521/2008

Denna lag tillämpas på försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag som är registrerade enligt finsk lag ( försäkringsbolag ).

Ett försäkringsbolag kan vara ett privat försäkringsaktiebolag eller privat ömsesidigt försäkringsbolag eller ett publikt försäkringsaktiebolag eller publikt ömsesidigt försäkringsbolag.

Värdepapper i ett privat försäkringsbolag får inte tas upp till sådan offentlig handel som avses i 1 kap. 3 § i värdepappersmarknadslagen (495/1989).

På försäkringsbolag tillämpas aktiebolagslagen (624/2006) enligt vad som föreskrivs i denna lag.

Bestämmelserna i aktiebolagslagen om aktier och aktiekapital i ett aktiebolag tillämpas på motsvarande sätt på garantiandelar och garantikapital i ömsesidiga försäkringsbolag, och bestämmelserna i aktiebolagslagen om aktieägare tillämpas på motsvarande sätt på delägare i ömsesidiga försäkringsbolag, om inte något annat bestäms i denna lag.

Bestämmelserna i 1 kap. i aktiebolagslagen tillämpas inte på försäkringsbolag.

Med livförsäkring avses verksamhet som hänförs till de livförsäkringsklasser som avses i lagen om försäkringsklasser (526/2008) och med skadeförsäkring verksamhet som hänförs till de skadeförsäkringsklasser som avses i den nämnda lagen.

Ett återförsäkringsbolag är ett försäkringsbolag som enbart bedriver återförsäkringsverksamhet och affärsverksamhet som är direkt anknuten till återförsäkringsverksamheten. På återförsäkringsbolag tillämpas bestämmelserna om skadeförsäkringsbolag, om inte något annat föreskrivs i denna lag.

Ett captivebolag för återförsäkring är ett återförsäkringsbolag vars syfte är att återförsäkra risker endast för den företagsgrupp till vilken bolaget självt hör. Ett återförsäkringsbolag som ägs av ett försäkringsbolag eller av en försäkringsgrupp anses dock inte vara ett captivebolag för återförsäkring.

Med delägare avses i ett försäkringsaktiebolag aktieägarna och i ett ömsesidigt försäkringsbolag försäkringstagarna samt, om inte något annat föreskrivs i bolagsordningen, garantiandelsägarna. I bolagsordningen kan det dessutom föreskrivas att försäkringstagare som tecknat sjöförsäkring eller återförsäkring inte är delägare.

En försäkringsborgenär är en försäkringstagare, försäkrad eller någon annan som hos försäkringsbolaget har en fordran som grundar sig på ett försäkringsavtal.

Med försäkringsfordran avses en fordran som ett försäkringsbolag enligt ett avtal om direkt försäkring ansvarar för gentemot försäkringstagare, försäkrade, förmånstagare eller sådana skadelidande som har rätt att kräva ersättning enligt försäkringsavtalet direkt av försäkringsbolaget, inbegripet reserver för okända skador. Som försäkringsfordringar betraktas även försäkringspremier som ett försäkringsbolag är skyldigt att återbetala till försäkringstagaren antingen med stöd av 45 § i lagen om försäkringsavtal (543/1994) eller därför att försäkringsavtalet inte har trätt i kraft eller har upphävts.

Med försäkringsholdingsammanslutning avses ett moderföretag vars huvudsakliga funktion är att förvärva och inneha andelar i dotterföretag som är försäkringsföretag eller försäkringsföretag i ett tredjeland och av vilka minst ett är ett försäkringsbolag enligt denna lag. Som försäkringsholdingsammanslutning betraktas dock inte ett sådant konglomerats holdingsammanslutning som avses i lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat (699/2004). Med företag som nämns i denna paragraf avses moderföretag, dotterföretag, försäkringsföretag och försäkringsföretag i ett tredjeland enligt definitionerna i 26 kap. 1 § i denna lag.

Med tjänsteföretag avses en sammanslutning som för ett försäkringsbolag producerar tjänster som hör till bolagets huvudsakliga verksamhet. Med tjänsteföretag avses också en sammanslutning som huvudsakligen producerar tjänster för ett eller flera försäkringsbolag genom att äga, besitta eller förvalta fastigheter. Med tjänsteföretag jämställs bostads- och fastighetssammanslutningar som är dottersammanslutningar till ett försäkringsbolag.

Med betydande bindningar avses en förbindelse som uppstår när

Om en ägarandel, ett röstetal eller en rätt att utse eller avsätta enligt 1 mom. innehas av en fysisk person tillsammans med sin make eller en person som innehavaren lever med i ett äktenskapsliknande förhållande, tillsammans med en släkting i upp- eller nedstigande led eller en sådan släktings make eller en annan person som lever med en sådan släkting i ett äktenskapsliknande förhållande eller tillsammans med en person som i övrigt på ett betydande sätt är ekonomiskt beroende av innehavaren, finns det en betydande bindning också mellan den förstnämnda personen, den person som står i ett förhållande enligt ovan i detta moment till denne och den sammanslutning eller någon annan juridisk person som avses i 1 mom.

En betydande bindning uppstår också mellan två eller flera juridiska personer i vilka samma fysiska eller juridiska person har bestämmande inflytande.

Med EES-stat avses en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Ett försäkringsbolag är en från delägarna fristående juridisk person som uppkommer genom registrering.

Delägarna i ett försäkringsbolag är inte personligen ansvariga för försäkringsbolagets förpliktelser. I försäkringsbolagets bolagsordning kan det dock föreskrivas om en delägares skyldighet att betala särskilda avgifter och tilläggsavgifter till försäkringsbolaget enligt vad som bestäms i 4 kap.

Försäkringsverksamhet får bedrivas endast av försäkringsbolag som har koncession för verksamheten. Ett försäkringsbolag som har beviljats koncession får bedriva försäkringsverksamhet enligt koncessionen även i andra stater som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet både med stöd av etableringsrätten och med stöd av rätten att fritt tillhandahålla tjänster.

Ett försäkringsbolag ska ha sitt huvudkontor i Finland.

Försäkringsbolagens verksamhet övervakas av Försäkringsinspektionen.

Försäkringsbolag får inte bedriva annan verksamhet än försäkringsverksamhet och sådan verksamhet enligt 2 kap. 16 § som anknyter till försäkringsverksamheten ( anknytande verksamhet ).

Ett försäkringsbolag som bedriver livförsäkringsverksamhet ( livförsäkringsbolag ) får inte bedriva annan försäkringsverksamhet än livförsäkring och skadeförsäkring som hör till skadeförsäkringsklasserna 1 och 2 samt återförsäkring av sådan skadeförsäkring och livförsäkring. Ett livförsäkringsbolag ska hålla den skadeförsäkringsverksamhet som det bedriver åtskild från livförsäkringsverksamheten.

Ett försäkringsbolag som bedriver skadeförsäkringsverksamhet ( skadeförsäkringsbolag ) får inte bedriva annan försäkringsverksamhet än skadeförsäkring och återförsäkring. Ett försäkringsbolag som bedriver endast sådan skadeförsäkring som hör till skadeförsäkringsklasserna 1 och 2 samt återförsäkring av sådan skadeförsäkring får dock samtidigt bedriva livförsäkring samt återförsäkring av livförsäkring. Efter att ett sådant bolag har börjat bedriva livförsäkringsverksamhet ska bestämmelserna om livförsäkringsbolag i denna lag tillämpas på bolaget.

Ett återförsäkringsbolag får inte bedriva annan försäkringsverksamhet än återförsäkring och därmed direkt sammanhängande verksamhet.

Ett försäkringsbolags verksamhetskapital, återförsäkring och övriga omständigheter som inverkar på bolagets soliditet ska ordnas på ett sätt som tryggar de försäkrade förmånerna, med beaktande av sannolika växlingar i intäkterna och kostnaderna samt övriga kalkylerbara osäkerhetsfaktorer.

Syftet med ett försäkringsaktiebolags verksamhet är att ge vinst åt aktieägarna, om inte något annat föreskrivs i bolagsordningen.

Syftet med ett ömsesidigt försäkringsbolags verksamhet är att ge vinst eller annan ekonomisk fördel åt delägarna, om inte något annat föreskrivs i bolagsordningen.

Försäkringsbolaget ska i sin strävan att ge vinst eller annan ekonomisk fördel beakta principerna för tryggande av de försäkrade förmånerna i den lagstiftning som gäller försäkringsverksamhet.

Ett försäkringsaktiebolag ska ha ett aktiekapital och ett ömsesidigt försäkringsbolag ska ha ett garantikapital eller en grundfond ( grundkapital ).

Grundkapitalet ska uppgå till minst följande belopp:

Utan hinder av bestämmelserna i 2 mom. ska grundkapitalet för ett captivebolag för återförsäkring uppgå till minst 1 000 000 euro. Grundkapitalet för ett annat återförsäkringsbolag än ett captivebolag ska uppgå till minst 3 000 000 euro.

Bestämmelser om grundkapitalet för försäkringsbolag som bedriver lagstadgad pensionsförsäkring finns i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag (354/1997).

Ett försäkringsbolags medel får betalas ut endast så som föreskrivs i denna lag.

En aktie och en garantiandel får överlåtas och förvärvas utan begränsningar, om inte något annat föreskrivs i denna lag eller i bolagsordningen.

Delägarna utövar sin beslutanderätt vid bolagsstämman. Besluten fattas med enkel majoritet av de avgivna rösterna, om inte något annat föreskrivs i denna lag eller i bolagsordningen.

Alla aktier och garantiandelar medför lika rätt i bolaget, om inte något annat föreskrivs i bo-lagsordningen.

Bolagsstämman, styrelsen, verkställande direktören eller förvaltningsrådet får inte fatta beslut eller företa någon annan åtgärd som är ägnad att ge en delägare eller någon annan en otillbörlig fördel till nackdel för försäkringsbolaget eller någon annan delägare.

Försäkringsbolagets ledning ska omsorgsfullt främja försäkringsbolagets intressen.

Delägarna kan bestämma om försäkringsbolagets verksamhet i bolagsordningen. I bolagsordningen får inte tas in föreskrifter som strider mot lag eller mot god sed.

På försäkringsbolag tillämpas bestämmelserna om aktiebolag i 2 kap. i aktiebolagslagen så som särskilt föreskrivs i detta kapitel.

För bildandet av ett försäkringsbolag ska upprättas ett avtal om bolagsbildning. På bildande av försäkringsbolag tillämpas i övrigt bestämmelserna om aktiebolag i 2 kap. 1, 2 och 4 § i aktiebolagslagen. Utöver vad som föreskrivs i nämnda 2 § ska i avtalet om bolagsbildning anges beloppet av grundkapitalet.

Om ett ömsesidigt försäkringsbolag såsom grundkapital har en grundfond

För bedrivande av försäkringsverksamhet ska ett försäkringsbolag ansöka om koncession hos Försäkringsinspektionen. Koncession beviljas för bestämda försäkringsklasser och klassgrupper. Koncessionen kan på sökandens begäran begränsas till att gälla endast en del av en försäkringsklass.

Återförsäkringsbolag beviljas i enlighet med sökandens begäran koncession antingen för återförsäkring av skadeförsäkring, återförsäkring av livförsäkring eller för all återförsäkringsverksamhet.

Koncessionen gäller inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och på sökandens begäran också utanför samarbetsområdet.

Till koncessionsansökan ska fogas

Om en koncessionsansökan gäller trafikförsäkring ska i ansökan i enlighet med 14 a § i trafikförsäkringslagen (279/1959) uppges namnen och adresserna på de skaderegleringsrepresentanter som utses i varje annan EES-stat.

Bestämmelser om koncession för försäkringsbolag som bedriver lagstadgad pensionsförsäkring finns i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag.

Ett försäkringsbolag ska hos Försäkringsinspektionen ansöka om utvidgning av koncessionen, om bolaget ämnar utvidga sin verksamhet till sådana försäkringsklasser eller klassgrupper som inte nämns i den gällande koncessionen eller om ett försäkringsbolag som har beviljats koncession inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ämnar bedriva försäkringsverksamhet utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Till anmälan ska fogas en sådan verksamhetsplan som nämns i 3 § 4 mom.

Bestämmelserna i 6 § om beviljande av koncession gäller på motsvarande sätt utvidgning av koncession.

Om ett försäkringsaktiebolag kommer att vara dotterföretag till ett försäkringsföretag, kreditinstitut eller värdepappersföretag som har beviljats koncession i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller dotterföretag till moderföretaget för ett försäkringsföretag, kreditinstitut eller värdepappersföretag som har beviljats koncession i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller om samma fysiska eller juridiska personer kommer att ha bestämmande inflytande såväl i det försäkringsbolag som ska bildas som i ett försäkringsföretag, kreditinstitut eller värdepappersföretag som har beviljats koncession i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, ska Försäkringsinspektionen begära utlåtande om ansökan också av den myndighet som utövar tillsyn över försäkringsverksamheten i staten i fråga.

I den begäran om utlåtande som avses i 1 mom. ska den som ger utlåtandet uppmanas att särskilt bedöma aktieägarnas lämplighet samt det goda anseendet och erfarenheten hos chefer som deltar i ledningen för ett annat företag i samma grupp samt att lämna de upplysningar som gäller dessa omständigheter och som är relevanta när det gäller att bevilja koncession eller utöva tillsyn över försäkringsbolaget.

Försäkringsinspektionen ska inom sex månader efter att en ansökan enligt 3 § har anhängiggjorts och de handlingar och redogörelser som behövs för avgörandet av ärendet har inlämnats besluta om koncession ska beviljas eller förvägras.

Koncession ska beviljas, om

Om försäkringsbolaget hör till ett finans- och försäkringskonglomerat vars moderföretag inte har hemort i Finland och som inte är ett konglomerat som avses i 6 § 1 eller 2 mom. i lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat, är en ytterligare förutsättning för beviljande av koncession att man kan säkerställa att en utländsk myndighet har tillräcklig behörighet att övervaka hela konglomeratet på ett sätt som motsvarar denna lag eller att försäkringsbolagets tillhörighet till ett sådant konglomerat inte på något annat sätt äventyrar stabiliteten i bolagets verksamhet. Försäkringsbolagets tillhörighet till ett konglomerat som avses i detta moment anses äventyra stabiliteten i bolagets verksamhet såvida det inte kan visas att konglomeratets solvens, riskkoncentrationerna, konglomeratets interna kontroll och riskhanteringsmetoder samt, i fråga om ett konglomerats holdingsammanslutning, ägarnas och ledningens lämplighet och tillförlitlighet motsvarar kraven enligt denna lag och lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat.

Om ett beslut inte har getts inom den i 1 mom. föreskrivna tiden, kan sökanden söka ändring genom besvär. Besvären anses då gälla ett avslagsbeslut med anledning av ansökan. Sådana besvär kan anföras tills ett beslut med anledning av ansökan har getts. Försäkringsinspektionen ska underrätta besvärsmyndigheten om att beslut har getts i det ärende som besvären gäller. I fråga om anförande och behandling av besvär som avses i detta moment gäller i övrigt förvaltningsprocesslagen (586/1996).

Ett i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 om stadga för europabolag, nedan europabolagsförordningen , avsett europabolag som har beviljats en motsvarande koncession i någon annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som har för avsikt att flytta sin hemort till Finland så som bestäms i artikel 8 i den nämnda förordningen ska ansöka om koncession hos Försäkringsinspektionen. Ett utlåtande av den myndighet som utövar tillsyn över försäkringsverksamheten i denna stat ska begäras om koncessionsansökan. Detsamma gäller när ett europabolag grundas genom fusion så att det övertagande bolaget som har sin hemort i någon annan stat än Finland registreras som europabolag i Finland.

Koncession beviljas inte, om

Försäkringsbolagens koncessionsregister förs av Försäkringsinspektionen. I koncessionsregistret antecknas

I försäkringsbolags bolagsordning ska anges

I ömsesidiga försäkringsbolags bolagsordning ska dessutom anges

I ett ömsesidigt försäkringsbolags namn ska ingå orden "ömsesidigt", "försäkring" och "bolag". I ett publikt ömsesidigt försäkringsbolags namn ska dessutom ingå ordet "publikt" eller förkortningen "pb" som motsvarar orden "publikt bolag". I ett privat försäkringsaktiebolags namn ska ingå orden "försäkring" och "aktiebolag" eller den motsvarande förkortningen "ab" och i ett publikt försäkringsaktiebolags namn dessutom ordet "publikt" eller förkortningen "abp" som motsvarar orden "publikt aktiebolag". Om försäkringsbolaget ämnar använda sin firma på två eller flera språk ska varje språkform anges i bolagsordningen.

Om inte något annat följer av bestämmelserna i 1 och 2 mom. får föreskrifter om försäkringsförhållanden inte tas in i bolagsordningen.

Fastställande av ett försäkringsbolags bolagsordning och ändringar i den ska sökas hos Försäkringsinspektionen.

Bestämmelser om ändring av bolagsordningen finns i 5 kap. 23 §.

På försäkringsbolag tillämpas bestämmelserna om aktiebolag i 2 kap. 5―7 § i aktiebolagslagen; 6 § tillämpas dock så att

Försäkringsbolag ska anmälas för registrering inom tre månader från att koncession beviljats, vid äventyr att bolagsbildningen förfaller. I handelsregisterlagen (129/1979) föreskrivs närmare om registreringen.

Endast aktier, garantiandelar och grundfond som är till fullo betalda inom den tid som nämns i 1 mom. får anmälas för registrering.

Till registeranmälan ska fogas

Om en aktie eller garantiandel har betalats med apportegendom ska till registeranmälan dessutom alltid fogas ett yttrande av en revisor med sådan behörighet som avses i 7 kap. 3 § om den redogörelse som avses i 2 kap. 6 § 2 mom. i aktiebolagslagen och om huruvida egendomen för bolaget var av sådant ekonomiskt värde som minst motsvarade betalningen.

Utöver bestämmelserna i 13 § tillämpas på försäkringsbolag bestämmelserna om aktiebolag i 2 kap. 9―11 § i aktiebolagslagen.

Bildandet av ett försäkringsbolag samt försäkringsbolagets koncession anses ha förfallit om försäkringsbolaget inte har anmälts för registrering inom den tid som anges i 13 § 1 mom. eller om registrering vägras.

Om bolagsbildningen förfaller, är styrelsen och verkställande direktören solidariskt ansvariga för att det belopp som har betalats för tecknade aktier och garantiandelar och grundfonden samt avkastningen på dem återbetalas. Från det belopp som ska återbetalas får dras av sedvanliga kostnader för åtgärder som avses i 2 kap. 10 § 3 mom. i aktiebolagslagen.

Ett försäkringsbolag får utöver sin huvudsakliga verksamhet vara representant för ett annat företag än ett sådant som bedriver försäkringsverksamhet samt för detta företags räkning marknadsföra och sälja dess tjänster och produkter till kunder, om företaget i fråga är

Utöver vad som bestäms i 1 mom. kan ett försäkringsbolag avtala om att även ett annat företag än ett sådant som avses i 1 mom. får använda försäkringsbolagets organisation och distributionskanaler vid marknadsföringen av sina egna produkter eller tjänster, om

Sådan anknytande verksamhet som avses i 1 och 2 mom. ska vara lämpad för den art av försäkringsverksamhet som bolaget bedriver och får inte vara av sådan omfattning att den har en väsentlig ställning i förhållande till försäkringsverksamheten. Den anknytande verksamheten får inte äventyra bolagets solvens eller de försäkrade förmånerna.

Ett försäkringsbolag ska göra upp en verksamhetsplan för verksamhet enligt 16 § 1 och 2 mom.

Planen ska fogas till ansökan om fastställande av bolagsordningen eller av en ändring av den.

Försäkringsinspektionen kan låta bli att fastställa den bestämmelse i bolagsordningen som gäller anknytande verksamhet enligt 16 § 1 och 2 mom., om det är uppenbart att verksamheten inte uppfyller kraven i 16 § 3 mom. eller om försäkringsbolaget med hänsyn till den planerade verksamhetens omfattning, arten av produkten eller tjänsten i fråga, den sakkunskap som krävs av personalen eller därmed jämförbara omständigheter inte har tillräckliga förutsättningar att sköta verksamheten på ett ändamålsenligt sätt.

På publika försäkringsaktiebolag och publika ömsesidiga försäkringsbolag tillämpas bestämmelserna om aktiebolag i 2 kap. 13 och 14 § i aktiebolagslagen.

Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet utfärdas närmare bestämmelser om innehållet i den verksamhetsplan som avses i 3 § 4 mom. 1 punkten.

Försäkringsinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om den verksamhetsplan som avses i 17 § 1 och 2 mom.

Med bedrivande av direkt försäkringsverksamhet med stöd av etableringsrätten avses i denna lag etablering av ett fast driftställe ( filial ) i en annan EES-stat än Finland.

Med filial avses utöver agenturer och filialkontor också ett kontor som förestås av bolagets egen personal, och en person som bedriver självständig verksamhet och har en stående fullmakt att företräda bolaget på samma sätt som en agentur.

Försäkringsbolag ska innan en filial etableras göra en anmälan om filialetableringen till Försäkringsinspektionen.

Till den anmälan som avses i 1 mom. ska fogas följande upplysningar:

Försäkringsinspektionen ska inom tre månader från mottagandet av försäkringsbolagets anmälan samt all utredning som avses i 2 § sända de upplysningar som den fått till den myndighet som utövar tillsyn över försäkringsverksamheten i den stat där filialen etableras och underrätta försäkringsbolaget om att upplysningarna har sänts.

Försäkringsinspektionen ska till de upplysningar som sänds foga ett intyg över att försäkringsbolaget uppfyller kraven på verksamhetskapital enligt 11 kap. i den omfattning som den planerade verksamheten kräver.

Om upplysningarna inte har sänts inom den tid som anges i 1 mom. kan försäkringsbolaget anföra besvär. Besvären anses då gälla Försäkringsinspektionens avslagsbeslut. Sådana besvär kan anföras tills Försäkringsinspektionen har fattat ett beslut om att sända upplysningarna. Försäkringsinspektionen ska underrätta besvärsmyndigheten om att beslut har getts i det ärende som besvären gäller. I fråga om anförande och behandling av besvär som avses i detta moment gäller i övrigt i tillämpliga delar förvaltningsprocesslagen.

Försäkringsinspektionen kan vägra att sända upplysningarna om den har anledning att ifrågasätta att försäkringsbolagets solvens är tillräcklig eller att dess förvaltning har organiserats på ett behörigt sätt, eller att försäkringsbolagets ledning eller filialens generalagent uppfyller kraven enligt 6 kap. 2 § 2 mom. eller 6 kap. 4 § 1 och 3 mom. Filialen kan inte etableras om Försäkringsinspektionen har vägrat att sända upplysningarna.

Filialen får inleda sin verksamhet när försäkringsbolaget genom förmedling av Försäkringsinspektionen har fått svar från den myndighet som utövar tillsyn över försäkringsverksamheten i den stat där filialen etableras, med anledning av de upplysningar som sänts till myndigheten, dock senast två månader efter att Försäkringsinspektionen har underrättat försäkringsbolaget om att upplysningarna har sänts.

Försäkringsbolaget ska skriftligen anmäla ändringar av upplysningarna i de utredningar som avses i 2 § 2 mom. 2―4 punkten till Försäkringsinspektionen samt till den myndighet som utövar tillsyn över försäkringsverksamheten i den stat där filialen är belägen, minst en månad innan ändringen görs. Härvid ska det förfarande som anges i 3 och 4 § iakttas.

Med fritt tillhandahållande av försäkringstjänster avses att ett försäkringsbolag i en annan stat än den stat i vilken tjänsterna tillhandahålls ingår

När ett försäkringsbolag bedriver fritt tillhandahållande av försäkringstjänster anses risken vara belägen i den stat där tjänsterna tillhandahålls, om det är fråga om

I andra fall än de som nämns i 1 mom. anses risken vara belägen i den stat där tjänsterna tillhandahålls om försäkringstagaren är varaktigt bosatt där eller, när försäkringstagaren är en juridisk person, om försäkringstagaren där har det driftställe som försäkringen gäller.

Vid införsel av motorfordon till Finland är risken med avvikelse från 1 mom. 2 punkten belägen i Finland i 30 dagar från det att köparen godkände leveransen.

Om ett försäkringsbolag ämnar bedriva fritt tillhandahållande av försäkringstjänster i en eller flera EES-stater ska bolaget innan det inleder verksamheten anmäla detta till Försäkringsinspektionen.

Till anmälan ska fogas en redogörelse för de risker som den tilltänkta verksamheten gäller och en beräkning för det intyg som avses i 9 § 2 mom.

Om bolagets anmälan omfattar bedrivande av trafikförsäkring ska till anmälan också fogas uppgifter om ersättningsombud. Ersättningsombudet ska ha gott anseende och tillräcklig kännedom om ersättningsverksamheten. Den som är omyndig, försatt i konkurs eller har meddelats näringsförbud får inte vara ersättningsombud.

Den skaderegleringsrepresentant som avses i 14 a § i trafikförsäkringslagen ska i den EES-stat för vilken representanten utsetts sköta också det ersättningsombuds uppgifter som avses i 3 mom., om försäkringsbolaget har underlåtit att utse ett ersättningsombud.

Försäkringsinspektionen ska inom en månad från mottagandet av den anmälan och de utredningar som avses i 8 § underrätta den myndighet som utövar tillsyn över försäkringsverksamheten i den stat där bolaget har för avsikt att fritt tillhandahålla försäkringstjänster om försäkringsbolagets anmälan och underrätta försäkringsbolaget om att upplysningarna har sänts.

Till uppgifterna ska Försäkringsinspektionen foga ett intyg om att försäkringsbolaget uppfyller kraven på verksamhetskapital enligt 11 kap. i den omfattning som den planerade verksamheten kräver och en redogörelse för de försäkringsklasser inom vilka försäkringsbolaget har rätt att bedriva verksamhet samt en redogörelse för de risker som den tilltänkta verksamheten gäller.

Om upplysningarna inte har sänts inom den tid som anges i 1 mom. kan sökanden anföra besvär enligt 3 § 3 mom.

Försäkringsinspektionen kan vägra att sända upplysningarna om den har anledning att ifrågasätta att försäkringsbolagets solvens är tillräcklig eller att dess förvaltning har organiserats på ett behörigt sätt, eller att försäkringsbolagets ledning uppfyller kraven enligt 6 kap. 2 § 2 mom. Fritt tillhandahållande av försäkringstjänster kan inte inledas om Försäkringsinspektionen har vägrat att sända upplysningarna.

Försäkringsbolaget får fritt börja tillhandahålla försäkringstjänster då det har fått Försäkringsinspektionens meddelande om att upplysningarna har sänts till den myndighet som avses i 9 § 1 mom.

När upplysningarna i den anmälan som avses i 8 § ändras ska det förfarande som föreskrivs i 8―10 § tillämpas.

Ett försäkringsbolag som ämnar etablera en filial i en stat som inte hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska före etableringen av filialen anmäla detta till Försäkringsinspektionen. I fråga om de upplysningar som ska fogas till anmälan gäller 2 §.

Försäkringsinspektionen kan inom tre månader efter att den har fått den anmälan som avses i 1 mom. förbjuda att filialen etableras, om Försäkringsinspektionen har anledning att ifrågasätta att försäkringsbolagets solvens är tillräcklig, att dess förvaltning har organiserats på behörigt sätt eller att försäkringsbolagets ledning eller filialens generalagent uppfyller kraven enligt 6 kap. 2 § 2 mom. och 6 kap. 4 § 1 och 3 mom.

På ändring av uppgifter om filial tillämpas bestämmelserna i 5 § i detta kapitel.

Utöver vad som bestäms i 12 § tillämpas bestämmelserna i 14―18 § på direkt försäkringsverksamhet som bedrivs av en sådan filial till ett skadeförsäkringsbolag som är belägen i Schweiziska edsförbundet ( Schweiz ). Dessutom bestäms filialens grundkapital, verksamhetskapital och garantibelopp enligt denna lag.

Utöver vad som bestäms i 12 § ska till ansökan om etablering av filial fogas ett av Försäkringsinspektionen utfärdat intyg av vilket ska framgå

För utfärdande av intyget ska bolaget tillställa Försäkringsinspektionen de uppgifter som inspektionen bestämmer.

När den myndighet som utövar tillsyn över försäkringsverksamheten i Schweiz till Försäkringsinspektionen har sänt filialens verksamhetsplan, som ingår i ansökan om koncession för filialen, jämte eventuella anmärkningar med anledning av koncessionsansökan, ska Försäkringsinspektionen inom tre månader efter att handlingarna och utredningarna mottagits ge sitt utlåtande om ansökan. Om Försäkringsinspektionen inte avger sitt utlåtande om ansökan inom den ovan nämnda tiden anses den ge sitt bifall till att ansökan godkänns.

Försäkringsinspektionen kan begära att den myndighet som utövar tillsyn över försäkringsverksamheten i Schweiz vidtar sådana åtgärder mot filialen som avses i 25 kap. 9 § eller motsvarande åtgärder.

Om ett finländskt skadeförsäkringsbolag överlåter det schweiziska försäkringsbeståndet eller en del av det till ett försäkringsbolag som har sin hemort i Schweiz ska Försäkringsinspektionen, innan den ger sitt samtycke till att försäkringsbeståndet överlåts, hos den myndighet som utövar tillsyn över försäkringsverksamheten i Schweiz inhämta bekräftelse på att det övertagande bolaget med beaktande av överlåtelsen av försäkringsbeståndet har ett tillräckligt verksamhetskapital.

Om det överlåtande bolaget är ett försäkringsbolag som har sin hemort i Schweiz och det övertagande bolaget är ett finländskt skadeförsäkringsbolag som har en filial i Schweiz, ska Försäkringsinspektionen på begäran ge den myndighet som utövar tillsyn över försäkringsverksamheten i Schweiz bekräftelse på att det övertagande bolaget med beaktande av överlåtelsen av försäkringsbeståndet har ett tillräckligt verksamhetskapital.

Försäkringsinspektionen ska underrätta den myndighet som utövar tillsyn över försäkringsverksamheten i Schweiz om återkallelse eller begränsning av ett skadeförsäkringsbolags koncession, om bolaget har en filial i Schweiz.

Om ett utländskt försäkringsföretag har blivit dotterföretag till ett försäkringsbolag och försäkringsbolaget inte har varit skyldigt att göra anmälan enligt 20 § i detta kapitel eller enligt 13 § i lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat, ska försäkringsbolaget underrätta Försäkringsinspektionen om saken inom tre månader.

Ett försäkringsbolag eller en försäkringsholdingsammanslutning får inte förvärva i 1 kap. 5 och 6 § i bokföringslagen (1336/1997) avsett bestämmande inflytande i ett kreditinstitut, värdepappersföretag eller försäkringsbolag med hemort i en stat som inte hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte försäkringsbolaget eller försäkringsholdingsammanslutningen har anmält detta till Försäkringsinspektionen på förhand eller om Försäkringsinspektionen efter att ha fått anmälan har förbjudit förvärvet inom den tid som anges i 2 mom.

Försäkringsinspektionen kan inom tre månader från att ha mottagit en anmälan enligt 1 mom. förbjuda ett förvärv som avses i 1 mom., om de lagar, förordningar eller administrativa föreskrifter som ska tillämpas på det företag som är föremål för förvärvet väsentligt försvårar en effektiv tillsyn över försäkringsbolaget.

Anmälan enligt denna paragraf behöver inte göras om ett företag som avses i 1 mom. hör till ett konglomerat enligt lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat och motsvarande anmälan har gjorts till Finansinspektionen.

Om ett försäkringsbolag har för avsikt att flytta sin hemort till någon annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet så som bestäms i artikel 8 i europabolagsförordningen, ska försäkringsbolaget utan dröjsmål, efter att ha anmält förslaget för registrering, till Försäkringsinspektionen sända en kopia av det förslag om flyttning som avses i artikel 8.2 och den redogörelse som avses i artikel 8.3 i förordningen.

Om försäkringsbolaget har för avsikt att efter flyttningen av hemorten fortsätta verksamheten i Finland, tillämpas på försäkringsbolaget vad som bestäms om utländska försäkringsbolags verksamhet i Finland.

Registermyndigheten får inte ge ett intyg som avses i 9 § 5 mom. i lagen om europabolag (742/2004), om Försäkringsinspektionen innan ett tillstånd som avses i 2 mom. i samma paragraf beviljats har meddelat registermyndigheten att försäkringsbolaget inte har iakttagit bestämmelserna om flyttning av hemort eller bestämmelserna om fortsättande av verksamheten i Finland eller avslutande av verksamheten eller att flyttningen av hemorten kränker de försäkrade förmånerna. Tillstånd får beviljas innan det har förflutit en månad från den dag som avses i 16 kap. 6 § 2 mom. i aktiebolagslagen endast om Försäkringsinspektionen har meddelat att den inte motsätter sig en flyttning av hemorten.

När ett försäkringsbolags hemort har flyttats till någon annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får en försäkringstagare i det försäkringsbolag som flyttar hemort, om han inte medverkat till beslutet om flyttning av hemort och om han inte enligt 12 § i lagen om försäkringsavtal har rätt att säga upp försäkringen när som helst, skriftligen säga upp sitt försäkringsavtal inom tre månader från det tillkännagivande som avses i 5 mom i denna paragraf.

Ett europabolag ska tillkännage en sådan registrering av flyttning av hemort som avses i artikel 8.11 i europabolagsförordningen genom att kungöra detta i den officiella tidningen samt i åtminstone en tidning som utkommer på den ort som var bolagets sista hemort i Finland. Försäkringsinspektionen kan bestämma att tillkännagivandet ska ske även på något annat sätt. Tillkännagivandet ska även innehålla ett omnämnande av den rätt som försäkringstagaren har att säga upp sitt försäkringsavtal så som föreskrivs om detta i 4 mom.

Försäkringsinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om den beräkning som avses i 2 § 2 mom. 6 punkten.

Utöver bestämmelserna i detta kapitel tillämpas på försäkringsbolag bestämmelserna om aktiebolag i 3 och 4 kap. i aktiebolagslagen.

Delägare i försäkringsaktiebolag är aktieägarna. Delägare i ömsesidiga försäkringsbolag är försäkringstagarna. Garantiandelsägare är också delägare i ömsesidiga bolag, om inte något annat föreskrivs i bolagsordningen.

I bolagsordningen för ömsesidiga försäkringsbolag kan försäkringstagares delägarskap inte begränsas på annat sätt än så att delägarskap uppkommer först då försäkringen varit i kraft en viss tid som inte får överstiga tre år, och att tecknande av sjö- eller återförsäkring inte medför delägarskap.

I bolagsordningen för försäkringsaktiebolag kan föreskrivas att aktieägarna är skyldiga att betala särskilda avgifter till bolaget.

I bolagsordningen för ömsesidiga skadeförsäkringsbolag kan föreskrivas att försäkringstagardelägarna har tillskottsplikt gentemot bolaget.

Om en försäkringstagardelägare i ett ömsesidigt skadeförsäkringsbolag är en konsument eller en sådan annan fysisk eller juridisk person som med beaktande av näringsverksamhetens art och omfattning samt förhållandena i övrigt i sin egenskap av försäkringsgivarens avtalspart kan jämställas med en konsument, kan tillskottsplikten vara högst lika stor som det sammanlagda beloppet av de försäkringspremier som påförts honom det föregående kalenderåret.

Om ett ömsesidigt skadeförsäkringsbolag beslutar att ändra bolagsordningen så att försäkringstagardelägarna har tillskottsplikt eller så att deras tillskottsplikt utvidgas eller om ett försäkringsaktiebolag fattar beslut om ombildning av bolaget till ett sådant ömsesidigt skadeförsäkringsbolag vars försäkringstagardelägare har tillskottsplikt, har en försäkringstagardelägare som inte medverkat till beslutet och som inte enligt 12 § i lagen om försäkringsavtal har rätt att säga upp försäkringen när som helst, rätt att inom tre månader från det tillkännagivande som avses i 4 mom. i denna paragraf skriftligen säga upp sitt försäkringsavtal.

Bolagets styrelse ska tillkännage ett i 3 mom. avsett beslut genom att inom en månad efter det att ändringen av bolagsordningen registrerats kungöra beslutet i den officiella tidningen och i åtminstone en tidning som utkommer på bolagets hemort samt enligt vad Försäkringsinspektionen vid behov bestämmer. Tillkännagivandet ska även innehålla ett omnämnande av den rätt för försäkringstagare att säga upp sitt försäkringsavtal som avses i 3 mom.

Den som direkt eller indirekt ämnar förvärva aktier eller garantiandelar i ett försäkringsbolag ska anmäla detta på förhand till Försäkringsinspektionen, om

Om avsikten är att öka ett innehav som avses i 1 mom. så att det på grund av förvärvet kommer att uppgå till minst 20, 33 eller 50 procent av försäkringsbolagets aktie- eller garantikapital eller så att innehavet kommer att medföra en lika stor andel av det röstetal som samtliga aktier eller garantiandelar medför eller så att försäkringsbolaget blir ett dotterföretag, ska också detta förvärv anmälas på förhand till Försäkringsinspektionen.

En anmälan enligt 1 eller 2 mom. ska göras också i det fall att det i innehavet ingående antalet aktier eller garantiandelar i försäkringsbolaget sjunker under någon av de gränser för innehav som föreskrivs i 1 eller 2 mom. eller om försäkringsbolaget upphör att vara ett dotterföretag till den anmälningsskyldige.

Om en anmälare enligt 1 eller 2 mom. är ett aktiebolag eller ett därmed jämförbart utländskt bolag eller ett ömsesidigt försäkringsbolag, beaktas vid tillämpningen av de gränser för innehav om vilka bestäms i 1 och 2 mom. även innehaven hos andra bolag som hör till samma koncern som detta bolag och likaså innehaven hos en pensionsstiftelse eller pensionskassa som har grundats av dessa bolag eller som verkar i samband med dem. Vid tillämpningen av denna paragraf jämställs med en koncern de som sinsemellan står i ett sådant beroendeförhållande som kan jämföras med en koncern.

Anmälan enligt 5 § behöver inte göras, om innehavet i försäkringsbolaget förvärvas indirekt genom förvärv av aktier i ett konglomerats holdingsammanslutning enligt lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat och anmälan om ett sådant förvärv har gjorts till den tillsynsmyndighet som avses i den nämnda lagen. Om förvärvaren förutom indirekt innehav enligt detta moment dessutom har direkt innehav i samma försäkringsbolag och de sammanlagda innehaven då leder till att de anmälningsgränser som avses i 5 § 1 eller 2 mom. överskrids, ska anmälan dock göras i enlighet med 5 §.

I anmälan enligt 5 § ska ges tillräckliga upplysningar om anmälaren och det tilltänkta förvärvet, om anmälarens ekonomiska ställning och tidigare innehav i försäkringsbolaget samt om de avtals- och finansieringsarrangemang som gäller aktierna eller garantiandelarna. Anmälaren ska på begäran av Försäkringsinspektionen lämna de kompletterande uppgifter som inspektionen kräver.

Om den som förvärvar ägarandelar som avses i 5 § 1 och 2 mom. är ett försäkringsföretag, kreditinstitut eller värdepappersföretag med koncession i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller moderföretag till ett sådant företag, eller en fysisk eller juridisk person som har bestämmande inflytande enligt 1 kap. 5 § i bokföringslagen i ett sådant företag, ska Försäkringsinspektionen av den myndighet som utövar tillsyn över försäkringsverksamheten i staten i fråga begära ett utlåtande enligt 2 kap. 5 § 1 mom. i denna lag om förvärvet.

Försäkringsinspektionen kan inom tre månader efter det att den anmälan som avses i 5 § och behövliga utredningar har inlämnats till inspektionen förbjuda förvärv av aktier eller garantiandelar, om innehavet anses äventyra iakttagandet av sunda och försiktiga affärsprinciper i försäkringsbolagets verksamhet eller de försäkrade förmånerna.

Försäkringsinspektionen har rätt att för innehavet ställa de villkor som den anser nödvändiga för iakttagande av sunda och försiktiga affärsprinciper i försäkringsbolagets verksamhet eller för tryggande av de försäkrade förmånerna.

Parterna i ett förvärv eller en överlåtelse får inte vidta åtgärder med stöd av förvärvet eller överlåtelsen förrän ett slutgiltigt beslut har getts i ett ärende som gäller förvärvet, eller förvärvet annars kan anses ha blivit godkänt, om inte annat bestäms vid behandlingen av ärendet.

Försäkringsinspektionen kan förbjuda en aktie- eller garantiandelsägare att utöva rösträtt i försäkringsbolaget för högst ett år i sänder, om

I de fall som nämns i 1 mom. 1 och 2 punkten har aktie- eller garantiandelsägarna i fråga om dessa aktier eller garantiandelar inte några andra rättigheter i försäkringsbolaget än rätt till vinst. Ett sådant förvärv får inte införas i försäkringsbolagets aktie- eller garantiandelsbok och inte heller i aktieägar- eller garantiandelsägarförteckningen.

Försäkringsbolag ska årligen vid den tidpunkt som fastställs av Försäkringsinspektionen anmäla till Försäkringsinspektionen sådana aktie- och garantiandelsägare som avses i 5 § 1 och 2 mom. och storleken av deras innehav samt omedelbart meddela att ägarintresset blivit större eller mindre än de gränsvärden som avses i 5 § 1 eller 2 mom.

Försäkringsinspektionen har rätt att få de upplysningar som behövs för övervakningen av försäkringsbolagets solvens av var och en som äger ett antal aktier eller garantiandelar som utgör minst 10 procent av försäkringsbolagets aktie- eller garantikapital eller ett innehav som motsvarar minst 10 procent av röstetalet för samtliga aktier eller garantiandelar eller som annars berättigar att använda därmed jämförbart eller annars betydande inflytande i försäkringsbolagets förvaltning.

På försäkringsbolag tillämpas bestämmelserna om aktiebolag i 5 kap. i aktiebolagslagen enligt vad som föreskrivs särskilt i detta kapitel.

På försäkringsbolag tillämpas bestämmelserna om aktiebolag i 5 kap. 1 och 2 §, 3 § 1 och 2 mom. samt 5―10 § i aktiebolagslagen.

I ett ömsesidigt försäkringsbolags bolagsordning kan bestämmas att beslutanderätten på bolagsstämman förutom av garantiandelsägarna även utövas av de representanter som försäkringstagardelägarna valt inom sig ( representantskap ). I fråga om representantskapets ledamöter gäller i övrigt vad som i detta kapitel föreskrivs om delägare.

Extra bolagsstämma ska hållas om

Extra bolagsstämma ska hållas, om en revisor eller ett försäkringsaktiebolags aktieägare med minst en tiondel eller en i bolagsordningen angiven mindre andel av samtliga aktier, eller ett ömsesidigt försäkringsbolags delägare med minst en tiondel eller en i bolagsordningen angiven mindre andel av delägarnas sammanlagda röstetal, skriftligen yrkar på detta för behandling av ett uppgett ärende. Om ett ömsesidigt försäkringsbolag har ett representantskap, har en tiondel av representantskapets ledamöter motsvarande rätt att yrka på extra bolagsstämma.

Stämmokallelse ska i ett privat bolag utfärdas inom två veckor och i ett publikt bolag inom en månad från det att yrkandet kom in till bolaget.

Ett ömsesidigt försäkringsbolag eller dess dottersammanslutning kan inte delta i ett försäkringsbolags bolagsstämma på basis av en försäkring som tecknats i bolaget.

På försäkringsbolag tillämpas bestämmelserna om aktiebolag i 5 kap. 11, 14 och 15 § i aktiebolagslagen.

Var och en får vid ett försäkringsaktiebolags bolagsstämma för egen räkning eller som ombud för någon annan rösta med högst en tiondel av det vid stämman företrädda röstetalet.

Delägare i ett ömsesidigt försäkringsbolag har vid bolagsstämma en röst, om inte annat bestäms i bolagsordningen.

Om ett ömsesidigt försäkringsbolag har ett representantskap har varje ledamot av representantskapet en röst vid stämman. En ledamot av representantskapet får inte befullmäktiga någon annan att utöva rösträtt vid bolagsstämma, om inte något annat bestäms i bolagsordningen.

Var och en får vid ett ömsesidigt försäkringsbolags bolagsstämma för egen räkning eller som ombud för någon annan rösta med högst en tiondel av det vid stämman företrädda röstetalet. Det totala antalet röster som bygger på de vid stämman företrädda garantiandelsägarnas garantiandelar får, med beaktande av begränsningen i första meningen, vara högst lika stort som det totala antalet röster som bygger på de vid stämman företrädda försäkringstagarnas försäkringar, om inte något annat följer av 2 mom.

Om det sammanlagda antalet röster som bygger på de vid stämman företrädda garantiandelarna, med beaktande av begränsningen i den första meningen i 1 mom., är större än det sammanlagda antalet röster som bygger på de vid stämman företrädda försäkringstagarnas försäkringar, får varje garantiandelsägare rösta med högst ett röstetal som fås när hans röstetal, som eventuellt redan begränsats till en tiondel av det vid stämman företrädda röstetalet, multipliceras med ett tal som fås genom att det sammanlagda antalet röster som bygger på försäkringstagarnas försäkringar, som eventuellt redan begränsats till en tiondel av det vid stämman företrädda röstetalet, divideras med det sammanlagda antalet på samma sätt begränsade röster som bygger på garantiandelsägarnas garantiandelar. De tal som då fås avrundas till närmaste hela tal. Varje garantiandelsägare har dock minst en röst.

Bolagsstämman får inte fatta beslut som strider mot den likställighetsprincip som avses i 1 kap. 22 §.

På försäkringsbolag tillämpas bestämmelserna om aktiebolag i 5 kap. 16, 23 och 25 § i aktiebolagslagen.

Med avvikelse från 5 kap. 16 § 1 mom. i aktiebolagslagen får ett försäkringsbolags bolagsstämma inte hållas utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Styrelsen sammankallar bolagsstämman. I bolagsordningen kan dock bestämmas att förvaltningsrådet sammankallar bolagsstämman.

Om bolagsstämma inte sammankallas trots att en kallelse borde utfärdas enligt lag, bolagsordningen eller bolagsstämmans beslut eller om de gällande bestämmelserna och föreskrifterna om stämmokallelse har överträtts i något väsentligt avseende, ska Försäkringsinspektionen på ansökan av en styrelse- eller förvaltningsrådsledamot, verkställande direktören, en revisor eller en delägare sammankalla stämman på bolagets bekostnad. Försäkringsinspektionen kan sammankalla bolagsstämman även om nämnda ansökan inte görs. Försäkringsinspektionens beslut kan verkställas även om det inte vunnit laga kraft.

I stämmokallelsen ska nämnas bolagets namn, tid och plats för stämman samt de ärenden som ska behandlas på stämman. Om ett ärende som gäller ändring av bolagsordningen ska behandlas på stämman, ska ändringens huvudsakliga innehåll nämnas i kallelsen.

Särskilda bestämmelser om stämmokallelsens innehåll finns i

Stämmokallelse ska utfärdas tidigast två månader och senast en vecka före bolagsstämman, den sista anmälningsdagen enligt 5 kap. 7 § i aktiebolagslagen eller den i 4 kap. 2 § 2 mom. i aktiebolagslagen angivna dagen för bolag som har anslutits till värdeandelssystemet. I ett publikt bolag kan kallelsen dock utfärdas tidigast tre månader före den ovan nämnda dagen.

Bestämmelser om kallelsen finns också i 19 § 3 mom., 19 kap. 7 § 2 mom., 20 kap. 7 § 3 mom., 21 kap. 9 § samt 23 kap. 3 §.

Om en förutsättning för ett giltigt beslut enligt bolagsordningen är att beslutet fattas på två stämmor, får kallelse till den senare stämman inte utfärdas förrän den första stämman har hållits. I kallelsen ska nämnas det beslut som den första stämman har fattat.

Till varje delägare vars adress är känd för försäkringsbolaget ska sändas en skriftlig stämmokallelse, om inte annat föreskrivs i bolagsordningen.

Utöver vad som föreskrivs i bolagsordningen ska till varje delägare vars adress är känd för bolaget sändas en skriftlig kallelse, om stämman ska behandla en sådan ändring av bolagsordningen som avses i 22 §. Motsvarande bestämmelser om skriftlig kallelse finns i 19 kap. 7 § 2 mom., 20 kap. 7 § 3 mom., 21 kap. 9 § 2 mom., 22 kap. 6 § 2 mom. samt 23 kap. 3 § 2 mom.

Styrelsens beslutsförslag samt, om bokslutet behandlas på stämman, bokslutet, verksamhetsberättelsen och revisionsberättelsen ska i minst en veckas tid före stämman hållas tillgängliga för delägarna på bolagets huvudkontor eller webbsidor. Handlingarna ska utan dröjsmål sändas till delägare som ber om dem samt läggas fram på bolagsstämman.

Om ett beslut gäller emission av aktier, optionsrätter eller andra särskilda rättigheter som berättigar till aktier eller garantiandelar, fondförhöjning av aktiekapitalet, vinstutdelning eller beviljande av andra ekonomiska fördelar, utbetalning av medel från en fond som hänförs till det fria egna kapitalet, minskning av aktie- eller garantikapitalet, förvärv eller inlösen av egna aktier eller garantiandelar eller likvidation, och om bokslutet inte behandlas på stämman gäller 1 mom. också

I 19 kap. 8 §, 20 kap. 8 § samt 21 kap. 10 § föreskrivs om handlingar som i samband med beslut om fusion, delning och överlåtelse av försäkringsbeståndet ska hållas tillgängliga och sändas till den som ber om dem.

Vad som i 17 § föreskrivs om att hålla bokslutet, verksamhetsberättelsen och revisionsberättelsen tillgängliga före bolagsstämman och sända dem tillämpas inte, om bolaget i enlighet med värdepappersmarknadslagen har offentliggjort informationen senast en vecka före bolagsstämman.

Bolagsstämman kan besluta att behandlingen av ett ärende ska överföras till en fortsatt stämma.

Den ordinarie bolagsstämman ska överföra ett ärende som gäller godkännande av bokslutet och användning av bolagets vinst till en fortsatt stämma, om aktieägare i ett försäkringsaktiebolag vilka har minst en tiondel av samtliga aktier eller delägare i ett ömsesidigt försäkringsbolag vilka har minst en tredjedel eller en i bolagsordningen fastställd mindre del av det sammanlagda röstetalet för de delägare som är representerade vid stämman kräver det. Den fortsatta stämman ska hållas tidigast en månad och senast tre månader efter den ordinarie bolagsstämman. Beslutet behöver inte på yrkande av en minoritet skjutas upp flera gånger.

Till den fortsatta stämman ska utfärdas en särskild kallelse, om den hålls över fyra veckor efter bolagsstämman. En kallelse till fortsatt stämma kan alltid utfärdas senast fyra veckor före stämman.

På försäkringsbolag tillämpas bestämmelserna om aktiebolag i 5 kap. 26 och 28 § i aktiebolagslagen.

Om ett beslut ska fattas med kvalificerad majoritet, gäller som bolagsstämmans beslut i ett försäkringsaktiebolag det förslag som har biträtts med minst två tredjedelar av de avgivna rösterna och de vid stämman företrädda aktierna samt i ett ömsesidigt försäkringsbolag det förslag som har biträtts av delägare med minst två tredjedelar av de avgivna rösterna.

Om inte annat föreskrivs i denna lag eller i aktiebolagslagen eller bestäms i bolagsordningen, förutsätts kvalificerad majoritet för beslut som gäller

Om det finns aktier eller garantiandelar av olika slag i bolaget, är en förutsättning för ett giltigt beslut om fusion i det överlåtande bolaget, delning i det ursprungliga försäkringsaktiebolaget, överlåtelse av försäkringsbolagets försäkringsbestånd, likvidation och avslutande av likvidation samt om riktat förvärv av egna aktier eller garantiandelar i ett publikt försäkringsaktiebolag eller ett publikt ömsesidigt försäkringsbolag dessutom att beslutet biträds med en kvalificerad majoritet av de aktier eller garantiandelar av varje slag som är företrädda vid stämman.

Kravet på kvalificerad majoritet kan inte lindras genom en bestämmelse i bolagsordningen.

Till den del som i aktiebolagslagen eller någon annan lagstiftning hänvisas till beslutsfattande med kvalificerad majoritet enligt 5 kap. 27 § i aktiebolagslagen, tillämpas i fråga om försäkringsbolag denna paragraf i stället för 5 kap. 27 § i aktiebolagslagen.

En delägares samtycke till ändring av bolagsordningen ska inhämtas när

En aktie- eller garantiandelsägares samtycke till ändring av bolagsordningen ska inhämtas när

Aktie- eller garantiandelsägarens samtycke ska inhämtas också för riktad inlösen av aktier eller garantiandelar enligt 15 kap. 6 § i aktiebolagslagen.

Bolagsstämman får inte fatta beslut som strider mot den likställighetsprincip som avses i 1 kap. 22 § i denna lag utan samtycke av den delägare på vars bekostnad en otillbörlig fördel ges.

Bolagsstämman beslutar om ändring av bolagsordningen. Beslutet ska fattas med sådan kvalificerad majoritet som avses i 21 §.

Ett beslut om ändring av bolagsordningen ska sedan Försäkringsinspektionen fastställt ändringen utan dröjsmål anmälas för registrering och får inte verkställas förrän det har registrerats. Om en ändring av bolagsordningen förutsätter verkställighetsåtgärder som ska registreras, ska ändringen anmälas för registrering och registreras i samband med verkställighetsåtgärderna.

Om den rätt som en aktie eller en garantiandel medför bestäms utifrån aktiens eller garantiandelens nominella belopp, ska denna rätt inte påverkas av att det nominella beloppet slopas, om inte något annat beslutas.

I 27 kap. föreskrivs om klander av bolagsstämmans beslut.

Utöver bestämmelserna i detta kapitel tillämpas på försäkringsbolag bestämmelserna i 6 kap. i aktiebolagslagen, dock inte kapitlets 1, 8, 10, 19 och 24 §.

Bolaget ska ha en styrelse och en verkställande direktör. Bolaget kan också ha ett förvaltningsråd.

Ett försäkringsbolags styrelse och verkställande direktör ska leda försäkringsbolaget med yrkesskicklighet, enligt sunda och försiktiga affärsprinciper samt enligt principerna för en tillförlitlig förvaltning.

I 1 kap. 22 § föreskrivs om förbud mot beslut som strider mot likställighetsprincipen, i 1 kap. 23 § om omsorgsplikten och i 28 kap. om skadeståndsansvar.

Till styrelsen ska väljas minst tre ledamöter. Om det finns en eller flera ersättare i styrelsen tillämpas bestämmelserna om styrelseledamöter i denna lag och i aktiebolagslagen på motsvarande sätt på ersättare.

Styrelsen ska ha en ordförande. Ordföranden väljs av styrelsen, om inte annat beslutades då styrelsen valdes eller om inte annat föreskrivs i bolagsordningen. Bolagets verkställande direktör eller bolagets ansvariga försäkringsmatematiker enligt i 31 kap. 4 § får inte fungera som ordförande.

En juridisk person eller en minderårig eller den, för vilken har förordnats en intressebevakare, vars handlingsbehörighet har begränsats eller som är försatt i konkurs, får inte vara styrelseledamot. I lagen om näringsförbud (1059/1985) föreskrivs om ett näringsförbuds inverkan på behörigheten.

Minst en styrelseledamot ska vara bosatt inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Styrelseledamöterna ska vara väl ansedda och de ska ha den yrkeskompetens och erfarenhet som uppdraget kräver. Dessutom ska i styrelsen finnas ledamöter med en sådan allmän kännedom om försäkringsverksamhet som är behövlig med beaktande av arten och omfattningen av försäkringsbolagets verksamhet.

Majoriteten av ett försäkringsbolags styrelseledamöter ska bestå av personer som inte är styrelseledamöter eller ersättare eller verkställande direktör eller dennes ställföreträdare i ett kreditinstitut eller värdepappersföretag som hör till samma koncern som försäkringsbolaget eller hör till samma konglomerat enligt lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat som försäkringsbolaget.

Ett försäkringsbolag ska utan dröjsmål lämna en anmälan till Försäkringsinspektionen om eventuella ändringar i styrelsens sammansättning. I denna anmälan ska ges en redogörelse för att styrelsens ledamöter uppfyller kraven enligt 1―3 mom.

Vad som i 2 § 2 mom. och 1, 3 samt 5 mom. i denna paragraf föreskrivs om försäkringsbolags styrelseledamöter tillämpas på motsvarande sätt på försäkringsholdingsammanslutningar.

På verkställande direktören tillämpas vad som föreskrivs om styrelseledamöter i 4 § 1, 3 och 5 mom. samt i 6 kap. 2 § 2 mom. och 4 § i aktiebolagslagen.

Verkställande direktören ska alltid vara bosatt inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Vad som i denna lag och i aktiebolagslagen föreskrivs om verkställande direktören ska också tillämpas på dennes ställföreträdare.

Verkställande direktören för ett försäkringsbolag och dennes ställföreträdare får inte vara verkställande direktör eller dennes ställföreträdare för ett kreditinstitut eller värdepappersföretag som hör till samma koncern som försäkringsbolaget eller för ett kreditinstitut eller värdepappersföretag som hör till samma konglomerat enligt lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat som försäkringsbolaget.

Ett försäkringsbolags ansvariga försäkringsmatematiker enligt 31 kap. 4 § i denna lag får inte vara försäkringsbolagets verkställande direktör.

Vad som i 2 § 2 mom. och i 1 mom. i denna paragraf föreskrivs om verkställande direktören för ett försäkringsbolag tillämpas på motsvarande sätt på verkställande direktören för en försäkringsholdingsammanslutning.

Om bolaget inte har en i handelsregistret antecknad behörig styrelse, ska Försäkringsinspektionen sammankalla bolagsstämman eller, om styrelsen utses av förvaltningsrådet, detta att utse en styrelse. Om bolaget inte har en i handelsregistret antecknad verkställande direktör, ska Försäkringsinspektionen sammankalla styrelsen för att utse en verkställande direktör. Väljs inte någon styrelse eller verkställande direktör eller anmäls inte detta utan dröjsmål till handelsregistret, ska Försäkringsinspektionen förordna en eller flera sysslomän att sköta bolagets angelägenheter tills en styrelse eller en verkställande direktör valts och antecknats i registret.

Har ett bolag inte en i handelsregistret antecknad behörig styrelse därför att en styrelseledamot som enligt bolagsordningen ska tillsättas i annan ordning än genom bolagsstämmans eller förvaltningsrådets beslut inte har blivit utsedd, ska Försäkringsinspektionen förordna en eller flera sysslomän såsom ställföreträdare för styrelseledamoten att sköta bolagets angelägenheter tills styrelseledamoten valts och antecknats i registret.

Om Försäkringsinspektionen inte redan har vidtagit behövliga åtgärder, får i de fall som avses i denna paragraf ansökan till Försäkringsinspektionen göras av en styrelseledamot, verkställande direktören, en delägare, en borgenär eller någon annan vars rätt kan vara beroende av att bolaget har en behörig styrelse och en verkställande direktör.

På förvaltningsrådet och dess ledamöter ska dessutom tillämpas bestämmelserna i 4 § 1 mom. liksom även i 6 kap. 2 § 2 mom. samt 3―6, 9 och 11―13 § i aktiebolagslagen.

Ett försäkringsbolags styrelse ska göra upp en plan för placeringen av bolagets tillgångar ( placeringsplan ).

Ett försäkringsbolag och en försäkringsholdingsammanslutning ska ha tillräcklig intern kontroll och tillräckliga riskhanteringssystem med beaktande av arten och omfattningen av bolagets verksamhet.

Försäkringsinspektionen meddelar närmare föreskrifter om

Försäkringsinspektionen kan i enskilda fall på ansökan av ett försäkringsbolag bevilja tillstånd för att

De undantag som avses i 1 mom. 1 och 3 punkten kan beviljas om det inte äventyrar en effektiv tillsyn över försäkringsbolaget eller skötseln av bolaget enligt sunda och försiktiga affärsprinciper.

I fråga om revision av försäkringsbolag gäller vad som föreskrivs i detta kapitel, i 13 § i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag och i revisionslagen (459/2007). Bestämmelserna i 7 kap. i aktiebolagslagen tillämpas inte på revision av försäkringsbolag.

På revision av försäkringsholdingsammanslutningar tillämpas 3 och 7 § i detta kapitel.

På revision av försäkringsbolag och försäkringsholdingsammanslutningar tillämpas 25 § 1 mom. 8 punkten, 5 kap. och 40 § 2 mom. 1 punkten i revisionslagen.

Ett försäkringsbolag ska ha en revisor, om det inte i bolagsordningen föreskrivs om flera revisorer. Bolagets revisor väljs av bolagsstämman. Om det enligt bolagsordningen ska väljas flera revisorer, kan det föreskrivas i bolagsordningen att en eller vissa av dem, dock inte alla, väljs i någon annan ordning.

Minst en av de revisorer som försäkringsbolagets bolagsstämma eller försäkringsholdingsammanslutningens bolagsstämma eller motsvarande organ väljer ska vara en CGR-revisor eller en CGR-sammanslutning som avses i 2 § 2 punkten i revisionslagen.

Om endast en revisor valts för sammanslutningen och denne inte är en sådan CGR-sammanslutning som avses i 2 § 2 punkten i revisionslagen ska åtminstone en revisorssuppleant väljas.

Vad som i denna lag och revisionslagen föreskrivs om revisorer tillämpas också på revisorssuppleanter.

Mandattiden för ett försäkringsbolags revisor upphör vid utgången av den följande ordinarie bolagsstämman efter valet. Mandattiden upphör och den nya revisorns mandattid börjar vid utgången av den bolagsstämma som väljer ny revisor, om inte annat föreskrivs i bolagsordningen eller om inte något annat beslutas när den nya revisorn väljs. I bolagsordningen kan dock inte bestämmas att revisorns mandattid fortgår tills vidare.

Den fortlöpande granskning under räkenskapsperioden som utförs av ett försäkringsbolags revisor ska i tillräcklig omfattning utsträckas till ansvarsskulden, verksamhetskapitalet, placeringsverksamheten, försäkrings- och ersättningsverksamheten samt interna affärstransaktioner mellan försäkringsbolaget och sammanslutningar som hör till samma koncern eller försäkringsgrupp.

Försäkringsbolagets revisor ska minst en gång per år granska huruvida den täckningsförteckning som avses i 10 kap. 6 § och de tillgångsposter som antecknats i den uppfyller de krav som uppställts i denna lag och de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den. Granskning ska utföras också när Försäkringsinspektionen särskilt begär detta.

En berättelse om revisorns granskning enligt 1 och 2 mom. ska avges till bolagets styrelse.

Bolagets styrelse och förvaltningsråd ska minst en gång per år i sitt sammanträde höra revisorn om bolagets ekonomiska ställning och interna kontroll samt om övriga omständigheter som framkommit i samband med revisionen.

Ett försäkringsbolags revisor ska utan dröjsmål till Försäkringsinspektionen anmäla sådana omständigheter och beslut som gäller försäkringsbolaget och som denne i sitt uppdrag fått kännedom om och som kan anses

Ett försäkringsbolags revisor är även skyldig att till Försäkringsinspektionen anmäla sådana i 1 mom. avsedda omständigheter och beslut som han får kännedom om när han utför sitt uppdrag i en sammanslutning som har i 1 kap. 5 § i bokföringslagen nämnt bestämmande inflytande i det försäkringsbolag där han är revisor, eller i vilket nämnda försäkringsbolag har ovan avsedda bestämmande inflytande. En finsk försäkringsholdingsammanslutnings revisor ska likaså till Försäkringsinspektionen anmäla sådana i 1 mom. avsedda omständigheter och beslut vilka gäller försäkringsbolag som hör till samma koncern som försäkringsholdingsammanslutningen och vilka han fått kännedom om när han utfört sitt uppdrag i försäkringsholdingsammanslutningen.

En revisor som har handlat i god tro blir inte ansvarig för ekonomisk skada som eventuellt orsakas av åtgärder som avses i denna paragraf.

Försäkringsinspektionen ska på anmälan förordna en behörig revisor för ett försäkringsbolag, om

Anmälan får i ovan avsedda fall göras av vem som helst. Styrelsen är skyldig att göra anmälan, om inte den, på vilken det ankommer att utse en revisor, utan dröjsmål utser en behörig revisor.

I ett ärende som gäller sådant oberoende som avses i 1 mom. 2 punkten ska Försäkringsinspektionen begära ett utlåtande av Centralhandelskammarens revisionsnämnd innan det avgörs.

Innan ett i denna paragraf avsett förordnande meddelas, ska bolagets styrelse höras. Förordnandet gäller tills det för bolaget i föreskriven ordning utsetts en revisor i stället för den som Försäkringsinspektionen förordnat.

En delägare kan hos Försäkringsinspektionen ansöka om särskild granskning av bolagets förvaltning och bokföring under en viss förfluten tid eller av vissa åtgärder eller omständigheter. En förutsättning är att förslaget har behandlats på bolagsstämman och biträtts så som avses i 2 mom. Ansökan till Försäkringsinspektionen ska göras inom en månad från bolagsstämman.

Granskningsförslaget ska läggas fram på den ordinarie bolagsstämman eller på den bolagsstämma där ärendet enligt stämmokallelsen ska behandlas. Ansökan kan göras om förslaget i ett ömsesidigt försäkringsbolag biträds av röstberättigade med minst en tredjedel av de vid stämman avgivna rösterna, eller i ett försäkringsaktiebolag av aktieägare med minst en tiondel av samtliga aktier eller en tredjedel av de vid stämman företrädda aktierna. I ett publikt försäkringsaktiebolag med olika slag av aktier tillkommer samma rätt aktieägare med minst en tiondel av alla aktier av ett visst slag eller en tredjedel av de vid stämman företrädda aktierna av ett visst slag.

Försäkringsinspektionen ska höra bolagets styrelse och, om granskningen enligt ansökan gäller en viss persons åtgärder, denna person. Ansökan ska bifallas, om vägande skäl för granskningen anses föreligga. Försäkringsinspektionen kan förordna en eller flera granskare. Ett sådant förordnande kan verkställas även om det inte vunnit laga kraft.

En särskild granskare ska vara en fysisk person eller en revisionssammanslutning. Den särskilda granskaren ska ha den ekonomiska och juridiska sakkunskap och erfarenhet som granskningsuppdragets art och omfattning förutsätter. Vad som i 28 kap. 7―10 §, 24 kap. 3 § i aktiebolagslagen samt i 3, 8, 18, 19, 24―26 och 51 § i revisionslagen föreskrivs om en revisor ska på motsvarande sätt tillämpas på en särskild granskare.

Över en särskild granskning ska ges ett yttrande till bolagsstämman. Yttrandet ska under minst en vecka före bolagsstämman hållas tillgängligt för delägarna på bolagets huvudkontor eller webbsidor och utan dröjsmål sändas till de delägare som ber om det samt läggas fram på bolagsstämman.

En särskild granskare har rätt till ett arvode av bolaget. Bolaget svarar också för de övriga kostnaderna för granskningen. En domstol kan dock av särskilda skäl ålägga en delägare som har ansökt om särskild granskning att helt eller delvis ersätta bolaget för granskningskostnaderna.

Försäkringsinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om den berättelse som avses i 6 § 3 mom.

På ett försäkringsbolags egna kapital, bokslut, verksamhetsberättelse och koncern tillämpas 8 kap. 10 och 12 § i aktiebolagslagen.

Ett försäkringsbolags egna kapital indelas i bundet eget kapital och fritt eget kapital. Bundet eget kapital är i ett försäkringsaktiebolag aktiekapitalet, uppskrivningsfonden, fonden för verkligt värde och omvärderingsfonden samt i ett ömsesidigt försäkringsbolag garantikapitalet, grundfonden, uppskrivningsfonden, fonden för verkligt värde och omvärderingsfonden. Övriga fonder samt räkenskapsperiodens och föregående räkenskapsperioders vinst och förlust hänförs till det fria egna kapitalet.

Bestämmelser om utbetalning och annan användning av eget kapital finns dessutom i 16―18 kap.

I fonden för inbetalat fritt eget kapital ska tas upp den del av aktiernas eller garantiandelarnas teckningspris som enligt avtalet om bolagsbildning eller beslutet om emittering av aktier eller garantiandelar inte ska tas upp i aktiekapitalet eller garantikapitalet och som enligt bokföringslagen inte ska tas upp som en post under främmande kapital, samt en sådan annan investering av eget kapital som inte tas upp i någon annan fond.

I fonden ska tas upp också det belopp med vilket försäkringsaktiebolagets aktiekapital minskas och som inte används till täckning av förlust eller utbetalning av medel.

Om inte något annat föreskrivs i detta kapitel, tillämpas bokföringslagen på försäkringsbolags bokslut, verksamhetsberättelse och koncernbokslut.

Bokföringslagens 1 kap. 4 §, 3 kap. 1 §, 2 § 2 mom. och 6 §, 4 kap. 1 och 7 §, 5 kap. 2, 2 a, 13, 16 och 17 §, 7 a kap. 2―5 § och 8 kap. 6 § tillämpas inte på försäkringsbolags bokslut och verksamhetsberättelse.

Bokföringslagens 6 kap. 1 och 2 §, 7 § 6 mom., 7 a kap. 2―5 § och 8 kap. 6 § tillämpas inte på upprättande av försäkringsbolags koncernbokslut eller moderbolagets verksamhetsberättelse. På koncernbokslut tillämpas inte heller de bestämmelser i bokföringslagen som nämns i 2 mom.

I fråga om den tidpunkt när en notering får göras enligt 2 kap. 4 § 2 mom. i bokföringslagen tillämpas en tidsfrist på tre månader.

Bestämmelsen i 3 kap. 3 § 1 mom. 2 a-punkten i bokföringslagen tillämpas inte på behandlingen av försäkringsavtal enligt finsk lagstiftning i bokslut eller koncernbokslut för försäkringsbolag.

Bestående aktiva enligt 4 kap. 3 § i bokföringslagen är posterna materiella och immateriella tillgångar i balansräkningen för försäkringsbolag med undantag för varulager; varulager betraktas som omsättningstillgångar enligt 4 kap. 4 § i bokföringslagen. På materiella och immateriella tillgångar tillämpas i övrigt bokföringslagens bestämmelser om bestående aktiva, om inte något annat följer av 2 mom. Utan hinder av bestämmelserna i 2 mom. tillämpas 5 kap. 13 och 16 § i bokföringslagen på de poster som avses i detta moment. På varulager tillämpas dock bokföringslagens bestämmelser om omsättningstillgångar med undantag av de bestämmelser som nämns i 2 mom. och 5 kap. 16 § i bokföringslagen.

Bestämmelserna i 4 kap. 5 § 3 mom. i bokföringslagen tillämpas även på försäkringsbolags fastighetsplaceringar.

Bestämmelserna i 6 kap. 4 § 2 mom. i bokföringslagen tillämpas inte på en dotter- eller intressesammanslutnings försäkringstekniska ansvarsskuld eller på placeringar som utgör täckning för fondförsäkringar. Användningen av detta undantagsförfarande ska uppges i noterna till koncernbokslutet.

Räkenskapsperioden för ett försäkringsbolag och en försäkringsholdingsammanslutning som är moderbolag är ett kalenderår. Då verksamheten inleds eller avslutas eller då tidpunkten för bokslutet ändras får räkenskapsperioden vara kortare eller längre än detta, dock högst 18 månader.

Bokslutet och verksamhetsberättelsen för ett försäkringsbolag och en försäkringsholdingsammanslutning som är moderbolag ska upprättas inom tre månader från räkenskapsperiodens utgång.

Anläggningstillgångar är föremål, rättigheter som kan överlåtas separat och andra tillgångar som är avsedda att i affärsverksamheten stadigvarande ge intäkter under flera räkenskapsperioder.

Placeringstillgångar är tillgångar som förvärvats för placering av medel eller tryggande av placeringar.

Tillgångar uppdelade enligt användningsändamål hör till olika tillgångsgrupper enligt de relationstal som fås av användningsändamålen.

För varje räkenskapsperiod ska upprättas ett bokslut som består av

Bestämmelser om införande av koncernbokslut i bokslutet finns i 20 §.

För varje post i balansräkningen, resultaträkningen och finansieringsanalysen ska motsvarande uppgifter för den närmast föregående räkenskapsperioden anges ( jämförelsetal ). Om specificeringen av balansräkningen, resultaträkningen eller finansieringsanalysen har ändrats, ska jämförelsetalet om möjligt korrigeras. På samma sätt ska förfaras, om jämförelsetalet av något annat skäl inte är användbart.

Till bokslutet ska fogas en verksamhetsberättelse om vilken föreskrivs i 9―13 §. Den information som avses i 10―13 § får dock ges i bokslutsnoter i stället för i verksamhetsberättelsen, om inte något annat föreskrivs i bokföringslagen.

Handlingar som ingår i och som fogats till bokslutet ska vara överskådliga och bilda en helhet.

I verksamhetsberättelsen lämnas uppgifter om viktiga omständigheter som gäller utvecklingen av försäkringsbolagets verksamhet. I verksamhetsberättelsen lämnas

Den redogörelse som avses i 1 mom. 1 punkten ska vara en opartisk och heltäckande analys av utvecklingen och resultatet av försäkringsbolagets affärsverksamhet samt av bolagets ekonomiska ställning, och den ska motsvara bolagets omfattning och struktur. Bedömningen ska innefatta de väsentligaste nyckeltalen för förståelse av bolagets affärsverksamhet samt ekonomiska ställning och resultat.

Den analys som ingår i verksamhetsberättelsen ska vid behov innefatta kompletterande uppgifter och tilläggsutredningar om talen i bokslutet.

Verksamhetsberättelsen ska innehålla styrelsens förslag till åtgärder som gäller bolagets vinst eller förlust samt till eventuell utbetalning av annat fritt eget kapital.

I verksamhetsberättelsen ska uppges

I verksamhetsberättelsen ska separat uppges penninglån, säkerheter och ansvarsförbindelser till personer som står bolaget nära samt de huvudsakliga villkoren för dessa, i det fall att penninglånen, säkerheterna och ansvarsförbindelserna sammanlagt överstiger 20 000 euro eller utgör mer än fem procent av bolagets eget kapital enligt balansräkningen.

Ett försäkringsbolag och en person anses vara närstående till varandra, om den ena parten kan utöva ett bestämmande inflytande över den andra eller ett betydande inflytande över beslut som gäller den andras ekonomi och affärsverksamhet.

Av verksamhetsberättelsen ska framgå

I verksamhetsberättelsen ska enligt slag av aktie eller garantiandel uppes

I verksamhetsberättelsen ska lämnas följande uppgifter om egna aktier eller garantiandelar och aktier eller garantiandelar i moderbolaget som under räkenskapsperioden har förvärvats och mottagits som pant av försäkringsbolaget samt avyttrats och förklarats ogiltiga:

Aktier eller garantiandelar som försäkringsbolaget innehar ska uppges separat från aktier eller garantiandelar som det har tagit emot som pant. Om aktier eller garantiandelar har tagits emot från eller överlåtits till en närstående, ska denne nämnas vid namn.

I balansräkningen upptas

Om en kostnadsföring som har gjorts enligt 1 mom. 1 punkten visar sig vara obefogad senast vid utgången av räkenskapsperioden, ska den tas upp som en rättelse av kostnadsföringen.

Försäkringsbolaget ska välja värderingsmetod för de placeringar som står under huvudgruppen "Placeringar" i balansräkningen så att enhetliga värderingsprinciper tillämpas på tillgångar som hänförs till ett visst användningsändamål. Om försäkringsbolaget väljer värdering till verkligt värde enligt 17 § som värderingsprincip, kan det inte samtidigt tillämpa de värderingsprinciper som anges i 16 § på andra motsvarande tillgångar som hänförs till motsvarande användningsändamål. Den valda värderingsmetoden ska följas konsekvent.

Placeringar som står under huvudgruppen "Placeringar som utgör täckning för fondförsäkringar" i balansräkningen värderas i enlighet med 19 §.

Placeringarnas anskaffningsutgift och verkliga värde ska uppges balanspostvis i en not till balansräkningen.

Anskaffningsutgiften för de placeringar som står under huvudgruppen "Placeringar" i balansräkningen och som återstår vid utgången av räkenskapsperioden ska aktiveras. Anskaffningsutgiften för byggnader ska under sin verkningstid kostnadsföras som avskrivningar enligt plan. I det fall att placeringens verkliga värde vid räkenskapsperiodens utgång underskrider den ännu oavskrivna anskaffningsutgiften eller den med stöd av detta moment med tidigare gjorda nedskrivningar minskade anskaffningsutgiften, ska differensen kostnadsföras som nedskrivning. Placeringar som ska betraktas som anläggningstillgångar och fordringar behöver inte nedskrivas, om nedskrivningen ska anses vara tillfällig. Om nedskrivningen visar sig vara obefogad senast vid utgången av räkenskapsperioden, ska den tas upp som en rättelse av kostnadsföringen.

Som anskaffningsutgift för masskuldebrevslån och andra motsvarande penning- och kapitalmarknadsinstrument används den periodiserade anskaffningsutgiften, som fås genom att differensen mellan masskuldebrevslånets och andra motsvarande penning- och kapitalmarknadsinstruments nominella belopp och anskaffningsutgift periodiseras som ränteintäkter eller minskning av sådana under masskuldebrevslånets eller penning- eller kapitalmarknadsinstrumentets löptid och genom att motposten tas upp som ökning eller minskning av anskaffningsutgiften för masskuldebrevslånet eller penning- eller kapitalmarknadsinstrumentet. För en periodiserad anskaffningsutgift tas nedskrivningen upp i enlighet med 1 mom. enligt principen om lägsta värde eller nedskrivs den periodiserade anskaffningsutgiften endast med andra nedskrivningar än de som beror på växlingar i den allmänna räntenivån. Om nedskrivningen visar sig vara obefogad senast vid utgången av räkenskapsperioden, ska den tas upp som en rättelse av kostnadsföringen. Värderingsmetoden väljs balanspostvis och den ska följas konsekvent.

Om det verkliga värdet av ett jord- eller vattenområde, en byggnad, ett värdepapper eller någon annan jämförbar tillgång på bokslutsdagen varaktigt är väsentligt högre än anskaffningsutgiften, får i balansräkningen utöver den ännu oavskrivna anskaffningsutgiften tas upp en uppskrivning som är högst så stor som differensen mellan det verkliga värdet och den oavskrivna anskaffningsutgiften. Ett belopp som motsvarar uppskrivningen ska i fråga om en till placeringstillgångarna hänförd tillgång tas upp i resultaträkningen och i fråga om en till anläggningstillgångarna hänförd tillgång i uppskrivningsfonden bland eget kapital. Om en uppskrivning visar sig vara obefogad, ska den uppskrivning som tagits upp i resultaträkningen korrigeras på ett resultatpåverkande sätt och den uppskrivning som har tagits upp i uppskrivningsfonden ska återföras.

Om värdet på en byggnad har uppskrivits, beräknas en avskrivning enligt 1 mom. på anskaffningsutgiftens och uppskrivningens sammanlagda belopp. Till den balansräkningspost som innehåller vinster och förluster för tidigare räkenskapsperioder kan ur uppskrivningsfonden överföras ett belopp som motsvarar avskrivningar som under räkenskapsperioden eller tidigare räkenskapsperioder har gjorts för uppskrivningen och som har tagits upp som kostnad i resultaträkningen.

Om en i 3 mom. avsedd uppskrivning gäller aktier eller andelar som ett moderföretag äger i en dottersammanslutning, ska de aktier eller andelar som dottersammanslutningen äger i moderföretaget anses vara utan värde när uppskrivningen görs.

En tillgång som överförs från en till placeringstillgångarna eller anläggningstillgångarna hänförd grupp av placeringar till en annan ska åsättas det balansvärde som avses i 1―4 mom.

Finansiella instrument kan värderas till sitt verkliga värde under de förutsättningar som anges i 15 § 1 mom. Förändringar i det verkliga värdet upptas som intäkter eller kostnader i resultaträkningen eller i fonden för verkligt värde, som ingår i det egna kapitalet i balansräkningen. Placeringar med vilka försäkringsbolaget idkar handel kan klassificeras som finansiella instrument som försäkringsbolaget innehar för handel, varvid de värderas till sitt verkliga värde och förändringar i det verkliga värdet upptas såsom intäkter eller kostnader i resultaträkningen.

Förvaltningsfastigheter och biologiska tillgångar kan värderas till sitt verkliga värde under de förutsättningar som föreskrivs i 15 § 1 mom. Förändringar i det verkliga värdet tas upp som intäkter eller kostnader i resultaträkningen.

Bestämmelser om övriga tillgångs- och skuldposter bland aktiva och passiva, som enligt internationella redovisningsstandarder kan värderas till verkligt värde, kan utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet. Posterna värderas till verkligt värde under de förutsättningar som anges i 15 § 1 mom. Förändringar i det verkliga värdet upptas som intäkter eller kostnader i resultaträkningen.

På derivatavtal tillämpas på det sätt som föreskrivs i 15 § antingen 16 § 1 mom. eller 17 § 1 mom.

De placeringar som utgör täckning för fondförsäkringars ansvarsskuld tas i balansräkningen upp särskilt, till verkligt värde. Förändringar i det verkliga värdet tas upp som intäkter eller kostnader i resultaträkningen.

Överföringar av tillgångar mellan placeringar och de placeringar som utgör täckning för fondförsäkringar sker enligt verkligt värde.

Ett försäkringsbolag som är moderbolag ska upprätta och i sitt bokslut ta in ett koncernbokslut.

Koncernbokslut behöver inte upprättas, om

Moderbolaget ska alltid upprätta ett koncernbokslut, om det betalar ut medel till aktieägarna eller garantiandelsägarna eller om det är ett publikt aktiebolag.

Koncernbokslutet ska upprättas som en sammanställning av koncernföretagens balansräkningar och resultaträkningar samt noterna till dessa. Koncernbokslutet ska upprättas samma dag som moderföretagets bokslut. I ett koncernbokslut ska tas in en finansieringsanalys över koncernen, i vilken ska redogöras för anskaffningen och användningen av medel under räkenskapsperioden.

I fråga om upprättande av koncernbokslut iakttas i tillämpliga delar 1―4, 6―8, 14―19 och 28―30 §.

I moderbolagets verksamhetsberättelse ges i tillämpliga delar de uppgifter som avses i 9―13 § även om koncernen.

Handlingar som ingår i och som fogats till koncernbokslutet ska vara överskådliga och bilda en helhet.

Vad som i detta kapitel bestäms om koncernbokslut och de uppgifter som ska ges om koncernen i moderbolagets verksamhetsberättelse iakttas i tillämpliga delar på koncernbokslut och moderbolagets verksamhetsberättelse i koncerner där en finländsk försäkringsholdingsammanslutning är moderbolag.

Om ett kreditinstitut eller värdepappersföretag hör till ett försäkringsbolags eller en försäkringsholdingsammanslutnings koncern, får koncernbokslutet utan hinder av detta kapitel upprättas på det sätt som bestäms i 4 kap. i lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat, om det är nödvändigt för att ge en rättvisande bild av resultatet av koncernens verksamhet och av dess ekonomiska ställning.

Bokslutsuppgifter för ett dotter- eller intresseföretag som bedriver lagstadgad arbetspensionsförsäkringsverksamhet får inte sammanställas med koncernbokslutet för ett annat försäkringsbolag eller en annan sammanslutning.

De internationella redovisningsstandarder som avses i 7 a kap. 1 § i bokföringslagen följs vid upprättandet av bokslut och koncernbokslut så att

På bokslut och koncernbokslut enligt 24 § tillämpas 1 kap. 1―3, 5 och 6 §, 2 kap., 3 kap. 5 och 7―13 § och 6 kap. 19 § i bokföringslagen.

På bokslut och koncernbokslut enligt 24 § samt på den verksamhetsberättelse som ska fogas till dem tillämpas 4 § 4 mom., 6 §, 19 § 1 mom., 21 § 1 och 3 mom., 28 § 1 och 3 punkten, 29 § 5 punkten samt 30 §.

Ett publikt försäkringsbolag på vilket 2 kap. 5 § i värdepappersmarknadslagen inte tillämpas ska upprätta en delårsrapport eller ledningens delårsredogörelse enligt nämnda paragraf med iakttagande i tillämpliga delar av bestämmelserna i 2 kap. 5 och 5 a―5 d § i värdepappersmarknadslagen. Rapporten ska anmälas för registrering inom tre månader efter utgången av rapportperioden och kopior av den ska ges med iakttagande i tillämpliga delar av 3 kap. 11 § i bokföringslagen.

Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet kan utfärdas närmare bestämmelser som beror på försäkringsverksamhetens speciella karaktär om

Försäkringsinspektionen meddelar närmare föreskrifter som beror på försäkringsverksamhetens speciella karaktär om

Försäkringsinspektionen kan i enskilda fall på ansökan av ett försäkringsbolag eller en försäkringsholdingsammanslutning av särskilda skäl för viss tid bevilja tillstånd att avvika från 6 §, 28 § 1―3 punkten och 29 § 2 punkten samt från 6 kap. 5 § 1 mom. i bokföringslagen.

En förutsättning för beviljande av ett sådant undantag som avses i 1 mom. är att det inte strider mot Europeiska gemenskapernas bestämmelser om bokslut och koncernbokslut. Dessutom kan Försäkringsinspektionen bevilja undantag från 2 kap. 9 § 1 mom. i bokföringslagen.

Försäkringsinspektionen beviljar undantag i fråga om offentliggörande av en sådan rapport och en sådan redogörelse som avses i 27 §.

Om en förordning av social- och hälsovårdsministeriet eller Försäkringsinspektionens föreskrifter eller tillstånd enligt detta kapitel är betydelsefulla för den allmänna tillämpningen av bokföringslagens eller aktiebolagslagens bestämmelser om bokslut, koncernbokslut och verksamhetsberättelse, ska ministeriet eller Försäkringsinspektionen begära ett utlåtande av bokföringsnämnden om förordningen, föreskriften eller tillståndet före utfärdandet.

Med ett försäkringsbolags ansvarsskuld avses det ansvar som uppkommer till följd av bolagets försäkringsavtal. Ansvarsskulden består av premieansvar och ersättningsansvar. Till ansvarsskulden räknas också det ansvar som uppkommer till följd av tilläggsförmåner enligt 13 kap. 2 §.

Försäkringsbolaget ska ha betryggande beräkningsgrunder för bestämmande av ansvarsskulden. Ansvarsskulden ska alltid vara tillräcklig så att försäkringsbolaget vid en skälig bedömning kan fullgöra de förpliktelser som uppkommer till följd av bolagets försäkringsavtal.

Om Försäkringsinspektionen har skäl att anta att ansvarsskulden inte är tillräcklig på det sätt som avses i 2 mom., kan Försäkringsinspektionen kräva att de statistiska beräkningselement och den diskontering som tillämpas vid bestämmandet av ansvarsskulden för en skadeförsäkring fastställs på förhand.

Premieansvaret motsvarar kapitalvärdet av de utbetalningar som föranleds av de i gällande försäkringsavtal avsedda framtida försäkringsfallen och av övriga utgifter för dessa försäkringar, minskat med kapitalvärdet av framtida premier och ökat med kapitalvärdet av den ansvarighet som möjligen förorsakas av de försäkringar som förfaller under överenskommen försäkringstid.

Premieansvaret kan fastställas till det sammanlagda beloppet av betalda försäkringspremier och för försäkringen krediterade övriga intäkter, minskat med inkasserade kostnader för upprätthållande av försäkringsskyddet och förvaltningen av försäkringen enligt försäkringsavtalet, om försäkringsavtalets art förutsätter detta eller om det är möjligt att påvisa att det sålunda uträknade premieansvaret inte är mindre än det premieansvar som räknats ut enligt 1 mom.

Ersättningsansvaret motsvarar obetalda ersättningar och andra belopp som ska betalas med anledning av inträffade försäkringsfall, ett utjämningsbelopp samt en garantiavgiftspost för försäkringar baserade på trafikförsäkringslagen och lagen om olycksfallsförsäkring (608/1948).

Med utjämningsbelopp avses ett för skaderika år riskteoretiskt beräknat belopp. Utjämningsbeloppet har en undre och en övre gräns.

I ett livförsäkringsbolag fastställs utjämningsbeloppets undre och övre gräns på basis av försäkringsverksamhetens riskbenägenhet, tillfälliga variationer i riskrörelsen och den största egna andelen av risksumman.

Med utjämningsbeloppets undre gräns i ett skadeförsäkringsbolag avses skillnaden mellan minimibeloppet av det korrigerade solvenskapitalet enligt 12 kap. 13 § och det verksamhetskapital som korrigerats med de poster som räknas upp i 12 kap. 9 § 2 mom. Utjämningsbeloppets undre gräns kan dock inte vara negativ. Med utjämningsbeloppets övre gräns avses det belopp som på basis av de riskteoretiska beräkningarna, med beaktande av återförsäkringen och andra motsvarande risköverföringsmetoder, anses vara skäligt för en fortsatt försäkringsverksamhet.

Ett försäkringsbolag ska ha beräkningsgrunder för bestämmande av utjämningsbeloppet och utjämningsbeloppets undre och övre gräns. Ett skadeförsäkringsbolag ska ansöka om Försäkringsinspektionens fastställelse av beräkningsgrunderna för bestämmande av utjämningsbeloppet.

Försäkringsbolaget ska avsätta medel för den garantiavgiftspost som ingår i det ersättningsansvar som avses i 3 § med tanke på den betalningsskyldighet som avses i 19 d § i trafikförsäkringslagen och 38 c § i lagen om olycksfallsförsäkring. Garantiavgiftsposten får endast användas för att uppfylla den ovan nämnda betalningsskyldigheten.

Garantiavgiftsposten i bokslutet är beloppet enligt det föregående bokslutet höjt med en årlig ränta som är lika stor som den maximiränta som avses i 10 § 4 mom. Garantiavgiftsposten får dock inte överstiga tre procent av den ansvarsskuld som minskats med utjämningsbeloppet och garantiavgiftsposten för försäkringsgrenen i fråga, förutom då detta leder till en mindre garantiavgiftspost än i det föregående bokslutet. Garantiavgiftsposten får inte vara mindre än beloppet i det föregående bokslutet för försäkringsgrenen i fråga.

Har en försäkring beviljats av flera försäkringsbolag gemensamt på villkor att de ansvarar solidariskt, får oavsett sådana villkor från ansvarsskulden utelämnas den del som enligt avtalet hänför sig till ett annat finländskt försäkringsbolag eller ett utländskt EES-försäkringsbolag, förutsatt att dessa inte befinner sig i likvidation eller i nedan i 25 kap. 9 § avsedd ställning.

Vid beräkningen av den andel av ansvarsskulden som faller på återförsäkrarna ska samma grunder enligt 1 § 2 och 3 mom. i detta kapitel användas som vid beräkningen av hela ansvarsskulden, om inte något annat förfarande är motiverat på grund av återförsäkringsavtalens natur eller villkor. Återförsäkrarnas andel av ansvarsskulden ska dock alltid bedömas så att också försäkringsbolagets egen andel av ansvarsskulden uppfyller kravet i 1 § 2 mom.

Vid beräkningen av ansvarsskulden i ett livförsäkringsbolag ska, med hänsyn till kraven på en betryggande beräkning av densamma, i tillräcklig utsträckning beaktas att de faktorer som är väsentliga för beräkningarna kan variera på ett ogynnsamt sätt.

En enskild försäkrings andel av bolagets premieansvar ska alltid uppgå till ett åtminstone lika stort belopp som återköpsvärdet enligt försäkringsavtalet. Även sådana tilläggsförmåner som bolaget inte har förbundit sig att betala i samband med återköp ska reserveras i ansvarsskulden.

De framtida tilläggsförmånerna ska beaktas på ett sätt som motsvarar de bedömningar som utgör grund för hur ansvarsskulden ska beräknas och metoden för att bestämma ett bolags tilläggsförmåner.

För periodisering av anskaffningsutgifterna för försäkringar kan från premieansvaret dras av det belopp med vilket kapitalvärdet av försäkringarnas belastningsinkomster överstiger kapitalvärdet av kostnaderna för skötseln av försäkringarna och en eventuell aktivering av anskaffningsutgifterna.

Kostnaderna för skötseln av försäkringsbeståndet kan också beaktas indirekt genom att från de framtida intäkterna dras av de poster som uppbärs för att täcka förvaltningskostnaderna för försäkringen, om inte tryggheten förutsätter en annan metod.

Principerna för hur ansvarsskulden beräknas får inte variera från år till år så att möjligheterna att jämföra årsresultaten minskar väsentligt eller så att nivån på det överskott som ska återbäras till försäkringstagarna uppvisar en onödig variation.

Räntesatsen vid beräkningen av ansvarsskulden i ett livförsäkringsbolag ska väljas på ett betryggande sätt. Räntesatsen vid beräkningen av ansvarsskulden kan väljas enligt avkastningsnivån för de tillgångar som utgör täckning för ansvarsskulden, med avdrag för en tillräcklig säkerhetsmarginal. I fråga om avtal med periodisk premie ska också nivån på avkastningen av investering av framtida betalningar beaktas. Även avkastningsnivån ska justeras så att den svarar mot avkastningen på framtida placeringar, till den del de placeringar som utgör täckning för ansvarsskulden är i kraft en kortare tid än ansvarsskulden.

I maximiräntesatsen vid beräkningen av ansvarsskulden ska beaktas marknadsavkastningen på långfristiga obligationer med låg kreditrisk eller långfristiga statsobligationer.

Den i 2 mom. avsedda maximiräntesatsen vid beräkningen av ansvarsskulden tillämpas inte på fondförsäkringar eller på försäkringar för vilka i försäkringsavtalet inte intagits bestämmelser om rätt till tilläggsförmåner. När det gäller fondförsäkringar fastställs ansvarsskulden i enlighet med värdeutvecklingen på de placeringar som är knutna till ansvarsskulden.

I fråga om sådana försäkringar för vilka rätten till tilläggsförmåner inte regleras i försäkringsavtalet får den räntesats som används vid beräkningen av ansvarsskulden vara högst 90 procent av den förväntade avkastningsprocenten på de tillgångar som utgör täckning för försäkringarna.

Ett skadeförsäkringsbolag kan utnyttja statistiska metoder för beräkningen av ansvarsskulden om bolaget, på basis av eget material eller sådant statistiskt material som har inhämtats om försäkringsbestånd som ska anses motsvara dess eget försäkringsbestånd, förmår klargöra att de statistiska metoder som använts är adekvata.

Ansvarsskulden för ersättningar av pensionstyp beräknas med metoder som tillämpas vid livförsäkring.

Diskontering får användas vid beräkning av ansvarsskulden för ersättningar av pensionstyp.

Diskontering får användas för beräkning av annan ansvarsskuld, om följande förutsättningar föreligger:

I de fall som avses i 1 och 2 mom. ska diskonteringen genomföras med en betryggande metod. Den räntesats som utnyttjas får inte överstiga den nivå på avkastningen som med iakttagande av försiktighet bestämts för placering i de tillgångar som utgör täckning för ansvaret för den tid slutregleringen av skador i genomsnitt uppskattas ta i anspråk.

I maximiräntesatsen vid beräkningen av ansvarsskulden ska dessutom beaktas marknadsavkastningen på långfristiga obligationer med låg kreditrisk eller långfristiga statsobligationer.

Försäkringsinspektionen ska på förhand informeras om hur diskonteringen genomförs. I det fall som avses i 2 mom. ska för den diskonteringsmetod som använts redogöras i noterna till bolagets balansräkning.

Försäkringsbolaget ska till Försäkringsinspektionen lämna en redogörelse för de grunder för beräkning av ansvarsskulden som avses i 1 § innan de tas i bruk.

Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet föreskrivs om

Försäkringsinspektionen kan i enskilda fall på ansökan av ett försäkringsbolag av särskilda skäl tillåta att

I detta kapitel avses med

Ett försäkringsbolag ska täcka sin ansvarsskuld och förteckna täckningen för ansvarsskulden enligt vad som föreskrivs i detta kapitel.

Vid täckningen av ansvarsskulden och vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel ska arten av den försäkringsverksamhet som bolaget bedriver tas i beaktande och i enlighet härmed sörjas för att placeringarna görs så att de tryggar tillgångarnas säkerhet, avkastning och likviditet samt är lämpligt diversifierade och har lämplig spridning.

Utöver vad som bestäms i 1 och 2 mom. ska ett försäkringsbolag förteckna de fordringar, vilkas innehavare har i 1 eller 3 § i lagen om den ordning i vilken borgenärer ska få betalning (1578/1992) avsedd förmånsrätt på grund av panträtt eller annan förmånsrätt till försäkringsbolagets tillgångar.

Beloppet av den ansvarsskuld som ska täckas fås genom att följande poster dras av från den ansvarsskuld som avses i 9 kap. 1 § ( totalbeloppet av ansvarsskulden ):

Den andel av ansvarsskulden som avses i 3 § ska täckas med tillgångar som hör till de tillgångsslag som anges i denna paragraf.

De tillgångar som utgör täckning för ansvarsskulden ska värderas till verkligt värde med avdrag för de skulder som uppkommit vid anskaffningen ( täckningsvärde ). Om de tillgångar som utgör täckning för försäkringsbolagets ansvarsskuld är föremål för en i 6 § 3 mom. 1 punkten avsedd förmånsrätt på grund av panträtt eller annan förmånsrätt, ska från tillgångarnas verkliga värde också dras av det verkliga värdet på panträtten eller den andra förmånsrätten.

Täckningen för ansvarsskulden ska bestå av

Ansvarsskulden kan täckas endast med de tillgångar som räknas upp i 4 §. Dessa tillgångar ska höra till någon av de tillgångsgrupper som räknas upp i 7―11 §, med undantag för derivatavtal som regleras i 15 §.

Ansvarsskulden kan täckas med tillgångar som hör till en viss tillgångsgrupp till högst det belopp som anges i 7―11 och 15 §. Maximibeloppet av de tillgångar som hör till respektive tillgångsgrupp som räknas upp i 7―11 § beräknas av det totalbelopp av ansvarsskulden som avses i 3 §.

Bestämmelser om övriga begränsningar och villkor som gäller de tillgångar som utgör täckning för ansvarsskulden ingår i 12―14 §, 15 § 2 och 3 mom. och 16―20 §.

I täckningsförteckningen antecknas

De handlingar som gäller de tillgångar som hör till täckningen ska förvaras på ett tillförlitligt sätt hos täckningshavaren eller ett annat försäkringsbolag, kreditinstitut, värdepappersföretag eller fondbolag som beviljats koncession inom EES-området. Om ett värdepapper ingår i ett värdeandelsregister, ska registret stå under offentlig tillsyn inom EES-området. OECD-staterna och andra stater jämställs med EES-stater i enlighet med 19 § 2 mom. även i fråga om förvaringen av de tillgångar som hör till täckningen.

Till täckningsförteckningen ska som bilaga fogas en förteckning i vilken antecknas

Hela beloppet av ansvarsskulden kan täckas med

Av den ansvarsskuld som ska täckas kan högst ett belopp som motsvarar 50 procent av totalbeloppet av ansvarsskulden täckas med skuldförbindelser

Av den ansvarsskuld som ska täckas kan högst ett belopp som motsvarar 50 procent av totalbeloppet av ansvarsskulden täckas med

Av den ansvarsskuld som ska täckas kan högst ett belopp som motsvarar 40 procent av totalbeloppet av ansvarsskulden täckas med

Av den ansvarsskuld som ska täckas kan högst ett belopp som motsvarar 25 procent av totalbeloppet av ansvarsskulden täckas med andra tillgångar än sådana som nämns i 7―10 §.

I fråga om de tillgångar som avses i 1 mom. är det maximibelopp som godkänns som täckning för ansvarsskulden, i procent av totalbeloppet av ansvarsskulden,

Andelar i placeringsfonder räknas till de tillgångsgrupper som avses i 7―11 § och de tas med i de maximibelopp som fastställs i 7―11 § enligt vad som föreskrivs i denna paragraf.

Om mer än 70 procent av placeringsfondens tillgångar har placerats i en enda tillgångsgrupp enligt 7―10 § räknas fondandelarna till denna tillgångsgrupp.

Andra fondandelar än sådana som avses i 2 mom. räknas till de övriga placeringar som avses i 11 § 2 mom. 8 punkten.

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 2 och 3 mom. räknas dock andelar i placeringsfonder med hemort i en EES-stat och på vilka tillämpas nationell lagstiftning som anpassats till Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/107/EG om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) i syfte att införa regler för förvaltningsbolag och förenklade prospekt samt till Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/108/EG om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), vad gäller fondföretags investeringar, till den tillgångsgrupp som avses i 9 §, om inte mer än 70 procent av placeringsfondens tillgångar har placerats i en tillgångsgrupp som avses i 7 eller 8 §, varvid fondandelarna i denna placeringsfond räknas till den tillgångsgrupp som avses i 7 eller 8 §.

Av den ansvarsskuld som ska täckas kan högst ett belopp som motsvarar 10 procent av totalbeloppet av ansvarsskulden placeras i en enda placeringsfond. Om det är fråga om fondandelar som avses i 3 mom. kan i en enda placeringsfond placeras högst ett belopp som motsvarar 5 procent av totalbeloppet av ansvarsskulden.

Av den ansvarsskuld som ska täckas kan högst ett belopp som motsvarar 10 procent av totalbeloppet av ansvarsskulden täckas med aktier, andra med aktier jämförbara värdepapper och sådana förbindelser som är efterställda gäldenärens övriga förbindelser eller med masskuldebrev, om offentlig handel inte bedrivs med dessa.

Bestämmelserna i 1 mom. tillämpas dock inte på

Bestämmelserna i 1 mom. i denna paragraf tillämpas inte heller på de andelar i placeringsfonder som avses i 12 §, om det inte är fråga om en placeringsfond vars tillgångar till mer än 70 procent har placerats i andra värdepapper med vilka offentlig handel inte bedrivs. Även om mer än 70 procent av placeringsfondens tillgångar har placerats i värdepapper med vilka offentlig handel inte bedrivs, tillämpas 1 mom. i denna paragraf inte om mer än 70 procent av placeringsfondens tillgångar har placerats i skuldförbindelser som avses i 7 och 8 §.

Av den ansvarsskuld som ska täckas kan högst ett belopp som motsvarar 5 procent av totalbeloppet av ansvarsskulden täckas med skuldförbindelser utan säkerhet. Med en placering i en i denna paragraf avsedd skuldförbindelse utan säkerhet eller i flera av samma gäldenär ingångna skuldförbindelser utan säkerhet är det möjligt att täcka högst ett belopp som motsvarar 1 procent av totalbeloppet av ansvarsskulden.

Bestämmelserna i 1 mom. tillämpas dock inte på

Derivatavtal kan användas som täckning för ansvarsskulden om de minskar placeringsrisken eller möjliggör en effektiv placeringsförvaltning.

Det sammanlagda beloppet av derivatavtalens underliggande tillgångar kan vara högst lika stort som det sammanlagda beloppet av de aktier och andelar samt av de penning- och kapitalmarknadsinstrument enligt 8 kap. 16 § 2 mom. vilka godkänns som täckning för ansvarsskulden.

Derivatavtal ska värderas försiktigt.

Av den ansvarsskuld som ska täckas kan högst ett belopp som motsvarar 10 procent av totalbeloppet av ansvarsskulden täckas med en placering i en enda fastighet eller byggnad jämte hyresrättigheter eller i flera fastigheter eller hyresrättigheter och byggnader som är belägna så nära varandra att de kan betraktas som en enda placering.

Denna begränsning tillämpas också på alla i 4 § 3 mom. 5 punkten avsedda rättigheter eller fordringar som hänför sig till en enda fastighet eller byggnad jämte hyresrättigheter eller till flera fastigheter eller byggnader jämte hyresrättigheter som i enlighet med 1 mom. betraktas som en enda placering samt på skuldförbindelser för vilka säkerheten utgörs av en inteckning i en enda fastighet eller byggnad jämte hyresrättigheter eller i flera fastigheter eller byggnader jämte hyresrättigheter som i enlighet med 1 mom. ska betraktas som en enda placering, eller i rättigheter som hänför sig till dessa.

Av den ansvarsskuld som ska täckas kan högst ett belopp som motsvarar 5 procent av totalbeloppet av ansvarsskulden täckas med placeringar i en enda sammanslutning. Som placeringar i en enda sammanslutning betraktas placeringar i

Med placeringar i en enda sammanslutnings aktier, andra därmed jämförbara värdepapper samt dess kapitallån med vilka offentlig handel inte bedrivs är det möjligt att täcka högst ett belopp som motsvarar 2 procent av totalbeloppet av ansvarsskulden.

Om offentlig handel bedrivs med sammanslutningens aktier kan försäkringsbolaget höja andelen för en placering enligt 1 mom. till högst 10 procent av totalbeloppet av ansvarsskulden. Ett villkor för höjningen är att sådana placeringar i en enda sammanslutning i vilken det placerade beloppet motsvarar minst 5 procent av totalbeloppet av ansvarsskulden, inte sammanlagt får överstiga ett belopp som motsvarar 40 procent av totalbeloppet av ansvarsskulden.

I skuldförbindelser i vilka gäldenären eller borgensmannen är en i 7 § 2 punkten avsedd enskild kommun, samkommun, församling eller något annat regionalt offentligt samfund kan, trots begränsningen i 1 mom. i denna paragraf, av ansvarsskulden placeras högst ett belopp som motsvarar 10 procent av totalbeloppet av ansvarsskulden.

Om det till en skuldförbindelse som avses i denna paragraf knutits en säkerhet som enligt 7―10 § som sådan kan godkännas som täckning för ansvarsskulden, ska en sådan skuldförbindelse, upp till beloppet av säkerheten, inte beaktas vid tillämpning av maximigränserna enligt denna paragraf.

Denna paragraf tillämpas inte på

Ansvarsskulden ska täckas med tillgångar angivna i den valuta i vilken försäkringsbolaget ska fullgöra sina förpliktelser på grund av försäkringsavtalen.

Bestämmelserna i 1 mom. tillämpas inte om försäkringsbolaget enligt momentet skulle vara skyldigt att inneha tillgångar i en viss valuta till ett belopp som motsvarar högst 7 procent av de tillgångar i andra valutor som ska beaktas i täckningen för ansvarsskulden.

Med avvikelse från vad som bestäms i 1 mom. får högst 20 procent av täckningen för den ansvarsskuld som svarar mot placeringar som ska fullgöras i en viss valuta utgöras av andra tillgångar än sådana som anges i denna valuta eller tillgångar som har skyddats mot valutakursförändringar.

En ansvarsskuld som svarar mot skyldigheter som ska fullgöras i en EES-stats valuta kan täckas också med tillgångar angivna i euro.

Om den ansvarsskuld som ska täckas hänför sig till försäkringsrisker i en EES-stat, ska även täckningen för ansvarsskulden finnas i en EES-stat med de undantag som föreskrivs i 2 mom.

Om den ansvarsskuld som ska täckas hänför sig till försäkringsrisker i en EES-stat, jämställs också OECD-stater som inte hör till EES med en EES-stat, när det är fråga om placeringar som avses i 7―10 § och 11 § 2 mom. 1, 8 och 9 punkten. Med dessa placeringar är det dock möjligt att täcka högst ett belopp som motsvarar 10 procent av det totalbelopp av ansvarsskulden som avses i detta moment. I denna begränsning medräknas dock inte skuldförbindelser som getts eller garanterats av stater och därmed jämställbara sammanslutningar och med vilka hela ansvarsskulden kan täckas enligt 7 § 1 punkten.

Om den ansvarsskuld som ska täckas hänför sig till försäkringsrisker i en annan OECD-stat än en EES-stat, jämställs OECD-staten med en EES-stat.

Om den ansvarsskuld som ska täckas hänför sig till försäkringsrisker i en annan stat än en OECD-stat, jämställs OECD-staterna och den stat där försäkringsrisken finns med en EES-stat.

Ett värdepapper anses finnas i den stat där emittenten av värdepapperet har sin hemort. Dessutom anses värdepapperet finnas i en EES-stat om offentlig handel med värdepapperet bedrivs i någon EES-stat.

På fondandelar i sådana placeringsfonder som avses i 12 § 4 mom. tillämpas 5 mom. i denna paragraf. Andra i 12 § avsedda placeringsfonder anses vara belägna i en EES-stat, om fondbolaget eller en annan sammanslutning som förvaltar tillgångar i en placeringsfond har hemort i en EES-stat, och om mer än 70 procent av placeringsfondens tillgångar är placerade i tillgångar i en OECD-stat.

Aktier eller andra ägarandelar med rörlig avkastning i en dottersammanslutning till ett försäkringsbolag får beaktas i täckningen för försäkringsbolagets ansvarsskuld endast om

Försäkringsinspektionen får bevilja försäkringsbolaget tillstånd att i täckningen tillfälligt beakta även aktier eller andelar i en annan dottersammanslutning än en sådan som avses i 1 mom., om offentlig handel med aktierna eller andelarna bedrivs i en EES-stat.

Bestämmelserna i 1 och 2 mom. gäller på motsvarande sätt kapitallån som beviljats en dottersammanslutning.

Tillgångar i en holdingsammanslutning som avses i 1 mom. 1 punkten hänförs vid tillämpningen av 7―19 § till försäkringsbolagets tillgångar i det förhållande som försäkringsbolaget äger aktier, medlemsandelar eller bolagsandelar i dottersammanslutningen. I dessa fall tillämpas inte 13 och 17 § på de placeringar som försäkringsbolaget har gjort i dottersammanslutningen.

Ett återförsäkringsbolag ska täcka sin ansvarsskuld enligt vad som föreskrivs i 2 § 2 mom. och förteckna täckningen för ansvarsskulden. Med en fordran på ett sådant specialföretag som avses i artikel 2.1 punkt p i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG om återförsäkring och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG och 92/49/EEG samt direktiven 98/78/EG och 2002/83/EG kan av den ansvarsskuld som ska täckas i ett återförsäkringsbolag täckas högst ett belopp som anges i 11 § 2 mom. 9 punkten. Övriga bestämmelser i detta kapitel tillämpas inte på återförsäkringsbolag.

Ansvarsskulden för fondförsäkringar som avses i 15 § i lagen om försäkringsklasser ska täckas så som föreskrivs i denna paragraf och i 4 §.

Ansvarsskulden för fondförsäkringar ska till minst 95 procent täckas med tillgångar som hör till de placeringsobjekt som bestämmer värdeutvecklingen av dessa försäkringar. Till sådana placeringsobjekt som bestämmer värdeutvecklingen av fondförsäkringar får räknas tillgångsposter enligt 4 §, förutsatt att ett värde fortlöpande kan fastställas för dessa tillgångsposter och att tillgångsposterna kan omvandlas till pengar i enlighet med försäkringens avtalsvillkor. Till täckningen för fondförsäkringars ansvarsskuld får dock inte höra försäkringsbolagets egna aktier eller andelar.

Täckningen för fondförsäkringars ansvarsskuld ska hållas åtskild från täckningen för försäkringsgivarens övriga ansvarsskuld. Täckningen för ansvarsskulden ska förtecknas och förvaras med iakttagande av 6 § 1 och 2 mom.

Om fondförsäkringen innefattar ett löfte av försäkringsbolaget om bibehållet placerat kapital eller någon annan förmån som bolaget garanterar, ska den ökning av ansvarsskulden som följer av detta löfte eller denna förmån täckas med iakttagande av bestämmelserna i 3―20 §. På täckningen av ökningen av ansvarsskulden enligt detta moment tillämpas inte 3 mom.

Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet kan föreskrivas

Försäkringsinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om

Försäkringsinspektionen kan i enskilda fall på ansökan av ett försäkringsbolag av särskilda skäl för viss tid om högst två år

Med ett försäkringsbolags verksamhetskapital avses det belopp med vilket försäkringsbolagets tillgångar anses överstiga dess skulder och andra därmed jämförbara förbindelser, enligt vad som bestäms i 2―6 §.

Försäkringsbolaget ska fortlöpande uppfylla de krav i fråga om verksamhetskapitalet som anges i detta kapitel.

Till ett försäkringsbolags verksamhetskapital hänförs

För att ett sådant kapitallån som avses i 2 § 7 punkten ska kunna hänföras till verksamhetskapitalet ska det uppfylla villkoren i 15 kap. 2 §. Dessutom

Till ett försäkringsbolags verksamhetskapital får följande poster hänföras sammanlagt högst till ett belopp som motsvarar 50 procent av det belopp som är lägst av verksamhetskapitalet eller av verksamhetskapitalets minimibelopp:

Av ett sådant obetalat belopp som avses i 2 § 2 punkten får till verksamhetskapitalet hänföras högst ett belopp som motsvarar 50 procent av det belopp som är lägst av verksamhetskapitalet eller av verksamhetskapitalets minimibelopp.

Av en sådan tilläggsavgift som avses i 2 § 8 punkten får till verksamhetskapitalet hänföras högst ett belopp som motsvarar 50 procent av det belopp som är lägst av verksamhetskapitalet eller av verksamhetskapitalets minimibelopp.

Av de i 1 mom. angivna posterna får sådana kapitallån enligt 1 punkten som upptagits för viss tid och sådana aktier enligt 2 punkten som omfattas av en sådan inlösenföreskrift i bolagsordningen som avses i 15 kap. 10 § i aktiebolagslagen, till verksamhetskapitalet hänföras sammanlagt högst ett belopp som motsvarar 25 procent av det belopp som är lägst av verksamhetskapitalet eller av verksamhetskapitalets minimibelopp. Det belopp av kapitallånen som hänförs till verksamhetskapitalet minskas jämnt för varje påbörjat år, om den återstående lånetiden är kortare än fem år.

Från verksamhetskapitalet ska följande poster dras av:

Försäkringsinspektionen kan kräva att värdet av de i verksamhetskapitalet ingående poster som avses i 2 § nedskrivs i den uträkning som avses i 24 §, i synnerhet i de fall då marknadsvärdet av dessa poster har förändrats i betydande utsträckning mellan tidpunkten för granskningen och tidpunkten för uträkningen.

Försäkringsinspektionen kan av särskilda skäl antingen delvis eller helt och hållet förbjuda ett försäkringsbolag att hänföra de poster som avses i 2 § 6 och 8 punkten till bolagets verksamhetskapital.

Minimibeloppet av ett skadeförsäkringsbolags verksamhetskapital är det största av de belopp som räknats ut enligt 8, 9 eller 11 §.

Ett skadeförsäkringsbolags verksamhetskapital ska dock alltid uppgå till minst det minimigarantibelopp som avses i 19 § 2 mom.

Bestämmelser om minimibeloppet av ett återförsäkringsbolags verksamhetskapital finns i 18 §.

Av bolagets premieinkomst under den senaste räkenskapsperioden sammanräknas 18 procent av inkomsten upp till 53 100 000 euro och 16 procent av den överstigande delen. Detta resultat multipliceras med det relationstal som anges i 10 §.

I den i 1 mom. angivna beräkningen höjs premieinkomsten i försäkringsklasserna 11, 12 och 13 med 50 procent i fråga om både verksamhet med direkt försäkring och återförsäkringsverksamhet. Vid behov kan statistiska metoder tillämpas för att omfördela premieinkomsten till dessa klasser.

Om bolagets premieintäkt under den senaste räkenskapsperioden är större än premieinkomsten, används premieintäkten i stället för premieinkomsten i den i 2 och 3 mom. angivna beräkningen.

Av medelvärdet av bolagets ersättningskostnader under de tre senaste räkenskapsperioderna sammanräknas 26 procent av kostnaderna upp till 37 200 000 euro och 23 procent av den överstigande delen. Det sålunda erhållna resultatet multipliceras med det relationstal som anges i 10 §.

Om försäkringarna huvudsakligen består av kredit-, storm-, hagel- eller frostförsäkringar, ska den i 1 mom. nämnda genomsnittliga ersättningskostnaden beräknas för de sju senaste räkenskapsperioderna.

I den i 1 mom. angivna beräkningen höjs ersättningskostnaderna i försäkringsklasserna 11, 12 och 13 med 50 procent i fråga om både verksamhet med direkt försäkring och återförsäkringsverksamhet. Vid behov kan statistiska metoder tillämpas för att omfördela ersättningskostnaderna till dessa klasser.

Det relationstal som avses i 8 § 1 mom. och 9 § 1 mom. erhålls när bolagets egen andel av ersättningskostnaden för de tre senaste räkenskapsperioderna jämförs med motsvarande ersättningskostnad före avdrag av återförsäkrarnas andel. Relationstalet får inte vara mindre än 0,5.

Om återförsäkringsavtalens natur eller art har förändrats väsentligt sedan den närmast föregående räkenskapsperioden eller om återförsäkringsavtalen inte innebär faktisk risköverföring eller den är obetydlig, kan Försäkringsinspektionen kräva att skadeförsäkringsbolaget vid beräkningen av verksamhetskapitalets minimibelopp använder ett högre relationstal än det som erhålls på basis av 1 mom.

Om verksamhetskapitalets minimibelopp enligt 7 § fastställt i enlighet med 8 eller 9 § är mindre än minimibeloppet för det föregående årets verksamhetskapital, ska verksamhetskapitalets minimibelopp vara minst minimibeloppet för det föregående årets verksamhetskapital multiplicerat med ett relationstal som erhålls när det egna ersättningsansvaret vid räkenskapsperiodens slut divideras med det egna ersättningsansvaret vid räkenskapsperiodens början. Detta relationstal får dock inte vara större än 1.

Minimibeloppet av ett livförsäkringsbolags verksamhetskapital fastställs genom sammanräkning av de minimibelopp av verksamhetskapitalet som räknats ut för de olika försäkringsklasserna enligt 13―16 §.

Verksamhetskapitalet ska dock alltid uppgå till minst det minimigarantibelopp som avses i 20 § 2 mom.

Den andel som ska hänföras till verksamhetskapitalets minimibelopp ska i fråga om försäkringar som hör till livförsäkringsklasserna 1 och 2, med undantag av sådana försäkringar som avses i 13 § 2 mom. i lagen om försäkringsklasser, bestämmas genom sammanräkning av de belopp som avses i 2 och 3 mom. i denna paragraf.

På summan av premieansvaret och ersättningsansvaret för de pensioner som löper vid utgången av den närmast föregående räkenskapsperioden beräknas en andel om 4 procent, och det erhållna resultatet multipliceras med det relationstal som avses i 17 §.

På risksumman vid utgången av den närmast föregående räkenskapsperioden för försäkringar med en risksumma som är större än noll beräknas en andel om 0,3 procent. I fråga om dödsfallsförsäkring som tecknats för högst tre år är andelen i stället för 0,3 procent dock 0,1 procent och, i fråga om försäkring som tecknats för flera än tre men för högst fem år är andelen 0,15 procent. Det erhållna resultatet multipliceras med det relationstal som avses i 17 §.

Den andel som ska hänföras till verksamhetskapitalets minimibelopp ska i fråga om försäkringar som hör till livförsäkringsklass 3 bestämmas genom sammanräkning av de belopp som avses i 2―5 mom.

Om försäkringsbolaget bär placeringsrisken, beräknas på summan av premieansvaret för sådana försäkringar och ersättningsansvaret för sådana pensioner som löper vid utgången av den närmast föregående räkenskapsperioden en andel om 4 procent, och det erhållna resultatet multipliceras med det relationstal som avses i 17 §.

Om försäkringsbolaget inte bär placeringsrisken och bolaget inte har rätt att ändra belastningarna som är avsedda att täcka administrationskostnaderna inom fem år, beräknas på summan av premieansvaret för sådana försäkringar och ersättningsansvaret för sådana pensioner som löper vid utgången av den närmast föregående räkenskapsperioden en andel om 1 procent, och det erhållna resultatet multipliceras med det relationstal som avses i 17 §.

På risksumman vid utgången av den närmast föregående räkenskapsperioden för försäkringar med en risksumma som är större än noll beräknas en andel om 0,3 procent, och det erhållna resultatet multipliceras med det relationstal som avses i 17 §.

Om försäkringsbolaget inte bär placeringsrisken och bolaget har rätt att ändra belastningarna som är avsedda att täcka administrationskostnaderna inom fem år, beräknas en andel om 25 procent på försäkringarnas administrationskostnader under den närmast föregående räkenskapsperioden.

Den andel som ska hänföras till verksamhetskapitalets minimibelopp ska i fråga om försäkringar som hör till livförsäkringsklass 6 bestämmas genom beräkning av 4 procent av premieansvaret för sådana försäkringar vid utgången av den närmast föregående räkenskapsperioden för vilka försäkringsbolaget bär placeringsrisken. Det sålunda erhållna resultatet multipliceras med det relationstal som avses i 17 §. Om försäkringsbolaget inte bär placeringsrisken tillämpas på försäkringarna bestämmelserna i 14 § om livförsäkringsklass 3.

I fråga om försäkringar som avses i 13 § 2 mom. i lagen om försäkringsklasser, försäkringar som hör till skadeförsäkringsklasserna 1 och 2 samt återförsäkring bestäms den andel som ska hänföras till verksamhetskapitalets minimibelopp på samma sätt som det i 7 § 1 mom. i detta kapitel föreskrivs om minimibeloppet av ett skadeförsäkringsbolags verksamhetskapital.

Det relationstal som avses i 13 § 2 mom., 14 § 2 och 3 mom. samt 15 § erhålls när summan av en försäkringsgrupps egen andel av premieansvaret för gruppen i fråga och ersättningsansvaret för de pensioner som löper vid utgången av den närmast föregående räkenskapsperioden jämförs med motsvarande summa före avdrag av återförsäkrarnas andel. Relationstalet får inte vara mindre än 0,85.

Det relationstal som avses i 13 § 3 mom. och 14 § 4 mom. erhålls när försäkringsgruppens egen andel av risksumman för den närmast föregående räkenskapsperioden jämförs med motsvarande risksumma före avdrag av återförsäkrarnas andel. Relationstalet får inte vara mindre än 0,5.

Om återförsäkringsavtalens natur eller art har förändrats väsentligt sedan den närmast föregående räkenskapsperioden eller om återförsäkringsavtalen inte innebär faktisk risköverföring eller den är obetydlig, kan Försäkringsinspektionen kräva att livförsäkringsbolaget vid beräkningen av verksamhetskapitalets minimibelopp använder ett högre relationstal än det som erhålls på basis av 1 och 2 mom.

Minimibeloppet av ett återförsäkringsbolags verksamhetskapital är det största av de belopp som räknats ut enligt 8, 9 eller 11 §.

Verksamhetskapitalet i ett captivebolag för återförsäkring ska dock alltid uppgå till minst minimigarantibeloppet enligt 21 § 2 mom. och verksamhetskapitalet i andra återförsäkringsbolag på motsvarande sätt till minst minimigarantibeloppet enligt 21 § 3 mom.

Ett skadeförsäkringsbolags garantibelopp utgörs av en tredjedel av det minimibelopp av verksamhetskapitalet som fastställs enligt 7 §.

Garantibeloppet ska uppgå till minst

Ett livförsäkringsbolags garantibelopp utgörs av en tredjedel av det minimibelopp av verksamhetskapitalet som fastställs enligt 12 §.

Garantibeloppet ska uppgå till minst 3 200 000 euro.

Ett återförsäkringsbolags garantibelopp utgörs av en tredjedel av det minimibelopp av verksamhetskapitalet som fastställs enligt 18 §.

Garantibeloppet för ett captivebolag för återförsäkring ska uppgå till minst 1 000 000 euro.

Garantibeloppet för ett annat återförsäkringsbolag än ett captivebolag ska uppgå till minst 3 200 000 euro.

Av ett försäkringsbolags verksamhetskapital ska ett belopp som motsvarar det garantibelopp som anges i 19―21 § bestå av de poster som avses i 2 § 1 och 3―7 punkten, med avdrag för de poster som avses i 5 §.

Försäkringsbolaget ska till Försäkringsinspektionen lämna en beräkning över att de krav som gäller verksamhetskapitalet har uppfyllts.

Om det kan antas att ett skadeförsäkringsbolags verksamhetskapital underskrider garantibeloppet enligt 19 §, att ett livförsäkringsbolags verksamhetskapital underskrider garantibeloppet enligt 20 §, att ett återförsäkringsbolags verksamhetskapital underskrider garantibeloppet enligt 21 § eller att ett arbetspensionsförsäkringsbolags verksamhetskapital underskrider hälften av verksamhetskapitalets minimibelopp enligt 17 § i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag, ska styrelsen och verkställande direktören utan dröjsmål och senast inom två månader upprätta bokslut och verksamhetsberättelse för den tid för vilken bokslut och verksamhetsberättelse ännu inte framlagts vid bolagsstämma, och överlämna dem till revisorerna för granskning. Härvid ska iakttas vad som i 8 kap. i denna lag bestäms om bokslut och verksamhetsberättelse och i revisionslagen om revisionsberättelse. Omfattar tiden för bokslutet och verksamhetsberättelsen även den föregående räkenskapsperioden, ska för denna räkenskapsperiod upprättas ett särskilt bokslut och en särskild verksamhetsberättelse.

Har styrelsen och verkställande direktören inte i sådana fall som avses i 1 mom. upprättat bokslut och verksamhetsberättelse, ska Försäkringsinspektionen uppmana styrelsen och verkställande direktören att utan dröjsmål upprätta bokslut och verksamhetsberättelse och överlämna dem till revisorerna för granskning. Följs inte uppmaningen, har inspektionen rätt att låta upprätta bokslut och verksamhetsberättelse och överlämna dem till revisorerna för granskning.

Ett skadeförsäkringsbolag vars verksamhetskapital underskrider minimibeloppet enligt 7 §, ett livförsäkringsbolag vars verksamhetskapital underskrider minimibeloppet enligt 12 § eller ett återförsäkringsbolag vars verksamhetskapital underskrider minimibeloppet enligt 18 § ska utan dröjsmål till Försäkringsinspektionen för godkännande överlämna en plan för återställande av en sund finansiell ställning för bolaget.

Om Försäkringsinspektionen annars anser att ett försäkringsbolags försäkrade förmåner är hotade, kan inspektionen kräva att bolaget till inspektionen för godkännande överlämnar en plan för återställande av en sund finansiell ställning för bolaget.

Som en del av den plan för återställande av en sund finansiell ställning som avses i 1 och 2 mom. kan Försäkringsinspektionen höja kravet i fråga om minimibeloppet av ett försäkringsbolags verksamhetskapital för att säkerställa att försäkringsbolaget i framtiden kan uppfylla kraven som gäller verksamhetskapitalet.

Utöver vad som bestäms i 24 § ska ett skadeförsäkringsbolag vars verksamhetskapital underskrider garantibeloppet enligt 19 §, ett livförsäkringsbolag vars verksamhetskapital underskrider garantibeloppet enligt 20 § eller ett återförsäkringsbolag vars verksamhetskapital underskrider garantibeloppet enligt 21 § utan dröjsmål till Försäkringsinspektionen för godkännande överlämna en plan för kortfristig finansiering.

Om Europeiska gemenskapernas kommission har beslutat att kräva en förhöjning, kan det genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet föreskrivas att en förhöjning som motsvarar den förhöjning som avses i 8 § 2 mom. och 9 § 3 mom. ska i fråga om återförsäkring göras i de beräkningar som avses i 8 och 9 § också i andra försäkringsklasser än klasserna 11, 12 och 13.

Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet kan de i euro angivna beloppen i detta kapitel justeras enligt förändringar i det europeiska konsumentprisindexet, som offentliggörs av Europeiska gemenskapernas statistikkontor (Eurostat). Det justerade beloppet avrundas uppåt till närmaste hela 100 000 euro.

Försäkringsinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om

Med proaktiv tillsynöver ett livförsäkringsbolags solvensställning avses tillsyn med vilken Försäkringsinspektionen bedömer livförsäkringsbolagets riskposition genom en mätning av om bolagets utvidgade verksamhetskapital är tillräckligt.

Ett livförsäkringsbolags utvidgade verksamhetskapital erhålls genom en korrigering av verksamhetskapitalet enligt 11 kap. 1 § på följande sätt:

Ett livförsäkringsbolags riskposition bedöms med hjälp av en mätning av att det grundläggande kapitalkravet uppfylls och en mätning av att det fortlöpande kapitalkravet uppfylls. Med mätningen av det grundläggande kapitalkravet bedöms bolagets förmåga att ansvara för förmånerna enligt försäkringsavtalen utan att bolaget beviljar nya tilläggsförmåner som är beroende av prövning. Med mätningen av det fortlöpande kapitalkravet bedöms bolagets förmåga att iaktta den skälighetsprincip som avses i 13 kap. 2 §. Mätningarna görs under antagandet att bolaget fortsätter sin verksamhet på den risknivå som råder när mätningen görs. I mätningarna ska bolagets försäkringstekniska risker, marknadsriskerna i anslutning till placeringarna och ansvarsskulden samt bolagets motpartsrisker och operativa risker beaktas.

Ett livförsäkringsbolag ska ha beräkningsgrunder för beräkningen av det utvidgade verksamhetskapitalet samt för mätningen av att det grundläggande kapitalkravet och det fortlöpande kapitalkravet uppfylls.

För varje risk som nämns i 2 § fastställs ett kapitalkrav på det sätt som föreskrivs i 2―5 mom. i denna paragraf.

Vid bedömningen av kapitalkravet i anslutning till den försäkringstekniska risken beaktas de biometriska riskerna i anslutning till försäkringen, riskerna i anslutning till en annullering av ett försäkringsavtal och driftskostnadsriskerna.

Kapitalkravet för marknadsrisken i anslutning till placeringarna och ansvarsskulden beräknas genom beaktande av i vilken utsträckning det utvidgade verksamhetskapitalet förändras på grund av de uppskattade förändringar som inträffar i räntekurvan, värdet av placeringar i aktier, fastigheter och tillgångar och i valutakurserna under ett år. Kapitalkravet är kvadratroten ur summan av kvadraterna på förändringarna i det utvidgade verksamhetskapitalet.

Vid bedömningen av kapitalkravet i anslutning till motpartsrisken beaktas masskuldebrevslån, penningmarknadsinstrument, ickestandardiserade derivatavtal samt nettopositionerna i återförsäkringsavtal. Bedömningen grundar sig på kreditklassificeringarna och på riskkoefficienterna i anslutning till dessa klasser.

Vid bedömningen av kapitalkravet i anslutning till den operativa risken beaktas de operativa riskerna i anslutning till tecknandet av försäkringar, placeringen av tillgångar och bedömningen av ansvar.

Kapitalkravet för ett livförsäkringsbolag enligt mätningen av att det fortlöpande kapitalkravet uppfylls är kvadratroten ur summan av kvadraterna på de kapitalkrav som beräknats i enlighet med 4 § 2―5 mom. Mätningen görs genom en jämförelse av kapitalkravet enligt mätningen av att det fortlöpande kapitalkravet uppfylls med det utvidgade verksamhetskapitalet.

Kapitalkravet för ett livförsäkringsbolag enligt mätningen av att det grundläggande kapitalkravet uppfylls motsvarar det som föreskrivs i 1 mom., dock under antagandet att bolaget inte beviljar tilläggsförmåner som är beroende av prövning. Efter detta görs mätningen genom en jämförelse av kapitalkravet enligt mätningen av att det grundläggande kapitalkravet uppfyllts med det utvidgade verksamhetskapitalet, till vilket lagts de tilläggsförmåner som är beroende av prövning och som hänför sig till den marknadsmässiga ansvarsskulden och den ändringseffekt som detta tillägg har på den återstående marknadsmässiga ansvarsskulden.

För den proaktiva tillsynen ska livförsäkringsbolaget kvartalsvis lämna resultaten av mätningarna enligt 1 och 2 mom. till Försäkringsinspektionen.

Livförsäkringsbolaget ska fortlöpande uppfylla kapitalkravet enligt den mätning av att det grundläggande kapitalkravet uppfylls som avses i 2 mom.

Om det utvidgade verksamhetskapitalet som räknats ut för mätningen av att det grundläggande kapitalkravet uppfylls i ett livförsäkringsbolag underskrider kapitalkravet enligt den mätning av det grundläggande kapitalkravet som beräknats enligt 5 § 2 mom., ska bolaget omedelbart för godkännande lämna Försäkringsinspektionen en plan för återställande av solvensställningen till en sådan nivå att det utvidgade verksamhetskapital som beräknats för denna mätning uppfyller det krav som ställs på det. Om Försäkringsinspektionen inte godkänner planen eller om bolaget inom utsatt tid inte kan vidta de åtgärder som anges i planen, kan Försäkringsinspektionen gentemot bolaget vidta de åtgärder som avses i 25 kap. 5 §.

Om det utvidgade verksamhetskapital som beräknats för mätningen av att det fortlöpande kapitalkravet uppfylls i ett livförsäkringsbolag underskrider det kapitalkrav som beräknats enligt denna mätning enligt 5 § 1 mom., ska bolaget lämna Försäkringsinspektionen en detaljerad utredning av sin solvensställning och en bedömning av dess utveckling.

Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet föreskrivs om beräkningsformlerna för de i 4 § fastställda försäkringstekniska riskerna, operativa riskerna och motpartsrisken.

Försäkringsinspektionen meddelar närmare föreskrifter om indelningen på basis av olika riskfaktorer av de placeringar som används vid beräkningen av kapitalkravet i anslutning till marknadsrisken och om i 4 § 3 mom. avsedda riskparametrar i anslutning till olika riskfaktorer, om den kreditklassificering som används vid bedömningen av motpartsrisken och om riskkoefficienterna i anslutning till klasserna samt vid behov om riskparametrarna för de försäkringstekniska riskerna och de operativa riskerna. I de riskparametrar som ansluter sig till riskfaktorerna ska beaktas att kapitalkravet inte blir högre än vad som förutsätts för att syftet med den proaktiva tillsynen ska uppnås.

Försäkringsinspektionen meddelar vid behov närmare föreskrifter om beräkningen av värdet på det utvidgade verksamhetskapitalet och beaktandet av garantier och optioner i anslutning till försäkringar samt om det sätt på vilket mätningen av att det grundläggande och det fortlöpande kapitalkravet uppfylls ska presenteras.

Med proaktiv tillsyn över ett skadeförsäkringsbolags solvensställning avses tillsyn med vilken Försäkringsinspektionen bedömer skadeförsäkringsbolagets riskposition genom en bedömning av om bolagets korrigerade solvenskapital är tillräckligt.

Det korrigerade solvenskapitalet erhålls genom en korrigering av solvenskapitalet på följande sätt:

Ett skadeförsäkringsbolags solvenskapital består av det sammanlagda beloppet av utjämningsbeloppet och verksamhetskapitalet.

Ett skadeförsäkringsbolags riskposition bedöms genom en jämförelse av det korrigerade solvenskapitalet och tillsynsgränserna, vilka är det korrigerade solvenskapitalets minimibelopp och målgräns. Vid beräkningen av tillsynsgränserna beaktas försäkringsbolagets placerings- och försäkringstekniska risker samt det största möjliga ersättningsbeloppet på bolagets eget ansvar i ett enskilt skadefall.

Ett skadeförsäkringsbolag ska ha beräkningsgrunder för beräkningen av det korrigerade solvenskapitalets minimibelopp och målgräns. Bolaget ska ansöka om Försäkringsinspektionens fastställelse av beräkningsgrunderna. Försäkringsinspektionen kan kräva att beräkningsgrunderna ska ändras om omständigheterna förändras på ett sådant sätt att beräkningsgrunderna inte längre är tillämpliga.

Vid bedömningen av det kapitalkrav som följer av placeringsrisken beaktas de risker som hänför sig till förändringar i värdet på försäkringsbolagets placeringstillgångar. För beräkningen av kapitalkravet delas bolagets placeringstillgångar in i olika klasser på basis av placeringarnas riskbenägenhet.

Vid bedömningen av det kapitalkrav som följer av de försäkringstekniska riskerna beaktas de risker som hänför sig till variationer i försäkringsbolagets ersättningar. För beräkningen av kapitalkravet delas bolagets försäkringsbestånd in i olika klasser på basis av försäkringsriskens natur.

Med kapitalkrav som följer av ett enskilt skadefall avses bolagets största möjliga egna andel av ersättningsbeloppet i ett enskilt skadefall, med beaktande av sambandet mellan försäkringsgrenarna.

Minimibeloppet av det korrigerade solvenskapitalet är 80 procent av den högre summan av det kapitalkrav som följer av de försäkringstekniska riskerna och det kapitalkrav som följer av placeringsrisken eller summan av det kapitalkrav som följer av de försäkringstekniska riskerna och det kapitalkrav som följer av ett enskilt skadefall.

Målgränsen för det korrigerade solvenskapitalet erhålls genom att det kapitalkrav som följer av placeringsrisken läggs till minimibeloppet av det korrigerade solvenskapitalet.

Det korrigerade solvenskapitalet i ett skadeförsäkringsbolag ska fortlöpande uppgå till minst dess minimibelopp.

Skadeförsäkringsbolaget ska kvartalsvis lämna Försäkringsinspektionen beräkningar av tillsynsgränserna av vilka framgår beloppet av bolagets korrigerade solvenskapital i förhållande till minimibeloppet av det korrigerade solvenskapitalet och målgränsen för det korrigerade solvenskapitalet.

Om ett skadeförsäkringsbolags korrigerade solvenskapital underskrider solvenskapitalets minimibelopp, ska bolaget utan dröjsmål öka sitt verksamhetskapital eller utöka sin återförsäkring eller i övrigt höja det korrigerade solvenskapitalet så att det överstiger minimibeloppet.

Om det korrigerade solvenskapitalet underskrider målgränsen, men uppfyller kravet på minimibeloppet, ska bolaget lämna Försäkringsinspektionen en detaljerad utredning av sin solvensställning och en bedömning av dess utveckling.

Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet föreskrivs om

Försäkringsinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om de uppgifter som avses i 13 § och om hur uppgifterna ska presenteras och lämnas till inspektionen.

På ansökan av ett försäkringsbolag och med samtycke av Försäkringsinspektionen kan bolaget till den marknadsrisk som avses i 4 § 3 mom. även hänföra andra marknadsriskfaktorer än de som nämns i 4 § 3 mom.

Försäkringsinspektionen kan i enskilda fall på ansökan av försäkringsbolaget tillåta att bolaget avviker från vad som i den förordning som avses i 15 § bestäms om indelningen av försäkringsbeståndet i enlighet med 15 § 2 punkten, om de parametrar som ska användas vid beräkningen av den försäkringstekniska risken i enlighet med 15 § 3 punkten och om den formel som används vid beräkningen av den försäkringstekniska risken i enlighet med 15 § 4 punkten, när indelningen av försäkringsbeståndet, de parametrar som ska användas vid beräkningen av den försäkringstekniska risken och den formel som används vid beräkningen av den försäkringstekniska risken inte ger en rättvisande bild av bolagets riskposition.

En livförsäkring samt försäkringar som hör till skadeförsäkringsklasserna 1 och 2 och som hänför sig till försäkringsavtal i livförsäkringsklass 1 eller motsvarande försäkringsavtal i livförsäkringsklass 3, ska utöver de beräkningsgrunder enligt 9 kap. 1 § 2 mom. som gäller för ansvarsskulden ha beräkningsgrunder i vilka det anges

Beräkningsgrunderna för försäkringspremierna för nya livförsäkringar ska uppgöras med hänsyn till tryggandet av de försäkrade förmånerna så att försäkringsbolaget kan fullgöra alla sina förbindelser som föranleds av dessa försäkringar utan att behöva använda andra tillgångar än försäkringspremierna för dessa försäkringar och den avkastning som fås genom placering av dem, på ett sätt som skulle kunna äventyra möjligheterna att uppfylla solvenskraven enligt 11 och 12 kap.

Försäkringsbolaget ska tillställa Försäkringsinspektionen de beräkningsgrunder som avses i denna paragraf innan de tas i bruk.

När tilläggsförmåner beviljas på försäkringar som enligt försäkringsavtalet har rätt till eventuella tilläggsförmåner på grundval av överskott som dessa försäkringar avkastat, ska i skälig omfattning både i fråga om det totala beloppet av de tilläggsförmåner som beviljas på dessa försäkringar och i fråga om fördelningen av dessa förmåner, beaktas beloppet och uppkomstsättet av överskottet på dessa försäkringar. Tilläggsförmånerna får inte äventyra möjligheterna att uppfylla de solvenskrav som avses i 11 och 12 kap. eller kontinuiteten i nivån på tilläggsförmånerna.

Tilläggsförmåner som beviljas på försäkringar ska ha en beräkningsgrund av vilken tilläggsförmånernas effekter på försäkringsbolagets ansvarsskuld enligt 9 kap. 1 § framgår.

Försäkringsbolaget ska för utbetalningen av tilläggsförmåner ha skriftliga mål som godkänts av styrelsen och som försäkringsbolaget ska offentliggöra på sina webbsidor och i sitt bokslut. Försäkringsbolaget ska årligen på sina webbsidor och i sitt bokslut framställa en rapport om måluppfyllelsen och eventuella motiveringar till att målen inte uppnåtts.

Försäkringsinspektionen ska årligen offentliggöra både bolagsspecifika och så jämförbara uppgifter som möjligt om hur försäkringsbolagen har iakttagit skälighetsprincipen enligt 1 mom. samt om bolagens mål och måluppfyllelsen.

De beräkningsgrunder som det föreskrivs om i 1 § och i 9 kap. 1 § 2 mom. får inte ändras så att ändringen nedsätter enskilda försäkringars återköpsvärden utan att försäkringstagaren ges möjlighet att avsluta försäkringen genom att lyfta det onedsatta återköpsvärdet. Ändringar av grunderna får inte sänka den försäkrade förmån som den försäkrade har rätt till när den försäkrade avbryter premiebetalningen, om det inte är fråga om ändringar som föranleds av ändringar i lagstiftningen eller av att bolaget måste sänka den räntesats som används för beräkningen av ansvarsskulden på grund av att social- och hälsovårdsministeriet har sänkt den övre gränsen för den ränta som ska användas vid sådan beräkning.

På försäkringsbolag tillämpas bestämmelserna om aktiebolag i 9―11 kap. i aktiebolagslagen.

Den tidsfrist som avses i 9 kap. 7 och 18 § samt 10 kap. 4 § i aktiebolagslagen räknas från det att Försäkringsinspektionen har fastställt en eventuell ändring av bolagsordningen.

Utöver bestämmelserna i 10 kap. 1 § 2 mom. i aktiebolagslagen finns bestämmelser om försäkringsbolags rätt att ta lån i 15 kap. i denna lag.

I ömsesidiga försäkringsbolag får garantikapitalet inte ökas på det sätt som avses i 11 kap. 1 § 2 punkten i aktiebolagslagen.

Försäkringstagardelägarna i ett ömsesidigt skadeförsäkringsbolag där de enligt bolagsordningen är tillskottspliktiga ska omedelbart påföras en tilläggsavgift, om bolaget på grund av uppkommen förlust eller av någon annan orsak har ett verksamhetskapital som underskrider det garantibelopp som avses i 11 kap. 19 § eller om de tillgångar som ett bolag i likvidation eller konkurs har inte förslår till betalning av skulderna. Tilläggsavgiften ska vara minst så stor som fordras för uppnående av dessa syften och högst så stor som föreskrivs i 4 kap. 4 §.

Om en försäkringstagardelägare inte på utsatt tid betalar den tilläggsavgift som påförts honom ska tilläggsavgiften omedelbart indrivas genom utsökning. Om tilläggsavgiften inte kan indrivas hos en försäkringstagardelägare ska det bristande beloppet fördelas mellan de övriga delägarna högst till beloppet av deras tillskottsplikt, om det ännu är nödvändigt att driva in tilläggsavgiften.

Tilläggsavgift jämte dröjsmålsränta får indrivas genom utsökning utan dom eller utslag med iakttagande av vad som föreskrivs om utsökning av skatter och avgifter.

Det som i 9 kap. 3 och 4 § i aktiebolagslagen föreskrivs om aktieägares företrädesrätt till nya aktier gäller i ömsesidiga försäkringsbolag endast garantiandelsägares företrädesrätt till nya garantiandelar.

Ett försäkringsbolag får ta upp krediter endast

Försäkringsbolaget ska underrätta Försäkringsinspektionen om upptagande av lån som avses i 1 mom. 1 och 3―5 punkten enligt vad Försäkringsinspektionen närmare föreskriver.

Bestämmelserna i 1 och 2 mom. om försäkringsbolags rätt att ta upp krediter gäller på motsvarande sätt ett tjänsteföretag som är dottersammanslutning till ett försäkringsbolag och en dottersammanslutning vars uppgift är att för försäkringsbolagets del direkt eller indirekt äga tillgångar som avses i 10 kap. 4 §. Dottersammanslutningen kan dock ta upp krediter av det försäkringsbolag som är moderbolag.

Ett försäkringsbolag kan ingå avtal om återköp av värdepapper.

På kapitallån som tas av försäkringsbolag och deras dottersammanslutningar som avses i 1 § 3 mom. tillämpas utöver 2―4 mom. i denna paragraf även bestämmelserna om aktiebolag i 12 kap. 2 § i aktiebolagslagen.

Ett bolag och dess dottersammanslutning som avses i 1 § 3 mom. kan ta lån ( kapitallån )

På återbetalning av kapitallån samt på räntebetalning och ställande av säkerhet i strid med 2 mom. tillämpas vad som i 16 kap. 4 § och i 29 kap. 4 § 6 punkten föreskrivs om olaglig utbetalning av medel.

Denna paragraf tillämpas inte i samband med borgenärsskyddsförfarande som avses i 14 kap. 2 §, 16 kap. 6 § och 17 kap. 6 § i aktiebolagslagen. I dessa fall får det belopp som tillkommer borgenärerna för kapitallånet dock betalas först när minskningen av aktiekapitalet, fusionen eller delningen har registrerats. Med borgenärens samtycke kan ett kapitallån användas som betalning för en ökning av aktiekapitalet, omvandlas till inbetalat fritt eget kapital eller användas till täckning av bolagets förlust.

Ett försäkringsbolag får ställa säkerhet endast för sina egna förbindelser samt för en sådan dottersammanslutnings förbindelser som avses i 1 § 3 mom. En förutsättning för ställande av säkerhet för en dottersammanslutnings förbindelser är att försäkringsbolaget får en betryggande motsäkerhet för den säkerhet det ställt eller att beloppet av den skuldförbindelse för vilken säkerhet ställs och beloppet av de skuldförbindelser som har samma eller bättre förmånsrätt till dottersammanslutningens egendom än den förstnämnda skuldförbindelsen inte sammanlagt överstiger 80 procent av det verkliga värdet av dottersammanslutningens egendom. Vad som bestäms ovan i detta moment gäller inte givande av kredit- eller borgensförsäkring. Ett försäkringsbolag får inte ställa säkerhet för fullgörandet av en förpliktelse som baserar sig på ett försäkringsavtal, om inte något annat följer av en lag, en förordning, myndighetsföreskrifter eller etablerad återförsäkringspraxis.

Det som föreskrivs i första meningen i 1 mom. hindrar inte försäkringsbolaget från att vara säljare av skyddet

Försäkringsinspektionen kan i enskilda fall på ett försäkringsbolags ansökan medge dispens från bestämmelserna i 1 § 1 mom. och 3 § 1 mom.

På utbetalning av ett försäkringsbolags medel tillämpas inte 13 kap. i aktiebolagslagen. I fråga om tillämpningen av aktiebolagslagen på försäkringsbolag i övrigt föreskrivs nedan i detta kapitel.

Ett försäkringsbolags medel får utbetalas till delägarna endast enligt vad som i denna lag bestäms om

Ett försäkringsbolag kan i enlighet med 10 § i detta kapitel ha ett annat syfte än att bereda vinst eller annan ekonomisk fördel åt delägarna. I 8 § föreskrivs om givande av gåvor.

Som olaglig utbetalning av medel anses andra affärshändelser som utan någon affärsekonomisk grund minskar bolagets tillgångar eller ökar dess skulder.

Som utbetalning av medel betraktas inte utgivande av tilläggsförmåner enligt de beräkningsgrunder som avses i 13 kap.

Medel får inte betalas ut förrän bolaget har registrerats.

Bestämmelserna i detta kapitel om utbetalning av medel ska iakttas när ränta betalas på garantiandelar.

Utbetalningen av medel ska basera sig på det senast fastställda reviderade bokslutet. Vid utbetalningen ska beaktas sådana väsentliga förändringar i försäkringsbolagets ekonomiska ställning som har skett efter upprättandet av bokslutet.

Medel som har erhållits ur ett försäkringsbolag i strid med denna lag, lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag, aktiebolagslagen eller bolagsordningen ska betalas tillbaka, om mottagaren insåg eller borde ha insett att utbetalningen skedde i strid med denna lag, lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag, aktiebolagslagen eller bolagsordningen. På det belopp som ska återbetalas ska betalas en årlig ränta som svarar mot den i 12 § i räntelagen (633/1982) avsedda referensränta som gäller vid tidpunkten i fråga.

Om inte något annat följer av 3 mom. får ett försäkringsbolag betala ut fritt eget kapital från vilket har dragits av belopp som enligt bolagsordningen inte får betalas ut samt andra icke-utdelningsbara poster, vilka är

I fråga om förbud mot utbetalning av medel som grundar sig på minskning av aktie- eller garantikapitalet tillämpas bestämmelsen i 14 kap. 2 § 2 mom. i aktiebolagslagen. Bestämmelser om begränsning av utbetalning av medel till följd av ränta på kapitallån finns i 15 kap. 2 § i denna lag.

Försäkringsbolaget får inte betala ut medel till delägarna om bolagets verksamhetskapital är mindre än det minimibelopp som anges i 11 kap. 7, 12 eller 18 § eller om bolagets verksamhetskapital understiger det minimigarantibelopp som anges i 11 kap. 19, 20 eller 21 § eller om bolaget inte uppfyller kraven på täckning av ansvarsskulden eller om det är känt eller borde vara känt att bolaget är insolvent. Medel får heller inte betalas ut om det är känt eller borde vara känt att utbetalning av medel leder till att verksamhetskapitalet eller garantibeloppet understiger deras minimibelopp, till att bolaget blir insolvent eller till att täckningen av ansvarsskulden inte uppfyller de lagstadgade kraven.

Bolagsstämman beslutar om utbetalning av medel. I 5 kap. 14―18 § föreskrivs om stämmokallelse och stämmohandlingar samt om framläggande och sändande av dem. Bolagsstämman får besluta att betala ut större belopp än styrelsen föreslagit eller godkänt endast om stämman enligt 7 § i detta kapitel eller bolagsordningen är skyldig att göra detta.

Genom bolagsstämmans beslut i vilket nämns utbetalningens maximibelopp kan styrelsen också bemyndigas att besluta om vinstutdelning eller om utbetalning från en fond som hänförs till det fria egna kapitalet. Bemyndigandet kan vara i kraft högst till början av följande ordinarie bolagsstämma.

I beslutet ska nämnas det belopp som betalas ut samt vilka medel som används för utbetalningen.

Fritt eget kapital kan med samtycke av alla delägare betalas ut också på något annat sätt än enligt 2 § 1 mom., om inte något annat följer av lag eller av bolagsordningen.

Som vinstutdelning ska betalas ut minst hälften av räkenskapsperiodens vinst efter avdrag för belopp som enligt denna lag, lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag och bolagsordningen inte får delas ut, om aktieägare i ett försäkringsaktiebolag med minst en tiondel av alla aktier kräver det på en ordinarie bolagsstämma före beslutet om disposition av vinsten. En aktieägare kan emellertid inte kräva att som vinst ska delas ut ett större belopp än vad som enligt detta kapitel är möjligt utan borgenärernas samtycke och inte heller mer än åtta procent av bolagets eget kapital. Från det belopp som betalas ut ska dras av eventuell vinstutdelning som betalats ut under räkenskapsperioden före den ordinarie bolagsstämman.

I bolagsordningen kan föreskrivas något annat om den i 1 mom. avsedda rätten för en minoritet att kräva vinstutdelning. Denna rätt kan begränsas endast med samtycke av alla aktieägare.

Bolagsstämman kan besluta om en gåva för ett allmännyttigt eller därmed jämförbart ändamål, om gåvans belopp med hänsyn till användningsändamålet samt försäkringsbolagets ställning och övriga omständigheter kan anses skäligt. Styrelsen får för detta ändamål använda medel som med beaktande av bolagets ställning är av ringa betydelse.

Ett försäkringsbolags tillgångar får inte användas för ändamål som uppenbart är främmande för bolagets verksamhet.

Om försäkringsbolaget helt eller delvis har något annat syfte än att bereda vinst eller annan ekonomisk fördel åt delägarna, ska en bestämmelse om detta tas in i bolagsordningen. I bolagsordningen ska då föreskrivas om användning av eget kapital i situationer som avses i 2 § 1 mom.

Ett försäkringsbolag får inte ge penninglån, betala ut medel eller ställa säkerhet för att utomstående ska kunna förvärva aktier i bolaget eller i dess moderbolag.

Vad som föreskrivs i 1 mom. tillämpas inte på sådana åtgärder inom ramen för utdelningsbara medel vilkas syfte är förvärvande av aktier till anställda i försäkringsbolaget eller i ett sådant närstående bolag som avses i 8 kap. 11 § 2 mom.

Betydande eller principiella beslut som gäller kreditgivning till ett bolag som hör till samma koncern eller försäkringsgrupp som försäkringsbolaget eller till ett bolag som hör till samma konglomerat enligt lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat som försäkringsbolaget och betydande eller principiella beslut om placeringar i ett sådant bolag ska fattas av försäkringsbolagets styrelse.

Bestämmelserna i 1 mom. om kreditgivning tillämpas på motsvarande sätt på ställande av borgen eller annan säkerhet för betalningen av en kredit som någon annan beviljat.

Utan hinder av vad som föreskrivs någon annanstans i lag får ett försäkringsbolag med Försäkringsinspektionens samtycke och om försäkringsbranschens gemensamma intresse kräver det medverka till att trygga de försäkrade förmåner som beviljats av ett finländskt försäkringsbolag som försatts i likvidation eller i konkurs.

Utöver bestämmelserna i detta kapitel tillämpas på försäkringsaktiebolag bestämmelserna om aktiebolag i 14 kap. 2―7 § i aktiebolagslagen och på ömsesidiga försäkringsbolag bestämmelserna i 14 kap. 2 § 2 mom. och 3―7 § i aktiebolagslagen om användning av ett aktiebolags aktiekapital till omedelbar täckning av sådan förlust som inte kan täckas med fritt eget kapital. Bestämmelserna om borgenärer i 14 kap. i aktiebolagslagen tillämpas i försäkringsbolag på andra borgenärer än försäkringsborgenärer.

I ett försäkringsaktiebolag beslutar bolagsstämman om utbetalning av aktiekapital, om minskning av aktiekapitalet för avsättning av medel till en fond som hänförs till det fria egna kapitalet samt om användning av aktiekapital till omedelbar täckning av förlust som inte kan täckas med fritt eget kapital.

I ömsesidiga försäkringsbolag kan bolagsstämman besluta att endast garantikapitalet ska användas till omedelbar täckning av förlust som inte kan täckas med fritt eget kapital.

Försäkringsbolaget får inte minska sitt grundkapital så att det understiger vad som föreskrivs i 1 kap. 18 §.

I beslutet ska nämnas minskningsbeloppet och för vilket av de ändamål som anges i 1 och 2 mom. minskningsbeloppet används. På stämmokallelse och stämmohandlingar samt på framläggande och sändande av dem tillämpas 5 kap. 14―18 §.

I 18 kap. föreskrivs om beslutsfattandet vid förvärv och inlösen av egna aktier. I 19, 20 och 22 kap. föreskrivs om beslutsfattandet och borgenärsskyddet i samband med fusion, delning och ändring av bolagsformen.

Om andra borgenärer än försäkringsborgenärer har rätt att enligt 14 kap. 2 § 1 mom. i aktiebolagslagen motsätta sig en minskning av aktiekapitalet, ska försäkringsbolaget inom en månad från minskningsbeslutet inhämta Försäkringsinspektionens samtycke till minskningen av aktiekapitalet och fastställande av den ändring i bolagsordningen som minskningen av aktiekapitalet förutsätter.

Om andra borgenärer än försäkringsborgenärer har rätt att enligt 14 kap. 2 § 2 mom. i aktiebolagslagen motsätta sig att bolagets fria egna kapital utbetalas till aktie- eller garantiandelsägarna, ska försäkringsbolaget innan beslutet om utbetalning fattas inhämta Försäkringsinspektionens samtycke till utbetalning av det fria egna kapitalet.

Försäkringsinspektionen ska ge sitt samtycke till de ansökningar som avses i 1 och 2 mom., om minskningen av aktiekapitalet eller utbetalningen av fritt eget kapital till aktie- eller garantiandelsägarna inte äventyrar de försäkrade förmånerna. Utöver bestämmelserna i detta moment iakttas i fråga om Försäkringsinspektionens samtycke även 19 kap. 6 §, 10 § 2 och 3 mom. och 12 §.

Den tidsfrist om en månad som avses i 14 kap. 3 § i aktiebolagslagen räknas från det att Försäkringsinspektionen har gett sitt i 3 § 3 mom. i detta kapitel avsedda samtycke till en minskning av försäkringsaktiebolagets aktiekapital eller till utbetalning av försäkringsbolagets fria egna kapital och att Försäkringsinspektionen har fastställt den ändring av bolagsordningen som avses i 3 § 1 mom. Till den ansökan till registermyndigheten som avses i 14 kap. 3 § i aktiebolagslagen ska fogas uppgifter om Försäkringsinspektionens samtycke och fastställande av bolagsordningen.

Försäkringsbolaget ska senast den dag som avses i 14 kap. 4 § i aktiebolagslagen visa registermyndigheten att Försäkringsinspektionens samtycke har vunnit laga kraft. Om Försäkringsinspektionens samtycke inte har vunnit laga kraft senast ovan nämnda dag, ska registermyndigheten uppskjuta behandlingen tills samtycket har vunnit laga kraft.

Ett försäkringsaktiebolags aktiekapital har minskats och ett försäkringsbolags fria egna kapital kan utbetalas när minskningen eller utbetalningen av det fria egna kapitalet har registrerats enligt 14 kap. 5 § i aktiebolagslagen.

Om andra borgenärer än försäkringsborgenärer inte enligt 14 kap. 2 § 1 mom. i aktiebolagslagen har rätt att motsätta sig en minskning av aktie- eller garantikapitalet, ska försäkringsbolaget enligt 14 kap. 6 § i aktiebolagslagen inom en månad anmäla beslutet om minskning av aktie- eller garantikapitalet för registrering vid äventyr att beslutet förfaller.

Om minskningen av aktie- eller garantikapitalet förutsätter att försäkringsbolagets bolagsordning ändras, räknas den tidsfrist för registreringen som avses i 1 mom. från det att Försäkringsinspektionen har fastställt ändringen av bolagsordningen.

Ett ömsesidigt försäkringsbolags garantikapital eller en del av det kan återbetalas med utdelningsbara medel som avses i 16 kap. 5 § genom att en grundfond som motsvarar det återbetalade beloppet bildas. Beslut om återbetalning av garantikapitalet fattas av bolagsstämman.

I bolagsordningen ska bestämmas den ordning som ska iakttas vid återbetalningen av garantikapitalet samt det pris som ska erläggas för en garantiandel eller grunderna för beräknande av priset. En bestämmelse om återbetalning av garantikapital som tas in i bolagsordningen genom en ändring av denna får gälla enbart nya garantiandelar som tecknats efter att beslutet har fattats, om inte alla garantiandelsägare har gett sitt samtycke.

När beslut har fattats om återbetalning av garantiandelar ska nödvändiga ändringar göras i bolagsordningen.

Om inte något annat bestäms i detta kapitel, tillämpas på försäkringsbolags egna aktier och garantiandelar bestämmelserna om aktiebolags egna aktier i 15 kap. i aktiebolagslagen.

Bestämmelserna i 15 kap. i aktiebolagslagen tillämpas inte på i 22 kap. 9 § i denna lag föreskriven inlösen av aktier eller garantiandelar som innehas av delägare som motsätter sig en ändring av bolagsformen. På stämmokallelse och stämmohandlingar tillämpas inte 15 kap. 5 § 3 mom. i aktiebolagslagen, utan bestämmelser om dessa finns i 2 § i detta kapitel och i 5 kap. 14―18 § i denna lag.

Utöver vad som föreskrivs i 5 kap. 14 § ska i stämmokallelsen nämnas syftet med inlösen och sättet för minskningen, när styrelsen i ett publikt försäkringsaktiebolag föreslår att egna aktier ska inlösas så att bolagets aktiekapital minskar.

Garantiandelar i ömsesidiga försäkringsbolag kan inte förvärvas eller lösas in genom en minskning av garantikapitalet.

Om ett ömsesidigt försäkringsbolag ogiltigförklarar garantiandelar i sin egen ägo, ska garantikapitalet minskas med en proportionell andel som motsvarar de ogiltigförklarade garantiandelarna under iakttagande av 17 kap.

Utöver bestämmelserna i detta kapitel tillämpas på försäkringsbolag vad som föreskrivs om aktiebolag i 16 kap. i aktiebolagslagen, dock inte kapitlets 1 §, 4 § 2 mom., 8 §, 9 § 1 och 2 mom., 11 §, 14 § 1 mom. i fråga om tiden för anmälan om verkställande av fusionen, 15 § 3 mom., 19 § 1 mom. eller 23―26 § till den del det i dem hänvisas till de bestämmelser i aktiebolagslagen som avses i detta moment.

Det som i 16 kap. i aktiebolagslagen föreskrivs om borgenärer tillämpas i försäkringsbolag på andra borgenärer än försäkringsborgenärerna.

Ett försäkringsbolag ( överlåtande bolag ) kan fusioneras med ett annat försäkringsbolag ( övertagande bolag ) så att det överlåtande bolagets försäkringsbestånd samt övriga tillgångar och skulder utan likvidationsförfarande övergår till det övertagande bolaget.

Om det övertagande bolaget är ett försäkringsaktiebolag, får delägarna i det överlåtande bolaget som fusionsvederlag aktier i det övertagande bolaget. Fusionsvederlaget får också bestå av pengar samt av annan egendom och åtaganden.

Om det övertagande bolaget är ett ömsesidigt försäkringsbolag ska det i fusionsplanen nämnas vad som i fråga om det överlåtande bolagets delägare har avtalats om delägarskap i det övertagande bolaget samt uppges annat eventuellt vederlag för fusionen.

Bestämmelser om olika sätt att verkställa en fusion finns i 16 kap. 2 § i aktiebolagslagen.

Utöver vad som föreskrivs om saken i 16 kap. 3 § i aktiebolagslagen ska fusionsplanen uppta

Det som i 16 kap. 4 § 1 mom. i aktiebolagslagen föreskrivs om en revisors yttrande tillämpas på motsvarande sätt på försäkringsbolag, dock så att revisorns behörighet ska motsvara behörighetskraven i 7 kap. 3 § i denna lag.

Bestämmelser om registrering av fusionsplanen, kallelse på borgenärerna och bolagets skriftliga meddelande till borgenärerna finns i 16 kap. 5―7 § i aktiebolagslagen.

Det som i 16 kap. 5 § 1 mom. och 6 § 3 mom. i aktiebolagslagen föreskrivs om en revisors yttrande tillämpas på motsvarande sätt på försäkringsbolag, dock så att revisorns behörighet ska motsvara behörighetskraven i 7 kap. 3 § i denna lag.

Registermyndigheten ska utan dröjsmål informera Försäkringsinspektionen i enlighet med bestämmelsen i 16 kap. 15 § 2 mom. i aktiebolagslagen.

Inom en månad efter det att fusionsplanen har undertecknats ska de i fusionen deltagande försäkringsbolagen ansöka om Försäkringsinspektionens samtycke till fusionsplanen och om fastställelse av den ändring av bolagsordningen som fusionen kräver samt, vid kombinationsfusion, av den nya bolagsordningen. Försäkringsbolagen ska i samband med ansökan om samtycke tillställa Försäkringsinspektionen alla de handlingar som avses i 8 §.

Vid fusion av bolag ska det övertagande bolaget i samband med den ansökan som avses i 1 mom. ansöka om Försäkringsinspektionens fastställelse av de grunder för överföring av utjämningsbeloppet som beror på fusionen.

Vid kombinationsfusion ska det nya försäkringsbolaget i enlighet med 2 kap. 3 § ansöka om koncession hos Försäkringsinspektionen i samband med den ansökan som avses i 1 mom.

Om försäkringsverksamheten enligt det försäkringsbestånd som övertas är mera omfattande än omfattningen av det övertagande försäkringsbolagets koncession, ska det övertagande försäkringsbolaget i samband med den ansökan som avses i 1 mom. hos Försäkringsinspektionen ansöka om utvidgning av koncessionen i enlighet med 2 kap. 4 §.

Om Försäkringsinspektionen inte anser att en ansökan om fusion utan vidare utredning ska avslås, ska inspektionen utfärda en kallelse med anledning av fusionsansökan i den officiella tidningen på det övertagande bolagets bekostnad. I kallelsen ska de försäkringsborgenärer i det överlåtande bolaget som önskar framställa anmärkningar mot ansökningen uppmanas att framställa dem till Försäkringsinspektionen inom en av Försäkringsinspektionen utsatt tid som ska vara minst en månad och högst två månader.

Kallelse ska utfärdas också på försäkringsborgenärerna i det övertagande bolaget, om fusionen enligt det yttrande som avses i 3 § kan äventyra betalningen av bolagets skulder.

Försäkringsinspektionen ska förplikta det överlåtande bolaget att utan dröjsmål underrätta om kallelsen i åtminstone en tidning som utkommer på det överlåtande bolagets hemort samt dessutom enligt vad Försäkringsinspektionen vid behov särskilt bestämmer.

I de i fusionen deltagande bolagen beslutar bolagsstämman om fusionen. Om fusionen gäller ett annat dotterbolag än ett försäkringsbolag kan dock styrelsen i de i fusionen deltagande bolagen besluta om fusionen, om inte annat följer av 16 kap. 9 § 2 mom. i aktiebolagslagen.

Bestämmelser om beslutstidpunkten och sättet att fatta beslut finns i 16 kap. 9 § 3 och 4 mom. i aktiebolagslagen. Bestämmelser om stämmokallelsen och om informationen till innehavare av optionsrätter och andra särskilda rättigheter som berättigar till aktier samt om rättsverkningarna av fusionsbeslutet finns i 16 kap. 10 och 12 § i aktiebolagslagen.

Utöver vad som i 16 kap. 12 § i aktiebolagslagen bestäms om rättsverkningarna av fusionsbeslut ska Försäkringsinspektionen utan dröjsmål underrättas om beslutet om att fusionsplanen godkänns eller förkastas eller att fusionen förfaller.

Följande handlingar ska under minst en månad före den bolagsstämma som beslutar om fusionen och räknat från det meddelande som avses i 16 kap. 10 § 3 mom. i aktiebolagslagen hållas tillgängliga för delägarna på de i fusionen deltagande bolagens huvudkontor eller webbsidor, utan dröjsmål sändas till de delägare som ber om dem samt läggas fram på bolagsstämman:

Vid en trepartsfusion ska de i 5 kap. 17 § 2 mom. nämnda handlingarna om en part som ger fusionsvederlag hållas framlagda. Om några bokslutshandlingar inte finns, ska en utredning över den ekonomiska ställningen under den senast avslutade räkenskapsperioden eller, i avsaknad av en sådan, under det senaste kalenderåret samt därefter hållas framlagda.

Vad som i 16 kap. 13 § i aktiebolagslagen bestäms om inlösen av aktier samt av optionsrätter och andra särskilda rättigheter som berättigar till aktier tillämpas på inlösen av försäkringsbolags aktier, garantiandelar, optionsrätter och andra särskilda rättigheter som berättigar till aktier eller garantiandelar. I en situation som avses i 16 kap. 13 § i aktiebolagslagen ska bolaget lösa in garantiandelarna till ett pris enligt 17 kap. 6 § 2 mom. i denna lag.

Efter att försäkringsbolaget godkänt fusionsplanen ska Försäkringsinspektionen ge sitt samtycke, om

Försäkringsinspektionen har rätt att till samtycket foga sådana villkor som den anser nödvändiga för att trygga de försäkrade förmånerna och iakttagandet av sunda och försiktiga affärsprinciper i försäkringsbolagets verksamhet.

Om samtycke inte har sökts inom föreskriven tid eller om det har vägrats och beslutet om vägran har vunnit laga kraft, förfaller fusionen.

De i fusionen deltagande bolagen och den som framställt anmärkning och som anser att Försäkringsinspektionens beslut kränker hans rätt har rätt att hos Helsingfors förvaltningsdomstol söka ändring i Försäkringsinspektionens beslut enligt vad som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. Besvären ska behandlas skyndsamt.

En fusion förfaller, om inte de bolag som deltar i fusionen till registermyndigheten gör anmälan om verkställande av fusionen inom sex månader från det att samtycke till fusionen beviljades av Försäkringsinspektionen.

Bestämmelser om den anmälan som avses i 1 mom. finns i 16 kap. 14 § i aktiebolagslagen. Till anmälan ska dessutom fogas ett intyg över Försäkringsinspektionens samtycke.

Bestämmelser om en revisors intyg finns i 16 kap. 14 § i aktiebolagslagen och om en revisors behörighet i 7 kap. 3 § i denna lag.

Bestämmelser om förutsättningarna för registrering finns i 16 kap. 15 § 1―2 och 4 mom. i aktiebolagslagen. Fusionen kan verkställas trots att det överlåtande bolaget har försatts i likvidation, under förutsättning att bolagets tillgångar inte har börjat skiftas mellan delägarna så som avses i 23 kap. 22 § i denna lag.

Bestämmelser om fusionens rättsverkningar finns i 2 § 1 mom. i detta kapitel och i 16 kap. 16 § i aktiebolagslagen.

Bestämmelser om slutredovisning och återgång av fusion finns i 16 kap. 17 och 18 § i aktiebolagslagen.

När ett försäkringsbolag har fusionerats med ett annat försäkringsbolag, får en försäkringstagare i det överlåtande bolaget som inte har medverkat till beslutet om fusion och som inte enligt 12 § i lagen om försäkringsavtal har rätt att säga upp försäkringen när som helst, skriftligen säga upp sitt försäkringsavtal inom tre månader från det tillkännagivande som avses i 16 § i detta kapitel.

Det övertagande bolagets styrelse ska tillkännage fusionen genom att inom en månad efter registreringen av verkställigheten av fusionen offentliggöra detta i den officiella tidningen och i åtminstone en tidning som utkommer på det överlåtande bolagets hemort. Ett europabolag ska tillkännage en sådan registrering av flyttning av hemorten som avses i artikel 8.11 i europabolagsförordningen genom att offentliggöra detta i den officiella tidningen samt i åtminstone en tidning som utkommer på den ort som var bolagets sista hemort i Finland. Försäkringsinspektionen kan bestämma att tillkännagivandet ska ske även på något annat sätt. Tillkännagivandet ska också innehålla ett omnämnande av den rätt som försäkringstagaren har att säga upp sitt försäkringsavtal så som föreskrivs i 15 §.

Om ett annat aktiebolag än ett försäkringsaktiebolag fusioneras med ett försäkringsbolag, iakttas vid fusionen i tillämpliga delar vad som föreskrivs i detta kapitel, med undantag för bestämmelserna om kombinationsfusion och 6 §. Om fusionen dock enligt det yttrande som avses i 3 § kan äventyra betalningen av försäkringsbolagets skulder, ska den i 6 § avsedda kallelsen utfärdas på försäkringsbolagets försäkringsborgenärer.

På inlösen av försäkringsaktiebolags minoritetsaktier tillämpas bestämmelserna i 18 kap. i aktiebolagslagen.

Ett försäkringsbolag kan också delta i en fusion enligt artikel 2.1 i europabolagsförordningen eller i en fusion som genomförs enligt 2 § i detta kapitel och 16 kap. 2 § i aktiebolagslagen vid vilken ett utländskt bolag fusioneras med ett finskt bolag eller ett finskt bolag fusioneras med ett utländskt bolag inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ( gränsöverskridande fusion ).

På en gränsöverskridande fusion enligt 2 § ovan samt 16 kap. 2 § i aktiebolagslagen tillämpas 2―18 § i detta kapitel. Bestämmelserna i 5 § 2 mom. tillämpas på det överlåtande bolaget, om det övertagande bolaget registreras eller är registrerat i någon annan stat. Bestämmelserna i 5 § 3 och 4 mom. tillämpas bara, om det nya försäkringsbolaget registreras eller det övertagande bolaget är registrerat i Finland. Bestämmelserna i 6―8 § tillämpas endast på ett överlåtande finskt bolag, om det övertagande bolaget registreras eller är registrerat i någon annan stat.

Om det bolag som är övertagande bolag vid fusionen är registrerat eller registreras i någon annan stat än Finland, kan Försäkringsinspektionen med avvikelse från 10 § 1 mom. förbjuda fusionen endast om den kränker de försäkrade förmånerna. För en fusion av denna typ får registermyndigheten inte utfärda ett sådant intyg som avses i 4 § 3 mom. i lagen om europabolag eller i 16 kap. 26 § 4 mom. i aktiebolagslagen, om Försäkringsinspektionen innan ett sådant tillstånd som avses i 4 § 2 mom. i lagen om europabolag och 16 kap. 26 § 2 mom. i aktiebolagslagen beviljats har meddelat registermyndigheten att försäkringsbolaget inte har iakttagit bestämmelserna om fusion eller om fortsättande av verksamheten i Finland eller avslutande av verksamheten eller att Försäkringsinspektionen har förbjudit fusionen i enlighet med vad som bestämts ovan i detta moment. Tillstånd får beviljas innan en månad har förflutit efter den dag som avses i 16 kap. 6 § 2 mom. i aktiebolagslagen endast om Försäkringsinspektionen har meddelat att den inte motsätter sig fusionen eller flyttningen av hemort.

Om ett finskt försäkringsbolag är det övertagande bolaget i en gränsöverskridande fusion och om det övertagande bolaget är registrerat eller registreras i någon annan stat, ska de finska försäkringsbolag som deltar i fusionen inom sex månader från det att samtycke beviljats av Försäkringsinspektionen hos registermyndigheten ansöka om tillstånd att verkställa fusionen, vid äventyr att fusionen förfaller.

Om ett övertagande försäkringsbolag som registreras eller är registrerat i någon annan stat än Finland efter fusionen ämnar fortsätta verksamheten i Finland, tillämpas på försäkringsbolaget vad som föreskrivs om ett utländskt försäkringsbolags verksamhet i Finland.

Utöver bestämmelserna i detta kapitel tillämpas på försäkringsbolag vad som föreskrivs om aktiebolag i 17 kap. i aktiebolagslagen, dock inte kapitlets 1 §, 4 § 2 mom., 8 §, 9 § 1 och 2 mom., 11 §, 14 § 1 mom. i fråga om tiden för anmälan om verkställande av delningen, 15 § 3 mom., 16 § 6 mom., 19 § 1 mom. eller 22―25 § till den del det i dem hänvisas till de bestämmelser i aktiebolagslagen som avses i detta moment.

Det som i 17 kap. i aktiebolagslagen föreskrivs om borgenärer tillämpas i försäkringsbolag på andra borgenärer än försäkringsborgenärerna.

Ett försäkringsaktiebolag ( ursprungligt bolag ) kan delas så att dess försäkringsbestånd samt övriga tillgångar och skulder utan likvidationsförfarande helt eller delvis övergår till ett eller flera försäkringsaktiebolag ( övertagande bolag ). Det övertagande bolaget kan också vara ett annat aktiebolag, om på bolaget vid delningen inte överförs ett försäkringsbestånd eller en del av ett sådant.

Aktieägarna i det ursprungliga bolaget får som vederlag aktierna i det övertagande bolaget. Delningsvederlaget får också bestå av pengar samt av annan egendom och åtaganden.

På det övertagande försäkringsaktiebolaget ska överföras också den del av det ursprungliga bolagets utjämningsbelopp och garantiavgiftspost som svarar mot det försäkringsbestånd som ska delas.

Bestämmelser om olika sätt att verkställa en delning finns i 17 kap. 2 § i aktiebolagslagen.

Utöver bestämmelserna i 17 kap. 3 § i aktiebolagslagen ska delningsplanen dessutom innehålla

Det som i 17 kap. 4 § 1 mom. i aktiebolagslagen föreskrivs om en revisors yttrande tillämpas på motsvarande sätt på försäkringsbolag, dock så att revisorns behörighet ska motsvara behörighetskraven i 7 kap. 3 § i denna lag.

Bestämmelser om registrering av delningsplanen, kallelse på borgenärerna och bolagets skriftliga meddelande till borgenärerna finns i 17 kap. 5―7 § i aktiebolagslagen.

Det som i 17 kap. 5 § 1 mom. och 6 § 3 mom. i aktiebolagslagen föreskrivs om en revisors yttrande tillämpas på motsvarande sätt på försäkringsbolag, dock så att revisorns behörighet ska motsvara behörighetskraven i 7 kap. 3 § i denna lag.

Registermyndigheten ska utan dröjsmål informera Försäkringsinspektionen i enlighet med bestämmelsen i 17 kap. 15 § 2 mom. i aktiebolagslagen.

Inom en månad efter det att delningsplanen har undertecknats ska det ursprungliga bolaget och, vid en delning genom överlåtelse till ett verksamt bolag, också det övertagande bolaget ansöka om Försäkringsinspektionens samtycke till delningsplanen. Dessutom ska de bolag som deltar i delningen ansöka om fastställelse av den ändring av bolagsordningen som delningen kräver, eller det ursprungliga bolaget ansöka om fastställelse av bolagsordningen för det försäkringsaktiebolag som ska bildas. Det ursprungliga bolaget ska i samband med ansökan tillställa Försäkringsinspektionen alla de handlingar som avses i 8 §.

Vid en delning av ett bolag ska det ursprungliga bolaget i samband med den ansökan som avses i 1 mom. ansöka om Försäkringsinspektionens fastställelse av de grunder för överföring av utjämningsbeloppet som beror på delningen. Vid en delning genom överlåtelse till ett verksamt bolag ska båda bolagen ansöka om fastställelse av de grunder för överföring av utjämningsbeloppet som beror på delningen.

Om det bolag som övertar försäkringsbeståndet är ett försäkringsaktiebolag under bildning eller ett annat bolag än ett försäkringsbolag till vilket försäkringsbeståndet eller en del av det vid delningen överförs, ska det övertagande bolaget i samband med den ansökan som avses i 1 mom. hos Försäkringsinspektionen ansöka om koncession enligt 2 kap. 3 § för bedrivande av försäkringsverksamhet.

Om försäkringsverksamheten enligt det försäkringsbestånd som övertas är mera omfattande än omfattningen av det övertagande försäkringsaktiebolagets koncession, ska det övertagande försäkringsaktiebolaget i samband med den ansökan som avses i 1 mom. hos Försäkringsinspektionen ansöka om utvidgning av koncessionen i enlighet med 2 kap. 4 §.

Det ursprungliga försäkringsaktiebolaget ska vid en delning som avses i 17 kap. 2 § 1 mom. 2 punkten i aktiebolagslagen hos Försäkringsinspektionen ansöka om begränsning av koncessionen till behövliga delar.

Om Försäkringsinspektionen inte anser att en ansökan om delning utan vidare utredning ska avslås, ska inspektionen utfärda en kallelse med anledning av ansökan om delning i den officiella tidningen på det ursprungliga bolagets bekostnad. I kallelsen ska de försäkringsborgenärer i det ursprungliga bolaget som önskar framställa anmärkningar mot ansökningen uppmanas att framställa dem till Försäkringsinspektionen inom en av Försäkringsinspektionen utsatt tid som ska vara minst en månad och högst två månader.

Försäkringsinspektionen ska förplikta det ursprungliga bolaget att utan dröjsmål underrätta om kallelsen i åtminstone en tidning som utkommer på det ursprungliga bolagets hemort samt dessutom enligt vad Försäkringsinspektionen vid behov särskilt bestämmer.

I det ursprungliga och det övertagande verksamma försäkringsaktiebolaget beslutar bolagsstämman om fusionen.

Om det övertagande bolaget är ett annat bolag än ett försäkringsbolag, fattas i det övertagande bolaget beslut om delning genom överlåtelse till ett verksamt bolag i enlighet med 17 kap. 9 § 2 mom. i aktiebolagslagen.

Bestämmelser om tidpunkten för delningsbeslutet och sättet att fatta beslut finns i 17 kap. 9 § 3 och 4 mom. i aktiebolagslagen. Bestämmelser om stämmokallelsen och om informationen till innehavare av optionsrätter och andra särskilda rättigheter som berättigar till aktier samt om rättsverkningarna av delningsbeslutet finns i 17 kap. 10 och 12 § i aktiebolagslagen.

Utöver vad som i 17 kap. 12 § i aktiebolagslagen bestäms om rättsverkningarna av delningsbeslut ska det ursprungliga försäkringsaktiebolaget utan dröjsmål underrätta Försäkringsinspektionen om beslutet om att delningsplanen godkänns eller förkastas eller att delningen förfaller.

Följande handlingar ska under minst en månad före den bolagsstämma som beslutar om delningen och räknat från det meddelande som avses i 17 kap. 10 § 3 mom. i aktiebolagslagen hållas tillgängliga för aktieägarna på de i delningen deltagande bolagens huvudkontor eller webbsidor, utan dröjsmål sändas till de aktieägare som ber om dem samt läggas fram på bolagsstämman:

Vad som i 17 kap. 13 § i aktiebolagslagen bestäms om inlösen av delningsvederlag samt av optionsrätter och andra särskilda rättigheter som berättigar till aktier tillämpas på motsvarande sätt på det ursprungliga försäkringsaktiebolagets aktieägare och innehavare av särskilda rättigheter.

Efter att försäkringsbolaget godkänt delningsplanen ska Försäkringsinspektionen ge sitt samtycke, om

Försäkringsinspektionen har rätt att till samtycket foga sådana villkor som den anser nödvändiga för att trygga de försäkrade förmånerna och iakttagandet av sunda och försiktiga affärsprinciper i försäkringsbolagets verksamhet.

Om samtycke inte har sökts inom föreskriven tid eller om det har vägrats och beslutet om vägran har vunnit laga kraft, har delningen förfallit.

Det ursprungliga och det övertagande bolaget samt den som framställt anmärkning och som anser att Försäkringsinspektionens beslut kränker hans rätt har rätt att hos Helsingfors förvaltningsdomstol söka ändring i Försäkringsinspektionens beslut enligt vad som bestäms i förvaltningsprocesslagen. Besvären ska behandlas skyndsamt.

En delning förfaller, om inte de bolag som deltar i delningen till registermyndigheten gör anmälan om verkställande av delningen inom sex månader från det att samtycke till delningen beviljades av Försäkringsinspektionen.

Bestämmelser om innehållet i den anmälan som avses i 1 mom. finns i 17 kap. 14 § i aktiebolagslagen. Till anmälan ska dessutom fogas ett intyg över Försäkringsinspektionens samtycke.

Bestämmelser om en revisors intyg finns i 17 kap. 14 § i aktiebolagslagen och om en revisors behörighet i 7 kap. 3 § i denna lag.

Bestämmelser om förutsättningarna för registrering finns i 17 kap. 15 § 1, 2 och 4 mom. i aktiebolagslagen.

Bestämmelser om delningens rättsverkningar finns i 2 § 1 mom. i detta kapitel och i 17 kap. 16 § 1―5 mom. i aktiebolagslagen.

Utöver vad som bestäms i 1 mom. är det ursprungliga bolaget och de övertagande bolagen solidariskt ansvariga för det ursprungliga bolagets skulder som inte har skiftats i delningsplanen och som har uppkommit innan verkställandet av delningen registrerades. Bolagets sammanlagda ansvar uppgår dock högst till värdet av den nettoegendom som återstår för det eller övergår till det.

Bestämmelser om slutredovisning och återgång av delningsbeslutet finns i 17 kap. 17 och 18 § i aktiebolagslagen.

När ett försäkringsaktiebolag har delats och försäkringsaktiebolagets försäkringsbestånd helt eller delvis har överförts vid delningen, får en försäkringstagare med en försäkring i det försäkringsbestånd som överförts, om han inte medverkat till beslutet om delning och inte enligt 12 § i lagen om försäkringsavtal har rätt att säga upp försäkringen när som helst, skriftligen säga upp sitt försäkringsavtal inom tre månader från det tillkännagivande som avses i 16 § i detta kapitel.

Om försäkringsbeståndet vid delningen av ett försäkringsaktiebolag helt eller delvis har överförts, ska det övertagande bolagets styrelse tillkännage delningen genom att inom en månad efter registreringen av verkställigheten av delningen offentliggöra detta i den officiella tidningen och i åtminstone en tidning som utkommer på det ursprungliga bolagets hemort. Försäkringsinspektionen kan bestämma att tillkännagivandet ska ske även på något annat sätt. Tillkännagivandet ska också innehålla ett omnämnande av den rätt som försäkringstagaren har att säga upp sitt försäkringsavtal så som föreskrivs i 15 §.

Ett försäkringsaktiebolag kan också delta i en delning som genomförs enligt 2 § i detta kapitel och enligt aktiebolagslagens 17 kap. 2 § vid vilken ett utländskt bolag delas upp i ett finskt bolag eller ett finskt bolag delas upp i ett utländskt bolag inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ( gränsöverskridande delning ).

På en gränsöverskridande delning tillämpas 2―17 §. Bestämmelserna i 5 § 2 mom. tillämpas på det ursprungliga finska bolaget, om det övertagande bolaget registreras eller är registrerat i någon annan stat. Bestämmelserna i 5 § 3―5 mom. tillämpas bara, om det nya försäkringsbolaget registreras eller det övertagande bolaget är registrerat i Finland. Bestämmelserna i 6―8 § tillämpas endast på det ursprungliga finska bolaget, om det övertagande bolaget registreras eller är registrerat i någon annan stat.

Om ett finskt försäkringsaktiebolag delas upp i ett övertagande utländskt bolag, kan Försäkringsinspektionen med avvikelse från 10 § 1 mom. förbjuda delningen endast om den kränker de försäkrade förmånerna. För en sådan delning får registermyndigheten inte utfärda ett intyg som avses i 17 kap. 25 § 4 mom. i aktiebolagslagen, om Försäkringsinspektionen innan ett sådant tillstånd som avses i 2 mom. i nämnda paragraf beviljats har meddelat registermyndigheten att försäkringsbolaget inte har iakttagit bestämmelserna om delning eller om fortsättande av verksamheten i Finland eller avslutande av verksamheten eller att Försäkringsinspektionen har förbjudit delningen i enlighet med vad som bestäms ovan i detta moment. Tillstånd får beviljas innan en månad har förflutit efter den dag som avses i 17 kap. 6 § 2 mom. i aktiebolagslagen endast om Försäkringsinspektionen har meddelat att den inte motsätter sig delningen.

Om det övertagande bolaget är registrerat eller registreras i någon annan stat, ska de finska försäkringsbolag som deltar i delningen inom sex månader från det att samtycke beviljats av Försäkringsinspektionen hos registermyndigheten ansöka om tillstånd att verkställa delningen, vid äventyr att delningen förfaller.

Om ett övertagande försäkringsbolag som är registrerat eller registreras i någon annan stat än Finland efter delningen ämnar fortsätta verksamheten i Finland, tillämpas på försäkringsbolaget vad som föreskrivs om ett utländskt försäkringsbolags verksamhet i Finland.

Ett försäkringsbolag ( överlåtande bolag ) kan överlåta sitt försäkringsbestånd till ett annat försäkringsbolag ( övertagande bolag ).

Vid överlåtelse av en del av försäkringsbeståndet tillämpas på motsvarande sätt vad som föreskrivs om överlåtelse av försäkringsbeståndet.

På det övertagande bolaget ska överföras också den del av det överlåtande bolagets utjämningsbelopp och garantiavgiftspost som svarar mot det försäkringsbestånd som ska överlåtas. Försäkringsbeståndet kan överlåtas även om det överlåtande bolaget har försatts i likvidation.

Styrelserna för det överlåtande och det övertagande bolaget ska göra upp en skriftlig plan för överlåtelsen av försäkringsbeståndet, vilken ska dateras och undertecknas.

Planen för överlåtelse av försäkringsbeståndet ska uppta

Styrelserna för de bolag som deltar i överlåtelsen av försäkringsbeståndet ska utse en eller flera revisorer med behörighet enligt 7 kap. 3 § med uppgift att till både det överlåtande och det övertagande bolaget lämna ett yttrande om planen för överlåtelse av försäkringsbeståndet. I yttrandet ska bedömas om planen ger riktiga och tillräckliga uppgifter om omständigheter som väsentligt kan inverka på bedömningen av orsaken till att försäkringsbeståndet överlåts, värdet av det försäkringsbestånd som övergår till det övertagande bolaget och den egendom som enligt avtalet ska överföras som täckning för beståndet samt värdet av ett eventuellt vederlag. I yttrandet ska särskilt nämnas om överlåtelsen av försäkringsbeståndet kan äventyra betalningen av bolagets skulder.

Inom en månad efter det att planen för överlåtelse av försäkringsbeståndet har undertecknats ska försäkringsbolagen ansöka om Försäkringsinspektionens samtycke till planen och vid behov om fastställelse av den ändring av bolagsordningen som överlåtelsen av försäkringsbeståndet kräver. Försäkringsbolagen ska i samband med ansökan om samtycke tillställa Försäkringsinspektionen alla de handlingar som avses i 10 §.

Det övertagande och det överlåtande bolaget ska i samband med den ansökan som avses i 1 mom. ansöka om Försäkringsinspektionens fastställelse av grunderna för överföring av utjämningsbeloppet.

Om försäkringsverksamheten enligt det försäkringsbestånd som övertas är mera omfattande än omfattningen av det övertagande försäkringsbolagets koncession, ska det övertagande försäkringsaktiebolaget i samband med den ansökan som avses i 1 mom. hos Försäkringsinspektionen ansöka om utvidgning av koncessionen i enlighet med 2 kap. 4 §. Det överlåtande bolaget ska hos Försäkringsinspektionen ansöka om begränsning av koncessionen till behövliga delar.

Om försäkringsbolaget överlåter hela sitt försäkringsbestånd ska bolaget för återkallande av koncessionen och eventuell upplösning av bolaget underrätta Försäkringsinspektionen om det lägger ned försäkringsverksamheten eller om det fortsätter att bedriva annan affärsverksamhet.

Om Försäkringsinspektionen inte anser att en ansökan om överlåtelse av försäkringsbeståndet utan vidare utredning ska avslås, ska inspektionen utfärda en kallelse med anledning av ansökan i den officiella tidningen på det övertagande bolagets bekostnad. I kallelsen ska de försäkringsborgenärer för försäkringar som ingår i det försäkringsbestånd som överlåts vilka önskar framställa anmärkningar mot ansökningen uppmanas att framställa dem till Försäkringsinspektionen inom en av Försäkringsinspektionen utsatt tid som ska vara minst en månad och högst två månader.

Kallelse ska också utfärdas på övriga försäkringsborgenärer i det överlåtande bolaget, om överlåtelsen av försäkringsbeståndet enligt det yttrande som avses i 3 § kan äventyra betalningen av det överlåtande bolagets skulder. Kallelse ska också utfärdas på försäkringsborgenärerna i det övertagande bolaget, om överlåtelsen av försäkringsbeståndet enligt det sagda yttrandet kan äventyra betalningen av det övertagande bolagets skulder.

Försäkringsinspektionen ska förplikta det överlåtande bolaget att utan dröjsmål underrätta om kallelsen i åtminstone en tidning som utkommer på det överlåtande bolagets hemort samt dessutom enligt vad Försäkringsinspektionen vid behov särskilt bestämmer.

Om det försäkringsbestånd som ska överlåtas innehåller försäkringsavtal som har slutits med stöd av etableringsrätten eller rätten att fritt tillhandahålla tjänster enligt 3 kap. 1 och 6 §, ska Försäkringsinspektionen innan den ger samtycke till överlåtelsen enligt 12 § i detta kapitel inhämta godkännande av den myndighet som utövar tillsyn över försäkringsverksamheten i den EES-stat där den risk som ett skadeförsäkringsavtal gäller enligt 3 kap. 7 § är belägen eller där livförsäkringstagaren är varaktigt bosatt eller, om livförsäkringstagaren är en juridisk person, där den juridiska personen har det driftställe som avtalet hänför sig till.

Om de försäkringsavtal som ska överlåtas har slutits utgående från en filial som avses i 3 kap. 4 §, ska Försäkringsinspektionen innan den ger sitt samtycke till överlåtelsen ge den myndighet som utövar tillsyn över försäkringsverksamheten i den stat där filialen är belägen möjlighet att bli hörd i fråga om överlåtelsen av försäkringsbeståndet.

Om Försäkringsinspektionen inte inom tre månader från det att begäran har tillställts mottagaren har fått svar av de myndigheter som utövar tillsyn över försäkringsverksamheten i de EES-stater av vilka Försäkringsinspektionen med stöd av 6 § 1 mom. har begärt bekräftelse eller godkännande eller vilka Försäkringsinspektionen med stöd av 6 § 2 mom. har gett möjlighet att bli hörda, ska dessa anses ha bekräftat att det övertagande bolagets verksamhetskapital är tillräckligt eller gett sitt godkännande till eller positiva utlåtande om överlåtelsen av försäkringsbeståndet.

I det överlåtande och det övertagande bolaget beslutar bolagsstämman om överlåtelse av försäkringsbeståndet.

Överlåtelsen av försäkringsbeståndet förfaller, om inte den bolagsstämma som ska besluta om överlåtelsen hålls inom fyra månader från det att planen för överlåtelse av försäkringsbeståndet har undertecknats.

Bolagsstämman ska fatta beslut om överlåtelse av försäkringsbeståndet i enlighet med 5 kap. 21 §.

Kallelse till den bolagsstämma som ska besluta om överlåtelsen av försäkringsbeståndet ska utfärdas tidigast två månader och, om bolagsordningen inte föreskriver en längre tid, senast en månad före bolagsstämman, den sista anmälningsdagen enligt 5 kap. 7 § i aktiebolagslagen eller den i 4 kap. 2 § 2 mom. i aktiebolagslagen angivna dagen för bolag som anslutits till värdeandelssystemet.

Vid överlåtelse av hela försäkringsbeståndet ska kallelse utfärdas på alla delägare i enlighet med 5 kap. 16 § 2 mom.

Följande handlingar ska under minst en månad före den bolagsstämma som beslutar om överlåtelsen av försäkringsbeståndet hållas tillgängliga för delägarna på de i överlåtelsen av försäkringsbeståndet deltagande bolagens huvudkontor eller webbsidor, utan dröjsmål sändas till de delägare som ber om dem samt läggas fram på bolagsstämman:

Om överlåtelse av försäkringsbeståndet inte godkänns utan ändringar enligt planen i såväl det överlåtande som det övertagande bolaget, förfaller överlåtelsen av försäkringsbeståndet.

Försäkringsinspektionen ska utan dröjsmål underrättas om bolagsstämmans beslut om att överlåtelsen av försäkringsbeståndet godkänns eller förkastas eller att överlåtelsen förfaller.

Efter att försäkringsbolaget godkänt planen för överlåtelse av försäkringsbeståndet ska Försäkringsinspektionen ge sitt samtycke, om

Försäkringsinspektionen har rätt att till samtycket foga sådana villkor som den anser nödvändiga för att trygga de försäkrade förmånerna och iakttagandet av sunda och försiktiga affärsprinciper i försäkringsbolagets verksamhet.

Om samtycke inte har sökts inom föreskriven tid eller om det har vägrats och beslutet om vägran har vunnit laga kraft, förfaller överlåtelsen av försäkringsbeståndet.

Det överlåtande och det övertagande bolaget samt den som framställt anmärkning och som anser att Försäkringsinspektionens beslut kränker hans rätt har rätt att hos Helsingfors förvaltningsdomstol söka ändring i Försäkringsinspektionens beslut enligt vad som bestäms i förvaltningsprocesslagen. Besvären ska behandlas skyndsamt.

Försäkringsbeståndet övergår på det övertagande bolaget då Försäkringsinspektionen har gett sitt samtycke till åtgärden. Försäkringsinspektionen kan på ansökan även fastställa en senare tidpunkt för försäkringsbeståndets övergång.

Bestämmelser om återkallande av koncessionen för ett försäkringsbolag som överlåtit hela sitt försäkringsbestånd till ett annat försäkringsbolag och som anmält att det lägger ned försäkringsverksamheten finns i 25 kap. 8 § 2 mom. 1 punkten. Bestämmelser om upplösning av ett bolag som inte fortsätter att bedriva annan affärsverksamhet finns i 20 kap. i aktiebolagslagen.

Utan hinder av vad som bestäms ovan i 2 mom. får ett försäkringsaktiebolag vars hela försäkringsbestånd överlåtits och vars koncession har återkallats i enlighet med 25 kap. 8 § 2 mom. 1 punkten dock efter att ha gjort nödvändiga ändringar i bolagsordningen fortsätta med sin verksamhet som ett aktiebolag som bedriver annan affärsverksamhet utan det likvidations- och upplösningsförfarande som anges i 23 kap. Ändringen av bolagsordningen ska anmälas för registrering inom sex månader efter det att koncessionen återkallats. Om ändringen av bolagsordningen inte har anmälts för registrering inom nämnda tid eller om registrering har vägrats och beslutet om detta har vunnit laga kraft, förfaller beslutet om fortsatt verksamhet. En sådan ändring av bolagsordningen som avses i detta moment behöver inte fastställas av Försäkringsinspektionen.

När ett försäkringsbolag har överlåtit sitt försäkringsbestånd till ett annat försäkringsbolag, får en försäkringstagare med en försäkring i det överlåtna försäkringsbeståndet, om han inte medverkat till beslutet om överlåtelse av försäkringsbeståndet och inte enligt 12 § i lagen om försäkringsavtal har rätt att säga upp försäkringen när som helst, skriftligen säga upp sitt försäkringsavtal inom tre månader från det tillkännagivande som avses i 16 § i detta kapitel.

Det övertagande bolagets styrelse ska tillkännage överlåtelsen av försäkringsbeståndet genom att inom en månad efter det att försäkringsbeståndet överförts offentliggöra detta i den officiella tidningen och i åtminstone en tidning som utkommer på det överlåtande bolagets hemort. Försäkringsinspektionen kan bestämma att tillkännagivandet ska ske även på något annat sätt. Tillkännagivandet ska också innehålla ett omnämnande av den rätt som försäkringstagaren har att säga upp sitt försäkringsavtal så som föreskrivs i 15 §.

Ett försäkringsbolag kan med Försäkringsinspektionens samtycke helt eller delvis överlåta sitt bestånd av sådana försäkringsavtal som ingåtts med stöd av etableringsrätten eller rätten att fritt tillhandahålla tjänster enligt 3 kap. 1 och 6 § till ett utländskt försäkringsbolag som har hemort i en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ( utländskt EES-försäkringsbolag ).

Innan Försäkringsinspektionen ger samtycke enligt 12 § ska den inhämta bekräftelse av den myndighet som utövar tillsyn över försäkringsverksamheten i den stat där det övertagande försäkringsbolaget är beläget om att det övertagande bolaget har ett tillräckligt verksamhetskapital sedan överlåtelsen har beaktats samt samtycke av den myndighet som utövar tillsyn över försäkringsverksamheten i den EES-stat där den risk som ett skadeförsäkringsavtal gäller enligt 3 kap. 7 § är belägen eller där livförsäkringstagaren är varaktigt bosatt eller, om livförsäkringstagaren är en juridisk person, där den juridiska personen har det driftställe som avtalet hänför sig till.

Om de försäkringsavtal som ska överlåtas har slutits utgående från en filial som avses i 3 kap. 4 §, ska Försäkringsinspektionen innan den ger sitt samtycke enligt 12 § i detta kapitel ge den myndighet som utövar tillsyn över försäkringsverksamheten i den stat där filialen är belägen möjlighet att bli hörd i fråga om överlåtelsen av försäkringsbeståndet.

I fråga om överlåtelse av försäkringsbeståndet enligt denna paragraf ska i övrigt i tillämpliga delar iakttas vad som bestäms ovan i detta kapitel, dock så att det revisorsyttrande som avses i 3 § inte behöver lämnas till det övertagande bolaget, att den av Försäkringsinspektionen utfärdade kallelsen på försäkringsborgenärerna som avses i 5 § 2 mom. offentliggörs på det överlåtande bolagets bekostnad och att denna kallelse inte utfärdas på det övertagande bolagets försäkringsborgenärer samt att 15 och 16 § inte tillämpas. Kapitlets 4 § 2 och 3 mom., 8―10 §, 12 § 1 mom. 3 punkten och 5 kap. 21 § 3 mom. tillämpas inte på det övertagande bolaget.

Om Försäkringsinspektionen inte inom tre månader från det att begäran har tillställts mottagaren har fått svar av de myndigheter som utövar tillsyn över försäkringsverksamheten i de EES-stater av vilka Försäkringsinspektionen med stöd av 2 mom. har begärt bekräftelse eller godkännande eller vilka Försäkringsinspektionen med stöd av 3 mom. har gett möjlighet att bli hörda, ska dessa anses ha bekräftat att det övertagande bolagets verksamhetskapital är tillräckligt eller gett sitt godkännande till eller positiva utlåtande om överlåtelsen av försäkringsbeståndet.

Ett försäkringsbolag kan helt eller delvis överlåta ett annat försäkringsbestånd än ett sådant som avses i 17 § till ett EES-försäkringsbolag.

Försäkringsinspektionen ska innan den ger samtycke enligt 12 § inhämta bekräftelse av den myndighet som utövar tillsyn över försäkringsverksamheten i den stat där det övertagande bolaget är beläget om att det övertagande bolaget med beaktande av överlåtelsen av försäkringsbeståndet har ett tillräckligt verksamhetskapital.

I fråga om överlåtelse av försäkringsbeståndet enligt denna paragraf ska i övrigt i tillämpliga delar iakttas vad som bestäms ovan i detta kapitel, dock så att det revisorsyttrande som avses i 3 § inte behöver lämnas till det övertagande bolaget, att den av Försäkringsinspektionen utfärdade kallelsen på försäkringsborgenärerna som avses i 5 § 2 mom. offentliggörs på det överlåtande bolagets bekostnad och att denna kallelse inte utfärdas på det övertagande bolagets försäkringsborgenärer. Kapitlets 4 § 2 och 3 mom., 8―10 §, 12 § 1 mom. 3 punkten och 5 kap. 21 § 3 mom. tillämpas inte på det övertagande bolaget.

Ett försäkringsbolag kan med Försäkringsinspektionens samtycke helt eller delvis överta försäkringsbeståndet av ett utländskt EES-försäkringsbolag. Försäkringsinspektionen ska på de villkor som anges i 12 § ge sitt samtycke till övertagandet av försäkringsbeståndet.

Om den risk som ett skadeförsäkringsavtal gäller enligt 3 kap. 7 § är belägen i Finland, eller om livförsäkringstagaren är varaktigt bosatt i Finland eller om livförsäkringstagaren är en juridisk person, den juridiska personens driftställe som avtalet hänför sig till är beläget i Finland eller om det är fråga om återförsäkringsverksamhet, får försäkringsbolaget med Försäkringsinspektionens samtycke och med iakttagande av bestämmelserna i 1―16 § helt eller delvis överlåta det försäkringsbestånd som uppkommit genom sådan försäkringsverksamhet till ett utländskt försäkringsbolag enligt 18 § i lagen om utländska försäkringsbolag (398/1995) som inte har sin hemstat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ( försäkringsbolag i ett tredjeland ) och som har en filial i Finland. På det övertagande bolaget tillämpas inte 4 § 2 och 3 mom., 8―10 §, 12 § 1 mom. 3 punkten och 5 kap. 21 § 3 mom. i detta kapitel.

Ett försäkringsbolag kan utan det tillståndsförfarande som föreskrivs i detta kapitel helt eller delvis överlåta sitt bestånd av försäkringsavtal som slutits utgående från en filial som är belägen i en annan stat än en EES-stat till ett utländskt EES-försäkringsbolag eller ett försäkringsbolag i ett tredjeland, och en filial belägen i ett tredjeland kan av ett utländskt EES-försäkringsbolag eller ett försäkringsbolag i ett tredjeland helt eller delvis överta försäkringsbeståndet. Försäkringsbolaget ska utan dröjsmål underrätta Försäkringsinspektionen om överlåtelse och övertagande av försäkringsbestånd enligt denna paragraf.

På ett publikt försäkringsaktiebolag och ett publikt ömsesidigt försäkringsbolag tillämpas det som i 19 kap. 2 och 3 § i aktiebolagslagen bestäms om ombildning av ett publikt aktiebolag till privat aktiebolag.

Bolagsstämmans beslut om ombildning av ett privat försäkringsaktiebolag eller ett ömsesidigt försäkringsbolag till publikt bolag ska fattas med kvalificerad majoritet enligt 5 kap. 21 §.

Ett privat försäkringsaktiebolag kan ombildas till publikt försäkringsaktiebolag och ett ömsesidigt försäkringsbolag till publikt ömsesidigt försäkringsbolag endast om bolaget uppfyller kraven på täckning för ansvarsskulden i 10 kap. i denna lag och i lagen om beräkning av solvensgränsen för pensionsanstalter och om täckning av ansvarsskulden samt soliditetskraven i 11 och 12 kap. i denna lag, i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag och i lagen om beräkning av solvensgränsen för pensionsanstalter och om täckning av ansvarsskulden samt om bolagets bolagsordning uppfyller de krav som i denna lag ställs på ett publikt försäkringsbolags bolagsordning. Ändringen av bolagsordningen förfaller, om inte försäkringsbolaget inom en månad från det att Försäkringsinspektionen har fastställt försäkringsbolagets bolagsordning gör registeranmälan om en sådan ändring av bolagsordningen som gäller ombildning till ett publikt försäkringsaktiebolag eller ett publikt ömsesidigt försäkringsbolag. Till registeranmälan ska fogas ett av en revisor med behörighet enligt 7 kap. 3 § utfärdat intyg om att kraven i detta moment uppfylls.

Försäkringsbolaget blir ett publikt försäkringsbolag när den ändring av bolagsordningen som gäller ändring av bolagsformen registreras i handelsregistret.

Ett försäkringsaktiebolag kan ombildas till ömsesidigt försäkringsbolag och ett ömsesidigt försäkringsbolag till försäkringsaktiebolag utan likvidationsförfarande.

Om ett ömsesidigt försäkringsbolag ändrar sin bolagsform till försäkringsaktiebolag, får delägarna i det ömsesidiga försäkringsbolaget som vederlag för ändringen av bolagsformen alla aktier i försäkringsaktiebolaget. Vederlaget får också bestå av pengar samt av annan egendom och åtaganden.

Om ett försäkringsaktiebolag ändrar sin bolagsform till ömsesidigt försäkringsbolag, ska det i den plan för ändring av bolagsformen som avses i 4 mom. bestämmas om delägarskapet i det ömsesidiga försäkringsbolaget för försäkringsaktiebolagets aktieägare samt om eventuellt annat vederlag.

Ett försäkringsbolag som ändrar sin bolagsform ska göra upp en plan för ändring av bolagsformen i fråga om vilken ska iakttas det som bestäms om kombinationsfusion i 19 kap. 3 och 4 §.

Inom en månad efter det att planen för ändring av bolagsformen har undertecknats ska ett försäkringsbolag som ändrar sin bolagsform ansöka om samtycke för planen för ändring av bolagsformen och fastställelse av den ändring av bolagsordningen som den ändrade bolagsformen kräver. Bestämmelser om de handlingar som ska bifogas ansökan finns i 19 kap. 5 § 1 mom.

Om Försäkringsinspektionen inte anser att en ansökan enligt 4 § utan vidare utredning ska avslås, ska inspektionen utfärda en kallelse med anledning av ansökan i den officiella tidningen på sökandens bekostnad. I kallelsen ska de försäkringsborgenärer som önskar framställa anmärkningar mot ansökan uppmanas att framställa dem till Försäkringsinspektionen inom en av Försäkringsinspektionen utsatt tid som ska vara minst en månad och högst två månader. Försäkringsinspektionen ska förplikta bolaget att utan dröjsmål underrätta om kallelsen i åtminstone en tidning som utkommer på sökandens hemort samt dessutom enligt vad Försäkringsinspektionen vid behov bestämmer.

Beslut om ändring av bolagsformen fattas av bolagsstämman. Bolagsstämmans beslut om ombildning av ett försäkringsaktiebolag till ömsesidigt bolag eller av ett ömsesidigt försäkringsbolag till försäkringsaktiebolag ska fattas med kvalificerad majoritet enligt 5 kap. 21 §.

Utöver vad som bestäms i 1 mom. tillämpas på beslut om ändring av bolagsformen och framläggande av handlingar 19 kap. 7 och 8 §.

Försäkringsinspektionen ska ge sitt samtycke, om den åtgärd som avses i 4 § inte äventyrar de försäkrade förmånerna.

Försäkringsinspektionen har rätt att till samtycket foga sådana villkor som den anser nödvändiga för att trygga de försäkrade förmåner som avses i 1 mom.

Ett ömsesidigt försäkringsbolag ombildas till försäkringsaktiebolag och ett försäkringsaktiebolag ombildas till ömsesidigt försäkringsbolag när Försäkringsinspektionen har gett sitt samtycke till ändring av bolagsformen i enlighet med 1 och 2 mom. och när den ändring av bolagsordningen som gäller ändring av bolagsformen registreras i handelsregistret.

Om samtycke till ändring av försäkringsbolagets bolagsform inte har sökts eller om det har vägrats och beslutet om vägran har vunnit laga kraft, förfaller ändringen av bolagsformen.

Bolaget samt den som framställt anmärkning och som anser att Försäkringsinspektionens beslut kränker hans rätt har rätt att hos Helsingfors förvaltningsdomstol söka ändring genom besvär i Försäkringsinspektionens beslut enligt vad som bestäms i förvaltningsprocesslagen. Besvären ska behandlas skyndsamt.

En aktieägare som har röstat mot ett stämmobeslut om ombildning av ett försäkringsaktiebolag till ömsesidigt försäkringsbolag har rätt att kräva att bolaget av honom till verkligt värde löser in de aktier som före bolagsstämman har anmälts för registrering i aktieboken. Bestämmelser om en aktieägares rätt att kräva inlösen finns i 19 kap. 9 §.

En garantiandelsägare som har röstat mot ett stämmobeslut om ombildning av ett ömsesidigt försäkringsbolag till försäkringsaktiebolag har rätt att kräva att bolaget löser in garantiandelarna till det pris som avses i 17 kap. 6 § 2 mom. Bestämmelser om en garantiandelsägares rätt att kräva inlösen finns i 19 kap. 9 §.

Bestämmelser om rätten för ett försäkringsaktiebolag som har överlåtit hela sitt försäkringsbestånd att fortsätta med sin verksamhet som ett aktiebolag som bedriver annan affärsverksamhet finns i 21 kap. 14 § 3 mom.

Om ett försäkringsbolags koncession har återkallats så som avses i 25 kap. 8 § 2 mom. 1 punkten på grund av att bolaget har överlåtit hela sitt försäkringsbestånd till ett annat försäkringsbolag och anmält att det lägger ned försäkringsverksamheten och inte fortsätter att bedriva annan affärsverksamhet, tillämpas på försäkringsbolagets likvidation och upplösningen av bolaget på motsvarande sätt bestämmelserna om aktiebolag i 20 kap. 1―22 § i aktiebolagslagen. Bestämmelserna om aktieägare i 20 kap. i aktiebolagslagen tillämpas på motsvarande sätt på sådana försäkringstagardelägare i ömsesidiga försäkringsbolag som var delägare i bolaget när bolagsstämmans beslut om överlåtelse av försäkringsbeståndet fattades. Vid skifte av tillgångar i enlighet med 20 kap. 15 § 1 mom. i aktiebolagslagen ska bestämmelserna om återbetalning av garantikapitalet i ett ömsesidigt försäkringsbolag i 22 § 2 mom. i detta kapitel beaktas.

I andra situationer än den som avses i 1 mom. tillämpas aktiebolagslagen inte på försäkringsbolags likvidation eller konkurs. Om inte något annat följer av detta kapitel tillämpas konkurslagen (120/2004) på försäkringsbolags konkurs.

Ett försäkringsbolag ska försättas i likvidation och upplösas, om

Bolaget kan försättas i likvidation utan att de åtgärder som avses i 25 kap. 9 § har vidtagits eller efter det att de vidtagits.

Om det bokslut som avses i 11 kap. 24 § visar att ett försäkringsbolag inte uppfyller de krav som ställs på verksamhetskapitalet i 11 kap. 19―22 § eller att ett arbetspensionsförsäkringsbolags verksamhetskapital understiger hälften av verksamhetskapitalets minimibelopp enligt 17 § i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag, ska styrelsen utan dröjsmål sammankalla bolagsstämma för att besluta om att bolaget ska försättas i likvidation senast en månad efter det att bokslutet har upprättats. Försäkringsinspektionen kan förlänga tidsfristen till högst ett år för att den plan för kortfristig finansiering enligt 11 kap. 26 § i denna lag eller 20 § 2 mom. i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag ska kunna genomföras och kraven på verksamhetskapitalet uppfyllas, om inte de försäkrade förmånerna därigenom äventyras.

Utöver vad som föreskrivs i bolagsordningen ska en skriftlig kallelse sändas till varje delägare vars adress är känd för bolaget. Styrelsen ska underrätta Försäkringsinspektionen om kallelsen till bolagsstämman.

I kallelsen ska det huvudsakliga innehållet i styrelsens förslag till beslut anges. Till styrelsens förslag till beslut ska dessutom fogas det bokslut och den verksamhetsberättelse som avses i 11 kap. 24 § samt ett revisorsyttrande om dem. Förslaget jämte bilagor ska på försäkringsbolagets huvudkontor hållas framlagda för delägarna i minst en vecka före bolagsstämman och utan dröjsmål sändas till de delägare som ber om det, samt läggas fram vid bolagsstämman.

Om styrelsen och verkställande direktören inte har upprättat det bokslut som avses i 1 mom., sammankallar Försäkringsinspektionen den bolagsstämma som ska besluta om likvidationen på de villkor som bestäms i 11 kap. 24 §.

Försäkringsbolagets bolagsstämma ska besluta att bolaget ska försättas i likvidation och upplösas, om det bokslut som avses i 3 § 1 mom. visar att bolaget inte uppfyller kraven på verksamhetskapital och situationen inte har korrigerats före bolagsstämman.

Om bolagsstämman inte fattar det beslut som avses i 1 mom., ska Försäkringsinspektionen förordna att bolaget träder i likvidation och upplöses.

Utan hinder av vad som bestäms i 1 och 2 mom. förordnar Försäkringsinspektionen att försäkringsbolaget omedelbart och utan bolagsstämmans beslut träder i likvidation och upplöses, när försäkringsbolagets koncession har återkallats i enlighet med 25 kap. 8 § 1 mom. på grund av försäkringsbolagets åsidosättande av sina förpliktelser.

Likvidationen börjar när beslutet om den har fattats eller Försäkringsinspektionen har utfärdat förordnande om den.

När bolagsstämman fattar beslut om likvidation ska samtidigt en eller flera likvidatorer utses i stället för styrelsen, verkställande direktören och ett eventuellt förvaltningsråd. Försäkringsinspektionen har dessutom rätt att förordna en likvidator.

När Försäkringsinspektionen förordnar att ett bolag ska försättas i likvidation väljer Försäkringsinspektionen en eller flera likvidatorer.

På likvidatorerna tillämpas vad som i denna lag föreskrivs om styrelsen och dess ledamöter, om inte något annat följer av bestämmelserna i detta kapitel. Genom likvidationsbeslutet återkallas de rättigheter att företräda bolaget som enligt 6 kap. 26 § i aktiebolagslagen har getts en namngiven person, om inte annat framgår av beslutet.

Om ett försäkringsbolag som försatts i likvidation saknar i registret införda behöriga likvidatorer, ska Försäkringsinspektionen förordna likvidatorerna. Förordnande kan sökas av den vars rätt kan vara beroende av att bolaget har en företrädare.

Likvidatorerna ska lämna en registeranmälan till registermyndigheten om försättande i och förordnande om likvidation samt om beslutet om val av likvidatorer samt underrätta Försäkringsinspektionen om detta för anteckning i koncessionsregistret.

Likvidatorerna ska begära att en anteckning om att bolaget har försatts i likvidation görs i ett fastighetsregister, handelsregister eller något annat offentligt register som förs i en annan EES-stat, om en registeranteckning om att ett likvidationsförfarande har inletts förutsätts i lagstiftningen i staten i fråga.

Likvidatorerna sköter försäkringsbolagets angelägenheter under likvidationen. Likvidatorernas mandattid fortsätter tills vidare.

Bestämmelser om likvidatorernas rätt att fortsätta bolagets affärsverksamhet finns i 17 §.

Försäkringsinspektionen ska ge likvidatorerna ett intyg över förordnandet till uppdraget. Om bolaget har trätt i likvidation genom beslut av bolagsstämman, har likvidatorerna rätt att få ett utdrag ur bolagsstämmans protokoll angående beslutet om likvidation.

När likvidatorerna utför sitt uppdrag har de rätt att anlita sakkunniga eller biträden.

Försäkringsbolagets likvidatorer ska låta offentliggöra beslutet om likvidation i den officiella tidningen och underrätta om detta i åtminstone en tidning som utkommer på bolagets hemort.

Likvidatorerna ska dessutom i Europeiska unionens officiella tidning anmäla om att likvidation inleds och upphör. Anmälan ska göras på åtminstone finska och svenska. I anmälan ska samtidigt anges vilka myndigheter som deltar i förfarandet och deras behörighet, tillämplig lagstiftning samt likvidator.

Försäkringsinspektionen ska utan dröjsmål underrätta de myndigheter i alla andra EES-stater som utövar tillsyn över försäkringsverksamheten om beslutet att inleda likvidation och om eventuella verkningar av förfarandet. Försäkringsinspektionen ska också på begäran underrätta de myndigheter i EES-staterna som utövar tillsyn över försäkringsverksamheten om hur likvidationsförfarandet framskrider.

Likvidatorerna ska regelbundet på det sätt som Försäkringsinspektionen särskilt bestämmer informera borgenärerna om hur likvidationsförfarandet framskrider.

Likvidatorerna ska utan dröjsmål söka offentlig stämning på försäkringsbolagets borgenärer. Stämning söks hos registermyndigheten, som på tjänstens vägnar ska anteckna i registret att stämning har utfärdats.

I den offentliga stämningen ska nämnas att försäkringsfordringar inte behöver anmälas vid likvidation eller förmånsrätten för dem enligt 15 § krävas.

Utöver vad som bestäms i 1 och 2 mom. gäller i fråga om offentlig stämning bestämmelserna i lagen om offentlig stämning (729/2003).

Likvidatorerna ska sända en anmälan om offentlig stämning till försäkringsbolagets kända borgenärer. I anmälan ska särskilt anges tidsfrister och påföljder vid försummelse av dem samt det behöriga organ eller den behöriga myndighet som tar emot anmälningar av eller synpunkter på fordringar. I anmälan ska också anges huruvida borgenärerna ska anmäla sådana fordringar som har förmånsrätt eller för vilka ställts realsäkerhet.

I anmälan till försäkringsbolagets borgenärer ska utöver vad som föreskrivs i 1 mom. och 10 § 2 mom. i fråga om försäkringsfordringar anges likvidationens allmänna verkningar på försäkringsavtalen samt försäkringstagarens och den försäkrades rättigheter och skyldigheter enligt försäkringsavtalet.

När Försäkringsinspektionen i enlighet med 21 § bestämmer vid vilken tidpunkt försäkringarna upphör att gälla, ska försäkringstagarna särskilt underrättas också om detta.

Anmälan till försäkringsbolagets borgenärer ska göras på finska eller svenska. I detta syfte ska användas en blankett med rubriken "Anmodan att anmäla fordran och att inkomma med synpunkter angående en fordran - tidsfrister att beakta", utformad på samtliga EES-staters officiella språk. Om en försäkringsborgenär är bosatt, har sin hemort eller sitt huvudkontor i någon annan EES-stat än Finland, ska anmälan dock göras på det officiella språket eller något av de officiella språken i EES-staten.

Under försäkringsbolagets likvidation har varje borgenär, inbegripet skattemyndigheter och socialförsäkringsmyndigheter i en annan EES-stat, rätt att anmäla sina fordringar eller lägga fram skriftliga synpunkter angående fordringar. Försäkringsfordringar behöver inte anmälas vid likvidation eller förmånsrätten för dem enligt 15 § krävas.

Borgenären ska underrätta det organ eller den myndighet som avses i 11 § 1 mom. om fordringens art, dess uppkomstdatum och belopp. Borgenären ska dessutom ange om han gör gällande förmånsrätt, realsäkerhet eller äganderättsförbehåll för fordran och för vilka tillgångar hans säkerhet gäller. Likvidatorn ska tillställas kopior av eventuella verifikationer.

En borgenär som är bosatt, har sin hemort eller sitt huvudkontor i någon annan EES-stat än Finland får anmäla sin fordran eller inkomma med synpunkter angående fordringar på denna andra stats officiella språk eller på något av dess officiella språk. I detta fall ska dock anmälan av fordran eller framförandet av synpunkter angående fordringar vara rubricerad "Anmälan av fordran" respektive "Synpunkter angående fordringar" på finska eller svenska.

Om inte något annat följer av bestämmelserna i detta kapitel, ska på bolagsstämman i ett försäkringsbolag som har försatts i likvidation tillämpas denna lags bestämmelser om bolagsstämma.

Likvidatorerna ska för varje räkenskapsperiod upprätta ett bokslut och en verksamhetsberättelse, som ska läggas fram på den ordinarie bolagsstämman för godkännande. Försäkringsinspektionen ska utan dröjsmål tillställas en kopia av bokslutet.

Revisorernas uppdrag upphör inte när bolaget träder i likvidation. Vad som i 7 kap. föreskrivs om revision och särskild granskning ska iakttas under likvidationen. Revisionsberättelsen ska innehålla ett yttrande om huruvida likvidationen enligt revisorernas mening har fördröjts onödigt och huruvida likvidatorerna i övrigt har handlat på behörigt sätt.

Vid likvidation har försäkringsfordringarna på lika grunder samma förmånsrätt till försäkringsbolagets tillgångar som innehavare av handfången pant enligt lagen om den ordning i vilken borgenärer skall få betalning har till den pantsatta egendomen ( förmånsrätt för försäkringsfordringar ).

Med de försäkringsfordringar som har förmånsrätt och som avses i 1 mom. jämställs också de fordringar hos ett försäkringsbolag vilka grundar sig på ett försäkringsavtalsförhållande och vilkas rättsgrund uppkommit inom två månader efter det att likvidationen började.

Också den beräkningsränta som hänför sig till livförsäkringar betraktas som sådan försäkringsfordran med förmånsrätt som avses i 1 mom.

När ett försäkringsbolag har trätt i likvidation ska likvidatorn så snart som möjligt med ett eller flera försäkringsbolag försöka få till stånd en plan för överlåtelse av bolagets försäkringsbestånd i enlighet med bestämmelserna i 21 kap.

Likvidatorn kan med ett annat försäkringsbolag göra upp en plan för överlåtelse av försäkringsbeståndet eller en del av det så att försäkringarna fortgår i det övertagande försäkringsbolaget med särskilda villkor eller begränsningar, om det är förenligt med de försäkrade förmånerna. Innan planen görs upp ska en försäkringstagare som motsätter sig planen ges möjlighet att lämna sin försäkring utanför överlåtelsen av försäkringsbeståndet, varvid försäkringstagaren sedan försäkringen har upphört har rätt att få den andel av försäkringsbolagets tillgångar som hör till hans försäkring enligt vad som bestäms i 22 §.

Likvidatorn har under likvidationsförfarandet rätt att fortsätta bolagets affärsverksamhet i den omfattning det är nödvändigt för att trygga de försäkrade förmånerna och sköta likvidationsförfarandet på ett ändamålsenligt sätt tills Försäkringsinspektionen har godkänt likvidatorns plan för överlåtelse av försäkringsbeståndet enligt 16 §.

Försäkringsbolag som befinner sig i likvidation får inte ingå nya försäkringsavtal.

Likvidatorn ska göra upp en plan för den fortsatta affärsverksamheten som innefattar fordringarna hos försäkringsbolaget samt ett förslag till hur fordringarna ska betalas under likvidationen. I planen för den fortsatta affärsverksamheten ska följande fordringar nämnas:

Planen ska tillställas Försäkringsinspektionen för godkännande.

Med fordringar till följd av den fortsatta affärsverksamheten avses

Oavsett förmånsrätten för försäkringsfordringarna kan under likvidationen av försäkringsbolagets medel betalas de fordringar som avses i 18 § 1 mom. 1―4 punkten.

Oberoende av planen för fortsatt affärsverksamhet ska under likvidationen de fordringar som nämns i 18 § 1 mom. 1―3 punkten betalas och likvidatorn har rätt att uppta lån för att trygga betalningen av de ersättningar som avses i 18 § 1 mom. 2 punkten.

Likvidatorn får betala de fordringar som avses i 18 § 1 mom. 4 och 5 punkten endast i enlighet med planen för fortsatt affärsverksamhet. Om det är nödvändigt att betala de nämnda fordringarna innan den plan som avses i 18 § har godkänts eller med avvikelse från den, kan dessa fordringar betalas endast med tillstånd som Försäkringsinspektionen beviljar i enskilda fall och under dess tillsyn.

Likvidatorn ska betala de fordringar som avses i 18 § 1 mom. 6 punkten och som har bästa förmånsrätt till betalning efter försäkringsfordringarna, förutsatt att likvidationen har inletts under tiden för förbudet att överlåta eller pantsätta egendom eller inom tre månader efter det att förbudet har upphört att gälla. Likvidatorn får betala de fordringar som avses i 18 § 1 mom. 7 punkten endast med tillstånd som Försäkringsinspektionen beviljar i enskilda fall och under dess tillsyn.

Under försäkringsbolagets likvidation är alla borgenärer, inbegripet skattemyndigheter och socialförsäkringsmyndigheter i en annan EES-stat, och deras fordringar av samma art i samma inbördes ställning och fordringarna omfattas av samma företrädesordning.

Om någon plan för överlåtelse av försäkringsbeståndet inte fås till stånd, ska Försäkringsinspektionen bestämma den tidpunkt då andra försäkringar än de som baserar sig på trafikförsäkringslagen, patientskadelagen och lagen om olycksfallsförsäkring ska upphöra att gälla. Tidpunkten kan infalla högst tre år efter det att likvidationen inleddes. Försäkringsinspektionen kan av särskilda skäl flytta fram den tidpunkt som den har bestämt att försäkringarna ska upphöra vid, med ytterligare högst två år från den tidpunkt Försäkringsinspektionen först bestämt. Under ett arbetspensionsförsäkringsbolags likvidation kan Försäkringsinspektionen inte bestämma att försäkringar ska upphöra att gälla, utan bolagets tillgångar ska användas i enlighet med 22 § 4 mom.

Utöver vad som föreskrivs i 1 mom. ska Försäkringsinspektionen bestämma en tidpunkt då beståndet av försäkringar som baserar sig på trafikförsäkringslagen, patientskadelagen och lagen om olycksfallsförsäkring samt den proportionella andel av försäkringsbolagets tillgångar som svarar mot detta försäkringsbestånd ska överföras från bolaget till att förvaltas av Trafikförsäkringscentralen, Patientförsäkringscentralen och Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund. När den proportionella andelen räknas ut beaktas inte garantiavgiftsposten enligt 9 kap. 5 §, utan den proportionella andel av försäkringsbolagets tillgångar som svarar mot posten ska direkt i första hand användas till förmån för dem som enligt de ovannämnda lagarna är berättigade till ersättning. Vid överföring av försäkringsbestånd jämte motsvarande tillgångar gäller i övrigt i tillämpliga delar vad som i 21 kap. 4 § 1―3 mom. och 5 § bestäms om överlåtelse av försäkringsbestånd.

Efter det förfarande som avses i 21 § ska försäkringsbolagets återstående tillgångar realiseras och de fordringar som beror på likvidationsförfarandet och försäkringsfordringar med förmånsrätt betalas. Därefter betalas alla andra kända skulder när den inställelsedag som i den offentliga stämningen utsatts på bolagets borgenärer är förbi. Om en skuld är tvistig eller inte har förfallit till betalning eller om den av annan orsak inte kan betalas, ska behövliga medel reserveras, om bolagets tillgångar förslår till detta.

I ett ömsesidigt försäkringsbolag ska garantikapitalet jämte ränta därefter återbetalas. De tillgångar som återstår fördelas i ett ömsesidigt bolag mellan försäkringstagardelägarna på det sätt som föreskrivs i bolagsordningen. I bolagsordningen kan bestämmas att om de tillgångar som ska skiftas är ringa, kan även annat beslut fattas om deras användning. I försäkringsaktiebolag har en aktieägare, om inte något annat följer av bolagsordningen, rätt att av bolagets nettotillgångar få en andel som svarar mot de aktier som han äger.

Tillgångarna i ett livförsäkringsbolag som har trätt i likvidation ska före skiftet av tillgångarna enligt 1 mom. först fördelas mellan fondförsäkringsbeståndet och det övriga försäkringsbeståndet. Fördelningen ska göras så att även skälighetssynpunkter beaktas.

Tillgångarna i ett arbetspensionsförsäkringsbolag som har trätt i likvidation ska med avvikelse från 1―3 mom. och så som Försäkringsinspektionen föreskriver användas för de kostnader som orsakas av att liknande pensionsskydd ordnas i ett annat arbetspensionsförsäkringsbolag eller i en pensionsstiftelse enligt lagen om pensionsstiftelser (1774/1995) eller i en pensionskassa enligt lagen om försäkringskassor (1164/1992). Om möjligt ska då i första hand de kostnader minimeras som tillämpningen av 181 § i lagen om pension för arbetstagare orsakar.

När likvidatorerna har fullgjort sitt uppdrag ska de utan ogrundat dröjsmål ge en slutredovisning för sin förvaltning genom att upprätta en berättelse över likvidationsförfarandet i dess helhet. I berättelsen ska ingå en redogörelse för skiftet av bolagets tillgångar. Till berättelsen ska fogas boksluten, verksamhetsberättelserna och revisionsberättelserna för hela likvidationstiden. Berättelsen jämte bilagor ska överlämnas till revisorerna, som inom en månad ska ge en revisionsberättelse över slutredovisningen och förvaltningen under likvidationen. Försäkringsinspektionen ska utan dröjsmål tillställas en kopia av slutredovisningen jämte bilagor.

Likvidatorerna ska efter de åtgärder som avses i 1 mom. utan dröjsmål kalla delägarna till bolagsstämma för granskning av slutredovisningen. I fråga om kallelse till bolagsstämma och stämmohandlingar samt om framläggande och sändande av dem gäller bestämmelserna i 5 kap. 14―18 §, dock så att på slutredovisningen tillämpas vad som föreskrivs om bokslut. Slutredovisningen ska anmälas för registrering enligt vad som föreskrivs i 8 kap. 10 § i lagen om aktiebolag.

Om en delägare vill klandra skiftet, ska talan mot bolaget väckas inom tre månader efter det att slutredovisningen lades fram på bolagsstämman.

Om en delägare inte inom fem år efter det att slutredovisningen lades fram på bolagsstämman anmält sig för att lyfta sin skiftesandel, har delägaren förlorat sin rätt till andelen. I så fall iakttas vad som bestäms i 26 § 3 mom.

Försäkringsbolaget anses upplöst när likvidatorerna har lagt fram slutredovisningen på bolagsstämman. Likvidatorerna ska utan dröjsmål göra registeranmälan om upplösningen. Ett bolag är avregistrerat när beslutet om avregistreringen har antecknats i registret. Dessutom ska Försäkringsinspektionen underrättas om upplösningen av bolaget för anteckning i koncessionsregistret.

Efter upplösningen kan bolaget inte förvärva rättigheter eller ingå förbindelser. De som efter upplösningen har beslutat om och företagit rättshandlingar på bolagets vägnar är solidariskt ansvariga för dessa. Likvidatorerna kan dock vidta åtgärder för inledande av likvidation eller ansöka om att bolaget försätts i konkurs. Motparten i ett avtal som har ingåtts med bolaget efter det att det upplösts kan frånträda avtalet, om parten inte visste att bolaget var upplöst.

Utan hinder av 1 och 2 mom. kan aktieägare i ett försäkringsaktiebolag med minst en tiondel av det röstetal som företrätts vid den bolagsstämma som behandlat slutredovisningen eller med minst en tiondel av försäkringsaktiebolagets samtliga aktier, eller delägare i ett ömsesidigt försäkringsbolag med minst en tredjedel av det röstetal som företrätts vid den bolagsstämma som behandlat slutredovisningen, kräva att likvidatorerna sammankallar bolagsstämma för behandling av frågan om väckande av talan enligt 28 kap. 8 §. Bestämmelserna i 5 kap. 13 § 2 mom. ska tillämpas på motsvarande sätt. Talan ska väckas inom ett år efter det att slutredovisningen lades fram.

Likvidationen ska fortsättas om det efter upplösningen av försäkringsbolaget framkommer nya tillgångar, om talan väcks mot bolaget eller om det annars behövs likvidationsåtgärder. Likvidatorerna ska utan dröjsmål göra registeranmälan om detta. Kallelse till den första bolagsstämman efter det att likvidationen återupptagits ska utfärdas i enlighet med bolagsordningen. Dessutom ska en skriftlig kallelse sändas till varje delägare vars adress är känd för bolaget. Om bolaget vid den fortsatta likvidationen saknar behöriga likvidatorer, ska Försäkringsinspektionen på ansökan förordna en likvidator i enlighet med 6 §.

Om det efter avregistreringen av försäkringsbolaget behövs likvidationsåtgärder, ska Försäkringsinspektionen på ansökan av den vars rätt saken gäller förordna att bolaget ska försättas i likvidation.

Om det dock inte anses nödvändigt att fortsätta likvidationen, kan likvidatorerna vidta de åtgärder som behövs i ärendet. Likvidatorerna ska upprätta en utredning över sina åtgärder och sända den till delägarna och andra som är berättigade till skiftesandelar. Om en skiftesandel är obetydlig kan den redovisas till staten.

Likvidationen fortsätts dock inte i det fall som avses i 1 mom. och bolaget förordnas inte träda i likvidation i det fall som avses i 2 mom., om bolagets tillgångar inte förslår till betalning av likvidationskostnaderna eller om uppgift inte kan fås om tillgångarnas storlek, och en delägare, borgenär eller någon annan inte meddelar att han tar på sig ansvaret för likvidationskostnaderna.

Om ett försäkringsbolag under likvidationen åter uppfyller kraven i 2 § 1 mom. 1 punkten kan bolagsstämman, sedan revisorerna yttrat sig i ärendet, med röstmajoritet enligt 5 kap. 21 § besluta att likvidationen ska avslutas och bolagets verksamhet fortsättas. Ett sådant beslut får dock inte fattas, om en likvidationsgrund enligt denna lag föreligger eller om bolagets tillgångar har skiftats. Ett bolag som fortsätter med sin verksamhet ska på nytt ansöka om koncession med iakttagande av bestämmelserna i 2 kap.

Sedan beslut fattats om att likvidationen ska avslutas och bolagets verksamhet fortsättas, ska för bolaget väljas ledning i enlighet med bestämmelserna i bolagsordningen.

När styrelse har valts ska likvidatorn utan dröjsmål underrätta Försäkringsinspektionen om beslutet att avsluta likvidationen och om valet av styrelse samt göra registeranmälan till registermyndigheten. En offentlig stämning på bolagets borgenärer förfaller när avslutandet av likvidationen har registrerats. Likvidatorerna ska ge en sådan slutredovisning över sin verksamhet som avses i 23 §.

Om tillgångarna i ett försäkringsbolag som har trätt i likvidation inte förslår till betalning av bolagets skulder, ska likvidatorerna ansöka om att bolaget försätts i konkurs. Innan försäkringsbolaget träder i likvidation kan dess tillgångar sökas i konkurs endast genom beslut av styrelsen.

Bolaget kan försättas i konkurs utan att de åtgärder som avses i 25 kap. 9 § har vidtagits eller efter det att de vidtagits.

Finsk domstol är behörig att besluta om konkurs.

Om Försäkringsinspektionen gör en framställning om att till boförvaltare utöver de valda ska förordnas en person som föreslagits av inspektionen, ska domstolen ge ett sådant förordnande och ge boförvaltaren ett intyg över förordnandet till uppdraget.

Under konkursen företräds bolaget som konkursgäldenär av styrelsen och verkställande direktören eller av de likvidatorer som utsetts innan konkursen började. Under konkursen kan dock nya styrelseledamöter eller nya likvidatorer väljas.

När försäkringsbolaget har försatts i konkurs ska boförvaltaren utan dröjsmål underrätta Försäkringsinspektionen om detta samt om bevakningsdagen.

Den boförvaltare som förordnats på framställning av Försäkringsinspektionen ska särskilt bevaka intressena för innehavarna av försäkringsfordringar i konkursboet.

Bestämmelser om boförvaltarens rätt att fortsätta bolagets affärsverksamhet finns i 17―19 §.

På underrättelser om konkursens början, fortskridande och upphörande tillämpas vad som bestäms om underrättelse om likvidation i 9 § 2―4 mom.

Boförvaltaren ska begära att en anteckning om att bolaget försatts i konkurs görs i ett fastighetsregister, handelsregister eller något annat offentligt register som förs i en annan EES-stat, om en registeranteckning om att konkurs har inletts förutsätts i lagstiftningen i staten i fråga.

Boförvaltaren ska regelbundet på det sätt som Försäkringsinspektionen särskilt bestämmer och i enlighet med vad som föreskrivs i 11 § 2 och 4 mom. informera borgenärerna om hur konkursförfarandet framskrider.

När boförvaltaren utför sitt uppdrag har han eller hon rätt att anlita sakkunniga eller biträden.

I försäkringsbolags konkurs har varje borgenär, inbegripet skattemyndigheter och socialförsäkringsmyndigheter i en annan EES-stat, rätt att bevaka sina fordringar eller lägga fram skriftliga synpunkter angående fordringar. Försäkringsfordringar behöver inte bevakas eller förmånsrätt för dem krävas vid konkurs.

En borgenär som är bosatt, har sin hemort eller sitt huvudkontor i någon annan EES-stat än Finland får bevaka sin fordran eller inkomma med synpunkter angående fordringar på denna andra stats officiella språk eller på något av dess officiella språk. I detta fall ska dock bevakningen av fordran eller framförandet av synpunkter angående fordringar vara rubricerad "Bevakning av fordran" respektive "Synpunkter angående fordringar" på finska eller svenska.

Vid konkurs har försäkringsfordringarna på lika grunder samma förmånsrätt till försäkringsbolagets tillgångar som innehavare av handfången pant enligt lagen om den ordning i vilken borgenärer skall få betalning har till den pantsatta egendomen ( förmånsrätt för försäkringsfordringar ).

Med de försäkringsfordringar som har förmånsrätt och som avses i 1 mom. jämställs också de fordringar hos ett försäkringsbolag vilka grundar sig på ett försäkringsavtalsförhållande och vilkas rättsgrund uppkommit inom två månader efter det att konkursen inleddes.

Också den beräkningsränta som hänför sig till livförsäkringar betraktas som sådan försäkringsfordran med förmånsrätt som avses i 1 mom.

När ett försäkringsbolag är försatt i konkurs ska boförvaltaren så snart som möjligt med ett eller flera försäkringsbolag försöka få till stånd en plan för överlåtelse av bolagets försäkringsbestånd i enlighet med bestämmelserna i 21 kap.

I samband med ett försäkringsbolags konkurs kan boförvaltaren med ett annat försäkringsbolag göra upp en plan för överlåtelse av försäkringsbeståndet eller en del av det så att försäkringarna fortgår i det övertagande försäkringsbolaget med särskilda villkor eller begränsningar. Innan planen görs upp ska en försäkringstagare som motsätter sig planen ges möjlighet att lämna sin försäkring utanför överlåtelsen av försäkringsbeståndet, varvid försäkringstagaren sedan försäkringen har upphört har rätt att få den andel av försäkringsbolagets tillgångar som hör till hans försäkring enligt vad som bestäms i 22 §.

På försäkringsbolags konkurs tillämpas bestämmelserna om likvidationsförfarande i 17―21 §. Ett försäkringsbolag som har försatts i konkurs får inte ingå nya försäkringsavtal.

Efter det förfarande som avses i 21 § ska försäkringsbolagets återstående tillgångar realiseras och de fordringar som beror på konkursförfarandet och försäkringsfordringar med förmånsrätt betalas. Därefter betalas alla andra kända skulder, om inte något annat följer av 3―5 mom. Om en skuld är tvistig eller inte har förfallit till betalning eller om den av någon annan orsak inte kan betalas, ska behövliga medel reserveras och återstoden skiftas.

Tillgångarna i ett livförsäkringsbolag ska före skiftet av tillgångarna enligt 2 mom. först fördelas mellan fondförsäkringsbeståndet och det övriga försäkringsbeståndet. Fördelningen ska göras så att även skälighetssynpunkter beaktas.

Om ett skadeförsäkringsbolags tillgångar inte förslår till full gottgörelse för försäkringsfordringarna, har fordringar som grundar sig på skada som en konsument, ett bostadsaktiebolag eller ett främst för bostadsändamål grundat fastighetsbolag lidit förmånsrätt framom andra fordringar. Om tillgångarna inte förslår till full gottgörelse för de fordringar som avses i föregående mening, ska de fördelas i förhållande till de ovannämnda fordringarnas belopp.

Tillgångarna i ett arbetspensionsförsäkringsbolag ska användas så som Försäkringsinspektionen särskilt föreskriver för de kostnader som orsakas av att liknande pensionsskydd ordnas i ett annat arbetspensionsförsäkringsbolag eller i en pensionsstiftelse enligt lagen om pensionsstiftelser eller i en pensionskassa enligt lagen om försäkringskassor. Om möjligt ska då i första hand de kostnader minimeras som tillämpningen av 181 § i lagen om pension för arbetstagare orsakar.

Boförvaltaren ska utan dröjsmål göra upp en förteckning över de proportionstal för försäkringsfordringarna enligt vilka tillgångarna ska skiftas. Förteckningen ska tillställas Försäkringsinspektionen, där den ska hållas tillgänglig för dem som saken gäller under en tid av 30 dagar. Försäkringsinspektionen ska i den officiella tidningen och Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra att förteckningen finns tillgänglig samt ålägga boförvaltaren att utan dröjsmål offentliggöra att förteckningen är tillgänglig i åtminstone en tidning som utkommer på bolagets hemort samt dessutom enligt vad Försäkringsinspektionen vid behov särskilt bestämmer. Försäkringsinspektionen eller boförvaltaren ska på begäran delge en försäkringsborgenär förteckningen efter det att borgenären har ersatt de kostnader som detta orsakar. Om det är fråga om ett arbetspensionsförsäkringsbolag som avses i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag, behövs inget meddelande i Europeiska unionens officiella tidning om att förteckningen är tillgänglig. Rättelse av proportionstalen får sökas hos Försäkringsinspektionen inom 30 dagar från utgången av den tid förteckningen hållits tillgänglig.

När förteckningen har vunnit laga kraft, ska försäkringsfordringarnas andel av försäkringsbolagets tillgångar, uträknade i enlighet med 21 och 36 §, fördelas mellan de berättigade.

Om egendom inte återstår när konkursen avslutas, ska bolaget anses upplöst då slutredovisningen i konkursen har godkänts. Boförvaltaren ska utan dröjsmål göra anmälan om upplösningen till Rättsregistercentralen, som förmedlar uppgiften till registermyndigheten för registrering. Dessutom ska Försäkringsinspektionen underrättas om upplösningen för anteckning i koncessionsregistret.

Om egendom återstår och bolaget inte var i likvidation då dess egendom avträddes till konkurs, ska styrelsen så snart som möjligt sammankalla bolagsstämma för att besluta om att bolaget ska försättas i likvidation. Om bolaget redan var i likvidation när det försattes i konkurs, ska likvidationen fortsättas i enlighet med bestämmelserna i 26 §.

Om bolagets konkurs har avslutats och nya tillgångar framkommer, fortsätts konkursförfarandet. Om bolaget efter konkursen fortfarande har tillgångar, ska det förfaras på det sätt som föreskrivs i 2 mom.

Om inte något annat följer av detta kapitel ska finsk lag tillämpas på ett förbud enligt 25 kap. 9 § att överlåta och pantsätta egendom i ett försäkringsbolag och dess filial i en annan EES-stat samt på ett försäkringsbolags likvidation och konkurs samt på deras rättsverkningar.

Rättsverkningarna beträffande arbetsavtal och anställningsförhållanden regleras uteslutande av den lag i en EES-stat som tillämpas på arbetsavtalet eller anställningsförhållandet i fråga.

Rättsverkningarna beträffande avtal om nyttjanderätt eller överlåtelseavtal i fråga om fast egendom regleras uteslutande av lagen i den EES-stat inom vars territorium den fasta egendomen är belägen.

Rättsverkningarna på försäkringsbolagets rätt till fast egendom, fartyg eller luftfartyg vilka är föremål för offentlig registrering regleras av lagen i den EES-stat under vars överinseende registret förs.

Om försäkringsbolaget efter det att en åtgärd eller ett förfarande som avses i 1 § har inletts, mot vederlag disponerar över fast egendom, fartyg eller luftfartyg vilka är föremål för offentlig registrering eller värdepapper beträffande vilka därav följande rättigheter registreras i ett register eller på ett konto som avses i lag eller i ett system för centraliserad förvaltning som regleras i en EES-stat, regleras giltigheten av rättshandling av lagen i den EES-stat inom vars territorium den fasta egendomen är belägen eller som är ansvarig för registret, kontot eller systemet.

Om det när en åtgärd eller ett förfarande som avses i 1 § inleds pågår en rättegång som gäller tillgångar eller rättigheter för ett försäkringsbolag som omfattas av åtgärden eller förfarandet, regleras rättsverkningarna beträffande rättegången uteslutande av lagen i den EES-stat där rättegången pågår.

Rättsverkningarna beträffande de rättigheter och skyldigheter som parterna har på en reglerad marknad bestäms uteslutande av den lag som är tillämplig på marknaden. På sakrättsliga frågor tillämpas dock 7 § 1 mom.

Bestämmelserna i 1 mom. påverkar inte åberopande av en rättshandlings ogiltighet och hindrar inte att en rättshandling återgår enligt den lag som är tillämplig på marknaden.

Inledande av en åtgärd eller ett förfarande som avses i 1 § påverkar inte borgenärernas eller tredje mans sakrättsliga skydd vad avser försäkringsbolagets tillgångar som vid den tidpunkt då åtgärden eller förfarandet inleds finns i en annan EES-stat än Finland. Detsamma gäller rättigheter som grundar sig på ett äganderättsförbehåll, om tillgångarna vid den tidpunkt då åtgärden eller förfarandet inleds finns i en annan EES-stat än Finland.

Inledande av en åtgärd eller ett förfarande som avses i 1 § påverkar inte en borgenärs rätt att kvitta en fordran mot en fordran som försäkringsbolaget har på honom, om sådan kvittning är tillåten enligt den lag som är tillämplig på försäkringsbolagets fordran.

Bestämmelserna i 1 och 2 mom. påverkar inte åberopande av en rättshandlings ogiltighet och hindrar inte att en rättshandling återgår enligt den lag som är tillämplig enligt 2 §.

Bestämmelserna i 1 § eller i 3 mom. i denna paragraf tillämpas inte beträffande ogiltighet eller återgång av en rättshandling, om den som haft vinning av en rättshandling som skadat borgenärerna visar att lagstiftningen i någon annan EES-stat än Finland tillämpas på rättshandlingen och att denna lag i det aktuella fallet inte ger någon möjlighet att föra talan om handlingen.

Försäkringsinspektionen övervakar att försäkringsbolagen iakttar lagstiftningen om försäkringsverksamhet samt god försäkringssed.

Försäkringsinspektionen ska särskilt övervaka att ett försäkringsbolags solvens och de omständigheter som inverkar på den har ordnats på ett sätt som tryggar de försäkrade förmånerna och att bolagets förvaltnings- och styrsystem är tillräckliga och tillförlitliga. Dessutom utövar Försäkringsinspektionen tillsyn över försäkringsbolagens marknadsföring och användning av avtalsvillkor.

Försäkringsinspektionen övervakar även finska försäkringsholdingsammanslutningar på det sätt som föreskrivs i denna lag.

Ett försäkringsbolag, en finsk försäkringsholdingsammanslutning och ett annat finskt företag som hör till samma inhemska eller utländska koncern som försäkringsbolaget samt ett företag som är anknutet till försäkringsbolaget ska utan hinder av sekretessbestämmelserna inom en tid som Försäkringsinspektionen bestämmer lämna inspektionen de upplysningar om sin verksamhet som är nödvändiga för utförandet av uppgifterna enligt denna lag. Försäkringsinspektionen har dessutom rätt att av försäkringsbolaget få de upplysningar om ett utländskt företag som hör till samma koncern som försäkringsbolaget och de upplysningar om ett anknutet utländskt företag som är nödvändiga för utförandet av uppgifterna enligt denna lag.

Försäkringsbolag och finska försäkringsholdingsammanslutningar ska utan hinder av sekretessbestämmelserna inom en tid som social- och hälsovårdsministeriet bestämmer lämna ministeriet de upplysningar om sin verksamhet som är nödvändiga för utförandet av de uppgifter som social- och hälsovårdsministeriet har.

Försäkringsbolag ska innan en revision inleds lämna Försäkringsinspektionen de upplysningar om sin ekonomiska ställning som inspektionen bestämmer och inom en av inspektionen bestämd tid. Livförsäkringsbolag ska dessutom före revisionens början lämna Försäkringsinspektionen en redogörelse för beräknandet av ansvarsskulden samt inom en av inspektionen bestämd tid en undersökning av försäkringsverksamheten. Redogörelsen och undersökningen ska göras upp i enlighet med inspektionens föreskrifter.

Försäkringsbolagen ska årligen inom en månad från den bolagsstämma vid vilken bokslutet och verksamhetsberättelsen fastställts eller vid en senare tidpunkt som godkänns av Försäkringsinspektionen lämna inspektionen en redogörelse för bolagets verksamhet enligt vad inspektionen särskilt bestämmer.

Finska försäkringsholdingsammanslutningar ska årligen inom en av Försäkringsinspektionen bestämd tid tillställa inspektionen sitt bokslut, sin verksamhetsberättelse och sitt koncernbokslut.

Försäkringsinspektionen har rätt att utan hinder av sekretessbestämmelserna granska försäkringsverksamhet och övrig verksamhet som bedrivs av ett försäkringsbolag, ett finskt företag som hör till samma inhemska eller utländska koncern som försäkringsbolaget samt ett företag som är anknutet till försäkringsbolaget. Försäkringsinspektionen har rätt att utföra granskningar i försäkringsbolagets lokaler och att delta i och vid behov sammankalla de möten vid vilka beslutanderätten i bolaget utövas. En representant för Försäkringsinspektionen har rätt att yttra sig på mötena och få anmärkningar som han eller hon anser vara befogade förda till protokollet.

Försäkringsinspektionen har rätt att utan hinder av sekretessbestämmelserna granska verksamheten i ett försäkringsbolags filial i en annan EES-stat, antingen självständigt eller genom sin representant, efter att ha underrättat den myndighet som utövar tillsyn över försäkringsverksamheten i den stat där filialen är belägen.

Vad som i 1 mom. föreskrivs om Försäkringsinspektionens rätt att granska ett försäkringsbolags och dess dottersammanslutnings försäkringsverksamhet och övriga verksamhet tillämpas på motsvarande sätt på en finsk försäkringsholdingsammanslutning samt på ett företag som är anknutet till den.

Försäkringsinspektionen har utan hinder av sekretessbestämmelserna rätt att granska handlingar och upptagningar som gäller försäkringsbolag och andra företag avsedda i 1 mom. och som är nödvändiga för utförandet av inspektionens uppgifter samt rätt att få nödvändiga kopior av handlingarna och upptagningarna.

Försäkringsinspektionen har rätt att utan hinder av sekretessbestämmelserna granska för försäkringstillsynen nödvändiga uppgifter, handlingar och andra upptagningar på sådana företags verksamhetsställen som är ombud för försäkringsbolag eller som på uppdrag av ett försäkringsbolag sköter uppgifter som hör till bolaget.

Försäkringsinspektionen kan ge ett försäkringsbolag en anmärkning, uppmana bolaget att rätta till saken inom utsatt tid eller förbjuda bolaget att fortsätta med det förfarande som inspektionen anser vara felaktigt, om

Försäkringsinspektionen har rätt att förbjuda verkställigheten av bolagsstämmans, förvaltningsrådets eller styrelsens beslut i ett ärende som nämns i 1 mom. Om beslutet redan har verkställts kan Försäkringsinspektionen ålägga bolaget att vidta åtgärder för att få en rättelse till stånd.

Försäkringsinspektionen kan förena en uppmaning eller ett förbud som nämns i 1 eller 2 mom. med vite. Vite döms ut av länsstyrelsen i Södra Finlands län.

Om en uppmaning eller ett förbud som avses i denna paragraf inte iakttas, kan Försäkringsinspektionen förbjuda försäkringsbolaget att bevilja nya försäkringar till dess saken har rättats till. Om Försäkringsinspektionen förbjuder ett försäkringsbolag att bevilja nya försäkringar, ska inspektionen på bolagets bekostnad offentliggöra detta i den officiella tidningen och ålägga bolaget att utan dröjsmål underrätta om kungörelsen i åtminstone en tidning som utkommer på bolagets hemort samt dessutom enligt vad Försäkringsinspektionen vid behov särskilt bestämmer.

Om det med hänsyn till kundskyddet är behövligt, kan Försäkringsinspektionen förbjuda ett försäkringsbolag att fortsätta att använda lagstridiga avtalsvillkor eller lagstridig marknadsföring eller att upprepa sådan eller därmed jämförbar marknadsföring eller användning av avtalsvillkor.

Försäkringsinspektionen kan även meddela ett sådant förbud som avses i 1 mom. temporärt, varvid förbudet gäller tills saken har avgjorts slutligt.

Försäkringsinspektionen kan förena sitt förbud med vite. Marknadsdomstolen dömer ut vitet.

Försäkringsinspektionen ska begära ett utlåtande av konsumentombudsmannen innan inspektionen meddelar ett förbud enligt denna paragraf, om förbudet gäller frågor som hör till konsumentskyddslagens (38/1978) tillämpningsområde. Försäkringsinspektionen och Konsumentverket ska även i övrigt ha ett ändamålsenligt samarbete med varandra.

Försäkringsinspektionen kan tillsätta ett ombud för att övervaka ett försäkringsbolags verksamhet, om det förekommit sådana brister eller oegentligheter i bolagets verksamhet som allvarligt äventyrar de försäkrade förmånerna eller bolagets fortsatta verksamhet.

Vid utförandet av sitt uppdrag har ombudet de rättigheter som nämns i 1, 2 och 4 § i detta kapitel. Dessutom kan Försäkringsinspektionen på förslag av ombudet vid behov sammankalla bolagets styrelse eller förvaltningsråd eller bolagsstämma för behandling av ett uppgivet ärende.

Ombudet ska uppfylla samma behörighetsvillkor som de tjänstemän vid Försäkringsinspektionen som deltar i inspektionens tillsyns- och granskningsuppdrag. När ombudet utför sitt uppdrag omfattas han eller hon av samma bestämmelser och föreskrifter om straffrättsligt tjänsteansvar och försäkringstillsyn som Försäkringsinspektionens tjänstemän när de utför tillsyns- och granskningsuppdrag.

Ombudet ska lämna Försäkringsinspektionen de utredningar som inspektionen bestämmer. Ombudets löneförmåner fastställs av Försäkringsinspektionen, och de betalas av försäkringsbolagets medel på det sätt som inspektionen särskilt bestämmer. Försäkringsbolaget svarar också för övriga kostnader som uppkommer när ombudet utför sitt uppdrag.

Försäkringsinspektionen kan begränsa eller återkalla ett försäkringsbolags koncession, om

Försäkringsinspektionen ska återkalla en koncession, om

I syfte att trygga de försäkrade förmånerna kan Försäkringsinspektionen förbjuda ett finskt försäkringsbolag att överlåta eller pantsätta sin egendom, om

Under de förutsättningar som anges i 1 mom. kan Försäkringsinspektionen också förbjuda försäkringsbolaget att betala försäkringens återköpsvärde till försäkringstagarna. På beslut om ett sådant förbud tillämpas vad som i denna lag föreskrivs om förbud att överlåta och pantsätta egendom, med de undantag som anges i 13 § 2 mom. i detta kapitel.

Försäkringsinspektionen kan begära att de myndigheter som utövar tillsyn över försäkringsverksamheten i sådana EES-stater där bolaget bedriver försäkringsverksamhet enligt 3 kap. 1 och 6 § i sin hemstat vidtar sådana åtgärder som avses i 1 och 2 mom. i denna paragraf.

Ett förbud att överlåta och pantsätta ett försäkringsbolags egendom får gälla i högst tre månader. Försäkringsinspektionen kan av särskilda skäl besluta att förlänga förbudet med högst tre månader.

Av Försäkringsinspektionens beslut enligt 9 § ska framgå tidpunkten för meddelandet av beslutet, den egendom överlåtelse- och pantsättningsförbudet gäller och förbudets giltighetstid, det ombud som med stöd av 11 § har förordnats att övervaka att förbudet iakttas samt inverkan av överklagande på beslutets verkställbarhet.

I de fall som avses i 9 § ska Försäkringsinspektionen tillsätta ett i 7 § avsett ombud vid försäkringsbolaget. Ombudet ska övervaka att bolaget iakttar förbudet att överlåta och pantsätta egendom. Utöver de befogenheter som nämns i 7 § har ombudet rätt att besluta om samtycke till de rättshandlingar som avses i 13 §.

Vid utförandet av det uppdrag som avses i 1 mom. har ombudet rätt att anlita sakkunniga eller biträden i den omfattning det är ändamålsenligt.

Försäkringsinspektionen ska ge ombudet ett intyg över förordnandet till det uppdrag som avses i 1 mom.

Ombudet är skyldigt att ersätta skada som han eller hon vid skötseln av de uppdrag som föreskrivs i denna paragraf genom fel eller försummelse har åsamkat försäkringsbolaget, en borgenär, en borgensman eller den som ställt säkerhet.

Försäkringsbolaget är utan hinder av sekretessbestämmelserna skyldigt att lämna ombudet de upplysningar som han eller hon kräver om omständigheter som är av betydelse för förbudet att överlåta och pantsätta egendom. Försäkringsbolaget är skyldigt att medverka till att ombudet kan sköta sitt uppdrag som sig bör.

Ett förbud att överlåta och pantsätta egendom påverkar inte ställningen eller uppgifterna för försäkringsbolagets styrelse, verkställande direktören eller ett eventuellt förvaltningsråd. Under den tid förbudet att överlåta och pantsätta egendom gäller behåller försäkringsbolaget sin rätt att bestämma om sin verksamhet och egendom, om inte något annat följer av 2 mom.

Försäkringsbolaget får överlåta eller pantsätta egendom som omfattas av förbudet bara om ombudet samtycker till det. Förbudet hindrar inte att egendomen används på normalt sätt. Samtycke behövs dock inte, om det är fråga om en åtgärd som hänför sig till bolagets sedvanliga affärsverksamhet och som inte är ovanlig till sina villkor, sin betydelse eller sina risker. För en affärstransaktion vars värde överstiger 1 000 000 euro eller 1 procent av skillnaden mellan försäkringsbolagets verksamhetskapital och verksamhetskapitalets minimibelopp ska alltid ansökas om samtycke av ombudet. Försäkringens återköpsvärde får dock inte betalas till försäkringstagarna utan ombudets samtycke.

En åtgärd i strid med förbudet är ogiltig, utom när den andra parten inte visste eller borde ha vetat att försäkringsbolaget inte hade rätt att företa rättshandlingen i fråga.

Efter det att förbud att överlåta och pantsätta försäkringsbolagets egendom har utfärdats i enlighet med 9 § får denna egendom inte längre bli föremål för utmätning eller säkerhetsåtgärder. Om egendomen redan före förbudet blivit föremål för utmätning eller säkerhetsåtgärder, kan verkställigheten trots allt fortsätta för den sökande borgenärens räkning.

Vad som ovan i detta kapitel föreskrivs om förbud att överlåta och pantsätta egendom och om utmätning eller säkerhetsåtgärder som gäller egendomen hindrar inte en pantborgenär att utöva sina på panträtten baserade rättigheter.

Försäkringsinspektionen ska utan dröjsmål underrätta de myndigheter i alla andra EES-stater som utövar tillsyn över försäkringsverksamheten om sitt beslut om förbud att överlåta och pantsätta egendom. Inspektionen ska också utan dröjsmål se till att beslutet om förbudet på bolagets bekostnad offentliggörs i den officiella tidningen, Europeiska unionens officiella tidning samt vid behov i en dagstidning eller flera.

Ombudet ska begära att förbudet att överlåta och pantsätta egendom registreras i ett fastighetsregister, handelsregister eller något annat offentligt register som förs i en annan EES-stat, om en registeranteckning om sådana åtgärder förutsätts i lagstiftningen i staten i fråga.

Ombudet ska utan dröjsmål underrätta Patent- och registerstyrelsen och utsökningsmyndigheterna om Försäkringsinspektionens beslut om förbud att överlåta och pantsätta egendom och om förbud att betala försäkringens återköpsvärde, och de myndigheter som avses här ska registrera beslutet i handelsregistret och i registren över vissa slag av tillgångar och över inteckningar. Detsamma gäller när förbudet återkallas eller upphör att gälla av någon annan orsak än att tidsfristen har löpt ut.

Ett förbud att överlåta och pantsätta egendom börjar gälla oavsett om den underrättelse och kungörelse som avses i 1 mom. och i 16 § 1 mom. har skett eller inte.

Bestämmelserna i 1 mom. och i 16 § 1 mom. tillämpas inte om förbudet att överlåta och pantsätta egendom inverkar uteslutande på rättigheterna för sådana delägare eller arbetstagare i försäkringsbolaget som inte samtidigt är försäkringstagare. Försäkringsinspektionen beslutar hur de som påverkas av åtgärden ska underrättas.

I den underrättelse som avses i 16 § 1 mom. och 17 § 1 mom. ska nämnas de omständigheter som föreskrivs i 10 §. I den kungörelse som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning ska dessutom nämnas vilken lag som är tillämplig på åtgärden.

Ombudet ska utan dröjsmål underrätta försäkringsborgenärerna och försäkringsbolagets övriga kända borgenärer om förbud att överlåta och pantsätta egendom. Av underrättelsen ska framgå de omständigheter som nämns i 10 §. Underrättelsen ska ske på finska eller svenska. Om en borgenär som är bosatt, har sin hemort eller sitt huvudkontor i någon annan EES-stat än Finland innehar en försäkringsfordran, ska underrättelsen dock ske på det officiella språket eller något av de officiella språken i EES-staten.