736/2008

Denna förordning gäller slutförvaring av använt kärnbränsle och annat kärnavfall som härstammar från en kärnanläggning i utrymmen som byggs i berggrunden.

Denna förordning tillämpas också på sådant radioaktivt avfall som avses i 10 § i strålskyddslagen (592/1991) om det placeras i ett utrymme för slutförvaring av kärnavfall enligt 1 mom.

Bestämmelserna om hantering och lagring av använt kärnbränsle och annat kärnavfall i en kärnanläggning i anslutning till ett kärnkraftverk finns i statsrådets förordning om säkerheten vid kärnkraftverk (733/2008).

I denna förordning avses med

En kärnavfallsanläggning och driften av den ska planeras så att

Vid tillämpningen av denna paragraf beaktas inte stråldoser som förorsakas av naturliga radioaktiva ämnen som frigörs från stenmaterialet och grundvattnet i slutförvaringsanläggningens utrymmen under markytan.

Slutförvaringen av kärnavfallet ska planeras så att de strålningseffekter som orsakas av sådana utvecklingsförlopp som ska anses sannolika inte överstiger gränsvärdena enligt 2 och 3 mom.

Under en granskningsperiod, under vilken den strålning som människor exponeras för kan bedömas tillräckligt tillförlitligt och vilken ska vara minst flera tusen år lång, ska

Under de granskningsperioder som följer på den i 2 mom. avsedda perioden ska långtidsmedelvärdena för de mängder radioaktiva ämnen som läcker ut i biosfären från kärnavfallet som slutförvaras underskrida de maximivärden som Strålsäkerhetscentralen ställer särskilt för varje radionuklid. Gränsvärdena ska ställas så att

Betydelsen av osannolika händelser som försvagar långtidssäkerheten ska utredas genom en granskning av hur realistiska och sannolika dessa händelser är och vilka eventuella följder de har. När det är möjligt ska det i fråga om dessa händelser bedömas hur godtagbara de förväntade värdena av strålningseffekterna så att de jämförs med gränsvärdena enligt 4 § för årsdosen och mängden radioaktiva ämnen som läcker ut.

Det använda kärnbränslet och annat kärnavfall ska hanteras och förpackas i enlighet med kraven beträffande slutförvaring. Avfallsförpackningarna ska klassificeras efter deras egenskaper. Sådana gränsvärden och andra kvalitetskrav som behövs med tanke på kärnavfallsanläggningens säkra drift och långtidssäkerheten hos slutförvaringen och som avfallsförpackningarna ska uppfylla ska anges för varje klass.

En kärnavfallsanläggning ska ha effektiva strålskyddsarrangemang för begränsande av personalens och omgivningens exponering för strålning. Vid hanteringen av avfallet ska läckage av radioaktiva ämnen ut i anläggningsutrymmena och omgivningen förhindras eller begränsas vid behov genom isolerings-, uppsamlings- och filtersystem. Vid hanteringen av använt kärnbränsle eller annat kraftigt strålande kärnavfall ska tillräckligt strålskydd garanteras genom distanshantering och strålningsskydd.

Vid hanteringen av använt kärnbränsle ska skador på bränslet och uppkomsten av självuppehållande kedjereaktion av fissioner förhindras med stor säkerhet samt tillräcklig nedkylning av bränslet säkras.

System, konstruktioner och anordningar i en kärnavfallsanläggning ska klassificeras utgående från deras betydelse för säkerheten vid driften av anläggningen och slutförvaringens långtidssäkerhet. Den kvalitet som förutsätts av varje objekt som klassificeras samt de kontroller och prov som behövs för att fastställa kvaliteten ska vara tillräckliga med beaktande av objektets betydelse för säkerheten.

Driftsstörningar och olyckor ska förebyggas genom tillämpning av beprövad eller i övrigt omsorgsfullt undersökt, högklassig teknik vid planering, byggande och drift av en kärnavfallsanläggning. I kärnavfallsanläggningar ska det finnas system med hjälp av vilka man snabbt och tillförlitligt upptäcker driftsstörningar och olyckssituationer samt förhindrar att situationen förvärras. Beredskap att lindra följderna av eventuella olyckor ska upprätthållas med effektiva tekniska och administrativa arrangemang.

I kärnavfallsanläggningen säkras de funktioner som vid fel skulle kunna resultera i att radioaktiva ämnen i betydande utsträckning släpps ut eller att anläggningens personal exponeras för strålning. Säkerställandet av de funktioner som är viktiga med tanke på säkerheten ska i första hand baseras på naturliga säkerhetsegenskaper samt system och andordningar som inte kräver någon yttre drivkraft och som, om drivkraften går förlorad, intar ett säkerhetsläge.

Vid planeringen av en kärnavfallsanläggning ska hänsyn tas till verkningar som beror på naturfenomen eller andra händelser utanför anläggningen som ska anses möjliga. Som händelser utanför anläggningen ska även beaktas lagstridig verksamhet i syfte att skada anläggningen.

I en kärnavfallsanläggning ska genom placering och skyddande av system samt operativa metoder säkerställas att eldsvådor, explosioner eller andra händelser inom anläggningen inte hotar säkerheten.

Flyttningen av avfallsförpackningarna till slutförvaringsutrymmet ska genomföras så att risken för olyckor är liten och att förpackningarna inte skadas på ett sätt som inverkar på långtidssäkerheten.

En slutförvaringsförpackning för använt kärnbränsle ska utformas så att det inte heller i slutförvaringsförhållanden är möjligt att det uppstår en självuppehållande kedjereaktion av fissioner.

Slutförvaringsåtgärderna ska åtskiljas från brytnings- och byggnadsarbetena vid en slutförvaringsanläggning så att dessa inte inverkar menligt på säkerheten vid anläggningens drift eller långtidssäkerheten hos avfallet som slutförvaras.

För driften av slutförvaringsanläggningen ska ett forsknings- och kontrollprogram för säkerställande av långtidsfunktionen av barriärerna göras upp.

Uppgifterna om avfall som placerats i slutligt förvar ska lagras på en datafil som ska innehålla uppgifter om varje avfallsförpackning inklusive uppgift om arten av avfall, radioaktiva ämnen, förpackningens placering i slutförvaringsutrymmet samt andra uppgifter som behövs. Strålsäkerhetscentralen ska på ett bestående sätt ordna lagringen av uppgifterna om slutförvaringsanläggningen och avfallet som slutförvaras.

Omkring slutförvaringsanläggningen ska reserveras ett tillräckligt stort skyddsområde som är nödvändigt med tanke på sådana åtgärdsförbud som avses i 63 § 1 mom. 6 punkten i kärnenergilagen.

Slutförvaringen ska genomföras stegvis med särskilt beaktande av de omständigheter som inverkar på långtidssäkerheten. Vid planeringen av konstruktion, drift och nedläggning av en slutförvaringsanläggning ska man beakta den minskning av aktiviteten i använt kärnbränsle som sker vid mellanlagring samt möjligheten att utnyttja högklassig teknik och vetenskaplig kunskap samt behovet att säkra långtidssäkerheten genom undersökningar och uppföljningsmätningar. De olika skedena i slutförvaringen får dock inte skjutas upp i onödan.

Långtidssäkerheten vid slutförvaringen ska grunda sig på barriärfunktioner som åstadkoms av flera barriärer som kompletterar varandra på så sätt att brister i en barriärs funktionsförmåga eller en geologisk förändring som kan förutses inte äventyrar långtidssäkerheten.

Barriärfunktionerna ska effektivt förhindra att radioaktiva ämnen i slutförvar läcker ut i berggrunden under en period vars längd beror på hur länge radioaktiviteten i avfallet består. När det gäller kortlivat avfall ska perioden i fråga var minst flera hundra år och när det gäller långlivat avfall minst flera tusen år.

Egenskaperna hos berggrunden på slutförvaringsplatsen ska som helhet vara gynnsamma för isolering av radioaktiva ämnen från biosfären. En plats som har något särdrag som är uppenbart ogynnsamt med tanke på långtidssäkerheten får inte väljas som slutförvaringsplats.

På den planerade slutförvaringsplatsen ska finnas tillräckligt stora och hela volymer i berggrunden där slutförvaringsutrymmena kan byggas. För planeringen av slutförvaringsutrymmena och inhämtandet av de utgångsdata som behövs vid säkerhetsanalyserna ska egenskaperna hos berggrunden på slutförvaringsplatsen utredas förutom genom undersökningar av markytan dessutom genom undersökningar på planerat slutförvaringsdjup.

Placeringen, brytningsarbetena, byggandet och förslutandet av de underjordiska utrymmena ska genomföras så att berggrunden på bästa möjliga sätt bevarar de egenskaper som är viktiga med tanke på långtidssäkerheten.

Slutförvaringsutrymmena ska placeras på ett djup som är ändamålsenligt med tanke arten av avfall och de lokala geologiska förhållandena. Målet ska vara att händelser, verksamheter och förändringar i förhållandena ovan jord endast i ringa mån inverkar på långtidssäkerheten och att det är mycket svårt för en människa att tränga sig in i slutförvaringsutrymmena.

Att säkerhetskraven beträffande driften av en kärnavfallsanläggning uppfylls ska i mån av möjlighet påvisas under provdriften. Till den del detta inte är möjligt ska säkerheten vid driften påvisas genom experimentella eller kalkylmässiga metoder eller en kombination av dessa. De kalkylmässiga metoderna ska väljas så att den faktiska risken eller skadan med stor säkerhet är mindre än vad resultaten av de kalkylmässiga metoderna visar. De kalkylmässiga metoder som används ska vara tillförlitliga och väl validerade för behandling av de händelser som ska granskas. Vid valet av de störnings- och olyckssituationer som ska studeras bör hänsyn tas till den uppskattade sannolikheten för att dylika situationer uppstår.

Att de strålsäkerhetskrav som gäller långtidssäkerheten uppfylls samt att slutförvaringsmetoden och slutförvaringsplatsen är lämpliga ska påvisas genom en säkerhetsbevisning i vilken granskas både sådana utvecklingsförlopp som ska anses sannolika och sådana osannolika händelser som försvagar långtidssäkerheten. Säkerhetsbevisningen ska grunda sig på en numerisk analys som utgår från experimentella undersökningar samt av kompletterande granskningar till den del kvantitativa analyser inte är möjliga eller i dem ingår betydande osäkerhetsfaktorer.

Iakttagandet av det gränsvärde för strålningsexponering enligt 5 § för sådana människor som blir exponerade för den största strålningen ska påvisas genom granskning av ett sådant samhälle som skaffar sig sin föda i näromgivningen till slutförvaringsplatsen och som blir exponerat för den största strålningen. Utöver verkningarna på människor ska också eventuella verkningar på djur- och växtarter granskas.

De utgångsdata och modeller som används i säkerhetsbevisningen ska grunda sig på högklassiga forskningsrön och bedömningar av sakkunniga. Utgångsdata och modeller ska i mån av möjlighet vara validerade och motsvara de förhållanden som sannolikt råder på slutförvaringsplatsen under granskningsperioden.

Vid valet av de kalkylmässiga metoder som ska användas ska utgångspunkten vara att den faktiska strålningsexponeringen och de faktiska mängderna radioaktiva ämnen som frigörs med stor säkerhet är mindre än vad resultaten av säkerhetsanalyserna visar. De osäkerhetsfaktorer som ingår i säkerhetsanalysen och deras betydelse ska bedömas separat.

En säkerhetsbevisning ska företes i samband med inlämnande av en ansökan om tillstånd att uppföra en kärnavfallsanläggning och en ansökan om drifttillstånd. Säkerhetsbevisningen ska uppdateras med 15 års intervall, om inte något annat anges i tillståndsvillkoren. Säkerhetsbevisningen ska uppdateras också innan anläggningen läggs ned slutgiltigt.

Den som har tillstånd att uppföra en kärnavfallsanläggning ska se till att anläggningen byggs i enlighet med godkända planer och förfaranden. Tillståndshavaren ska dessutom se till att också anläggningsleverantören och de underleverantörer som producerar tjänster och varor som är viktiga med tanke på säkerheten agerar på behörigt sätt.

Vid ibruktagandet av en kärnavfallsanläggning ska tillståndshavaren säkerställa att systemen, konstruktionerna och anordningarna samt anläggningen i dess helhet fungerar på det sätt som planerats. Tillståndshavaren ska se till att det finns en ändamålsenlig organisation, tillräckligt med yrkeskunnig personal och lämpliga anvisningar med tanke på den kommande driften av anläggningen.

Driften av en kärnavfallsanläggning ska baseras på skriftliga anvisningar som motsvarar anläggningens aktuella konstruktion och tillstånd. Det ska finnas anvisningar för identifiering och hantering av driftsstörningar och olyckssituationer. Betydande händelser som påverkar säkerheten ska dokumenteras så att de kan analyseras i efterhand.

De säkerhetstekniska driftsvillkoren för en kärnavfallsanläggning ska innehålla de tekniska och administrativa krav som behövs för att säkerställa att anläggningen drivs i enlighet med planeringsgrunderna. Tillståndshavaren ska driva anläggningen med beaktande av dessa krav och begränsningar, övervaka iakttagandet av dem och rapportera avvikelser från dem.

Kärnavfallsanläggningen ska ha ett program för övervakning av anläggningens skick och ett underhållsprogram för att säkerställa systemens, konstruktionernas och anordningarnas integritet och pålitliga funktion. Skriftliga föreskrifter jämte nödvändiga anvisningar ska ges om underhåll och reparation av anordningarna.

Med fortgående eller regelbundna mätningar i anläggningsutrymmena, längs eventuella betydande utsläppsrutter samt i anläggningens omgivning ska det säkerställas att de krav som gäller strålsäkerheten uppfylls vid driften av kärnavfallsanläggningen.

Vid planering, byggande, drift och nedläggning eller stängning av en kärnavfallsanläggning ska en god säkerhetskultur upprätthållas. Organisationsledningen ska genom sina beslut och åtgärder visa att den förbundit sig till sådana förfaranden och lösningar som främjar säkerheten. Personalen ska motiveras till ansvarstagande i sitt arbete och öppenhet inom arbetskollektivet ska främjas vilket sporrar till identifiering av, rapportering om och eliminering av faktorer som äventyrar säkerheten. Personalen ska erbjudas en möjlighet att delta i ett fortlöpande utvecklande av säkerheten.

De organisationer som deltar i planeringen, byggandet, driften och nedläggningen av en kärnavfallsanläggning ska ha ett ledningssystem för säkerhets- och kvalitetsledning. Ledningssystemets mål är att säkerställa att säkerheten alltid kommer i främsta rummet och att kraven beträffande kvalitetsledning motsvarar funktionens betydelse för säkerheten. Ledningssystemet ska utvärderas och utvecklas systematiskt.

Säkerhets- och kvalitetsledningen ska omfatta samtliga funktioner som inverkar på kärnavfallsanläggningens säkerhet. De krav som har betydelse med tanke på säkerheten ska identifieras för varje funktion och planerade åtgärder för uppfyllande av kraven ska beskrivas för säkerställande av att kraven uppfylls. Processerna och förfarandena ska vara systematiska och det måste finnas anvisningar om dem.

Det ska finnas systematiska förfaranden för att sådana avvikelser som är av betydelse med tanke på säkerheten ska kunna identifieras och avhjälpas.

Tillståndshavaren ska ombesörja att de egna anställda samt leverantörer, underleverantörer och andra samarbetspartner som deltar i aktiviteter som inverkar på säkerheten instrueras om, engageras i och åläggs att systematiskt tillämpa säkerhets- och kvalitetsledning.

Ledningsförhållandena i en kärnavfallsanläggnings organisation samt personalens uppgifter och det ansvar som ansluter sig till uppgifterna ska fastställas och dokumenteras. Organisationen ska förfoga över yrkeskunskap och teknisk kunskap om en säker drift av kärnavfallsanläggningen och långtidssäkerhet vid slutförvaringen av kärnavfall.

De uppgifter som är av betydelse med avseende på säkerheten ska räknas upp. För utvecklande och upprätthållande av de personers yrkeskunnande som sköter uppgifterna i fråga ska utbildningsprogram uppgöras och tillräckligheten av personalens kunskaper verifieras.

Om sådant kärnavfall som avses i kärnenergilagen placeras för slutförvaring i ett utrymme som byggs i markgrunden, ska slutförvaringen planeras och verkställas i enlighet med kraven i 3―9 samt 13―21 §. I ett utrymme som byggs i markgrunden får placeras endast mycket lågaktivt avfall med en genomsnittlig aktivitetskoncentration som inte överstiger värdet 100 kBq per kilogram och vars totalkoncentration inte överstiger de värden som anges i 6 § 1 mom. i kärnenergiförordningen.