386/2022

Ansökan om inledande av ett tidigt saneringsförfarande kan göras av gäldenären.

Ett tidigt saneringsförfarande kan inledas, om gäldenären hotas av insolvens.

Ett tidigt saneringsförfarande kan inte inledas, om

Om en omständighet som avses i 1 mom. framgår efter det att förfarandet har inletts, kan det på yrkande av en i 8 § avsedd utredare eller på yrkande av en borgenär eller gäldenären bestämmas att förfarandet ska upphöra. Insolvens som avses i 1 mom. 1 punkten hindrar dock inte fortsättande av förfarandet, om det är sannolikt att företagets förmögenhet eller en väsentlig del av den kan överlåtas som en funktionell helhet i den ordning som anges i denna lag, eller om det med stöd av 4 d § fattas beslut om fortsättande av förfarandet som ett normalt saneringsförfarande.

Domstolen kan på ansökan av utredaren besluta om fortsättande av ett tidigt saneringsförfarande som ett normalt saneringsförfarande, om

Innan ansökan lämnas in till domstolen ska utredaren ge de största borgenärerna tillfälle att bli hörda om ansökan. Till ansökan ska fogas gäldenärens samtycke, borgenärens eller borgenärernas skriftliga godkännande av fortsättandet av förfarandet och borgenärernas övriga yttranden.

När domstolens beslut om fortsättande av ett tidigt saneringsförfarande som ett normalt saneringsförfarande har meddelats, tillämpas på saneringsförfarandet vad som föreskrivs om ett normalt saneringsförfarande och om rättsverkningarna av att ett sådant inleds.

Ansökan om inledande av ett normalt saneringsförfarande kan göras av

Ett normalt saneringsförfarande kan inledas, om

Ett normalt saneringsförfarande kan inte inledas, om

Finns det inte särskilda motskäl, kan saneringsförfarandet inte heller inledas, om

Om en omständighet som avses i 1 eller 2 mom. framgår efter det att förfarandet har inletts, kan det på yrkande av en i 8 § avsedd utredare eller på yrkande av en borgenär eller gäldenären bestämmas att förfarandet ska upphöra. Bestående insolvens som avses i 1 mom. 1 punkten hindrar dock inte fortsättande av förfarandet, om det är sannolikt att företagets förmögenhet eller en väsentlig del av den kan överlåtas som en funktionell helhet i den ordning som anges i denna lag.

Den av domstolen förordnade utredaren har, för att syftet med förfarandet ska kunna nås och borgenärernas intressen bevakas, till uppgift att

Utredaren ska vara myndig och känd som en hederlig person som inte har försatts i konkurs eller vars handlingsbehörighet inte har begränsats. Utredaren ska ha den skicklighet, förmåga och erfarenhet som uppdraget kräver och även i övrigt vara lämplig för uppdraget. Utredaren får inte stå i ett sådant förhållande till gäldenären eller någon borgenär som kan vara ägnat att äventyra utredarens oberoende i förhållande till gäldenären eller utredarens opartiskhet gentemot borgenärerna, om inte något annat följer av 83 § 4 mom. Den som har samtyckt till att bli utredare ska underrätta domstolen om alla de omständigheter som kan vara ägnade att äventyra eller väcka befogade misstankar om hans eller hennes opartiskhet och oberoende som utredare. Utredaren ska dessutom underrätta domstolen om de omständigheter på basis av vilka han eller hon har sådan ovan avsedd skicklighet, förmåga och erfarenhet som uppdraget kräver och även i övrigt är lämplig för uppdraget.

När domstolen fattar beslut om inledande av ett tidigt saneringsförfarande ska den besluta om förbud mot betalning och ställande av säkerhet enligt 17 §, indrivningsförbud enligt 19 §, förbud mot utmätning och andra verkställighetsåtgärder enligt 21 § samt förbud mot säkringsåtgärder enligt 23 §. Förbuden ska meddelas, om det inte är sannolikt att de inte behövs. Förbuden ska inte meddelas, om gäldenären begär det i sin ansökan.

Vad som i 17 § föreskrivs om förbud mot betalning och ställande av säkerhet, i 19 § om indrivningsförbud, i 21 § om förbud mot utmätning och andra verkställighetsåtgärder och i 23 § om förbud mot säkringsåtgärder tillämpas i ett tidigt saneringsförfarande från den tidpunkt då förbuden har meddelats.

En säkerhetsborgenär har trots förbudet enligt 17 § rätt att få betalning för räntor och andra kreditkostnader som motsvarar villkoren för skulden och som förfaller efter att ansökan blivit anhängig. Borgenären kan inte göra gällande ett villkor om förtida betalning av kreditkostnader.

Trots förbudet i 17 §

Förbudet mot betalning och ställande av säkerhet, indrivningsförbudet och förbudet mot utmätning och andra verkställighetsåtgärder samt förbudet mot säkringsåtgärder gäller i tre månader från det att förbudet meddelades.

Domstolen kan på begäran av gäldenären, en borgenär eller utredaren förlänga den tidsfrist som avses i 1 mom., om detta är motiverat med beaktande särskilt av hur saneringsförfarandet framskrider. Förbuden får dock inte gälla längre än 12 månader.

Domstolen kan bestämma att förbuden ska upphöra att gälla på ansökan av en borgenär, gäldenären eller utredaren, om det framgår att det inte finns förutsättningar för att få till stånd eller fastställa ett saneringsprogram. Vid behandlingen av en sådan ansökan ska iakttas vad som i 78 § 1 mom. föreskrivs om behandlingen av ett yrkande på att ett förfarande ska avbrytas.

Att ett tidigt saneringsförfarande inleds inverkar inte på förbindelser som gäldenären redan ingått, om inte något annat föreskrivs nedan.

En förbindelse som ingåtts av gäldenären med stöd av vilken en borgenär eller någon annan avtalspart till gäldenären får säga upp eller häva avtalet eller ensidigt ändra ett avtalsvillkor på den grund att företagssanering har sökts eller ett företagssaneringsförfarande har inletts är ogiltig. Detsamma gäller en förbindelse, ett arrangemang eller någon annan åtgärd som till sina verkningar kan jämställas med en sådan förbindelse.

Meddelandet av de förbud som avses i 14 a § avbryter inflödet av dröjsmålsränta på saneringsskulden för den tid förbuden är i kraft. Detsamma gäller andra sådana påföljder för dröjsmål med betalning som är beroende av hur länge dröjsmålet pågår.

Bestämmelser om skulder som uppkommer efter att ansökan blivit anhängig finns i 32 § och bestämmelser om en skuld som uppkommer på nytt på grund av återvinning av betalning finns i 38 §.

Ett temporärt förbud enligt 22 § kan meddelas redan innan ett tidigt saneringsförfarande inleds, om det behövs.

Ett temporärt förbud kan gälla högst tre månader. När ett temporärt förbud har meddelats, räknas den maximitid på 12 månader som avses i 14 d § 2 mom. från det att det temporära förbudet meddelades.

Vad som föreskrivs i 24 § 1–3 mom. tillämpas också i ett tidigt saneringsförfarande.

När domstolen har meddelat ett indrivningsförbud eller förbud mot utmätning och andra verkställighetsåtgärder, kan gäldenären på ansökan av en borgenär försättas i konkurs endast om gäldenären visar sig vara insolvent och det är sannolikt att insolvensen inte kan avhjälpas med hjälp av ett saneringsprogram eller att ny insolvens inte kan förhindras annat än för en kort tid eller om konkursansökan grundar sig på försummelse av betalning av en skuld som uppkommit efter det att saneringsansökan blivit anhängig. Domstolen ska höra utredaren innan ansökan avgörs.

Försättandet i konkurs kan på yrkande av gäldenären eller en borgenär skjutas upp med högst en månad, om uppskovet kan anses vara förenligt med borgenärernas allmänna intresse. Ändring får inte sökas i ett beslut om uppskjutande. Om gäldenären försätts i konkurs, upphör förbuden och saneringsförfarandet.

Vad som föreskrivs i 16, 20 och 25–27 § tillämpas också i ett tidigt saneringsförfarande.

Vad som föreskrivs i 28 § tillämpas också i ett tidigt saneringsförfarande. I fråga om förbud som har meddelats med stöd av 14 a § tillämpas 2–4 mom. i denna paragraf.

Om ändring söks i beslutet om inledande av ett tidigt saneringsförfarande, förblir de förbud som har meddelats med stöd av 14 a § trots det i kraft. Förbuden upphör, om beslutet om att inleda förfarandet upphävs genom ett beslut som har vunnit laga kraft eller om den domstol där ärendet är anhängigt på grund av ändringssökande så bestämmer.

De förbud som har meddelats med stöd av 14 a § fortsätter att gälla tills saneringsprogrammet fastställs, om inte något annat följer av 14 d §. Om saneringsförfarandet upphör utan att ett saneringsprogram fastställs, upphör förbuden när domstolens beslut om att gäldenären försätts i konkurs eller förfarandet upphör har meddelats. Om gäldenären efter det att förfarandet har inletts försätts i likvidation, upphör förbuden när likvidationen börjar.

Om saneringsförfarandet upphör utan att något saneringsprogram fastställs och det sker utan att gäldenären försätts i konkurs, kan verkställighet eller handräckning som förhindrats eller avbrutits med stöd av 21 § fortsätta på basis av en tidigare ansökan om verkställighet eller handräckning när saneringsförfarandets rättsverkningar har upphört. Detsamma gäller om ett förbud som avses i 21 § upphör i enlighet med 14 d §.

Att ett saneringsförfarande inleds inverkar inte på förbindelser som gäldenären redan ingått, om inte något annat föreskrivs nedan.

En förbindelse som ingåtts av gäldenären med stöd av vilken en borgenär eller någon annan avtalspart till gäldenären får säga upp eller häva avtalet eller ensidigt ändra ett avtalsvillkor på den grund att företagssanering har sökts eller ett företagssaneringsförfarande har inletts är ogiltig. Detsamma gäller en förbindelse, ett arrangemang eller någon annan åtgärd som till sina verkningar kan jämställas med en sådan förbindelse.

När förfarandet inleds upphör dröjsmålsräntan att löpa på saneringsskulderna. Detsamma gäller andra sådana påföljder för dröjsmål med betalningen som är beroende av hur länge dröjsmålet pågår.

Bestämmelser om skulder som uppkommer efter att ansökan blivit anhängig finns i 32 § och bestämmelser om skuld som uppkommer på nytt på grund av återvinning av betalning finns i 38 §.

Utan hinder av förbudet i 17 §

I saneringsprogrammet skall ingå en specificerad utredning om

Vid skuldsanering ska som efterställda skulder anses ränta och andra kreditkostnader som under förfarandet löper på annan saneringsskuld än en säkerhetsskuld samt i ett tidigt saneringsförfarande dröjsmålsräntor som löper efter det att förfarandet inletts. Efter dem ska som efterställda skulder anses sådana skulder som i konkurs ska betalas sist.

Programmet ska inte heller fastställas i ett normalt saneringsförfarande, om det finns ett hinder enligt 7 § 2 mom. för att inleda saneringsförfarandet.

Programmet ska inte heller fastställas i ett tidigt saneringsförfarande, om en borgenär visar att den finansiering som ingår i programmet är onödig eller oskäligt skadar borgenärernas intressen.

I ett tidigt saneringsförfarande kan saneringsprogrammet inte fastställas med stöd av denna paragraf, om

Samtycke enligt 2 mom. 2 punkten krävs inte av i 1 kap. 4 c § i bokföringslagen (1336/1997) avsedda stora företag.

Till övervakare kan förordnas utredaren eller någon annan person. På övervakaren tillämpas vad som i 8 § 4 mom. samt i 9, 12, 14, 83, 85, 86 och 87 § föreskrivs om utredare.

Ansökan om inledande av ett saneringsförfarande ska skriftligen lämnas till domstolens kansli. Om ansökan görs medan konkursansökan beträffande gäldenären är anhängig, kan den lämnas in till domstolen vid ett sammanträde där konkursansökan behandlas.

Till ansökan ska fogas behövlig utredning om gäldenären och uppgifter om på vilken grund domstolen är behörig. Gäldenären ska dessutom till sin ansökan foga utredning om sina borgenärer, skulder och säkerheterna för skulderna samt om sin ekonomiska ställning. Om det inte är fråga om en ansökan som gjorts på en grund som avses i 6 § 1 punkten, ska gäldenären redogöra för de främsta orsakerna till sina ekonomiska svårigheter, hur gäldenärens verksamhet avses fortsätta samt med vilka medel de kostnader som saneringsförfarandet medför ska täckas och hur gäldenären förmår betala de skulder som inte är saneringsskulder.

I ansökan ska anges den grund enligt 4 b eller 6 § som åberopas som grund för inledande av saneringsförfarandet. Vid behov ska den primära grunden för ansökan anges.

Närmare bestämmelser om de handlingar som ska fogas till ansökan och om den utredning som krävs utfärdas genom förordning av statsrådet.

En ansökan om inledande av ett saneringsförfarande kan inte tas upp till prövning medan det finns ett fastställt gällande saneringsprogram.

Gäldenärens ansökan ska av domstolen delges de borgenärer som på grundval av storleken av sina fordringar anses vara betydande samt även andra borgenärer, om domstolen anser att de behöver höras om ansökan, samt ge dem tillfälle att inom en utsatt tid avge ett skriftligt yttrande. Om det är fråga om en ansökan som gjorts på en i 6 § 1 punkten avsedd grund, kan saneringsförfarandet inledas utan att de övriga borgenärerna hörs.

När domstolen fattar beslut om att inleda ett saneringsförfarande ska den

Domstolen ska förordna en utredare, om domstolen i ett tidigt saneringsförfarande meddelar de förbud som avses i 14 a §. En utredare behöver dock inte förordnas, om ingen har gjort en framställning om förordnande av en utredare eller annars yrkat det.

Om de förbud som avses i 14 a § inte har meddelats, kan domstolen förordna en utredare, om den anser att en utredare behövs för beredningen av saneringsprogrammet eller bevakningen av borgenärernas intressen.

Med avvikelse från 2 mom. ska en utredare alltid förordnas, om det yrkas

Under förfarandets gång ska en utredare med avvikelse från 1 och 2 mom. alltid förordnas, om saneringsprogrammet fastställs med stöd av 54 §.

Domstolen ska förordna en utredare när det fattas beslut om inledande av ett normalt saneringsförfarande, om inte något annat följer av 2 och 3 mom.

När gäldenären har gjort en ansökan om inledande av ett saneringsförfarande behöver en utredare inte utses, om ingen har gjort framställning om förordnande av en utredare eller annars yrkat det. När ansökan har gjorts av en borgenär behöver en utredare inte utses, om gäldenärens kända borgenärer innan beslutet om inledande av förfarandet fattas ges tillfälle att inom utsatt tid avge ett skriftligt yttrande, och ingen yrkar att en utredare ska utses. Efter det att förfarandet har inletts kan en utredare utses på yrkande av en borgenär eller gäldenären.

Även om det har yrkats att en utredare ska förordnas, kan domstolen låta blir att förordna en utredare, om det finns särskilda skäl att anse att det med tanke på beredningen av saneringsprogrammet eller bevakningen av borgenärernas intressen inte är behövligt att förordna en utredare.

Till utredare utses den som har föreslagits av en borgenär eller av gäldenären i samband med att beslutet om att inleda saneringsförfarandet fattas. Om inget godtagbart förslag framställs, ska domstolen till utredare utse en för uppdraget lämplig person som är villig att åta sig det.

Utredaren ska alltid uppfylla kraven enligt 8 § 4 mom. Den som står i ett sådant förhållande till gäldenären eller till en borgenär som avses i den nämnda bestämmelsen kan dock utses till utredare, om minst två tredjedelar av de kända borgenärerna i varje borgenärsgrupp understöder valet av honom eller henne. En borgenär som inte utnyttjar möjligheten att framföra sin åsikt beaktas inte när majoriteten räknas ut.

Om en utredare inte har förordnats

Om en utredare har förordnats med anledning av ett sådant gemensamt yttrande av borgenärerna som avses i 82 a § 3 mom. 2 punkten, svarar de nämnda borgenärerna för betalningen av utredarens arvode och för ersättandet av utredarens kostnader.

Angående avbrytande av preskriptionstiden och tiden för väckande av talan och dess verkningar på en fordran som ska beaktas i betalningsprogrammet gäller vad som föreskrivs i 11 och 17 § i lagen om preskription av skulder (728/2003).

Om en borgenär ska driva in en fordran inom en i lag särskilt angiven tid vid äventyr att borgenären annars förlorar sin rätt och lagen om preskription av skulder inte tillämpas på skulden i fråga, utgör det att denna tid har löpt ut efter att ett i 14 a § avsett förbud som meddelats i ett tidigt saneringsförfarande har trätt i kraft, ett normalt saneringsförfarande har inletts eller ett i 22 § nämnt temporärt förbud har trätt i kraft eller efter att saneringsprogrammet har fastställts inte något hinder för erhållande av betalning med stöd av saneringsprogrammet.

Om ett indrivnings- eller verkställighetsförbud som grundar sig på denna lag upphör utan att saneringsprogrammet fastställs eller om en i programmet fastställd skuldreglering upphör, beaktas vid beräkningen av den tid som avses i 2 mom. inte det kalenderår under vilket indrivnings- eller verkställighetsförbudet trädde i kraft eller i ett tidigt saneringsförfarande, där indrivnings- eller verkställighetsförbud inte har meddelats, saneringsprogrammet fastställdes, eller tiden därefter till utgången av det kalenderår då förbudet på ovan angivet sätt upphörde eller skuldregleringen upphörde. Om saneringsförfarandet upphör utan att något saneringsprogram fastställs, beaktas den tid indrivningsförbudet är i kraft inte när den tid bestäms inom vilken borgenären ska kräva prestation av en borgensman som avses i 25 § 2 mom.

Om en borgenär för bibehållande av en i lag föreskriven förmånsrätt måste ansöka om utmätning inom en bestämd tid, tillämpas på åberopandet av förmånsrätten på motsvarande sätt vad som i 1 mom. föreskrivs om rätt att erhålla betalning.

Om ett på denna lag grundat indrivnings- eller verkställighetsförbud upphör utan att saneringsprogrammet fastställs eller om en i programmet fastställd skuldreglering upphör, beaktas vid beräkning av den i 4 mom. angivna tiden inte tiden från det att verkställighetsförbudet trädde i kraft till det att det upphörde eller skuldregleringen upphörde. Om något verkställighetsförbud inte har meddelats i ett tidigt saneringsförfarande, beaktas inte tiden från det att saneringsprogrammet fastställdes till det att skuldregleringen upphörde. Om utsökningsindrivningen avbryts på grund av ett verkställighetsförbud enligt denna lag eller saneringsprogrammet, lämnas den tiden på motsvarande sätt utan avseende vid bedömning av om förmånsrätten bevaras.