1654/2015

Som företagare betraktas i denna lag en person som avses i 3 § i lagen om pension för företagare (1272/2006) eller i 3—5 § i lagen om pension för lantbruksföretagare (1280/2006).

Denna lag tillämpas på personer i arbetsavtalsförhållande, tjänsteförhållande eller annat anställningsförhållande i Finland, på personer som arbetar på utländska handelsfartyg i utrikesfart samt på företagare och arbetslösa i Finland på det sätt som föreskrivs nedan.

Lagen tillämpas också på en arbetstagare som av sin finska arbetsgivare sänt utomlands för att arbeta för samma arbetsgivare. Detsamma gäller arbetstagare som finska företag sänt utomlands för arbete hos ett utländskt moder-, dotter- eller systerföretag som hör till samma ekonomiska helhet som det finska företaget, om arbetstagarens anställningsförhållande till det utsändande företaget fortsätter under den tid arbetstagaren arbetar utomlands.

Lagen tillämpas också på en person som står i anställningsförhållande till finska staten och såsom medlem av den utsända personalen arbetar inom Finlands utrikesrepresentation, eller på vilken denna lag tillämpades omedelbart innan anställningsförhållandet började.

Denna lag tillämpas inte på en utländsk medborgare som i Finland tjänstgör som diplomatisk representant för en främmande stat, som utsänd konsul, vid en mellanstatlig organisation eller som hör till den administrativa eller tekniska personalen vid en främmande stats utrikesrepresentation eller till dess tjänstepersonal, eller som är privattjänare hos en person som avses ovan.

Rätt till förmåner enligt denna lag har arbetslösa arbetssökande som är bosatta i Finland. Vem som bor i Finland avgörs enligt 3, 3 a, 4 och 10 § i lagen om tillämpning av lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet (1573/1993).

Om det på en arbetslös arbetssökande tillämpas rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, nedan förordningen om social trygghet, eller Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, nedan grundförordningen, eller den nordiska konventionen om social trygghet (FördrS 136/2004), bestäms rätten till arbetslöshetsdagpenning utifrån förordningen om social trygghet, grundförordningen eller den nordiska konventionen om social trygghet.

En arbetslös arbetssökande som inte är finsk medborgare och inte är bosatt i Finland har rätt till arbetslöshetsdagpenning, om

En arbetslös arbetssökande som enligt artikel 64 i grundförordningen har begett sig till en annan stat för att där söka arbete har rätt att under den tid han eller hon söker arbete i den andra staten få arbetslöshetsdagpenning i högst tre månader.

Om det inte finns skäl att göra någon annan bedömning, anses en enskild näringsidkares företagsverksamhet ha upphört även när

Vid beräkningen av arbetsvillkoret för löntagare beaktas också arbete som utförts efter 65 års ålder, även om arbetslöshetsförsäkringspremie inte betalas för arbetet.

Vid beräkningen av arbetsvillkoret för löntagare jämställs arbete som verkställande direktör med arbete i ett arbetsavtals- eller tjänsteförhållande, om inte personen är en företagare som avses i 1 kap. 6 §.

Om en medlem av en löntagarkassa efter att ha utträtt ur kassan inom en månad ansluter sig till en annan löntagarkassa, ska den tid som han eller hon har varit i arbete som kassamedlem och försäkrad i föregående kassa räknas honom eller henne till godo.

Under tiden för jobbsökarträning, karriärträning, prövning och arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte har en arbetssökande inte rätt till arbetslöshetsförmån för de dagar då han eller hon inte deltar i servicen, om inte frånvaron beror på