1617/2009

Försvarsmakten har rätt att tillfälligt använda andra fastigheter än fastigheter som stadigvarande används av försvarsmakten, om det är nödvändigt med tanke på militär övningsverksamhet eller en höjning av försvarsberedskapen. Försvarsmakten får dock inte orsaka egendom onödig olägenhet eller skada.

Försvarsmakten har dock inte rätt att använda bostadshus eller därtill hörande gårdsplaner och trädgårdar, odlingsmark före skörden eller försöksfält inom jord- och skogsbruket.

I fråga om försvarsmaktens användning av fastigheter enligt 1 mom. ska det ingås en muntlig eller skriftlig överenskommelse med fastighetens ägare eller innehavare. Om någon överenskommelse inte kan nås, kan försvarsmaktens regionala eller lokala förvaltningsmyndighet eller den som leder övningen besluta om användningen av fastigheten.

Om försvarsmakten på en och samma gång behöver få ett vidsträckt område till sitt förfogande, där det finns ett betydande antal fastigheter eller fastigheter med ett betydande antal ägare eller innehavare, kan försvarsmaktens regionala eller lokala förvaltningsmyndighet eller den som leder övningen besluta om användningen av fastigheterna. Beslutet kan då delges genom offentlig delgivning enligt förvaltningslagen (434/2003).

För skada som användningen av en fastighet orsakat betalas ersättning enligt gängse pris till fastighetens ägare eller innehavare. Ändring i ett ersättningsbeslut och i ett beslut som gäller användning av fastigheter får sökas genom besvär enligt förvaltningsprocesslagen (586/1996). Oavsett överklagande ska den del av ersättningen som är ostridig utan dröjsmål betalas till den ersättningsberättigade. Ett beslut som gäller användning av en fastighet kan iakttas även om det överklagas, om inte förvaltningsdomstolen förbjuder verkställigheten. En tvist som gäller en överenskommelse om användning av en fastighet behandlas som ett förvaltningstvistemål i förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen.

Landet är indelat i militärlän. Staben för ett militärlän är en regional förvaltningsmyndighet som lyder under arméstaben. En regionalbyrå är en regional förvaltningsmyndighet som lyder under staben för ett militärlän. I fråga om indelningen av landet i militärlän och regionalbyråer föreskrivs genom förordning av statsrådet.

Presidenten beslutar som militärt utnämningsärende om utnämning av andra än i 1 mom. avsedda officerare och av militärprofessorer och om förordnande av en officer till uppgiften som adjutant för republikens president. Presidenten fattar beslut i militära utnämningsärenden på föredragning av kommendören för försvarsmakten. Besluten kontrasigneras av kommendören för försvarsmakten. När ett sådant ärende föredras för presidenten har försvarsministern rätt att vara närvarande och uttala sin uppfattning om saken.

En professor och en militärprofessor ska bedriva och leda vetenskaplig forskning, ge anknytande undervisning och följa den vetenskapliga utvecklingen, samverka med det övriga samhället och delta i internationellt samarbete inom sitt område.

En professur och en militärprofessur ska ledigförklaras offentligt. En professur och en militärprofessur kan tillsättas genom kallelse utan att den ledigförklaras, när någon som är meriterad kan kallas till professuren eller när den ska tillsättas på viss tid. Bara den som obestridligen uppfyller behörighetsvillkoren kan utnämnas efter kallelse.

Utlåtande om behörigheten och meriter hos de sökande och hos dem som kallas till en professur ska begäras av minst två sakkunniga före tillsättning, om en person utnämns till en tjänst eller till ett tjänsteförhållande för viss tid, minst två år. I fråga om de sakkunniga ska bestämmelserna om jäv i 27―29 § i förvaltningslagen tillämpas. I Försvarshögskolans instruktion bestäms det om val av sakkunniga samt om deras verksamhet och uppgifter.

Närmare bestämmelser om förfarandet för tillsättning av en professur och en militärprofessur finns i Försvarshögskolans instruktion.

Avgångsåldern för en tjänsteman i militär tjänst är

Av tungt vägande skäl och med tjänstemannens samtycke kan huvudstaben besluta att en tjänsteman kan fortsätta i tjänsten en viss tid efter avgångsåldern. Detta gäller dock högst till dess att en tjänsteman fyller 68 år, en tjänsteman med en militärtjänst som militärprofessor fyller 63 år och en tjänsteman med en militärtjänst fyller 55 år.