724/2014

Denna förordning tillämpas på bekämpning av rabies hos djur.

En tillsynsmyndighet ska vid en undersökning som avses i 20 § 1 mom. och 22 § 2 mom. i lagen om djursjukdomar utreda om djuret har symtom som tyder på rabies eller bitmärken samt om det enligt de uppgifter som myndigheten har fått finns orsak att misstänka att djuret har rabies. Den aktör som är ansvarig för djuret ska informeras om att rabies kan smitta från djur till människa.

Om det djur som misstänks ha insjuknat har dött eller om det avlivas eller slaktas, ska djurets huvud och en del av halskotpelaren tas som prover för analys med avseende på rabies.

Kadavret av en vild räv, mårdhund, varg, grävling eller något annat vilt däggdjur som har betett sig avvikande ska om möjligt tas som prov för analys med avseende på rabies.

Regionförvaltningsverket ska vid en utredning som avses i 22 § i lagen om djursjukdomar försöka få reda på om det djur som misstänks ha insjuknat i rabies har utsatt andra djur eller människor för eventuell smitta, om de utsatta djuren har vaccinerats mot rabies och när de har vaccinerats.

Om formell misstanke om djursjukdom riktas mot ett djur med symtom som tyder på rabies ska ett beslut som avses i 23 § 1 mom. i lagen om djursjukdomar fattas, där det bestäms att det misstänkta djuret ska isoleras, att dess hälsotillstånd ska övervakas och att djuret på nytt ska undersökas med avseende på symtom på rabies tidigast två veckor efter isoleringens början. Noggrannare bestämmelser isoleringen ska meddelas i beslutet. Genom beslutet ska det dessutom förbjudas att djurets mjölk används som livsmedel eller foder för djur på djurhållningsplatsen samt att föra bort djuret från djurhållningsplatsen. Beslutet ska upphävas om djuret vid den senare undersökningen inte kan konstateras ha symtom som tyder på rabies. Om djuret dör under isoleringen ska regionförvaltningsverket se till att djuret undersöks med avseende på rabies.

Om djurets symtom är sådana att djuret inte riskfritt kan isoleras eller om aktören inte har lämpliga lokaler för att isolera djuret ska det med stöd av 20 § 2 mom. i lagen om djursjukdomar bestämmas att djuret i stället för att isoleras omedelbart ska avlivas och undersökas såsom föreskrivs i 2 § 2 mom. Av nämnda orsaker kan det också bestämmas att ett djur, om vilket har bestämts att det ska isoleras, ska avlivas före den senare undersökningen.

Om formell misstanke om djursjukdom riktas mot ett djur som inte har symtom på rabies, men som har blivit bitet av ett djur som har symtom eller av annan orsak misstänks ha insjuknat i rabies, ska ett beslut som avses i 23 § 1 mom. i lagen om djursjukdomar fattas, där det

Noggrannare bestämmelser om isoleringen ska meddelas i beslutet. Regionförvaltningsverket kan med stöd av 23 § 3 mom. i lagen om djursjukdomar ge dispens från ett beslut som avses i 1 mom. för transport av djuret till slakt.

Beslutet ska upphävas om misstankarna utesluts under tiden för isoleringen eller om djuret vid den senare undersökningen inte kan konstateras ha symtom som tyder på rabies.

Med stöd av 20 § 2 mom. i lagen om djursjukdomar ska det bestämmas att ett symtomfritt djur mot vilket formell misstanke om djursjukdom riktas ska avlivas och undersökas såsom föreskrivs i 2 § 2 mom. om rabies konstateras hos ett djur som eventuellt har smittat det misstänkta djuret.

Om ett djur i isolering börjar uppvisa symtom på ett sådant sätt att isoleringen inte kan fortsättas riskfritt får det med stöd av 20 § 2 mom. i lagen om djursjukdomar bestämmas att djuret ska avlivas och undersökas såsom föreskrivs i 2 § 2 mom. innan tidsfristen på sex månader har gått ut.

Om ett djur som är mål för formell misstanke om djursjukdom av andra orsaker än att det har symtom på sjukdomen har vaccinerats mot rabies enligt rekommendationerna från vaccintillverkaren och djuret anses ha haft ett tillräckligt skydd mot rabies vid det eventuella smittotillfället, ska det med avvikelse från 5 § genom ett beslut som avses i 23 § 1 mom. i lagen om djursjukdomar bestämmas att djuret

Noggrannare bestämmelser om isoleringen ska meddelas i beslutet.

Regionförvaltningsverket får med stöd av 23 § 3 mom. i lagen om djursjukdomar ge dispens från ett beslut som avses i 1 mom. för transport av djuret till slakt.

I fråga om inspektioner på djurhållningsplatserna tillämpas bestämmelserna i 5 § 5 mom.

Med stöd av 26 § i lagen om djursjukdomar kan det vid behov beslutas om åtgärder för bortskaffande av kadaver samt rengöring och desinfektion av djurhållningsplatsen.

Om man vet eller misstänker att en hund eller katt som har påträffats utan koppel nära gränsen mellan Finland och Ryssland har passerat gränsen när den varit lös, ska djuret undersökas på det sätt som föreskrivs i 2 § 1 mom. och en tillsynsmyndighet försöka klargöra djurets ursprung. I fråga om eventuell provtagning tillämpas 2 § 2 mom.

Om det är fråga om formell misstanke om djursjukdom tillämpas 3—7 §, om det inte är fråga om ett djur med ursprung i Ryssland som kan återföras.

Aktörer som är ansvariga för djur ska i enlighet med 11 § i lagen om djursjukdomar se till att hundar som används för jakt och myndigheters brukshundar har giltig vaccination mot rabies.

Den första vaccindosen ska ges minst 21 dagar innan hunden används vid jakt eller tjänsteuppdrag.

Den veterinär som har utfört vaccinationen ska ge den aktör som är ansvarig för djuret ett daterat och undertecknat intyg över utförd vaccination. Vaccinationens giltighetstid ska finnas antecknad i intyget. Bestämmelser om veterinärens skyldighet att föra journal över de vaccineringar som han eller hon utfört finns i 3 § i jord- och skogsbruksministeriets förordning om förande och förvaring av journalhandlingar (421/2000). Den aktör som ansvarar för djuren ska spara det intyg som innehåller uppgifter om vaccinationen.

Regionförvaltningsverket ska i enlighet med 16 § 3 mom. i lagen om djursjukdomar göra en anmälan om formell misstanke om djursjukdom till den behöriga läkare som ansvarar för smittsamma sjukdomar vid en hälsovårdscentral. Bestämmelser om anmälan om rabies finns i jord- och skogsbruksministeriets förordning om anmälan om djursjukdomar och sändande av mikrobstammar (1010/2013).

Denna förordning träder i kraft den 22 september 2014.

Genom denna förordning upphävs jord- och skogsbruksministeriets veterinär- och livsmedelsavdelnings beslut om bekämpning av rabies (596/1999) och jord- och skogsbruksministeriets veterinäravdelnings beslut angående begränsning av transporten av hundar och katter för förhindrande av spridning av rabies från fastlandet till landskapet Åland (Nr 387/512-88).