990).

Regionförvaltningsverket ska regelbundet underrätta arbets- och näringsministeriet om vidtagna tillsynsåtgärder och om brister som upptäckts vid tillsynen. När det är fråga om väsentliga brister i en arbetskraftsmyndighets verksamhet ska regionförvaltningsverket dock underrätta arbets- och näringsministeriet omedelbart.

En enskild kunds jobbsökning inleds den dag då kunden elektroniskt begär det via den för ändamålet avsedda nättjänsten eller personligen hos arbetskraftsmyndigheten och kunden registreras som arbetssökande i den i 120 § avsedda nationella informationsresursen för arbetskraftsservice. Arbetskraftsmyndigheten kan också godkänna en begäran som framförts på annat sätt.

Förutsättningen för att en enskild kund ska registreras som arbetssökande är att personen

Om inte något annat följer av internationella avtal som är förpliktande för Finland, förutsätter registreringen av en utländsk medborgare eller statslös person som arbetssökande dessutom att denna

Om en enskild kund inte kan registreras som arbetssökande, meddelar arbetskraftsmyndigheten beslut om att registrering avslås.

En jobbsökning upphör att vara i kraft om den arbetssökande

Med att vara i kontakt med myndigheten i enlighet med 1 mom. 3 punkten anses också att anlända till en inledande intervju, ett samtal om jobbsökning och ett kompletterande samtal om jobbsökning vid den tidpunkt som personen själv har reserverat via den för ändamålet avsedda nättjänsten.

Jobbsökningen för utländska medborgare eller statslösa personer som är arbetssökande upphör också att vara i kraft om den arbetssökande inte längre uppfyller de i 27 § 3 mom. angivna förutsättningarna för registrering som arbetssökande.

När en jobbsökning har upphört att vara i kraft kan den inledas på nytt med iakttagande av vad som föreskrivs i 27 §. Om jobbsökningen har upphört att vara i kraft med stöd av 28 § 1 mom. 2 punkten krävs det dessutom att den enskilda kunden i samband med begäran om att jobbsökning inleds lämnar de upplysningar som arbetskraftsmyndigheten begär.

Om jobbsökningen har upphört att vara i kraft med stöd av 28 § 1 mom. 2 eller 3 punkten kan arbetskraftsmyndigheten begränsa personens rätt att på elektronisk väg inleda jobbsökning i den för ändamålet avsedda nättjänsten.

Arbetskraftsmyndigheten ska i samband med att en person registreras som arbetssökande eller utan dröjsmål därefter informera den arbetssökande om den jobbsökningsskyldighet som ingår i sysselsättningsplanen och om andra omständigheter som gäller jobbsökningen, om den offentliga arbetskraftsservice som står till buds, om villkoren för att jobbsökningen ska vara i kraft och om omställningsskyddet.

Vid behov ska arbetskraftsmyndigheten dessutom informera den arbetssökande om annan service till stöd för den arbetssökandes jobbsökning och sysselsättning samt om hur man ansöker om arbetslöshetsförmån och om de viktigaste arbetskraftspolitiska förutsättningarna för att få förmånen.

Arbetskraftsmyndigheten ska ordna en inledande intervju eller ett kompletterande samtal om jobbsökning med en arbetssökande inom fem vardagar från jobbsökningens början. Om ett kompletterande samtal om jobbsökning ordnas, ska en inledande intervju ordnas snarast möjligt därefter.

En ny inledande intervju ordnas endast om det har förflutit minst sex månader sedan jobbsökningen har upphört och personen registreras som arbetssökande på nytt.

Den inledande intervjun ordnas vid arbetskraftsmyndighetens verksamhetsställe eller något annat serviceställe, om det inte finns vägande skäl som gör det mer ändamålsenligt att ordna intervjun på annat sätt.

Arbetskraftsmyndigheten ska ordna

Samtal om jobbsökning och kompletterande samtal om jobbsökning enligt 1 mom. 1 punkten ska också ordnas för arbetssökande som deltar i arbetskraftsutbildning, för arbetssökande som deltar i studier som stöds med arbetslöshetsförmån på det sätt som avses i 9 kap. i denna lag eller i 22–24 § i lagen om främjande av integration och för arbetssökande som är i lönesubventionerat arbete eller deltar i rehabilitering, även om personen i fråga inte är arbetslös eller hotas av arbetslöshet, om arbetskraftsutbildningen eller de studier som stöds med arbetslöshetsförmån, de frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån eller arbetet med lönesubvention eller rehabiliteringen utan avbrott beräknas fortgå i högst en månad.

Samtal om jobbsökning och kompletterande samtal om jobbsökning ska ordnas på det sätt som med beaktande av den arbetssökandes servicebehov och av omständigheterna är mest ändamålsenligt. Samtal om jobbsökning och kompletterande samtal om jobbsökning enligt 1 mom. 3 punkten ordnas inte om den arbetssökandes jobbsökning kommer att upphöra inom en månad. Om den arbetssökande är permitterad ordnas de kompletterande samtal om jobbsökning som avses i 1 mom. 1 punkten endast om den arbetssökandes begär det.

Även om en arbetssökande är arbetslös eller hotas av arbetslöshet ordnas inte samtal om jobbsökning eller kompletterande samtal om jobbsökning enligt 32 § 1 mom. 1 och 3 punkten, om den arbetssökande

I situationer som avses i 1 mom. ska ett samtal om jobbsökning ordnas för den arbetssökande en månad före det att arbetskraftsutbildningen, de studier som stöds med arbetslöshetsförmån, arbetsprövningen, det lönesubventionerade arbetet eller rehabiliteringen beräknas upphöra. Inom en månad efter samtalet om jobbsökning ska ett kompletterande samtal om jobbsökning ordnas, såvida det inte är uppenbart onödigt.

För en arbetssökande som deltar i arbetskraftsutbildning ordnad tillsammans med arbetsgivaren inom ramen för gemensam anskaffning av utbildning eller i arbetskraftsutbildning ordnad på motsvarande sätt ordnas samtal om jobbsökning och kompletterande samtal om jobbsökning endast om det finns ett vägande skäl för detta som gäller den arbetssökandes möjligheter att få arbete eller den arbetssökandes servicebehov.

Även om en arbetssökande är arbetslös eller hotas av arbetslöshet ordnas inte kompletterande samtal om jobbsökning enligt 32 § 1 mom. 1 och 3 punkten, om den arbetssökande deltar i frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån på det sätt som avses i 9 kap. i denna lag eller i 22–24 § i lagen om främjande av integration och studierna beräknas fortgå längre än en månad, och den arbetssökande efter grundskolan eller gymnasiet har genomgått utbildning som leder till examen och som ger yrkesfärdigheter.

Vid den inledande intervjun ska arbetskraftsmyndigheten bedöma den arbetssökandes förutsättningar att söka och få arbete samt den arbetssökandes behov av service till stöd för jobbsökning och sysselsättning. Utifrån bedömningen upprättas en sysselsättningsplan, såvida den arbetssökande inte har fått en plan som ersätter en sådan plan.

Vid den inledande intervjun vägleder arbetskraftsmyndigheten dessutom den arbetssökande till att söka arbetsmöjligheter som är lämpliga för den personen och hänvisar personen till behövlig service. Vid intervjun presenteras den service som den arbetssökande kan få, och parterna kommer överens om hur kunden uträttar ärenden och hur kontakten mellan myndigheten och den arbetssökande i övrigt ska skötas.

Vid ett samtal om jobbsökning ska arbetskraftsmyndigheten vägleda den arbetssökande till att söka arbetsmöjligheter som är lämpliga för den personen och ge personen stöd i jobbsökningen. Myndigheten ska även hänvisa den arbetssökande till behövlig service.

Vid samtalet om jobbsökning ska bedömningen av den arbetssökandes servicebehov kontrolleras och en sysselsättningsplan upprättas eller planen revideras.

Ett kompletterande samtal om jobbsökning ska, baserat på bedömningen av den arbetssökandes servicebehov, inriktas på att stödja jobbsökningen eller på att fortsätta utreda servicebehovet och hänvisa den arbetssökande till behövlig service.

Om ett kompletterande samtal om jobbsökning ordnas före en inledande intervju, upprättas en sysselsättningsplan vid det kompletterande samtalet om jobbsökning, såvida det inte har upprättats en ersättande plan för den arbetssökande. Vid ett kompletterande samtal om jobbsökning som ordnas senare kan en sysselsättningsplan utarbetas eller planen revideras.

I stället för ett kompletterande samtal om jobbsökning kan den arbetssökande tillhandahållas annan motsvarande personlig service som är till stöd för jobbsökningen eller bidrar till den arbetssökandes förutsättningar att få arbete.

Arbetskraftsmyndigheten ska beakta åtminstone följande när den bedömer vilken service en arbetssökande person behöver:

För att klarlägga servicebehovet kan den arbetssökande hänvisas till undersökningar och bedömningar av arbetsförmågan samt till andra sakkunnigbedömningar. Frågor som gäller den arbetssökandes kompetensutveckling kan bedömas i samarbete med utbildningsproducenter, och den arbetssökandes arbets- och funktionsförmåga kan bedömas i samarbete med producenter av social- och hälsovårdstjänster.

Sysselsättningsplanen ska innehålla en jobbsökningsskyldighet och andra åtgärder som gäller jobbsökning eller utvecklande av företagsverksamhet och som syftar till att den arbetssökande snabbt ska få arbete på den öppna arbetsmarknaden. Dessutom ska sysselsättningsplanen vid behov innehålla offentlig arbetskraftsservice enligt den arbetssökandes servicebehov och annan service som förbättrar den arbetssökandes kompetens, arbetsmarknadsfärdigheter och arbets- och funktionsförmåga samt åtgärder för klarläggande av om arbets- eller funktionsförmågan eller hälsotillståndet påverkar jobbsökningen, utvecklandet av företagsverksamhet eller förutsättningarna att få arbete. Vid behov ska ett beslut av arbetskraftsmyndigheten om uppfyllande av de i 4 § i lagen om Jobbkanalen Ab (242/2022) avsedda förutsättningarna för sysselsättning hos bolaget tas in i sysselsättningsplanen.

I sysselsättningsplanen ska parterna komma överens om hur genomförandet av planen ska övervakas och sätta ut en tidsfrist inom vilken den arbetssökande ska informera om hur planen har följts. Om arbetskraftsmyndigheten kräver något annat bevis på att planen har följts än de upplysningar som den arbetssökande ger, ska detta skrivas in i planen.

Arbetskraftsmyndigheten och den arbetssökande ska godkänna sysselsättningsplanen. Närmare bestämmelser om sysselsättningsplanens struktur och om hur planen godkänns och arkiveras utfärdas genom förordning av statsrådet.

En arbetssökande som ansöker om arbetslöshetsförmån ska aktivt söka arbete och utbildning. Den arbetssökande ska också medverka i bedömningen av servicebehovet och i upprättandet och revideringen av sysselsättningsplanen samt delta i service som är till stöd för jobbsökningen och förbättrar arbetsmarknadsfärdigheterna och förutsättningarna att få arbete.

En arbetssökande som ansöker om arbetslöshetsförmån är skyldig att på det sätt som arbetskraftsmyndigheten bestämmer informera denna om hur sysselsättningsplanen har följts. Närmare bestämmelser om vilka uppgifter som ska lämnas utfärdas genom förordning av statsrådet.

Den arbetssökande ska informera arbetskraftsmyndigheten om ändringar i sina kontaktuppgifter. Den arbetssökande ska bevara de dokument som hänför sig till fullgörandet av jobbsökningsskyldigheten och på begäran visa upp dem för arbetskraftsmyndigheten.

Arbetskraftsmyndigheten ska erbjuda arbete och utbildning samt ordna service som ingår i sysselsättningsplanen.

Arbetskraftsmyndigheten ska följa hur sysselsättningsplanen genomförs och bidra till att serviceprocessen framskrider.

Arbetskraftsmyndigheten ska skriftligt påminna den arbetssökande om hur dennas förfarande påverkar förutsättningarna att få arbete och en eventuell rätt till arbetslöshetsförmån om den arbetssökande

Genom arbetsförmedling främjas att utbud och efterfrågan på arbetskraft möts så att lediga platser tillsätts och arbetssökande snabbt får arbete.

Arbetsförmedling bygger på avtalsfrihet och valfrihet för arbetsgivare och arbetstagare.

Arbetsförmedling bedrivs nationellt och internationellt. Närmare bestämmelser om arbetskraftsmyndigheters uppgifter när det gäller arbetsförmedling från Finland till utlandet och från utlandet till Finland samt om internationell praktik får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Arbetsgivare ska erbjudas möjlighet att publicera information om lediga platser på den serviceplattform som avses i 14 kap. En arbetskraftsmyndighet kan publicera information om lediga platser på serviceplattformen enligt uppdrag från en arbetsgivare, om inte något annat följer av 49 §. Arbetskraftsmyndigheten ska förmedla information om ledigförklarade platser och presentera sådana arbetssökande som är lämpliga för en ledig plats för arbetsgivaren, på det sätt som överenskommits med denna.

En arbetssökande ska erbjudas möjlighet att på den i 1 mom. avsedda serviceplattformen publicera en presentation skapad av den arbetssökande ( jobbsökarprofil ) som stöder jobbsökningen. Arbetskraftsmyndigheten ska vägleda den arbetssökande till att söka jobb som är lämpliga för den arbetssökande. Arbetskraftsmyndigheten ska bedöma arbetets lämplighet för den arbetssökande med beaktande av den arbetssökandes arbetserfarenhet, utbildning, övriga kompetens och arbetsförmåga.

Om inte något annat följer av 46–48 §, ska sysselsättningsplanen för en arbetslös arbetssökande eller en person som hotas av arbetslöshet omfatta tre granskningsperioder på en månad, under vilken den arbetssökande ska söka fyra arbetsmöjligheter. Om det ligger i den arbetssökandes intresse kan en granskningsperiod sättas ut så att den börjar retroaktivt. Av vägande skäl kan flera granskningsperioder sammanslås utan att det påverkar antalet arbetsmöjligheter som ska sökas.

Även om en arbetssökande inte är arbetslös eller hotas av arbetslöshet ska jobbsökningsskyldighet föreläggas om personen

Om arbetskraftsmyndigheten bedömer att det under en granskningsperiod med beaktande av den arbetssökandes arbetserfarenhet, utbildning, övriga kompetens, arbetsförmåga och eventuella skydd för yrkesskicklighet enligt 2 a kap. 8 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa inte kommer att finnas fyra sådana arbetsmöjligheter som den arbetssökande kan få, ska antalet arbetsmöjligheter som ska sökas under perioden minskas; om det inte finns några som helst arbetsmöjligheter att söka ska det inte ingå någon jobbsökningsskyldighet i sysselsättningsplanen. Närmare bestämmelser om de grunder på vilka jobbsökningsskyldighetens omfattning ska minskas utfärdas genom förordning av statsrådet.

Jobbsökningsskyldigheten kan fullgöras genom att den arbetssökande

Jobbsökningsskyldighet inträder från det att anställningsförhållandet upphör, om den arbetssökande är i arbete som varar längre än två veckor och inte utgör lönesubventionerat arbete och arbetstiden överstiger 80 procent av den maximala arbetstid för heltidsanställda som tillämpas i branschen.

För permitterade inträder jobbsökningsskyldighet när det samtal om jobbsökning som avses i 32 § 1 mom. 2 punkten har ordnats och tre månader har förflutit sedan permitteringen började.

Jobbsökningsskyldighet inträder från och med att ett i 33 § 2 mom. avsett samtal om jobbsökning har ordnats, om den arbetssökande

Om inte något annat följer av 44 § 3 mom. eller 48 §, ska det i sysselsättningsplanen för en arbetssökande som är deltidsanställd i minst två veckor eller vars permittering genomförs i form av förkortad arbetstid anges granskningsperioder på tre månader under vilka den arbetssökande ska söka en arbetsmöjlighet.

Det som föreskrivs i 1 mom. ska tillämpas om den arbetssökandes ordinarie arbetstid är högst 80 procent av den inom branschen tillämpade maximiarbetstiden för arbetstagare i heltidsarbete. Hur den faktiska arbetstiden inverkar på jobbsökningsskyldigheten anges i 2 a kap. 12 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.

Om inte något annat följer av 1 mom., 44 § 3 mom. eller 48 §, ska sysselsättningsplanen för en arbetssökande som saknar utbildning och som på i 9 kap. i denna lag eller i 22–24 § i lagen om främjande av integration avsett sätt deltar i frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån omfatta under studierna infallande granskningsperioder på tre månader var, under vilka den arbetssökande ska söka tre arbetsmöjligheter. Bestämmelserna i 1 mom. och i 44 och 48 § tillämpas på jobbsökningsskyldigheten från det att ett i 33 § 2 mom. avsett samtal om jobbsökning har ordnats för den arbetssökande.

Jobbsökningsskyldighet föreläggs inte om

I sådana situationer som avses i 1 mom. 1 och 2 punkten är ett ytterligare villkor att den arbetssökandes situation som helhet betraktad är sådan att sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden inte är möjlig.

Det som föreskrivs i 1 mom. 3 punkten tillämpas tills ett i 33 § 2 mom. avsett samtal om jobbsökning har ordnats för den arbetssökande. Det som föreskrivs i den förstnämnda bestämmelsen tillämpas även efter samtalet om jobbsökning, om det i sysselsättningsplanen eller en ersättande plan har avtalats att studierna i läs- och skrivkunnighet fortsätter inom en månad efter det att sysselsättningsplanen eller den ersättande planen upprättades eller reviderades.

Platsanmälningar för vilka arbetsgivaren endast anställer sådana arbetslösa arbetssökande vars lönekostnader berättigar till lönesubvention enligt 81 § eller sysselsättningsstöd avseende personer som fyllt 55 år enligt 95 § publiceras inte som lediga platser på den serviceplattform som avses i 14 kap.

Arbetskraftsmyndigheten kan vägra ta emot en platsanmälan som gäller en ledig plats och kan ta bort en anmälan från serviceplattformen om det utifrån anmälan är uppenbart eller utifrån arbetsgivarens tidigare handlande eller i övrigt finns grundad anledning att misstänka att

En förutsättning för att arbetskraftsmyndigheten ska få vägra ta emot en anmälan eller för att myndigheten ska få ta bort en anmälan i de situationer som avses i 2 mom. 1 och 2 punkten är att arbetsgivaren trots uppmaning av arbetskraftsmyndigheten inte har rättat sin platsanmälan. Arbetskraftsmyndigheten ska meddela ett skriftligt beslut om att den vägrar ta emot en anmälan eller tar bort en anmälan.

Arbetskraftsmyndigheter ska ge information och rådgivning om

För att utreda enskilda kunders kompetens, yrkesskicklighet, lämplighet samt valmöjligheter i fråga om arbete, företagsverksamhet och utbildning ska arbetskraftsmyndigheter ordna

Arbetskraftsmyndigheter ska ordna vägledning för att ge enskilda kunder stöd när det gäller yrkesval, yrkesmässig utveckling, placering i arbetslivet och livslångt lärande.

Vid vägledningen får en legitimerad psykolog med kundens samtycke använda psykologiska bedömningsmetoder för att klarlägga kunden yrkes- och karriäralternativ, kompetens, lämplighet och arbets- och funktionsförmåga.

Arbetskraftsmyndigheter ska för enskilda kunder ordna träning i

Arbetskraftsmyndigheten kan för företag ordna träning i anställning av arbetstagare och i arbetsgivarfärdigheter. Priset på servicen betraktas som de minimis-stöd till företaget.

Arbetskraftsmyndigheter kan hänvisa enskilda kunder till prövning

Arbetsprövning får ges av företag, enskilda näringsidkare, kommuner, samkommuner, andra sammanslutningar, stiftelser eller statliga ämbetsverk eller inrättningar. Arbetsprövning får däremot inte ges av en arbetsgivare till vilken den enskilda kunden står i anställningsförhållande när avtal om arbetsprövning ingås.

En enskild kund får inte hänvisas till service som ges på en arbetsplats så att kunden deltar i arbetsuppgifterna, om inte syftet är det som anges i 1 mom. 2 punkten. Detta moment utgör dock inget hinder för sådan inlärning i arbetet som ingår i arbetskraftsutbildning. Om någon annan service innefattar deltagande i arbetsuppgifter, tillämpas på den service eller den del av servicen som ges på en arbetsplats vad som i denna lag föreskrivs om arbetsprövning.

Enskilda kunder kan hänvisas till totalt högst sex månader arbetsprövning.

Den maximitid för arbetsprövning som avses i 1 mom. börjar om när personen efter en avslutad arbetsprövningsperiod har varit arbetslös utan avbrott i minst 12 månader eller när en person under 25 år har varit arbetslös utan avbrott i minst tre månader efter det att maximitiden för arbetsprövning har uppnåtts.

Enskilda kunder ska inte hänvisas till arbetsprövning, om

Den enskilda kunden, den som ger arbetsprövning och arbetskraftsmyndigheten ska ingå ett tidsbegränsat skriftligt avtal om arbetsprövningen. Följande ska framgå av avtalet:

Den som ger arbetsprövning ska informera den som betalar arbetslöshetsförmånen om frånvaro som deltagaren har under prövningen. Vem som betalar arbetslöshetsförmånen ska framgå av avtalet.

Efter arbetsprövningen ska den som ger arbetsprövning till arbetskraftsmyndigheten ge in en bedömning av den enskilda kundens lämplighet för arbetet, yrket eller branschen och, om arbetsprövningen har ordnats till stöd för återinträde på arbetsmarknaden, en bedömning av kundens utvecklingsbehov när det gäller arbetslivsfärdigheter och kompetens. Ett villkor om detta ska tas in i avtalet. I avtalet får arbetskraftsmyndigheten dessutom för den som ger arbetsprövning ställa upp behövliga villkor med avseende på prövningen eller den som deltar i prövningen.

Den som ger arbetsprövning får inte överföra skyldigheterna enligt avtalet på någon annan. Den som ger arbetsprövning ska i fråga om den enskilda kund som deltar i prövningen meddela namn och i 1–3 mom. avsedda uppgifter till förtroendemannen eller till någon annan som företräder personalen hos den som ger arbetsprövning.

Den som deltar i arbetsprövning står inte i anställningsförhållande till den som ger arbetsprövningen eller till arbetskraftsmyndigheten.

Den som deltar i arbetsprövning omfattas av

Vid tillämpning av de lagar som nämns i 2 mom. jämställs den som ger arbetsprövning med en arbetsgivare och den som deltar i prövningen med en arbetstagare.

Bestämmelser om straff för arbetarskyddsförseelser finns i 63 § i arbetarskyddslagen. Bestämmelser om straff för arbetstidsförseelser finns i 44 § i arbetstidslagen. Bestämmelser om straff för brott mot lagen om integritetsskydd i arbetslivet finns i 24 § i lagen om integritetsskydd i arbetslivet. Bestämmelser om straff för diskriminering, diskriminering i arbetslivet, ockerliknande diskriminering i arbetslivet, arbetarskyddsbrott, personregisterbrott, dataintrång, olovlig observation, olovlig avlyssning, kränkning av kommunikationshemlighet, sekretessbrott och tjänstebrott finns i strafflagen (39/1889).

Om en enskild kund utan tillstånd har varit frånvarande från träning eller prövning i fem tränings- eller prövningsdagar utan avbrott eller om kunden annars har så mycket frånvaro att målen för träningen eller prövningen inte nås, ska arbetskraftsmyndigheten fatta beslut om att träningen eller prövningen avbryts. Arbetskraftsmyndigheten kan också av andra vägande skäl fatta beslut om att träning eller prövning avbryts.

Serviceproducenten eller den som ger arbetsprövning är skyldig att anmäla sådan frånvaro som avses 1 mom. till arbetskraftsmyndigheten.

Utöver vad som föreskrivs i 1 mom. har parterna i ett avtal om arbetsprövning rätt att häva avtalet genom skriftligt meddelande till de andra parterna. Avtalet får dock inte hävas baserat på en diskrimineringsgrund som förbjuds i lag eller på någon annan ogrundad orsak.

Bestämmelser om hur det att träning eller prövning avbryts påverkar den arbetssökandes rätt till arbetslöshetsförmåner finns i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.

Arbetskraftsmyndigheten ska se till att en enskild kund som deltar i träning och prövning försäkras med en försäkring enligt 3 § 1 mom. i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015) samt med en gruppansvarsförsäkring. Med avvikelse från 58 och 59 § i den lagen är dagpenningen 1/360 av årsarbetsinkomsten.

Arbetskraftsmyndigheter ska ordna arbetskraftsutbildning i form av

En arbetskraftsmyndighet kan dock inte ordna utbildning vars syfte är att kunden avlägger en examen eller en del av en examen. Bestämmelser om ordnande av examensutbildning som arbetskraftsutbildning finns i lagen om yrkesutbildning (531/2017).

Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas på sådan arbetskraftsutbildning som avses i lagen om yrkesutbildning med iakttagande av bestämmelserna i den lagen. Vad som i övrigt föreskrivs om arbetskraftsutbildning i denna lag tillämpas också på arbetskraftsutbildning ordnad på basis av lagen om yrkesutbildning.

En arbetskraftsmyndighet kan ordna arbetskraftsutbildning tillsammans med en arbetsgivare, en uppdragsgivare till en person som ämnar bli företagare eller ett företag som överlåter företagarrättigheter så att den aktören deltar i finansieringen av utbildningen ( gemensamt anskaffad utbildning ). Gemensamt anskaffad utbildning kan ordnas

Den andel av utbildningen som arbetskraftsmyndigheten finansierar betraktas som

Bestämmelser om maximibeloppen på statligt stöd för ekonomisk verksamhet finns i den allmänna gruppundantagsförordningen om statligt stöd. Närmare bestämmelser om betalningsandelarna för gemensamt anskaffad utbildning får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Den arbetskraftsmyndighet som ordnar en arbetskraftsutbildning beslutar om antagningen av studerande till utbildningen. Arbetskraftsmyndigheten kan stödjas av en antagningsgrupp som kan bestå av en företrädare för utbildaren, av andra sakkunniga samt av den arbetsgivare som är med om att ge gemensamt anskaffad utbildning, uppdragsgivaren till en person som ämnar bli företagare eller det företag som överlåter företagarrättigheterna. Närmare bestämmelser om antagningsförfarandet får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Som studerande kan en sådan enskild kund antas

En person under 20 år kan antas till utbildning som förbättrar yrkeskompetensen och yrkesfärdigheterna eller företagarfärdigheterna endast om det inte är möjligt eller ändamålsenligt att avlägga utbildningen som frivilliga studier.

Själva antagningstillfället och de lämplighetsprov som ingår i antagningsförfarandet är avgiftsfria för den som söker till arbetskraftsutbildning.

En studerande som deltar i arbetskraftsutbildning har rätt att få sådan undervisning och handledning som ingår i genomförandeplanen för utbildningen och rätt att avlägga studier under den tid utbildningen pågår.

Den studerande ska delta regelbundet i undervisningen, och studierna ska framskrida i enlighet med genomförandeplanen för utbildningen.

På arbetskraftsutbildning tillämpas vad som i lagen om yrkesutbildning föreskrivs om

Om en studerande inte gör framsteg i studierna på det sätt som avses i 64 § 2 mom. eller olovligen har varit frånvarande i fem utbildningsdagar utan avbrott, ska den arbetskraftsmyndighet som beslutat om antagningen av den studerande fatta beslut om att utbildningen avbryts.

Utbildningsproducenten är skyldig att till den arbetskraftsmyndighet som beslutat om antagningen meddela att de i 1 mom. avsedda villkoren för avbrytande av utbildning uppfylls. Innan beslutet fattas ska arbetskraftsmyndigheten ge den studerande tillfälle att bli hörd. Den studerande ska utan dröjsmål informeras om beslutet.

Under en period med inlärning i arbetet i anslutning till arbetskraftsutbildning står den studerande inte i anställningsförhållande till den arbetsgivare hos vilken inlärningen i arbetet sker eller till utbildningsproducenten, om inte den studerande och den som ordnar inlärningsperioden har kommit överens om något annat. Om det har avtalats att inlärningen ska ske i ett anställningsförhållande, ska 2 och 3 mom. inte tillämpas.

Utbildningsproducenten, den som ger perioden med inlärning i arbetet och den studerande ska ingå ett tidsbegränsat skriftligt avtal om perioden. På avtalet och på utbildningsproducentens uppgifter tillämpas vad som i 57 § föreskrivs om avtal om arbetsprövning och arbetskraftsmyndighetens uppgifter. I avtalet ska parterna dessutom komma överens om vilken lärare som ansvarar för handledningen samt hur och under vilken tid handledningen genomförs.

Den som ger en period med inlärning i arbetet ansvarar för arbetarskyddet för den studerande under den perioden, i enlighet med arbetarskyddslagen.

På arbetskraftsmyndighetens skyldighet att sörja för försäkringsskyddet för den som deltar i arbetskraftsutbildning tillämpas vad som i 60 § föreskrivs om försäkringsskydd under träning och prövning.

Genom utbildning inom omställningsskyddet ges personer som har fyllt 55 år och som har blivit uppsagda från sitt arbete av ekonomiska orsaker eller produktionsorsaker bättre yrkeskompetens eller bättre företagarfärdigheter som stöd för att de snabbt ska få nytt arbete.

Arbetskraftsmyndigheter ska ordna utbildning inom omställningsskyddet för uppsagda personer

Om en uppsagd person av vägande skäl inte har registrerat sig som arbetssökande inom den tid som anges i 1 mom. 4 punkten, kan utbildningen ordnas under förutsättning att den uppsagda personen i övrigt uppfyller villkoren i 1 mom.

Den uppsagda personen ska hålla jobbsökningen i kraft från och med det att personen registrerar sig som arbetssökande tills anställningsförhållandet upphör eller, om utbildningen avslutas under uppsägningstiden, tills utbildningen har avslutats.

Utbildning som ordnas i form av utbildning inom omställningsskyddet ska bestå av sådan utbildning för att öka yrkesfärdigheterna eller stödja företagsverksamhet som bidrar till att den uppsagda personen snabbt får nytt arbete. Sysselsättningsplanen ska innehålla en överenskommelse om utbildningen.

Utbildningen eller studiehelheten får vara i högst sex månader. Utbildningen eller studiehelheten kan ordnas oavbrutet eller bestå av flera olika perioder.

Värdet av utbildningen får motsvara högst två månaders lön för den uppsagda personen. Beloppet av två månaders lön ska bestämmas på samma beräkningsgrunder som de som används för beräkning av omställningspenning enligt 9 kap. 2 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.

Utbildning inom omställningsskyddet ska ordnas så att den uppsagda personen kan inleda utbildningen inom tre månader från det att anställningsförhållandet upphörde. Av grundad anledning får utbildningen också ordnas senare, dock så att den uppsagda personen kan inleda den sista perioden i utbildningen eller studiehelheten inom 12 månader från det att anställningsförhållandet upphörde.

Grundad anledning för att ordna utbildningen efter den tidsfrist på tre månader som anges i 1 mom. föreligger, om

Utbildning inom omställningsskyddet ordnas inte eller upphandlingen av utbildningen avbryts om

Om den uppsagda personen inte inleder den upphandlade utbildningen eller avbryter den, upphör den uppsagda personen att ha rätt till utbildning inom omställningsskyddet. Rätten till utbildning upphör dock inte om den uppsagda personen har grundad anledning att inte inleda utbildningen eller att avbryta den. Personen ska dock inleda eller fortsätta med utbildningen inom 12 månader från det att anställningsförhållandet upphörde. Att utbildningen skjuts upp får inte medföra merkostnader för arbetskraftsmyndigheten.

En uppsagd person har grundad anledning att låta bli att inleda eller att avbryta utbildningen, om

Om det inte finns någon sådan utbildning att tillgå som den uppsagda personen vill delta i och som uppfyller villkoren i detta kapitel och lämpar sig för den uppsagda personen, och den uppsagda personen inte vill delta i någon annan av arbetskraftsmyndigheten föreslagen utbildning som personen kan inleda inom 12 månader från det att anställningsförhållandet upphörde, är arbetskraftsmyndigheten inte skyldig att ordna utbildning inom omställningsskyddet, och den uppsagda personen upphör att ha rätt till sådan utbildning.

Om utbildningen avbryts eller blir avbruten till följd av den uppsagda personens eget förfarande upphör personens rätt till utbildningen. För den som genom sitt eget förfarande orsakat att utbildningen avbrutits eller blivit avbruten ordnas ingen ny utbildning.

En arbetssökande som har fyllt 25 år och som studerar frivilligt har rätt till arbetslöshetsförmåner enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa på de villkor som anges där, om

Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas på studier som betraktas som heltidsstudier enligt 2 kap. 10 § 2 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och

Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas på studier som den arbetssökande har bedrivit tidigare endast om studierna bevisligen har avbrutits minst ett år tidigare. Begränsningen gäller inte studier som inletts under ett anställningsförhållande eller under tiden för en periodiserad ekonomisk förmån enligt 3 kap. 6 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller som bedrivits som arbetskraftsutbildning.

När övriga förutsättningar uppfylls tillämpas detta kapitel också på studier på Åland motsvarande i 1 mom. 1, 2 och 4 punkten avsedda studier.

Innan studier som stöds inleds ska det överenskommas om studierna i sysselsättningsplanen eller en ersättande plan.

Även efter att studierna inletts kan det i sysselsättningsplanen eller en ersättande plan avtalas om studier som stöds, om det finns vägande skäl till detta, den arbetssökande har inlett studierna i ett anställningsförhållande eller under tiden för en periodiserad ekonomisk förmån enligt 3 kap. 6 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller studierna har bedrivits som arbetskraftsutbildning.

Stöd för studier som utgör en sammanhängande helhet kan under de förutsättningar som föreskrivs i detta kapitel ges för högst 24 månader.

Med avvikelse från 1 mom. kan stöd för en sådan studiehelhet ges för högst 48 månader, om målet med studierna är att fullgöra den grundläggande utbildningens lärokurs.

Den arbetssökande får underrätta arbetskraftsmyndigheten om avbrott i studier som stöds med arbetslöshetsförmån. Arbetskraftsmyndigheten ska underrättas utan dröjsmål efter avbrottet. Tiden för avbrottet räknas inte in i den maximitid som anges i 1 mom., om det finns en giltig orsak till avbrottet. Läroanstaltens ferieperiod betraktas inte som en giltig orsak.

Om den arbetssökandes studierätt har dragits in och senare återställs, anses studierna ha varit avbrutna under den tid den arbetssökande inte har haft studierätt.

Den arbetssökande ska regelbundet delta i undervisning enligt utbildnings- eller studieplanen.

För att den arbetssökande ska få arbetslöshetsförmån krävs det att den arbetssökande gör framsteg i studierna. Som tillräckliga framsteg i högskolestudier anses att den arbetssökande får i genomsnitt fem studiepoäng per studiemånad för studieprestationer som ingår i den studiehelhet som stöds. I fråga om andra studier förutsätts det att studierna framskrider i enlighet med utbildnings- eller studieplanen.

Arbetskraftsmyndigheten ska följa hur den arbetssökande gör framsteg i studierna på det sätt som överenskommits i sysselsättningsplanen eller en ersättande plan.

Om den arbetssökande inte gör tillräckliga framsteg i studierna eller underlåter att underrätta arbetskraftsmyndigheten om studieframgången på det sätt som överenskommits i sysselsättningsplanen eller en ersättande plan, upphör rätten till arbetslöshetsförmån räknat från den tidpunkt från vilken den arbetssökande inte kan anses ha gjort tillräckliga framsteg i studierna eller den tidpunkt då den arbetssökande borde ha underrättat arbetskraftsmyndigheten om studieframgången.

Om den arbetssökande utan godtagbart skäl har uteblivit från utbildning enligt utbildnings- eller studieplanen så att det är uppenbart att den arbetssökande inte kan avlägga de planenliga studierna eller om den arbetssökande annars på ett väsentligt sätt har försummat studierna, upphör rätten till arbetslöshetsförmånen vid den tidpunkt då frånvaron eller försummelsen börjat.

Arbetskraftsmyndigheten fattar beslut om ett i 2 och 3 mom. avsett upphörande av rätten till arbetslöshetsförmån i ett arbetskraftspolitiskt utlåtande. Bestämmelser om givande av arbetskraftspolitiskt utlåtande finns i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Den arbetssökande ska ges tillfälle att bli hörd innan det arbetskraftspolitiska utlåtandet ges.

Den arbetssökande ska för arbetskraftsmyndigheten visa upp intyg utfärdat av utbildningsproducenten om antagning till utbildningen och ferieperioderna under utbildningen. Den arbetssökande ska dessutom för arbetskraftsmyndigheten visa upp en sådan redogörelse för framstegen i studierna som myndigheten behöver.

Den arbetssökande ska underrätta arbetskraftsmyndigheten om sådana avbrott i studierna som avses i 76 § 3 mom. och om att studierna avslutats.

Utbildningsproducenten ska ge den studerande intyg om antagning till utbildningen, ferieperioder under utbildningen och framsteg i studierna.

Utbildningsproducenten ska utan dröjsmål underrätta arbetskraftsmyndigheten om avslutade studier och om de omständigheter som avses i 78 § 3 mom. För att producenter ska kunna fullgöra denna skyldighet ska arbetskraftsmyndigheten ge dem namnen och personbeteckningarna för de studerande vars studier stöds på det sätt som avses i detta kapitel.

Lönesubvention är ett stöd som är avsett för att främja sysselsättningen av arbetslösa arbetssökande och som arbetskraftsmyndigheter kan bevilja arbetsgivare för lönekostnader. Syftet med lönesubventionerat arbete är att främja sysselsättning av arbetslösa arbetssökande på den öppna arbetsmarknaden genom att förbättra deras yrkeskompetens. Med lönesubvention stöds också möjligheterna för arbetstagare med funktionshinder och långtidsarbetslösa som fyllt 60 år att få arbete och delta i arbetslivet.

När arbetskraftsmyndigheter beviljar lönesubvention kan de ställa sådana villkor för erhållande av subventionen som är behövliga med avseende på den arbetssökande och syftet med subventionen.

Arbetskraftsmyndigheten kan bevilja lönesubvention för förbättring av yrkeskompetensen, när en arbetslös arbetssökande som anställs i anställningsförhållande

För att lönesubvention ska beviljas för förbättring av yrkeskompetensen krävs det att arbetskraftsmyndigheten bedömer att den arbetssökandes arbetslöshet beror på brister i yrkeskompetensen och att det lönesubventionerade arbetet kan förbättra den arbetssökandes yrkeskompetens och möjligheter att få arbete på den öppna arbetsmarknaden. Om den som anställs med lönesubvention har varit arbetslös en kortare tid än 12 månader utan avbrott omedelbart före beviljandet av subventionen, krävs det för att lönesubvention ska beviljas dessutom att personen sannolikt kommer att vara arbetslös längre än 12 månader om lönesubvention inte beviljas.

Lönesubvention kan beviljas kommuner, samkommuner, välfärdsområden samt andra sammanslutningar och arbetsgivare, dock inte statliga ämbetsverk eller inrättningar. Fysiska personer kan beviljas lönesubvention endast för ekonomisk verksamhet.

Lönesubvention beviljas i form av stöd enligt den allmänna gruppundantagsförordningen om statligt stöd. Detta gäller dock inte vid beviljande av lönesubvention

Lönesubvention beviljas inte, om

Lönesubvention beviljas inte om det anställningsförhållande som subventionen är avsett för har börjat innan beslut om beviljande av subvention har fattats.

Lönesubvention kan beviljas om arbetsgivaren förbinder sig att betala lön minst enligt det kollektivavtal som tillämpas på anställningsförhållandet, eller, om det inte finns något tillämpligt kollektivavtal, sedvanlig och skälig lön för arbetet i fråga. Lönesubvention kan dock inte beviljas, om lönen enbart ska bestämmas utifrån arbetsresultatet.

Om den som anställts med subvention till följd av överlåtelse av rörelse, fusion eller delning av en sammanslutning eller sammanslagning av sammanslutningar övergår till anställning hos en annan arbetsgivare under perioden med lönesubvention, kan lönesubvention trots 1 mom. beviljas den mottagande arbetsgivaren för den tid som återstår av den period med lönesubvention som beviljats den överlåtande arbetsgivaren. Den mottagande arbetsgivaren ska lämna in ansökan om lönesubvention till arbetskraftsmyndigheten inom en månad efter det att den som anställts med subvention har övergått till anställning hos förvärvaren av rörelse eller hos den mottagande sammanslutningen.

Lönesubvention beviljas inte för anställning av i 9 § i lagen om alterneringsledighet (1305/2002) avsedda vikarier.

Med lönekostnader som täcks med lönesubvention avses lön som utifrån arbetstid eller utförande av entreprenad betalas till en arbetstagare och på vilken förskottsinnehållning ska verkställas.

Som lönekostnader räknas dock inte

Om inte något annat föreskrivs nedan är lönesubventionens belopp 50 procent av de i 85 § avsedda lönekostnaderna för den som anställs med subvention i fem månader räknat från det att anställningsförhållandet började, dock högst den tid anställningsförhållandet varar. Om den som anställs med subvention har varit arbetslös i minst 12 månader under de 14 månader som omedelbart föregår beviljandet av lönesubventionen, beviljas lönesubvention för 10 månader från det att anställningsförhållandet började, dock högst för den tid anställningsförhållandet varar.

Trots bestämmelserna i 82 § och 83 § 3 mom. 5 punkten kan arbetskraftsmyndigheten bevilja lönesubvention, när en arbetslös arbetssökandes möjligheter att få ett lämpligt arbete har minskat avsevärt till följd av skada eller sjukdom.

Lönesubventionen för anställning av arbetstagare med funktionshinder är 70 procent av de i 85 § avsedda lönekostnaderna för den som anställs med subvention i 10 månader räknat från det att anställningsförhållandet började, dock högst den tid anställningsförhållandet varar.

Trots bestämmelserna i 83 § 3 mom. 5 punkten och 84 § 1 mom. kan arbetskraftsmyndigheten förlänga den subventionstid som avses i 2 mom. med högst 24 månader åt gången. Förutsättningarna för att subventionstiden ska kunna förlängas är att

Arbetskraftsmyndigheter får använda sig av sakkunnigbedömningar för att bedöma om det villkor som avses i 3 mom. 3 punkten uppfylls.

Med avvikelse från bestämmelserna i 86 och 87 § ska beloppet av den lönesubvention som beviljas en förening, en stiftelse eller ett registrerat religionssamfund för annat än näringsverksamhet vara 100 procent av de i 85 § avsedda lönekostnaderna för den som anställs med subvention förhöjt med koefficienten 1,23, om den som anställs med subvention har varit arbetslös i minst 24 månader under de 28 månader som omedelbart föregår beviljandet av lönesubventionen. Till lönekostnaderna räknas lönekostnader som motsvarar högst 65 procents arbetstid enligt den ordinarie maximiarbetstiden i branschen.

Subvention beviljas för 10 månader från det att anställningsförhållandet började, dock högst för den tid anställningsförhållandet varar.

Om lönesubvention enligt 1 mom. beviljas för näringsverksamhet, ska subventionen beviljas i form av de minimis-stöd.

Med avvikelse från bestämmelserna i 82 § 2 mom. om brister i yrkeskompetensen och bestämmelserna i 86 § om lönesubventionens varaktighet kan lönesubvention beviljas för 24 månader från det att anställningsförhållandet börjar, dock högst för den tid anställningsförhållandet varar, när den arbetssökande

Trots bestämmelserna i 83 § 3 mom. 3 punkten och 84 § 1 mom. kan arbetskraftsmyndigheten förlänga den subventionstid som avses i 1 mom. med högst 24 månader åt gången, förutsatt att de i 83 § 3 mom. 1–4 punkten och 84 § 2–4 mom. angivna villkoren gällande arbetsgivaren och anställningsförhållandet alltjämt uppfylls och ansökan om fortsatt subvention har lämnats in till arbetskraftsmyndigheten innan den föregående subventionsperioden har löpt ut.

För ekonomisk verksamhet beviljas i 1 och 2 mom. avsedd lönesubvention i form av de minimis-stöd.

Lönesubvention kan beviljas för läroavtalsutbildning för att täcka lönekostnader också för arbetslösa arbetssökande som inte är sådana arbetslösa arbetssökande som avses i 82 § 1 mom. Om lönesubvention har beviljats för läroavtalsutbildning innan läroavtalsutbildningen börjar och läroavtalsutbildningen genomförs i anställning hos flera arbetsgivare, kan lönesubvention beviljas även om den person som anställts med subvention inte är arbetslös när personen under utbildningstiden övergår till anställning hos en annan arbetsgivare.

När lönesubvention beviljas för läroavtalsutbildning ska längden på subventionen dimensioneras för hela den tid som arbetskraftsmyndigheten anser vara ändamålsenlig. Trots bestämmelserna i 83 § 3 mom. 5 punkten och 84 § 1 mom. kan subventionstiden dock förlängas, om läroavtalsutbildningens längd enligt den personliga utvecklingsplanen för kunnandet ändras under utbildningstiden. Ansökan om fortsatt subvention ska lämnas in till arbetskraftsmyndigheten innan den föregående subventionsperioden har löpt ut.

För ekonomisk verksamhet beviljas lönesubvention enligt 1 och 2 mom. i form av de minimis-stöd.

Den som får lönesubvention får överföra den som anställts med subvention till arbete hos någon annan arbetsgivare ( användarföretag ) i enlighet med 1 kap. 7 § 3 mom. i arbetsavtalslagen, om arbetskraftsmyndigheten har beviljat tillstånd för överföringen. Villkoren för överföring är

Arbetsgivaren ska till ansökan foga en försäkran av användarföretaget om att de villkor som avses i 1 mom. 1 punkten uppfylls.

Under överföringen kan lönesubventionens belopp vara högst det belopp som användarföretaget skulle kunna beviljas om företaget ansökte om lönesubvention, dock inte större än det belopp som beviljats arbetsgivarföretaget.

Om utförandet av det lönesubventionerade arbetet och lönebetalningen avbryts för minst en månad under subventionsperioden, ska arbetskraftsmyndigheten avbryta utbetalningen av lönesubventionen. Om anställningsförhållandet fortsätter efter avbrottet ska arbetskraftsmyndigheten fatta beslut om att subventionstiden förlängs med den tid som motsvarar avbrottet, dock inte längre än den subventionstid som återstod när avbrottet började. Förlängning kan på sin höjd beviljas fram till den tidpunkt då det förflutit 12 månader sedan perioden inleddes. En förutsättning för att subventionstiden ska kunna förlängas är att arbetsgivaren uppfyller de villkor som anges i 83 § 3 mom. 1–4 punkten.

Den maximitid på 12 månader som anges i 1 mom. tillämpas inte, om lönesubvention har beviljats med stöd av 87–90 §.

Lönesubventionen kan tillsammans med andra stöd som beviljats för lönekostnaderna för den som anställts med subvention och tillsammans med utbildningsersättning som betalas på grundval av läroavtal vara högst lika stor som arbetsgivarens i 85 § avsedda lönekostnader för den som anställts med subvention. Den lönesubvention på 100 procent som avses i 88 § får dock tillsammans med andra stöd som beviljats för lönekostnaderna för den som anställts med subvention samt stöd för arbetsgivarens bikostnader vara högst 1,23 gånger så stor som de lönekostnader som avses i 85 §.

I fråga om maximibeloppet av lönesubvention som beviljas enligt den allmänna gruppundantagsförordningen om statligt stöd tillämpas vad som i den förordningen föreskrivs om kumulering av stöd.

Om lönesubventionen tillsammans med andra stöd som beviljats för lönekostnaderna överstiger det maximibelopp som avses i 1 eller 2 mom., dras den del som överstiger maximibeloppet av från subventionen.

Lönesubvention betalas till ett belopp på högst

Om utbetalningsperioden för lönesubvention avviker från en kalendermånad, betalas i lönesubvention högst det belopp som fås genom att det maximibelopp som avses i 1 mom. divideras med 30 och multipliceras med antalet kalenderdagar i utbetalningsperioden. Det maximibelopp för lönesubvention som anges i 1 mom. 1–3 punkten justeras genom förordning av statsrådet vart tredje år så att det motsvarar förändringarna i förtjänstnivåindexet.

Lönesubvention betalas inte, om

Arbetskraftsmyndigheten ska bevilja sysselsättningsstöd till en i 83 § 1 mom. avsedd arbetsgivare som anställer en arbetssökande som fyllt 55 år och varit arbetslös i minst 24 månader under de 28 månader som omedelbart föregår beviljandet av subventionen. För att stöd ska kunna beviljas krävs dessutom att personen som anställs enligt arbetsavtalet har en garanterad minimiarbetstid på 25 timmar i veckan eller, om den ordinarie maximiarbetstiden i branschen är mindre än 37,5 timmar i veckan, minst 65 procent av den ordinarie maximiarbetstiden. Arbetsgivaren ska dessutom förbinda sig att betala lön minst enligt det kollektivavtal som tillämpas på anställningsförhållandet eller, om det inte finns något tillämpligt kollektivavtal, sedvanlig och skälig lön för arbetet i fråga.

Sysselsättningsstöd beviljas inte om

Sysselsättningsstödet utgör 70 procent av lönekostnaderna för den som anställs med stödet i tio månader räknat från det att anställningsförhållandet började, dock högst den tid anställningsförhållandet varar.

Vid beräkning av stödbeloppet tillämpas på lönekostnaderna vad som i 85 § föreskrivs om lönekostnader som täcks med lönesubvention.

I fråga om maximibeloppet av sysselsättningsstödet tillämpas vad som i 94 § 1 mom. 2 punkten och 2 mom. föreskrivs om maximibeloppet av lönesubvention.

På sysselsättningsstöd tillämpas vad som i 84 § 3 mom. föreskrivs om lönesubvention vid överlåtelse av rörelse, vad som i 92 § föreskrivs om tillfälligt avbrott i lönesubvention och vad som i 94 § 3 mom. föreskrivs om hinder för utbetalning av lönesubvention. Med avvikelse från 92 § kan sysselsättningsstödet dock förlängas oberoende av tidsgränsen på 12 månader.

Arbetskraftsmyndigheten får bevilja i 83 § 1 mom. avsedda arbetsgivare stöd för specialarrangemang som gäller arbetet ( stöd för specialarrangemang på arbetsplatsen ), om en person som ska anställas eller som är anställd har en skada eller sjukdom som förutsätter anskaffning av arbetsredskap eller ändringar på arbetsplatsen, och de kostnader som arbetsgivaren orsakas av anskaffningarna eller ändringarna ska anses betydande med beaktande av arbetsgivarens ekonomiska situation. Stöd för specialarrangemang på arbetsplatsen kan också beviljas som ersättning för den hjälp en annan arbetstagare ger. Arbetsgivare som bedriver ekonomisk verksamhet beviljas stöd för specialarrangemang på arbetsplatsen i form av stöd enligt den allmänna gruppundantagsförordningen om statligt stöd.

Bestämmelser om vilka kostnader som kan ersättas med stöd för specialarrangemang på arbetsplatsen samt om stödets maximibelopp och maximitid utfärdas genom förordning av statsrådet.

En arbetskraftsmyndighet kan bevilja startpeng till enskilda kunder som inleder i 2 kap. 5 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa avsedd företagsverksamhet på heltid eller utvidgar en företagsverksamhet som de bedriver som bisyssla till att bedrivas på heltid. Syftet med startpeng är att trygga företagarens försörjning i det skede när företagsverksamheten startas och etableras.

Startpeng beviljas i form av de minimis-stöd.

Villkoret för att startpeng ska beviljas är att arbetskraftsmyndigheten bedömer att

Arbetskraftsmyndigheten kan när startpeng beviljas ställa behövliga villkor för erhållande av startpeng.

Startpeng ska inte beviljas, om

Startpengens belopp per dag är lika stort som den grunddagpenning som avses i 6 kap. 1 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Startpeng betalas för fem dagar per kalendervecka.

Startpeng beviljas för sex månader från det att företagsverksamhet inleds på heltid eller företagsverksamhet bedriven som bisyssla utvidgas till verksamhet på heltid. En fortsatt period med startpeng kan beviljas så att den totala längden för perioderna med startpeng är högst 12 månader. Om företagsverksamheten avbryts av grundad anledning under en period med startpeng, räknas den tid avbrottet varar inte in i den maximitid som avses ovan.

Om en mottagare av startpeng under perioden med startpeng har inkomster av annat ursprung än företagsverksamheten eller har fått annat offentligt stöd för sina lönekostnader under den perioden, ska beloppet av inkomsterna dras av från startpengens belopp. Prioriterade inkomster enligt 4 kap. 7 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa räknas dock inte som inkomster.

Arbetskraftsmyndigheten kan bevilja ersättning för rese- och logikostnader till en arbetslös arbetssökande som söker arbete och till en arbetslös enskild kund som söker sig till arbetskraftsutbildning, träning eller prövning eller deltar i en i 51 § avsedd sakkunnigbedömning.

Ett villkor för att de resekostnader som avses i 1 mom. ska ersättas är att det med tanke på tillgången på arbetskraft och sysselsättningen av den arbetslösa ska anses ändamålsenligt att kostnaderna ersätts.

Ersättning för resekostnader som orsakas av kundbesök vid arbetskraftsmyndigheten kan beviljas en arbetslös enskild kund som på grund av skada eller sjukdom behöver färdtjänst för att kunna besöka arbetskraftsmyndigheten. Ett villkor för att resekostnaderna ska ersättas är att ett personligt besök hos arbetskraftsmyndigheten är nödvändigt för att serviceprocessen ska framskrida.

Ett villkor för att logikostnader ska ersättas är att övernattningen under en resa som avses i 1 mom. har varit nödvändig på grund av trafikförhållandena och att den har orsakat kostnader.

Närmare bestämmelser om vilka resor som ska ersättas och om grunderna för ersättning av resekostnader utfärdas genom förordning av statsrådet.

En arbetssökande som får arbetslöshetsförmån har rätt att få stöd ( kostnadsersättning ) för resekostnader och andra kostnader som uppkommer i samband med att den arbetssökande deltar i

Kostnadsersättning enligt 1 mom. till en arbetssökande som ansöker om inkomstrelaterad dagpenning beviljas av arbetslöshetskassan och till en arbetssökande som ansöker om grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd av Folkpensionsanstalten.

Arbetskraftsmyndigheten kan bevilja kostnadsersättning till en enskild kund

I kostnadsersättning betalas 9 euro per dag. Kostnadsersättning betalas dock till ett belopp av 18 euro per dag, om

En studerande som deltar i arbetskraftsutbildning utomlands har rätt att i ersättning för logikostnader och andra kostnader under utbildningstiden få 50 procent av det dagtraktamente som en statstjänsteman får i ersättning för reskostnader för en tjänsteresa till landet i fråga.

Till en arbetssökande som deltar i arbetskraftsutbildning som ordnas av Stiftelsen Utbildning Nordkalotten betalas 16,82 euro per dag i kostnadsersättning. Inkvarteringen är gratis för arbetssökande som deltar i sådan arbetskraftsutbildning.

Närmare bestämmelser om hur den kostnadsersättning som avses i 1 mom. bestäms och om arbetskraftsmyndighetens skyldighet att anmäla uppgifter som inverkar på bestämmandet av kostnadsersättningen till arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten utfärdas genom förordning av statsrådet.

Kostnadsersättning betalas för högst fem dagar per kalendervecka. Till dem som deltar i arbetskraftsutbildning utomlands betalas kostnadsersättning för högst sju dagar per kalendervecka.

Under den tid jobbsökarträning, karriärträning, utbildningsprövning och arbetsprövning pågår och när kostnadsersättning beviljas på basis av 103 § 3 mom. betalas kostnadsersättning endast för de dagar då servicen ordnas och den arbetssökande deltar i servicen.

Närmare bestämmelser om de ersättningsdagar som berättigar till kostnadsersättning utfärdas genom förordning av statsrådet.

Kostnadsersättning betalas inte för ferieperioder under arbetskraftsutbildning och frivilliga studier enligt 22–24 § i lagen om främjande av integration. Ersättning betalas dock för den tid under vilken en arbetssökande som får arbetslöshetsförmån under en ferieperiod deltar i inlärning i arbetet eller praktik som hör till utbildningen.

Utbetalningen av kostnadsersättning upphör räknat från den dag då den arbetssökande har avbrutit servicen. Utbetalningen av kostnadsersättning upphör också om man har beslutat att avbryta servicen.

På i 103 § 1 mom. avsedd kostnadsersättning som arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten beviljar tillämpas lagen om arbetslöshetskassor (603/1984) och 11 kap. 2, 3, 5, 6, 10, 13–15 och 15 a §, 12 kap. och 13 kap. 1, 3–8 och 10 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.

Om Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan betalar ut en arbetslöshetsförmån utan beslut så som avses i 11 kap. 8 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och mottagaren av förmånen har rätt att få kostnadsersättning, kan Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan på motsvarande sätt betala även denna ersättning utan beslut. Kostnadsersättningen betalas då till fullt belopp.

En arbetslös arbetssökande ska tryggas möjlighet till sysselsättningsfrämjande rehabilitering eller arbetskraftsutbildning, om den arbetssökandes rätt till arbetslöshetsdagpenning för löntagare till följd av maximitidens utgång upphör när personen fyllt 57 år, men innan personen fyller 60 år.

Arbetskraftsmyndigheten ska för en arbetslös arbetssökande som fyllt 60 år ordna möjlighet till en sådan sysselsättningsfrämjande service som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller till arbete med lönesubvention i anställning hos någon annan än kommunen innan den arbetssökandes rätt till arbetslöshetsdagpenning för löntagare upphör på grund av maximitiden. Sysselsättningsfrämjande service eller arbete med lönesubvention ska ordnas under minst en så lång tid att den arbetssökande uppfyller det arbetsvillkor som utgör en förutsättning för arbetslöshetsdagpenning.

Om en sådan arbetslös arbetssökande som avses i 1 eller 2 mom. inte får arbete på den öppna arbetsmarknaden och det inte går att så som avses i 1 och 2 mom. ordna lämplig sysselsättningsfrämjande service enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa, rehabilitering eller anställning med lönesubvention hos någon annan än kommunen för personen i fråga, är hemkommunen skyldig att för den arbetssökande ordna möjligheter till arbete ( sysselsättningsskyldighet ). Arbetskraftsmyndigheten ska vid behov upplysa den arbetssökandes hemkommun om sysselsättningsskyldigheten. Hemkommunen ska ordna möjligheterna till arbete så att den som sysselsätts kan påbörja arbetet när maximitiden för arbetslöshetsdagpenning går ut.

Närmare bestämmelser om fullgörande av sysselsättningsskyldighet och om tillhörande upplysningar utfärdas genom förordning av statsrådet.

Arbete som ordnas på basis av sysselsättningsskyldighet ska vara heltidsarbete enligt branschens ordinarie arbetstider. För en person som får invalidpension som delpension ska det ordnas deltidsarbete som motsvarar personens arbetsförmåga och uppfyller det arbetsvillkor som utgör en förutsättning för arbetslöshetsdagpenning.

Arbete som ordnas på basis av sysselsättningsskyldighet ska vara så länge att den arbetssökande när arbetet upphör uppfyller det arbetsvillkor som utgör en förutsättning för att få arbetslöshetsdagpenning. Arbete utfört under granskningsperioden för arbetsvillkoret och som räknas in i arbetsvillkoret samt deltagande i sysselsättningsfrämjande service som räknas in i arbetsvillkoret förkortar den tid under vilken arbete ska ordnas på basis av sysselsättningsskyldighet.

Bestämmelserna i 108 § tillämpas inte om en person genom att avstå från att ansöka om arbetslöshetsdagpenning eller på något annat sätt har åstadkommit en sådan situation att maximitiden för arbetslöshetsdagpenning inte uppnås före den ålder på 57 år som avses i 108 § 1 mom.

Sysselsättningsskyldigheten upphör om

För lönekostnaderna för personer som de sysselsatt på basis av sysselsättningsskyldighet har kommuner rätt till ett stöd på 50 procent av de i 85 § avsedda lönekostnader som täcks med lönesubvention, om de villkor som anges i 84 § 2 mom. uppfylls.

Uppgifter om kunder och om producenter av arbetskraftsservice får användas

Bestämmelser om användningsändamålen för kunduppgifter och om uppgifter som får behandlas inom samarbetsmodellen för sektorsövergripande stöd som främjar sysselsättningen finns i lagen om sektorsövergripande främjande av sysselsättningen.

Bestämmelser om behandling av personuppgifter finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), nedan den allmänna dataskyddsförordningen , och i dataskyddslagen (1050/2018).

Utöver vad som föreskrivs i 112 § 1 mom. får uppgifter om kunder och om producenter av arbetskraftsservice användas vid verkställighet av lagen om ett försök med rekryteringsstöd (20/2022).

Följande uppgifter som gäller enskilda kunder får behandlas:

Följande uppgifter som gäller arbetsgivare som ansöker om eller får arbetskraftsservice får behandlas:

Följande uppgifter som gäller producenter av arbetskraftsservice får behandlas:

Om en personuppgift som behandlas har erhållits från en annan källa än den registrerade personen, ska det i personens uppgifter antecknas var uppgiften har erhållits och vem som har antecknat den.

Den registrerade har inte den rätt som föreskrivs i artikel 18 i den allmänna dataskyddsförordningen att begränsa behandlingen av i 1 mom. avsedda uppgifter.

En arbetskraftsmyndighet har oberoende av sekretessbestämmelserna rätt att avgiftsfritt få de uppgifter som är nödvändiga för att verkställa arbetskraftsservice av andra arbetskraftsmyndigheter, andra kommunala myndigheter, statliga myndigheter, välfärdsområden, Folkpensionsanstalten, arbetslöshetskassor, Pensionsskyddscentralen, Sysselsättningsfonden, serviceproducenter inom arbetskraftsservice, andra producenter av sådan service till stöd för sysselsättning som arbetskraftsmyndigheten ordnar och som överenskommits i en sysselsättningsplan eller en ersättande plan samt av aktörer som ger sådan arbetsprövning som avses i 54 §.

När syftet är att utreda om villkoren uppfylls för beviljande av sådan lönesubvention och sådant sysselsättningsstöd avseende personer som fyllt 55 år som avses i 10 kap. har arbetskraftsmyndigheten dessutom rätt att ur det bötesregister som avses i 46 § i lagen om verkställighet av böter (672/2002) få uppgifter om sådana domar och beslut som avses i 83 § 3 mom. 4 punkten i denna lag.

Utvecklings- och förvaltningscentret har oberoende av sekretessbestämmelserna rätt att avgiftsfritt av andra statliga myndigheter, arbetskraftsmyndigheter, andra kommunala myndigheter, aktiebolaget Business Finland, Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassorna få de uppgifter som är nödvändiga för att centret ska kunna sköta sina lagstadgade uppgifter enligt denna lag eller någon annan lag när det gäller verkställighet, uppföljning och utvärdering av arbetskraftsservice.

Arbets- och näringsministeriet har oberoende av sekretessbestämmelserna rätt att avgiftsfritt av utvecklings- och förvaltningscentret, andra statliga myndigheter, arbetskraftsmyndigheter och andra kommunala myndigheter få de uppgifter som är nödvändiga för att ministeriet ska kunna sköta de uppgifter som föreskrivs för ministeriet i denna lag eller någon annan lag och som gäller verkställighet, uppföljning, utvärdering och styrning av arbetskraftsservice.

Regionförvaltningsverken har oberoende av sekretessbestämmelserna rätt att avgiftsfritt av arbetskraftsmyndigheter och av utvecklings- och förvaltningscentret få de uppgifter som är nödvändiga för den tillsyn som avses i 25 §.

Producenter av arbetskraftsservice och producenter av sådan service till stöd för sysselsättning som en arbetskraftsmyndighet ordnar och som överenskommits i en sysselsättningsplan eller en ersättande plan har oberoende av sekretessbestämmelserna rätt att avgiftsfritt av arbetskraftsmyndigheter och av utvecklings- och förvaltningscentret få de uppgifter om enskilda kunder som är nödvändiga för att producera och ge service. Uppgifter om en kunds hälsotillstånd får lämnas ut till en serviceproducent endast om kunden skriftligt och specifikt samtycker till detta.

I fråga om 63 § som gäller antagning av studerande till arbetskraftsutbildning har medlemmarna i sådan antagningsgrupp som avses i 1 mom. i den paragrafen för planering av utbildningen och antagning av studerande rätt att trots sekretessbestämmelserna ta del av inlämnade ansökningar till utbildningen jämte bilagor.

En arbetskraftsmyndighet får till en arbetsgivare lämna ut sådana uppgifter om en arbetssökande som behövs för att tillsätta en plats endast med den arbetssökandes skriftliga samtycke. Samtycket eller vägran att ge samtycke ska antecknas i den enskilda kundens uppgifter.

Uppgifter som behövs för att tillsätta en plats är

Till en arbetsgivare får uppgifter om en arbetssökandes hälsotillstånd lämnas endast om den arbetssökande specifikt och skriftligt samtycker till detta och om uppgifterna är nödvändiga för att en ledig plats ska kunna tillsättas eller särskilda krav uppfyllas som gäller hälsotillståndet inom branschen i fråga, eller för att en arbetssökande med en skada eller sjukdom som gör det svårare att få arbete lättare ska få arbete.

För fullgörande av sysselsättningsskyldigheten enligt 108 § ska arbetskraftsmyndigheten till den kommun som sysselsättningsskyldigheten gäller lämna ut uppgifter om grunden för skyldigheten och om den sysselsattas utbildning och arbetserfarenhet samt övriga i 2 och 3 mom. avsedda uppgifter som är nödvändiga med tanke på sysselsättandet.

För att fullgöra skyldigheten enligt de lagar som gäller arbetsavtals- och tjänsteförhållanden att återanställa uppsagda arbetstagare, tjänstemän och tjänsteinnehavare har arbetsgivare, oberoende av sekretessbestämmelserna och av andra begränsningar av rätten att få uppgifter, rätt att avgiftsfritt av arbetskraftsmyndigheterna få information om huruvida en person som arbetsgivaren namngett är arbetssökande vid arbetskraftsmyndigheten.

Utöver vad som föreskrivs i 115 § är utvecklings- och förvaltningscentret oberoende av sekretessbestämmelserna skyldigt att på eget initiativ lämna ut uppgifter ur den informationsresurs som avses i 120 § till arbets- och näringsministeriet för upprättande av arbetsförmedlingsstatistik. Uppgifterna ska lämnas ut avgiftsfritt.

Tillstånd enligt 28 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) att lämna ut i 114 § avsedda sekretessbelagda uppgifter för statistikföring, vetenskaplig forskning eller myndigheters planerings- eller utredningsarbete beviljas enligt beslut av utvecklings- och förvaltningscentret när det gäller uppgifter i den nationella informationsresurs som avses i 120 §.

Utvecklings- och förvaltningscentret ansvarar för att utveckla och förvalta den nationella informationsresursen för arbetskraftsservice, den nationella serviceplattformen för arbetskraftsservice och den riksomfattande helheten av kundinformationssystem för arbetskraftsservice. Utveckling av de riksomfattande informationssystemtjänsterna för arbetskraftsservice ska ske i samarbete med centret och de arbetskraftsmyndigheter som använder tjänsterna.

Arbetskraftsmyndigheter är skyldiga att använda den nationella informationsresursen, den nationella serviceplattformen och den riksomfattande helheten av kundinformationssystem när de verkställer arbetskraftsservice. I helheten av kundinformationssystem ingår ett system för hantering av kundrelationer, ett allmänt stödsystem och e-tjänster. Bestämmelser om vilka uppgifter som ska föras in i den nationella informationsresursen finns i 121 § och närmare bestämmelser om serviceplattformen i 14 kap.

Arbetskraftsmyndigheter kan skaffa tillägg som kompletterar den i 2 mom. avsedda helheten av kundinformationssystem. Ett tillägg ska vid behov vara kompatibelt med den helheten av kundinformationssystem. Utvecklings- och förvaltningscentret ska definiera de tekniska krav och de krav avseende datasäkerhet som tillägg ska uppfylla för att de ska kunna tas in i denna helhet av kundinformationssystem. I fråga om behandling av personuppgifter i ett tillägg tillämpas denna lag.

Arbetskraftsmyndigheter och utvecklings- och förvaltningscentret är skyldiga att i den nationella informationsresursen föra in de uppgifter som behövs

De uppgifter som avses i 1 mom. omfattar åtminstone de uppgifter som avses i 114 §. Genom förordning av statsrådet får närmare bestämmelser utfärdas om uppgifter som inte är personuppgifter och som ska föras in i den nationella informationsresursen.

Producenter av arbetskraftsservice kan i den nationella informationsresursen föra in uppgifter om hur upphandlad service framskrider och om dess resultat.

Utvecklings- och förvaltningscentret ska radera alla uppgifter om en kund eller serviceproducent ur den nationella informationsresursen när fyra år har förflutit från den dag då kundrelationen eller avtalsförhållandet upphörde. En uppgift behöver dock inte raderas om den behövs för att sköta ett uppdrag baserat på bestämmelser i lag eller ett ärende som fortfarande är anhängigt.

Bestämmelser om arkivering av uppgifter finns i arkivlagen (831/1994).

Utvecklings- och förvaltningscentret och arbetskraftsmyndigheterna är gemensamt personuppgiftsansvariga för den nationella informationsresurs som avses i 120 §.

I fråga om den nationella informationsresursen svarar utvecklings- och förvaltningscentret för följande:

Arbetskraftsmyndigheterna ansvarar för de andra än i 2 mom. avsedda skyldigheter som i den allmänna dataskyddsförordningen föreskrivs för personuppgiftsansvariga. Varje arbetskraftsmyndighet är personuppgiftsansvarig när det gäller kunderna.

Utvecklings- och förvaltningscentret eller arbetskraftsmyndigheten ansvarar för sina egna kunders del för att uppgifter lämnas ut ur den nationella informationsresursen till sådana aktörer som oberoende av sekretessbestämmelserna enligt lag har rätt att få uppgifter om kunder inom arbetskraftsservice.

Utöver vad som föreskrivs i 16 och 17 § i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen (906/2019) ska bestämmelserna nedan i detta kapitel iakttas i fråga om kontroll av användarrättigheter och insamling av logginformation.

Användning av den riksomfattande helheten av kundinformationssystem förutsätter personliga användarrättigheter. Användarrättigheterna ska till sitt innehåll, sin omfattning, sina behörigheter och sin varaktighet begränsas till vad som är nödvändigt för att användaren ska kunna sköta sina uppgifter.

Den som beviljats användarrättigheter får behandla endast sådana i 114 § avsedda uppgifter som är nödvändiga för att personen ska kunna sköta sina uppgifter och endast på det sätt som är nödvändigt för att sköta uppgifterna.

Utvecklings- och förvaltningscentret ska utan dröjsmål anmäla avvikelser som upptäckts i logginformationen för helheten av kundinformationssystem till den arbetskraftsmyndighet vars personal har de användarrättigheter som avvikelserna har samband med. Arbetskraftsmyndigheten ska utan dröjsmål utreda vad de upptäckta avvikelserna beror på och, om avvikelserna beror på felaktigt eller lagstridigt förfarande, vidta behövliga åtgärder.

Användarrättigheter till den riksomfattande helheten av kundinformationssystem får beviljas personer anställda vid arbetskraftsmyndigheter, utvecklings- och förvaltningscentret, arbets- och näringsministeriet eller regionförvaltningsverk som sköter

Användarrättigheter får dessutom beviljas den som

I fråga om den riksomfattande helheten av kundinformationssystem beviljar arbetskraftsmyndigheter användarrättigheter till sina anställda samt till anställda hos i 2 mom. 3 punkten avsedda producenter av arbetskraftsservice när det är fråga om tjänster som arbetskraftsmyndigheten har upphandlat. Utvecklings- och förvaltningscentret beviljar användarrättigheter till sina anställda samt till anställda vid arbets- och näringsministeriet och vid regionförvaltningsverken. Centret beviljar dessutom användarrättigheter till personer anställda hos en i 2 mom. avsedd aktör som inte är verksam inom arbetskraftsservice, när det är fråga om service som centret eller arbets- och näringsministeriet har beställt eller upphandlat.

Utvecklings- och förvaltningscentret svarar för det tekniska aktiverandet av användarrättigheterna på basis av en anmälan från den myndighet som beviljat användarrättigheterna.

Den myndighet som beviljat användarrättigheter ska upphäva användarrättigheterna om

Den myndighet som beviljat användarrättigheter kan upphäva dem, om i 114 § avsedda uppgifter har behandlats i strid med 124 § 3 mom., den allmänna dataskyddsförordningen eller dataskyddslagen.

Den myndighet som beviljat användarrättigheter ska ändra dem, om de beviljade användarrättigheterna inte längre till sitt innehåll, sin omfattning, sina behörigheter eller sin varaktighet motsvarar det syfte för vilka de beviljades.

Den myndighet som beviljat användarrättigheterna ska utan dröjsmål underrätta utvecklings- och förvaltningscentret om att rättigheterna upphävs eller ändras. Statliga myndigheter som avses i 125 § 1 mom. och i 125 § 2 mom. avsedda aktörer som inte är verksamma inom arbetskraftsservice ska utan dröjsmål underrätta den myndighet som beviljat deras anställda användarrättigheter om grunderna på vilka användarrättigheterna upphävs eller ändras. Utvecklings- och förvaltningscentret ansvarar för det tekniska upphävandet eller ändrandet av användarrättigheter på basis av en anmälan från den myndighet som beviljat användarrättigheterna.

På den nationella serviceplattform som avses i 120 § ska det tillhandahållas sådan arbetskraftsservice som avses i denna lag. Via serviceplattformen kan man logga in i de e-tjänster som är avsedda för kunder respektive arbetskraftsmyndigheter. Serviceplattformen kan användas för att tillhandahålla även annan myndighetsservice till stöd för arbetsmarknaden och andra arbetslivs- och utbildningstjänster.

Serviceplattformen är en öppen tjänst där en person kan skapa och publicera en jobbsökarprofil.

En person kan skapa en jobbsökarprofil utan att registrera sig som arbetssökande. Skapande av en jobbsökarprofil förutsätter inloggning på serviceplattformen. Inloggning förutsätter att användaren identifieras och användarvillkoren för plattformen godkänns. Bestämmelser om identifiering av tjänsteanvändare finns i 6 § i lagen om tillhandahållande av digitala tjänster (306/2019).

Den som skapar en jobbsökarprofil bestämmer vilka uppgifter den ska innehålla. Jobbsökarprofilen kan innehålla uppgifter om personens utbildning, arbetserfarenhet, övriga kompetenser och arbetsönskemål. Dessutom kan den innehålla en fritt formulerad presentation av den som skapat profilen och länkar till tjänster utanför serviceplattformen. Profilen får inte innehålla uppgifter som enligt lag är sekretessbelagda. Innan en fritt formulerad presentation och länkar läggs till ska administratören för plattformen informera den som skapat profilen om begränsningarna med avseende på uppgiftsinnehållet i presentationen och länkarna och konsekvenserna av dessa uppgifter med avseende på skyddet av personens personuppgifter.

En person kan när som helst redigera eller radera uppgifter i sin jobbsökarprofil, eller radera jobbsökarprofilen.

Det är frivilligt att publicera en jobbsökarprofil. Den som skapar en profil kan bestämma vilka delar av jobbsökarprofilen som publiceras och för hur lång tid. Ett slutdatum för den tid profilen är publicerad ska anges. Den som skapat profilen kan när som helst återkalla publiceringen.

Publicerade jobbsökarprofiler kan sökas och granskas endast av arbetsgivare som loggat in på serviceplattformen. Inloggning på serviceplattformen förutsätter att användaren identifieras och användarvillkoren för plattformen godkänns. På identifiering av arbetsgivare som använder tjänsten tillämpas 6 § 2 mom. i lagen om tillhandahållande av digitala tjänster.

Jobbsökarprofiler kan sökas endast genom enskilda sökningar där åtminstone yrkesbeteckning, kompetens eller geografiskt arbetsområde anges som sökvillkor.

Uppgifterna i jobbsökarprofilerna används för att främja sysselsättningen och arbetsmarknadens funktion samt för statistikföring.

I 128 § avsedda uppgifter i jobbsökarprofiler registreras i en egen informationsresurs för jobbsökarprofiler som inte ingår i den informationsresurs som avses i 120 §. Uppgifter raderas från informationsresursen för jobbsökarprofiler när en person raderar sin jobbsökarprofil från serviceplattformen, men senast när det har gått ett år sedan personen sist loggade in på serviceplattformen.

Om den som skapat en jobbsökarprofil registreras som arbetssökande, kan i 114 § avsedda uppgifter i jobbsökarprofilen med den arbetssökandes samtycke kopieras till den nationella informationsresurs som avses i 120 §. På radering och arkivering av kopierade uppgifter tillämpas 122 §.

Utvecklings- och förvaltningscentret är personuppgiftsansvarigt för informationsresursen för jobbsökarprofiler.

Utvecklings- och förvaltningscentret ska upprätta användarvillkoren för serviceplattformen och övervaka användningen av plattformen samt övervaka att det innehåll som publiceras på plattformen överensstämmer med lag och med användarvillkoren. Användarvillkoren kan omfatta tjänsteanvändares och administratörens ansvar, tekniska krav avseende användning av serviceplattformen, preciserande genomförandevillkor för datasäkerheten och giltighetsvillkor för användarvillkoren. Närmare bestämmelser om innehållet i användarvillkoren får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Utvecklings- och förvaltningscentret kan uppmana den som använder serviceplattformen att inom utsatt tid radera sådana delar av det innehåll som användaren publicerat som strider mot lag eller mot användarvillkoren. Om användaren inte iakttar uppmaningen inom utsatt tid, får centret radera innehållet i fråga. Om innehåll som användaren publicerat på plattformen upprepade gånger strider mot lag eller användarvillkoren, får utvecklings- och förvaltningscentret förhindra användaren från att använda plattformen för viss tid.

Utöver vad som föreskrivs i 49 § får även utvecklings- och förvaltningscentret ta bort en platsanmälan från serviceplattformen.

Om inte något annat föreskrivs i denna lag, beviljar och betalar arbetskraftsmyndigheten stöd, subventioner och ersättningar enligt denna lag.

Mottagaren av stöd, subvention eller ersättning ska lämna arbetskraftsmyndigheten riktiga och tillräckliga uppgifter för utbetalning av stödet, subventionen eller ersättningen. Mottagare ska utan dröjsmål informera om väsentliga förändringar i de omständigheter som utgör villkor för att stödet, subventionen eller ersättningen ska betalas.

Närmare bestämmelser om förfarandet vid ansökan om, beviljande av och betalning av stöd, subvention och ersättning får utfärdas genom förordning av statsrådet.

En mottagare av stöd, subvention eller ersättning ska utan dröjsmål betala tillbaka ett sådant stöd, en sådan subvention eller ersättning eller sådana delar av dessa som mottagaren fått på felaktiga grunder, till för stort belopp eller uppenbart utan grund. Mottagaren ska också betala tillbaka stöd, subvention eller ersättning eller delar av dessa om de inte kan användas på det sätt som förutsätts i beslutet om beviljande av stödet, subventionen eller ersättningen. Om det belopp som ska återbetalas är högst 100 euro, behöver det inte betalas tillbaka.

Arbetskraftsmyndigheten ska bestämma att betalning av stöd, subvention eller ersättning som beviljats i enlighet med denna lag ska avbrytas eller upphöra samt att redan utbetalda stöd-, subventions- eller ersättningsbelopp ska återkrävas i sin helhet eller delvis, om mottagaren

Arbetskraftsmyndigheten ska också bestämma att betalning av stöd, subvention eller ersättning ska avbrytas eller upphöra samt att redan utbetalda stöd-, subventions- eller ersättningsbelopp ska återkrävas i sin helhet eller delvis om det framgår att de villkor för beviljande eller betalning som ställs i det beslut i vilket stödet, subventionen eller ersättningen beviljas inte uppfylls.

Ett lagakraftvunnet beslut om återkrav får verkställas i den ordning som anges i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007).

På belopp som återbetalas eller återkrävs ska från och med den dag då stödet, subventionen eller ersättningen betalats årlig ränta betalas enligt 3 § 2 mom. i räntelagen (633/1982) utökad med tre procentenheter.

Om ett återkrävt belopp inte betalas senast på förfallodagen, ska på beloppet betalas en årlig dröjsmålsränta enligt den räntesats som avses i 4 § 1 mom. i räntelagen.

Bestämmelserna i 1 och 2 mom. tillämpas inte på stöd, subvention eller ersättning som beviljats enskilda kunder.

Arbetskraftsmyndigheten kan i de fall som avses i 133 och 134 § besluta att en del av det belopp som ska återbetalas eller återkrävas eller av räntan eller dröjsmålsräntan på det ska efterskänkas, om återbetalning eller återkrav till fullt belopp vore oskäligt med hänsyn till den ekonomiska ställningen och omständigheterna för mottagaren av stöd, subvention eller ersättning eller med hänsyn till det förfarande eller den förändring i omständigheter som ligger till grund för återbetalningen eller återkravet.

Av särskilt vägande skäl kan arbetskraftsmyndigheten besluta att det belopp som ska återbetalas eller återkrävas eller räntan eller dröjsmålsräntan på det beloppet ska efterskänkas i sin helhet.

Belopp som ska återbetalas eller återkrävas jämte ränta får indrivas genom kvittning så att de dras av från stöd, subvention eller ersättning som arbetskraftsmyndigheten beviljat samma mottagare.

Om det har beslutats att stöd, subvention eller ersättning som betalats till en enskild kund ska återkrävas, ska det vid kvittning av det belopp som enligt beslutet ska återkrävas mot stöd, subvention eller ersättning som arbetskraftsmyndigheten senare betalar iakttas vad som i 4 kap. 48 § i utsökningsbalken (705/2007) föreskrivs om skyddat belopp vid utmätning av lön. Med samtycke av den enskilda kunden kan kvittning dock ske till ett större belopp.

Rätten att få utbetalning av ett beviljat stöd eller av en beviljad subvention eller ersättning förfaller, om den som beviljats stödet, subventionen eller ersättningen inte har lämnat sådana för utbetalningen nödvändiga godtagbara uppgifter inom den tid som utsatts i en förordning.

Skyldigheten enligt 133 § att återbetala stöd, subvention eller ersättning eller delar av dessa förfaller när tio år har förflutit från det att stödet, subventionen eller ersättningen eller det sista stöd-, subventions- eller ersättningsbeloppet har betalats ut.

Arbetskraftsmyndigheten ska fatta ett i 134 § avsett beslut om avbrytande av utbetalning, upphörande med utbetalning eller återkrav utan dröjsmål; av särskilda skäl kan beslutet fattas inom två kalenderår efter det att myndigheten har fått kännedom om en sådan omständighet med stöd av vilken utbetalning bör avbrytas eller upphöra eller återkrav inledas. Åtgärder för återkrav av stöd, subvention eller ersättning eller av ränta eller dröjsmålsränta på dessa får inte inledas efter att tio år har förflutit från det att stödet, subventionen eller ersättningen eller det sista stöd-, subventions- eller ersättningsbeloppet betalades ut.

På stöd, subvention och ersättning som arbetskraftsmyndigheten beviljar i enlighet med denna lag tillämpas vad som i 16–18 § i statsunderstödslagen (688/2001) föreskrivs om granskningsrätt, utförande av granskning och handräckning.

Det som föreskrivs i 1 mom. tillämpas inte på stöd, subvention eller ersättning som beviljats enskilda kunder.

För att fullfölja omställningsskyddet ska arbetskraftsmyndigheten

Om omställningsförhandlingarna gäller en arbetsgivares verksamhetsställen i två eller flera arbetskraftsmyndigheters verksamhetsområden eller om de som sägs upp hos arbetsgivaren har sin hemkommun i olika arbetskraftsmyndigheters verksamhetsområden, ska arbetskraftsmyndigheterna samarbeta för att fullgöra de uppgifter som anges i 1 mom.

Om en arbetssökande enligt 69 § är berättigad till utbildning inom omställningsskyddet, ska arbetskraftsmyndigheten såsom utbildning inom omställningsskyddet för personen ordna sådan utbildning för att öka yrkesfärdigheterna eller stödja företagsverksamhet som överenskommits i sysselsättningsplanen.

Arbetskraftsmyndigheten ska för en uppsagd person som har rätt till utbildning inom omställningsskyddet och meddelar vilja att delta i sådan utbildning fastställa maximivärdet för utbildningen med hjälp av de uppgifter som anmälts till det inkomstregister som avses i lagen om inkomstdatasystemet (53/2018), samt årligen fakturera Sysselsättningsfonden i efterskott för kostnaderna av i 8 kap. avsedda utbildningar.

Arbetskraftsmyndigheten kan av orsaker som nämns i 49 § 2 mom. vägra att

Arbetskraftsmyndigheten ska fatta ett skriftligt beslut om förvägran av i 1 mom. avsedd service.

Med privat arbetskraftsservice avses i denna lag arbetsförmedling och annan service med anknytning till jobbsökning som är oberoende av arbetskraftsmyndigheterna och som tillhandahålls av fysiska eller juridiska personer samt uthyrning av arbetskraft.

Aktörer som tillhandahåller privat arbetskraftsservice ska när de tillhandahåller i 1 mom. avsedd service iaktta jämlikhet och får inte bjuda ut minderåriga arbetstagare för arbete där anställning av minderåriga är förbjuden enligt lagen om unga arbetstagare.

Arbets- och näringsministeriet har rätt att för tillsynen över privat arbetskraftsservice få uppgifter om servicen av aktörer som tillhandahåller privat arbetskraftsservice eller av sammanslutningar som företräder dem. Arbets- och näringsministeriet kan tillsammans med arbetsmarknadsorganisationerna behandla frågor om samarbetet mellan arbetskraftsmyndigheterna och privat arbetskraftsservice och frågor om verkställighet av skyldigheten att lämna uppgifter enligt detta moment. Genom förordning av statsrådet får utfärdas närmare bestämmelser om de uppgifter som ska lämnas samt om förfarandet för att ge in uppgifterna.

Aktörer som tillhandahåller privat arbetskraftsservice får inte ta ut avgifter av enskilda kunder för sådan service som motsvarar arbetsförmedlingsservice enligt 43 §, information och rådgivning om lediga platser och jobbsökning enligt 50 § eller registrering som arbetssökande enligt 27 § ( förbud att ta ut avgift för arbetsförmedling ). Avgift får inte heller tas ut av hyrda arbetstagare som efter uppdragets slut anställs av ett i 1 kap. 7 § i arbetsavtalslagen avsett användarföretag.

Förbudet att ta ut avgift för arbetsförmedling gäller inte verksamhet där finländska ungdomar utomlands och utländska ungdomar i Finland erbjuds en möjlighet till utlandsvistelse i utbyte mot hemarbete i familjer.

Bestämmelser om straff vid överträdelse av förbudet att ta ut avgift för arbetsförmedling finns i 47 kap. 6 § i strafflagen.

Om inte något annat föreskrivs i denna lag får omprövning begäras i ett beslut som en arbetskraftsmyndighet eller utvecklings- och förvaltningscentret har fattat med stöd av denna lag. Bestämmelser om begäran om omprövning finns i förvaltningslagen.

Vid sökande av ändring i förvaltningsdomstol tillämpas lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019), om inte något annat föreskrivs nedan i denna lag.

I beslut av en arbetskraftsmyndighet om avslag på registrering, om utbildning inom omställningsskyddet och om sådan kostnadsersättning som avses i 103 § 3 mom. får ändring sökas hos besvärsnämnden för social trygghet. Bestämmelser om sökande av ändring i försäkringsdomstolen finns i lagen om rättegång i försäkringsdomstolen (677/2016).

Besvärsskriften i ett 1 mom. avsett ärende ska lämnas till den arbetskraftsmyndighet som fattat beslutet inom 30 dagar från dagen då den ändringssökande har fått del av beslutet. Arbetskraftsmyndigheten ska behandla besvären som en begäran om omprövning. Om arbetskraftsmyndigheten inte kan ompröva beslutet, ska den inom 30 dagar från att besvärstiden upphört sända besvärsskriften och sitt utlåtande till den behöriga besvärsinstansen.

Omprövning av beslut får inte begäras eller besvär över beslut anföras till den del

Omprövning får inte begäras eller besvär anföras när det gäller beslut av en arbetskraftsmyndighet att inte tillhandahålla en kund sakkunnigbedömningar, vägledning avseende yrkesval och karriär, träning eller prövning eller att inte stödja den arbetssökandes frivilliga studier eller att inte godkänna ett meddelande om avbrott i studerandet med stöd.

Omprövning får inte begäras och besvär får inte anföras när det gäller en sysselsättningsplan som avses i denna lag eller ett av arbetskraftsmyndigheten på grundval av 78 § lämnat arbetskraftspolitiskt utlåtande om att rätten till arbetslöshetsförmån upphör. Bestämmelser om hur rätten till arbetslöshetsförmån påverkas av att sysselsättningsplanen inte följs och om sökande av ändring i fråga om detta samt om sökande av ändring i övrigt i ett beslut som Folkpensionsanstalten eller en arbetslöshetskassa meddelat på basis av ett arbetskraftspolitiskt utlåtande finns i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.

Ett beslut som meddelats med stöd av denna lag får verkställas även om omprövning av beslutet har begärts eller besvär har anförts, om inte den myndighet som behandlar omprövningsbegäran eller besvärsmyndigheten bestämmer något annat.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.