9/2019

Gränsbevakningsväsendet kontrollerar förares körskick och fordons trafikduglighet samt iakttagandet av vägtrafiklagen (267/1981) vid gränsövergångsställena. Gränsbevakningsväsendet ser även i övrigt till att allmän ordning och säkerhet upprätthålls vid gränsövergångsställen, i Gränsbevakningsväsendets lokaler och på områden som är i Gränsbevakningsväsendets besittning när polisen är förhindrad att göra det.

Gränsbevakningsväsendet ska utan dröjsmål meddela polisen om åtgärder som inte är obetydliga och som anknyter till i 1 mom. avsett upprätthållande av allmän ordning och säkerhet.

I ordningslagen (612/2003) föreskrivs om tillsynen över efterlevnaden av bestämmelser om innehav av farliga föremål och föremål och ämnen som lämpar sig för att skada någon annan samt av bestämmelser om intagande av rusmedel.

På begäran av en polisman som hör till befälet kan Gränsbevakningsväsendet i enskilda fall sköta sådana i 33 § avsedda brådskande polisåtgärder som behövs för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet och som polisen inte utan dröjsmål kan sköta.

När en gränsbevakningsman konfronteras med en situation kan han eller hon vidta en åtgärd enligt 1 mom. även utan begäran från polisen, om åtgärden inte kan uppskjutas utan att hälsa eller egendom äventyras. Polisen ska utan dröjsmål underrättas om åtgärden. En gränsbevakningsman ska på en polismans begäran avstå från att utföra en åtgärd eller avbryta en påbörjad åtgärd.

Om en sampatrullering mellan en gränsbevakningsman och en polisman har planerats på förhand och ska anses som ändamålsenlig, får gränsbevakningsmannen utföra nödvändiga polisåtgärder på patrulleringsområdet under ledning av polisen i uppgifter som syftar till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet.

För genomförande av gränskontroller har Gränsbevakningsväsendet rätt att i närheten av gränsen, på finskt havsområde samt på gränsövergångsställen och i deras omedelbara närhet företa teknisk övervakning inom områden som enligt 24 kap. 11 § i strafflagen (39/1889) inte omfattas av hemfriden. Teknisk övervakning får dock inte företas på toaletter, i omklädningsrum eller på andra motsvarande platser eller i personalutrymmen eller arbetsrum som anvisats arbetstagare för deras personliga bruk. Med teknisk övervakning avses fortlöpande eller upprepat iakttagande eller fortlöpande eller upprepad avlyssning av fordon, fordonsförare, fotgängare eller allmänheten med hjälp av en teknisk anordning samt automatisk upptagning av ljud eller bild.

Information om teknisk övervakning på ett gränsövergångsställe och utanför gränszonen, med undantag för havsområden, ska ges genom lämplig skyltning.

Gränsbevakningsväsendet får installera teknisk apparatur för den tekniska övervakningen i gränszonen samt vid gränsövergångsställen och i deras omedelbara närhet utan tillstånd av ägaren eller innehavaren av mark- eller vattenområden. Utanför gränszonen får teknisk apparatur installeras endast tillfälligt för högst tre månader utan tillstånd av mark- eller vattenområdets ägare eller innehavare. För skada och olägenhet som orsakas av installation av teknisk apparatur betalas ersättning enligt gängse pris till ägaren eller innehavaren av mark- eller vattenområden.

Bestämmelser om registrering av uppgifter från den tekniska övervakningen i personregister och om användning av uppgifterna finns i lagen om behandling av personuppgifter vid gränsbevakningsväsendet. Bestämmelser om teknisk övervakning vid övervakningen och tryggandet av Finlands territoriella integritet finns i territorialövervakningslagen (755/2000) och bestämmelser om teknisk övervakning för att förhindra ett brott som undersöks av Gränsbevakningsväsendet eller avvärja en fara finns i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet.

Utöver vad som föreskrivs annanstans i lag har en gränsbevakningsman rätt att i 20 § avsedda situationer för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet vid gränsövergångsställen, i Gränsbevakningsväsendets lokaler och på områden som är i Gränsbevakningsväsendets besittning

Beslut om i 1 mom. 2 punkten avsett avspärrande eller utrymmande av ett område samt om i 3 punkten avsett tillträde till utrymmen som används för boende av permanent natur ska fattas av en gränsbevakningsman med minst kaptens eller kaptenlöjtnants grad, om detta är möjligt med beaktande av hur brådskande situationen är.

Över de åtgärder som vidtagits med stöd av 1 mom. 3 och 7–9 punkten ska det upprättas protokoll eller göras motsvarande anteckningar i någon annan handling.

Utöver vad som föreskrivs i 32 § och annanstans i lag, har Gränsbevakningsväsendet rätt att i 20 § avsedda situationer för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet vid gränsövergångsställen, i Gränsbevakningsväsendets lokaler och på områden som är i Gränsbevakningsväsendets besittning kortvarigt använda i 25 § 1 mom. i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet avsedd teknisk avlyssning och i 27 § 1 mom. i den lagen avsedd optisk observation trots bestämmelserna i 2 mom. i de paragraferna, om det är nödvändigt för att Gränsbevakningsväsendets åtgärd tryggt ska kunna vidtas och sådan överhängande fara avvärjas som hotar den persons liv eller hälsa som vidtar åtgärden eller den persons liv eller hälsa som ska gripas eller skyddas.

Beslut om i denna paragraf avsedd teknisk avlyssning och optisk observation fattas av en anhållningsberättigad tjänsteman vid Gränsbevakningsväsendet.

I polisuppdrag för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet enligt 21 § samt för förhindrande av brott som begås i terroristiskt syfte och skötsel av särskilda situationer enligt 22 §, i Prümsamarbete och Atlassamarbete och i sådana uppgifter enligt lagen om sjöfartsskydd som ska skötas av Gränsbevakningsväsendet har en gränsbevakningsman de befogenheter som avses i 2 och 3 kap. i polislagen samt rätt att utföra sådan teknisk avlyssning som avses i 5 kap. 17 § 5 mom. i polislagen och sådan optisk observation som avses i 19 § 5 mom. i det kapitlet, om inte en polisman som hör till befälet eller polisens fältchef begränsar dem.

Vad som i 2 kap. 4 § 2 mom., 6 § 3 mom. och 8 § 2 mom. i polislagen föreskrivs om polismän som hör till befälet tillämpas vid Gränsbevakningsväsendet på gränsbevakningsmän med minst kaptens eller kaptenlöjtnants grad. Beslut om utövande av den i 5 kap. 17 § 5 mom. i polislagen avsedda befogenheten att utföra teknisk avlyssning och den i 19 § 5 mom. i det kapitlet avsedda befogenheten att utföra optisk observation i en situation som avses i 1 mom. fattas av en anhållningsberättigad tjänsteman vid Gränsbevakningsväsendet.

När Gränsbevakningsväsendet i situationer som avses i 32 a § kortvarigt använder i 25 § 1 mom. i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet avsedd teknisk avlyssning eller i 27 § 1 mom. i den lagen avsedd optisk observation för att Gränsbevakningsväsendets åtgärd tryggt ska kunna vidtas och sådan överhängande fara avvärjas som hotar den persons liv eller hälsa som vidtar åtgärden eller den persons liv eller hälsa som ska gripas eller skyddas, tillämpas dessutom vad som i 3 kap. i den lagen föreskrivs om förutsättningarna och förfarandena för utövandet av befogenheterna i fråga samt om behandlingen av den information som inhämtats med stöd av befogenheterna.

När Gränsbevakningsväsendet i situationer som avses i 33 § använder i 5 kap. 17 § 5 mom. i polislagen avsedd teknisk avlyssning eller i 19 § 5 mom. i det kapitlet avsedd optisk observation för att Gränsbevakningsväsendets åtgärd tryggt ska kunna vidtas och sådan överhängande fara avvärjas som hotar den persons liv eller hälsa som vidtar åtgärden eller den persons liv eller hälsa som ska gripas eller skyddas, tillämpas dessutom vad som i 5 kap. i polislagen föreskrivs om förutsättningarna och förfarandena för utövandet av befogenheterna i fråga samt om behandlingen av den information som inhämtats med stöd av befogenheterna. Vad som i polislagen föreskrivs om anhållningsberättigade tjänstemän, tillämpas på anhållningsberättigade tjänstemän vid Gränsbevakningsväsendet.

Bestämmelser om tillsynen över teknisk avlyssning och optisk observation vid Gränsbevakningsväsendet finns i 62 § i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet.

Gränsbevakningsväsendet har i sådana uppgifter med anknytning till det militära försvaret som avses i 25 § och som försvarsmakten ger Gränsbevakningsväsendet för att trygga Finlands territorium, befolkningens livsbetingelser och statsledningens handlingsfrihet samt för att försvara den lagliga samhällsordningen rätt att utöver vad som föreskrivs någon annanstans i lag vid behov använda sådan vapenmakt med krigsmateriel som är slagkraftigare än en tjänstemans personliga vapen när ett väpnat angrepp eller ett motsvarande yttre hot riktas mot Finland. Användningen av vapenmakt med krigsmateriel ska vara förenlig med internationella förpliktelser som är bindande för Finland.

Den som fullgör värnplikt eller sådan frivillig militärtjänst som avses i lagen om frivillig militärtjänst för kvinnor (194/1995) har, när denne anlitas som förstärkning inom Gränsbevakningsväsendets verksamhet så som avses i 30 § i lagen om gränsbevakningsväsendets förvaltning, om det är nödvändigt av grundad anledning som anknyter till upprätthållandet av gränssäkerheten eller på grund av ett behov som uppstår i Finlands säkerhetspolitiska omgivning, under en gränsbevakningsmans omedelbara uppsikt och tillsyn tillfälligt rätt att

Den som fullgör värnplikt eller frivillig militärtjänst har inte vid utövandet av de befogenheter som avses i 1 mom. rätt att få uppgifter ur de personregister som avses i lagen om behandling av personuppgifter vid gränsbevakningsväsendet eller ur andra register eller informationssystem som har upprättats för myndighetsändamål.

Bestämmelser om rätten för den som fullgör värnplikt eller frivillig militärtjänst att använda nödvändiga maktmedel under en gränsbevakningsmans uppsikt finns i 35 § 2 mom. i denna lag och bestämmelser om rätten till nödvärn finns i 4 kap. 4 § i strafflagen. Bestämmelser om rätten att använda maktmedel i territorialövervakningsuppdrag finns i territorialövervakningslagen. Bestämmelser om rätten för en militärperson och militär förman att använda maktmedel finns i 23, 23 b och 23 c § i lagen om försvarsmakten (551/2007).

Beslut om förordnande av den som fullgör värnplikt eller frivillig militärtjänst till en uppgift som förutsätter i 34 d § 1 mom. avsedda befogenheter fattas av chefen för den regionala gränsbevakningsmyndighet vars verksamhetsområde berörs av ärendet. De åtgärder som vidtas samt deras regionala och tidsmässiga utsträckning ska specificeras i beslutet. Åtgärderna får inte överskrida vad som är nödvändigt för att upprätthålla gränssäkerheten eller på grund av ett behov som uppstår i Finlands säkerhetspolitiska omgivning.

Den som fullgör värnplikt eller frivillig militärtjänst kan förordnas att utföra en uppgift som förutsätter i 34 d § 1 mom. avsedda befogenheter endast om personen har tillräcklig utbildning för uppgiften.

På den som fullgör värnplikt eller frivillig militärtjänst och som utövar i 34 d § 1 mom. avsedda befogenheter tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar. I fråga om tystnadsplikt och tystnadsrätt tillämpas 17 och 17 a–17 d § i lagen om gränsbevakningsväsendets förvaltning. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i 80 och 80 a–80 d § i denna lag samt i skadeståndslagen (412/1974).

Vad som föreskrivs i 34 d–34 f § tillämpas också på studerande på grundkursen för gränsbevakare när de förordnas att utföra i 26 b § 1 mom. i lagen om gränsbevakningsväsendets förvaltning avsedda andra uppgifter än sådana som ingår i utbildningen.

Utöver vad som föreskrivs annanstans i lag har en gränsbevakningsman rätt att bestämma att ett fordon ska stoppas och flyttas och att flytta fordonet samt reglera trafiken, om det behövs för genomförande av gränskontroll, utförande av en polisuppgift, övervakning av utlänningar eller utförande av en säkerhetsuppgift, för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet vid ett gränsövergångsställe och på områden som är i Gränsbevakningsväsendets besittning, på grund av en trafikolycka, för sådan övervakning av användningen av fordon som Gränsbevakningsväsendet utför inom sitt ansvarsområde, för övervakning av jakt eller för förhindrande eller utredning av brott.

Utöver vad som föreskrivs någon annanstans i lag har en gränsbevakningsman rätt att ingripa i ett i 2 § 1 mom. 22 punkten i luftfartslagen (864/2014) avsett obemannat luftfartygs färd och i ett i 2 § 1 mom. 21 punkten i den lagen avsett modellflygplans färd, om det är nödvändigt för upprätthållande av gränssäkerheten, för utförande av en säkerhetsuppgift eller ett sjöräddningsuppdrag eller för skydd av en synnerligen viktig verksamhet inom Gränsbevakningsväsendet.

En gränsbevakningsman har rätt att i en situation som avses i 1 mom. kortvarigt rikta sådana behövliga maktmedel och tekniska åtgärder som kan anses vara försvarliga mot obemannade luftfartyg och modellflygplan och deras fjärrstyrningsanordningar och styrnings- och kontrollförbindelser samt andra sådana delar i det system som krävs för att använda obemannade luftfartyg och modellflygplan ( helhetssystem ). Frågan om huruvida gränsbevakningsmannens maktmedel och åtgärder är försvarliga ska bedömas med hänsyn till hur viktigt och brådskande tjänsteuppdraget är, hur farlig det obemannade luftfartygets eller modellflygplanets verksamhet är, vilka resurser som står till förfogande samt övriga omständigheter som inverkar på helhetsbedömningen av situationen. Om det är nödvändigt att använda maktmedel eller vidta tekniska åtgärder ska detta ske endast i en sådan omfattning och så länge som det nödvändigtvis krävs för att utföra den uppgift som avses i 1 mom. Åtgärderna får inte orsaka mer än ringa störningar i annan radiokommunikation eller i ett allmänt kommunikationsnäts anordningar eller tjänster.

En gränsbevakningsman har rätt att behandla radiokommunikation, förmedlingsuppgifter och lokaliseringsuppgifter som har samband med fjärrstyrningen av ett obemannat luftfartyg eller ett modellflygplan i syfte att ingripa i dess färd samt för att identifiera en del i helhetssystemet för det obemannade luftfartyget eller modellflygplanet och för att fastställa den delens position. Sådana uppgifter som kan kopplas till en fysisk person och som fåtts med hjälp av radiokommunikation eller härrör ur förmedlingsuppgifter eller lokaliseringsuppgifter ska utan dröjsmål utplånas, om inte något annat föreskrivs i lag.

Inrikesministeriet kan för högst sju dygn i sänder förbjuda eller begränsa sjötrafiken på en begränsad del av Finlands territorialvatten och på Saima kanal, om det är nödvändigt för upprätthållande av gränssäkerheten. I brådskande fall som direkt äventyrar gränssäkerheten kan beslutet fattas av chefen för den regionala gränsbevakningsmyndighet vars verksamhetsområde ärendet huvudsakligen gäller, efter att han eller hon har hört andra regionala gränsbevakningsmyndigheter vars verksamhetsområde berörs av ärendet. Inrikesministeriet ska utan dröjsmål underrättas om det beslut som fattats av chefen för den regionala gränsbevakningsmyndigheten. Inrikesministeriet kan fatta beslut om att fortsätta eller upphöra med avbrytandet eller begränsningen av sjötrafiken.

Innan ett beslut enligt 1 mom. fattas ska Trafikverket och Tullen beredas tillfälle att bli hörda, om inte situationens brådskande natur nödvändigtvis kräver att beslutet verkställs omedelbart. Trafikverket svarar för att informera berörda parter om ett i 1 mom. avsett beslut och deltar i verkställigheten av beslutet.

Ett i 1 mom. avsett beslut ska omedelbart återtas eller dess omfattning begränsas, när det inte längre är nödvändigt att avbryta eller begränsa sjötrafiken för upprätthållande av gränssäkerheten.

I fråga om Gränsbevakningsväsendets rätt att tillfälligt använda andra fastigheter än sådana som stadigvarande används av Gränsbevakningsväsendet då detta är nödvändigt med tanke på militär övningsverksamhet, upprätthållande av gränssäkerheten eller en höjning av försvarsberedskapen gäller vad som i 14 § i lagen om försvarsmakten föreskrivs om försvarsmaktens rätt att tillfälligt använda andra fastigheter än sådana som stadigvarande används av försvarsmakten. Vad som i 3 och 4 mom. i den paragrafen föreskrivs om staben för en försvarsgren inom försvarsmakten, garnisonschefen eller den som leder övningen, tillämpas inom Gränsbevakningsväsendet på staben för Gränsbevakningsväsendet, en kommendör för en förvaltningsenhet och en gränsbevakningsman med minst kaptens eller kaptenlöjtnants grad.

När ett behov som uppstår i Finlands säkerhetspolitiska omgivning förutsätter det, kan gränszonstillståndet för andra än de personer som avses i 53 § 1 mom. 1 och 2 punkten återkallas för högst en månad åt gången, om detta är nödvändigt för upprätthållande av gränsordningen eller gränssäkerheten. Beslutet om återkallande av tillståndet ska omedelbart återtas när det inte längre är nödvändigt. Ett i detta moment avsett beslut om återkallande av gränszonstillståndet kan delges genom offentlig delgivning enligt 55 § i förvaltningslagen (434/2003).

Utöver vad som i 52 § föreskrivs om tillståndsplikt ska till gränsbevakningsmyndigheten på förhand anmälas ( gränszonsanmälan )

När ett behov som uppstår i Finlands säkerhetspolitiska omgivning förutsätter det, kan gränsbevakningsmyndigheten bestämma att en gränszonsanmälan ska göras på förhand om vistelse i gränszonen, om anmälan är nödvändig för upprätthållande av gränsordningen eller gränssäkerheten. Anmälningsskyldigheten kan påföras för högst en månad åt gången. Anmälningsskyldighet ska upphävas omedelbart när den inte längre är nödvändig. Ett beslut om anmälningsskyldighet som avses i detta moment kan delges genom offentlig delgivning enligt 55 § i förvaltningslagen.

Gränszonsanmälan görs till den regionala eller lokala gränsbevakningsmyndighet vars verksamhetsområde anmälan gäller. Gränsbevakningsmyndigheten meddelar närmare föreskrifter om hur man ska röra sig eller vistas, hur skjutvapnen ska riktas, hur mycket sprängämnen som får användas på en gång, i vilken riktning träden ska fällas och på vilket sätt samt om andra åtgärder för att förhindra oavsiktliga gränstilldragelser, om det är nödvändigt för upprätthållande av gränsordningen eller gränssäkerheten.

Genom förordning av inrikesministeriet får det utfärdas bestämmelser om begränsningar av eller förbud mot rätten att vistas i lokaler eller områden som Gränsbevakningsväsendet besitter, om det är nödvändigt för att förhindra fara för personer eller för att skydda en synnerligen viktig verksamhet inom Gränsbevakningsväsendet. En tillfällig begränsning av eller ett tillfälligt förbud mot rätten att vistas inom en del av ett militärt övningsområde eller en del av ett övningsområde som hänför sig till gränssäkerheten eller på en fastighet som Gränsbevakningsväsendet tagit i användning enligt 39 § 3 mom. kan för den tid övningen pågår eller fastigheten används meddelas av en gränsbevakningsman med minst kaptens eller kaptenlöjtnants grad.

En person som bryter mot ett förbud eller en begränsning av rätten att vistas i den lokal eller det område som förbudet eller begränsningen gäller kan avlägsnas därifrån. Om det är uppenbart att det inte är tillräckligt att en person avlägsnas från platsen och ett brott mot förbudet eller begränsningen inte annars kan förhindras, kan personen gripas. Den som har gripits kan hållas i förvar så länge det är sannolikt att han eller hon gör sig skyldig till brott mot förbudet eller begränsningen, dock högst i 24 timmar från gripandet.

För att förhindra eller avbryta ett i 34 a kap. 1 § 1 mom. 2, 3 och 5–8 punkten eller 2 mom. i strafflagen avsett brott som begås i terroristiskt syfte har polisen rätt att på finskt havsområde och inom Finlands ekonomiska zon, på gränsövergångsställen och i närheten av gränsen få sådan handräckning av Gränsbevakningsväsendet som kräver användning av maktmedel som utnyttjar beväpning som skaffats som krigsmateriel, om detta är nödvändigt för att avvärja en överhängande allvarlig fara som hotar ett stort antal människors liv eller hälsa och det inte finns något lindrigare sätt att avvärja hotet.

Gränsbevakningsväsendet har rätt att få handräckning av försvarsmakten i form av sådan utrustning, personal och särskild sakkunskap som behövs för uppdrag som har samband med upprätthållande av gränssäkerheten i hemlandet samt uppdrag som Gränsbevakningsväsendet ska sköta enligt lagen om sjöfartsskydd, om handräckningen kan ske utan att den äventyrar utförandet av andra uppgifter som enligt lag ska skötas av försvarsmakten.

Den som ger handräckning som avses i denna paragraf har i ett synnerligen viktigt och brådskande uppdrag rätt att under en gränsbevakningsmans uppsikt använda sådana för uppdraget behövliga maktmedel som gränsbevakningsmannen med stöd av sina befogenheter ger fullmakt till och som med hänsyn till situationen kan anses vara försvarliga. Bestämmelser om rätten till nödvärn finns i 4 kap. 4 § i strafflagen.

Begäran om handräckning framställs av staben för Gränsbevakningsväsendet eller, i brådskande fall, av den förvaltningsenhet som behöver handräckning. Huvudstaben, marinstaben, flygstaben eller arméstaben fattar beslut om att ge handräckning. I brådskande fall får garnisonschefen, kommendören för ett truppförband eller en chef för en militär inrättning besluta att ge handräckning.

Försvarsmakten svarar själv för kostnaderna för den handräckning som försvarsmakten ger Gränsbevakningsväsendet när handräckningen är nödvändig med beaktande av uppdragets art och hur brådskande det är.

Om handräckningen binder stora resurser och drar ut på tiden så att den väsentligt försvårar de grundläggande funktionerna vid försvarsmakten eller den enhet som ger handräckningen eller orsakar betydande kostnader, har försvarsmakten rätt att få ersättning för sina direkta kostnader.

Efter att med den enhet vid Gränsbevakningsväsendet som begärt handräckningen ha förhandlat och avtalat om att verksamheten ska bli avgiftsbelagd, beslutar försvarsmakten om uttag av ersättning.