647/2007

Denna förordning tillämpas på övervakning av koldioxidutsläpp och på den rapport som skall ges om utsläpp från en anläggning enligt lagen om utsläppshandel (683/2004).

I denna förordning avses med

Övervakningen av koldioxidutsläpp från de anläggningar som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om utsläppshandel skall genomföras och den utsläppsrapport som skall ges om dessa utsläpp skall utarbetas så att

På valet av metod för övervakning av en anläggnings koldioxidutsläpp, genomförandet av övervakningen och fastställandet av utsläppen tillämpas EG:s övervakningsanvisning, om inte något annat bestäms i denna förordning.

En koldioxidmängd som härstammar från ett fossilt bränsle eller råmaterial och som har överförts från en verksamhetsutövare till en annan får med tillstånd av utsläppshandelsmyndigheten dras av från koldioxidutsläppen från den anläggning där den ursprungligen uppstod förutsatt att motsvarande avdrag görs även i den nationella inventeringen av koldioxidutsläpp.

En överförd koldioxidmängd övervakas av och de utsläpp den förorsakar meddelas i utsläppsrapporten av verksamhetsutövaren för den anläggning från vilken den överförda koldioxidmängden härstammar.

I enlighet med principerna för nationell inventering kan utsläppshandelsmyndigheten vid behov fastställa en överföringsfaktor vilken uttrycker andelen överförd koldioxid som får dras av i anläggningens utsläppsrapport.

För att orimliga kostnader eller teknisk omöjlighet skall kunna undvikas kan utsläppshandelsmyndigheten tillåta

Kostnader för en åtgärd som syftar till att öka noggrannheten i utsläppsövervakningen kan betraktas som orimliga om kostnaderna är större än den ekonomiska nytta som fås i form av större noggrannhet.

Den ekonomiska nyttan av en åtgärd som syftar till att öka noggrannheten i utsläppsövervakningen kan beräknas genom att den förbättring av noggrannheten som uppnås genom åtgärden (ton CO ₂ ) multipliceras med priset på utsläppsrätten 18,5 €/ton.

Om den kvantitativa förbättringen av noggrannheten i fastställandet av utsläppen inte kan bedömas på ett tillförlitligt sätt utgående från de uppgifter som erhållits eller om det är fråga om en förbättring av kvaliteten hos uppgifterna, tillämpas som ett gränsvärde för orimliga kostnader i fråga om en anläggning med utsläppsrätter för perioden 2005―2007 den kostnad som fås när 1 procent av mängden utsläppsrätter för anläggningen i fråga 2006 multipliceras med priset på utsläppsrätter enligt 2 mom. I fråga om en anläggning som beviljats utsläppsrätter för första gången 2006 eller därefter används som ett gränsvärde för orimliga kostnader mängden utsläppsrätter för 2006 för en anläggning med motsvarande utsläppsrätter som varit verksam under hela utsläppshandelsperioden 2005―2007

Utsläppshandelsmyndigheten kan av verksamhetsutövaren begära ytterligare upplysningar som är nödvändiga för en bedömning av eventuella orimliga kostnader.

Om tillämpning av även den lägsta nivån i EG:s övervakningsanvisning på en bränsle-/materialmängd eller bränsle-/materialmängder av en viss typ är en teknisk omöjlighet eller om tillämpning av en sådan nivå medför orimliga kostnader kan utsläppshandelsmyndigheten godkänna att verksamhetsutövaren använder sin egen övervakningsmetod på de villkor som anges i avsnitt 5.3 i bilaga I till EG:s övervakningsanvisning.

Utsläppshandelsmyndigheten kan bevilja undantag enligt avsnitt 16 i bilaga I till EG:s övervakningsanvisning från övervakningen av utsläpp från anläggningar vars genomsnittliga antal utsläppsrätter under utsläppshandelsperioden 2008―20012 understiger 25 000 ton koldioxid per år.

Utsläppshandelsmyndigheten kan även i andra fall än de som anges i 8 och 9 § på förslag av verksamhetsutövaren och av grundad anledning godkänna en övervakningsmetod eller ett förfarande som avviker från övervakningsmetoden enligt EG:s övervakningsanvisning. Verksamhetsutövaren skall härvid visa att den metod eller det förfarande som denne föreslår till sin noggrannhet motsvarar den noggrannhet som har krävts för anläggningen till de delar som avviker från EG:s övervakningsanvisning.

Aktivitetsdata för det bränsle som används i anläggningen kan fastställas också genom energibalansmetoden förutsatt att anläggningen förfogar över en metod enligt SFS-EN 12952-15 eller en motsvarande metod för beräkning av energibalansen och att den noggrannhet i fastställandet av aktivitetsdata som uppnås genom metoden motsvarar den noggrannhet som enligt EG:s övervakningsanvisning krävs för fastställande av aktivitetsdata för anläggningen i fråga.

Av en anläggning som använder sig av energibalansmetoden förutsätts att anläggningen i sin övervakningsplan presenterar en detaljerad beskrivning av den använda energibalansmetoden, balansgränserna, en analys av osäkerheten hos fastställandet av de storheter som ingår i metoden och samverkan av dessa på osäkerheten hos fastställandet av aktivitetsdata samt dessutom en utomstående experts bedömning av huruvida den metod som används uppfyller kraven enligt 1 mom. Analysen och expertbedömningen skall presenteras pannvis.

En anläggning som använder sig av energibalansmetoden vid beräkningen av utsläpp förutsätts dessutom ha ett sådant automatiskt system för insamling och dokumentering av mätresultat som behövs för beräkning av energibalansen.

Om en utomstående experts bedömning av energibalansmetoden enligt 2 mom. saknas vid ansökan om utsläppsrätter skall verksamhetsutövaren i övervakningsplanen ange en tidsfrist inom vilken bedömningen kommer att göras.

Vid fastställande av en anläggnings aktivitetsdata för ett annat än sådant bränsle på vilket energibalansmetoden tillämpas, används en metod som baserar sig på bränsleflödet och det effektiva värmevärdet med minst de osäkerhetsnivåer som enligt EG:s övervakningsanvisning krävs för bränsleflöden i fråga.

Om energibalansmetoden används vid fastställande av mängden energi som genererats från kolneutrala bränslen, tillämpas bestämmelserna i 11 § med undantag av den detaljerade beskrivning av energibalansmetoden, den analys av osäkerheten hos fastställandet av storheterna samt den bedömning av en utomstående expert av den använda metoden och dess noggrannhet som anges i 2 och 4 mom.

Om brister eller fel upptäcks i godkända övervakningsmetoder skall verksamhetsutövaren omedelbart underrätta utsläppshandelsmyndigheten om dessa samt föreslå att metoderna kompletteras eller ändras så att bristerna och felen blir korrigerade.

Verksamhetsutövaren skall föreslå utsläppshandelsmyndigheten ändring av övervakningsmetoden, om en uppgift som behövs för beräkningen av utsläpp kan fås mera exakt än vad som har fastställts i gällande övervakningsplan.

Fastställandet av de anläggningsspecifika utsläppsfaktorerna, värmevärdena, oxidationsfaktorerna, uppgifterna om kolinnehåll och sammansättning samt andelen koldioxidneutrala ämnen i ett blandbränsle skall ske i verksamhetsutövarens eget laboratorium eller i ett utomstående laboratorium som erhållit ackreditering enligt standarden SFS-EN ISO/IEC 17025 i fråga om metoder för fastställande av ovan nämnda storheter eller vilka genom referensmätningar utförda på ett laboratorium som erhållit ackreditering enligt nämnda standard visar att det uppfyller kraven beträffande noggrannhet i fråga om den metod som används för fastställande av storheterna i fråga.

Ackreditering krävs dock inte av en anläggnings laboratorium som endast fastställer fukthalten i bränslet. Av ett sådant laboratorium krävs att det använder en standardiserad metod för fastställande av fukthalten i bränslet i fråga eller, om en sådan metod saknas, den bäst kända metoden samt genomför regelbunden kalibrering av utrustningen.

Verksamhetsutövaren skall i en övervakningsplan för anläggningen för utsläppshandelsmyndigheten presentera

För en bränsle-/materialmängd för vilken verksamhetsutövaren enligt EG:s övervakningsanvisning åläggs att fastställa en utsläppsfaktor, ett kolinnehåll eller en sammansättning, som är specifik för verksamheten i fråga eller bränsle-/materialmängd vars sammansättning kan variera under utsläppshandelsperioden, skall nämnda uppgifter fastställas med hjälp av en standardiserad metod i enlighet med 14 § genom tillämpning av den nivå som enligt EG:s övervakningsanvisning förutsätts av anläggningen i fråga, förutsatt att detta inte är tekniskt omöjligt eller leder till orimliga kostnader.

Verksamhetsutövaren kan för fastställande av utsläpp från bränsle-/materialmängden enligt 1 mom. dessutom använda de utsläppsfaktorer, uppgifter om kolinnehåll eller sammansättning som bränsleleverantören har fastställt om dessa har fastställts i enlighet med bestämmelserna i 14 §.

För en bränsle-/materialmängd för vilken verksamhetsutövaren enligt EG:s övervakningsanvisning får använda en landspecifik utsläppsfaktor, uppgift om kolinnehåll eller sammansättning eller bränsle-/materialmängd för vilken det är tekniskt omöjligt eller orimligt kostsamt att fastställa nämnda uppgifter enligt de nivåer som anges i EG:s övervakningsanvisning, används i Finland de utsläppsfaktorer och uppgifter om kolinnehåll eller sammansättning som Statistikcentralen publicerar.

Om Statistikcentralens uppgifter om utsläppsfaktor, kolinnehåll eller sammansättning inte finns, får det sätt att fastställa dessa användas som verksamhetsutövaren föreslagit, förutsatt att utsläppshandelsmyndigheten har godkänt det föreslagna sättet att fastställa uppgifterna i fråga.

Verksamhetsutövaren skall säkerställa att de utsläppsfaktorer som används vid beräkningen av utsläpp motsvarar de effektiva värmevärdena hos de bränslen som används vid övervakningen av anläggningens utsläpp.

I en anläggning där verksamhetsutövaren på basis av EG:s övervakningsanvisning åläggs att fastställa verksamhets- eller partispecifika värmevärden för bränslen skall dessa fastställas med hjälp av en standardiserad metod enligt bestämmelserna i 14 § genom tillämpning av den nivå som enligt EG:s övervakningsanvisning förutsätts av anläggningen i fråga.

Med tillstånd av utsläppshandelsmyndigheten får de värmevärden som ligger till grund för betalning vid bränslehandeln också användas som värmevärden, förutsatt att de har fastställts enligt bestämmelserna i 14 § genom tillämpning av den nivå för fastställande av effektivt värmevärde som enligt EG:s övervakningsanvisning förutsätts av anläggningen samt av en standardiserad metod för fastställande av värmevärde.

För ett bränsle för vilket värmevärde eller utsläppsfaktor inte behöver fastställas verksamhets- eller partispecifikt kan de värmevärden som Statistikcentralen publicerar användas.

En oxidationsfaktor skall användas, om andelen icke-oxiderat bränsle inte beaktas i utsläppsfaktorn eller i någon annan uppgift som används för fastställande av utsläppen.

Som nationella oxidationsfaktorer används 0,990 som oxidationsfaktor för fasta bränslen och faktorn 0,995 för övriga bränslen.

Har aktivitetsdata eller utsläppsfaktorn för anläggningen fastställts på ett sätt som beaktar andelen obrunnet bränsle, skall talet 1,00 användas som oxidationsfaktor.

Som omvandlingsfaktor vid kemiska processer i Finland används talet 1,00.

Utsläppshandelsmyndigheten kan på framställning av verksamhetsutövaren också godkänna användningen av en annan oxidations- eller omvandlingsfaktor, förutsatt att den beskriver resultatet av oxidations- eller omvandlingsprocessen mera noggrant och har fastställts på ett sätt som förutsätts i EG:s övervakningsanvisning.

Utsläppsrapporten skall lämnas på en blankett som har fastställts av utsläppshandelsmyndigheten. Av rapporten skall framgå:

I utsläppsrapporten klassificeras bränslena enligt Statistikcentralens klassificering av bränslen.

Verksamhetsutövaren skall sörja för att de övervakningsuppgifter om anläggningen som lämnats vid utsläppsövervakningen och i utsläppsrapporten, de antaganden som gjorts som bakgrund till dem, fastställda aktivitetsdata, använda utsläpps-, oxidations- och omvandlingsfaktorer och de mätningar och beräkningar som gjorts som bakgrund till dem har registrerats och meddelats på ett sätt som möjliggör för kontrollören att förvissa sig om tillförlitligheten och noggrannheten hos övervakningssystemet och de utsläppsuppgifter som erhållits som resultat av det.

De uppgifter som anges ovan skall bevaras i 10 år räknat från det år då rapporten om dem har lämnats in.