149/2007

I denna förordning föreskrivs med stöd av 92 § i kreditinstitutslagen (121/2007, nedan lagen ) om beräkning av kreditinstituts kapitalkrav enligt lagens 55 § och om begränsning av exponeringar mot kunder enligt lagens 69 § samt om begränsning av exponeringar mot kunder enligt 22 § i lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat (699/2004). Vad som i denna förordning föreskrivs om kreditinstitut skall med stöd av 31 § i lagen om värdepappersföretag (579/1996) också tillämpas på värdepappersföretag som avses i den nämnda lagen.

Finansinspektionen kan med stöd av lagens 93 § utfärda närmare föreskrifter om tillämpningen av denna förordning.

När den schablonmetod som avses i lagens 58 § används för beräkning av kapitalkrav tillämpas antingen de nedan angivna fasta riskvikterna eller riskvikter som fastställs på basis av externa kreditvärderingar, enligt vad som föreskrivs i bilagan till denna förordning.

För tillämpning av externa kreditvärderingar skall Finansinspektionen dela in kreditbetygen från varje ratinginstitut enligt lagens 58 § 3 mom. i riskklasser som framgår av den bifogade tabellen och som skall ligga till grund för riskvikterna vid användning av externa kreditvärderingar.

För sådana tillgångar och för sådana åtaganden utanför balansräkningen på vilka inte tillämpas någon riskvikt enligt bilagan, skall riskvikten 100 procent tillämpas.

Vid tillämpning av lagens 55 § 1 mom. får riskvikten 0 procent, med avvikelse från vad som föreskrivs nedan i denna förordning och på de villkor som anges i 2 mom. tillämpas på sådana fordringar och på sådana åtaganden utanför balansräkningen för vilka motparten är ett finskt företag som hör till samma konsolideringsgrupp som kreditinstitutet eller, om kreditinstitutet hör till sammanslutningen av andelsbanker, centralinstitutet eller dess medlemskreditinstitut, som är under sammanslutningens ömsesidiga medansvar. Vad som i detta moment föreskrivs om ett företag som hör till samma kondolidenringsgrupp som kreditinstitutet gäller också ett kreditinstitut eller ett värdepappersföretag som hör till samma finans- och försäkringskonglomerat som kreditinstitutet, om kapitaltäckningskravet för konglomeratet beräknas enligt bilagan 1 till finansministeriets förordning 1193/2004. Vad som i detta moment föreskrivs om konsolideringsgrupper gäller emellertid inte en konsolideringsgrupp vars moderföretag inte är beläget i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ( EES-stat ).

Tillämpningen av den 1 mom. avsedda riskvikten förutsätter att det tillämpas enhetliga förfaranden för riskbedömning, riskmätning och kontroll i kreditinstitutet och i dess motpart och att det inte finns några förutsedda praktiska eller rättsliga hinder för att motparten kan överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala skulder till kreditinstitutet.

För bestämmande av de konverteringsvärden som avses i lagens 58 § 2 mom. skall åtaganden utanför balansräkningen delas in i följande grupper:

Om ett kreditinstitut enligt lagens 59 § 1 mom. har fått tillstånd att med tillämpning av egna skattningar av LGD-värden (förlust vid fallissemang) eller egna konverteringsfaktorer sänka kapitalkravet för kreditrisken mot stater och centralbanker samt mot kreditinstitut och företag, beräknas löptiden med tillämpning av direktivets bilaga VII del 2 punkterna 13 och 15. I annat fall tillämpas punkt 12 i den nämnda bilagan och delen.

Vid tillämpning av den metod som avses i lagens 59 § 1 mom. anses ett offentligt organ och motparten till en fordring på hushåll ha fallerat om fordran inte har betalats inom 90 dagar efter att den förfallit eller, då motparten är en kund i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om fordran eller räntan varit obetald den tid som föreskrivs i hemstatens lagstiftning, dock högst 180 dagar.

Tillstånd som avses i lagens 59 § 1 mom. kan beviljas för kreditinstitut som inte tillämpar egna uppskattningar för förlustandelar och konverteringsfaktorer på stater och centralbanker, kreditinstitut och företag om kreditinstitutet för minst två år har tillgång till uppgifter som förutsätts för tillämpning av de metoder som avses i paragrafen. Som villkor för tillståndet skall ställas att kreditinstitutet året efter att tillståndet beviljats har tillgång till uppgifter för tre år, året därefter för fyra år och året därefter för fem år. Ytterligare ett villkor är att den försiktighet som förutsätts i direktivets bilaga VII del 4 punkterna 49, 54 och 63 vid tillämpning av uppgifter som hänför sig till en kort period i tillräcklig utsträckning har beaktats vid fastställandet av riskparametrarna. Dessutom måste uppgifterna hänföra sig till en så lång tid att det kan säkerställas att kapitalkravet har beräknats på ett tillräckligt tillförlitligt sätt.

Vid tillämpning av lagens 60 § skall utöver vad som föreskrivs i direktivets artiklar 90―93 och bilaga VIII bestämmelserna nedan i denna paragraf följas.

Säkerheter i bostadsfastigheter får beaktas som kreditriskreducerande även om gäldenärens solvens är beroende av säkerhetens avkastning. Med säkerhet i bostadsfastighet avses vid tillämpningen av denna förordning bostadsfastigheter samt aktier och med sådana jämförbara andelar i aktiebolag som avses i 1 § i lagen om bostadsaktiebolag (809/1991).

Säkerheter i kommersiella fastigheter får beaktas som kreditriskreducerande endast vid tillämpning av sådana internmetoder för kreditvärdering som avses i 59 § 1 mom. och under förutsättning att gäldenärens solvens inte väsentligen är beroende av fastighetssäkerhetens avkastning. Utan hinder av det som sägs ovan får säkerheter i kommersiella fastigheter som är belägna i någon annan EES-stat beaktas vid tillämpning av de bestämmelser som gäller i den nämnda staten. Aktier och andelar i fastighetsbolag får jämställas med aktier och andelar i bostadsaktiebolag.

Vid tillämpning av internmetoder enligt 59 § 1 mom. får också fordringar som utgör säkerheter samt även andra pantobjekt än fastigheter, värdepapper, fordringar, kontanta medel och guld beaktas som kreditriskreducerande.

Vid tillämpning av internmetoder skall på beräkning av förlustandelar inte tillämpas direktivets bilaga VIII del 3 punkt 74. Inte heller tillämpas det temporära undantag från huvudregeln som gäller lägre förluster vid fallissemang enligt bilagans del 3 punkt 72, med undantag av den leasing av utrustning som avses i den ovannämda punkten 72 andra stycket punkt b. Utan hinder av det som sägs ovan får en säkerhet som är belägen i en annan EES-stat beaktas vid tillämpning av de bestämmelser som gäller i den nämnda staten.

Garantiförbindelser och jämförbara ansvarsförbindelser som en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller dennas centralbank har ställt som säkerhet för en fordran som är i sin nationella valuta och har financierats med den valuta jämställs med fordringar på staten i fråga.

Vid beräkning av kapitalkrav för sådana exponeringar i handelslagret som avses i lagens 64 § 1 mom. skall riskvikten 0 tillämpas på sådana fordringar på en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och dess centralbank som är utställda i och finansierade med nationell valuta.

Sådana obligationer enligt punkt 20 i bilagan till denna förordning på vilka tillämpas en lägre riskkoefficient enligt den nämnda punkten får på motsvarande sätt beaktas vid beräkning av kapitalkravet för den specifika risk som avses i lagens 64 § 1 mom. 2 punkten. Vid tillämpning av detta moment beaktas den återstående löptiden för obligationen vid beräkning av kapitalkravet för den specifika risken.

Som stora exponeringar klassificeras vid tillämpning av lagens 69 § och 22 § i lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat inte

Vad som i 1 mom. föreskrivs om kreditinstitut skall på motsvarande sätt tillämpas på utländska kreditinstitut, på värdepappersföretag och med dem jämförbara utländska företag, på optionsföretag som avses i lagen om handel med standardiserade optioner och terminer (772/1988), på fondbörser som avses i värdepappersmarknadslagen (495/1989), på den värdepapperscentral och de clearingorganisationer som avses i lagen om värdeandelssystemet (826/1991) samt på utländska motparter som kan jämställas med företagen ovan.

Vad som föreskrivs i 9 § 1 mom. 1―3 punkten och 9 § 2 mom. skall på motsvarande sätt tillämpas på garantiförbindelser och andra ansvarsförbindelser utanför balansräkningen av en organ som avses i punkterna 1, 5, 6 eller 12 i det första stycket i bilagan till denna förordning eller av en fond som avses i 9 § 1 mom. 5 punkten. Som exponeringar mot kunder räknas inte heller sådana åtaganden som avses i 5 § 1 mom. grupp IV, om detta enligt villkoren för åtagandet inte förorsakar prestationsskyldighet som kan leda till överskridning av de gränser som anges i lagens 69 § eller i 22 § i lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat.

Försäkringar som avses i 19 § lagen om bostadsköp (843/1994) räknas inte som finans- och försäkringssammanslutningens exporingar mot kunden.

Som exponeringar mot kunder klassificeras vid tillämpning av lagens 69 § och 22 § i lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat inte sådana tillgångar och sådana förbindelser utanför balansräkningen för vilka säkerheten utgörs av

Vad som föreskrivs i 1 mom. skall vid beräkning av exponeringar i handelslagret tillämpas endast på försäljnings- och återköpsförbindelser och på värdepapperslån.

Vad som föreskrivs i denna paragraf skall tillämpas endast på säkerheter som uppfyller de allmänna krav på metoder för kreditriskreducering som avses i lagens 60 §.

Denna förordning träder i kraft den 15 februari 2007.