Lag om ändring av lagen om specialiserad sjukvård
- Typ av författning
- Lag
- Meddelats
- Ursprunglig publikation
- Häfte 182/2010 (Publicerad 31.12.2010)
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
I enlighet med riksdagens beslut
upphävs i lagen om specialiserad sjukvård ( 1062/1989 ) 2 §, 9 § 1 mom., 3 kap., 14 §, 15 § 2 mom., 30 a, 31, 31 a, 33, 33 a, 34, 35, 35 a och 36 §, 8 kap., 42, 43, 43 a, 44 , 44 a, 45―47, 47 a, 47 b, 48 och 49 §, 12 kap. samt 56 a och 59 §, av dem 14 § sådan den lyder delvis ändrad i lag 1487/1992, 15 § 2 mom. och 43 b § sådana de lyder i lag 294/2006, 30 a § sådan den lyder i lag 419/2007, 31, 31 a och 43 a § sådana de lyder i lag 856/2004, 33 § sådan den lyder i lagarna 785/1992, 652/2000 och 432/2003, 33 a § sådan den lyder i lag 432/2003, 35 § sådan den lyder delvis ändrad i lag 241/1999, 35 a § sådan den lyder i lag 126/1995, 42 § sådan den lyder i lagarna 1487/1992 och 419/2007, 43 § sådan den lyder i lag 1487/1992, 44 a § sådan den lyder i lagarna 908/1992 och 302/1995, 47 § sådan den lyder i lagarna 1115/1999 och 1227/2004, 47 a § sådan den lyder i lagarna 1115/1999 och 784/2009, 47 b § sådan den lyder i lagarna 1115/1999, 1227/2004 och 1548/2009, 56 a § sådan den lyder i lag 279/2002 och 59 § sådan den lyder i lag 856/2004, samt
ändras 1 §, 3 § 1 mom., den finska språkdräkten i 4 §, 13 §, 16 § 1 mom., 18 § 3 mom., 21 § 3 mom., 28 § 1―3 mom., 30 §, 51 § 1 mom., 52 § 1 mom., 53 § 1 mom. och 58 §, av dem 1 § sådan den lyder delvis ändrad i lagarna 606/1991 och 1049/1993, 3 § 1 mom. sådant det lyder i lag 1127/1998, 4 § sådan den lyder i lag 1714/2009, 28 § 1―3 mom. sådana de lyder i lag 748/1992, 30 § sådan den lyder delvis ändrad i lag 294/2006 och 51 § 1 mom., 52 § 1 mom. och 53 § 1 mom. sådana de lyder i lag 1548/2009, som följer:
1 §
Bestämmelser om ordnande av specialiserad sjukvård och av verksamhet i anslutning till den finns i denna lag. Bestämmelser om innehållet i servicen och verksamheten finns i hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010).
3 §
Den kommun som enligt lagen om hemkommun (201/1994) är en persons hemkommun skall sörja för att personen får behövlig specialiserad sjukvård i enlighet med hälso- och sjukvårdslagen. För ordnande av specialiserad sjukvård i enlighet med denna förpliktelse ska kommunen höra till en samkommun för ett sjukvårdsdistrikt.
13 §
Om det är ändamålsenligt med tanke på ett varaktigt ordnande av specialiserad sjukvård, får två eller flera samkommuner för ett sjukvårdsdistrikt komma överens om att gemensamt inrätta och svara för ett sjukhus eller en del av ett sjukhus eller en separat verksamhetsenhet. Sjukhuset, sjukhusdelen eller den separata verksamhetsenheten är i den samkommunens besittning inom vars område sjukhuset eller enheten finns.
Nås inte överenskommelse om gemensamt inrättande av sjukhus, del av sjukhus eller separat verksamhetsenhet som ordnandet av specialiserad sjukvård ska anses kräva, får statsrådet besluta om dess inrättande och med opartiskt beaktande av samkommunens intressen meddela behövliga bestämmelser om villkoren för samarbetet. Även en medlemskommun i en samkommun får till statsrådet framställa förslag om samarbete.
16 §
Till en samkommuns förbundsfullmäktige väljer medlemskommunernas fullmäktige medlemmar som följer:
Kommunens invånarantal enligt senaste mantalsskrivning | Antal medlemmar |
högst 2 000 | 1 |
2 001― 8 000 | 2 |
8 001― 25 000 | 3 |
25 001―100 000 | 4 |
100 001―400 000 | 5 |
400 001 eller flera | 6 |
18 §
I ett sjukvårdsdistrikt som omfattar kommuner med olika språk och tvåspråkiga kommuner ska det finnas en nämnd med uppgift att utveckla och samordna den specialiserade sjukvården för den språkliga minoriteten i distriktet och den utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal som ges på minoritetens språk. Till medlemmar i nämnden ska väljas personer som representerar sjukvårdsdistriktets kommuner med minoritetens språk och befolkningen med minoritetens språk i tvåspråkiga kommuner. På nämndens medlemmar tillämpas inte 81 § 4 mom. och 82 § i kommunallagen (365/1995).
21 §
Andra direktioner inom ett delansvarsområde med minoritetens språk än de som anges i 2 mom. ska ha en sektion för den språkliga minoriteten, som behandlar de ärenden som gäller specialiserad sjukvård och utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal som ordnas på minoritetens språk. I instruktionen kan det bestämmas att till sektionen också ska höra extra medlemmar som utses särskilt för sitt uppdrag av förbundsfullmäktige och suppleanter för dem. Sektionsmedlemmarna ska representera sjukvårdsdistriktets språkliga minoritet.
28 §
Professorerna vid universitetets medicinska utbildningsenhet på universitetssjukhuset kan efter att ha gett samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt sitt samtycke samtidigt inneha en bitjänst eller bibefattning som överläkare vid sjukhuset. Andra lärare vid universitetet kan efter att ha gett samkommunen sitt samtycke samtidigt inneha en läkartjänst eller annan bitjänst eller bibefattning vid sjukhuset, i enlighet med vad samkommunen närmare bestämmer.
Står en professor inte till förfogande för skötseln av en överläkares uppgifter eller anser samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt att det finns särskilda skäl, kan samkommunen för högst fem år i sänder till överläkare i stället för professorn förordna en biträdande professor vid universitetet eller en tjänsteinnehavare vid sjukhuset som har minst docentkompetens.
Vid universitetssjukhus kan även finnas någon annan överläkare som valts av samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt än en tjänsteinnehavare vid universitetet.
30 §
Sjukhus och andra verksamhetsenheter i samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt ska i första hand användas för att bereda invånarna i samkommunens medlemskommuner sjukvård, om inte något annat följer av arrangemangen enligt 13 § och 15 § 1 mom. i denna lag eller avtalen enligt 34, 43 och 44 § i hälso- och sjukvårdslagen.
Den som är i brådskande behov av sjukvård ska likväl trots 1 mom. alltid beredas sjukvård.
51 §
Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och regionförvaltningsverket kan inspektera verksamheten enligt denna lag eller hälso- och sjukvårdslagen i en samkommun för ett sjukvårdsdistrikt samt de verksamhetsenheter och lokaler som används vid ordnandet av verksamheten, när det finns grundad anledning att förrätta en inspektion. Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården kan dessutom av grundad anledning ålägga regionförvaltningsverket att förrätta en inspektion. En inspektion får förrättas utan förhandsanmälan.
52 §
Upptäcks brister eller andra missförhållanden som äventyrar patientsäkerheten i ordnandet eller genomförandet av den specialiserade sjukvården eller strider verksamheten i övrigt mot denna lag eller hälso- och sjukvårdslagen, kan Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården eller regionförvaltningsverket meddela föreläggande om hur de ska avhjälpas. När föreläggande meddelas ska det utsättas en tid inom vilken de behövliga åtgärderna ska vidtas. Om patientsäkerheten så kräver kan det bestämmas att verksamheten omedelbart ska avbrytas eller användningen av en verksamhetsenhet, en del av den eller en anordning förbjudas omedelbart.
53 §
Om det vid styrningen och övervakningen av den specialiserade sjukvården konstateras att en samkommun för ett sjukvårdsdistrikt vid ordnandet eller genomförandet av verksamhet enligt denna lag eller hälso- och sjukvårdslagen har förfarit felaktigt eller underlåtit att fullgöra sin skyldighet, kan Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och regionförvaltningsverket ge samkommunen eller den tjänsteinnehavare eller befattningshavare som ansvarar för den felaktiga verksamheten en anmärkning för framtiden.
58 §
En samkommun för ett sjukvårdsdistrikt är skyldig att lämna statliga och kommunala myndigheter sådana upplysningar och utredningar om sin verksamhet enligt denna lag och hälso- och sjukvårdslagen som ska anses behövliga för att myndigheterna ska kunna fullgöra sina uppgifter på behörigt sätt.
Denna lag träder i kraft den 1 maj 2011. De genom denna lag upphävda 47 och 47 a § tillämpas dock fram till och med den 31 december 2011 på ersättningar för hälsovetenskaplig forskning på universitetsnivå.
Åtgärder som krävs för verkställigheten av den lag får vidtas innan lagen träder i kraft.
RP 90/2010
ShUB 40/2010
RSv 244/2010
Helsingfors den 30 december 2010
Republikens PresidentTARJA HALONENOmsorgsministerPaula Risikko