768/2016

Denna lag tillämpas på beskattningsförfarandet och ändringssökandet beträffande de skatter och avgifter som hör till Skatteförvaltningens uppgiftsområde och som det föreskrivs om i

Om en lag som nämns i 1 mom. innehåller bestämmelser som avviker från denna lag, tillämpas bestämmelserna i den lagen.

Vad som i denna lag föreskrivs om skatter tillämpas också på avgifter och på belopp som en betalare innehåller.

I denna lag avses med

Skatteförvaltningen är behörig myndighet.

Om inte något annat föreskrivs nedan ska de tidsfrister som föreskrivs i denna lag beräknas från ingången av det år som följer på det kalenderår som omfattar den skatteperiod för skatten i fråga för vilken skatt borde ha deklarerats och betalts. Om den skattskyldiges räkenskapsperiod inte är ett kalenderår och skatteperioden för skatten i fråga är en kalendermånad, beräknas tidsfristerna från ingången av det år som följer på utgången av den räkenskapsperiod som omfattar den skatteperiod för vilken skatt borde ha deklarerats och betalts.

Om den skatteperiod som ska tillämpas vid den skattskyldiges mervärdesbeskattning är ett renskötselår, beräknas de tidsfrister som avses i 1 mom. för mervärdesskattens del från ingången av det år som följer på utgången av renskötselåret.

I beskattningsförfarandet och i andra åtgärder i samband med påförande av skatt ska skattetagarnas och den skattskyldiges intressen beaktas på lika grunder.

Om ett ärende lämnar rum för tolkning eller är oklart och om den skattskyldige i god tro har handlat i enlighet med myndighetens praxis eller anvisningar, ska ärendet till denna del avgöras till den skattskyldiges fördel, om inte något annat följer av särskilda skäl.

Om skatt ändå påförs eller ett beslut rättas, är det möjligt att helt eller delvis avstå från att ta ut de räntepåföljder som hänför sig till skatten och att påföra skatteförhöjning, om det vore oskäligt att ta ut räntepåföljd och påföra skatteförhöjning på grund av att ärendet lämnar rum för tolkning eller är oklart.

Innan skatt påförs till den skattskyldiges nackdel ska Skatteförvaltningen ge den skattskyldige tillfälle att lämna en utredning, om skatten påförs på ett sätt som avviker väsentligt från de uppgifter som den skattskyldige lämnat. Om Skatteförvaltningen rättar ett beslut till den skattskyldiges nackdel, ska den skattskyldige alltid ges tillfälle att lämna en utredning i ärendet. Den skattskyldige ska, om möjligt, innan en följdändring som avses i 73 § görs, ges tillfälle att lämna en utredning i ärendet, om det inte är uppenbart onödigt.

När Skatteförvaltningen begär att den skattskyldige ska avge bemötande eller lämna en annan utredning ska Skatteförvaltningen såvitt möjligt nämna vilka omständigheter som särskilt ska utredas.

Skatteförvaltningen ska vid behov bestämma en skälig tidsfrist för inlämnande av utredningen.

Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt hörs så att enheten ges tillfälle att ta del av beskattningshandlingarna, om inte något annat föreskrivs på något annat ställe i skattelagstiftningen.

Sedan den skattskyldige har fullgjort sin deklarationsskyldighet ska Skatteförvaltningen och den skattskyldige såvitt möjligt delta i utredandet av ärendet. Utredning i ett ärende ska lämnas i huvudsak av den part som har bättre förutsättningar att göra detta.

Om den andra parten i en rättshandling som den skattskyldige företagit inte är bosatt i Finland eller parten inte har hemort här och Skatteförvaltningen inte med stöd av ett internationellt avtal kan få tillräckligt med upplysningar om rättshandlingen eller dess andra part, är det i första hand den skattskyldiges sak att lämna utredning.

När Skatteförvaltningen påför en skatt ska den pröva erhållna uppgifter och utredningar på ett sätt som är motiverat med hänsyn till ärendets art och omfattning, lika bemötande av de skattskyldiga samt skattekontrollens behov.

Om ett beslut har en betydande inverkan på avgörandet i ett annat ärende som samtidigt är anhängigt hos Skatteförvaltningen ska ärendena beredas och avgöras gemensamt, om det är möjligt med beaktande av antalet ärenden, arbetsarrangemangen och tidsfristerna, och gemensam behandling inte medför menligt dröjsmål.

Om ett förhållande eller en åtgärd har getts en rättslig form som inte svarar mot sakens egentliga natur eller syfte ska skatt påföras som om den riktiga formen hade iakttagits. Har vederlaget eller en annan betalning avtalats eller bestämts till ett belopp som är lägre än vad som kan anses vara rimligt eller någon annan åtgärd vidtagits i uppenbart syfte att minska beloppet av den skatt som ska betalas, får det belopp på vilket skatt ska betalas fastställas enligt uppskattning.

Om det är uppenbart att ett förfarande enligt 1 mom. ska iakttas när skatt påförs, ska vid påförandet av skatten alla omständigheter som kan påverka sakens bedömning prövas omsorgsfullt samt den skattskyldige ges tillfälle att lämna en utredning om de konstaterade sakförhållandena. Lämnar den skattskyldige då inte en utredning om att den rättsliga form som har getts förhållandet eller åtgärden motsvarar sakens egentliga natur eller syfte eller att åtgärden inte vidtagits i uppenbart syfte att uppnå befrielse från skatt, ska vid påförandet av skatten förfaras på det sätt som föreskrivs i 1 mom.

Skatteperioden är en kalendermånad, om inte något annat föreskrivs i 2—4 mom.

För en fysisk person, ett dödsbo eller en sammanslutning som bedriver primärproduktion och för en upphovsman till ett konstverk enligt 79 c § i mervärdesskattelagen som inte bedriver annan mervärdesskattepliktig verksamhet är den skatteperiod som ska tillämpas vid mervärdesbeskattningen kalenderåret.

Den skatteperiod som ska tillämpas vid mervärdesbeskattningen för en renbeteslagsgrupp enligt 13 c § 1 mom. i mervärdesskattelagen är renskötselåret.

Skatteperioden för apoteksskatt är kalenderåret.

I 2 mom. avses med primärproduktion bedrivande av jordbruk, skogsbruk, trädgårdsodling, jakt, fiske, fiskodling, kräftfångst, kräftodling, pälsdjursuppfödning och renskötsel samt plockning av renlav och kottar liksom tillvaratagande av andra naturprodukter. Med jordbruk avses egentligt jordbruk samt sådant specialjordbruk eller annan verksamhet i anslutning till jord- eller skogsbruk som inte ska betraktas som särskild rörelse.

En skattskyldig vid mervärdesbeskattningen, en arbetsgivare som regelbundet betalar lön och en annan betalare, utom en arbetsgivare som tillfälligt betalar lön, och vars omsättning enligt 4 kap. 1 § i bokföringslagen (1336/1997) eller motsvarande avkastning under ett kalenderår är högst 100 000 euro, kan på ansökan välja ett kalenderårskvartal som skatteperiod.

En skattskyldig vid mervärdesbeskattningen vars omsättning enligt 4 kap. 1 § i bokföringslagen eller motsvarande avkastning under ett kalenderår är högst 30 000 euro kan på ansökan välja ett kalenderår som skatteperiod.

Vad som i 1 och 2 mom. föreskrivs om en skattskyldig vid mervärdesbeskattningen tillämpas inte på en renbeteslagsgrupp.

Som kalenderår enligt 1 och 2 mom. betraktas det kalenderår då den aktuella skatteperioden  tillämpas.

En skattskyldig som tillämpar den längre skatteperiod som anges i 12 § 1 eller 2 mom. och en skattskyldig som avses i 11 § 2 mom. kan på ansökan övergå till att tillämpa en kortare skatteperiod.

En längre skatteperiod tillämpas från ingången av det kalenderår som följer på ansökan och en kortare skatteperiod från ingången av den kortare skatteperiod som följer på ansökan.

Med avvikelse från 1 mom. får en valfri skatteperiod på ansökan tillämpas från det att verksamheten inleds förutsatt att ansökan har gjorts i samband med att verksamheten inleddes.

Skatteperioden ska vara densamma under minst ett år.

En mervärdesskattskyldig eller en betalare vars skatteperiod är en skatteperiod som valts med stöd av 12 § 1 eller 2 mom. samt en skattskyldig som avses i 11 § 2 mom. ska utan dröjsmål underrätta Skatteförvaltningen om att de förutsättningar som anges i de nämnda lagrummen sannolikt inte uppfylls under det löpande kalenderåret eller det därpå följande kalenderåret.

När en mervärdesskattskyldig eller en betalare gör anmälan enligt 1 mom. som gäller det löpande kalenderåret betraktas som skatteperiod den skatteperiod som motsvarar de nya uppgifterna, från ingången av den kortare skatteperiod under vilken anmälan har lämnats.

Om Skatteförvaltningen på något annat sätt än på den skattskyldiges anmälan konstaterar att förutsättningarna enligt 11 § 2 mom. eller 12 § 1 eller 2 mom. inte uppfylls under kalenderåret, betraktas från ingången av kalenderåret i fråga som skatteperiod för en mervärdesskattskyldig eller en betalare en skatteperiod som motsvarar de korrekta uppgifterna.

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om tidpunkterna för ändring av de skatteperioder som avses i 2 och 3 mom.

Skatteförvaltningen kan av kontrollorsaker bestämma att som skatteperiod för ett nytt företag betraktas kalendermånaden under högst ett år från det att företaget inleder sin verksamhet.

Skatteförvaltningen kan bestämma att som skatteperiod för en mervärdesskattskyldig eller en betalare som väsentligt försummar eller som på grunder som avses i 26 § 3 mom. i lagen om förskottsuppbörd eller på motsvarande grunder kan antas väsentligt försumma sina skyldigheter vid beskattningen enligt 26 § 2 mom. i den lagen, ska i stället för kalenderåret eller kalenderårskvartalet betraktas kalendermånaden från och med ingången av kalenderåret i fråga.

Den skattskyldige ska för varje skatteperiod lämna uppgifter om skatten i en av Skatteförvaltningen fastställd skattedeklaration.

Skatteförvaltningen får meddela föreskrifter som begränsar deklarationsskyldigheten när skyldigheten är uppenbart onödig med avseende på skattekontrollen.

Skattedeklarationen för skatteperioden ska lämnas in senast på den allmänna förfallodagen i den kalendermånad som följer på skatteperioden, om inte något annat föreskrivs i 2 eller 3 mom.

En mervärdesskattskyldig, en betalare som tillämpar den skatteperiod som avses i 12 § 1 mom. och en lotteriskattskyldig ska lämna skattedeklaration för skatteperioden senast på den allmänna förfallodagen i den andra kalendermånaden efter skatteperioden.

Om den skattskyldiges skatteperiod är kalenderåret, ska skattedeklarationen för skatteperioden lämnas senast den sista dagen i februari som följer på skatteperioden.

Skattedeklarationen ska lämnas in elektroniskt ( elektronisk skattedeklaration ).

Skatteförvaltningen kan av särskilda skäl godkänna att deklarationen lämnas in på papper.

Deklarationen anses vara inlämnad när den har kommit in till Skatteförvaltningen.

Bestämmelser om tidpunkten då elektroniska deklarationer kommer in finns i 10 § i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003) och i 18 § i förvaltningslagen (434/2003) om tidpunkten då en pappersdeklaration kommer in.

Ansvarig för deklarationsskyldigheten enligt denna lag är

För att deklarationsskyldigheten i fråga om mervärdesskatt fullgörs i fråga om en utlänning svarar också dennes ombud enligt 173 a § i mervärdesskattelagen.

Den skattskyldige ska på uppmaning av Skatteförvaltningen eller den myndighet hos vilken ändring söks, med samma skyldigheter som gäller i fråga om skattedeklarationen, utöver denna lämna de kompletterande uppgifter och utredningar samt förete de verifikationer som kan behövas för att påföra skatt, rätta ett beslut eller söka ändring.

En skattskyldig vars skatteperiod på det sätt som avses i 13 § eller 15 § 2 mom. förkortas under en pågående skatteperiod ska lämna in skattedeklaration för den del av skatteperioden som föregick ändringen, senast på den allmänna förfallodagen i den andra kalendermånad som följer på den sista kalendermånaden i den del av skatteperioden som föregick ändringen.

Om en skattskyldig som avses i 11 § 2 eller 4 mom. eller en skattskyldig som tillämpar en skatteperiod enligt 12 § 2 mom. upphör med sin verksamhet under kalenderåret, anses skatteperioden gå ut den dag då verksamheten upphör. Skattedeklarationen för skatteperioden ska lämnas in senast på den allmänna förfallodagen i den andra kalendermånaden efter den månad då verksamheten upphörde.

Skattedeklaration som gäller mervärdesskatt, skatt på försäkringspremie och apoteksskatt ska lämnas in även för den tid då verksamheten är avbruten.

Om en arbetsgivare som regelbundet betalar lön inte har betalat lön eller andra prestationer ska en anmälan lämnas också om detta.

Deklaration och anmälan enligt 1 och 2 mom. får lämnas på förhand för högst sex kalendermånader.

Den skattskyldige ska på uppmaning av Skatteförvaltningen för granskning i Finland visa upp sin bokföring och sina anteckningar samt allt det material och all den egendom som hör till verksamheten och annat material och annan egendom som kan behövas för den skattskyldiges beskattning eller vid behandlingen av ändringssökande som gäller den skattskyldiges beskattning.

Trots bestämmelserna i 1 mom. räcker det i fråga om verifikationer och annat material som gäller mervärdesskatt och som lagras elektroniskt utomlands i enlighet med 209 n—209 q § i mervärdesskattelagen att uppgifterna är fullständigt tillgängliga i realtid genom en datorförbindelse och att en utskrift kan fås av dem i läsbar form. På uppmaning av en myndighet ska en kopia av den tekniska upptagningen dessutom framställas för den person som utför granskningen, om detta behövs för att genomföra granskningen.

Den som gör en betalning ska för granskning i Finland visa upp det material som en betalningsmottagare har lämnat till betalaren och som gäller förskottsinnehållning och källskatt. Likaså är var och en som innehar material som gäller förskottsinnehållning eller källskatt och som behövs för skattegranskningen skyldiga att visa upp materialet för granskning.

Den skattskyldige ska ges förhandsmeddelande om platsen för skattegranskningen och om tidpunkten då den inleds, om inte särskilda omständigheter föranleder ett annorlunda förfarande.

Skatteförvaltningen ska upprätta en skattegranskningsberättelse över skattegranskningen, om inte något annat följer av särskilda skäl.

Närmare bestämmelser om förfarandet vid skattegranskningar samt om det material och den egendom som ska visas upp utfärdas genom förordning av statsrådet.

Den skattskyldige ska rätta ett fel i skattedeklarationen genom att lämna en rättelsedeklaration för skatteperioden i fråga.

Den skattskyldige kan utan ogrundat dröjsmål rätta ett fel som är av ringa ekonomisk betydelse genom att på motsvarande sätt ändra det skattebelopp eller en annan uppgift som ska deklareras för följande skatteperioder. Skatteförvaltningen kan hänföra rättelsen av felet till rätt skatteperiod, om detta är motiverat av särskilda skäl med hänsyn till skattekontrollens behov.

Om ett fel enligt 1 eller 2 mom. som gäller förskottsinnehållning, källskatt eller arbetsgivares sjukförsäkringsavgift upptäcks först efter kalenderårets utgång, är en förutsättning för rättelse av felet att anteckningarna i den årsanmälan som avses i 15 § 1 mom. i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995) har rättats.

Den skattskyldige ska rätta ett fel i skattedeklarationen inom tre år från den tidpunkt som avses i 4 §.

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om när ett fel ska betraktas som ringa på det sätt som avses i 2 mom. och om det förfarande som ska iakttas när fel rättas. Skatteförvaltningen får dessutom begränsa rättelseförfarandet, om skattebeloppet för skatteperioden är sådant att det inte finns förutsättningar att rätta felet.

Utöver vad som föreskrivs i bokföringslagen ska den skattskyldige lägga upp sin bokföring så att de uppgifter som behövs för att påföra skatt fås ur den.

I fråga om mervärdesskatt ska bokföringen av de affärshändelser som inverkar på beloppet av den skatt som ska betalas och dras av basera sig på sådana verifikationer som avses i bokföringslagen, med ytterligare beaktande av vad som i mervärdesskattelagen föreskrivs om verifikationer.

En bokföringsskyldig betalare ska ha lönebokföring över betalningar som omfattas av förskottsinnehållning, källskatt, källskatt på löneinkomst och slutlig löneskatt samt över arbetsgivares sjukförsäkringsavgifter.

Närmare bestämmelser om bokföringen utfärdas genom förordning av statsrådet.

En skattskyldig som inte är bokföringsskyldig ska föra sådana anteckningar att de uppgifter som behövs för att påföra skatt fås ur dem.

För mervärdesskattens del ska anteckningarna basera sig på daterade och numrerade verifikationer med ytterligare beaktande av vad som i mervärdesskattelagen förskrivs om verifikationer.

En betalare som inte är bokföringsskyldig ska föra anteckningar om betalningar som omfattas av förskottsinnehållning, källskatt, källskatt på löneinkomst och slutlig löneskatt samt om arbetsgivares sjukförsäkringsavgifter.

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om anteckningarna.

En bokföringsskyldig ska bevara verifikationer sex år från den tidpunkt som avses i 4 §, om inte något annat föreskrivs någon annanstans.

En anteckningsskyldig enligt 27 § ska bevara anteckningarna och verifikationerna sex år från den tidpunkt som avses i 4 §, om inte något annat föreskrivs någon annanstans.

En bokföringsskyldig betalare ska bevara sin lönebokföring i tio år efter räkenskapsperiodens utgång, med iakttagande i övrigt av vad som i bokföringslagen föreskrivs om bevaringstiden för bokföringsmaterial.

Skatteförvaltningen får meddela närmare föreskrifter om förvaringen av verifikationer, anteckningar och lönebokföring.

På utomståendes allmänna skyldighet att lämna uppgifter tillämpas 15, 15 a—15 d, 16, 17, 17 a och 18 § i lagen om beskattningsförfarande.

En räntebetalare ska årligen till Skatteförvaltningen ge in uppgifter om räntor som omfattas av källskatt enligt lagen om källskatt på ränteinkomst och om den källskatt som tagits ut på dem. Den som emitterar ett masskuldebrevslån ska dessutom uppge villkoren för det lån denne emitterar, samt en arbetsgivare som betalar ränta på en insättning i ett intressekontor de kontovillkor som denne iakttar i insättningsverksamheten.

En arbetsgivare ska årligen lämna Skatteförvaltningen uppgifter om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift.

Den myndighet som beviljar tillstånd att anordna lotteri ska underrätta Skatteförvaltningen om de tillstånd som beviljats.

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet ska varje månad lämna Skatteförvaltningen en förteckning över skattskyldiga som betalar apoteksskatt samt uppgifter om när skattskyldigheten börjar och upphör.

Skatteförvaltningen får meddela närmare föreskrifter om de uppgifter som ska lämnas, tidpunkten då uppgifterna ska lämnas och det sätt på vilket de ska lämnas eller begränsa skyldigheten att lämna uppgifter i situationer som är av ringa ekonomisk betydelse eller av ringa betydelse för skattekontrollen.

På utomståendes särskilda skyldighet att lämna uppgifter tillämpas 19 och 20 § i lagen om beskattningsförfarande.

En räntebetalare ska på uppmaning av Skatteförvaltningen lämna uppgifter om de skattskyldiga som har fått räntor enligt 3 § i lagen om källskatt på ränteinkomst och för vilka källskatt inte har tagits ut samt om de räntor som betalats till dem.

Säljare av investeringsguld ska på uppmaning av Skatteförvaltningen visa upp det material som avses i 209 t § i mervärdesskattelagen för granskning och lämna uppgifter om det.

Ett postföretag som är ålagt att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster enligt postlagen (415/2011) ska på uppmaning av Skatteförvaltningen lämna uppgifter om postanvisningar och postförskottsanvisningar som har anlänt till en kund samt om annan penningrörelse genom postens förmedling.

Vad som i 20 § föreskrivs om dem som ansvarar för deklarationsskyldigheten gäller också dem som är skyldiga att lämna uppgifter enligt detta kapitel.

På utomståendes skyldighet att lämna uppgifter tillämpas dessutom 21, 22, 22 a, 23 och 25 § i lagen om beskattningsförfarande.

Den skattskyldige ska betala skatt för skatteperioden senast på den allmänna förfallodagen i den kalendermånad som följer på skatteperioden, om inte något annat föreskrivs i 2 eller 3 mom.

En mervärdesskattskyldig, en betalare som tillämpar den skatteperiod som avses i 12 § 1 mom. och en lotteriskattskyldig ska betala skatt för skatteperioden senast på den allmänna förfallodagen i den andra kalendermånad som följer på skatteperioden.

Om den skattskyldiges skatteperiod är kalenderåret, ska skatt för skatteperioden betalas senast den sista dagen i februari som följer på skatteperioden.

Kommuner, församlingar och Folkpensionsanstalten ska betala förskottsinnehållning som de verkställt samt källskatt som de tagit ut och arbetsgivares sjukförsäkringsavgift under en skatteperiod så att de dras av från de belopp som enligt lagen om skatteredovisning (532/1998) redovisas till dessa skattetagare under kalendermånaden efter skatteperioden.

Om den skattskyldiges skatteperiod förkortas under en pågående skatteperiod på det sätt som avses i 13 § eller 15 § 2 mom., ska skatten för den del av skatteperioden som föregick ändringen betalas senast på den allmänna förfallodagen under den andra kalendermånad som följer på den sista kalendermånaden i den del av skatteperioden som föregick ändringen.

Om en skattskyldig som tillämpar en skatteperiod som avses i 11 § 2 eller 4 mom. eller 12 § 2 mom. upphör med sin verksamhet under ett pågående kalenderår, anses skatteperioden löpa ut den dag då verksamheten upphör. Skatten för skatteperioden ska betalas senast på den allmänna förfallodagen under den andra kalendermånad som följer på den månad då verksamheten upphörde.

Skatt, skatteförhöjning, försummelseavgift och förseningsavgift ska betalas senast på den allmänna förfallodag som nämns i beslutet.

Genom förordning av finansministeriet utfärdas närmare bestämmelser om hur förfallodagen ska bestämmas.

Skatteförvaltningen ålägger den skattskyldige att betala en förseningsavgift, om skattedeklarationen lämnas efter den föreskrivna tidpunkten.

Förseningsavgiften påförs enligt skatteperiod för varje skatteslag som deklareras för sent.

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 2 mom. då förseningsavgiften påförs ska som ett enda skatteslag betraktas

Den skattskyldige ska ges tillfälle att lämna en utredning på det sätt som föreskrivs i 7 § innan förseningsavgiften påförs, om det är behövligt av särskilda skäl.

Förseningsavgift behöver inte påföras om skattedeklarationen lämnats för sent på grund av en störning i ett allmänt datanät eller i Skatteförvaltningens elektroniska servicetjänster. Förseningsavgift påförs inte om skatteförhöjning påförs för skatt som deklarerats för sent.

Förseningsavgiften är inte en avdragbar utgift i inkomstbeskattningen.

Förseningsavgiften redovisas till skattetagarna i samma proportion som skatt som har deklarerats för sent.

Förseningsavgiften är tre euro för varje dag efter den sista inlämningsdagen för skattedeklarationen till den tidpunkt då deklarationen lämnas in, dock högst 135 euro. Om deklarationen lämnas in senare än 45 dagar efter den sista inlämningsdagen, är förseningsavgiften dock nämnda belopp ökad med två procent av den skatt som ska betalas och som deklarerats för sent.

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 1 mom. är den förseningsavgift som påförs på grundval av en rättelsedeklaration som ska lämnas för skatteperioden två procent av den skatt som ska betalas och som deklarerats för sent. Om rättelsedeklarationen lämnas in högst 45 dagar efter den sista inlämningsdagen för deklarationen, påförs dock ingen förseningsavgift.

Förseningsavgift som påförs på grundval av skattebeloppet är högst 15 000 euro per skatteperiod och skatteslag.

Förseningsavgift som bestäms på grundval av skattebeloppet rättas om det skattebelopp som ska betalas blir mindre till följd av en rättelsedeklaration, fastställandet av skatt, rättelse av ett beslut, ändringssökande eller någon annan motsvarande orsak.

Skatteförvaltningen påför den skattskyldige skatteförhöjning, om

Skatteförhöjning behöver inte påföras om försummelsen är ringa eller om det finns en giltig orsak till försummelsen.

Om den skattskyldige lämnar skattedeklaration eller rättar skattebeloppet uppenbarligen i syfte att bli befriad från förseningsavgift eller skatteförhöjning, påförs den skattskyldige skatteförhöjning i stället för förseningsavgift.

Om ingen skatt påförs i samband med en skatteförhöjning, redovisas skatteförhöjningen till staten.

Skatteförhöjningen är tio procent av den skatt som påförts till den skattskyldiges nackdel.

Skatteförhöjningen är dock minst 15 procent och högst 50 procent av den skatt som påförts till den skattskyldiges nackdel, om

Skatteförhöjningen är 25 procent av ett uppskattat skattebelopp.

Om det är fråga om ett ärende som lämnar rum för tolkning eller är oklart på det sätt som avses i 6 § eller om skatteförhöjning enligt 1 mom. skulle vara orimlig av någon annan särskild orsak, är skatteförhöjningen tre procent av den skatt som påförts till den skattskyldiges nackdel.

Skatteförhöjning som påförts med stöd av 37 § 3 mom. utgörs av de belopp som anges i 1 och 2 mom. i denna paragraf av den skatt som ska betalas och som deklarerats för sent.

Om ingen skatt påförs är skatteförhöjningen högst 200 euro.

Skatteförvaltningen ålägger den skattskyldige att betala högst 5 000 euro i försummelseavgift, om denne trots Skatteförvaltningens uppmaning underlåter att fullgöra

1) den anmälningsskyldighet som föreskrivs i 130 § 4 mom. eller 130 a § 5 mom. i mervärdesskattelagen,

2) den anmälningsskyldighet rörande registrering som föreskrivs i 133 f, 133 m eller 134 a § eller i 161 § 1 eller 2 mom. i mervärdesskattelagen eller i 31 § i lagen om förskottsuppbörd,

3) den skyldighet att ge en verifikation som föreskrivs i 209 b § i mervärdesskattelagen eller i 35 § i lagen om förskottsuppbörd,

4) den bokföringsskyldighet rörande beskattningen som föreskrivs i 134 e § i mervärdesskattelagen eller i 26 § i denna lag eller den anteckningsskyldighet rörande beskattningen som föreskrivs i 27 §,

5) den skyldighet att anteckna uppgifter i fakturor som föreskrivs i 209 e eller 209 f § i mervärdesskattelagen.

Försummelseavgift behöver inte påföras, om försummelsen är ringa eller om det finns en giltig orsak till försummelsen.

Försummelseavgiften är inte en avdragbar utgift i inkomstbeskattningen.

Försummelseavgiften redovisas till staten.

Om för litet skatt har deklarerats eller om det av någon annan orsak har blivit för litet skatt att betala, påför Skatteförvaltningen skatt eller rättar beslutet till den skattskyldiges nackdel.

Skatt påförs inte och rättelse görs inte, om Skatteförvaltningen har utrett och uttryckligen avgjort ärendet. Skatt får dock påföras och rättelse göras, om avgörandet i ärendet har baserat sig på en felaktig eller bristfällig utredning eller det i ärendet har framkommit en sådan ny utredning som kunde ha inverkat på avgörandet av ärendet. Ett skrivfel, ett räknefel eller något annat därmed jämförbart fel kan rättas.

Skatt påförs inte och rättelse görs inte om ärendet har avgjorts genom ett beslut på besvär.

Om det felaktigt har betalts för mycket skatt eller om beskattningen innehåller något annat fel till den skattskyldiges nackdel, påför Skatteförvaltningen skatt eller rättar beslutet till den skattskyldiges fördel.

Om Skatteförvaltningen i ett ärende som hänför sig till dess kontrollverksamhet med stöd av 45—47 § upptäcker ett fel till den skattskyldiges nackdel, påför Skatteförvaltningen skatt eller rättar beslutet till den skattskyldiges fördel.

Skatt påförs inte och rättelse görs inte, om ärendet har avgjorts genom ett beslut på besvär.

Skatt påförs utifrån den skattskyldiges deklarationer, uppgifter som erhållits från utomstående som är skyldiga att lämna uppgifter samt andra utredningar som erhållits i saken.

Har den skattskyldige helt och hållet låtit bli att deklarera skatt eller uppenbart deklarerat för litet i skatt och har den skattskyldige inte trots uppmaning lämnat de uppgifter som behövs för att påföra skatt, påför Skatteförvaltningen skatt enligt uppskattning.

Skatteförvaltningens sänder en uppmaning som innehåller en uppskattning av den skatt som avses i 1 mom. När skatten uppskattas ska den skattskyldiges verksamhet, jämförelseuppgifter eller andra motsvarande tillgängliga uppgifter beaktas.

Lämnar den skattskyldige en skattedeklaration efter det att skatten för skatteperioden har påförts enligt uppskattning kan Skatteförvaltningen undanröja beslutet. Skattedeklarationen betraktas då som en skattedeklaration som lämnats för sent.

Beslutet undanröjs med beaktande av vad som i 40 och 41 § föreskrivs om rättelse av beslut.

Ändring får inte sökas i undanröjande av beslut.

Skatt ska påföras eller ett beslut rättas inom tre år från den tidpunkt som avses i 4 §.

Skatteförvaltningen kan låta tidsfristen enligt 44 § för påförande eller rättelse av skatt till den skattskyldiges nackdel omfatta ytterligare ett år, om

Beslutet om fortsatt tidsfrist ska fattas innan tidsfristen enligt 44 § löper ut och delges på det sätt som föreskrivs i 56 §. Om Skatteförvaltningen har fått de uppgifter som avses i 1 mom. 1 punkten eller den anmälan eller en annan utredning som avses i 2 punkten innan tidsfristen enligt 44 § löper ut, kan beslutet ändå fattas inom 60 dagar från det att uppgifterna, anmälan eller andra utredningar har erhållits.

Ändring i ett beslut som avses i 2 mom. får inte sökas separat.

Skatt får påföras eller ett beslut rättas till den skattskyldiges nackdel oberoende av tidsfristen enligt 44 § inom sex år från den tidpunkt som avses i 4 § till den del som påförandet eller rättelsen av skatten baserar sig på sådana uppgifter som inverkar på den skattskyldiges beskattning och som har erhållits vid annat internationellt utbyte av information än automatiskt utbyte av information.

Skatt får påföras eller ett beslut rättas till den skattskyldiges nackdel oberoende av tidsfristen enligt 44 § inom ett år från utgången av det kalenderår under vilket åklagaren har väckt åtal i ett brottmål enligt 29 kap. 1—3 § i strafflagen (39/1889).

Skatteförvaltningen rättar ett beslut som avses i 1 mom. till den del åklagaren har återkallat åtalet eller åtalet har förkastats genom en dom eller ett beslut som vunnit laga kraft eller avvisats utan prövning. Vid förfarandet iakttas bestämmelserna i 41 § om rättelse av beslut till den skattskyldiges fördel.

Påförande eller rättelse av skatt till följd av ett brott kan riktas mot en juridisk person, om en fysisk person som handlat för den juridiska personens räkning åtalas för ett brott som avses i 1 mom.

När skatt påförs eller rättelse görs till den skattskyldiges nackdel, ska det bestämmas att den skattskyldige ska betala dröjsmålsränta. Den skattskyldige kan också påföras skatteförhöjning.

Skatt har påförts och rättels har gjorts inom föreskriven tid, om Skatteförvaltningens beslut har fattats innan de tidsfrister som föreskrivs i denna lag har löpt ut.

Efter att den skattskyldige avlidit ska dödsboet påföras skatten och en rättelse av ett beslut riktas mot dödsboet. Skatt påförs inte och ett beslut rättas inte om den tidsfrist som föreskrivs i 44 § har löpt ut.

Skatt behöver inte påföras eller rättelse göras till den skattskyldiges nackdel om skatten ska anses vara obetydlig och uppnående av jämlikhet vid beskattningen eller arten hos den skattskyldiges försummelser eller det att försummelserna upprepats inte kräver det.

Mervärdesskatt behöver inte påföras eller rättelse göras, om orsaken till att för litet skatt har påförts är ett fel som har lett till att någon annan mervärdesskattskyldig har påförts för mycket skatt vid mervärdesbeskattningen och jämlikhet vid beskattningen eller någon annan orsak inte kräver att skatt påförs eller rättelse görs. För detta krävs att den skattskyldige visar upp en förbindelse enligt vilken den som har rätt att få återbäring avstår från sin rätt till återbäring. Den som har avgett förbindelsen har ingen rätt till återbäring.

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om när skatten ska anses vara obetydlig på det sätt som avses i 1 mom.

Förskottsinnehållningen för en betalare är högst 40 procent av betalningen.

Till betalaren behöver skatten inte påföras eller rättelse göras helt eller delvis, när det med beaktande av omständigheterna är sannolikt att skatt inte behöver påföras eller skatten rättas för att skatten ska kunna säkras eller av någon annan motsvarande särskild orsak. Skatteförhöjning och dröjsmålsränta kan dock påföras i sådana fall. Dröjsmålsränta beräknas till utgången av det år som följer på det kalenderår då förskottsinnehållningen borde ha verkställts.

Om Skatteförvaltningen redan har påfört betalaren skatt, avlyfts skatten på tjänstens vägnar, om mottagaren av betalningen har betalat de skatter och avgifter som ska betalas på prestationen eller om det inte har funnits några skatter eller avgifter att betala. Skatteförhöjning eller dröjsmålsränta som påförts betalaren avlyfts inte, om inte något annat följer av särskilda skäl.

Om den som är skyldig att verkställa förskottsinnehållning har underlåtit att verkställa förskottsinnehållning, men källskatt har tagits ut på inkomsten, ska källskatten dras av från den skatt som påförts den som är skyldig att verkställa förskottsinnehållning. På motsvarande sätt ska förfaras också i en situation där den som är skyldig att ta ut källskatt har underlåtit att ta ut källskatt, men förskottsinnehållning har verkställts på inkomsten.

Skatteförvaltningen ska meddela den skattskyldige ett beslut när skatt påförs eller ett beslut rättas till den skattskyldiges fördel eller nackdel eller den skattskyldige påförs skatteförhöjning, förseningsavgift eller försummelseavgift.

Skatteförvaltningen ska meddela den skattskyldige ett beslut i ett ärende som avses i 15 § 5 och 6 mom.

Skatteförvaltningen ska meddela den som är skyldig att lämna uppgifter ett beslut, om denne vägrar att lämna de uppgifter som avses i 5 kap. och som Skatteförvaltningen uppmanat den uppgiftsskyldige att lämna.

Skatteförvaltningen ska meddela beslut i ett ärende enligt 45 § som avser fortsatt tidsfrist för påförande av skatt eller rättelse av beslut.

Skatteförvaltningen ska på begäran av den skattskyldige meddela denne ett beslut i ett ärende som avses i 12 § och 15 § 3 mom.

Skatteförvaltningen ska på begäran av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt meddela ett beslut när enheten anser att en skattskyldig borde påföras skatt, dröjsmålspåföljd eller någon annan påföljd.

Av ett beslut ska den myndighet framgå som fattat beslutet jämte kontaktuppgifter, uppgifter som specificerar den skattskyldige, motivering till beslutet samt uppgift om hur ärendet har avgjorts.

Beslutet behöver inte motiveras när motivering är uppenbart onödig.

Bestämmelser om beslut och andra handlingar som inte behöver undertecknas utfärdas genom förordning av statsrådet.

Ett beslut eller en annan handling som berör beskattningen ska delges den skattskyldige. Delgivning ska dock ske till den skattskyldiges lagliga företrädare eller befullmäktigade, om ett ombud har anmälts till Skatteförvaltningens kundregister.

Bevislig delgivning till samfund, samfällda förmåner och sammanslutningar sker under den adress som samfundet, den samfällda förmånen eller sammanslutningen har uppgett.

Ett beslut av Skatteförvaltningen eller av skatterättelsenämnden, från vars delgivning tiden för ändringssökande börjar löpa, samt andra handlingar som Skatteförvaltningen ger, kan delges genom vanlig delgivning enligt 59 § i förvaltningslagen.

Beslut om förseningsavgift och avlyftande av beskattning enligt uppskattning enligt 43 § 3 mom. antecknas i det sammandrag som avses i 14 § i lagen om skatteuppbörd (769/2016) och om vars delgivning det föreskrivs i den lagen.

Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt delges beslut så att enheten ges tillfälle att ta del av beskattningshandlingarna, om inte något annat föreskrivs någon annanstans i skattelagstiftningen.

Skatterättelsenämnden avgör begäran om omprövning som avses i denna lag. Skatteförvaltningen kan emellertid avgöra en begäran om omprövning till den del begäran godkänns, om den som söker ändring är någon annan än Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt.

Ändring i Skatteförvaltningens beslut får sökas av den skattskyldige, den som är ansvarig för skatten och någon annan som enligt den berörda skattelagen har rätt att söka ändring.

Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt har rätt att söka ändring för skattetagarens räkning.

Ändring söks hos skatterättelsenämnden genom skriftlig begäran om omprövning. Ändring får inte sökas om ärendet har avgjorts genom ett beslut med anledning av besvär.

Begäran om omprövning ska inlämnas till Skatteförvaltningen inom föreskriven tid.

Begäran om omprövning ska behandlas utan obefogat dröjsmål.

Bestämmelser om sökande av ändring i Skatteförvaltningens förhandsavgörande finns i 64 §.

Begäran om omprövning ska framställas inom tre år från den tidpunkt som avses i 4 §.

Begäran om omprövning kan dock alltid framställas inom 60 dagar från den dag då den skattskyldige har fått del av beslutet.

Tidsfristen för Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt är 60 dagar från det att beslutet fattades.

En skattskyldig som begärt ett beslut om registrering, andra som har rätt att söka ändring och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt får söka ändring i ett sådant beslut av Skatteförvaltningen som gäller registrering enligt den berörda skattelagen. Ändring får dock inte sökas i ett ärende som gäller registrering av en betalare.

Den som är skyldig att lämna uppgifter får söka ändring i Skatteförvaltningens beslut som gäller skyldighet att lämna uppgifter enligt 5 kap. Den som är skyldig att lämna uppgifter och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt får söka ändring i ett beslut av Skatteförvaltningen som gäller försummelseavgift som påförts med stöd av 31 §.

Den skattskyldige och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt får söka ändring i ett beslut av Skatteförvaltningen som gäller försummelseavgift enligt 39 §.

Ändring i ett sådant beslut av Skatteförvaltningen som avses i 52 § 2 mom. och 53 § söks på det sätt som föreskrivs i 5 mom.

Ändring söks hos skatterättelsenämnden genom en skriftlig begäran om omprövning. Begäran om omprövning ska framställas inom 60 dagar från det att den ändringssökande har fått del av Skatteförvaltningens beslut. Tidsfristen för Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt räknas dock från det att beslutet fattades. Vid ändringssökande iakttas i övrigt vad som föreskrivs i detta kapitel.

Till skatterättelsenämndens beslut ska fogas besvärsanvisning enligt 47 § i förvaltningslagen, av vilken framgår hur den som är missnöjd med avgörandet ska förfara för att föra ärendet till förvaltningsdomstolen för prövning eller söka ändring genom prejudikatbesvär enligt 68 § i denna lag.

I besvärsanvisningen ska också förfarandet i ett ärende som gäller tillstånd för prejudikatbesvär beskrivas i huvuddrag.

Skatteförvaltningens förhandsavgörande och beslut med anledning av en begäran om omprövning enligt denna lag får överklagas genom besvär hos den förvaltningsdomstol inom vars domkrets den skattskyldige eller den som är skyldig att lämna uppgifter hade sin hemkommun då Skatteförvaltningen fattade sitt beslut.

Beslut som gäller mervärdesskatt och skatt på försäkringspremie överklagas hos Helsingfors förvaltningsdomstol genom besvär.

Om ingen förvaltningsdomstol är behörig att behandla besvären, söks ändring hos Helsingfors förvaltningsdomstol genom besvär.

Ändring får inte sökas i Skatteförvaltningens beslut genom vilket det beslutats att förhandsavgörande inte meddelas.

Ett ärende som gäller förhandsavgörande ska behandlas skyndsamt hos förvaltningsdomstolen.

Besvär ska anföras inom 60 dagar från delfående av ett beslut med anledning av en begäran om omprövning.

Besvär över ett förhandsavgörande ska anföras inom 30 dagar från delfående av beslutet.

Besvärstiden för Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt räknas från det att beslutet fattades.

Förvaltningsdomstolen ska ge Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt tillfälle att avge bemötande på den skattskyldiges besvär och den skattskyldige tillfälle att avge bemötande på besvär som anförts av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt samt vid behov den ändringssökande tillfälle att avge genmäle.

Utöver vad som i 34 § 2 mom. i förvaltningsprocesslagen (586/1996) föreskrivs om avgörande av ett ärende utan att en part hörs, kan förvaltningsdomstolen avgöra besvären utan att höra Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt, om skattebeloppet med anledning den skattskyldiges besvär kan ändras med högst 6 000 euro och om ärendet inte lämnar rum för tolkning och inte är oklart.

Förvaltningsdomstolens beslut får överklagas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Vid ändringssökande iakttas då 71 § i lagen om beskattningsförfarande, dock så att besvärstiden i fråga om förvaltningsdomstolens beslut om förhandsavgörande är 30 dagar från delfående av beslutet.

Ett ärende som gäller förhandsavgörande ska behandlas skyndsamt hos högsta förvaltningsdomstolen.

Den skattskyldige och andra som har rätt att söka ändring samt Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt får söka ändring i ett beslut av skatterättelsenämnden hos högsta förvaltningsdomstolen i stället för hos förvaltningsdomstolen, om högsta förvaltningsdomstolen beviljar tillstånd för prejudikatbesvär. Vid ändringssökandet iakttas då vad som föreskrivs i 71 a—71 d § i lagen om beskattningsförfarande.

Ändringssökande som gäller registrering ska behandlas skyndsamt hos Skatteförvaltningen, skatterättelsenämnden, förvaltningsdomstolen och högsta förvaltningsdomstolen.

Om den myndighet hos vilken ändring söks har ändrat ett beslut som gäller registrering på grund av att Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt har sökt ändring, ska myndigheten samtidigt bestämma en tidpunkt från och med vilken avgörandet ska tillämpas.

Om ett ärende avgörs av skatterättelsenämnden, förvaltningsdomstolen eller högsta förvaltningsdomstolen genom omröstning, gäller såsom beslut den åsikt som flertalet har omfattat. Vid lika röstetal gäller såsom beslut den åsikt som är fördelaktigare för den skattskyldige eller, om denna grund inte kan tillämpas, den åsikt som ordföranden har omfattat.

Den skattskyldig eller någon annan som svarar för skatten är trots att ändring har sökts skyldig att betala den påförda skatten, dröjsmålspåföljden och någon annan påföljd.

Har skatten genom ett beslut av den myndighet hos vilken ändring sökts blivit avlyft eller nedsatt har den som saken gäller rätt att som återbäring få den skatt som påförts till för högt belopp jämte räntepåföljder.

Om den myndighet hos vilken ändring sökts till följd av ändringssökande har ansett att någon är skattskyldig och höjt det skattebelopp som ska betalas, påför Skatteförvaltningen den skattskyldige skatten jämte räntepåföljder.

Bestämmelser om ersättning för rättegångskostnader finns i 13 kap. i förvaltningsprocesslagen.

Om beloppet av den skatt som den skattskyldige ska betala eller dra av för någon skatteperiod har ändrats till följd av ett beslut av Skatteförvaltningen eller den myndighet hos vilken ändring sökts eller till följd av den skattskyldiges skattedeklaration eller rättelsedeklaration, på ett sätt som inverkar på beloppet av den skatt som ska betalas eller dras av för samma eller en annan skatteperiod, påför eller rättar Skatteförvaltningen den skatt som ska betalas eller dras av för den sistnämnda skatteperioden på ett sätt som motsvarar ändringen.

Om beloppet av den skatt som den skattskyldige ska betala eller dra av har ändrats till följd av ett beslut av Skatteförvaltningen eller den myndighet hos vilken ändring sökts eller till följd av den skattskyldiges skattedeklaration eller rättelsedeklaration på ett sätt som inverkar på beloppet av den skatt som en annan skattskyldig ska betala eller dra av, påför eller rättar Skatteförvaltningen den sistnämnda skatten så att den motsvarar ändringen.

Skatteförvaltningen kan göra en följdändring också när beskattningen av ett skatteslag enligt denna lag eller någon annan lag har ändrats på ett sätt som påverkar beloppet av ett annat skatteslag.

En följdändring enligt 2 mom. till den skattskyldiges fördel förutsätter begäran från den skattskyldige.

En följdändring behöver inte göras om ändringen är oskälig av särskilda orsaker.

Ett ärende som ska behandlas på nytt på grund av ett beslut av den myndighet hos vilken ändring sökts eller av Skatteförvaltningen, en följdändring och andra ändringar i beskattningen till följd av ändringssökande, ska genomföras med iakttagande av vad som i 40 och 41 § föreskrivs om påförande av skatt och rättelse av beslut. Ändring i de beslut som fattats ska sökas enligt vad som i detta kapitel föreskrivs om sökande av ändring i beslut om påförande av skatt eller rättelse av beslut.

Skatteförvaltningen ska, om inte något annat följer av särskilda skäl, på eget initiativ bestämma att verkställigheten av en fordran ska avbrytas till den del som den myndighet hos vilken ändring sökts har upphävt beskattningsbeslutet och återförvisat ärendet till Skatteförvaltningen för ny behandling. Förordnande om avbrott ska utfärdas omedelbart efter det att beslutet av den myndighet hos vilken ändring sökts har delgetts Skatteförvaltningen. När förordnande om avbrott utfärdas ska bestämmelserna i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007) iakttas.

De ändringar i beskattningen som avses i denna paragraf ska göras trots att tidsfristen för påförande eller rättelse av skatt har löpt ut eller andra förutsättningar för att påföra skatt eller rätta skatten saknas.

På ärenden som avses i denna lag tillämpas inte bestämmelserna om grundbesvär i lagen om verkställighet av skatter och avgifter.

Bestämmelser om straff för skattebedrägeri finns i 29 kap. 1—3 § i strafflagen.

Bestämmelser om straff för skatteförseelse finns i 29 kap. 4 § i strafflagen.

Om ett brott enligt 1 och 2 mom. med beaktande av skattebeloppet och andra omständigheter är ringa, kan Skatteförvaltningen, även med beaktande av en eventuell skatteförhöjning som påförts, låta bli att göra polisanmälan.

Om en skattedeklaration eller en annan handling som lämnats in till Skatteförvaltningen har förstörts ska den lämnas in på nytt.

Skatteförvaltningen får meddela närmare föreskrifter om nytt fullgörande av deklarationsskyldigheten samt om påförande av skatt i det fallet att skattedeklarationen eller en annan handling har förstörts.

Bestämmelser om skatteansvar finns i de relevanta skattelagarna och i lagen om skatteuppbörd.

Bestämmelser om åläggande av skatteansvar finns i 57 och 67 § i lagen om skatteuppbörd.

Regionförvaltningsverket och polisen är inom ramen för sin behörighet skyldiga att lämna skattemyndigheterna och de myndigheter hos vilka ändring söks behövlig handräckning.

Den skatteskyldige ska underteckna skattedeklarationen samt andra anmälningar och handlingar.

Skattedeklarationer samt andra anmälningar och handlingar som kan lämnas till Skatteförvaltningen på elektronisk väg och som ska signeras, ska certifieras med en elektronisk underskrift eller på något annat godtagbart sätt.

Skatteförvaltningen meddelar närmare förskrifter om med vilket elektroniskt förfarande och på vilket sätt skattedeklarationer samt andra anmälningar och handlingar ska vara certifierade för att kunna lämnas på elektronisk väg.

Skatteförvaltningen ska på begäran ge ett intyg över att en handling har tagits emot.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.

Lagen tillämpas första gången på beskattningsförfarandet och ändringssökandet för en skatteperiod som börjar den dag då lagen träder i kraft och därefter samt för en skatteperiod enligt 11 § 3 mom. som går ut efter ikraftträdandedagen.

På beskattningsförfarandet och ändringssökandet för en skatteperiod som löpt ut före lagens ikraftträdande samt vid sökande av ändring i andra beslut som Skatteförvaltningen meddelat före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet, om inte något annat föreskrivs nedan.

Vid sökande av ändring i beslut av Skatteförvaltningen som meddelats efter lagens ikraftträdande och som gäller en skatteperiod som löpt ut före ikraftträdandet samt i andra beslut som Skatteförvaltningen meddelat efter ikraftträdandet tillämpas bestämmelserna i denna lag.

Vid delgivning av beslut som fattats efter ikraftträdandet ska bestämmelserna i denna lag tillämpas på beslut som gäller en skatteperiod som gått ut före ikraftträdandet samt av andra beslut.

Överbetald skatt för en skatteperiod som löpt ut före ikraftträdandet kan inte dras av från skatteperioder som börjar på ikraftträdandedagen eller därefter eller på basis av en ansökan betalas tillbaka som återbäring på ikraftträdandedagen eller därefter.

På förfarandet för avlyftande av skatt som påförts enligt uppskattning för en skatteperiod som löper ut före ikraftträdandet tillämpas bestämmelserna i denna lag. På påföljder av försummelse att lämna skattedeklaration tillämpas dock i dessa fall de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

Som den skattskyldiges skatteperiod betraktas den skatteperiod som gällde vid ikraftträdandet tills skatteperioden ändras i överensstämmelse med bestämmelserna i denna lag.

Som skatteperiod för en skattskyldig vars skatteperiod på ansökan kan betraktas som en sådan skatteperiod som avses i 11 § 2 mom. eller 12 § 1 eller 2 mom. i denna lag betraktas emellertid från ikraftträdandedagen den längre skatteperiod som avses i nämnda lagrum, under förutsättning att den skattskyldige har gjort en ansökan om detta inom tre månader från ikraftträdandet.

På försummelser enligt 39 § som inträffat innan denna lag trädde i kraft tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

På påföljder av försummelse av uppgifter som gäller utomståendes skyldighet att lämna uppgifter och som har begärts före ikraftträdandet tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

Apoteksskatt som ska betalas för en skatteperiod som löper ut det år då lagen träder i kraft ska betalas senast på den allmänna förfallodagen i juni det år som följer på det år då skatteperioden löpt ut.

Skatteförvaltningen får meddela i 16 § 2 mom. avsedda begränsande föreskrifter för en skatteperiod som har upphört innan denna lag trätt i kraft men för vilken deklaration ska lämnas efter ikraftträdandet.