1207/2020

Transport- och kommunikationsverket kan genom ett beslut enligt 55 § ålägga teleföretag och andra ägare av ledningar och kablar en skyldighet att på andra grunder än på grund av betydande marknadsinflytande överlåta nyttjanderätt till ledningar och kablar samt tillhörande faciliteter i byggnader eller fram till den i beslutet angivna första koncentrations- eller distributionspunkten utanför byggnaden, om parallell anläggning av ledningar och kablar är ekonomiskt ineffektivt eller fysiskt omöjligt.

Transport- och kommunikationsverket kan förena skyldigheten enligt 1 mom. med bestämmelser om nyttjanderätt till ledningar och kablar samt tillhörande faciliteter och tjänster, om öppenhet och icke-diskriminering, om fördelning av kostnaderna för nyttjanderätt samt om eventuell anpassning för att beakta riskfaktorer.

Transport- och kommunikationsverket kan ålägga en skyldighet att överlåta nyttjanderätt enligt 1 mom. bortom den första koncentrations- eller distributionspunkten, om de ekonomiska eller fysiska hindren för parallell anläggning av ledningar och kablar är så stora och bestående att den skyldighet som ålagts enligt 1 mom. inte räcker till för att förhindra en betydande minskning av konkurrensen. Transport- och kommunikationsverket kan ålägga skyldighet att överlåta nyttjanderätt på rättvisa och skäliga villkor till en punkt som är tillräckligt nära slutanvändarna för att vara kommersiellt lönsam. När Transport- och kommunikationsverket fastställer punkten ska verket ska så noggrant som möjligt beakta riktlinjerna från Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation. Transport- och kommunikationsverket kan förena skyldigheten med aktiva eller virtuella tillträdesskyldigheter om det är berättigat av tekniska och ekonomiska skäl.

Transport- och kommunikationsverket får inte ålägga skyldigheter enligt 3 mom., om ett företag som bedriver verksamhet endast på grossistmarknaden i enlighet med 53 a § tillhandahåller andra teleföretag ett motsvarande alternativ genom vilket teleföretagen kan få nyttjanderätt till andras ledningar, kablar och tillhörande faciliteter på rättvisa, icke-diskriminerande och skäliga villkor.

Med avvikelse från 4 mom. kan Transport- och kommunikationsverket genom sitt beslut ålägga skyldigheter enligt 3 mom., om ett nät som innehas av ett företag som är verksamt endast på grossistmarknaden är offentligt finansierat.

Transport- och kommunikationsverket kan tillämpa 4 mom. också på sådana teleföretag som tillhandahåller nyttjanderätt till ett nät med mycket hög kapacitet på rättvisa, icke-diskriminerande och skäliga villkor.

Transport- och kommunikationsverket får inte ålägga skyldigheter enligt 3 mom., om skyldigheterna skulle äventyra den ekonomiska och finansiella hållbarheten för anläggningen av ett nytt nät.

Ägare av kablar och ledningar får inte åläggas sådana skyldigheter som avses i 1 och 3 mom., om kablarna och ledningarna används i sådan verksamhet i säkerhetsnät som avses i lagen om verksamheten i den offentliga förvaltningens säkerhetsnät.

Transport- och kommunikationsverket kan genom ett beslut enligt 55 § på basis av någon annan omständighet än betydande marknadsinflytande ålägga ett teleföretag skyldighet att på rättvisa, skäliga och icke-diskriminerande villkor överlåta en nyttjanderätt

Transport- och kommunikationsverket kan genom ett beslut enligt 55 § på basis av någon annan omständighet än betydande marknadsinflytande ålägga teleföretag en skyldighet som gäller gemensamt utnyttjande av passiv infrastruktur och skyldighet att ingå lokala avtal om roaming. Transport- och kommunikationsverket kan ålägga en skyldighet, om det är direkt behövligt för att tillhandahålla lokala tjänster som baserar sig på användningen av radiofrekvenser och om det inte är möjligt för andra företag att få nyttjanderätt till motsvarande infrastruktur på rättvisa och skäliga villkor. Transport- och kommunikationsverket kan ålägga sådan skyldighet endast om det i området finns oöverstigliga ekonomiska eller fysiska hinder för att på marknadsvillkor bygga ut den infrastruktur som används för att tillhandahålla nät eller tjänster som kräver radiofrekvenser, och slutanvändarna därför har mycket begränsade möjligheter att få tillträde till nätet eller använda tjänsterna. Transport- och kommunikationsverket kan ålägga skyldigheter endast om möjligheten att ålägga skyldigheter tydligt har konstaterats vid beviljande av nätkoncession enligt 6 § 1 mom. eller av radiotillstånd enligt 39 § 1 mom.

Vid åläggandet av de skyldigheter som avses i 1 mom. ska Transport- och kommunikationsverket beakta

Transport- och kommunikationsverket kan ålägga tillträdesskyldigheter enligt 1 mom. också för aktiv infrastruktur, om skyldigheterna enligt 1 mom. inte räcker till för att avhjälpa situationen.

I samband med avgörande av tvister enligt 314 § kan Transport- och kommunikationsverket påföra den som fått nyttjanderätt till infrastruktur enligt 1 mom. en skyldighet att på det område som omfattas av skyldigheten enligt 1 mom. ge den som innehar infrastruktur rätt till gemensamt utnyttjande av de radiofrekvenser som den som fått nyttjanderätt har rätt att använda.

Transport- och kommunikationsverket kan genom ett beslut enligt 55 § på basis av någon annan omständighet än betydande marknadsinflytande ålägga ett teleföretag som administrerar användarnas förbindelser till ett kommunikationsnät

Transport- och kommunikationsverket kan genom ett beslut enligt 55 § även ålägga leverantörer av nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster en skyldighet att tillhandahålla interoperabla tjänster, om den tjänst som företaget tillhandahåller är betydande i fråga om omfattning och användarkrets, om skyldigheten är nödvändig för säkerställande av slutanvändarnas möjlighet att nå varandra och av interoperabiliteten hos interpersonella kommunikationstjänster och om interoperabiliteten annars skulle äventyras. Transport- och kommunikationsverket kan ålägga en sådan skyldighet endast om kommissionen har godkänt genomförandeåtgärder i saken.

Transport- och kommunikationsverket kan förena skyldigheten enligt 2 mom. med proportionella skyldigheter som gäller offentliggörande, tillåtelse till användning, ändring och spridning av relevanta uppgifter som lämnats av myndigheter och andra tjänsteleverantörer samt skyldighet att använda europeiska eller internationella standarder och specifikationer.

Transport- och kommunikationsverket kan ålägga ett nätföretag att tillåta andra teleföretag att gemensamt utnyttja eller samlokalisera egendom, om nätföretaget

Transport- och kommunikationsverket kan ålägga en skyldighet enligt 1 mom. om byggandet eller placeringen inte annars kan ordnas på ett tillfredsställande sätt och till rimlig kostnad. En förutsättning är dessutom att skyldigheten inte oskäligt hindrar eller begränsar nätföretagets egen användning. De skyldigheter som Transport- och kommunikationsverket ålägger ska vara opartiska, öppna för insyn, icke-diskriminerande och proportionella.

Om parterna inte kommer överens om kostnaderna för det gemensamma utnyttjandet eller samlokaliseringen, kan Transport- och kommunikationsverket bestämma hur kostnaderna ska fördelas.

Med avvikelse från 71 § får Transport- och kommunikationsverket inte genom sitt beslut ålägga teleföretag skyldigheter som gäller prissättningen av samtalsterminering.

Med avvikelse från 1 mom. kan Transport- och kommunikationsverket genom ett beslut enligt 55 § ålägga ett teleföretag skyldigheter som gäller prissättningen av samtalsterminering, om kommissionen beslutar att inte fastställa unionsomfattande maximipriser för samtalsterminering i telefonnät. Innan beslut fattas ska Transport- och kommunikationsverket göra en sådan marknadsanalys som avses i 52 §. Genom förordning av statsrådet utfärdas bestämmelser om de principer, grunder och parametrar som Transport- och kommunikationsverket ska använda när det fastställer maximipriser på relevanta marknader.

Transport- och kommunikationsverket ska årligen till kommissionen och Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation rapportera om tillämpningen av denna paragraf.

Transport- och kommunikationsverket kan genom ett beslut enligt 53 eller 53 a § ålägga företag med betydande marknadsinflytande en skyldighet att överlåta rimlig nyttjanderätt till byggnadsteknisk infrastruktur, inklusive överlåtelse av nyttjanderätt till byggnader, ingångar till byggnader, ledningar i byggnader, master, antenner, torn, andra stödkonstruktioner, kabelkanaler, kabelbrunnar, tomma rör och kabelskåp. Transport- och kommunikationsverket kan ålägga en skyldighet, om det behövs för utvecklingen av en hållbar konkurrensmarknad eller för tillgodoseendet av slutanvändarnas intressen.

Transport- och kommunikationsverket kan ålägga en skyldighet enligt 1 mom. också i fråga om infrastruktur som enligt en marknadsanalys enligt 52 § inte utgör en del av den relevanta marknaden, om verket anser att skyldigheten är behövlig och står i rätt proportion till de mål som anges i 1 §.

Om de skyldigheter som ålagts enligt 1 mom. inte i tillräcklig utsträckning främjar konkurrensen och slutanvändarnas intressen, kan Transport- och kommunikationsverket genom ett beslut enligt 53 eller 53 a § ålägga företag med betydande marknadsinflytande en skyldighet att även överlåta annan rimlig nyttjanderätt än sådan som avses i 1 mom. till kommunikationsnät eller till tillhörande tjänster eller tillhörande faciliteter som har samband med kommunikationsnät eller kommunikationstjänster. Transport- och kommunikationsverket kan ålägga en skyldighet att överlåta nyttjanderätt om det behövs för utvecklingen av en hållbar konkurrensmarknad inom detaljhandeln eller för att trygga slutanvändarnas intressen. Sådan nyttjanderätt kan innebära skyldighet att

Transport- och kommunikationsverket får förena de skyldigheter att överlåta nyttjanderätt som avses i 1–3 mom. med villkor som gäller ärlighet, rimlighet och tidsfrister.

Sådan skyldighet som avses i 1 eller 3 mom. föreligger dock inte, om överlåtelse av nyttjanderätt leder till att dataskyddet eller den nationella säkerheten äventyras eller om det är tekniskt oändamålsenligt eller annars oskäligt för företaget.

Oberoende av att en skyldighet införts med stöd av 56 § föreligger skyldigheten inte, om föremålet för nyttjanderätten är i teleföretagets eget bruk eller behövs för företagets eget rimliga framtida behov.

Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om de förfaranden som ska tillämpas för att få nyttjanderätt och i fråga om samtrafik.

Transport- och kommunikationsverket kan genom ett beslut enligt 53 eller 53 a § ålägga ett företag med betydande marknadsinflytande att sammankoppla ett kommunikationsnät med ett annat teleföretags kommunikationsnät ( samtrafikskyldighet ). Företaget ska då förhandla om samtrafiken med det andra nätföretaget på villkor som inte står i strid med de skyldigheter som ålagts företaget genom beslutet i fråga.

Transport- och kommunikationsverket får förena den samtrafikskyldighet som avses i 1 mom. med villkor som gäller ärlighet, rimlighet och tidsfrister.

Teleföretag som Transport- och kommunikationsverket har ålagt att bedriva samtrafik ska iaktta 63 och 64 §, om en överenskommelse om samtrafikskyldighetens innehåll inte annars kan nås.

Ett teleföretag som är skyldigt att bedriva samtrafik ska separat prissätta sådana ersättningar för användning av telefonnätet som hos ett annat teleföretag tas ut för användning av nätet till att upprätta en talförbindelse, när förbindelsen upprättas från teleföretagets nät till det andra teleföretagets nät ( samtalsoriginering ) och förbindelsen upprättas

Transport- och kommunikationsverket kan genom beslut om skyldighet att överlåta nyttjanderätt och om samtrafik ålägga ett teleföretag sådana tekniska skyldigheter och ställa sådana villkor för nyttjande av överlåtelseskyldigheten som är nödvändiga för det tekniska fullgörandet av skyldigheten att överlåta nyttjanderätten.

Transport- och kommunikationsverket kan genom ett beslut enligt 53 eller 53 a § ålägga ett teleföretag icke-diskrimineringsskyldighet när det gäller överlåtelse av nyttjanderätt eller för samtrafik.

Med icke-diskrimineringsskyldighet avses skyldighet att iaktta prissättning ( icke-diskriminerande prissättning) eller villkor ( icke-diskriminerande villkor ) som på ett jämbördigt sätt berör teleföretag som är i samma situation. Om ett teleföretag använder en viss tjänst självt eller levererar den till sitt dotterbolag eller till någon annan sådan aktör, ska det till konkurrerande teleföretag tillhandahålla motsvarande tjänst på motsvarande villkor och av motsvarande beskaffenhet.

Transport- och kommunikationsverket kan genom ett beslut enligt 53 eller 53 a § ålägga ett teleföretag skyldighet att offentliggöra bokföringsuppgifter, villkor för tillhandahållande och användning, tekniska specifikationer, nätets egenskaper och förväntade utveckling, prislistor samt ingångna avtal och annan information som är relevant för överlåtelse av nyttjanderätt eller för samtrafik, till den del som informationen inte innehåller företagshemligheter eller konfidentiell information.

Om ett teleföretag i enlighet med 68 § har ålagts icke-diskrimineringsskyldighet, kan företaget åläggas skyldighet att offentliggöra ett referenserbjudande om nyttjanderätt eller samtrafik. Referenserbjudandet ska vara så specificerat att de som ber om nyttjanderätt inte blir tvungna att betala för produkter som inte är nödvändiga med tanke på den tjänst som tillhandahålls.

Oberoende av vad som föreskrivs i 1 och 2 mom. ska Transport- och kommunikationsverket ålägga ett teleföretag att offentliggöra ett referenserbjudande, om företaget har ålagts skyldighet att överlåta nyttjanderätt som avser ett kommunikationsnät eller en del av det. Transport- och kommunikationsverket ska så noggrant som möjligt beakta riktlinjerna från Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation och vid behov säkerställa att de viktigaste indikatorerna för prestanda och motsvarande servicenivåer anges.

När Transport- och kommunikationsverket ålägger skyldighet enligt 2 mom. 1 punkten att tillämpa kostnadsorienterad prissättning kan det ålägga ett företag med betydande marknadsinflytande att vid prissättningen av en reglerad produkt eller tjänst också tillämpa det maximipris som Transport- och kommunikationsverket på förhand har fastställt. Maximipriset kan fastställas om en prissättning som strider mot prissättningsskyldigheten skulle medföra allvarlig skada på marknaden och om den i 2 mom. 1 punkten avsedda skyldigheten inte kan anses vara tillräcklig för att undanröja konkurrenshinder eller för att främja konkurrensen. Maximipriset kan fastställas för högst fem år åt gången.

De prissättningsskyldigheter som avses i 1–4 mom. ska

Transport- och kommunikationsverket kan genom ett beslut enligt 53 eller 53 a § ålägga ett teleföretag skyldighet att använda ett kostnadsberäkningssystem, om det behövs för tillsynen över den prissättningsskyldighet som ålagts företaget.

Företaget får självt bestämma vilket kostnadsberäkningssystem det använder. Transport- och kommunikationsverket kan dock i fråga om produkter eller tjänster som regleras med stöd av 53 eller 53 a § kräva att kostnaderna ska fördelas enligt huvudkategori i kostnadsberäkningssystemet, om det behövs för tillsynen över den prissättningsskyldighet som ålagts företaget. Företaget ska för Transport- och kommunikationsverket göra upp en beskrivning av kostnadsberäkningssystemet, varav framgår åtminstone kostnadernas huvudkategorier och de regler enligt vilka kostnaderna fördelas.

Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om de uppgifter som ska samlas in med hjälp av kostnadsberäkningssystemet, om kostnadernas huvudkategorier och om beskrivningen av kostnadsberäkningssystemet. Föreskrifterna kan gälla

Företaget ska välja en sådan revisor som avses i revisionslagen (1141/2015) för granskning av företagets kostnadsberäkningssystem i samband med revisionen av företaget. Revisorn ska upprätta en berättelse över granskningen. Företaget ska offentliggöra berättelsen och på begäran lämna den till Transport- och kommunikationsverket före utgången av augusti månad efter det att företagets räkenskapsperiod har gått ut.

Ett företag med betydande marknadsinflytande ska minst tre månader i förväg anmäla till Transport- och kommunikationsverket om det avser att överlåta sitt lokalnät eller en betydande del av det till en separat affärsenhet som det inrättat eller till en separat juridisk person under ett annat ägarskap. Ett företag med betydande marknadsinflytande ska dessutom anmäla till Transport- och kommunikationsverket om ändringar som gäller denna avsikt samt om resultatet av ägarbytet.

Vid ett ägarbyte enligt 1 mom. kan ett företag med betydande marknadsinflytande i ett förfarande enligt 81 a § erbjuda godtagbara och tillräckligt detaljerade åtaganden beträffande de villkor för nyttjanderätt som ska tillämpas på företagets nät för att säkerställa en faktisk och icke-diskriminerande nyttjanderätt.

Efter att ha tagit emot anmälan ska Transport- och kommunikationsverket göra en ny marknadsanalys enligt 52 § av den relevanta marknaden för kommunikationsnätet, om överlåtelsen har betydande inverkan på marknaden. När Transport- och kommunikationsverket gör marknadsanalysen ska det beakta de åtaganden som avses i 2 mom.

Transport- och kommunikationsverket kan ålägga det nät som är föremål för ägarbytet skyldigheter enligt 53 §, om verket anser att de åtaganden som avses i 3 mom. inte är tillräckliga med hänsyn till lagens syften.

Ett teleföretag får använda sådan information om ett annat teleföretag som det erhållit i samband med förhandlingar om överlåtelse av nyttjanderätt enligt 7, 7 a, 8 och 10 kap. och om samtrafik enligt 9 kap. eller som det erhållit med stöd av 79 § endast för det ändamål för vilket informationen har lämnats till teleföretaget. Informationen får vid teleföretaget behandlas endast av dem som ovillkorligen behöver den i sitt arbete. Informationen ska även annars behandlas så att det andra teleföretagets företagshemligheter inte äventyras.

Transport- och kommunikationsverket kan på ansökan av ett företag med betydande marknadsinflytande besluta att åtaganden som företaget gjort i anslutning till nyttjanderättsvillkor eller investeringsvillkor ska vara helt eller delvis bindande. Åtagandena kan gälla

Transport- och kommunikationsverket ska utifrån företagets ansökan utföra ett marknadstest särskilt i fråga om de villkor som är förenade med åtagandet. Transport- och kommunikationsverket behöver inte utföra ett marknadstest, om ett åtagande från ett företag med betydande marknadsinflytande inte klart uppfyller villkoren enligt denna paragraf.

Vid bedömningen av det samarbetsarrangemang som avses i 1 mom. 1 punkten ska Transport- och kommunikationsverket särskilt beakta

Åtagandet från ett företag med betydande marknadsinflytande ska innehålla uppgifter som är tillräckligt detaljerade för utförandet av den bedömning som avses i 3 mom.

Arrangemangen ska bestämmas vara bindande för en viss tid. Åtaganden enligt 81 b § som gäller saminvesteringar kan bestämmas vara bindande i minst sju år. Transport- och kommunikationsverket ska bedöma om åtagandena ska fortsätta att vara bindande när tidsfristen för dem löper ut.

När Transport- och kommunikationsverket gör en marknadsanalys enligt 52 § ska verket beakta de åtaganden som verket har bestämt att ska vara bindande i enlighet med denna paragraf.

Transport- och kommunikationsverket kan i ett förfarande enligt 81 a § fatta beslut om att ett saminvesteringsavtal som ingås mellan ett företag med betydande marknadsinflytande och ett eller flera andra teleföretag och som gäller ett nät med mycket hög kapacitet bestående av fiberoptiska element fram till slutanvändarnas lokaler eller basstationen ska vara bindande, om avtalet uppfyller villkoren i denna paragraf. Transport- och kommunikationsverket får inte ålägga sådana skyldigheter som åläggs med stöd av 53, 53 a och 54 § i fråga om nät enligt ett bindande saminvesteringsavtal.

Transport- och kommunikationsverket kan dessutom i motiverade fall ålägga ett företag med betydande marknadsinflytande skyldigheter enligt 8–10 kap., om verket konstaterar att skyldigheterna är nödvändiga för att lösa betydande konkurrensproblem på marknaden på grund av dessa marknaders särdrag.

För ett beslut krävs det att erbjudandet om saminvestering uppfyller åtminstone följande villkor:

Ett företag med betydande marknadsinflytande ska offentliggöra erbjudandet om saminvestering i god tid, i fråga om andra än i 53 a § avsedda företag som är verksamma endast på grossistmarknaden minst sex månader innan nätet tas i bruk. Ett erbjudande om saminvestering ska offentliggöras på företagets webbplats så att det är lätt att upptäcka och är tillgängligt. Dessutom ska detaljerade uppgifter om erbjudandet ges utan dröjsmål.

Ett företag med betydande marknadsinflytande kan i erbjudandet inkludera skäliga villkor som hänför sig till företagens ekonomiska förutsättningar att delta i saminvestering.

Om ett nät som innehas av ett företag med betydande marknadsinflytande ersätts genom saminvestering med ett nytt nät bestående av fiberoptiska element, ska ett sådant företag som inte deltar i saminvesteringen få tillträde till det nät som är föremål för saminvesteringen på samma villkor i fråga om kvalitet, hastighet och möjlighet att nå slutanvändarna som i det gamla nätet innan det ersattes med det nät som är föremål för saminvesteringen och vilka Transport- och kommunikationsverket fastställer genom ett beslut enligt 1 mom. Transport- och kommunikationsverket kan förena ett beslut enligt 1 mom. med villkor som gör det möjligt att på ett icke-diskriminerande sätt anpassa nyttjanderättens art med beaktande av utvecklingen på detaljistmarknaden och bevarandet av incitament till saminvesteringar.

När Transport- och kommunikationsverket bedömer ett saminvesteringsåtagande ska det beakta riktlinjerna från Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation.

Transport- och kommunikationsverket kan till ett saminvesteringsavtal foga en skyldighet för företag med betydande marknadsinflytande att årligen lämna försäkran om överensstämmelse.

Ett företag med betydande marknadsinflytande ska anmäla till Transport- och kommunikationsverket när det avser att avveckla eller byta ut sitt befintliga nät eller delar av det med ett nytt nät. Anmälan ska lämnas elektroniskt till Transport- och kommunikationsverket.

Anmälan ska göras i god tid och senast sex månader före den dag då avvecklingen eller utbytet enligt planerna ska inledas. Om tidsplanen för avveckling eller utbyte bestäms av orsaker som inte beror på företaget med betydande marknadsinflytande, ska företaget utan dröjsmål anmäla till Transport- och kommunikationsverket om det utbyte eller den avveckling som planeras.

Till anmälan ska fogas tillräckliga uppgifter om det företag med betydande marknadsinflytande som planerar utbytet eller avvecklingen, om det nät som ska avvecklas eller nedmonteras samt om de planerade åtgärderna. Närmare bestämmelser om innehållet i och lämnande av elektronisk anmälan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Transport- och kommunikationsverket kan före den angivna dagen för inledandet av åtgärderna genom sitt beslut ålägga företag med betydande marknadsinflytande skyldigheter att tillämpa en transparent tidsplan samt villkor som gäller uppsägnings- eller övergångstider eller andra villkor vid utbyte eller avveckling av nätet, om detta behövs för att trygga konkurrensen och tillgodose slutanvändarnas intressen. Om Transport- och kommunikationsverket genom sitt beslut ålägger skyldigheter enligt detta moment ska verket fatta beslut om åläggande av skyldigheter minst två månader före den angivna dagen för inledandet av åtgärderna, om anmälan i enlighet med 2 mom. har lämnats till Transport- och kommunikationsverket sex månader före den angivna dagen för inledandet av åtgärderna.

Transport- och kommunikationsverket kan dessutom före den angivna dagen för inledandet av åtgärderna genom sitt beslut ålägga skäliga skyldigheter för att säkerställa att det finns tillgång till alternativa produkter av minst samma kvalitet som ger nyttjanderätt till den förnyade nätinfrastruktur som ersätter de tidigare nätelementen, om detta behövs för att trygga konkurrensen och tillgodose slutanvändarnas intressen. Om det nät som ska avvecklas eller bytas ut inte har varit i verkligt bruk, krävs inte tillgång till alternativa produkter för att trygga konkurrensen och tillgodose slutanvändarnas intressen.

Transport- och kommunikationsverket kan upphäva de skyldigheter som ålagts med stöd av 53, 53 a och 54 § i fråga om de delar av nätet som enligt anmälan ska avvecklas eller bytas ut, om den som tillhandahåller nyttjanderätten

Om åtgärden eller beslutet i fråga påverkar handeln mellan EES-staterna, ska Transport- och kommunikationsverket ge kommissionen, Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation och regleringsmyndigheterna i de övriga EES-staterna tillfälle att en månad på förhand yttra sig om

Transport- och kommunikationsverket ska skjuta upp ett beslut som avses i 1 mom. med två månader, om kommissionen meddelat att den anser att det föreslagna beslutet strider mot EU-rätten eller skapar hinder för den inre marknaden. Verket ska inom sex månader från meddelandet återta eller ändra det beslut som avses i 1 mom., om kommissionen kräver det.

Om Transport- och kommunikationsverket på yrkande av kommissionen ändrar sitt beslutsförslag enligt 1 mom. ska verket ge de parter vars rättigheter eller intressen beslutet gäller möjlighet att yttra sig om det ändrade beslutsförslaget i enlighet med 310 § samt göra en ny anmälan enligt 1 mom. till kommissionen. När Transport- och kommunikationsverket fattar sitt slutliga beslut ska det så noggrant som möjligt också beakta yttranden som avses i 1 mom. Transport- och kommunikationsverket ska underrätta kommissionen och Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation om sitt beslut.

Transport- och kommunikationsverket ska göra en anmälan enligt 1 mom. tillsammans med regleringsmyndigheten i en annan EES-stat, om marknadsdefinitionen har utförts tillsammans med regleringsmyndigheten i en annan EES-stat i enlighet med 52 § 7 mom.

Transport- och kommunikationsverket ska ge kommissionen och Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation tillfälle att yttra sig inom en månad innan verket fattar ett beslut som påverkar handeln mellan EES-staterna och genom vilket verket på basis av betydande marknadsinflytande eller på någon annan grund ålägger, ändrar eller upphäver skyldigheter enligt 7 a eller 8–10 kap., med undantag för beslut som grundar sig på 55 f eller 76 §.

Transport- och kommunikationsverket ska så noggrant som möjligt beakta de yttranden som avses i 1 mom.

Om kommissionen meddelar att den anser att Transport- och kommunikationsverkets beslutsförslag enligt 1 mom. skulle utgöra ett hinder för den inre marknaden eller om kommissionen allvarligt betvivlar att verkets beslutsförslag är förenligt med EU-rätten ska Transport- och kommunikationsverket senarelägga sitt beslut med tre månader från kommissionens meddelande. Verket ska då fortsätta beredningen av beslutet i samråd med kommissionen och Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation.

Transport- och kommunikationsverket kan ändra eller dra tillbaka beslutsförslaget inom den tidsfrist som avses i 3 mom. Om Transport- och kommunikationsverket ändrar sitt beslutsförslag eller håller det i kraft som sådant kan kommissionen ytterligare rekommendera en lösning i fråga om Transport- och kommunikationsverkets beslutsförslag eller återkalla det meddelande som avses i 3 mom. Transport- och kommunikationsverket ska inom en månad från det att rekommendationen gavs underrätta kommissionen och Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation om sitt slutliga beslut. Tidsfristen kan emellertid förlängas, om det behövs för att parterna ska kunna höras.

Om Transport- och kommunikationsverket trots kommissionens rekommendation beslutar att inte ändra eller dra tillbaka beslutet ska verket motivera sitt beslut.

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 4 och 5 mom. om Transport- och kommunikationsverkets möjlighet att inte ändra eller dra tillbaka sitt beslutsförslag, ska Transport- och kommunikationsverket ändra eller dra tillbaka ett beslutsförslag enligt 55 a § 3 mom. eller 81 b §, om kommissionen kräver det genom sitt beslut.

Transport- och kommunikationsverket ska ge tillfälle att lämna yttrande enligt 1 mom. tillsammans med regleringsmyndigheten i en annan EES-stat, om beslutet har beretts tillsammans med regleringsmyndigheten i en annan EES-stat i enlighet med 52 § 7 mom.

Marknadsdefinitioner och marknadsanalyser kan utföras och Transport- och kommunikationsverkets beslut om betydande marknadsinflytande och om skyldigheter som ska åläggas teleföretag kan fattas utan att kommissionen, Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation och regleringsmyndigheterna i de övriga EES-staterna hörs, om åtgärden är

Transport- och kommunikationsverket ska utan dröjsmål informera kommissionen, Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation och regleringsmyndigheterna i de övriga EES-staterna om åtgärder som avses i 1 mom.

Transport- och kommunikationsverket ska fatta beslut om att utse ett eller flera teleföretag eller företag som levererar kontaktinformationstjänster till leverantörer av samhällsomfattande tjänster, om det är nödvändigt för att säkerställa att samhällsomfattande tjänster tillhandahålls inom ett visst geografiskt område. Urvalsförfarandet ska vara effektivt, opartiskt, öppet och icke-diskriminerande. Vid urvalsförfarandet ska vid behov också geografiska kartläggningar enligt 51 a § beaktas. Till leverantörer av samhällsomfattande tjänster ska utses företag som har de bästa förutsättningarna för att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster.

Teleföretag som Transport- och kommunikationsverket i enlighet med 85 § har utsett till leverantörer av samhällsomfattande tjänster som avser allmänna telefonitjänster är skyldiga att oberoende av geografiskt läge och till ett från en genomsnittsanvändares synpunkt rimligt pris tillhandahålla användare och mikroföretag abonnemang som ansluts till ett allmänt kommunikationsnät på den plats där de permanent bor eller är belägna. Teleföretaget ska tillhandahålla abonnemanget inom skälig tid från beställningen.

Abonnemanget ska vara sådant att alla, även personer med funktionsnedsättning, kan använda nödtjänster, ringa och ta emot inrikes- och utrikessamtal samt använda andra sedvanliga telefonitjänster. Abonnemanget ska vara tillgängligt även utan obligatoriska tilläggstjänster eller tilläggsfaciliteter.

Närmare bestämmelser om de särskilda behoven när det gäller personer med funktionsnedsättning utfärdas genom förordning av statsrådet. Innan förordningen utfärdas ska Transport- och kommunikationsverket vid behov utarbeta en rapport om saken.

Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om hur anslutningar tekniskt ska genomföras eller vilka tekniska egenskaper de ska ha för att även personer med funktionsnedsättning ska kunna använda abonnemangen.

Teleföretag som Transport- och kommunikationsverket i enlighet med 85 § har utsett till leverantörer av samhällsomfattande tjänster som avser internetaccesstjänster är skyldiga att oberoende av geografiskt läge och till ett från en genomsnittsanvändares synpunkt rimligt pris tillhandahålla användare och mikroföretag abonnemang som ansluts till ett allmänt kommunikationsnät på den plats där de permanent bor eller är belägna. Abonnemanget ska vara tillgängligt även utan obligatoriska tilläggstjänster eller tilläggsfaciliteter. Teleföretaget ska tillhandahålla abonnemanget inom skälig tid från beställningen.

Abonnemanget ska vara sådant att alla användare och mikroföretag kan få en ändamålsenlig internetförbindelse, med beaktande av den överföringshastighet som de flesta användare har samt den tekniska genomförbarheten och kostnaderna. De tjänster som nämns i bilaga V till Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1972 om inrättande av en europeisk kodex för elektronisk kommunikation, nedan kodexdirektivet , ska vara tillgängliga via abonnemanget.

Bestämmelser om minimihastigheten för en ändamålsenlig internetförbindelse utfärdas genom förordning av statsrådet. Innan förordningen utfärdas ska Transport- och kommunikationsverket vid behov utarbeta en rapport om marknaden för dataöverföringstjänster, vilken överföringshastighet som de flesta användare och abonnenter har och den tekniska utvecklingsnivån samt göra en bedömning av bestämmelsernas ekonomiska konsekvenser för teleföretagen. I rapporten ska Transport- och kommunikationsverket också beakta den rapport om bästa praxis till stöd för fastställandet av en adekvat internetanslutningstjänst via bredband som utarbetats av Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation.

Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om hur anslutningar tekniskt ska genomföras och vilka tekniska egenskaper de ska ha.

En leverantör av samhällsomfattande tjänster kan tillhandahålla tjänster som avses i 86 och 87 § också via flera abonnemang, om det inte medför oskäliga extra kostnader för användare eller mikroföretag.

En leverantör av samhällsomfattande tjänster ska erbjuda abonnenter som är fysiska personer möjlighet att i flera poster betala ersättning för byggande av anslutningar enligt 86 och 87 §. Leverantören får vägra fullgöra denna skyldighet endast om det för vägran finns vägande skäl som har samband med den fysiska personens betalningsförmåga.

En leverantör av samhällsomfattande tjänster har rätt att vägra ingå avtal med en användare eller ett mikroföretag om ett abonnemang enligt 86 och 87 §, om användaren eller mikroföretaget har åtalats eller under det senaste året dömts för störande av post- och teletrafik och brottet har begåtts med hjälp av ett teleföretags abonnemang eller om abonnenten har obetalda, förfallna och ostridiga skulder för användningen av ett annat abonnemang som leverantören tillhandahållit.

Ett teleföretag som Transport- och kommunikationsverket på det sätt som avses i 85 § har utsett till leverantör av samhällsomfattande tjänster är skyldigt att anmäla till Transport- och kommunikationsverket om det överlåter ett nät eller en del av ett nät som är nödvändigt för att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster till en juridisk person som är fristående från leverantören av samhällsomfattande tjänster.

Efter anmälan kan Transport- och kommunikationsverket ändra, återkalla eller ålägga skyldigheter att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster i enlighet med 85 §.

Med nettokostnader för samhällsomfattande tjänster avses de kostnader för tjänsteproduktionen som leverantören av samhällsomfattande tjänster inte kan täcka med intäkterna från dessa tjänster.

Om det är uppenbart att tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster är en oskälig ekonomisk belastning för en leverantör av samhällsomfattande tjänster, ska Transport- och kommunikationsverket på leverantörens begäran beräkna nettokostnaderna för de samhällsomfattande tjänsterna. Principerna för beräkningen av nettokostnaderna samt detaljerade uppgifter om de metoder som används ska då vara allmänt tillgängliga.

Transport- och kommunikationsverket är vid beräkning av nettokostnaderna inte bundet av de uppgifter som leverantören av samhällsomfattande tjänster har lämnat eller de principer som leverantören har iakttagit vid kostnadsberäkningen.

Om Transport- och kommunikationsverket har beräknat nettokostnaderna, ska verket offentliggöra en årsrapport som innehåller detaljerade uppgifter om kostnaderna för skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster och där man specificerar alla berörda företags andelar och eventuella marknadsfördelar som ett företag har kunnat få på grund av skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster, om inte något annat följer av nationella bestämmelser eller unionsbestämmelser om företagshemligheter.

De allmänna principerna för användning av frekvenser enligt 3 mom. fastställs genom förordning av statsrådet. Vid utfärdandet av bestämmelser om användningen av frekvenser för tillhandahållande av kommunikationstjänster ska teknik- och tjänsteneutralitet iakttas.

I en förordning som avses i 1 mom. får emellertid avvikelse göras från nät- och kommunikationstjänsternas

Genom statsrådsförordning enligt 1 mom. fastställs en frekvensplan för

Innan statsrådet fastställer frekvensplanen ska teleföretag, Rundradion Ab och andra användargrupper inom frekvensområdena ges tillfälle att yttra sig om planen. Statsrådet ska se över planen, om fler frekvensområden kan anvisas för sådan allmännyttig eller koncessionspliktig verksamhet som avses i 3 mom. eller om en aktör som avses i detta moment framställer en motiverad begäran om översyn.

Kommunikationsministeriet ska underrätta kommissionen och Europeiska unionens medlemsstater om det genom en sådan förordning av statsrådet som avses i 1 mom. tillåts en alternativ användning som avviker från användningsändamålet för de radiofrekvenser som harmoniserats inom Europeiska unionen inom det frekvensområde som avses i 3 mom.

Användningen av harmoniserade radiofrekvenser inom Europeiska unionen ska möjliggöras så snart som möjligt och senast 30 månader efter de tekniska genomförandeåtgärderna på frekvensområdet enligt radiospektrumbeslutet. Statsrådet kan avvika från denna tidsfrist, om

Den tidsfrist som avses i 6 mom. kan skjutas upp med högst 30 månader, om

Statsrådet ska se över sådana avvikelser som avses i 6 mom. minst vartannat år. Statsrådet ska lämna en underrättelse om sådana avvikelser som avses i 6 och 7 mom. till kommissionen och till sådana medlemsstater i Europeiska unionen vars frekvensanvändning kan påverkas.

Transport- och kommunikationsverket kan i syfte att främja gemensamt utnyttjande av radiofrekvenser eller av någon annan grundad anledning, för ett sådant frekvensområde som avses i en statsrådsförordning som utfärdats med stöd av 95 § 1 mom. eller för ett sådant frekvensområde som avses i föreskrifter som meddelats med stöd av 1 mom. i denna paragraf, tillåta också annan radiokommunikation än sådan som det är avsett för, om denna radiokommunikation inte mer än i ringa omfattning begränsar frekvensområdets användning för dess primära ändamål och inte leder till skadliga störningar i den primära radiokommunikationen.

Transport- och kommunikationsverket ska lämna uppgifter om nummerområden som också kan användas utanför finskt territorium till Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation.

Transport- och kommunikationsverket ska fatta beslut om beviljande av nummer eller prefix ( numreringsbeslut ) inom tre veckor från det att verket tagit emot ansökan. Om ett nummer eller prefix har ett exceptionellt ekonomiskt värde kan numreringsbeslutet dock fattas inom sex veckor från det att verket tagit emot ansökan.

Ett teleföretag som har fått nyttjanderätt till ett nummer eller prefix får inte diskriminera andra teleföretag i fråga om nummer och prefix som behövs för användningen av deras tjänster.

Abonnentens rätt att överföra ett telefonnummer gäller minst 1 månad från uppsägningsdagen, om inte abonnenten avstår från denna rätt. Abonnentens avtal om det nummer som ska överföras upphör automatiskt när överföringen slutförs. Det överlämnande och det mottagande teleföretaget ska informera abonnenten om hur överföringen framskrider.

Transport- och kommunikationsverkets föreskrifter kan gälla

Avvikelse från bestämmelserna i denna avdelning får inte genom avtal göras till nackdel för abonnenten, om inte något annat följer av 2 mom.

Bestämmelserna i 118 §, 125 § 2–4 mom., 126 §, 134 § 1 mom. och 135 § ska tillämpas på andra avtal än sådana som ingås med konsumenter endast om inget annat har överenskommits.

Bestämmelserna i 106 b §, 108 a § 1 och 3 mom., 109 § 2 mom., 112 § 1 mom., 113 §, 118 § 2 mom., 119 § och 121–124 § ska tillämpas förutom på avtal som ingås med konsumenter även på avtal som ingås med mikroföretag, små företag och icke-vinstdrivande sammanslutningar, om inget annat har överenskommits.

Med undantag för 107 § 2 mom. tillämpas bestämmelserna i denna avdelning inte på mikroföretag som tillhandahåller enbart nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster. De ska dock innan avtal ingås underrätta abonnenten om saken.

Bestämmelserna i 109 § 2–5 mom. samt 114 och 116 § ska inte tillämpas på nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster.

Bestämmelserna i 106 b §, 107 § 3 och 4 mom., 109 § 2 och 4 mom., 112 § 1 mom. och 113 § ska inte tillämpas på överföringstjänster som används för maskin till maskin-tjänster.

Bestämmelserna i 108, 112, 118, 119, 121, 122, 128 och 134 § ska inte tillämpas på kommunikationstjänster som tillhandahålls självständigt utan motprestation.

Teleföretaget ska innan ett avtal om kommunikationstjänster ingås ge konsumenten den information som avses i 2 kap. 8 a § eller 6 kap. 9 § i konsumentskyddslagen (38/1978). Informationen ska ges på ett klart och begripligt sätt och i varaktig form. Om det inte är möjligt att lämna information i varaktig form, ska teleföretaget lämna informationen i ett dokument som tillgängliggörs för konsumenten och som är lätt att ladda ned. Teleföretaget ska informera konsumenten om dokumentet. Teleföretaget ska då uppmärksamma konsumenten på vikten av att ladda ned dokumentet för bevarande av informationen, framtida användning och oförändrad återgivning.

För att genomföra bilaga VIII i kodexdirektivet får närmare bestämmelser om den information som ska ges innan avtal om kommunikationstjänster ingås utfärdas genom förordning av statsrådet.

Den information som avses i 1 och 2 mom. ska på begäran ges i en form som lämpar sig för personer med funktionsnedsättning.

Teleföretaget ska innan ett avtal ingås avgiftsfritt ge konsumenten en lättläst sammanfattning av avtalet. Sammanfattningen av avtalet ska göras med hjälp av den mall som fastställs i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/2243 om fastställande av en mall för avtalssammanfattning som ska användas av tillhandahållare av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1972. Om det är tekniskt omöjligt att ge en sammanfattning av avtalet innan avtalet ingås, ska den ges utan dröjsmål efter det att avtalet ingåtts. Då träder avtalet i kraft först när konsumenten efter att ha fått sammanfattningen av avtalet har bekräftat att denne godkänner avtalet.

Avtal om kommunikationstjänster får inte innehålla villkor eller begränsningar som är oskäliga för konsumenterna.

Ett teleföretag får inte på abonnenterna tillämpa olika villkor som grundar sig på nationalitet, bosättningsort eller etableringsort, om inte olika villkor är objektivt motiverade.

Teleföretaget ska offentliggöra

De uppgifter som avses i 3 mom. ska offentliggöras så att användarna enkelt och kostnadsfritt har tillgång till dem. Uppgifterna ska också offentliggöras i en form som lämpar sig för personer med funktionsnedsättning.

Avtal mellan teleföretaget och abonnenten om kommunikationstjänster ska ingås skriftligen.

Bestämmelser om angivande av överföringshastigheten i internetaccesstjänster och av uppgifter om vissa andra internetaccesstjänster i avtal om kommunikationstjänster finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2120 om åtgärder rörande en öppen internetanslutning och om ändring av direktiv 2002/22/EG om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster och förordning (EU) nr 531/2012 om roaming i allmänna mobilnät i unionen, nedan EU:s förordning om den inre marknaden för elektronisk kommunikation .

Om ett teleföretag tillhandahåller internetaccesstjänster eller nummerbaserade interpersonella kommunikationstjänster till konsumenter som paket tillsammans med andra tjänster eller terminalutrustning, tillämpas på paketets alla tjänster och terminalutrustning i tillämpliga delar 106 b § 4 mom., 107 § 3 och 4 mom., 109 § 1, 2 och 4 mom., 110 a § 1 mom., 114 § 4 mom. och 116 § 2, 6 och 7 mom.

Om konsumenten enligt lag har rätt att häva ett avtal om en tjänst eller terminalutrustning som ingår i ett paket som avses i 1 mom. på den grunden att tjänsten eller terminalutrustningen inte har varit förenlig med avtalet eller inte har levererats, har konsumenten rätt att häva alla avtal om tjänster eller terminalutrustning som ingår i paketet.

Om ett teleföretag har ingått ett avtal med en konsument om tillhandahållande av en internetaccesstjänst eller en nummerbaserad interpersonell kommunikationstjänst och konsumenten av teleföretaget skaffar en tilläggstjänst eller terminalutrustning som hänför sig till det tidigare avtalet, får det nya avtalet inte förlänga det ursprungliga avtalets giltighetstid, om inte konsumenten och teleföretaget uttryckligen kommer överens om något annat.

Ett avtal om kommunikationstjänster gäller tills vidare, om inte något annat uttryckligen avtalas.

Teleföretag får ingå högst 24 månaders tidsbegränsade avtal med konsumenter. Ett tidsbegränsat telefonabonnemangsavtal för mobilnät som ingås med en konsument får dock vara i kraft högst 12 månader.

Konsumenten är skyldig att betala de avgifter som grundar sig på ett avtal om kommunikationstjänster först från den tidpunkt då förbindelsen kan användas.

Om ett tidsbegränsat avtal fortsätter automatiskt efter avtalsperiodens utgång, kan abonnenten därefter säga upp avtalet så att det upphör två veckor efter uppsägningen. Teleföretaget ska underrätta abonnenten om att avtalet fortgår automatiskt, om sätten att säga upp avtalet samt ge råd om förmånligare priser i god tid innan det tidsbegränsade avtalet upphör att gälla. Uppgifterna ska lämnas i varaktig form.

Teleföretaget ska erbjuda konsumenten möjlighet att på ett kostnadsfritt och enkelt sätt omedelbart kontrollera datumet för när det tidsbegränsade telefonabonnemangsavtalet för mobilnätet löper ut. Denna möjlighet ska erbjudas genom textmeddelande eller på något annat motsvarande enkelt sätt som möjliggör omedelbar kontroll. Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om hur tjänsten tekniskt ska genomföras.

När abonnenten byter leverantör av internetaccesstjänster är det överlämnande teleföretaget och det mottagande teleföretaget skyldiga att säkerställa att tjänsten fortsätter med undantag för avbrott i högst ett dygn, om inte detta är tekniskt omöjligt. Företagen ska informera abonnenten om hur bytesförfarandet framskrider.

Transport- och kommunikationsverket får meddela tekniska föreskrifter om internetaccesstjänsters kontinuitet och om bytesförfarandet. Föreskrifterna kan gälla

Det avtal om internetaccesstjänster som ingåtts mellan abonnenten och den överlämnande tjänsteleverantören upphör när förfarandet för byte av internetaccesstjänst har slutförts.

Teleföretaget eller konsumenten kan fastställa en skälig limit i euro för en kommunikationstjänst.

Om kommunikationstjänster faktureras utifrån användningen i tid eller volym, ska teleföretaget erbjuda konsumenten möjlighet att kostnadsfritt följa upp de avgifter som tas ut för användningen av tjänsten. Teleföretaget ska informera konsumenten och användaren av konsumentens abonnemang innan den övre gränsen för användning enligt prissättningsmodellen uppnås och när den tjänst som ingår i prissättningsmodellen har använts i sin helhet.

Teleföretaget ska underrätta abonnenten om ändringar i avtalsvillkoren, om ändringarnas innehåll och om grunden för ändringarna senast en månad innan de ändrade villkoren träder i kraft. Teleföretaget ska samtidigt informera abonnenten om dennes rätt att säga upp avtalet, om abonnenten inte godkänner de ändrade villkoren. Underrättelsen ska göras på ett klart och begripligt sätt i varaktig form. Om abonnenten vill utöva sin rätt att säga upp avtalet, ska det göras inom tre månader från teleföretagets meddelande. Om det är fråga om en överföringstjänst som används för maskin till maskin-tjänster, tillämpas detta moment endast på avtal som ingåtts med konsumenter, mikroföretag, små företag och icke-vinstdrivande sammanslutningar.

En konsument kan säga upp ett avtal om kommunikationstjänster muntligen eller skriftligen. Konsumenten har rätt att när som helst säga upp ett avtal som gäller tills vidare så att det upphör att gälla två veckor efter uppsägningen.

Abonnenten har rätt att säga upp ett avtal om kommunikationstjänster så att det upphör att gälla två veckor efter uppsägningen, om teleföretaget meddelar att det ändrar avtalsvillkoren till nackdel för abonnenten. Om ändringen av avtalsvillkor beror direkt på ändringar i lagstiftningen har abonnenten dock inte rätt att säga upp ett visstidsavtal om kommunikationstjänster.

Teleföretaget ska sända konsumenten en skriftlig bekräftelse på uppsägningen.

Ett teleföretag ska säga upp ett avtal om kommunikationstjänster skriftligen.

Konsumenten har rätt att säga upp ett avtal så att det upphör att gälla två veckor efter uppsägningen, även om det ingåtts för viss tid, om konsumenten har råkat i betalningssvårigheter till följd av sjukdom, arbetslöshet eller någon annan av konsumenten oberoende orsak eller om det från konsumentens synpunkt är oskäligt att hålla avtalet i kraft av någon annan särskild orsak.

Om abonnenten med stöd av 2 eller 5 mom. har rätt att säga upp ett tidsbegränsat avtal före utgången av avtalsperioden, får teleföretaget inte hos abonnenten ta ut avgifter som hänför sig till outnyttjad avtalstid enligt avtalet om kommunikationstjänster, med undantag för ersättning för terminalutrustning som ingår i avtalet och som kvarstår i abonnentens besittning. Om abonnenten vill behålla terminalutrustning som ingår i avtalet när avtalet upphör, får teleföretaget inte ta ut en högre ersättning för terminalutrustningen än utrustningens gängse värde eller den avgift som tas ut för den återstående avtalsperioden.

Teleföretaget ska avlägsna hinder för användningen av terminalutrustningen senast när den ersättning som avses i 6 mom. har betalats till teleföretaget. För avlägsnande av hinder får ingen avgift tas ut.

Om det är fråga om en överföringstjänst som används för maskin till maskin-tjänster, tillämpas 2, 6 och 7 mom. endast på avtal som ingåtts med konsumenter, mikroföretag, små företag och icke-vinstdrivande sammanslutningar.

Ett teleföretag har rätt att häva ett avtal om kommunikationstjänster, om kommunikationstjänsten med stöd av 115 § har varit stängd minst en månad och det fortfarande finns förutsättningar för stängning.

Abonnenten är skyldig att betala de avgifter som grundar sig på ett avtal om kommunikationstjänster först från den tidpunkt då förbindelsen kan användas. Efter det att tjänsten har aktiverats har en konsument rätt att hålla inne betalningen av en så stor del av avgiften som behövs som säkerhet för standardersättning och skadestånd på grund av dröjsmålet.

En konsument har rätt till en standardersättning vid sådant dröjsmål som avses i 118 §. Standardersättningen uppgår till minst 20 euro för varje påbörjad vecka som leveransen fördröjs, dock sammanlagt till högst 160 euro.

Rätt till standardersättning föreligger dock inte, om teleföretaget visar att dröjsmålet orsakats av ett hinder som ligger utanför teleföretagets kontroll och som företaget inte skäligen kan förväntas ha räknat med då avtalet ingicks samt vars följder företaget inte skäligen hade kunnat undvika eller övervunna.

Om dröjsmålet beror på en person som teleföretaget har anlitat för att fullgöra avtalet eller en del av det, är teleföretaget fritt från ansvar endast om även denna person skulle vara fri från ansvar enligt 2 mom.

Teleföretaget är skyldigt att avhjälpa ett fel eller att utföra en ny prestation i stället för den felaktiga utan att detta medför kostnader för konsumenten. Teleföretaget är dock inte skyldigt att rätta till ett fel, om detta orsakar teleföretaget oskäliga kostnader eller oskäliga olägenheter. Vid bedömningen av huruvida kostnaderna eller olägenheterna är oskäliga ska hänsyn särskilt tas till felets betydelse och prestationens värde, om den skulle vara avtalsenlig.

Även om konsumenten inte kräver att felet ska avhjälpas eller att prestationen förnyas, får teleföretaget på egen bekostnad rätta till felet, om företaget utan dröjsmål erbjuder sig att göra det när konsumenten anmäler felet. Konsumenten får avböja rättelsen om den skulle medföra väsentlig olägenhet för konsumenten eller en risk för att konsumentens kostnader inte blir ersatta, eller om konsumenten har någon annan särskild orsak att avböja.

Teleföretaget får inte åberopa att det inte har fått tillfälle att rätta till felet, om konsumenten har låtit avhjälpa det och det med beaktande av omständigheterna inte skäligen kan förutsättas att konsumenten skulle ha inväntat teleföretagets rättelse av felet.

Om det inte kommer i fråga att rätta till ett fel eller utföra en ny prestation eller om felet inte avhjälps inom en skälig tid efter att konsumenten har anmält det, har konsumenten rätt till prisavdrag som motsvarar felet.

Konsumenten har rätt till standardgottgörelse om ett fel som avses i 120 § beror på ett avbrott i leveransen. Standardgottgörelsen uppgår till minst 20 euro för varje påbörjad vecka då leveransen är avbruten, dock sammanlagt till högst 160 euro. Om standardgottgörelse betalas till konsumenten har denne inte på grund av samma avbrott rätt till prisavdrag enligt 1 mom.

Rätt till standardgottgörelse föreligger dock inte, om teleföretaget visar att avbrottet orsakats av ett hinder som ligger utanför teleföretagets kontroll och som företaget inte skäligen kan förväntas ha räknat med då avtalet ingicks samt vars följder företaget inte skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit.

Konsumenten har rätt till ersättning för skada som denne tillfogas på grund av dröjsmål vid leverans eller på grund av avbrott eller något annat fel i en kommunikationstjänst. Om konsumenten har rätt till standardersättning enligt 119 § gäller rätten till skadestånd endast till den del som skadan överstiger beloppet av en utbetald standardersättning.

Teleföretaget ansvarar för indirekt skada som orsakats av dröjsmål vid leverans eller av avbrott eller något annat fel i en kommunikationstjänst endast om skadan har uppkommit genom vårdslöshet från teleföretagets sida. Som indirekt skada anses

1) inkomstförlust som konsumenten lider på grund av dröjsmålet, avbrottet eller de åtgärder som dröjsmålet eller avbrottet ger anledning till,

2) skada som beror på en förpliktelse som grundar sig på något annat avtal,

3) sådan väsentlig förlust av nyttan med användningen av kommunikationstjänsten som inte medför direkt ekonomisk skada eller därmed jämförbar väsentlig olägenhet.

En konsument får inte åberopa dröjsmål, om inte konsumenten har underrättat teleföretaget om dröjsmålet inom skälig tid efter det att tjänsten levererats. En konsument får inte åberopa ett fel, om konsumenten inte har underrättat teleföretaget om felet inom skälig tid efter det att konsumenten märkte eller borde ha märkt felet.

Trots 1 mom. får en konsument åberopa ett dröjsmål eller fel, om teleföretaget har handlat grovt vårdslöst eller i strid med tro och heder eller om kommunikationstjänsten inte stämmer överens med de krav som ställs i lag eller i föreskrifter som Transport- och kommunikationsverket meddelat med stöd av lag.

Teleföretag ska minst en gång om året informera abonnenterna om de förmånligaste priserna på kommunikationstjänster.

Teleföretag ska effektivt och i god tid ge abonnenterna information om numreringsändringar som gäller telefonnätet.

Leverantörer av internetaccesstjänster och allmänt tillgängliga interpersonella kommunikationstjänster ska offentliggöra aktuella uppgifter om kvaliteten på och egenskaperna hos de tjänster som företaget tillhandahåller samt om tjänsternas lämplighet för användare med funktionsnedsättning.

Åtgärderna för att säkerställa kvaliteten på teleföretagens tjänster ska stämma överens med EU:s förordning om den inre marknaden för elektronisk kommunikation.

Transport- och kommunikationsverket meddelar föreskrifter om de uppgifter som ska offentliggöras enligt 1 mom. och om hur de ska offentliggöras, med beaktande av riktlinjerna från Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation.

Om konsumenten har betalat på förhand för tjänsterna, ska det överlämnande teleföretaget på konsumentens begäran återbetala det oanvända saldot när denne byter tjänsteleverantör. Teleföretaget får ta ut en avgift för återbetalningen endast om det har avtalats om detta i avtalet om kommunikationstjänster. Avgiften får vara högst lika stor som teleföretagets faktiska kostnader för återbetalningen.

Trots vad som i denna avdelning föreskrivs om behandling av förmedlingsuppgifter ska ett teleföretag som särskilt utsetts genom beslut av inrikesministeriet ( lagringsskyldigt företag ), under de förutsättningar som anges nedan, se till att de uppgifter som omfattas av lagringsskyldigheten enligt 2 och 3 mom. lagras under de lagringstider som anges i 4 mom. Lagringsskyldigheten gäller inte televerksamhet av ringa betydelse. Uppgifterna får endast användas för att utreda och åtalspröva brott som avses i 10 kap. 6 § 2 mom. i tvångsmedelslagen (806/2011).

Transport- och kommunikationsverket får på sina webbsidor och dessutom i annan elektronisk tjänst offentliggöra uppgifter ur domännamnsregistret. Bestämmelser om skydd för personuppgifter finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) och i dataskyddslagen, som kompletterar förordningen. I övrigt ska på utlämnande av uppgifter ur registret tillämpas 16 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet.

Transport- och kommunikationsverket får utfärda närmare föreskrifter om hur registreringen tekniskt ska genomföras och om de uppgifter som ska lämnas i samband med registreringen samt om identifiering av domännamnsanvändaren.

Transport- och kommunikationsverket har till uppgift att

Tingsrätten kan på ansökan av en åklagare, en undersökningsledare eller den vars rätt ärendet gäller förordna att en sådan leverantör av informationssamhällets tjänster som avses i 184 § vid vite ska göra den information som denne lagrat oåtkomlig, om informationen uppenbart är sådan att det enligt lag är straffbart eller utgör grund för ersättningsansvar att hålla den tillgänglig för allmänheten eller förmedla den. Ansökan ska behandlas skyndsamt. Ansökan kan inte godkännas om inte tjänsteleverantören och innehållsproducenten getts tillfälle att yttra sig, utom i det fall att dessa inte kan höras så snabbt som ärendets brådskande natur nödvändigtvis kräver.

Ett förordnande som avses i 1 mom. kan på ansökan av åklagaren eller undersökningsledaren riktas mot ett teleföretag som förmedlar information, om en leverantör av informationssamhällets tjänster enligt 1 mom. inte kan identifieras eller om leverantören är etablerad utanför Finlands jurisdiktion och det är uppenbart att tillgänglighållande för allmänheten eller förmedling av den information som förordnandet gäller utgör ett brott för vilket det strängaste föreskrivna straffet är fängelse i minst två år. Ett förordnande som riktas mot ett teleföretag ska verkställas tekniskt så att inte nätanvändarnas skydd för konfidentiella meddelanden äventyras. Ett förordnande kan meddelas endast om de fördelar som spärrningen av information medför kan anses vara avsevärt större än de begränsningar som riktas mot nätanvändarnas yttrandefrihet och andra grundläggande rättigheter, och förordnandet inte kan anses vara oskäligt för teleföretaget. Vid bedömningen ska hänsyn åtminstone tas till det aktuella brottets allvarlighet och brottets förhållande till andra innehåll eller tjänster som eventuellt blir spärrade i samband med spärrningen. Ett förordnande som riktas till ett teleföretag kan inte godkännas utan att teleföretaget ges tillfälle att bli hört. På hörande av tjänsteleverantören och innehållsproducenten som avses i 1 mom. tillämpas vad som föreskrivs i 1 mom.

Tingsrättens förordnande ska delges också innehållsproducenten. Om innehållsproducenten inte är känd, kan tingsrätten bestämma att leverantören av informationssamhällets tjänster ska sköta delgivningen.

Förordnandet förfaller, om åtal för brott som grundar sig på innehållet i eller förmedling av den information som förordnandet gäller inte väcks eller, om det är fråga om ersättningsansvar, om talan inte väcks inom tre månader från det att förordnandet gavs. Tingsrätten kan på yrkande av åklagaren eller en målsägande eller part, vilket har framställts inom den tidsfrist som avses ovan, förlänga tidsfristen med högst tre månader.

Leverantören av informationssamhällets tjänster, innehållsproducenten och teleföretaget har rätt att ansöka om upphävande av förordnandet hos den tingsrätt som gett förordnandet. Vid behandlingen av ett ärende som gäller upphävande av ett förordnande ska 8 kap. i rättegångsbalken iakttas. Domstolen ska dock vidta behövliga åtgärder för att höra åklagaren. Upphävande ska sökas inom 14 dagar från det att sökanden fick del av förordnandet. Informationen får inte göras tillgänglig på nytt så länge ett ärende om upphävande är anhängigt, om inte den domstol som behandlar ärendet beslutar något annat. Även åklagaren har rätt att söka ändring i ett beslut genom vilket ett förordnande har upphävts.

En ansökan enligt 185 § prövas av den tingsrätt inom vars domkrets leverantören av informationssamhällets tjänster eller teleföretaget har sin hemort. Ansökan kan dock också alltid prövas av Helsingfors tingsrätt. Tingsrätten är domför även med ordföranden ensam.

Denna lag ska inte tillämpas på

Leverantörer av beställ-tv ska i sin programkatalog reservera en andel på minst 30 procent för europeiska produktioner och säkerställa sådana produktioners synlighet i programkatalogen. Skyldigheten tillämpas inte på leverantörer av beställ-tv som har en liten omsättning eller liten publik eller om det i praktiken är omöjligt eller ogrundat att tillämpa skyldigheten.

Televisionsprogram på finska eller svenska och finskt och svenskt programutbud i beställ-tv ska förses med textning och andra program ska förses med referat eller med en tjänst där texten i ett textat program omvandlas till ljud ( ljud- och textningstjänst ) i enlighet med denna paragraf.

Ljud- och textningstjänsten ska införas i de allmännyttiga televisionsprogramutbud som avses i lagen om Rundradion Ab och i de programutbud som tillhandhålls i beställ-tv. Ljud- och textningstjänsten ska också införas i sådana televisionsprogramutbud som sänds med stöd av en riksomfattande programkoncession och som betjänar flera olika grupper bland allmänheten och i televisionsprogramutbud inom televisionsverksamhet som tjänar allmänintresset samt i programutbudet i beställ-tv för dessa. Ljud- och textningstjänst behöver dock inte införas i sådana musikföreställningar och sportprogram som sänds i direktsändning. Textningstjänsten ska genomföras på ett högklassigt sätt så att textningen är tillräckligt klar och begriplig för användaren.

De kostnader som ljud- och textningstjänsten medför för utövare av annan än allmännyttig televisionsverksamhet får inte överskrida en procent av utövarens omsättning under den föregående räkenskapsperioden.

Ljud- och textningstjänstens andel ska i fråga om de i 2 mom. avsedda televisionsprogramutbud som tjänar allmänintresset och de programutbud som betjänar flera olika grupper bland allmänheten vara 75 procent av programmen och i fråga om allmännyttiga programutbud 100 procent av programmen. Ljud- och textningstjänstens andel i beställ-tv som avses i 2 mom. ska vara 30 procent av programutbudet.

Leverantörer av audiovisuella innehållstjänster ska rapportera till Transport-och kommunikationsverket om sina åtgärder för att säkerställa tjänsternas tillgänglighet. Leverantörer av audiovisuella innehållstjänster ska dessutom utarbeta handlingsplaner för tillgänglighet om hur deras tjänster fortlöpande och stegvis görs tillgängliga. Handlingsplanen ska lämnas till Transport- och kommunikationsverket.

Genom förordning av statsrådet

1) kan det föreskrivas om det tekniska genomförandet och sändandet av ljud- och textningstjänsten,

2) föreskrivs det om kostnaden per programtimme för ljud- och textningstjänsten,

3) utfärdas det närmare bestämmelser om vad som betraktas som programutbud som betjänar flera olika grupper bland allmänheten.

Kommunikationsministeriet fattar beslut om vilka de programutbud är som betjänar flera olika grupper bland allmänheten och i vilka ljud- och textningstjänsten ska införas.

Filmer, televisionsfilmer och nyhetsprogram som ingår i televisionsverksamhet får avbrytas för reklaminslag och teleshopping en gång i varje tablålagd period på 30 minuter.

Barnprogram får dock avbrytas för reklaminslag en gång i varje tablålagd period på 30 minuter endast om programmets tablålagda längd överstiger 30 minuter. Barnprogram får inte avbrytas för teleshopping.

Televisionssändningar av religiösa evenemang får inte avbrytas av reklaminslag eller teleshopping.

Audiovisuella innehållstjänster får inte för kommersiella ändamål förändras, avbrytas eller programmet förses med överliggande inslag utan uttryckligt samtycke av leverantören av audiovisuella innehållstjänster.

En produkt, en tjänst eller ett varumärke får mot ersättning placeras in i ett audiovisuellt program ( produktplacering ) med undantag för nyhets- och aktualitetsprogram, program om konsumentfrågor, religiösa program och barnprogram.

Som produktplacering betraktas också gratis tillhandahållande av rekvisita och produktvinster av betydande värde för att de ska ingå i ett audiovisuellt program. Sådan produktplacering får användas i andra program än barnprogram.

Vid produktplacering får inte

Andelen televisionsreklam och teleshoppinginslag får inte överstiga 20 procent under perioden mellan klockan 6.00 och 18.00 och under perioden mellan klockan 18.00 och 24.00, med undantag för kanaler på vilka endast teleshopping sänds.

Vad som föreskrivs i 1 mom. tillämpas inte på

Detta kapitel, 214 § 1 mom., 2 kap. 2 § i konsumentskyddslagen, 9 kap. i tobakslagen, 7 kap. i alkohollagen och 91, 91 a–91 c, 92 a och 93 a § i läkemedelslagen tillämpas på videodelningsplattformstjänster som tillhandahålls av leverantörer av videodelningsplattformar som är etablerade i Finland.

En leverantör av videodelningsplattformar anses vara etablerad i Finland i de situationer som avses i artikel 2 första stycket led c i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”Direktiv om elektronisk handel”).

Bestämmelser om etablering i Finland för leverantörer av videodelningsplattformar i sådana situationer som avses i artikel 28 a.2–28 a.4 i direktivet om audiovisuella medietjänster utfärdas genom förordning av statsrådet.

Videodelningsplattformstjänster ska ha användningsvillkor. Leverantörer av videodelningsplattformar ska i användningsvillkoren inkludera bestämmelser

2) enligt vilka kraven i 2 kap. 2 § i konsumentskyddslagen, 9 kap. i tobakslagen, 7 kap. i alkohollagen och 91, 91 a–91 c, 92 a och 93 a § i läkemedelslagen ska iakttas i fråga om audiovisuella kommersiella meddelanden som ingår i program och i användargenererade videor.

Leverantörer av videodelningsplattformar ska vidta behövliga åtgärder för att säkerställa att

Den som tillhandahåller en videodelningsplattform ska iaktta kraven i 214 § 1 mom. i denna lag, 2 kap. 2 § i konsumentskyddslagen, 9 kap. i tobakslagen, 7 kap. i alkohollagen och 91, 91 a–91 c, 92 a och 93 a § i läkemedelslagen i fråga om sådana audiovisuella kommersiella meddelanden som leverantören marknadsför, säljer eller ordnar.

De åtgärder som avses i 2 mom. ska stå i rätt proportion till det berörda innehållets art och till den potentiella skada som innehållet kan orsaka, med beaktande av videodelningsplattformstjänstens storlek och den tillhandahållna tjänstens art, den potentiella skada som den kan orsaka samt rättigheterna för leverantörer av videodelningsplattformar och användare som skapat eller laddat ned innehållet på videodelningsplattformen. De åtgärder som avses i denna paragraf får inte leda till förhandskontroll eller uppladdningsfiltrering av innehållet på plattformen.

Teleföretag som är verksamma i ett markbundet masskommunikationsnät samt utövare av televisions- och radioverksamhet är för sin del skyldiga att se till att numreringen av kanalplatserna är tydlig och ändamålsenlig från användarnas synpunkt. De ändringar som görs i kanalplatsnumreringen ska göras i samband med att programkoncessionsperioden byts. För ändringar som genomförs vid en annan tidpunkt ska det finnas särskilt vägande skäl.

Transport- och kommunikationsverket fattar vid behov beslut om kanalplatsnumrering. Vid kanalplatsnumreringen ska Rundradion Ab:s och de i 26 § avsedda programkoncessionshavarnas programutbud prioriteras.

För allmänna kommunikationsförbindelser har teleföretag, under de förutsättningar som anges i detta kapitel, rätt att på ett område som ägs eller innehas av någon annan placera

För placering eller ibruktagande av i 1 mom. 3 punkten avsedda basstationer behövs inte ett sådant administrativt tillstånd av en myndighet som förutsätts någon annanstans i lag, om inte orsaker som hänför sig till skydd av byggnader, konstruktioner eller platser med ett arkitektoniskt eller historiskt värde eller med ett naturvärde eller till den allmänna säkerheten kräver det.

I 1 mom. 3 och 4 punkten avsedda basstationer samt tillhörande utrustning och kablar får under de förutsättningar som anges i detta kapitel också placeras i byggnader som ägs eller innehas av någon annan. Bestämmelser om övriga förutsättningar för placering av sådana konstruktioner och delar av nät och sådan utrustning som avses i 1 mom. utfärdas särskilt.

Teleföretaget ska avtala om placering enligt 1 mom. med ägaren eller innehavaren av fastigheten, byggnaden eller konstruktionen. Om inget avtal om placering har nåtts med ägaren av en fastighet eller byggnad, kan ett ärende som gäller placeringen föras till kommunens byggnadstillsynsmyndighet för avgörande.

Om en myndighet innehar en fastighet, byggnad eller någon annan konstruktion som tekniskt lämpar sig som värd för basstationer som avses i 1 mom. 3 punkten eller som behövs för att sådana basstationer ska kunna förbindas med ett stamnät, ska myndigheten på förhand göra villkoren för möjligheten att placera basstationer på fastigheten eller i byggnaden eller konstruktionen tillgängliga. Villkoren ska vara rättvisa, skäliga, transparenta och icke-diskriminerande. I villkoren kan de grunder som avses i 2 mom. beaktas. Myndigheten ska göra villkoren tillgängliga via en sådan central informationspunkt som avses i 5 § i lagen om sambyggnad och samutnyttjande av nätinfrastruktur (276/2016). Myndigheten ska tillgodose varje rimlig begäran om tillträde som uppfyller villkoren. Ett i detta moment avsett ärende som gäller placering kan föras för avgörande till kommunens byggnadstillsynsmyndighet.

I 5 mom. avses med myndigheter statliga myndigheter, kommunala myndigheter och statliga affärsverk.

Ett i 1 mom. avsett avtal om placering av telekablar, radiomaster, basstationer och tillhörande konstruktioner och utrustning är bindande också för en ny ägare eller innehavare av fastigheten, byggnaden eller konstruktionen.

Vad som i denna paragraf föreskrivs om fastighetsägare och fastighetsinnehavare gäller också ägare och innehavare av allmänna områden.

Telekablar ska i den utsträckning det är möjligt placeras på sådana vägområden som avses i lagen om trafiksystem och landsvägar (503/2005) eller på sådana allmänna områden som avses i fastighetsbildningslagen (554/1995).

Ägaren och innehavaren av en fastighet, ägaren och innehavaren av en byggnad samt kommunen i egenskap av ägare och innehavare av allmänna områden har rätt att få full ersättning för placering som avses i 229 § 1 mom. 2–4 punkten. Bestämmelser om ersättningen finns i lagen om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter (603/1977), nedan inlösningslagen .

Transport- och kommunikationsverket får meddela föreskrifter enligt 243 § om kvalitetskrav på kommunikationsnät och kommunikationstjänster, om informationssäkerhet och om kompatibilitet. Föreskrifterna kan gälla

Nätverksutrustning får inte användas i ett allmänt kommunikationsnäts kritiska delar, om det finns vägande skäl att misstänka att användningen av utrustningen äventyrar den nationella säkerheten eller försvaret på så sätt att det möjliggör utländsk underrättelseverksamhet eller sådan verksamhet som stör, lamslår eller på något annat skadligt sätt påverkar Finlands viktiga intressen, grundläggande samhällsfunktioner eller den demokratiska samhällsordningen. Som ett kommunikationsnäts kritiska delar betraktas dess centrala faciliteter och åtgärder med hjälp av vilka tillgången till nätet och trafiken på det kontrolleras eller styrs på ett väsentligt sätt.

Vad som föreskrivs i 1 mom. tillämpas också på ett sådant till ett allmänt kommunikationsnät anslutet separat nät som hör till ett kärnkraftverk, en hamn, en flygplats eller någon motsvarande aktör som är viktig med tanke på samhällets vitala funktioner.

Transport- och kommunikationsverket kan i 1 mom. avsedda situationer på eget initiativ eller på initiativ av en utomstående ålägga ägaren eller en annan innehavare av ett kommunikationsnät att avlägsna nätverksutrustning från kritiska delar av sitt nät. Innan beslut fattas ska Transport- och kommunikationsverket höra ägaren eller en annan innehavare av kommunikationsnätet och bereda denne möjlighet att avhjälpa upptäckta säkerhetsbrister, utom i det fall att hörandet och korrigerande åtgärder inte kan genomföras så snabbt som ärendets brådskande natur nödvändigtvis kräver.

Transport- och kommunikationsverket ska i enlighet med 8 § i förvaltningslagen (434/2003) ge ägaren eller en annan innehavare av ett kommunikationsnät rådgivning om tolkningen av denna paragraf.

Transport- och kommunikationsverket har trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om lämnande av uppgifter rätt att lämna ut en handling till och röja sekretessbelagd information för andra myndigheter, om det är nödvändigt för skötseln av en uppgift enligt denna paragraf.

Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om den tekniska definitionen av kommunikationsnät, särskilt av nätens kritiska delar, med beaktande av rekommendationerna från den delegation för nätsäkerhet som avses i 244 b §.

Delegationen för nätsäkerhet, som tillsatts av statsrådet, ska på ett övergripande sätt utvärdera hur den nationella säkerheten förverkligas i kommunikationsnäten. I delegationen ska det finnas representanter för kommunikationsministeriet, inrikesförvaltningen, försvarsförvaltningen, utrikesförvaltningen, arbets- och näringsministeriet och för andra förvaltningsområden som är centrala med tanke på säkerheten i kommunikationsnäten samt representanter för och intressebevakare för de centrala teleföretagen.

Delegationen för nätsäkerhet har till uppgift att till stöd för de behöriga myndigheternas beslutsfattande följa med utvecklingen av kommunikationsnät och teknik samt tillämpningspraxis i fråga om lagstiftningen om nätsäkerhet, och att behandla och lägga fram rekommendationer om

Transport- och kommunikationsverket kan trots sekretessbestämmelserna till delegationen lämna ut information som behövs för skötseln av delegationens uppgifter och som hänför sig till verkets lagstadgade uppgifter, om informationen är nödvändig för skötseln av delegationens uppgifter och inte innehåller konfidentiella meddelanden, förmedlingsuppgifter eller lokaliseringsuppgifter.

På delegationens medlemmar ska när de sköter uppgifter som avses i denna paragraf tillämpas det som i 23 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet föreskrivs om tystnadsplikt och förbud mot utnyttjande för den som är anställd hos en myndighet samt bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974).

En fysisk eller juridisk person som tillverkar eller som låter konstruera eller tillverka radioutrustning och marknadsför denna utrustning, i eget namn eller under eget varumärke, ( tillverkare av radioutrustning ) ska

En fysisk eller juridisk person som är etablerad inom Europeiska unionen och släpper ut radioutrustning från ett tredjeland på unionsmarknaden ( importör av radioutrustning ) ska

Om Transport- och kommunikationsverket vid bedömningen konstaterar att radioutrustningen inte uppfyller kraven i denna lag och de övriga åtgärderna inte anses tillräckliga, kan verket ålägga den berörda ekonomiska aktören att utan dröjsmål vidta alla lämpliga korrigerande åtgärder för att få radioutrustningen att uppfylla kraven, dra tillbaka utrustningen från marknaden eller återkalla den inom en rimlig tid som verket sätter ut. Med tillbakadragande avses åtgärder för att förhindra att radioutrustning i leveranskedjan tillhandahålls på marknaden. Med återkallelse avses åtgärder för att dra tillbaka produkter som redan tillhandahållits användaren av radioutrustningen samt i stället ge en produkt som överensstämmer med kraven eller häva köpet.

Om en ekonomisk aktör inte vidtar tillräckliga korrigerande åtgärder inom den tid som satts ut enligt 2 mom., kan Transport- och kommunikationsverket vidta lämpliga tillfälliga åtgärder för att förbjuda den ekonomiska aktören att på marknaden släppa ut, att på den nationella marknaden tillhandahålla eller att överlåta radioutrustning med bristande överensstämmelse, eller åtgärder för att dra tillbaka radioutrustningen från marknaden. Transport- och kommunikationsverket kan bestämma om andra kompletterande åtgärder som behövs för att begränsa tillhandahållandet av produkten på marknaden. Den ekonomiska aktören kan ytterligare åläggas att vidta åtgärder för att återkalla radioutrustningen som utgör en risk genom att dra tillbaka den från användarna av radioutrustningen, och i stället ge en överensstämmande produkt eller häva köpet, om åtgärderna för tillbakadragande är otillräckliga. Det tillfälliga förbudet gäller tills ärendet är slutligt avgjort efter ett sådant förfarande som avses i 261 §.

Vad som föreskrivs i 251–253, 253 a–253 e och 254–263 § gäller inte

För erhållande av behörighetsbevis ska behörighetsexamen avläggas. Den som deltar i examen ska visa att han eller hon känner till reglerna, anvisningarna och utrustningen inom det slag av radiokommunikation som är i fråga och har de språkkunskaper som behövs. Om behörighetsbevis för sjöradiokommunikation söks för att sökanden ska vara användare av en radiosändare som är avsedd för radiokommunikation i säkerhetssyfte ombord på handelsfartyg i internationell trafik, ska sökanden dessutom vara minst 18 år gammal och visa att han eller hon uppfyller de hälsokrav som avses i 4 § i lagen om läkarundersökning av fartygspersonal (1171/2010) för att få behörighetsbevis. Transport- och kommunikationsverket bestämmer om examensfordringarna och fattar beslut om godkännande av de vid Transport- och kommunikationsverket anställda personer som ska fungera som examensmottagare. På ansökan kan också någon som inte är anställd vid verket godkännas som examensmottagare. Examensmottagaren ska ha den skicklighet och erfarenhet som uppgiften kräver. När examensmottagare fullgör sina uppgifter enligt denna lag ska de iaktta vad som föreskrivs i förvaltningslagen, lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet och språklagen. Bestämmelser om när examensrelaterade prestationer ska vara avgiftsbelagda och om avgifternas storlek finns i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992).

Transport- och kommunikationsverket beviljar på ansökan ett kompetensbevis till en person som i enlighet med 1 mom. visar upprätthållande av kompetensen samt visar att han eller hon i fråga om hälsa och ålder uppfyller de krav som ställs för erhållande av kompetensbevis. Som bevis på upprätthållande av kompetensen kan Transport- och kommunikationsverket också godkänna ett intyg av behörig myndighet i ett annat land om att kompetensen upprätthållits.

Företag som använder avkodningssystem är skyldiga att på rättvisa, skäliga och icke-diskriminerande villkor tillhandahålla andra företag sådana tekniska tjänster som ovan nämnda distribution kräver.

Transport- och kommunikationsverket kan genom sitt beslut undanröja en skyldighet enligt 1 mom., om det företag som använder avkodningssystemet inte har betydande marknadsinflytande enligt 52 § och om ändringen eller undanröjandet av skyldigheterna inte hindrar fullgörandet av distribueringsskyldigheten enligt 227 § och inte heller hämmar konkurrensen på detaljistmarknaden för digitala televisionstjänster och digitala radiotjänster eller på marknaden för avkodningssystem eller tillhörande faciliteter.

Ett teleföretag ska utan dröjsmål göra en anmälan till Transport- och kommunikationsverket om dess tjänster utsätts för eller hotas av betydande kränkningar av informationssäkerheten eller av någonting annat som gör att en kommunikationstjänst inte fungerar eller väsentligen stör den. Teleföretaget ska också utan obefogat dröjsmål anmäla hur länge störningen eller hotet beräknas pågå, om vilka verkningar störningen eller hotet har, om avhjälpande åtgärder samt om åtgärder för att förhindra att störningen upprepas. Transport- och kommunikationsverket ska årligen sända kommissionen och Europeiska unionens cybersäkerhetsbyrå en sammanfattande informationsrapport om anmälningarna.

En i 247 a § avsedd aktör som tillhandahåller en internetbaserad marknadsplats, en internetbaserad sökmotortjänst eller en molntjänst ska utan dröjsmål göra en anmälan till Transport- och kommunikationsverket om dess tjänster utsätts för en betydande informationssäkerhetsrelaterad störning.

Om det ligger i allmänt intresse att det görs en anmälan om en störning kan Transport- och kommunikationsverket ålägga teleföretaget eller den som tillhandahåller tjänsten att informera om saken eller, efter att ha hört den anmälningspliktiga, självt informera om saken.

Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om när en störning som avses i 1 mom. är betydande samt föreskrifter om innehållet i de anmälningar som avses i 1 och 2 mom. samt anmälningarnas utformning och hur de lämnas in.

Transport- och kommunikationsverket ska bedöma om en sådan störning som avses i 1 och 2 mom. berör de övriga medlemsstaterna i Europeiska unionen och vid behov underrätta de berörda medlemsstaterna. En sådan störning som avses i 1 mom. ska också vid behov anmälas till Europeiska unionens cybersäkerhetsbyrå.

Teleföretag är skyldiga att för sin del se till att användarna per telefon, textmeddelande och på andra sätt som anges i lagen om nödcentralsverksamhet (692/2010) avgiftsfritt får kontakt med det allmänna nödnumret 112.

Teleföretagen ska utan dröjsmål till nödcentralen, sjöräddningscentralen och sjöräddningsundercentralen anmäla sådana fel och störningar i kommunikationsnäten, nättjänsterna och kommunikationstjänsterna som är av betydelse för förmedlingen av sådana nödmeddelanden som avses i 1 mom.

Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om tekniska åtgärder som är nödvändiga för att skyldigheten enligt 1 mom. ska kunna fullgöras.

Teleföretag och den som har programkoncession enligt 34 § för radioverksamhet eller programkoncession enligt 26 § för televisionsverksamhet som tjänar allmänintresset, är skyldiga att utan dröjsmål till allmänheten förmedla varningsmeddelanden enligt lagen om varningsmeddelanden (466/2012). För mottagande av varningsmeddelanden får ingen separat ersättning tas ut av användaren.

En i 1 mom. avsedd verksamhetsutövare ska se till att varningsmeddelanden kan förmedlas också vid störningar under normala förhållanden och under sådana undantagsförhållanden som avses i beredskapslagen. Verksamhetsutövaren ska också delta i regelbunden testning på myndighetsinitiativ av systemet för förmedling av varningsmeddelanden.

Bestämmelser om Rundradion Ab:s skyldighet att förmedla varningsmeddelanden och ha beredskap för att sköta televisions- och radioverksamheten under undantagsförhållanden finns i 7 § 2 mom. 7 punkten i lagen om Rundradion Ab.

Varningsmeddelandens innehåll får inte ändras medan de förmedlas.

Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om förmedling av varningsmeddelanden enligt 1 mom. samt om svarstider och om den beredskap för förmedling som avses i 2 mom.

Med riktade myndighetsmeddelanden avses meddelanden för att skydda människor eller egendom och som förmedlas i mobilnät i form av textmeddelanden eller andra meddelanden till terminaler eller abonnemang som befinner sig på ett visst område eller vissa områden i en situation där det på grund av hot mot människors liv, hälsa eller egendom är nödvändigt att informera befolkningen under andra förhållanden än sådana förhållanden som förutsätter varning genom varningsmeddelande enligt 4 § i lagen om varningsmeddelanden.

Teleföretag är skyldiga att förmedla riktade myndighetsmeddelanden om de kommer från Nödcentralsverket.

Beslut om förmedling av riktade myndighetsmeddelanden fattas av det behöriga ministeriet.

Riktade myndighetsmeddelanden ska förmedlas på de språk som myndigheten bestämmer och till de terminaler och abonnemang som vid förmedlingstillfället befinner sig på områden som myndigheten angett. Teleföretagen får inte ändra på innehållet i riktade myndighetsmeddelanden.

Riktade myndighetsmeddelanden ska förmedlas så fort det är möjligt utan att orsaka oskäliga störningar i de normala nät- och kommunikationstjänsterna.

Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om förmedling av riktade myndighetsmeddelanden samt om svarstider och beredskap för förmedling.

Teleföretag ska se till att sådana system i kommunikationsnätet som är kritiska för tillhandahållandet av teleföretagets internetaccesstjänster, telefonitjänster, textmeddelandetjänster och distribution av programutbud som avses i 227 §, samt styrningen, underhållet och administreringen av systemen, kan återbördas till Finland utan dröjsmål när befogenheter enligt 60 § 1 mom. 8 punkten i beredskapslagen utövas, och att de tjänster eller system som teleföretaget tillhandahåller kan upprätthållas på en viss plats som utses i enlighet med 1 mom. i den paragrafen. Denna skyldighet gäller inte kommunikationstjänster som är av mindre betydelse.

Koncessionsavgiften ska betalas i poster under koncessionsperioden. Den första posten av koncessionsavgiften kan dock tas ut redan innan koncessionsperioden börjar. Bestämmelser i övrigt om betalningsfrekvensen utfärdas genom förordning av statsrådet. Avgiften påförs genom beslut av Transport- och kommunikationsverket.

Av innehavarna av sådana nätkoncessioner för tele- och televisionsverksamhet som statsrådet beviljat med stöd av 6 § 1 mom. utan vederlag, av innehavarna av nätkoncessioner som förlängts med stöd av 17 a §, av innehavarna av nätkoncessioner som förnyats med stöd av 17 b § och av försvarsmakten ska Transport- och kommunikationsverket årligen ta ut en marknadsbaserad frekvensavgift till staten. Avgiften tas ut för frekvenser som

Informationssamhällsavgiften utgör 0,12 procent av omsättningen för den televerksamhet som teleföretaget bedrivit i Finland under räkenskapsperioden före bestämmandet av avgiften. Om omsättningen dock understiger 300 000 euro, föreligger ingen betalningsskyldighet.

Rundradion Ab samt utövare av televisions- eller radioverksamhet som har programkoncession enligt 22 § 1 mom. eller 34 § 1 mom. är skyldiga att betala tillsynsavgift för televisions- och radioverksamhet.

Avgiftsskyldigheten inträder det kalenderår under vilket det har förflutit sex månader från det att utövaren av televisions- eller radioverksamhet fick koncessionen. Tillsynsavgiften för televisions- och radioverksamhet återbetalas inte ens i det fall att verksamhetsutövaren upphör med sin verksamhet under kalenderåret.

Ägaren eller en annan innehavare av ett kommunikationsnät har rätt att av statens medel få full ersättning för nätverksutrustning som med stöd av 244 a § 1 mom. inte får användas eller med stöd av 3 mom. i den paragrafen ålagts att bli avlägsnad, om nätverksutrustningen har tagits i bruk före ikraftträdandet av denna lag. Grunden för ersättningen är de faktiska kostnaderna för avlägsnande och ersättande av nätverksutrustningen och andra ekonomiska förluster. Ägaren eller en annan innehavare av ett kommunikationsnät ska sörja för att kostnaderna för avlägsnande och ersättande av utrustningen eller för andra åtgärder blir så små som möjligt. Beslut om ersättning fattas av Transport- och kommunikationsverket. Ett beslut om ersättning ska meddelas i samband med ett åläggande om avlägsnande enligt 244 a § 3 mom. eller senast inom fyra månader från åläggandet eller, om ett åläggande inte meddelats, senast inom fyra månader från det att en separat ansökan om ersättning har lämnats.

Ersättning enligt 1 mom. kan också fås för nätverksutrustning som tagits i bruk efter ikraftträdandet av lagen, om grunden för användningsförbudet eller åläggandet att avlägsna utrustningen är en sådan betydande och väsentlig förändring i förhållandena eller någon annan orsak som ägaren eller en annan innehavare av kommunikationsnätet inte rimligen har kunnat förutse.

Utöver vad som föreskrivs någon annanstans i denna lag ska Transport- och kommunikationsverket

Kommunikationsministeriet, Transport- och kommunikationsverket, dataombudsmannen, konkurrensmyndigheterna, konsumentmyndigheterna, marknadskontroll- och produktsäkerhetsmyndigheterna samt Nationella audiovisuella institutet ska vid skötseln av uppgifter enligt denna lag samarbeta med varandra på ett ändamålsenligt sätt.

Utöver vad som i förvaltningslagen föreskrivs om myndigheters skyldighet att höra parter, ska företrädare för teleföretag och användare innan beslut eller föreskrifter meddelas ges tillfälle att inom 30 dagar yttra sig om på kommunikationsmarknaden på ett betydande sätt inverkande

I undantagsfall får avvikelse göras från tidsfristen på 30 dagar.

Koncessionshavare och företrädare för teleföretag och användare ska innan ett beslut enligt 17 a § fattas ges tillfälle att yttra sig inom tre månader.

Transport- och kommunikationsverket ska offentliggöra geografiska kartläggningar och prognoser som avses i 51 a § till den del som de inte innehåller företagshemligheter, samt beslut som avses i 7, 7 a och 8–10 kap., föreskrifter om indelning i teleområden, numreringsbeslut och avgöranden i tvister mellan teleföretag så att de är tillgängliga för teleföretag och användargrupper.

Statsrådet ska offentliggöra meddelanden om att koncessioner är lediga att sökas samt koncessionsbeslut på det sätt som avses i 1 mom.

Transport- och kommunikationsverket ska avgöra tvister som med stöd av 7, 7 a och 8–10 kap. eller 304 § 2 mom. har inletts av teleföretag och andra företag senast fyra månader efter det att ärendet blev anhängigt. Tidsfristen gäller inte exceptionellt omfattande ärenden och inte heller tvister som annars har inletts under exceptionella förhållanden. De skyldigheter som i samband med beslutet åläggs parterna ska stämma överens med bestämmelserna i denna lag.

Om en tvist påverkar handeln mellan medlemsstaterna, ska Transport- och kommunikationsverket underrätta Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation om tvisten för att det ska ge ett yttrande. Om organet har underrättats om en gränsöverskridande tvist, får Transport- och kommunikationsverket inte avgöra ärendet förrän yttrandet har kommit in eller tidsfristen för att lämna yttrandet har löpt ut. Transport- och kommunikationsverkets avgörande ska ges senast en månad efter det att organets yttrande har inkommit.

Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om uppgifter som regelbundet samlas in och lämnas ut till verket och om uppgifternas digitala form och sändandet av uppgifterna. Föreskrifterna kan gälla uppgifter som behövs för

Kommunikationsministeriet, Transport- och kommunikationsverket, dataombudsmannen, Konkurrens- och konsumentverket, marknadskontroll- och produktsäkerhetsmyndigheterna samt Nationella audiovisuella institutet har, trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller utlämnande av uppgifter, rätt att till varandra lämna ut dokument som de fått eller upprättat i samband med skötseln av sina uppgifter enligt lag samt att för varandra röja sekretessbelagd information, om det är nödvändigt för skötseln av deras lagstadgade uppgifter.

Kommunikationsministeriet och Transport- och kommunikationsverket har rätt att lämna ut sekretessbelagda dokument till och röja sekretessbelagd information för kommissionen, Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation och för tillsynsmyndigheterna i andra EES-stater, om det är nödvändigt för tillsynen över kommunikationsmarknaden. Transport- och kommunikationsverket har rätt att lämna ut en sekretessbelagd handling som det har fått med stöd av 170 § 1 mom. 7 punkten, 171 § samt 275 § 1 och 2 mom., och att röja sekretessbelagd information för tillsynsmyndigheten i en annan EES-stat och för den samarbetsgrupp som avses i artikel 11 i direktivet om nät- och informationssäkerhet, om det är nödvändigt med tanke på övervakningen av nät- och informationssäkerheten, och utlämnandet inte äventyrar intressen gällande säkerhet och företagshemligheter för de aktörer som avses i de paragrafer som nämns ovan eller konfidentialiteten i fråga om de uppgifter som lämnas ut.

Teleföretag är skyldiga att till nödcentralen, sjöräddningscentralen, sjöräddningsundercentralen och polisen för behandling lämna ut

Transport- och kommunikationsverket kan låta en oberoende expert utföra tekniska säkerhets- och funktionsinspektioner samt inspektioner av satellittjänstteknik. På en sådan expert ska bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar tillämpas när han eller hon sköter uppgifter enligt denna paragraf. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen. Det teleföretag som är föremål för en teknisk säkerhets- och funktionsinspektion som utförs av en oberoende expert svarar för kostnaderna för inspektionen.

Ett teleföretag som bryter mot en skyldighet som ålagts företaget med stöd av 53, 53 a, 54 eller 55 § eller mot ett åtagande som har bestämts vara bindande enligt 81 a § och som trots uppmaning inte inom en skälig tid, minst tre månader, rättar sitt förfarande, kan påföras påföljdsavgift. Påföljdsavgift kan också påföras ett företag som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar vilseledande, felaktiga eller bristfälliga uppgifter i samband med ett förfarande som avses i 51 a § och som trots uppmaning inte inom en skälig tid, minst tre månader, rättar sitt förfarande.

Statsrådet får för högst en månad bestämma att vidaresändning av televisionsprogramutbud och programutbud i beställ-tv med ursprung utanför Finland ska avbrytas, om man i programutbudet på ett uppenbart sätt och upprepade gånger

Om en utövare av televisionsverksamhet som är ansvarig för ett i 1 mom. avsett televisionsprogramutbud eller en leverantör av beställ-tv som är ansvarig för ett i 1 mom. avsett programutbud i beställ-tv har etablerat sig i en EES-stat, ska det förfarande som anges i artikel 3.2 och 3.3 i direktivet om audiovisuella medietjänster iakttas när det bestäms att vidaresändningen av televisionsprogrammet ska avbrytas. Om utövaren av televisionsverksamhet har etablerat sig i en stat som inte hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet men som är part i Europarådets televisionskonvention, ska det förfarande som föreskrivs i artiklarna 24.1 och 24.2 i den konventionen iakttas när det bestäms att vidaresändningen av televisionsprogramutbudet ska avbrytas.

Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). Vad som föreskrivs i den lagen ska också iakttas i fråga om sökande av ändring i kommunala myndigheters beslut.

Den beslutsfattande myndigheten eller det anmälda organet får i fråga om andra beslut än sådana som avses i 233 och 235 § bestämma att beslutet ska iakttas trots ändringssökande, om inte den myndighet där ändring sökts bestämmer något annat.

Ett i 213 § avsett beslut av Transport- och kommunikationsverket om överlåtelse av sändningsrätt ska med avvikelse från 2 mom. iakttas trots ändringssökande, om inte den myndighet där ändring sökts bestämmer något annat.

Med avvikelse från vad som föreskrivs i lagen om rättegång i förvaltningsärenden får ändring sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen i beslut som

Sådana beslut av statsrådet och Transport- och kommunikationsverket som avses i 2 mom. 1–4 punkten ska iakttas trots ändringssökande, om inte den myndighet där ändring sökts bestämmer något annat. Besvären ska behandlas skyndsamt.