1192/2011

I denna förordning föreskrivs om de nationella förfarandena för insamling, transport och bortskaffande av vissa animaliska biprodukter och därav framställda produkter som avses i följande rättsakter:

I denna förordning avses med

Tillsynen över att denna förordning iakttas leds av Livsmedelssäkerhetsverket. Tillsynen över att denna förordning iakttas utövas av de myndigheter som avses i 5 § i lagen om djursjukdomar. Dessutom utövas tillsynen över aktörerna inom livsmedelsbranschen av tillsynsmyndigheterna enligt 6 § 6 punkten i livsmedelslagen (23/2006).

Vid bortskaffande av hela kadaver är avlägsna områden:

Med avvikelse från 1 mom. 2 punkten är hela Finland avlägset område vid bortskaffande av kadaver från djurhållningsplatser med färre än 20 fåglar.

Vid bortskaffande av biprodukter som härstammar från små slakterier och små styckningsanläggningar och som hör till kategori 2 och 3 enligt förordningen om animaliska biprodukter och vid bortskaffandet av biprodukter av kategori 1, 2 och 3 som fås från djur som slaktats inom det ursprungliga jordbruksföretaget är avlägsna områden:

Med avvikelse från 1 mom. 2 punkten är hela Finland avlägset område vid bortskaffande av biprodukter som fås från fåglar som slaktats inom det ursprungliga jordbruksföretaget.

Vid bortskaffande av biprodukter som fås vid slakt och styckning av ren och frilevande vilt är hela Finland avlägset område.

I fråga om sådana biprodukter från färska vattendjur som har fåtts från anläggningar som tillverkar livsmedel är hela Finland avlägset område. 

I fråga om sådant kategori 3-material som avses i artikel 10 f och 10 g i förordningen om animaliska biprodukter är ett område enligt bilaga 1 avlägset område.

I fråga om biprodukter från de djur som anges i 4 § 7 punkten är hela Finland avlägset område.

Insamling och transport av biprodukter och därav framställda produkter på avlägsna områden ska utföras så, att spridning av djursjukdomar förhindras. Biprodukter som uppstår på sådana avlägsna områden som avses i 4 och 5 § och därav framställda produkter får med avvikelse från kraven i förordningen om animaliska biprodukter bortskaffas på avlägsna områden genom nedgrävning enligt bestämmelserna i denna förordning eller genom transport till en avstjälpningsplats som godkänts enligt statsrådets beslut om avstjälpningsplatser (861/1997). Livsmedelssäkerhetsverket kan dock vid sjukdomsfall ställa upp strängare krav för bortskaffande av de biprodukter som anges i 4 och 5 §.

Med avvikkelse från 1 mom. är nedgrävning av kategori 3-material enligt artikel 10 f och 10 g i förordningen om animaliska biprodukter förbjuden. Vid insamling, transport och bortskaffande av sådant material ska bestämmelserna i avfallslagen (646/2011) och miljöskyddslagen (86/2000) och bestämmelser som utfärdats med stöd av dessa lagar iakttas.

Regionförvaltningsverket kan bevilja tillstånd att avvika från kraven i förordningen om animaliska biprodukter i fråga om insamling och transport av sådant kategori 1-material som avses i artikel 8 b ii samt kategori 2 -och kategori 3-material och ge tillstånd att bortskaffa dem genom nedgrävning eller genom transport till en avstjälpningsplats som godkänts enligt statsrådets beslut om avstjälpningsplatser, om insamling, transport och bortskaffande på grund av naturkatastrofer, klimatorsaker, brand eller andra exceptionella orsaker skulle äventyra hälsan eller säkerheten för den personal som utför insamlingen, eller om dessa åtgärder skulle kräva oskälig anstränging.

Livsmedelssäkerhetsverket kan i undantagsfall bevilja tillstånd att bortskaffa andra biprodukter än sådant kategori 1-material som avses i artikel 8 a i i förordningen om animaliska biprodukter genom förbränning på öppen eld eller nedgrävning, om transport till närmaste behandlingsanläggning skulle öka faran för hälsorisker eller om behandlingsanläggningarnas kapacitet överskrids på grund av en djursjukdomsepidemi.

Att förstöra hela kadaver genom förbränning på öppen eld är under normala förhållanden förbjudet i hela Finland. Livsmedelssäkerhetsverket kan dock på grund av de särskilda skäl som anges i 2 mom. bevilja undantag från förbudet om förbränning på öppen eld.

Anläggningar och livsmedelslokaler som behandlar under 50 kilo per vecka av sådant kategori 3-material som avses i artikel 10 f i förordningen om animaliska biprodukter, får föra materialet i fråga till förstöring på ett sätt som avviker från kraven i fråga om insamling, transport, behandling och bortskaffande i förordningen om animaliska biprodukter, förutsatt att bestämmelserna i avfallslagen och miljöskyddslagen och bestämmelser som utfärdats med stöd av dessa lagar iakttas.

Döda sällskapsdjur och hästdjur får bortskaffas genom nedgrävning eller transport till en avstjälpningsplats som godkänts enligt statsrådets beslut om avstjälpningsplatser i hela Finland. Döda bin och biodlingsprodukter får bortskaffas genom nedgrävning eller förbränning i hela Finland.

Mat för sällskapsdjur enligt artikel 8 c i förordningen om animaliska biprodukter som importerats från ett tredjeland och som hör till kategori 1 eller som tillverkats av material som importerats från tredjeländer och kategori 3-material enligt artikel 10 f och 10 g i förordningen om animaliska biprodukter får föras till en avstjälpningsplats som godkänts enligt statsrådets beslut om avstjälpningsplatser, förutsatt att de inte har varit i kontakt med material enligt artiklarna 8 och 9 eller artikel 10 a—e och 10 h—p i förordningen om animaliska biprodukter. Dessutom är en förutsättning att kategori 3-material enligt artikel 10 f i förordningen om animaliska biprodukter har behandlats i enlighet med artikel 2.1 m i förordning (EG) nr 852/2004 och att kategori 3-material enligt artikel 10 g har behandlats i enlighet med kraven i kapitel II i bilaga 10 eller kapitel II i bilaga XIII till genomförandeförordningen.

Nedgrävning av biprodukter och förbränning på öppen eld vid sjukdomsfall får inte orsaka fara för människors eller djurs hälsa eller för miljön. Vid nedgrävning och förbränning ska kraven i kapitel III avsnitt 1 i bilaga VI till genomförandeförordningen följas.

Biprodukter får inte grävas ned på ett grundvattenområde, ett skyddsområde för vattentäkt, närmare än 250 meter från en brunn eller i en sluttning mot ett vattendrag eller på ett område som inom kort efter nedgrävningen ska plöjas eller grävas i. Biprodukterna ska grävas ned på minst en meters djup. Täckandet med jord ska ske direkt, så att rävar, råttor, måsar eller andra djur inte kan komma åt de nedgrävda biprodukterna.

I samband med nedgrävningen ska biprodukterna vid behov kalkas eller behandlas med desinfektionsmedel i syfte att utrota sjukdomsalstrare. Biprodukter får inte grävas ned i en förpackning som inte förmultnar.  Vid nedgrävning ska dessutom bestämmelserna i miljöskyddslagen och hälsoskyddslagen (763/1994) och bestämmelser som utfärdats med stöd av dessa lagar iakttas.

Bestämmelserna i 2 mom. tillämpas inte på nedgrävning av bin, biodlingsprodukter eller sällskapsdjur.

Den som bortskaffar biprodukter genom nedgrävning eller förbränning ska föra bok i enlighet med kapitel IV avsnitt 6 i bilaga VIII till genomförandeförordningen. Bokföring krävs dock inte när det gäller nedgrävning av sällskapsdjur eller hela kadaver av hästdjur.

Vid sjukdomsfall ska en anmälan om nedgrävningen av biprodukter göras till regionförvaltningsverket innan nedgrävningen sker.

Kommunalveterinären ska utan dröjsmål anmäla till regionförvaltningsverket om väsentliga brister i efterlevnaden av denna förordning som kommer till kommunalveterinärens kännedom.

Regionförvaltningsverket ska utan dröjsmål anmäla till Livsmedelssäkerhetsverket om väsentliga brister i efterlevnaden av denna förordning som kommer till regionförvaltningsverkets kännedom.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2012. Bestämmelserna i 5 § 1 mom. tillämpas från och med den 1 juli 2012. Förordningens 8 § är i kraft till och med den 31 december 2012.

Genom denna förordning upphävs jord- och skogsbruksministeriets förordning om bortskaffande av animaliska biprodukter på avlägsna områden och bortskaffande av döda sällskapsdjur (1374/2004).