121/2015

I denna förordning föreskrivs om genomförande av de stöd för djurens välbefinnande, nedan ersättning för välbefinnande , som avses i artikel 33 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1698/2005, nedan landsbygdsförordningen . Ersättning för välbefinnande utgör en del av det program för utveckling av landsbygden i Fastlandsfinland 2014—2020 som Europeiska kommissionen har godkänt. Ersättning för välbefinnande kan beviljas och betalas under den tid som programmet för utveckling är i kraft inom ramen för de medel som anvisats i statsbudgeten.

I denna förordning avses med

En förbindelse som gäller ersättning för välbefinnande börjar den 1 januari och slutar den 31 december förbindelseåret i fråga.

Jordbrukaren kan på en gård med nötkreatur välja följande åtgärder:

Jordbrukaren kan på en gård med svin välja följande åtgärder:

Jordbrukaren kan på en gård med får och getter välja följande åtgärder:

Jordbrukaren kan på en fjäderfäanläggning välja följande åtgärder:

Jordbrukaren kan årligen i samband med ansökan om ersättning för välbefinnande välja djurartsspecifika åtgärder. Jordbrukaren kan förbinda sig att genomföra åtgärder för en eller flera djurarter. Jordbrukaren kan välja en djurartsspecifik åtgärd, om det på gården finns ett sådant antal djur av den djurarten som nämns i 7 § 2 mom. i lagen om vissa programbaserade ersättningar till jordbrukare (1360/2014), och om åtgärden lämpar sig för gårdens produktionsstruktur och dess tekniska arrangemang. Jordbrukaren ska genomföra åtgärden i fråga om de produktionsdjur av en djurart eller en djurgrupp som åtgärden gäller och som jordbrukaren har i sin besittning.

Jordbrukaren kan inte välja de åtgärder som avses i 4 § 1 mom. 7 eller 8 punkten, 2 mom. 2, 3, 4 eller 5 punkten, 3 mom. 4 eller 5 punkten och inte heller i 4 mom. 6 punkten för en sådan djurart i fråga om vilken jordbrukaren har ingått en förbindelse om ekologisk husdjursproduktion.

Jordbrukaren kan samtidigt av de åtgärder som avses i 4 § 1 mom. 2—4 punkten välja endast en åtgärd. Om det på gården finns endast dikor, kan jordbrukaren inte välja de åtgärder som avses i 4 § 1 mom. 2 och 3 punkten. Jordbrukaren kan välja endast en av de åtgärder som avses i 4 § 1 mom. 5 och 6 punkten. Om det på gården finns endast nötkreatur som föds upp utomhus hela året, kan åtgärder som avses i 4 § 1 mom. 5—8 punkten inte väljas. Jordbrukaren kan välja endast en av de åtgärder som avses i 4 § 1 mom. 7 och 8 punkten.

Jordbrukaren kan välja endast en av de åtgärder som avses i 4 § 2 mom. 5 och 8 punkten.  Endast en jordbrukare som har ett svinstall med smågrisproduktion kan välja den åtgärd som avses i 4 § 2 mom. 6 punkten. Endast en jordbrukare som har ett slaktsvinsstall eller ett svinstall med integrerad produktion kan välja den åtgärd som avses i 4 § 2 mom. 7 punkten. Jordbrukaren kan välja endast en av de åtgärder som avses i 4 § 2 mom. 6 och 7 punkten. 

Jordbrukaren kan välja endast en av de åtgärder som avses i 4 § 3 mom. 4 och 5 punkten. En jordbrukare som har ett hönshus med stimulansburar kan inte välja de åtgärder som avses i 4 § 4 mom. 4—6 punkten. Om det på gården finns endast fjäderfä som föds upp utomhus, kan jordbrukaren inte välja den åtgärd som avses i 4 § 4 mom. 6 punkten. Om det på gården finns endast värphöns, kan jordbrukaren inte välja sittpinnar för genomförande av den åtgärd som avses i 4 § 4 mom. 5 punkten.

Jordbrukaren ska frångå en åtgärd som han eller hon valt och betala tillbaka den ersättning för välbefinnande som har betalats för den, om

Om jordbrukaren valt en olämplig åtgärd för sin produktionsinriktning, ska åtgärden frångås under förbindelseperioden. Jordbrukaren ska i så fall betala tillbaka den ersättning för välbefinnande som betalats för den.

Jordbrukaren ska anmäla förändringar i förutsättningarna för betalning av ersättning för välbefinnande inom den tid som anges i 16 § i lagen om verkställighet av jordbruksstöd (192/2013). Ersättning för välbefinnande betalas i enlighet med anmälningarna om förändringar.

Vid beräkning av det antal djurenheter som är en förutsättning för att ersättning för välbefinnande ska betalas ska det genomsnittliga djurantalet på gården under kalenderåret beaktas på det sätt som anges i 4 och 5 § i statsrådets förordning om djurenheter i vissa stöd till jordbruket.

I fråga om svin och fjäderfä ska jordbrukaren före utgången av januari det år som följer efter förbindelseåret uppge antalet djur den första dagen i varje månad under förbindelseperioden. Dessutom ska jordbrukaren i samband med ansökan om ersättning ge en uppskattning av det genomsnittliga antalet djurenheter under förbindelseperioden.

I fråga om den åtgärd som avses i 4 § 2 mom. 6 punkten beaktas i djurgruppen smågrisar hälften av antalet svin. I fråga om den åtgärd som avses i 4 § 2 mom. 7 punkten beaktas i djurgruppen slaktsvin som är 3—8 månader gamla hälften av antalet svin. I fråga om den åtgärd som avses i 4 § 4 mom. 2 punkten beräknas antalet djur som ett medelvärde av de slaktpartier som uppfyller villkoren för åtgärden, om ett parti som kommit till gården har slaktats i ett parti. Om ett parti slaktas i två delar, slås dessa ihop så att de motsvarar det ursprungliga partiet.

Den åtgärd som gäller utfodring och skötsel av nötkreatur ska genomföras i fråga om alla nötkreatur på gården. Som miniminivå för åtgärden ska 5 § 1 mom. i djurskyddslagen (247/1996), 4 § 2 mom. och 9 § 1 mom. i djurskyddsförordningen (396/1996) samt 5 § 2 mom., 6 § 2—4 mom. och 13 § i statsrådets förordning om skydd av nötkreatur (592/2010) iakttas.

Åtgärder för förbättrande av de förhållanden under vilka kalvar hålls och åtgärder för förbättrande av de förhållanden under vilka kalvar hålls, inbegripet utrymmeskrav, ska genomföras i fråga om alla de kalvar på gården som är yngre än sex månader. Åtgärden för förbättrande av de förhållanden under vilka dikokalvar hålls ska genomföras i fråga om alla de kalvar av köttras på en gård med dikor som är yngre än sex månader.

Som miniminivå för de åtgärder som avses i 1 mom. ska 5 § 1 mom. och 26 a § 1 och 2 mom. i djurskyddslagen, 20 § i lagen om medicinsk behandling av djur (387/2014), 1 § 4 mom., 4 § 1 mom., 8 §, 9 § 1 mom. och 23 § 1 mom. 7 punkten i djurskyddsförordningen samt 4 § 1 mom., 7 §, 12 § 3 mom., 13 § och 16 § 1 mom. i statsrådets förordning om skydd av nötkreatur iakttas.

Åtgärden för förbättrande av de förhållanden under vilka minst sex månader gamla nötkreatur hålls ska genomföras i fråga om alla minst sex månader gamla nötkreatur på gården. Åtgärden för förbättrande av de förhållanden under vilka minst tolv månader gamla nötkreatur av hankön hålls ska genomföras i fråga om alla minst tolv månader gamla nötkreatur av hankön på gården.

Som miniminivå för åtgärderna enligt 1 mom. ska 1 § 4 mom. och 4 § 1 mom. i djurskyddsförordningen samt 4 § 1 mom. och 8 § i statsrådets förordning om skydd av nötkreatur iakttas.

Den åtgärd som gäller betesgång under betesperioden och rastning utanför betesperioden för nötkreatur ska genomföras i fråga om alla minst sex månader gamla nötkreatur på gården. Den åtgärd som gäller långvarigare betesgång under betesperioden för nötkreatur ska genomföras i fråga om alla minst sex månader gamla nötkreatur på gården, med undantag av nötkreatur av hankön.

Som miniminivå för åtgärderna enligt 1 mom. ska 10 och 17 § i statsrådets förordning om skydd av nötkreatur iakttas.

Den åtgärd som gäller sjuk-, behandlings- och kalvningsboxar för mjölkkor och dikor ska genomföras i fråga om gårdens alla mjölkkor och dikor som har fått avkomma. Den åtgärd som gäller sjuk-, behandlings- och kalvningsboxar för nötkreatur ska genomföras i fråga om alla nötkreatur på gården, med undantag av kalvar som är yngre än två månader samt mjölkkor och dikor som har fått avkomma.

Som miniminivå för åtgärderna enligt 1 mom. ska 5 § 1 mom. i djurskyddslagen, 1 § 4 mom., 4 § 1 mom. och 11 § i djurskyddsförordningen samt 4 § 1 mom., 7 § och 11 § 3 mom. i statsrådets förordning om skydd av nötkreatur iakttas.

Den åtgärd som gäller utfodring och skötsel av svin ska genomföras i fråga om alla svin på gården, med undantag av icke avvanda grisar. Som miniminivå för åtgärden ska 5 § 1 mom. i djurskyddslagen, 4 § 2 mom. och 9 § 1 mom. i djurskyddsförordningen samt 6 § 2 mom., 7 § 2 mom. och 15 § i statsrådets förordning om skydd av svin (629/2012) iakttas.

Den åtgärd som gäller utomhusvistelse för sinsuggor och gyltor ska genomföras i fråga om alla minst åtta månader gamla suggor och gyltor på gården. Som miniminivå för åtgärden ska 12 § i statsrådets förordning om skydd av svin iakttas.

Den åtgärd som gäller förbättrande av de förhållanden under vilka suggor och gyltor hålls ska genomföras i fråga om alla minst åtta månader gamla suggor och gyltor på gården. Som miniminivå för åtgärden ska 1 § 4 mom. och 4 § 1 mom. i djurskyddsförordningen samt 3 § 1, 2, 4 och 5 mom., 4 § 3 och 4 mom. samt 10 § i statsrådets förordning om skydd av svin iakttas.

Den åtgärd som gäller förbättrande av grisningsförhållandena för suggor och gyltor ska genomföras i fråga om alla minst åtta månader gamla suggor och gyltor på gården. Som miniminivå för åtgärden ska 1 § 4 mom. i djurskyddsförordningen samt 3 § 1, 2, 4 och 5 mom., 4 § 3 och 4 mom., 5 § 1 mom., 9 § och 16 § 1 mom. i statsrådets förordning om skydd av svin iakttas.

Den åtgärd som gäller ströade boxar för slaktsvin och avvanda grisar ska genomföras i fråga om alla slaktsvin och avvanda grisar på gården. Som miniminivå för åtgärden ska 1 § 4 mom. och 4 § 1 mom. i djurskyddsförordningen samt 3 § 1, 4 och 5 mom., 4 § 3 och 4 mom. samt 5 § 1 och 3 mom. i statsrådets förordning om skydd av svin iakttas.

Den åtgärd som gäller smärtlindring för smågrisar av hankön före och efter kirurgisk kastrering ska genomföras i fråga om alla högst tre månader gamla smågrisar av hankön på gården, med undantag av avelsgaltar. Den åtgärd som gäller immunokastrering av slaksvin ska genomföras i fråga om alla slaktsvin av hankön på gården.

Som miniminivå för åtgärderna enligt 1 mom. ska 26 a § 1 och 2 mom. i djurskyddslagen, 20 § i lagen om medicinsk behandling av djur samt 23 § 1 mom. 5 punkten i djurskyddsförordningen iakttas.

Den åtgärd som gäller stimulans för svin ska genomföras i fråga om alla svin på gården, med undantag av icke avvande grisar. Som miniminivå för åtgärden ska 13 § 3 mom. i statsrådets förordning om skydd av svin iakttas.

Den åtgärd som gäller sjuk- och behandlingsboxar för svin ska genomföras i fråga om alla svin på gården, med undantag av icke avvande grisar. Som miniminivå för åtgärden ska 5 § 1 mom. i djurskyddslagen, 1 § 4 mom., 4 § 1 mom. och 11 § i djurskyddsförordningen och 3 § 1, 4 och 5 mom., 4 § 3—5 mom., 5 § 1 och 3 mom., 7 § 2 mom. 10 och 11 § samt 15 § 3 och 4 mom. i statsrådets förordning om skydd av svin iakttas.

Den åtgärd som gäller utfodring av får och getter ska genomföras i fråga om alla får och getter på gården. Som miniminivå för åtgärden ska 5 § 1 mom. i djurskyddslagen, 9 § 1 mom. i djurskyddsförordningen, 6 § 2 mom. och 12 § i statsrådets förordning om skydd av får (587/2010) samt 6 § 3 mom. och 11 § 1 och 3—5 mom. i statsrådets förordning om skydd av getter (589/2010) iakttas.

Den åtgärd som gäller förbättrande av de förhållanden under vilka får och getter hålls ska genomföras i fråga om alla får och getter på gården. Som miniminivå för åtgärden ska 1 § 4 mom. och 4 § 1 mom. i djurskyddsförordningen, 4 och 5 § i statsrådets förordning om skydd av får samt 4 och 5 § i statsrådets förordning om skydd av getter iakttas.

Den åtgärd som gäller skötsel av får och getter ska genomföras i fråga om alla får och getter på gården. Som miniminivå för åtgärden ska 5 § 1 mom. och 26 a § 1 och 2 mom. i djurskyddslagen, 11 § i djurskyddsförordningen, 20 § i lagen om medicinsk behandling av djur, 3 § 3 mom., 4 och 5 §, 6 § 2 mom., 12 § 3 mom. och 15 § 1 mom. i statsrådets förordning om skydd av får samt 3 § 3 mom., 4 §, 5 § 1 och 3 mom. och 11 § 4 och 5 mom. i statsrådets förordning om skydd av getter iakttas.

Den åtgärd som gäller betesgång under betesperioden och rastning utanför betesperioden för får och getter samt den åtgärd som gäller långvarigare betesgång under betesperioden för får och getter ska genomföras i fråga om alla minst tre månader gamla får och getter på gården.  Som miniminivå för åtgärderna ska 8 § i statsrådets förordning om skydd av får och 8 § i statsrådets förordning om skydd av getter iakttas.

Den åtgärd som gäller utfodring och skötsel av fjäderfä ska genomföras i fråga om alla fjäderfän på gården. Som miniminivå för åtgärden ska 5 § 1 mom. i djurskyddslagen, 9 § 1 mom. i djurskyddsförordningen. 5 § 3 mom., 11 § 2 mom. samt 12 § 2 och 3 mom. i statsrådets förordning om skydd av höns (673/2010), 6 § 3 mom. och 10 § i statsrådets förordning om skydd av broilrar (375/2011) samt 6 § 2 och 3 mom. och 10 § i statsrådets förordning om skydd av kalkoner (677/2010) iakttas.

Den åtgärd som gäller förbättrande av de förhållanden under vilka broilrar och kalkoner hålls ska genomföras i fråga om alla broilrar och kalkoner på gården. Som miniminivå för åtgärden ska 41 a § 2 mom. i djurskyddslagen samt 15 § 2 mom., 16 § och 19 § 1 och 3 mom. i statsrådets förordning om skydd av broilrar iakttas.

Den åtgärd som gäller förbättrande av luftkvaliteten i värphönserier ska genomföras i fråga om alla värphöns på gården. Som miniminivå för åtgärden ska 2 § 1 mom. och 4 § 1 mom. i djurskyddsförordningen samt 4 § 1 mom. i statsrådets förordning om skydd av höns iakttas.

Den åtgärd som gäller stimulerande föremål för fjäderfä ska genomföras i fråga om alla fjäderfän på gården. Som miniminivå för åtgärden ska 11 § 3 mom., 12 § 4—6 mom. och 13 § 1 och 2 mom. i statsrådets förordning om skydd av höns, 4 § 6 mom. i statsrådets förordning om skydd av broilrar samt 4 § 1 och 2 mom. i statsrådets förordning om skydd av kalkoner iakttas.

Den åtgärd som gäller nivåer, ramper och sittpinnar för fjäderfä ska genomföras i fråga om alla fjäderfän på gården. Som miniminivå för åtgärden ska 11 § 3 mom., 12 § 4—6 mom. och 13 § 1 och 2 mom. i statsrådets förordning om skydd av höns, 4 § 6 mom. i statsrådets förordning om skydd av broilrar samt 4 § 1 mom. i statsrådets förordning om skydd av kalkoner iakttas.

Den åtgärd som gäller utomhusvistelse för höns och kalkoner ska genomföras i fråga om alla värphöns och kalkoner på gården. Som miniminivå för åtgärden ska 13 § 4 mom. i statsrådets förordning om skydd av höns, 7 § i statsrådets förordning om skydd av kalkoner samt de bestämmelser om åtgärder för förebyggande av aviär influensa som utfärdats med stöd av 12 § i lagen om djursjukdomar (55/1980) iakttas.

Ersättning för välbefinnande betalas i två poster. Den första posten av ersättningen för välbefinnande för nötkreatur, får och getter betalas på basis av de djurenheter som enligt uppgifterna i nötkreatursregistret och får- och getregistret har uppkommit under förbindelseperioden från och med den 1 januari till och med den 30 juni. I den första posten av ersättningen för välbefinnande för fjäderfä och svin betalas ersättning för 50 procent av det antal djur som sökanden uppgett.

Om jordbrukaren har valt en åtgärd som avses i 4 § 1 mom. 5—8 punkten, betalas ersättning för välbefinnande inte för bison eller nötkreatur av rasen Highland Cattle.

Ersättning för välbefinnande kan betalas årligen per djurenhet för djur som berättigar till ersättning enligt följande:

Bestämmelser om stödmottagarens skyldighet att tillhandahålla förvaltningsmyndigheten den information som krävs för övervakning och utvärdering finns i artikel 71 i landsbygdsförordningen.

Denna förordning träder i kraft den 17 februari 2015.

Med avvikelse från 3 § börjar förbindelsen i fråga om ersättning för djurens välbefinnande år 2015 den 1 maj och slutar den 31 december 2016.

Med avvikelse från 32 § betalas ersättning för välbefinnande för 2015 i en post på basis av det antal djur från och med den 1 maj till och med den 31 december 2015.