231/2007

De bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i det i Bryssel den 24 februari 2005 antagna rambeslutet 2005/214/RIF om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på bötesstraff, nedan rambeslutet , skall iakttas som lag, om ingenting annat följer av denna lag.

I enlighet med denna lag och rambeslutet

Lagen om samarbete mellan Finland och de övriga nordiska länderna vid verkställighet av domar i brottmål (326/1963) kan tillämpas utan hinder av denna lag.

I Finland är rättsregistercentralen den behöriga myndighet som avses i rambeslutet.

Ett i 2 § avsett beslut som fattats av en myndighet i en annan medlemsstat verkställs i enlighet med finsk lag och i den ordning som föreskrivs i lagen om verkställighet av böter (672/2002). Ett bötesstraff får dock inte förvandlas till fängelse i Finland.

De medel som flyter in vid verkställigheten av beslutet tillfaller finska staten. På begäran av en myndighet i en annan medlemsstat kan rättsregistercentralen dock av särskilda skäl besluta att medlen överförs till den andra medlemsstaten.

Verkställighet av ett beslut som avses i 2 § av en myndighet i en annan medlemsstat skall förvägras, om den som beslutet gäller inte hade fyllt femton år när den gärning som ligger till grund för beslutet begicks.

Verkställighet skall också förvägras, om det finns grundad anledning att misstänka att garantierna för en rättvis rättegång har kränkts i beslutsförfarandet.

Rättsregistercentralen kan besluta att erkänna och verkställa ett i 2 § avsett beslut av en myndighet i en annan medlemsstat utan att ge den som beslutet gäller tillfälle att bli hörd, om det inte är sannolikt att någon av grunderna för förvägrande kommer att tillämpas på ärendet. Personen behöver inte ges tillfälle att bli hörd, om det är uppenbart onödigt för beslutet eller om det finns anledning att anta att det kan äventyra verkställigheten av beslutet.

Ett i artikel 4 i rambeslutet avsett intyg som gäller ett beslut av en myndighet i en annan medlemsstat skall vara skrivet på finska, svenska eller engelska eller åtföljas av en översättning till något av dessa språk. Rättsregistercentralen kan också godta intyg på något annat språk än finska, svenska eller engelska, om det inte finns något annat hinder för godtagandet.

Rättsregistercentralen skall se till att intyget och i förekommande fall också beslutet översätts till finska eller svenska.

Ett beslut som rättsregistercentralen har fattat i enlighet med denna lag och rambeslutet och som gäller erkännande och verkställighet av ett beslut som avses i 2 § av en myndighet i en annan medlemsstat får överklagas hos Tammerfors tingsrätt.

Tingsrätten är domför med ordföranden ensam.

Rättsregistercentralens beslut enligt 1 mom. kan verkställas innan det har vunnit laga kraft så som i utsökningslagen (37/1895) föreskrivs om verkställande av en icke-lagakraftvunnen dom som gäller betalningsskyldighet, om inte tingsrätten beslutar något annat.

Besvär skall anföras skriftligen inom 30 dagar efter det att den som beslutet gäller vid utmätning som skett i dennes närvaro eller på något annat sätt bevisligen har fått del av rättsregistercentralens beslut. Delfåendet anses ha skett när betalningen av påföljden frivilligt har inletts med anledning av rättsregistercentralens betalningsuppmaning.

I besvären skall den som söker ändring uppge sina yrkanden och grunderna för dem samt om ändringssökanden yrkar på muntlig behandling av ärendet. I besvären skall även lämnas de uppgifter som avses i 5 kap. 2 § 2 mom. i rättegångsbalken. Besvärsskriften skall tillställas rättsregistercentralen.

Rättsregistercentralen skall utan dröjsmål sända besvärsskriften till tingsrättens kansli och bifoga kopior av handlingarna i ärendet och sitt eget utlåtande. När handlingarna sänds till tingsrätten skall det uppges när besvärsskriften har anlänt.

Besvären blir anhängiga vid tingsrätten när de handlingar som avses i 3 mom. anländer till dess kansli. Tingsrätten skall utan dröjsmål informera ändringssökanden och rättsregistercentralen om tid och plats för ett eventuellt sammanträde samt om följderna av ändringssökandens utevaro.

En ändringssökande som inom föreskriven tid har gett in besvärsskriften direkt till den behöriga tingsrätten förlorar inte sin talan.

I fråga om behandlingen av ett ärende gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs om rättegång i brottmål. Vid behandlingen av besvären får domstolen inte pröva om den som beslutet gäller har gjort sig skyldig till den gärning som ligger till grund för påföljden i den andra medlemsstaten.

Ett ärende skall behandlas vid sammanträde, om tingsrätten anser att utredningen av ärendet eller en del av det kräver det eller om ändringssökanden yrkar på behandling vid sammanträde och tingsrätten inte anser det vara uppenbart onödigt.

Tingsrätten skall se till att ärendet blir grundligt behandlat.

En tjänsteman som företräder rättsregistercentralen skall närvara vid tingsrättens sammanträde när besvären behandlas. Den som söker ändring har rätt att närvara vid sammanträdet. Ärendet kan prövas och avgöras trots ändringssökandens utevaro, om inte tingsrätten anser det nödvändigt att höra ändringssökanden personligen och om denne har kallats till domstolen vid äventyr av sådan påföljd.

Tingsrättens avgörande får överklagas hos hovrätten i enlighet med vad som föreskrivs i rättegångsbalken.

I fråga om behandlingen av besvärsärendet i hovrätten och sökande av ändring hos högsta domstolen gäller i tillämpliga delar 26 och 30 kap. i rättegångsbalken. När hovrätten behandlar ett besvärsärende skall rättsregistercentralen ges tillfälle att bli hörd med anledning av besvären och vid behov lägga fram utredning.

Tingsrättens och hovrättens beslut kan verkställas innan det har vunnit laga kraft så som i utsökningslagen föreskrivs om verkställande av en icke-lagakraftvunnen dom som gäller betalningsskyldighet.

Domstolen skall underrätta rättsregistercentralen om sitt beslut.

Ett i Finland utdömt bötesstraff som hör till rambeslutets tillämpningsområde får inte i en annan medlemsstat förvandlas till fängelse eller någon annan alternativ påföljd.

I fråga om samarbete som avses i denna lag gäller dessutom vad som särskilt avtalas eller föreskrivs.

Genom förordning av statsrådet föreskrivs om de bestämmelser i rambeslutet vilka inte hör till området för lagstiftningen men skall iakttas som förordning och utfärdas vid behov närmare bestämmelser om verkställigheten av rambeslutet och lagen.