303/2014

Den behöriga myndigheten i Finland ska på det sätt som bestäms i artikel 5 i konventionen skicka rättegångshandlingarna per post till personer som vistas på en annan av Europeiska unionens medlemsstaters territorium eller på isländskt eller norskt territorium, med iakttagande av bestämmelserna om delgivning och översändande av handlingar i rättegångsbalken och lagen om rättegång i brottmål (689/1997).

På ett förfarande enligt artikel 5 i konventionen tillämpas 17 kap. 26 a och 51 § i rättegångsbalken, 15 § 4 mom. och 28 § i lagen om internationell rättshjälp i straffrättsliga ärenden (4/1994) samt lagen om immunitet i vissa fall för personer som deltar i rättegång och förundersökning (11/1994).

Trots det som i 10 kap. 41 § 2 mom. i tvångsmedelslagen (806/2011) bestäms om det strängaste straff som är en förutsättning för att använda kontrollerad leverans, får den behöriga myndigheten i Finland lämna rättslig hjälp enligt artikel 12 i konventionen vid kontrollerade leveranser på det sätt som föreskrivs om detta i lagen om internationell rättshjälp i straffrättsliga ärenden. En förutsättning för att använda kontrollerad leverans är dock att de villkor som anges i 2 § 1 mom. eller 3 § i lagen om utlämning för brott mellan Finland och de övriga medlemsstaterna i Europeiska unionen (1286/2003) och som gäller den gärning som ligger till grund för framställningen är uppfyllda.

Med stöd av en begäran om rättshjälp som en behörig myndighet i Finland har godkänt enligt lagen om internationell rättshjälp i straffrättsliga ärenden kan en behörig tjänsteman i en annan av Europeiska unionens medlemsstater för utredning av brott ges rätt att genomföra täckoperationer och bevisprovokationer genom köp på finskt territorium i enlighet med 10 kap. i tvångsmedelslagen. En tjänsteman i en annan av Europeiska unionens medlemsstater kan ges motsvarande rätt också på grundval av en begäran om rättshjälp som en behörig myndighet i Finland har gjort hos medlemsstaten i fråga.

Vid förfarandet iakttas 10 kap. 2 § 3 mom. samt 61 och 63—65 § i tvångsmedelslagen.

När en domstol i enlighet med 10 kap. 5 § i tvångsmedelslagen fattar beslut om att bevilja tillstånd till teleavlyssning med anledning av en sådan framställning som avses i artikel 18.2 b eller artikel 20 i konventionen, ska domstolen ställa som villkor att den ansökande medlemsstatens myndighet iakttar bestämmelserna i 10 kap. 52 och 55 § i tvångsmedelslagen samt bestämmelserna i 10 kap. 56 § i den lagen om i vilka fall överskottsinformation får användas. Dessutom ska domstolen ställa de villkor som föranleds av rättssäkerheten för den person som är föremål för teleavlyssning.