427/2019

Personer vars hemkommun enligt 2 § i lagen om hemkommun (201/1994) är Enontekis, Enare eller Utsjoki har rätt att avgiftsfritt få tillstånd av Forststyrelsen att fiska på vattenområden som tillhör staten och finns i ovannämnda kommuner. Tillståndet är personligt och ges för högst tre år i sänder.

Det i 1 mom. avsedda tillståndet gäller inte de områden i Tana älvs, Näätämöjokis, Tuulomajokis, Paatsjokis, Torne älvs eller Ounasjokis vattendrag där lax och öring stiger. I dessa områden har de personer som avses i 1 mom. rätt att av Forststyrelsen lösa in ett personligt säsongstillstånd som inom de tillståndsvillkor som Forststyrelsen fastställer berättigar till handredskapsfiske i sådana områden i personens hemkommun där lax och öring stiger och som tillhör staten. De tillståndsvillkor som Forststyrelsen fastställer för säsongstillstånden och som utgörs av fiskekvoter per fiskare, rapporteringsskyldighet i fråga om fångsten och andra allmänna och tillståndsområdesvisa fiskebegränsningar, fastställs i säsongstillståndet. För tillståndet tas det ut en avgift, om vars storlek det föreskrivs i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992) och med stöd av den. För personer under 18 år är säsongstillståndet avgiftsfritt.

En del av fisket i de i 2 mom. avsedda områden där lax och öring stiger reserveras för att beviljas som områdesvisa fiskekvoter enligt 18 § 2 mom. i lagen om Forststyrelsen (234/2016).

Närmare bestämmelser om beviljande och användning av tillstånd som avses i denna paragraf får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Den som har gjort sig skyldig till en i 118 § 1 mom. 1–3, 5 eller 6 punkten i denna lag eller i 48 a kap. 2 § 1 mom. 1 eller 2 punkten i strafflagen avsedd annan gärning än brott mot ett fiskeförbud eller en fiskebegränsning som utfärdats med stöd av 59 eller 60 § i denna lag, och som fångst har behållit en lax, en insjölax, en ål, ett nejonöga, en öring, en harr, en röding, en flodkräfta eller en sik i en älv eller bäck som mynnar ut i havet, ska dömas att till staten förverka det värde som fisken har som representant för sin art. Bestämmelser om förverkandepåföljder finns dessutom i 10 kap. i strafflagen.

Bestämmelser om fastställda enheter för nämnda arter och om värden som ska fastställas för dem utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.