352/2010

I denna lag föreskrivs om institutionernas, myndigheternas och organens behörighet och uppgifter samt om elektroniskt informationsutbyte vid tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen.

I denna lag avses med

Vad som i denna lag föreskrivs om en medlemsstat gäller också andra stater där grundförordningen eller tillämpningsförordningen tillämpas.

I Finland är social- och hälsovårdsministeriet den behöriga myndighet som avses i artikel 1 led m i grundförordningen.

I grundförordningens artikel 1 q led i och ii avsedda behöriga institutioner i Finland är enligt social trygghetsförmån

I grundförordningens artikel 1 q led iii avsedda behöriga institutioner i Finland som utses av den behöriga myndigheten är

Pensionsskyddscentralen och Folkpensionsanstalten är de organ enligt artikel 16 i grundförordningen som utses av den behöriga myndigheten vid överenskommelse om undantag från den tillämpliga lagstiftningen i de fall som avses i 1 mom. På begäran av den berörda personen eller dennes arbetsgivare ska en ansökan som gäller tillämplig lagstiftning överföras till social- och hälsovårdsministeriet som avgör frågan i egenskap av behörig myndighet.

I grundförordningens artikel 1 q led iii avsedda behöriga institutioner i Finland som utses av den behöriga myndigheten är arbets- och näringsbyråerna, när artikel 55.4 i tillämpningsförordningen och artikel 64.1 led a i grundförordningen tillämpas.

I Finland är arbets- och näringsbyråerna de arbetsförmedlingar som avses i grundförordningen och tillämpningsförordningen.

I grundförordningens artikel 1 led r avsedda institutioner på bosättningsorten och på vistelseorten i Finland är enligt social trygghetsförmån

Förbindelseorgan enligt artikel 1.2 led b i tillämpningsförordningen är i Finland

I Finland är Pensionsskyddscentralen den kontaktinstitution som avses i artikel 47 i tillämpningsförordningen.

I Finland är Pensionsskyddscentralen den utsedda institution som avses i artikel 75.2 i tillämpningsförordningen när det är fråga om att en institution i en annan medlemsstat har begärt indrivning av försäkringspremier.

Pensionsskyddscentralen svarar för att utbetalningar som i denna lag avsedda myndigheter och institutioner eller myndigheter som beviljar utkomststöd har gjort till för stort belopp drivs in från pensioner som beviljas av någon annan medlemsstat.

Pensionsskyddscentralen ska utfärda följande intyg och handlingar:

Folkpensionsanstalten ska utfärda följande intyg och handlingar:

Den behöriga arbetslöshetskassan ska utfärda följande intyg:

Den behöriga olycksfallsförsäkringsanstalten ska utfärda intyg enligt artikel 33 i tillämpningsförordningen om rätt till vårdförmåner vid olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar.

Arbets- och näringsbyråerna ska utfärda följande intyg:

På begäran av Skatteförvaltningen ska Folkpensionsanstalten intyga huruvida den berörda personen är försäkrad i Finland enligt sjukförsäkringslagen eller, om Finland svarar för sjukvårdskostnaderna för personen, enligt grundförordningen.

På begäran av en enhet som tillhandahåller offentlig hälso- och sjukvård och offentliga sjukhustjänster eller den berörda personen ska Folkpensionsanstalten utreda personens rätt att få vård och på grundval av artikel 19.2 i tillämpningsförordningen utfärda ett intyg över rätten att få vårdförmåner i Finland. Folkpensionsanstalten kan också utfärda intyget på eget initiativ. Intyget är bindande för enheter som tillhandahåller offentlig hälso- och sjukvård och offentliga sjukhustjänster.

Folkpensionsanstalten beviljar åt en person det tillstånd till vård som är lämplig utanför medlemsstaten där personen är bosatt, som avses i artikel 26 i tillämpningsförordningen, utifrån ett bindande utlåtande från en enhet som tillhandahåller offentlig hälso- och sjukvård och offentliga sjukhustjänster.

Ändring i Folkpensionsanstaltens beslut om tillstånd som avses i 1 mom. får sökas så som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996).

I Finland finns den kontaktpunkt som avses i artikel 1.2 i tillämpningsförordningen vid Folkpensionsanstalten.

De myndigheter, institutioner och organ som denna lag gäller ska i sitt elektroniska informationsutbyte anlita kontaktpunkten enligt vad som bestäms i artikel 4 i tillämpningsförordningen.

För verksamheten som kontaktpunkt ska Folkpensionsanstalten ha nödvändig datateknisk kapacitet, se till att informationsutbytet håller tillräckligt hög nivå i fråga om informationssäkerhet och ha hand om kontaktpunktens informationssystem för de myndigheters, institutioners och organs räkning som avses i denna lag. Folkpensionsanstalten kan också tillhandahålla tjänster för informationssystemet för dessa myndigheter, institutioner och organ.

Folkpensionsanstalten ska svara för den allmänna verksamheten på kontaktpunkten, se till att verksamheten är lagenlig och dessutom svara för att uppgifterna i informationssystemet är användbara, integrerade och är oförändrade och att de skyddas, bevaras och i förekommande fall förstörs.

Folkpensionsanstalten ska se till att det vid kontaktpunkten finns nödvändiga reservsystem med tanke på störningar i verksamheten och verksamheten under exceptionella förhållanden.

Folkpensionsanstalten ska samla in logguppgifter för kontroll av hur i uppgifterna i informationssystemet används.

Folkpensionsanstalten ska föra statistik över de elektroniska handlingar som kontaktpunkten behandlar och förmedlar för att fördela de kostnader som avses i 25 §.

Varje myndighet, institution och organ är registeransvarig för de av sina egna uppgifter som behandlas i informationssystemet vid kontaktpunkten och svarar för att samla in logguppgifter om sina egna uppgifter och om de elektroniska handlingar som förmedlas till dem eller som de får tillgång till via kontaktpunkten för att det ska kunna kontrolleras hur uppgifterna används.

Folkpensionsanstalten ska utan dröjsmål ge inkomna elektroniska handlingar vidare till de behöriga myndigheterna, institutionerna eller organen.

Myndigheterna, institutionerna och organen har rätt att ur informationssystemet få elektroniska handlingar som ingår i deras behörighet och som behövs för att de ska kunna tillämpa grundförordningen och tillämpningsförordningen.

I egenskap av institution som driver kontaktpunkten har Folkpensionsanstalten rätt att öppna inkomna elektroniska handlingar, om det är nödvändigt för att ta reda på vem som är behörig institution eller behörigt förbindelseorgan eller för att tillhandahålla en tjänst som avses i 17 § 1 mom. Folkpensionsanstalten har också rätt att öppna en elektronisk handling om den inte har behandlats eller det finns någon annan särskild orsak att öppna den.

Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund och Pensionsskyddscentralen har rätt att öppna elektroniska handlingar som ingår i deras behörighet, om det är nödvändigt för att ta reda på vem som är behörig olycksfallsförsäkringsanstalt eller arbetspensionsanstalt.

Var och en har rätt att kontrollera vilka uppgifter och vilka elektroniska handlingar enligt denna lag som har lagrats i informationssystemet om honom eller henne. Bestämmelser om denna rätt finns i 26―28 § i personuppgiftslagen (523/1999).

För verksamheten vid kontaktpunkten har Folkpensionsanstalten rätt att behandla uppgifter i informationssystemet i överensstämmelse med användningsändamålet för systemet.

I arkivlagen (831/1994) eller annan lagstiftning föreskrivs om bestämmande av förvaringstiden för handlingar.

För verksamheten vid kontaktpunkten har Folkpensionsanstalten rätt att trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i rätten till information få de uppgifter som avses i 13 § i lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster (661/2009) och tillägg, ändringar och korrigeringar till dem, med undantag av de uppgifter som avses i 11, 15 och 17―20 punkten i 1 mom. i den nämnda paragrafen samt andra kontaktuppgifter enligt 22 punkten samt yrke. Dessutom har Folkpensionsanstalten rätt att få de uppgifter som avses i 17 § 1 mom. 1 och 3 punkten i den nämnda lagen och tillägg, ändringar och korrigeringar till dem.

Folkpensionsanstalten har rätt att få de uppgifter som avses i 1 mom. avgiftsfritt. Om uppgifterna ska vara i ett bestämt format och detta orsakar den som lämnar ut uppgifterna väsentliga merkostnader, ska kostnaderna emellertid ersättas.

För utveckling, administration och kostnadsfördelning i fråga om det elektroniska informationsutbytet ska social- och hälsovårdsministeriet för tre år i sänder tillsätta en samarbetsgrupp med sex medlemmar. Social- och hälsovårdsministeriet, arbets- och näringsministeriet, Folkpensionsanstalten, Pensionsskyddscentralen, Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund och Arbetslöshetskassornas samorganisation ska vara företrädda i samarbetsgruppen. Utöver medlemmarna kan social- och hälsovårdsministeriet förordna högst två experter på förslag av de aktörer som är företrädda i gruppen. Samarbetsgruppen ska ha tillräckligt stor sakkunskap i Europeiska unionens lagstiftning om social trygghet, den nationella lagstiftningen om social trygghet och informationssystem.

Samarbetsgruppen ska inom sig välja en ordförande. Den ska sammanträda minst två gånger om året och alltid när en företrädd aktör kräver det.

Samarbetsgruppen ska följa hur det elektroniska informationsutbytet fungerar, bedöma behovet av ändringar och utvecklingsåtgärder och senast inom september månad varje år enhälligt fastställa en årlig plan inklusive kostnadskalkyl för utvecklande av kontaktpunkten och genomförande av ändringarna.

Samarbetsgruppen ska årligen fastlägga de årliga utfallen och de totala faktiska kostnaderna för det elektroniska informationsutbytet, den allmänna administrationen av kontaktpunkten och de anlitade tjänsterna.

Samarbetsgruppen ska årligen senast inom april månad lämna social- och hälsovårdsministeriet ett förslag till kostnadsandel för varje aktör enligt vad som föreskrivs i 25 §.

De gemensamma kostnaderna för användning och administration av kontaktpunkten ska årligen fördelas mellan de aktörer som har deltagit i informationsutbytet utifrån omfattningen på informationsutbytet och de anlitade tjänsterna. Kostnadsfördelningen ska då grunda sig på de totala faktiska kostnaderna och utfallen året innan.

Kostnaderna för utveckling, underhåll och ändringar ska fördelas mellan aktörerna utifrån hur mycket arbete de har orsakat. De gemensamma kostnaderna ska fördelas i relation till kostnaderna för användning och administration. Den berörda aktören ska stå för kostnaderna om en ändring bara gäller en aktör.

Kostnaderna för att bygga upp kontaktpunkten ska fördelas mellan aktörerna utifrån den arbetsmängd som respektive aktörers andel har orsakat. De gemensamma kostnaderna ska fördelas i relation till de beräknade kostnaderna för användning och administration.

På förslag av samarbetsgruppen ska social- och hälsovårdsministeriet fastställa de årliga utfall som avses i 24 § och kostnadsandelen för varje aktör utifrån dem.

Varje aktör ska årligen senast inom juni månad betala sin andel av kostnaderna till Folkpensionsanstalten efter det att kostnadsandelarna har fastställts.

Folkpensionsanstalten ska av statliga medel i enlighet med artikel 35 i grundförordningen och artiklarna 62―69 i tillämpningsförordningen ersätta den institution i en annan medlemsstat som har gett ut vårdförmåner för kostnaderna för förmånerna. Ersättningarna ska ges ut enligt de förfaranden som anges i 15 kap. i sjukförsäkringslagen.

Folkpensionsanstalten kan vidta åtgärder för att driva in de kostnader som staten har åsamkats för vård med stöd av det europeiska sjukvårdskortet hos den som har använt sjukvårdskortet, trots att han eller hon visste eller borde ha vetat att kortet inte får användas.

Folkpensionsanstalten kan låta bli att driva in kostnaderna helt eller delvis, om det anses vara skäligt eller om kostnaderna för användningen av kortet är små för staten. Dessutom kan Folkpensionsanstalten låta bli att driva in kostnaderna efter ett beslut om att driva in kostnaderna också när det inte längre är ändamålsenligt att fortsätta driva in kostnaderna med hänsyn till personens ekonomiska situation eller när det skulle medföra oskäligt stora kostnader i relation till fordringen att fortsätta driva in kostnaderna.

Ett lagakraftvunnet beslut om indrivning får verkställas på samma sätt som en lagakraftvunnen dom.